• Roadtrip 2011 (USA)

    USA – Pizza Ranch


    Känner du dig ensam och deprimerad? Känner du för att äta någonting som piggar upp dig? Känner du för en kulinarisk helhetsupplevelse utan dess like? Då har vi svaret för dig – Pizza Ranch, Amerikas (hittills) coolaste restaurangkedja.

    Vi stannade där för att käka i förrgår. Lillebror var hungrig, jag och Tatjana var det inte. Ändå slutade det med att vi mumsade chokladpudding, mos, pizza och lökringar för glatta livet.


    Från utsidan såg stället sådär lagom imponerande ut, men dom hade en sjukt ball blinkande skylt och en riktigt fräsch logo (plus att dom andra ställena i närheten såg sjukt skumma ut) så vi traskade in där för att låta lillebror beställa en pizza att ta med sig ut i bilen så att vi kunde fortsätta våran färd mot Chicago.

    Men när vi klev in så var för det första ALLT därinne så sjuuuukt brandat för att passa in i helheten. Visitkorten var det snyggaste jag sett i hela mitt liv, menyerna var bland det vackrare jag sett, servetterna fick mig att le och till och med skyltarna som visade vad det var för pizza på buffébordet var så fantastiska att jag ville äta upp dom istället för maten.
    Och buffén kostade nio och en halv dollar. För att äta hur mycket man ville. Då ingick fri läsk, hur mycket glass man ville, chokladpudding, 10 olika sorters pizzor (du kunde få din egen vustom made om du frågade), mos, friterad kyckling, lökringar samt sallad och lite annat smått och gott. För under 70 kronor!


    Bacon cheeseburger-pizzan smakade väl helt okej, men den var ingen favorit. Personligen föredrog jag BLT-pizzan (bacon, sallad och tomat) som med lite salladsdressing på faktiskt liknade en svensk kebabpizza litegrann.
    Notera den otroligt vackra skylten som visade pizzasorten. Tyvärr syns elegansen inte på bilden då jag inte ville skämma ut mig och superfotografera med blixt utan istället spionkamerafotade den istället.


    [quote][c]HI, THERE. I'M A NAPKIN!

    I'im the new, improved pizza ranch napkin.
    We napkins have the toughest job here at the Ranch.
    Don't listen to the cooks or delivery drivers – their jobs are easy.
    I do all the dirty work.
    Yer fringers, yer mouth, yer kid's nose!
    But, thats why I get paid the big bucks.

    Thats right, I'm the big man at the Ranch.
    We are known as the ledgenary tidy uppers across the heartland.
    So wipe off yer ranch hands and go get some Cactus Bread.

    I'll be here waitin for yah![/c][/quote] Rolig servett :i
    Okej, den kanske inte är superrolig men det är liksom en servett! Dom har utvecklat servetten från att vara vit till att i alla fall vara underhållande. Servetten 2.0 finns endast på Pizza Ranch!


    Kvalitetsdoftande kaffemugg.


    Men det bästa av allt var att dom hade efterrättspizzor! Jo, efterrättspizzor, ni läste rätt. Äppelpizza, blåbärspizza och till och med kaktuspizza! Som om inte det vore nog så smakade dom megagott också. Efterrättspizza låter ju verkligen inte hett men det smakade gudomligt gott. Äppelpizzan var min favorit men kaktspizzan var även den förvånansvärt god.


    Efterrättspizza. Kaktus, äpple och blåbär samt lite chokladpudding för att hjälpa mig i min kamp mot 100-kilostrecket.

    Pizza Ranch var galet bra och dom skulle fått maxbetyg även om dom serverat bajs eftersom designen på alla dom små detaljerna därinne var så sjukt genomtänkt. Kausti gillar sånt och kan själv sitta och pilla med en enda ikon i mer än en timme när han uppdaterar designen på bloggen – bara för att allt ska se perfekt ut.
    Sen var maten faktiskt rätt bra, även om den inte var en fullpoängare. Men som sagt kan jag inte göra annat än ge stället maxpoäng:

    Betyg på Pizza Ranch: 5

  • Roadtrip 2011 (USA),  Svammel

    USA – Jorden runt på treochenhalv dag


    Tre och en halv dag, så lång tid har det tagit för oss att ta oss från Las Vegas, via Hoover Dam, Grand Canyon, Monument Valley, Rocky Mountain National Park ända bort till Al Capones tidigare maffianäste, Chicago. En sträcka på 316 mil utan felkörningar, men vi var säkert närmare 350 mil eftersom vi letat matställen, nationalparker med mera på vägen.

    Men det har faktiskt inte varit så speciellt jobbigt. Vi har kört en sisådär hundra mil idag och även om jag är lite seg i skallen så skulle vi nog lätt kunnat avverka 30-50 mil till bara idag om vi behövt. Vi skulle kunna vara i New York imorgon” som lillebror uttryckte det. Dit är det nu 127 mil vilket vi lätt kommer klara av på två dagar.

    Men vi ska inte vara där förrän om n-i-o dagar… Eftersom det inte funnits speciellt mycket att se mellan Rocky Mountains och Chicago så har det bara blivit sträckkörning, något som gjort att den redan generösa restiden över landet nu blivit lite för generös.
    Men vad gör det? Vi kör två dagar i Chicago nu, sen åker vi nog över till Kanada en sväng och hälsar på i Börje Salmings favoritstad Toronto innan vi kikar in Niagarafallen för att sedan anlända i New York den 4:e juli. Kanske blir det nåt mer stopp också, vi får se vad som händer.


    Våran kära bil har förövrigt precis passerat 10 000 miles på mätaren också. Grattis till det! Den började på strax under 4800 miles när vi fick den vilket gör att vi redan åkt smått otroliga 840 mil redan nu… Och jag som räknade på 1 200 mil totalt för hela resan :i

    Är det nåt man lärt sig så är det att bilen är guld värd i USA. Man tar den så fort man ska nånstans och senast igår kom jag på mig själv med att klaga när vi gått mer än 100 meter från bilen för att leta mat.
    Tre sekunder senare vände vi alla om för att sätta oss i bilen och åka dom 300 meterna till pizzerian som vi skulle äta på istället för att gå [?]


    Men vi har även hunnit med att passera en herrans massa vägskyltar och framför allt vägskyltar med bekanta namn. Vi åkte till exempel genom Loveland i förrgår och vi har även passerat staden Gothenburg som ligger i centrala Nebraska.


    Sen har vi hunnit passera lillebrors favoritstad Victor också.

    Annars verkar fantasin på invånarna i det här landet vara ganska begränsad. Eller så har vi åkt i en raketbil… När jag tänker efter så låter ju det senare faktiskt mest logiskt…
    Så med våran raketbil måste vi därför ha tagit den här vägen från Vegas till Chicago:


    För vi har nämligen passerat…


    Sidney (om än felstavat), Australiens största stad.


    Moscow, Rysslands huvudstad.


    Och min personliga favorit, Dublin, Irlands huvudstad! Nog för att jag varit där förut men det var trevligt att uppleva staden i någon millisekund för att inse att USA minsann är betydligt ballare :z

    Jag har en massa att skriva om, men det här får räcka för nu. På återseende! Nämnde jag att vi bokat in en till segwaytour förresten? Chicago står på tur att upplevas på den tvåhjulade autobalansmaskinen! Men det sker inte förrän i övermorgon. Rapport kommer förhoppningsvis…