Close

Monthly Archives februari 2010

God morgon bloggen. Humöret är en sju-och-en-halva av tio, Mr Isgren sover i soffan här i vardagsrummet och min andra room-mate Murat söp troligtvis bort sin 3 dagar gamla iPhone igår. Kvällen var rätt lyckad för dom flesta av oss, men som sagt finns det nog vissa som har en ganska enorm huvudvärk idag :i

Nåja, idag är lite av en sorgens dag. Snygg-Bante gjorde sin sista dag på desken i fredags. Han började 12:00 men sin vana trogen trampade han in på kontoret 13:15 ungefär. Han bjöd på tårta och sen slutade jag så jag hann faktiskt inte säga ett riktigt jobb-hejdå till honom.
Men han hade sin leaving pint igår och det var fyrahundrasjuttioelva miljoner människor där. Min favoritmanpowerdam var där också, men hon försvann lika fort som hon dök upp. Lite besviken där. Jag var i alla fall lika tråkig och trött som vanligt, så jag lade ner vid 23-tiden nångång.



Vaknade 09:30 imorse och var galet sugen på Subway. Orkade inte köpa det (och dom har inte utkörning :c) så det blev en Red Bull och rostade mackor med marmelad istället. Galet underskattat det där med marmelad alltså. Det är ju som godis bara det att det är socialt accepterat att faktiskt ha det på mackan. Genialt om ni frågar mig (yes)

hoppade precis igång i playlisten här på datorn och jag blev nåt galet sugen på att lira lite poker. Dock måste jag traska hemifrån om 22 minuter eftersom det är bakisinnebandy i idrottshallen borta i Coolmine, så det blir inge poker nu.

Btw så var det inte jag som postade inlägget igår, det var minityrmänniskan Bex som snodde min mobil och bloggade därifrån. Nu lär väl ingen tro mig i alla fall, så jag vet inte varför jag ens försöker, men jag hade i alla fall använt mig av stor bokstav och stavat rätt om jag skrivit inlägget [?]

Hej hopp i lingonsk… nej gudars sicken töntig inledning. Jag är episkt trött på min blogg, jag är episkt trött på ordet episkt och jag tycker det är skitvarmt härinne. Så, nu har jag ökat på ”jag”-counten på bloggen med 3. Well done herr Kaustinen.
Idag njuter jag av Snickers, Coca Cola, Pringles, pizzan från igår och en ascool tysk snubbe. Detta eftersom jag precis sett filmen Inglorious Basterds. Jag har alltid trott det heter bastards… och efter lite googling blev jag… ännu mer förvirrad. Den gamla filmen från 1978 verkar heta Inglorious Bastards. Varför har dom stavat fel i den nya? Det är iofs modernt bland ungdomarna att stava konstigt, så why not lixom?
Tysken var elak och ville döda en massa judar, men hans skådespeleri i filmen var grymt. Brad Pitt däremot… no comments på hans insats alltså.

Bloggen dör snabbare än tyskarna gjorde i filmen kan jag då säga. Mitt liv är nu min vardag, ingenting är egentligen lika spännande som det var för nån månad sen och jag fick en mindre utskällning på jobbet idag. Jag hade tydligen lagt på när jag inte fick det… förlåt fröken i telefon, jag är inte elak av mig, det bara… blev så. Dessutom var jag mycket trevlig när jag lade på. Du fick ju t.o.m. ringa upp igen sen.
Nu får jag tyvärr (tack och lov?) inte skriva vad jag vill angående jobbet, så vi lämnar det här.



Queen – Somebody to love spelades idag påväg ut från jobbet och livet var underbart. 50 minuter senare var jag iskall, elak och sur på taxibolaget som vägrade hämta mig. Bussbolaget var snäppet värre och vägrade som vanligt att ens bry sig i att skicka en buss förbi IBM. 30 minuters bank-köande och 660 euro senare hade humöret svängt upp till ”fredagsglad med en smak av bitterhet”.
Överlag har min vecka varit toppad av en lite sådär lagom bitterhet. Det har varit klagomål på det mesta, mest på ett skämtsamt sätt som dock uppfattats som jävligt gnälligt. Iofs kanske jag lät gnällig, men… jo, jag lät nog gnällig, men jag var faktiskt inte gnällig. Det är bara kul att gnälla. Jag är ju trots allt svensk. Vi är uppfostrade till att gnälla. Det är därför vi slipper ha vardagsrum där det regnar in såfort någon duschar på övervåningen t.ex.

Mobilen fungerar bra, abonnemang är omöjliga att skaffa och jag spelar nu irländsk innebandy på högsta nivå… eller, jag tror det är högsta nivå. Irländska elitserien kallar jag det, i Sverige kallas sånthär typ… smålagsspel på korpnivå. Det är rätt kul samtidigt som man får röra på fläsket. Det behövs.
Det vore ju kul med en våg så att man kunde se hur mycket man väger nuförtiden. Innan jag åkte hit vägde jag 72 kilo ungefär, nu är man väl närmare 200 [?]



Ångesten inför nästa fredag är annars rätt stor. Jag och ett gäng andra ska se Alice i Underlandet på bio. Jag har aldrig sett filmen innan, så jag har noll koll. Det i sig är ju ingen fara, men såklart ska vi klä ut oss till valfri karaktär i filmen inför bion också. Alice är redan tagen ([?]) och jag fucking hatar att klä ut mig. Lite av en fobi det där tror jag. Överväger att fega ur och skippa ståhejet, den som lever fårse. ”Om man inte försöker kan man inte misslyckas”. Smart ju.

Sådär ja! Ett helt blogginlägg bestående av bara en massa svammel! Nåja, blogginläggen är ju egentligen lite som pizza. Even if it's bad it's still a blogginlägg!
Den är gråbrun, den har blivit kallad ful av halva Irlands svenska befolkning bara idag, den har en skärm som gör att min Vaios skärm känns dassig, den levererades i världshistoriens snyggaste låda och den klarar av ALLT. Är det en fågel? Är det ett flygplan? Nej, det är min nya mobiltelefon!

Som ni kanske förstår så har jag inte brytt mig i att varesig äta, duscha eller gå på toaletten alls idag. Jag har laddat hem applikationer (nytt hate/love-ord), jag har provat söka på Google, jag har fascinerats av streckkoder, jag har blivit sjösjuk på grund av telefonen och jag har t.o.m. luktat på den (jo, den luktade gott). Många är nog nyfikna av vad jag tycker om den hittills så jag tänkte ta en liten genomgång av vad jag tycker om telefonen här och nu:

Först och främst vill jag berätta någonting för er som inte riktigt är insatta och kanske letar efter en iPhone: Nexus One är ingen iPhone. Det visste jag när jag köpte den och det är någonting som ni som eventuellt köper telefonen bör veta om.
Jag köpte telefonen på grund av en anledning (som sen visade sig blir två, tre, fyra, fem anledningar): Android. Ett öppet operativsystem som har enorm potential och där du kan ställa in egentligen allt du vill själv. Jag gillar idén och jag tror stenhårt på den, även om Android aldrig kommer bli lika hypat som iPhonen är (och kommer förbli ett tag till).


Telefonen i sig är idag egentligen bara ett skal och jag kan inte låta bli att påminnas av ordspråket ”det är insidan som räknas” här. Nexusen är nog inte så jävla het egentligen, men jag tycker faktiskt den är snyggare än iPhonen. Kanske är jag inte helt opartisk heller, men vafan, det är jag som skriver här! Sluta klaga (twisted)
Det här med att telefonen bara är ett skal fattar man nog inte om man inte ägt ett antal mobiler genom tiderna. Det må låta som en enkel skitsak, men har ni någonsin bytt telefon vet ni nog vilket helvete det är att få över kontakterna från den gamla telefonen till den nya. Mellan min gamla SonyEricsson w880i och min förra Nokia 5800 fick jag skicka kontakterna en och en via bluetooth för att få över dom… Det var väl närmare 100 stycken, så det kändes ju sådär.

Efter att ha bökat med min Nokia 5800 i 1,5 timme under dagen och äntligen fått in programmet Mail Exchange från deras heeeeeemska Ovi Store på mobilen så kunde jag äntligen ladda upp mina kontakter till Google Contacts. Rätt smidigt när man väl fick skiten att fungera. Överlycklig att äntligen ha tömt Nokian slängde jag mig över Nexusen för att be den hämta ner kontakterna från Google Contacts…
Nädå, då var kontakterna redan syncade och klara ._o Min Nexus är inte bara het, den är smart också. Tydligen har den inbyggd mind-reader eller nåt. Coolt.
Det låter asfånigt och kanske förstår ingen av er det här, men jag fantiserar redan om nästa telefonbyte. Fatta vad enkelt och smooth allting kommer bli när man bara kan klicka på ”byt telefon” så förs ALL information över till den nya telefonen automatiskt. Nördporr när den är som bäst (yes)

Om vi ska fokusera på det som ni kan begripa (kära underlägsna och korkade läsare :z) så kan jag ta upp några av dom applikationerna jag blivit mest fascinerad av. Vi börjar i en hyfsat logisk ordning:

Barcode Reader

Vi börjar med en sån enkel sak som en streckkodsläsare. Hur coolt är inte det? :n Nej, det är inget skämt, det är på riktigt. Barcode Scanner är asball och fungerar hur jävla bra som helst. Vad applikationen gör? Lite kort förklarat kan det hela beskrivas som självscanningen på ICA.
Tänk dig att du har din lokala ICA-butik (här kallas den Android Market). Där kan du köpa massa olika varor (som i Androids värld kallas applikationer – program som gör allt möjligt). Men för att handla i den här butiken behöver du inte gå någonstans och inte behöver du heller betala.
Du scannar den här koden med hjälp av telefonens kamerna, sen får du upp applikationen hos Android Market direkt i telefonen. Du klickar ”install” och sen har du programmet.
Det låter helt otroligt enkelt – och det är det också. Prova programmet får ni se – det gör installationerna av program så sjukt mycket enklare. Tänk om man kunde göra likadant på datorn…

Google Goggles

Knäpp ett kort på någonting så får du direkt upp en Googlesökning på vad telefonen tror att du tar kort på för någonting. Just nu fungerar programmet bäst på byggnader, böcker, logos och såna saker, men ge det lite tid så kommer det här bli helt sjukt coolt. Tänk dig att du ser en staty på någon som du inte vet vem det är – då knäpper du kort på den sen får du information om exakt vem det är som står där. Eller om du är ute på stan och träffar nån som kör den klassiska ”Heeeeej! Du minns väl mig?”. Då får du såklart fortsättnigsvis fortsätta med ditt lögnaktiga ”Absolut!” men om du sen snällt ber om att få ta ett kort så kan mobilen automatiskt känna igen personen åt dig.
Möjligheterna är enorma, men Android är inte en iPhone. Idag tror t.ex. Google att Freddie Mercury
är Harry Potter
, men den kunde i alla gissa fram sökningen ”England” när jag knäppte kort på en röd
. Enklast var dock Inters logo
och Triumfbågen
– dom fixade Google utan att blinka.
Det låter såklart helt värdelöst just nu, men som sagt är Android och dess applikationer långt ifrån färdigt ännu. Dessutom är den här funktionen ovärdelig om man ska ut och tågluffa under sommaren t.ex. – någon som jag så påpassligt faktiskt ska göra ;)


Googles röstsökning

Det här är ändå min favoritfunktion hittills. Du klickar på en knapp, säger vad du vill veta mer om och telefonen söker reda på det. Jag har roat mig med att söka efter Freddie Mercury (varför dyker han upp hela tiden?), Kausti.com och PHP-sessioner och jag måste säga att sökningen fungerar långt över förväntan. Att Google tror att Kausti.com (världens bästa blogg!) stavas telstra.com får tas med en nypa salt… [?]
Googles röstsök finns tyvärr bara för Nexusen just nu, men jag hoppas dom släpper det till alla telefoner snarast.


Såklart är jag nykär, så är det ju alltid. Hela dagen har jag legat och gulli-gullat med min nya älskling. ”Du är sötast”, ”Nej duu är sötast” har det låtit om och om igen. Hur historien slutar vet jag inte just nu, men jag kommer fortsätta skriva om mina upplevelser. Härnäst på listan står i alla fall ett abonnemang med stort utrymme för dataöverföring – utan ett sådant är Nexusen nämligen i stort sett värdelös.

Nej, nu ska jag lägga mig och fortsätta ta lite på min älskade Nexus :z <3 :z

Det
var

fan

tiden
!

Tror ni jag fick min telefon i fredags? Tror ni jag deppat hela helgen p.g.a. det? Men så idag, äntligen, efter 3 bedrövelser och 4 förskräckelser (säger man inte nåt sånt?…) så dök min älskade telefon äntliiiigen upp tillslut. En vecka försenad, men den är här! Nu ligger min stackars Nexus i postrummet och känner sig ensam.

Men det är lugnt, jag ska rädda dig!