Close

Monthly Archives september 2010

Ligger här i min nya säng och fryser lite sådär okej efter en lång dags kämpande. Det har hänt en massa saker dom senaste två veckorna och jag har inte riktigt haft lust att blogga, men jag har i alla fall tagit tillbaka uppsägningen och stannar kvar på IBM ett tag till.
Personen som var anledningen till att jag sade upp mig fick plötsligt byta till ett helt annat konto två dagar efter min uppsägning. Vi kan krångla till det och skylla på slumpen, men jag tror mer att dom vägde mina enorma kunskaper mot den andra partens och insåg att det bästa nog vore att få mig tillbaka genom att flytta på henne.
Så dom flyttade på henne, jag fick tillbaka mitt jobb (mot att sälja tillbaka min själ igen och ta på mig en massa extrauppgifter) och allt var frid och fröjd.

Det var på onsdagen i förra veckan det och livet kändes hoppfullt igen.



Dagen efter kommer jag hem, sätter mig i soffan och får höra att en av mina bästa vänner och tillika min room-mate och teamleader Murat precis har sagt upp sig och kommer lämna oss om mindre än en månad. Såklart berättade han inget för mig när jag drog tillbaka uppsägningen dagen innan.
Hade jag vetat om att han tänkt säga upp sig hade jag aldrig dragit tillbaka uppsägningen. Tack för det ditt as (mrg)

Jag hade, precis som alla andra på jobbet, förväntat mig att kapten Murat skulle stanna kvar på skeppet Titan… förlåt, Desken, och kämpa med oss in idet sista. En kapten överger inte sitt skepp” sägs det ju, och jag trodde faktiskt på det. Råttorna har ju redan stuckit för längesen, dom lämnar alltid skeppet först (eller hur Isgren :z), men kaptenen ska ju följa sitt skepp oavsett vad…

Nu är han tack och lov vettigare än så och lämnar den här röran som uppstått (helt utan att han kunnat påverka det på något sätt) innan det äfr försent. Jag är faktiskt inte det minsta bitter och jag är hundra procent allvarlig när jag säger det här: Jag är skitglad för din skull Murre!

Jag hoppas du får det riktigt gött innanför murarna på Gotland. Du har legat i, kämpat som fan och vi har sett dig gå från världens trevligaste kille till en zombie på bara några månader. En människa klarar inte hur mycket som helst (no)



Det är tre veckor kvar dit, men den dagen när ditt flyg lyfter från den här ön kommer allt det gråa bli lite gråare. Det är en del av livet – man kan inte stanna på ett sånthär ställe hur länge som helst – men samtidigt känns det riktigt jävla tråkigt att du ska lämna oss.”

Jag, Spiris, Stefan, Johannes min nya n00b (Dan eller nåt tror jag han heter) bestämde oss igår för att gå och se premiären av den nya Resident Evil-filmen som hade premiär här igår. Efter att ha sett dom första tre filmerna när dom släpptes så var förväntningarna här inte precis jättehöga, men eftersom jag ändå inte har nåt liv så tänkte jag att Varför inte betala 150 kronor för ett par glasögon och två timmar med Claire
, Alice
och en massa skjutande?”.
Glasögon ja, filmen visades såklart i ”framtidens format” – 3D – och jag måste säga att filmen gjorde sig rätt bra som 3D-film ändå. Såg ju Avatar förut, men den var ju hopplös med sina panoreringar, snabba actionsekvenser, flygande och springande smurfar.
I Resident Evil: Afterlife hade dom istället en annan approach mot det här med actionsekvenserna – nästan alla snabba actionscener var i slow-motion och det måste jag säga var riktigt genomtänkt. Nu slapp man tappa fokus för att man inte fokuserar på exakt rätt punkt och man hinner också faktiskt märka vad som händer innan scenen är slut.


Tre mongon i en biosalong

Filmen ja. Claire var lika het som vanligt samtidigt som Alice (Milla Jovovich) hade klippt sig och hade nu kortare hår än Johannes – inte okej. Zombisarna sprang (fail), såg konstigare ut än vanligt och hade köttätande blommor i munnen. Sen var Liemannen med på ett hörn också.
Alice åkte runt och försökte överleva (som vanligt) och jag kunde inte låta bli att känna hur allting bara började likna serien Lost – det börjar bli svårt att få till en vettig handling nu. Alice försöker överleva, hon blir jagad av nån dumming, sen besegrar hon denna dumming och överlever. Men vart ska hon ta vägen? Alla världens människor är utdöda, alla städer förstörda/nedbrunna och det finns inget hopp någonstans…

Dock gillade jag idén med båten och önskar att spelet Resident Evil 6 endast kommer utspela sig på en båt av någon anledning. Trångt, rätt stort och väldigt likt den stora Mansionen (heter det på svenska?) i Resident Evil 1. Jag skulle gilla det starkt.

Betyget på filmen sammanfattas rätt bra av Spiris: ”Fan, den här filmen var ju asbra!”. Spiris är nämligen killen som har noll koll på i stort sett allt, så såklart älskade han den här skiten. Iofs kan det ha varit för att han har nån slags zombie-fetisch också [?]
Nej, det enda positiva med den här filmen var 3D-effekterna som faktiskt funkade utan att störa filmupplevelsen alls, båten, damerna och ölen vi drack innan. Utan dom hade det kanske kunnat bli ett ännu lägre betyg…

Betyg på Resident Evil: Afterlife: 2”

Sitter här med en tom känsla inom mig. Jag har sen barnsben varit ett ganska stort Linkin Park-fan. Jag gillade Hybrid Theory, jag gillade Meteora och jag gillade Minutes to Midnight. Det fanns riktigt bra låtar på alla dom där skivorna, alla i såndär typisk Linkin Park-stil – en såndär stil som är svår att förklara.
In The End, One Step Closer, No More Sorrow, Lying From You, Bleed It Out med flera är låtar som jag totalt spelat sönder och samman under min uppväxt och jag har även sett bandet live i Globen för något år sedan. Det är knappast coolt att erkänna att jag absolut gillat deras musik, men samtidigt skäms jag inte speciellt mycket för det – jag har värre saker på lager än så :z

Nåja, jag fick i alla fall tag i deras nya album Linkin_Park-A_Thousand_Suns-2010-pLAN9 alldeles nyss och har precis lyssnat igenom det en sväng och jag måste säga att… det här är katastrofalt dåligt. Jättedåligt. Kasst. Bajs.
Det sägs att dom föryngrat sig” och vänt sig mer mot ungdomarna (och med tanke på skiten som spelas på radion idag kanske det lyckas) men det här albumet är lite för mig vad tecknet ”punkt” är för en mening ungefär.

Det här albumet symboliserar samma avslut som när en författare som precis skrivit klart sin Nobelprisvinnande bok går över till att skriva en inköptslista på Lidl. Det är övergången från någonting som byggts upp under en lång lång tid till en total förändring – en katastrofalt dålig förändring. Vem fan vill läsa en inköpslista för Lidl-shopping liksom när man kan läsa en bra bok? (vsad)

Jag kan inte i ord förklara hur besviken jag är. Jag anade oråd när jag hörde deras första låt The Catalyst men tänkte att ”Hur illa kan det bli? Det löser sig nog”. Jotack, det kunde tydligen gå käpprätt åt helvete… Tanka hem albumet eller gå in på Youtube och sök efter nån av låtarna – dom bör väl dyka upp där strax – och bilda er en egen uppfattning om ni vill slösa bort en timme av erat liv med att lyssna igenom albumet själva. Frågar ni mig kan ni gott och väl göra nåt vettigare med den tiden annars. Typ tvätta era smutsiga kläder eller klippa tånaglarna…

Betyg på Linkin Parks nya album: 0.5”
Så var då dagen kommen. Efter exakt 9 månader blev jag beordrad att jobba övertid på en lördag. Jag ska inte dra upp alla detaljer, men jag kan säga att jag är en fri man om en månad och tre dagar. Det har inte bara med övertiden där att göra, det finns många fler anledningar men dom anledningarna tar jag inte upp här. Det ger mig ändå ingenting.

You can't fight the system” säger man ju och det stämmer så bra. Jag har gett dom lite högre uppsatta min och mina arbetskamraters syn på varför alla som jobbat här längre än mig sagt upp sig en efter en. Jag har förklarat vad vi tycker är fel och bett dom hitta en lösning, men det är lättare att bli av med dom som klagar istället för att förändra saker och ting.

Det är inte det att jag är arg, jag förstår mycket väl att jag bara blott är en ”asset”, jag är utbytbar och knappast livsviktig för företagets överlevnad. Det gör mig ingenting och jag har inga hard feelings mot nån. Det är så det fungerar på sånahär ställen. Likadant förstår jag att helpdeskjobb knappast är varesig paradiset eller nåt drömjobb. Det är tråkigt, monotont och inte speciellt utvecklande.

Jag är ingen bortskämd brat som får allt betalt av mamma och pappa, jag är ingen kille som slänger bort ett jobb och hoppas att nån annan kommer försörja mig (även om alla golddigger-erbjudanden övervägs noggrant). Jag vet att jag kommer ha fixat ett nytt jobb innan jag slutar här, det är inga problem. Skulle det nu ändå bli katastrof och jag inte får nåt jobb så klarar jag mig några månader på dom sparade pengarna jag har, så det är lugnt. ”Det ordnar sig” har alltid varit mitt motto och det kommer ordna sig nu också.

Nej, jag är faktiskt glad för det som hänt. En sten föll från mina axlar när jag sa dom där två magiska orden (I quit!) och sen dess har jag vandrat runt med ett stort leende på läpparna. Jag får ta sikte på nåt nytt och IBM får fortsätta åt sitt håll. Ska jag vara ärlig tror jag inte någon av parterna kommer att ångra det här…

Ganska passande låttext

All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day

You're a car crash that's been going on for a year
You're a hurricane that hits when the sky should be clear
I, I got a gun and I'm into the weeds
You're everyone's fool and you're nobody's queen
When your first time your suicide king
You know we go together like cigarettes and gasoline

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye

Give me one good reason why you think we're okay
I'll give you another ten thousand why I'm walking away
I'm tired of fighting and I'm sick of the pain
Tired of the chapter when you're acting insane
And here we are at the end of the day
We go together like kids and cocaine

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye

All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
It's time to say goodbye

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye
Said for goodbye
There's a lot to be said goodbye
Said for goodbye
12