• Bra saker,  Chockerande,  Jobba på Irland,  Positivt

    Positiva utlåtanden


    Det är lite creepy när helt okänt folk kommer fram och hälsar på en. Det är ännu mer creepy när okänt folk kommer fram och hälsar på en och säger tack för din blogg. Den är en guldgruva inför flytten”.
    Och det har hänt ett antal gånger nu. Nytt folk som kommer in på IBM och nämner mitt namn, eller min blogg, utan att någonsin ha träffat mig…

    Senast igår var det en snubbe, vars namn jag tyvärr inte uppfattade, som kom fram och hälsade. Och jag skämdes som en hund :i Blev smått ställd och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Man är ju svensk, och som svensk ska man vara tillbakadragen och inte sticka ut för mycket. Gör man det blir man plötsligt skrytig och folk tittar snett på en. Så jag agerade svenskt och skämdes istället.

    Men jag kan ändå inte låta bli att le åt det lite sådär lagom nu i efterhand. Det är lite ballt att folk hittar hit och läser det jag skriver för att förbereda sig inför ett helt nytt liv. Man kan nästan se det som att jag är deras irlandsförälder…
    Jag borde nog lägga upp en deal med Manpower snart. Jag ska ha en såndär 300 euros referalbonus för alla som läst min blogg :z Eller rättare sagt, om du funderar på att börja jobba på IBM så hör av dig. Vi splittar den där 300 euros referalgrejen 50/50 ;)

    Men jag ska inte skämmas. Det är pepp att folk gillar bloggen och att dom finner den intressant. Jag har lovat mig själv att träna på att ta emot positiv kritik (säger man så?). Alla människor jag träffat har varit rätt dåliga på att ta emot komplimanger på ett snyggt sätt, och jag är likadan. Hur ska man reagera? Vad ska man säga? ”Tack vad snällt”? Men nu har jag kommit en liten bit i alla fall:

    Steg 1: Skäms som fan och ta åt dig av det positiva i efterhand [x]”

  • Chockerande,  Vardagsliv

    195 poäng

    Jag ligger efter som fan med kamerabilderna, men här kommer bowlingen från förra veckan när jag var hem till Sverige.


    Vi hade bowling på schemat under tiden jag var hemma. Medverkande var jag, lillebror, lillebrors dam Tatjana (eller Tateana som kassörskan namngav henne) och min käre mor. Tyvärr missade vi dock precis discobowlingen som pågick…


    Lillebror hade mycket rutinerat övat in sin eleganta 3000 meter skridskor-stil

    som skulle visa sig mycket framgångsrik i slutet av kvällen.


    Kortfuskar-Åke fick, efter en sen protest från familjen Kaustinen, rött kort och avstängning i 3 stycken familjesammankomster som straff för sitt fuskande under Chicagospelandet. Därför fick han glatt se bowlingen från läktaren.


    Personligen dominerade jag stort med min En teamlea… förlåt, en kapten, sjunker med sitt skepp”-pose som jag nu haft några månader på mig att träna in……


    Världens bästa mor hade hittat en melon som hon faktiskt lyckades bowla bakåt med en vända :i Man kan aldrig vara helt säker i en bowlinghall… Visste ni förresten att fyra personer dog under det första halvåret av 2006 på grund av skador från bowling? Det stod i alla fall på internet… då måste det stämma…


    Det var annars lite kul att se lillebror när han missade det här kastet (stöten/rullen/bowlingen). Ett slags hårdrocks-headbangnings-raseriutbrott där han mest stod och hoppade som en tok i tre sekunder :i


    Personligen fick jag, helt ärligt, träningsvärk i låren av bowlingen :i Jag var så trött i låren i slutet att jag fick köra nån slags ”böj på knäna, ett och två, sen plockar vi äpplen, och hämtar svampen igen”-taktik som inte fungerade sådär jättebra… Träningsvärken satt sen kvar i två dagar efteråt ._o

    Än värre blev det i lördags när vi var ute i Dublin och bowlade. Då hade jag tränat innebandy två dagar innan och var så fruktansvärt stel att jag trodde jag skulle dö :i Men det är en annan historia…


    Annars vet jag fan inte vad som hände, men plötsligt hade lillebror lyckats skrapa ihop fantastiskt imponerande 195 poäng på en serie :n 8 stycken strikes i en och samma serie… Jag var avundsjuk som en sexåring vars bästa kompis precis fått en Transformers i present…