Close

Monthly Archives november 2010


Vampyr-Maria har en bil. En transformersbil. Om jag vore tjej och singel skulle jag lätt köpa en transformersbil och ha på min desk. Fatta hur många killar den drar till sig! Nu vill jag inte dra till mig killar (korvfest är aldrig roligt (no)) så jag får väl skaffa mig nåt i stil med en rosa My Little Pony istället…

I alla fall är det helt sjukt hur leksakerna idag har utvecklats. När jag var ung så krävde transformersleksakerna en ungefärlig intelligens på sisådär 13-14 för att kunna klara av att vika ihop en transformersrobot till en bil. Jag kände mig fruktansvärt intelligent när jag både kunde vika ihop en Transformers och bygga ett legotorn beståendes av svarta, vita och gröna klossar samtidigt helt utan problem.

Idag är läget ett annat. Ovan nämnda Transformers har utvecklats i en högre takt än mig (oh noes, robotarna tar över!) och idag krävs det en och en halv civilingenjörsutbildning för att kunna vika ihop den där roboten på under 20 minuter.
Det tog mig säkert en timme att vika ihop en leksak! Tänk er då hur lång tid det kommer ta för en normalt funtad 7-åring att vika ihop den där leksaken ._o

Irländskt larm. Sitter som berget och är omöjligt att slå på. Inbrottstjuvarna lär inte stjäla det iaf :z

Har roat mig med att spela en massa Super Bomberman 2 ikväll. Det är gött att bara slå igång datorn och drömma sig tillbaka till den tiden när man fortfarande hade framtiden framför sig. Då när man fortfarande var en talang som hade chansen att bli både det ena och det andra. Hela världen låg öppen och möjligheterna var oändliga. Sen kom Super Bomberman 2…


För er som är för gamla eller bara lekte med kottar när ni var unga kan jag lite kort förklara vad spelet går ut på: Du ska spränga fienderna och inte dö själv. Enkelt och fruktansvärt våldsamt! Men det är våldsamt på tecknatnivå ungefär, inte som dagens hemska TV- och datorspel där man verkligen skjuter människor. Gud vad hemskt allt är nuförtiden egentligen. När jag var ung…”

Fokus.

Hela spelet är uppbyggt som ett rutsystem där man får börja med en bomb som är så kass en bomb kan bli när den fortfarande kan explodera. Den spränger mindre än en genomsnittlig fjärt ungefär. Den spränger en ruta åt varje håll och med den ska man försöka ta kål på dom svävande statyerna, den flygande boxningsmaskinen och dom enögda lila sakerna. Och man kan bara lägga en bomb åt gången XD
Man får ingenting mer än poäng för att förinta fienderna, men om man spränger dom delarna som kan sprängas på banan så får man ibland power-ups. Saker såsom utökning av hur långt bomberna sprängs, hur många bomber man kan lägga per gång, bomber som sprängs genom väggar med mera.

Spelet är hur lätt som helst att lära sig och att sitta 4 personer framför en skärm och spela Bomberman mot varandra är helt galet kul – det är någonting alla borde prova och om jag vore hemma under jul skulle jag baskemig ha satt upp en TV där gamlingarna hade kunnat få prova spela mot varandra. Skapligt roligt att se moster Eva försöka sparka bomber på lillebror eller att se mammsingen åka på pisk av lillkusinerna :i


Åter till spelet: världarna man härjar runt i är underbara i all sin enkelhet. Det är varierande fiender, färgglatt och man kan t.o.m. flyga kanon på vissa av banorna! Sen kan man åka ubåt, man kan åka på flygande block och man kan…



… studsa sig till döds på studsmattor! Och här kommer vi då in på spelets svarta får: studsmattorna är hopplösa, katastrofdåliga och jag upplevde vid ett flertal tillfällen ett enormt sug att kasta ut min kära Bombermangubbe genom fönstret eftersom han hela tiden studsade sig ner i vattnet. Det var lite som om min kära spelkaraktär hade druckit lite för mycket irländskt kranvatten och helt sonika hade tappat halva sin hjärnkapacitet och han påminde lite om en irländsk känguru. Nu finns det inga såna, men om det fanns så skulle dom vara helt förstörda och antagligen skutta runt likadant som min förbaskade Bomberman gjorde :<



Annars funderar jag lite… Om ni t.ex. tittar på den första bilden i inlägget så ser ni att herr Bomberman har vita kläder på sig. Inget konstigt med det men han har också rosa skor och rosa antenn ._o Därför funderar jag lite över om herr Bomberman egentligen är fru Bomberwoman. I och för sig så är könsroller idag konstaterat som det värsta som hänt så långt människan kan minnas att det kan vara så enkelt att herr Bomberman bara tycker att rosa är en fin färg och därför inhandlar accessoarer i just den kulören. Herr Bombermetrosexuellman helt enkelt.



På tal om rosa förresten: dom har såklart inkluderat en Sailor Moon-liknanade boss också. Allt för att locka till sig damer på det mest stereotypiska sätt man kan – en rosa tjej som springer efter min otroligt heta Bomberman och försöker spränga honom med rosa hjärtbomber. Är det inte så malplacerat att man vill gråta lite? [?]



Annars skulle jag vilja berömma speltillverkarna för dom fantastiska bossarna i spelet. En av mina favoriter är den hemskt programmerade självmordsroboten som man aldrig ens behöver attackera – bara man aktar sig så spränger han tillslut sig själv :i



Min personliga favorit är dock den lila bossen vars bomber är lila och totalt kassa. Dom spränger 1×1 ruta men är remote-bomber så att bossen kan spränga dom när han vill. Men det roliga med bossen är att det första man lär sig när man spelar det här spelet är att inte gå nära bomber varför den här bossen blir helt ofarlig :i
Han är kass, men han har en lila kappa – så därför tycker jag han är asball… :f

Nej, jag har inte hunnit igenom hela spelet än. Jag har nån värld kvar, men spelet är helt sjukt bra! Det är så bra att jag funderar på att göra nostalgiskt TV-spelande till en tradition. Ett spel varje dag i veckan. Det låter i alla fall vettigt när klockan är mitt i natten en lördag…

Betyg på Super Bomberman 2: 5”

Den där bilden är för sjuk för att inte sparas här på bloggen :i Jag försöker gömma mig för kameratönten och det hela slutar, som vanligt när jag ska vara med på bild, med att jag ser helt dum i huvudet ut. Här ser jag ut att slicka en jättenöjd Dino i örat t.ex.

JAG HATAR KAMEROR (evil)
Jag kände det på mig. Det slutade att sticka på halsen men sen så blev det inte så mycket mer. Det blev bara en halv millimeter till i längd ungefär men tätheten var bedrövlig. Nej, mitt skägg blir aldrig bättre än såhär :_
Jag har mindre testosteron än en rysk balletdansös och det innebär, precis som jag förutspådde, lite problem. Jag har hittills låtit både mustaschen och skägget härja fritt i mitt ansikte och man kan ju säga att det knappast har varit något kaos. Snarare en lugn sommardag av små små hårstrån vars avstånd mellan varandra är lika långt som avståndet mellan husen uppe i Norrland. Det är glesbebyggt område och skäggstråna använder röksignaler för att kommunicera.

Men dom växte i alla fall. Dom fyra skäggstråna växte och blev säkert en 6-7 millimeter långa innan dom slutligen förlorade kampen mot herr rakhyvel. Kommentaren Det ser ut ungefär som en igelkott med cancer” sammanfattar ganska klart hur illa det såg ut såhär i slutet innan stråna fick gå sitt öde till mötes.

Tio dagar fick dom i alla fall vara med. R.I.P. nu Ernst, Bengt, Anders och lilla Günter. Hyveln fick lov att göra sitt jobb och livet är inte rättvist. Förlåt mig. Ni får ha det så trevligt var ni nu hamnar efter att ha blivit nedspolade i handfatet. Mustaschen är i alla fall kvar…



Kaustis haka – eller en igelkott med cancer?”
Tre öre. Så mycket tjänar jag per sekund när jag jobbar. Jag kom på idén att räkna ut hur mycket pengar jag tjänade per minut en dag när jag varit på toa i 14 minuter och folk började gnälla. Ungefär 10 kronor var sjätte minut är min lön, eller 10 euro per timme. Allt räknat efter skatt. Alltså fick jag ungefär 23 kronor för det där toabesöket.

Det är rätt hemskt ändå när man tänker efter. Jag brukade tidigare skämta om att jag tjänar mer på att jobba vidare än att plocka upp den där femcentaren som jag tappat på marken. Faktum är dock att om jag plockar upp femcentaren inom femton sekunder så har jag tjänat mer på den än att jobba :c
Om jag nu jobbar på ett sånthär jobb för resten av mitt liv och jobbar 40 timmar i veckan i 51 år framöver så kommer jag totalt från och med idag att ha tjänat ihop 9 792 000 kronor.



Det är visserligen ungefär fyra stycken Ferrari Scuderia Spider om jag inte äter någonting alls under resten av mitt liv, men samtidigt är frågan om jag verkligen överlever i 51 år utan att äta en ena Big Mac? Och vad händer om jag måste serva mina fyra gula och röda älsklingar? Nej, usch…

Jag känner att det är här jag ska traska ner på stan för att köpa mig en lott och sen vinna 120 miljoner euro. Då kan jag köpa mig 400 stycken Ferraris (en av varje modell i varje färg!) och ändå ha pengar över som räcker för att serva min bilflotta i någon månad. Det skulle underlätta så mycket…

Ä-n-t-l-i-g-e-n! Efter att ha fått betalt för att klara ut sisådär hundra av dom 156 banorna i spelet (att ha n00bs måste ju ge nån fördel…) och sen klarat ut dom resterande banorna utan lön på hemmaplan, på bussen, på toa och några andra skumma ställen så hade jag idag strax över 20 banor där jag inte klarat dom till perfektion. Man kan nämligen få 1-3 stjärnor på alla banor där en stjärna motsvarar betyget Du klarade banan” och tre stjärnor motsvarar betyget ”Du har inget liv va? Men grattis då, du klarade banan så perfekt som man bara kan”.

Så efter att först ha Youtubat sisådär femton av dom tjugo banorna och sen ha nött dom in i perfektion så hade jag slutligen klarat alla banor med tre stjärnor i betyg på alla dessa – förutom en bana. Den där sketna fyra-fjorton:



Jag ljuger inte om jag säger att jag säkert spelade den där banan hundra gånger. Jag försökte, jag misslyckades, jag försökte igen och jag misslyckades igen. Jag satt två timmar på jobbet i fredags och bara spelade den där sketna skitbanan men det gick verkligen inte.

Men så började jag sakta men säkert smyga mig närmare dom 85 000 poängen som man behövde för att förtjäna dom där svårfångade stjärnorna.Jag var nära en fyra-fem gånger innan jag slutligen pangade bort den sista fula gröna grisen och kunde skutta ärevarv runt vårat pyttelilla vardagsrumsbord skrikandes ”Grisarna är döda! Grisarna är döda!” samtidigt som jag flaxade med armarna. Etthundrafemtio banor och 450 stjärnor var nu avklarade och lyckan var total.

Nu återstår dock en fråga: Vad ska jag göra nu istället? Nu kommer inget spel någonsin kunna ersätta Angry Birds, men som tur är tror jag att jag vet vilket spel som kommer bli nästa Angry Birds. Vilket spel det är? Det får ni veta om spelet faktiskt går från lovande junior till lyckoproducerande senior…”

Mustaschkampen tickar på fint och nästan en veckas rakhyvelsfrånvaro börjar sätta sina spår. Jag har märkt att jag antagligen är delvis italienare eftersom min mustasch börjar anta en såndär snitsig italiensk form. Lite av ett Rafael Edholm-stuk när man inte riktigt vet om man druckit svart mjölk eller om man faktiskt har en riktig mustasch.
Med tanke på misslyckandet med min förra mustaschbild där det mest ser ut som att jag ätit bajs så undviker jag hädanefter att photoshoppa mina bilder i Paint samtidigt som jag tar samtal på jobbet och kommer istället publicera IRL-bilder på hur eländet ser ut.

Nej, jag har en fruktansvärd huvudvärk för tillfället så jag tänker gräva ner mig i sängen och försöka sova en stund nu.

Jag kikade min mail för 10 minuter sedan och blev lite smått överraskad över att jag hade hela 12 olästa mail i inkorgen. Fantastiskt spännande och jag hoppades på att sisådär 4-5 personer ville meddela mig någonting viktigt. Glad i hågen, lite som en Tomas Ledin-låt, öppnade jag raskt min brevlåda för att kika vad alla dessa viktiga människor hade för trevliga överraskningar.

Den första personen som ville kontakta mig hette Monster. Han ville meddela mig att fem personer sökt igenom mitt CV på hans hemsida idag. Fair enough, kanske det kan leda till ett VD-jobb på Microsoft eller Nokia i längden?



Person nummer två var lite mer personlig. Denne person ville bara fjäska lite för mig med sitt gulligullmail som löd Your looks? You are that special someone that I have been waiting for You are that special someone that I have been waiting for”. Fantastiskt trevligt av dig Daniel Brander… Du skickade med en länk till en sida där man kunde läsa om en mamma som jobbade hemifrån och tjänade 6876 dollar per månad genom att jobba deltid hemifrån. Fantastiskt! Jag har redan beställt tre exemplar av din bok ”How to earn money doing practically nothing” och med tanke på kommentarerna på din hemsida så räknar jag med att säga upp mig direkt jag fått böckerna.

Person nummer tre hette Svenska Spels nyhetsbrev och ville att jag skulle spela Poker SM. Blyga 1950 + 50 kronor kostade inköpet till turneringen och jag känner att jag nog kan göra lite roligare saker för mina pengar än att sitta och folda händer i 68 timmar i sträck – och om jag har turtyp trippla pengarna.

Mail nummer tre till elva var reklam från diverse elektronik- och spelsidor som antingen ville att jag skulle köpa jättebilliga datorkomponenter som jag inte ens behöver eller spela på nån av fotbollsmatcherna som går på TV under helgen. Jag nekar nog vänligt men bestämt där med genom att skicka mailen direkt ner i papperskorgen.



Intressantast var nog ändå mail nummer tolv. Det var ett mail som var adresserat till föräldrarna för en skolklass där läraren informerar oss (?) om vad som kommer hända under nästa vecka. På onsdag har min unge tydligen nåt slags prov i ”monohybrid crosses”, på fredag ”incomplete dominance” och nästa fredag har dom lektion i ”Sex linkage..color blindness, hemophilia , use of pedigree” ._o Mailet kommer från en lärare på http://thehighlandsschool.org/ i Texas, USA, och jag tycker faktiskt nästan att den sidan ser ”realistisk” ut. Läraren har förövrigt Facebook, där han ser ut att vara sisådär 212 år gammal, så jag kan absolut se framför mig hur han tror att Kim Austins mailadress är kausti@[censur].com. Intressant, speciellt eftersom jag fått mail från den där snubben tidigare :i



Poängen med det här inlägget är bara det att mailen fan måste vara det mest värdelösa som uppfunnits sen mjölkförpackningen med skruvkork på. Jag hörde nånstans att över 90% av alla mail som skickas ut är vanlig spam. Lägg på det till all jävla reklam som man får när man registrerar sin mailadress hos olika elektroniksidor, spelsidor, forum med mera så inser man snart att antalet ”riktiga” mail måste vara färre än antalet damer utan sneda knän här på Irland. Jag vet faktiskt inte ens riktigt varför jag använder min mail… Jag har inte fått ett enda intressant mail på flera månader och jag använder Facebook till att kommunicera med mina vänner. Ändå infinner nån slags upprymd känsla när jag tar upp mobilen och ser att jag minsann har tre nya mail i inkorgen.

Nej, e-mail är verkligen inte så bra som man tycker det verkar.”