Close

Monthly Archives maj 2010


Dag nummer zwei i Berlin började med en elegant hotellfrukost. Den här resan är inte tänkt att bli en typisk tågluff med sovande på tågstationer hostels, snarare är den lite mer elegant” som Jaker skulle sagt. Hotell vid varje stopp (förutom tre natt-tåg) gör att priset sticker iväg lite mer än en ”normal” tågluff.

Nåja, hotellfrukosten var mycket bra och Kausti var nöjd. Speciellt nöjd var han med chokladmüslin som serverades tillsammans med en fantastisk yoghurt.

Betyg på chokladmüslin: 5



Sämst på frukostbordet var dock den hemska tyska grejen med sylt i. ”Kexet” runt smakade ungefär som natvardens bröd i Stora Skedvi kyrka och sylten smakade rent utsagt förj-vligt.

Betyg på tysk snuskgrejsfrukost som smakade bajs: 0


Efter hotellet traskade vi ut för att kika Olympiastadion i Berlin. Jaker är en tokigt fotbollsfan så han ville absolut gå en tour på Herta Berlins hemmaarena. Jag hade ju varken en egen vilja eller nåt bättre för mig, så jag hängde på. Dock behövde väskorna först lämnas av på Berlins centralstation eftersom hotellet krävde utcheckning före klockan 12:00.



Cool byggnad utanför hotellet



På vägen till centralstationen tog vi vägen förbi det tyska regeringshuset (om jag minns rätt). En rätt cool byggnad med en fantastiskt lång kö till ingången. Vi blev mäkta imponerade av kön och tyckte att det räckte med att den var så lång som den ändå var och gav upp drömmarna om att få hälsa på Andrea Markel som antagligen satt därinne nånstans.

Väskorna dumpades i väskinlämningen på centralstationen och vi begav oss till Berlin svar på Colosseum – Olympiastadion.



Jag kände mig mäktigt stor när jag stor framför dom minimala pelarna som visade vägen till ingången till stadion.
Innan vi traskade in tog Jaker initiativet och traskade in i biljettshoppen för att fixa biljetter. ”Two tickets to the tour” kväkte han fram med en engelska som fick valfri 4-åring att framstå som ett språkgeni. Damen i kassan svarade att touren endast gick på tyska idag…
Jaker tittade snabbt på mig, jag nickade, och Jaker svarade ”We still want them”.



Vi var lite tidiga på plats, så vi roade oss med att knäppa lite kort på arenan under tiden vi väntade i den bitande kylan.
Både jag och Jaker var överens om att Olympiastadion var fantastiskt tråkig att titta på. Den var sådär typiskt tyskt betongig med gråa stolar och perfekt planering. Inga designelement eller någonting, bara betong. Ordning och reda – precis som tyskarna vill ha det och precis tvärt emot hur en normal människa med stil vill ha det.



Sen började touren. Guiden frågade två gånger innan touren började ”Är det nån här som inte kan tyska”. Jag och Jaker körde en typiskt svensk grej och höll oss tysta i bakgrunden så att ingen skulle märka nåt. Sen började testet…

en och en halv timme traskade tysken runt och babblade tyska utan att jag och Jaker förstod någonting. Jag tror jag snappade upp ungefär 12 ord på den här tiden. Då var det ord som teater, fussball och Hitler ungefär.
Han guidade oss runt arenan och berättade massa intressant information som ingen av oss förstod ett dyft av samtidigt som han glänste med sin mustasch.
Stundtals drog han några skämt som tydligen var roliga också, så jag och Jaker såg, rutinerade som vi är, ut som att vi tyckte det var jätteroligt vi också. Ett antal forcerade skratt trycktes fram under touren, alla när publiken som stod runtikring oss (och förstod vad han sade) skrattade.



Efter touren blev det lunch. Jag hade lovat mig själv att äta någonting typiskt för varje land under resan, så därför var det idag dags för ”typiskt tyskt käk”-måltiden. Jaker beställde in currywurst und bratkartoffeln och kunde efter måltiden utbrista att det nog var den godaste korven han ätit. Jag var lite avis…



Jag beställde in bockwurst und bratkartoffeln samtidigt som jag tog en apelsinläsk till det. Apelsinläsken visade sig vara öl blandat med apelsinsaft (!?) och den smakade sisådär. Bockwursten smakade lika tråkigt som den såg ut… Det var en massa pommes frites där och se en korv. Ingen sås och ingenting mer. Hur roligt är det lixom? :_



Efter detta blev det en egen liten tour för mig och Jaker runt arenan där vi bland annat tog kort på stället där den olympiska elden tänts under dom två OS som Berlin anordnat.



Annat vi gjort under dagen som är värt att nämnas är när vi besökte Sony Center som finns här i stan. Där lokaliserade vi den omtalade 3D-TVn som gissningsvis skulle finnas där.
Det som är på bilden är dock inte 3D-TVn, utan en mycket trevlig retro-TV som tillverkades nångång på 70-talet. Mycket vacker om ni frågar mig.



Sen såg vi den plötsligt… Som en uppenbarelse kom den till oss och spänningen i rummet steg nåt enormt. Dom otroligt fräsiga glasögonen bara låg där och väntade på oss och jag kände hur barnet inom mig snabbt kröp fram…



Två fräcka män i fräsiga glasögon – Men in Black (yes)



Vi tog på oss glasögonen och trädde in i en värld som skiljde sig ganska långt ifrån Avatar i 3D som gick på bion i Dubin tidigare i år. 3D på TVn var lite mer som… ett akvarium ungefär. Vi fick sen en isbjörn som simmade i vattnet och man kunde lixom se 3D-effekten utan att bli överdrivet fascinerad. Sen visade dom plötsligt lite bättre bilder på Killzone 2 från Playstation 3 och framförallt fotboll på TVn. Det är såklart omöjligt att ta kort på bilderna med kameran eftersom det krävs speciella glasögon och två ögon för att se bilden som visades, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av 3D-TVn ändå. Det var stundtals lite rörigt och svårt att fokusera på det man skulle, vilket i sin tur ledde till att man såg dubbelt, men överlag var 3D-HD-TVn riktigt ball.
Säljstart i juli för det nätta priset av 34 000 kr. Kanske lite i överkant, men nog skulle jag kunna tänka mig att skaffa en när dom gått ner i pris och tekniken förbättrats lite (yes)

Betyg på 3D-TVn: 4



Efter denna spektakulära upplevelse hade vi 8 timmars Berlintid kvar, men ingenting kvar att göra. Vi bestämde oss därför att ta tunnelbanan mot ett randomhåll och kika efter ett café. Efter att ha tagit sikte på Oranienburg och totalt missat alla caféer i hela Berlin så hamnade vi på en restaurang vid namn Oranium.

Två König Ludwig Hell beställdes in och dom smakade helt okej. En 45-minuters samtalande om lite allt möjligt så var ölen slut och Jaker tog initiativ till att beställa in en till. Jag tänkte vara lite rebellisk och istället beställa in en vit öl blandad med Red Bull…



Till alla er som någonsin tänker beställa in en König Ludwig Weissbier blandad med Red Bull när ni är i Tyskland: Låt för fan bli det. Den smakade helvete, bajs och vedervärdigt och kan nog vara bland det värsta jag druckit – fastän den innehöll Red Bull.



Nu sitter jag på McDonalds på Berlins tågcentral och väntar på att natt-tåget ska komma in. Klockan 00:29 rullar det in på perrongen för att hämta upp två unga män som siktar på Amsterdam.
Imorgon har vi siktet inställt på ett Amsterdam och en gammal skolkompis som tydligen bor där. Martin, om du läser detta, ring mig ASAP imorgon vid 10-tiden så att vi får ditt nummer. Lite svårt att kontakta dig utan numret ju [?]

Avslutningsvis får vi nog sammanfatta Berlin som das TV-stadt. Dom har ett TV-torn och dom har en 3D-TV och det är nog mest vad vi kommer komma ihåg härifrån. Sen är det alltid svårt att vara först ut också i sånahär tävlingar, så betyget kanske justeras efterhand.

Betyg på Berlin: 3”

Jag har nog glömt nämna en sak i mina tidigare inlägg: Den tyska skolklassen som bodde i samma tågvagn som oss. Klassen bestod av ett stort antal otroligt dryga och skrikiga småbarn i 12-års åldern ungefär. Att sova i en sovvagn på ett tåg är ett smärre projekt när tåget dundrar fram längs rälsen och det bankar och låter som att tåget spårat ut ungefär var tredje minut. Man vaknar med panik och undrar om det verkligen ska låta sådär jäkla illa om tåget.

Lägg där till en skolklass med en hysteriskt gråtande liten tjej, ett gäng skolbarn som är uppe till 03:00 och står utanför våran dörr och pratar samt rycker i våran dörr så får ni ett scenario där en viss Kaustis nattsömn mest bestod av en 6-timmar lång snoozning. Mordtankar kom över mig minst 24 gånger under natten och jag lovade mig själv att det första jag skulle göra när vi kom fram till Berlin var att gå ut på gatan och skrika så högt jag bara kunde. Om tyskjävlarna skulle hålla mig vaken på tåget skulle jag baskemig hämnas på alla tyskar som låg och sov i Berlin (evil)



Nu är det mycket snack och lite verkstad på mig så av allt det där blev det ingenting, men vi blev i alla fall väckta vid 6-tiden. Efter att egentligen inte sovit någonting borde jag ha varit jättetrött, men jag har lovat mig själv att inte vara en slö gnällspik (som jag vanligtvis är) på resan, så direkt jag började känna mig lite trött slog jag upp DU ÄR I BERLIN” stort i huvudet. Sen tänkte jag lite på vad som skulle göras idag, och jag kom fram till att jag har noll koll på planeringen. Jaker sköter det där och han har memorerat varenda liten tågtid, lunchpaus och sevärdhet som ska besökas. Jag hänger mest bara med och jag tror det passar mig bra att vara som en liten dark horse på resan.



Dom megatöntiga gångskorna satt såklart på fötterna och jag kan inte med ord beskriva hur töntiga vi ser ut i dom här. Visst ska vi gå mycket, men man börjar undra om det inte är värt att förstöra sina knän istället för att behöva se ut som en supertönt i hela Europa :@
[Här ska ni säga ”Töntigheten sitter tyvärr inte i skorna Kausti”]



Efter några minuters orientering utanför tåget tog vi sikte på hissen och övervåningen. Berlins tågcentral är ett virrvarr av rulltrappor, matställen och förvånansvärt tomt på folk en söndagmorgon klockan 06;30 [?] Efter att ha traskat förbi McDonalds och pappersripoffen McPaper][/spoiler] letade vi reda på ett ställe att lämna in väskorna på. 5 euro för en dags lagring av väskorna var välinvesterade pengar – vem vill traska runt med en bambastor ryggsäck i Berlin?



Kamps-mackan fick bli dagens frukost och jag måste säga att jag tycker Tyskland har förvånansvärt goda mackor. Senast jag var där för att flyga vidare till Irland så käkade jag nån fralla med korv på och den smakade mycket bra, Kamps-mackan på Kamps-caféet smakade även den riktigt gott.



Efter frukosten så begav vi oss till tunnelbanan för att kunna ta oss till Brandenburger Tor ochi längden även till Berlins högsta punkt – TV-tornet. Efter att helt litat på Jakers tyska ordningssinne hängde jag på honom när han pekade åt ett håll och på typiskt tyskt vis ropade ”AUF DEN BRUNA TONNELBAHNA!”.



Nöden har ingen lag. Här ser vi morgonens tandborste.



Der Jaker lesen die text. Ser ni listan han läser? Det är listan på ALLA adresser i hela Berlin. Det var helt absurt liten text och sjukt många gator/platser på den där listan. Tänk om dom gjort textstorleken dubbelt så stor, då hade den där saken Jaker läser på blivit jäääääättehög :i



Die güle tunnelbana. Brah zu åken mit om man zu TV-torn ska åken.



Väl framme vid stationen i Brandenburger Tor var Jaker nöjd. Överlag måste jag säga att stationen där lätt har kommit att bli både min och Jakers favoritstation. Tunnelbanan därifrån går bara till ett ställe, så man har full koll där :i

Nåja, vi traskade upp från stationen och fick se…


… det här. Helt sjukt vad mäktigt det såg ut när man kom upp från den ganska fäscha tunnelbanan och fick se ett sådant landmärke som Brandenburger Tor (heter så va?) ändå är.



Nästa sak som noterades var alla dessa cyklisterna som trampade runt omkring oss. Man vet att det är någonting som är fel när det uppstår en situation där antalet cykelbyxor per kvadratmeter överstiger 2. Cykelbyxor är fult och töntigt, så jag kunde inte låta bli att fascineras av detta. Alla vet ju att tyskar har kass klädsmak – kanske var det bara en helt vanlig dag i Tyskland? ”Die cykelbyxen ist sehr vacher!” låter ju som ett vettigt motto för tyskarna trots allt…



Efter att ha fascinerats av alla dessa cykelbyxorna som rullade förbi oss ryckte vi tag i en jätteskäggig herre och bad honom fotografera oss. Efter ett mycket imponerande fotograferingsjobb kom denna bilden till och vi var mycket nöjda. Tack så mycket herr schäggische mann!



Jaker fick dominera och knäppa kort på två av cykelbyxeägarna. Jag stod mest bredvid och kände hur fel det kändes med två killar i cykelbyxor som kramade varandra ._o



Här någonstans slog arrangörerna av cykeltävlingen på , Tyskarnas vinnarbidrag från Eurovision Song Contest, och jag blev smått knockad av ”Shit, jag är i Tyskland och letar efter ett TV-torn”-uppenbarlesen. Det kändes nåt helt galet coolt att traska runt här – och ännu häftigare skulle det strax bli…

Jag har nog en liten torns-fetischist inuti mig eller nåt, för när jag för första gången såg TV-tornet kunde jag nästa inte fatta hur [spoiler title=fantastiskt coolt tornet såg ut] [/spoiler] :n
Jag blev helt lyrisk och sprang ärevarv runt lyktstolparna för att fira synen som jag hade framför mig. Det såg precis ut som om ett [spoiler title=rymdskepp] [/spoiler] hade landat mitt i staden. Jag kan lätt säga att det är en av dom mest fascinerande sakerna jag någonsin sett.



Vi tog en sväng förbi den stora kyrkan som stod på vägen till TV-tornet och knäppte kort på den också. Lite sjukt att det var såpass lite folk ute i en såpass stor stad som Berlin ändå är när vi var här. Kyrkan var naturligtvis stängd (Gud sover minst fram till 13:00 på dagarna, sen öppnar han kyrkorna) så vi kunde tyvärr inte komma in och se hur den såg ut inuti. Ni för nöja er med en [spoiler title=närbild] [/spoiler] av den fantastiska byggnaden.
Överlag måste jag säga att byggnaderna i Berlin är riktigt vackra. Det är många gamla kyrkor och intressant formgivna byggnader lite överallt.



Uppe på taket har Gud gjort en staty på sig själv när han står och pekar finger åt hela Berlin. Det är status att våga vara sådär fräck :i



Sa jag att dom har ett megacoolt TV-torn i Berlin? :n :n :n Efter att ha kikat på den fått fantastiska kyrkan begav vi oss mot TV-tornet för att kunna åka upp i det och se hur utsikten såg ut. Vi failade rätt hårt och insåg att tornet inte skulle öppna på en timme, så vi traskade bort till Alexanderplatz istället.



Jaker traskar Alexanderplatz. Vet inte riktigt vad det är för ställe eller om det har nån historisk betydelse, men det jag vet är att det är ett stort torg helt tomt på människor [?] Vart höll alla tyskar hus? Baksmälla?



Efter detta insåg jag att vi nog var trötta i benen och borde sätta oss ner en stund. Vi hade 40 minuter kvar tills TV-tornet öppnade och ingenting speciellt att göra, så vi satte oss ner vid en spårvagnshållplats och vilade.

Men vad f-n står det på skylten egentligen? Nån som frivilligt översätter sista meningen ._o



Sen såg jag plötsligt hur det skymtade ett megahäftigt TV-torn bakom skylten. Hur coolt är inte det där tornet på en skala!?!!!??!!11!?!?!1!?



Vi spolar fram tiden 40 minuter, förbi en herr Otto, en dryg liten unge som hoppade hage utan hage, förbi en fransk skolklass och en 40-sekunders hissresa med nyss nämnda herr Otto. Plötsligt befann jag mig 203 meter över marken i ett oroligt svajande TV-torn. Kombinatinen höjdrädsla/svajande torn är kanske inte optimal och jag kände hur mitt vänstra ben började panika lite smått när jag stod där och kikade ut genom fönstren.



Ball utsikt!



Ball kyrka sedd från 203 meters höjd.



Utsikten från tornet var annars rätt schysst, men eftersom det inte fanns så mycket mer att kika på än höghus överallt och en vacker kyrka så tröttnade man ganska snabbt. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att det fick vara nog helt enkelt. Men först skulle jag ha en bild med våran hiss-idol från tornet…



Här har vi resans favorit-Otto: Herr Otto hette han enligt namnbrickan. Vi träffade honom i ungefär 60 sekunder men minnet av hans toksäkra agerande i hissen upp till tornet kommer nog stanna kvar för evigt.

Herr Otto (:i) var herren som skötte en av hissarna upp till tornet. Direkt vi steg in i hissen sa han någonting om zweihundertvier och sechs meter per sekund, men jag kunde inte riktigt tyda vad han sa. Efter detta körde han sin info på engelska och berättade att det var 204 meter upp med hissen och att hissen rörde sig med en hastighet av 6 meter per sekund – snabbare hissar finns tydligen inte, antagligen blir det för mycket för kroppen att åka fortare än så rakt uppåt.

Bredvid oss i hissen hade vi en jättegammal (80+) dam. Direkt efter herr Otto kört sin info på engelska frågade hon ”In french please?”. Herr Otto, som hade full koll på situationen, drog helt enkelt fram sin franska dialekt och körde hela infon på franska utan att tveka. Jag och Jaker kunde inte låta bli att imoneras av herr Ottos fantastiska service och jag kan lova att han är en återkommande hjälte i mina och Jakers samtal under resan (yes) Jag var helt enkelt tvungen att få ett kort med våran tyska hjälte.

Betyg på herr Otto: 5



Efter att ha åkt ner och tackat för oss traskade vi runt lite för att kika hur det såg ut i området kring tornet. Vi hittade bland annat den imponerande tjockisaffären för folk som har storlek XXXXXXXXL på sina kläder. Man skulle nästan gått in och provat dom för att få se hur enorm en människa egentligen kan bli :n



Sen fick jag syn på en skylt där det stod ”Seg2Go”. Alla ni som vet vad en Segway är blir genast mycket intresserade – så även jag. Vi följde skyltarna och hittade tillslut butiken där dom säljer Segways. Tydligen kunde man få en rundtur i Berlin på dom också – hur ballt som helst :n Tyvärr var det stängt när vi var där, dessutom måste man boka större grupper för att få åka :( Jag som ville åka en Segway….



Dom där jävla cykelbyxorna var överallt… Tydligen hade poliserna blockerat gatan eftersom det ju var cykelbyxans dag idag [?]



Nästa sak att se när vi var i Berlin var en klassisk turistsak: Berlinmuren. Det fanns en vägg där man kunde läsa om allt som hade med Berlinen att göra. Riktigt fascinerande läsning, även om jag fortfarande inte fått svar på en sak: Varför byggdes Berlinmuren egentligen? Varför spärrades en del av staden av sådär egentligen?



Vi traskade sen upp i muséet dom hade där bredvid och fotograferade den delen av Berlinmuren som dom hade behållit. Man kunde nästan tänka sig hur omöjligt det måste varit att springa över gränsen där när man såg murarna. På samma gång förstod man hur illa ställt dom måste haft det om dom var villiga att ta en 0,01% chans till ett bättre liv där ett misslyckande innebar döden.
Jag hoppas verkligen att jag får besöka Auschwitz någon gång för att se hur det ser ut där. Tyskar kan vara ett elakt folk, men man skulle vilja uppleva hur stället ser ut bara för att ha varit där.



Been there – touched it. Bildbevis på att jag faktiskt petat på Berlinmuren (yes)



En karta över hur Berlinmuren sträckte sig genom Berlin. Jaker begrundar konstverket.
Jag måste säga att det är svårt att greppa hur någonting sånthär kan ha existerat för 20 år sedan – under min livstid. Människan är en sjuk varelse…



Been there – hasnt touched it. Pinsamt :z



Har ni sett vilket epic torn dom har i Berlin? Det är ett TV-torn som står mitt i staden. Hur ballt är inte det?



Cool utsikt från Alexanderplatz tunnelbanestation. Park Hotel låter ocoolt, men det ser rätt schysst ut nere från tunnelbanetrappan [?]



Efter ytterligare lite traskande blev det lunch. Klockan var här strax före 12 och jag trodde jag skulle avlida. En amerikansk sportbar blev lunchstället, mest eftersom vi inte orkade leta efter nåt annat. En bacon and cheeseburger beställdes in och jag trädde in i paradiset.
Hamburgaren var inte god, den var helt magnifik. Osten, baconet, salladen och framförallt dressingen var perfekt. Lägg till en cola och en vrålhungrig Kausti på det så har ni ett succérecept utan dess like. Det var ren och kär kärlek från första till sista tuggan och jag var mer än nöjd när magen var mätt.



Två svenskar och ett torn! Ser ni tornet! Helt sjukt häftigt!!!11!!



Påväg hem traskade vi förbi kyrkan igen och nu hade dom slagit på fontänen. Blev ett rätt schysst kort där ändå.



Var annars rätt sugen på att köpa en Ferrari. Fanns tyvärr ingen prislapp, men funderar på att sälja Jaker på den svarta marknaden för organförsäljning. Borde kunna ge en schysst slant.



Bagageinlämning auf den tågstation. Vi hämtade väskorna vid 13-tiden och begav oss till hotellet för en stunds middags-sovande.
Efter lite väntande i receptionen (och några små buttra ord från min reskamrat) så fick vi nyckelkorten till rummet och kunde traska upp.



Rumsnummer 632 blev vårat tillhåll – på högst våningen. Bra bokat där Jaker (yes)



Die eleganten Jaker und die zimmer mit den sänghen. RUmmet fräsch och snyggt utan att sticka ut på något speciellt vis. [spoiler title=Toaletten] [/spoiler] var vit och lagom stor och [spoiler title=TVn] [/spoiler] var en fantastisk 60-tums LCD-TV.

Men det skulle bli bättre…



VI FICK UTSIKT ÖVER TV-TORNET. Ser ni tornet!!? Det är TV-tornet. Från min säng såg man TV-tornet! OMGOMGOMG. TV-tornet!!!!

Efter att ha dreglat över TV-tornet en stund bestämde vi oss för att leta reda på Checkpoint Charlie.



Vi noterade bland annat ett tyskt modelejon på gatan…



Väl framme vid Checkpoint Charlie som var en av övergångarna mellan Öst- och Västberlin fick vi svaret till varför Berlinmuren byggdes: Det var så många människor som flydde från Västberlin att deras ekonomi hotades, så därför stängdes Västberlin helt enkelt av (om jag förstod det rätt).



Checkpoint Charlie och två inhyrda stollar. En euro kostade det att fotas med dom om jag läste rätt – vi snålade.



Snål Kausti och Checkpoint Charlie.

Efter Checkpoint Charlie började tröttheten göra sig påmind så tog vi in på ett fik för att ta en fika. Tyska damen i kassan förstod ingenting av min engelska och jag förstod ytterst lite av hennes tyska. Det slutade med en [spoiler title=muffins och en cola] [/spoiler] för egen del och en [spoiler title=”tekaka med choklad på”
för Jaker.

Nu är klockan 22:30 och jag har slösat alldeles för lång tid med att blogga idag. Iofs sov Jaker 3 timmar, så jag fick blogga ifred, men det känns som att det kan bli svårt att hålla i detta. Sen är internetbristen ett problem också. Kommande inlägg kommer när dom kommer, tills dess får ni avvakta…
Ligger här med en lösgodispåse från Hemmakväll (köpte ju den i Lund), två smått värkande fötter och en fruktansvärd WOW-känsla från upplevelserna i Berlin i mitt minne. Men vi tar det hela från där jag slutade igår:

Det blev en hyfsat sen kväll igår. Strax efter att vi lagt oss i sängen så anlände vi i Trelleborg där tåget skulle lastas på färjan för vidare transport mot Tyskland. Efter ett jäkla dundrande och två-tre tillfällen där jag trodde mitt liv skulle ta slut så tog sig tåget ändå ombord på färjan. Helt sjukt vad osmidigt själva övergången mellan land och färja var. Bättring där tack…



Vi traskade upp och såg den här liraren som låg och sov på golvet i trappen. Mysigt med filt och kudde i en trapp ner till bildäck där det springer folk hela tiden…



Efter att ha tagit oss ombord begav vi oss i alla fall direkt upp på däck för att kika hur det såg ut där. Livbåtarna fanns på plats och Titanicstämningen blev allt bättre.



Snart lossades ankaret och färjan började sin 3,5 timmmars-resa mot das Fatherland. Vi vinkade hejdå till Sverige och jag vet faktiskt inte när jag kommer återvända dit igen…

Väl däruppe stötte vi på dom två pajsarna som vi bodde med i hytten igen, så vi satte oss ner, kikade Eurovision Song Contest (buuu att Anna inte kom bland dom sju sista!) och drack en öl var. Sen kom jag på den briljanta idén att det borde finna spelautomater på båten. Varför det var så smart? Jo, för där du kan spela med småpengar i spelautomater finns det alltid ett ställe att växla in småpengar vilket alltså betydde att jag kunde bli av med min hemska småpengspåse.



Efter att insett att det kanske eventuellt fanns ett växlingskontor som dock var totalstängt gav jag upp mina förhoppningar om en lättare resväska och ett bättre liv. Den där hemska småpengspåsenskulle fick fortsätta förfölja mig. Jag lyckades dock bli av med alla 20 centare eftersom det var dom enda mynten man kunde spela för på maskinerna.

Istället lades fokuset på fotbollsspelet som vi fann där inne i spelhörnan. Ett fantastiskt lir som dock tog evigheter att lära sig. Man brukar ju säga It takes a minute to learn but a lifetime to master” om riktigt bra spel såsom Tetris t.ex.
Här var det lite mer av ”It akes a lifetime to learn and a lifetime to master”-stuket. Helt galet svårt att lära sig spelet. Jag stod mest och tokklickade på korpfotbollsknappen] [/spoiler] och drog på mig en massa [spoiler title=überfouls
. Efter två totalförluster gav jag upp och spelade Spiderman-flipperspelet istället. Var lika kass där men p.g.a. att det verkade vara fel på maskinen fick jag oändligt med frispel så att jag kunde fortsätta göra bort mig.


Tillslut gavs det där med spelandet upp helt och vi tog sikte på våran sovkupé igen. Vi traskade än en gång förbi killen som übersov i trappen och jag kunde inte för allt i världen förstå hur han kunde sova där…
Och dom tillhör i sin tur G77 – Kina. G77 står för att det är 77 länder”. Vi hamnade i samma vagn som några stollar som tydligen ska på klimatkonferens i Bonn. Dom ligger här i sängarna under och pluggar politik. Det känns otroligt nördigt när dom ligger här nedanför och snackar, men jag antar att vi alla har våra intressen. Vissa har tydligen tråkigare intressen än oss andra, men vem är jag att döma dom egentligen? :b



Har inte hunnit somna ännu, men vi kör ett snabbt blogginlägg om hur tåget ser ut nu eftersom vi ligger och väntar på att få komma ombord på färjan just nu.
På tal om färjan förresten, jag gillar hur killen i högtalarna påminde oss om att hålla oss i vagnarna under tiden dom fixar ombord tåget på färjan. ”Det vore onödigt om ni blev av med en arm eller ett ben” motiverade han det beslutet med i högtalarna. Tänk om den tyska skolklassen med 12-åringar som är ombord hade förstått svenska. Dom hade ju aldrig vågat åka tåg igen ._o Jag är just nu livrädd och ligger tokstilla. Jag vill ju gärna ha kvar mina båda ben om vi ska tågluffa den kommande månaden…



Två unga män, två ryggsäckar, två ben var, två förhoppningar om en fantastisk resa och ett blått tåg. Jag ser lika fotogenique ut som vanligt samtidigt som Jaker kan det här med att se normal ut på kort :@ Övning ger färdighet säger dom, det blir en månads hårdträning här…



Bild på min tågsäng. Känns rätt skön att ligga i faktiskt och även om det rör lite på sig när man åker så känns den helt okej. Över förväntan för att vara en tågsäng helt enkelt.
Jag fick förresten, som ni ser, ligga med Ola Salo i min säng. Otroligt ocoolt.

Betyg på tågsängen: 4



Jaker dominerar genom att hålla om Ola Salo och posera i våran enorma kupé.



Halvtrött Kausti i sin säng.

Nu laddar vi för färjan. Vi tänkte traska upp såfort vi kommit ombord för att kika hur det ser ut, men eftersom jag vill behålla mina lemmar (sluta fnittra, det är ett normalt ord som syftar på armar och ben) så stannar vi i kupén tills dess att tåget är helt säkrat (yes).

”Tror du att Maria har vunnit en ko på riktigt?” utbrister stollarna här nedanför nu. Det här blir nog en intressant resa :i

Det blev ju en dag i Lund innan tågluffandet börjar på riktigt, så här har jag och Jake sett till att inhandla dom sista sakerna inför tågluffen. Dagens höjdpunkt var årets första påse lösgodispåse från Hemmakväll, tråkigt nog kan det nog också ha varit årets sista :_
Bilden på allt godis är dock helt fantastisk. Ge mig lösgodis på Irland!



Lite annat vettigt inhandlades också. Skavsårsplåster känns som en vettig investering, huvudvärkstabletter likaså. Sen lyckades jag med bedriften att köpa med mig t-r-e böcker också… Var längesen jag gick runt och bar på tre böcker kan jag säga. Undrar om det ens hänt förut?
Har ingen koll på vad det är för böcker, men nån av dom måste väl vara bra? [?] 65 kr per bok är ju ingenting med tanke på hur länge dom håller.


Sen spenderades resten av dagen med att kika på när Jaker packade. Konstigt nog var det riktigt underhållande. Till en början skulle ryggsäcken provas. Notera den fantastiskt fula moppemustaschen.



Efter detta skulle hela hans garderob slängas fram på sängen för att börja sorteras. Här måste ni notera dom chockrosa badbyxorna som Jaker allvarligt tänker använda på beachen. Jag kommer totalneka att jag känner honom dom dagarna…



Sen lyckades han på nåt vis få på sig necessären på huvudet samtidigt som han letade efter sitt pass.. Vet inte riktigt hur han tänkte där faktiskt…



Sen blev det lunch också. Årets första, och även där kanske den enda, kebabpizza från en av Lunds pizzerior. Usch vad jag saknar Borlängepizzeriornas kebabpizzor…



Avslutningsvis har jag idag ställt mig på vågen inför tågluffen. Ska bli kul att se hur mycket jag väger när jag kommer hem igen.
Intressant är annars det faktum att jag vägde 71 kilo när jag åkte till Irland. Under dom här 6 månaderna med pizzaätning, öldrickande och annat sunt leverne har jag då gått ner ett halvkilo ._o Man måste älska min ämnesomsättning…

Nu blir det till att kika sista minutrarna av Sverige – Bosnien. 20:45 taskar vi bort till tåget och 21:16 tuffar vi från stationen. Imorgon bitti anländer vi i Berlin. Imorgon blir det dags att plocka fram min fantastiska gymnasietyska för att dominera lite på dom tyska gatorna. Vet inte hur det är med internetuppkopplingen på hotellet, så vi får se när nästa uppdatering kommer.

Tamefan… nu ska Jaker släpa en italientröja runt hela Europa eftersom han vill ha på sig den under EN dag… Det här kommer bli en intressant resa alltså… Den där killen överpackar nåt enormt [?]


Dörren till lägenheten stängdes för sista gången på en månad igen nångång strax före 16-tiden och en taxi bokades för att sen transportera mig till Dublins flygplats. Boardingpasset var utskrivet, packningen var klar och allt kändes perfekt! Resan mot tågluffens start i Lund hade därmed startat!



30 minuters taxiresa senare stannade taxin plötsligt. Jag tänkte kliva ur, men sen såg jag kaoset. Det var bilar ÖVERALLT.
Tänk er en film där alla människor som bor på en ö plötsligt måste evakueras och det enda alternativet som finns är flyg. Ungefär så såg det ut. Det var helt enkelt megakaos utanför flygplatsen. Jag frågade taxichaffisen om det verkligen skulle vara på det här viset och om det brukade vara sånt här kaos, men han hade heller aldrig sett nåt liknande. Jag gissade på at det hade med vulkanen att göra. Alla flyg inställda under en lång tid gör ju att folk får panik och absolut måste flyga sin årliga taxfreeshoppingsflygtur [?]
Efter lite stångandes med taxibilen släppte han slutligen av mig vid ingången till flygplatsen. Jag betalade dom 23 eurona resan kostat och klev ur taxin.



Efter en förvånansvärt snabb bagageincheckning fixade jag i alla fall lite lunch. En lyxig hamburgertallrik som serverades sex minuter efter beställningen lades fick bli dagens middag. Smart som jag var tänkte jag betala med några av alla dom småmynten jag inte hunnit växla in ännu, men eftersom damen ville ha betalt innan jag fick maten så blev jag överrumplad och glömde helt bort det där. Istället för att bli av med 18 euro i småpengar så fick jag istället ytterligare 1,5 euro i småpengar… Den där påsen kommer förfölja mig hela resan…

Betyg på lyxhamburgaren: 4



Flygresan till Köpenhamn gick annars perfekt. Jag klev ombord, lyssnade på säkerhetsföreskrifterna och somnade kort därefter. Halvvägs in i resan vaknade jag av total nackspärr, men efter lite sömnstreching lyckades jag somna om. Jag hann dock ta några kort på, och fascineras av, molnen som skymtade genom fönstret på planet (fönsterplats ftw :z). Dom såg ut som jättemjuk snö ungefär och jag ville verkligen bara kasta mig ut ur planet för att landa på dom där fantastiska vattenpuffarna.

Efter flygresan hämtade jag min ryggsäck (den checkades in som bagage då den är för stor) och traskade bort till tåget som Jaker rekommenderat mig att ta. Tåget var tokfullt så jag fick glatt stå upp hela vägen – utan att nåt att luta mig mot. Ramlade bland annat in i en herre framför mig och jag kände att han nog inte riktigt uppskattade närheten jag bjöd på där…



Efter att ha hoppat av på fel hållplats (jag skulle ändå byta tåg) och varit livädd för att bli rånad klev jag sen på nästa tåg som kom. Det skulle ta mig hela vägen till Lund, men här var det samma sak – det blev till att stå.
Efter att ha stått upp i någon minut kommer en pajsare fram till dörren. Tåget svänger till lite lätt och han tokramlar in i ett gäng damer som står bakom honom och jag kan inte låta bli att le lite i smyg :i
Han ställer sig upp rakt framför mig och plockar upp en cigg. Sen frågar han mig nåt jag inte hör (har hörlurarna i), men jag plockar ur dom för att höra vad han säger.
Vet du om vi stannar snart?” säger han på klockren göteborgska. Jag vet inte riktigt vad det är med den där dialekten, men såfort nån ”tjötar” på göteborgska så kan man lixom inte bli arg på personen. Jag svara i alla fall att jag inte har en aning eftersom jag inte är från trakterna. Sen börjar vi snacka och jag hamnar med honom, hans polare och nån lärare som sitter bredvid dom i en av vagnarna.
Snubben som är tokdyng heter Patrik, men vad hans polare och läraren heter uppfattar jag inte riktigt. Vi snackar i alla fall en stund om Irland, skolgång, om hur dom där två snubbarna bestämt sig för att åka till Amsterdam igår (dom hann dock bara till Köpenhamn) och om hur fruktansvärt tråkigt det är med skolan. Patrik och hans polare bestämmer sig för att dom minsann ska tågluffa ner till Grekland (eller Stockholm) nästa vecka samtidigt som den okända läraren (som varken dom eller jag känner) sitter och försöker övertyga herrarna om att dom minsann borde hålla sig i skolan sista veckan.
Sen är det min hållplats och jag kliver av. Skumt vad en reseryggsäck kan göra ändå, och nu har jag lixom åkt tåg i ungefär 30 minuter. Skapligt roligt folk man lär stöta på den kommande månaden :i


Nu sitter jag här i Jakers soffa och äter hans smått fantastiska tacpaj. Det har varit en lång, och lärorik, dag. Jag har fått en smak på hur tågluffarlivet kan komma att bli, och efter dagens lilla äventyr har förväntningarna på tågluffen bara ökat.

Betyg på Jakers tacopaj: 5
Betyg på dagen: 5”

Nu smäller det. 13 länder, en massa tågåkande och förhoppningsvis oändligt många fantastiska minnen väntar dom kommande 31 dagarna. Packningen är fixad, rummet är städat, allting är bokat och jag har säkert glömt någonting hemma – det här känns sjukt pepp! Resrutten på kartan stämmer inte riktigt till hundra procent, men jag orkar inte fixa det där nu. Det är några smärre justeringar (Luxemburg skippas bland annat) men det kan jag uppdatera er om under resan sen.
Jag har ingen aning om hur det kommer gå men är stensäker på att allt kommer ordna sig. Saker och ting har en tendens att göra det oavsett hur hemska dom verkar vid första anblicken. Det värsta som någonsin kan hända är att resan skiter sig, men det är ändå knappast hela världen. Tänk på barnen i Afrika” ;)

Det här känns helt sjukt skumt för mig när jag tänker mig tillbaka hur jag hade det för sju månader sedan. Då bodde jag i min egen bubbla i en källare i metropolen Borlänge. Sen dess har jag ryckt upp mig nåt enormt och gått från att vara en total loser till att bli en rätt okej kille med jobb och hela köret. Idag flyger jag till Köpenhamn, simmar över till Lund för att imorgon hoppa på natt-tåget från Skåne mot Berlin… Dagen efter vaknar jag upp i tyskarnas huvudstad med en 60-liters ryggsäck på ryggen – hur stort kommer inte det kännas?

Den planerade resvägen ser ut såhär, men det finns en eventuell risk att den kan förändras :P

29 maj – 30 maj – Nattåg mellan Lund och Berlin
30 maj – 31 maj – Berlin
01 juni – 03 juni – Amsterdam
03 juni – 04 juni – Bryssel
04 juni – 07 juni – Paris
08 juni – 10 juni – Barcelona
10 juni – 12 juni – Madrid
12 juni – 15 juni – Antibes
15 juni – 17 juni – Nice
17 juni – 19 juni – Diano Marina
19 juni – 20 juni – Genoa
20 juni – 21 juni – Milano
21 juni – 23 juni – Munchen
23 juni – 25 juni – Wien
25 juni – 26 juni – Bratislava
26 juni – 28 juni – Prag


This is… over” skriver Aftonbladet, ”This is only the beginning” säger jag. Satte som jagtidigare nämnt 50 euro på att Anna skulle komma 32:a eller sämre i Eurovision. Efter semifinalerna går nu 24 bidrag till final, kvar finns då 15 bidrag där Sverige är ett av dom. Sverige måste alltså bli ett av dom 7 sämsta bidragen som åkte ur för att jag ska kunna casha in.
Lite krångligt, men när sammanställningen görs så ser vi vilken plats Anna hamnar på. Jag väntade som en tok på resultatet nyss, men det dröjer tydligen ända tills på lördag innan det dyker upp… Antiklimax kallas det va?

Det som dock svider nåt enormt är det faktum att sidan jag spelade på (paf.com) hade en spelgräns på 50 euro. Dom hade 9 x pengarna på att Anna hamnar mellan 26:a och 31:a också… Jag försökte lägga en slant på det också men fick nej eftersom man max kunde spela 50 euro på tävlingen… Orka om hon hamnar där någonstans (evil)

Nej, ska hon sumpa detta åt mig ska hon i alla fall hamna 31:a. Då är det en placering ifrån och jag har nåt hemskt att skryta med (twisted)
Vinner min näst största spelvinst någonsin om det här går in – 7 500 kronor om hon är 32:a eller sämre. Lite spännande är det i alla fall. Inte för att jag står och faller med vinsten, men det är i alla fall nåt att se fram emot :P

Nya bloggdesignen upplagd. Kan inte säga att jag är överdrivet nöjd, men jag har fan inte tid att fixa till nåt bättre. Vill nån roa sig med att fixa en bättre logga får ni gärna göra det, annars får det se ut såhär tills dess att jag får tid och ork att fixa nåt bättre :P
Har lagt till lite småsaker också, bland annat möjligheten att sortera inläggen med det äldsta inlägget först. Lite av en betaversion, men jag tror det ska fungera (med betoning på tror :@).

Nu är det 24 timmar och några minuter kvar tills planet lyfter mot Lund. Sista tvättmaskinen ligger i maskinen (resten av den smutsiga tvätten gömmer jag under sängen :z) och jag har inte börjat packa än. Gogogo Europa!

Ikväll klockan 20:00 (irländsk tid) håller vi tummarna för att Sverige som vanligt floppar i finalen. 7:a från slutet eller sämre är målet och det känns ändå ganska realistiskt. Jag ger det en 40-procentig chans att det slår in – det känns som en okej chans för att vinna 750 euro i alla fall (yes)
Resultatet från gårdagens tävlingar är inte redovisade, så det blir till att vänta tills efter tävlingen för att se vart våran Anna hamnar. När resultatet är sammanräknat ska hon totalt hamna som bäst 33:a för att det här ska gå ihop. Nu när jag skriver det känns det bra optimistiskt – men hoppet är det sista som överger idioten!

Heja alla länder förutom Sverige! ^^