Close

Monthly Archives september 2010

Ligger här i min nya säng och fryser lite sådär okej efter en lång dags kämpande. Det har hänt en massa saker dom senaste två veckorna och jag har inte riktigt haft lust att blogga, men jag har i alla fall tagit tillbaka uppsägningen och stannar kvar på IBM ett tag till.
Personen som var anledningen till att jag sade upp mig fick plötsligt byta till ett helt annat konto två dagar efter min uppsägning. Vi kan krångla till det och skylla på slumpen, men jag tror mer att dom vägde mina enorma kunskaper mot den andra partens och insåg att det bästa nog vore att få mig tillbaka genom att flytta på henne.
Så dom flyttade på henne, jag fick tillbaka mitt jobb (mot att sälja tillbaka min själ igen och ta på mig en massa extrauppgifter) och allt var frid och fröjd.

Det var på onsdagen i förra veckan det och livet kändes hoppfullt igen.



Dagen efter kommer jag hem, sätter mig i soffan och får höra att en av mina bästa vänner och tillika min room-mate och teamleader Murat precis har sagt upp sig och kommer lämna oss om mindre än en månad. Såklart berättade han inget för mig när jag drog tillbaka uppsägningen dagen innan.
Hade jag vetat om att han tänkt säga upp sig hade jag aldrig dragit tillbaka uppsägningen. Tack för det ditt as (mrg)

Jag hade, precis som alla andra på jobbet, förväntat mig att kapten Murat skulle stanna kvar på skeppet Titan… förlåt, Desken, och kämpa med oss in idet sista. En kapten överger inte sitt skepp” sägs det ju, och jag trodde faktiskt på det. Råttorna har ju redan stuckit för längesen, dom lämnar alltid skeppet först (eller hur Isgren :z), men kaptenen ska ju följa sitt skepp oavsett vad…

Nu är han tack och lov vettigare än så och lämnar den här röran som uppstått (helt utan att han kunnat påverka det på något sätt) innan det äfr försent. Jag är faktiskt inte det minsta bitter och jag är hundra procent allvarlig när jag säger det här: Jag är skitglad för din skull Murre!

Jag hoppas du får det riktigt gött innanför murarna på Gotland. Du har legat i, kämpat som fan och vi har sett dig gå från världens trevligaste kille till en zombie på bara några månader. En människa klarar inte hur mycket som helst (no)



Det är tre veckor kvar dit, men den dagen när ditt flyg lyfter från den här ön kommer allt det gråa bli lite gråare. Det är en del av livet – man kan inte stanna på ett sånthär ställe hur länge som helst – men samtidigt känns det riktigt jävla tråkigt att du ska lämna oss.”

Jag, Spiris, Stefan, Johannes min nya n00b (Dan eller nåt tror jag han heter) bestämde oss igår för att gå och se premiären av den nya Resident Evil-filmen som hade premiär här igår. Efter att ha sett dom första tre filmerna när dom släpptes så var förväntningarna här inte precis jättehöga, men eftersom jag ändå inte har nåt liv så tänkte jag att Varför inte betala 150 kronor för ett par glasögon och två timmar med Claire
, Alice
och en massa skjutande?”.
Glasögon ja, filmen visades såklart i ”framtidens format” – 3D – och jag måste säga att filmen gjorde sig rätt bra som 3D-film ändå. Såg ju Avatar förut, men den var ju hopplös med sina panoreringar, snabba actionsekvenser, flygande och springande smurfar.
I Resident Evil: Afterlife hade dom istället en annan approach mot det här med actionsekvenserna – nästan alla snabba actionscener var i slow-motion och det måste jag säga var riktigt genomtänkt. Nu slapp man tappa fokus för att man inte fokuserar på exakt rätt punkt och man hinner också faktiskt märka vad som händer innan scenen är slut.


Tre mongon i en biosalong

Filmen ja. Claire var lika het som vanligt samtidigt som Alice (Milla Jovovich) hade klippt sig och hade nu kortare hår än Johannes – inte okej. Zombisarna sprang (fail), såg konstigare ut än vanligt och hade köttätande blommor i munnen. Sen var Liemannen med på ett hörn också.
Alice åkte runt och försökte överleva (som vanligt) och jag kunde inte låta bli att känna hur allting bara började likna serien Lost – det börjar bli svårt att få till en vettig handling nu. Alice försöker överleva, hon blir jagad av nån dumming, sen besegrar hon denna dumming och överlever. Men vart ska hon ta vägen? Alla världens människor är utdöda, alla städer förstörda/nedbrunna och det finns inget hopp någonstans…

Dock gillade jag idén med båten och önskar att spelet Resident Evil 6 endast kommer utspela sig på en båt av någon anledning. Trångt, rätt stort och väldigt likt den stora Mansionen (heter det på svenska?) i Resident Evil 1. Jag skulle gilla det starkt.

Betyget på filmen sammanfattas rätt bra av Spiris: ”Fan, den här filmen var ju asbra!”. Spiris är nämligen killen som har noll koll på i stort sett allt, så såklart älskade han den här skiten. Iofs kan det ha varit för att han har nån slags zombie-fetisch också [?]
Nej, det enda positiva med den här filmen var 3D-effekterna som faktiskt funkade utan att störa filmupplevelsen alls, båten, damerna och ölen vi drack innan. Utan dom hade det kanske kunnat bli ett ännu lägre betyg…

Betyg på Resident Evil: Afterlife: 2”

Sitter här med en tom känsla inom mig. Jag har sen barnsben varit ett ganska stort Linkin Park-fan. Jag gillade Hybrid Theory, jag gillade Meteora och jag gillade Minutes to Midnight. Det fanns riktigt bra låtar på alla dom där skivorna, alla i såndär typisk Linkin Park-stil – en såndär stil som är svår att förklara.
In The End, One Step Closer, No More Sorrow, Lying From You, Bleed It Out med flera är låtar som jag totalt spelat sönder och samman under min uppväxt och jag har även sett bandet live i Globen för något år sedan. Det är knappast coolt att erkänna att jag absolut gillat deras musik, men samtidigt skäms jag inte speciellt mycket för det – jag har värre saker på lager än så :z

Nåja, jag fick i alla fall tag i deras nya album Linkin_Park-A_Thousand_Suns-2010-pLAN9 alldeles nyss och har precis lyssnat igenom det en sväng och jag måste säga att… det här är katastrofalt dåligt. Jättedåligt. Kasst. Bajs.
Det sägs att dom föryngrat sig” och vänt sig mer mot ungdomarna (och med tanke på skiten som spelas på radion idag kanske det lyckas) men det här albumet är lite för mig vad tecknet ”punkt” är för en mening ungefär.

Det här albumet symboliserar samma avslut som när en författare som precis skrivit klart sin Nobelprisvinnande bok går över till att skriva en inköptslista på Lidl. Det är övergången från någonting som byggts upp under en lång lång tid till en total förändring – en katastrofalt dålig förändring. Vem fan vill läsa en inköpslista för Lidl-shopping liksom när man kan läsa en bra bok? (vsad)

Jag kan inte i ord förklara hur besviken jag är. Jag anade oråd när jag hörde deras första låt The Catalyst men tänkte att ”Hur illa kan det bli? Det löser sig nog”. Jotack, det kunde tydligen gå käpprätt åt helvete… Tanka hem albumet eller gå in på Youtube och sök efter nån av låtarna – dom bör väl dyka upp där strax – och bilda er en egen uppfattning om ni vill slösa bort en timme av erat liv med att lyssna igenom albumet själva. Frågar ni mig kan ni gott och väl göra nåt vettigare med den tiden annars. Typ tvätta era smutsiga kläder eller klippa tånaglarna…

Betyg på Linkin Parks nya album: 0.5”
Så var då dagen kommen. Efter exakt 9 månader blev jag beordrad att jobba övertid på en lördag. Jag ska inte dra upp alla detaljer, men jag kan säga att jag är en fri man om en månad och tre dagar. Det har inte bara med övertiden där att göra, det finns många fler anledningar men dom anledningarna tar jag inte upp här. Det ger mig ändå ingenting.

You can't fight the system” säger man ju och det stämmer så bra. Jag har gett dom lite högre uppsatta min och mina arbetskamraters syn på varför alla som jobbat här längre än mig sagt upp sig en efter en. Jag har förklarat vad vi tycker är fel och bett dom hitta en lösning, men det är lättare att bli av med dom som klagar istället för att förändra saker och ting.

Det är inte det att jag är arg, jag förstår mycket väl att jag bara blott är en ”asset”, jag är utbytbar och knappast livsviktig för företagets överlevnad. Det gör mig ingenting och jag har inga hard feelings mot nån. Det är så det fungerar på sånahär ställen. Likadant förstår jag att helpdeskjobb knappast är varesig paradiset eller nåt drömjobb. Det är tråkigt, monotont och inte speciellt utvecklande.

Jag är ingen bortskämd brat som får allt betalt av mamma och pappa, jag är ingen kille som slänger bort ett jobb och hoppas att nån annan kommer försörja mig (även om alla golddigger-erbjudanden övervägs noggrant). Jag vet att jag kommer ha fixat ett nytt jobb innan jag slutar här, det är inga problem. Skulle det nu ändå bli katastrof och jag inte får nåt jobb så klarar jag mig några månader på dom sparade pengarna jag har, så det är lugnt. ”Det ordnar sig” har alltid varit mitt motto och det kommer ordna sig nu också.

Nej, jag är faktiskt glad för det som hänt. En sten föll från mina axlar när jag sa dom där två magiska orden (I quit!) och sen dess har jag vandrat runt med ett stort leende på läpparna. Jag får ta sikte på nåt nytt och IBM får fortsätta åt sitt håll. Ska jag vara ärlig tror jag inte någon av parterna kommer att ångra det här…

Ganska passande låttext

All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day

You're a car crash that's been going on for a year
You're a hurricane that hits when the sky should be clear
I, I got a gun and I'm into the weeds
You're everyone's fool and you're nobody's queen
When your first time your suicide king
You know we go together like cigarettes and gasoline

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye

Give me one good reason why you think we're okay
I'll give you another ten thousand why I'm walking away
I'm tired of fighting and I'm sick of the pain
Tired of the chapter when you're acting insane
And here we are at the end of the day
We go together like kids and cocaine

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye

All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
It's time to say goodbye

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye
Said for goodbye
There's a lot to be said goodbye
Said for goodbye

Anhry birds betaversion finns ute på Android Market nu. Ladda ner det direkt om du har en telefon med Android 2.1 eller högre. Kan vara det bästa spelet som (ännu inte) släppts till Android.
Vad det går ut på? Du ska skjuta fåglar på ett torn så att det rasar och tar död på dom gröna dummingarna. Låter knäppt? Jajjamensan, men spelet är genialt.

QR-kod:

Borde ha skrivit en bra inledning här om varför jag bloggar så sällan. Borde ha skrivit en bra inledning som gör att jag kan göra en snygg övergång från inledningen till innehållet (eller nåt). Men jag har ingen inledning. Inlägget börjar om 3, 2, 1… nuu!



Först ska jag ta och presentera fröken Tina Romanov, nuförtiden mer känd som min bitch. Hon vill inte att jag kallar henne det, men vad är det man brukar säga? Sanningen är tung ibland”. Tina är en 22-årig ung dam med ett alldeles för stort intresse för dåliga bloggar, konstiga bantningsdieter och ”söta” katter. Hon har ganska dålig musiksmak också, Westlife, Backstreet Boys och massa annat töntigt. Men…

Vi träffades för första gången på… jobbet.o Jo, på jobbet. Vi jobbar nämligen tillsammans. 3 meter ifrån varandra. På samma konto. Ja, vi har blivit söndermobbade av alla vi jobbar med. Det kan jag ta :i
Det första hon sa angående mig var när hon skrek ut ”Vem fan är Michael Kaustinen” högt och tydligt när hennes konto flyttat bort till oss. Grym raggningsreplik om ni frågar mig… Det märktes ju direkt vad hon var ute efter :z

Sådär, hoppas du är nöjd när du fick blir omnämnd i Sverige bästa blogg nu ;)



Fredagen idag spenderades annars först på jobbet och sen tog jag, Tina, Amanda, Johannes och en av dom nya n00bsen bussen ner till stan för att kika fotbollen i Amandas lägenhet.
”Men, vi kanske ska ta och käka nåt?” tänkte vi. En evighetslång promenad senare satt vi på McDonalds på O'Connell Street och käkade. Maten smakade som vanligt fantastiskt, men sen hände nåt av det skummaste jag varit med om.

Jag puttar lite på Tina så att vi ska kunna gå. Hon hoppar ut från bänken och jag följer efter. Sen vänder hon sig plötsligt, totalt oväntat, mot herren som sitter bakom oss. Följande konversation utspelar sig sen:

Tina: ”You took my wallet, can I have it back?”
Kausti: :n (förstår ingenting)
Gubben: ”No I didnt”
En väldigt bestämd Tina: ”Yes you did”
Envis gubbe: ”No I didnt”
Tina: ”It's right there between your legs”

Sen ger gubben tillbaka hennes plånbok :i Jag fattade fortfarande inte riktigt vad som hänt, men påväg ner för trapporna inser jag att Tina precis blivit bestulen på sin plånbok av en ficktjuv (väsktjuv) för att sekunderna senare råna honom för att få tillbaka den.
Förlåt, men… Fan vad ägd han blev :i You go girl!

Lite smått skakade gick vi i alla fall därifrån, inköpte det som behövdes för kvällen och åkte till lägenheten.



Kim tog direkt kommandot och knäppte den första av dom 16 ölen som han skulle dricka under kvällen.



Johannes däremot, han hade lovat sin mamma att inte dricka någonting alls under hela sin vistelse på Irland. Han försökte helt enkelt spela så oskyldig han bara kunde för att slippa frestas. Här ser vi hans ”Jag är ett helgon”-pose.

Sen gav han upp och började dricka han med.



Jag, som var den enda människan med båda fötterna fast förankrade i verkligheten, började direkt att mecka med proxyn som behövdes för att kunna se fotbollen. Dom andra tänkte att vi skulle kika på fotboll och hade såklart ingen koll alls på vilket jobb som faktiskt ligger bakom en fotbollskväll i Bakers Yard. Det är inte bara att slå på rätt kanal och sen titta, man måste mecka med proxyinställningar, portar i routern och alla j-la sladdar som måste dras hit och dit. Det tar inte fem minuter, det tar snarare en timme och fem minuter.

Kort sammanfattning: Jag fick mecka som f-n för att få det där att funka. Sen är det ju fantastiskt kul när man sitter där och kämpar för att få igång allt i tid när vissa kör den klassiska ”Du… matchen börjar om 10 minuter” (eller hur Amanda) :f Fem minuter försenade fick vi i alla fall upp bilden på väggen och kunde börja kika matchen.



Arash, som inte ens visste vad fotboll var förnåt, tyckte det var jättekul att se vuxna män springa efter en rund boll :i



Kim, som var inne på sin åttonde öl, höll med.




Arman och min nya n00b verkade påbörja en liten relation mitt i där också. Är det manlove som är det nya rosa måntro?



Sen uppstod ett mindre problem. Det irländska nätet och TV6Play.se ville inte riktigt sammarbeta (vsad) Bilden frös, krampade och verkligen skrek på hjälp innan den i den 40:e minuten gav upp helt och hållet. ”Servern kan inte nås” var felmeddelandet som dödade första halvlek.

Ytterliggare lite meckande senare gav jag upp TV6s hemsida, letade reda på nån vettig stream och hamnade… på en arabisk TV-kanal som streamade matchen. Den funkade i alla fall, så den fick duga under andra halvlek. Lite absurt att sitta på Irland och kolla en svensk landskamp på en arabisk TV-kanal. Internet är det nya rosa!



Här på bilden ser vi ett rutinerat fotbollsfan som laddat upp ordentligt samt en dam som inte riktigt förstod varför Brolin och Vranjes inte var med på planen [?] Överlag var jag förövrigt nog rätt ensam i den där lägenheten att faktiskt följa matchen som spelades [?] Vid 2-0 var det typ bara jag och Arman som faktiskt märkte vad som hände :i

Matchen ja. 273 satsade kr blev 519 kr
, Zlatan var stundtals briljant, Wernblom av alla människor gjorde två baljor och både Anders Svensson och Isaksson gick av innan 50 minuter av matchen gått. Eftersom vi inte hade nåt ljud vet jag fortfarande inte varför, men vem bryr sig? EM-guldet är snart fixat! Några matcher till bara…

När vi sen skulle åka därifrån hade mina skor såklart försvunnit. Jag letade överallt, men när alla hade tagit sina skor fanns bara ett par vita kvar – och det var inte mina vita skor, det var Robins [?]
Så om du nu fick till det inatt Robin så var det endast tack vare att du hade på dig mina skor! Plockar du med dom på måndag blir jag glad :P



Avslutningsvis måste jag bara inflika att jag nog ska bli kock när jag blir stor. Fixade kycklingfajitas/tacos idag och fy j-lar vad gott det var. Dagen-eftermat när den är som absolut bäst!
Jag tackar Superquinn för råvarorna och har lovat mig själv att aldrig mer handla på Dunnes.

Betyg på dagens mat: 5

Avslutar inlägget med ett litet tack till N00b-Amanda för bilderna från kvällen. tack