Close

Monthly Archives november 2010


Vampyr-Maria har en bil. En transformersbil. Om jag vore tjej och singel skulle jag lätt köpa en transformersbil och ha på min desk. Fatta hur många killar den drar till sig! Nu vill jag inte dra till mig killar (korvfest är aldrig roligt (no)) så jag får väl skaffa mig nåt i stil med en rosa My Little Pony istället…

I alla fall är det helt sjukt hur leksakerna idag har utvecklats. När jag var ung så krävde transformersleksakerna en ungefärlig intelligens på sisådär 13-14 för att kunna klara av att vika ihop en transformersrobot till en bil. Jag kände mig fruktansvärt intelligent när jag både kunde vika ihop en Transformers och bygga ett legotorn beståendes av svarta, vita och gröna klossar samtidigt helt utan problem.

Idag är läget ett annat. Ovan nämnda Transformers har utvecklats i en högre takt än mig (oh noes, robotarna tar över!) och idag krävs det en och en halv civilingenjörsutbildning för att kunna vika ihop den där roboten på under 20 minuter.
Det tog mig säkert en timme att vika ihop en leksak! Tänk er då hur lång tid det kommer ta för en normalt funtad 7-åring att vika ihop den där leksaken ._o

Irländskt larm. Sitter som berget och är omöjligt att slå på. Inbrottstjuvarna lär inte stjäla det iaf :z

Har roat mig med att spela en massa Super Bomberman 2 ikväll. Det är gött att bara slå igång datorn och drömma sig tillbaka till den tiden när man fortfarande hade framtiden framför sig. Då när man fortfarande var en talang som hade chansen att bli både det ena och det andra. Hela världen låg öppen och möjligheterna var oändliga. Sen kom Super Bomberman 2…


För er som är för gamla eller bara lekte med kottar när ni var unga kan jag lite kort förklara vad spelet går ut på: Du ska spränga fienderna och inte dö själv. Enkelt och fruktansvärt våldsamt! Men det är våldsamt på tecknatnivå ungefär, inte som dagens hemska TV- och datorspel där man verkligen skjuter människor. Gud vad hemskt allt är nuförtiden egentligen. När jag var ung…”

Fokus.

Hela spelet är uppbyggt som ett rutsystem där man får börja med en bomb som är så kass en bomb kan bli när den fortfarande kan explodera. Den spränger mindre än en genomsnittlig fjärt ungefär. Den spränger en ruta åt varje håll och med den ska man försöka ta kål på dom svävande statyerna, den flygande boxningsmaskinen och dom enögda lila sakerna. Och man kan bara lägga en bomb åt gången XD
Man får ingenting mer än poäng för att förinta fienderna, men om man spränger dom delarna som kan sprängas på banan så får man ibland power-ups. Saker såsom utökning av hur långt bomberna sprängs, hur många bomber man kan lägga per gång, bomber som sprängs genom väggar med mera.

Spelet är hur lätt som helst att lära sig och att sitta 4 personer framför en skärm och spela Bomberman mot varandra är helt galet kul – det är någonting alla borde prova och om jag vore hemma under jul skulle jag baskemig ha satt upp en TV där gamlingarna hade kunnat få prova spela mot varandra. Skapligt roligt att se moster Eva försöka sparka bomber på lillebror eller att se mammsingen åka på pisk av lillkusinerna :i


Åter till spelet: världarna man härjar runt i är underbara i all sin enkelhet. Det är varierande fiender, färgglatt och man kan t.o.m. flyga kanon på vissa av banorna! Sen kan man åka ubåt, man kan åka på flygande block och man kan…



… studsa sig till döds på studsmattor! Och här kommer vi då in på spelets svarta får: studsmattorna är hopplösa, katastrofdåliga och jag upplevde vid ett flertal tillfällen ett enormt sug att kasta ut min kära Bombermangubbe genom fönstret eftersom han hela tiden studsade sig ner i vattnet. Det var lite som om min kära spelkaraktär hade druckit lite för mycket irländskt kranvatten och helt sonika hade tappat halva sin hjärnkapacitet och han påminde lite om en irländsk känguru. Nu finns det inga såna, men om det fanns så skulle dom vara helt förstörda och antagligen skutta runt likadant som min förbaskade Bomberman gjorde :<



Annars funderar jag lite… Om ni t.ex. tittar på den första bilden i inlägget så ser ni att herr Bomberman har vita kläder på sig. Inget konstigt med det men han har också rosa skor och rosa antenn ._o Därför funderar jag lite över om herr Bomberman egentligen är fru Bomberwoman. I och för sig så är könsroller idag konstaterat som det värsta som hänt så långt människan kan minnas att det kan vara så enkelt att herr Bomberman bara tycker att rosa är en fin färg och därför inhandlar accessoarer i just den kulören. Herr Bombermetrosexuellman helt enkelt.



På tal om rosa förresten: dom har såklart inkluderat en Sailor Moon-liknanade boss också. Allt för att locka till sig damer på det mest stereotypiska sätt man kan – en rosa tjej som springer efter min otroligt heta Bomberman och försöker spränga honom med rosa hjärtbomber. Är det inte så malplacerat att man vill gråta lite? [?]



Annars skulle jag vilja berömma speltillverkarna för dom fantastiska bossarna i spelet. En av mina favoriter är den hemskt programmerade självmordsroboten som man aldrig ens behöver attackera – bara man aktar sig så spränger han tillslut sig själv :i



Min personliga favorit är dock den lila bossen vars bomber är lila och totalt kassa. Dom spränger 1×1 ruta men är remote-bomber så att bossen kan spränga dom när han vill. Men det roliga med bossen är att det första man lär sig när man spelar det här spelet är att inte gå nära bomber varför den här bossen blir helt ofarlig :i
Han är kass, men han har en lila kappa – så därför tycker jag han är asball… :f

Nej, jag har inte hunnit igenom hela spelet än. Jag har nån värld kvar, men spelet är helt sjukt bra! Det är så bra att jag funderar på att göra nostalgiskt TV-spelande till en tradition. Ett spel varje dag i veckan. Det låter i alla fall vettigt när klockan är mitt i natten en lördag…

Betyg på Super Bomberman 2: 5”

Den där bilden är för sjuk för att inte sparas här på bloggen :i Jag försöker gömma mig för kameratönten och det hela slutar, som vanligt när jag ska vara med på bild, med att jag ser helt dum i huvudet ut. Här ser jag ut att slicka en jättenöjd Dino i örat t.ex.

JAG HATAR KAMEROR (evil)
Jag kände det på mig. Det slutade att sticka på halsen men sen så blev det inte så mycket mer. Det blev bara en halv millimeter till i längd ungefär men tätheten var bedrövlig. Nej, mitt skägg blir aldrig bättre än såhär :_
Jag har mindre testosteron än en rysk balletdansös och det innebär, precis som jag förutspådde, lite problem. Jag har hittills låtit både mustaschen och skägget härja fritt i mitt ansikte och man kan ju säga att det knappast har varit något kaos. Snarare en lugn sommardag av små små hårstrån vars avstånd mellan varandra är lika långt som avståndet mellan husen uppe i Norrland. Det är glesbebyggt område och skäggstråna använder röksignaler för att kommunicera.

Men dom växte i alla fall. Dom fyra skäggstråna växte och blev säkert en 6-7 millimeter långa innan dom slutligen förlorade kampen mot herr rakhyvel. Kommentaren Det ser ut ungefär som en igelkott med cancer” sammanfattar ganska klart hur illa det såg ut såhär i slutet innan stråna fick gå sitt öde till mötes.

Tio dagar fick dom i alla fall vara med. R.I.P. nu Ernst, Bengt, Anders och lilla Günter. Hyveln fick lov att göra sitt jobb och livet är inte rättvist. Förlåt mig. Ni får ha det så trevligt var ni nu hamnar efter att ha blivit nedspolade i handfatet. Mustaschen är i alla fall kvar…



Kaustis haka – eller en igelkott med cancer?”
12