Close

Monthly Archives januari 2010

Bloggen närmar sig bloggdöden – länge leve bloggen!

Eller nä, men jag har fan inte varit på blogguppdateringshumör i helgen. Jag har käkat Burger King, tvättat och gjort en massa okaustiska saker, så därför har bloggen fått lida.
Annars var det en ”halva teamet”-night out i fredags. Rätt trevligt även om stället vi hamnade på (namnet någon?) var lika underhållande som våran lägenhet här ungefär [?]
Har i alla fall skaffat mig två missions som jag ska genomföra här under Irlandsvistelsen nu. Båda är dock störthemliga eftersom ärlighet inte alltid är så passande i alla lägen.

Några bilder från fredagen kommer dock. Medverkande under kvällen var:

Dom tre småflickorna Bex, Alexandra och Elena. Om man ställer dom ovanpå varandra är dom ungefär 4 meter höga tillsammans. Tror inte en enda av dom är längre än 1,55 m. Skönt med några damer man kan se ner på iaf ;)



Sen hade vi såklart med oss fjäskisen ”Ska jag peta näsan åt dig?”-Murat och allas våran snygg-Bante. Dessa två herrar verkade annars hitta varandra rätt bra under kvällen. Johannes kände att det blev svårt att sitta ner när hans tredje ben plötsligt inte kunde motstå herrarnas heta kärleksakt
i soffan .



Planerna inför kvällen var ju annars japansk mat och karaoke – två av dom värsta sakerna jag vet ungefär. Men gudarna log mot mig och bokade ALLA karaokebarer innan vi hann boka någon, så det blev inget falsksjungande den här kvällen (Murres kärleksballader när vi kommit hem sen räknas inte).
Maten som käkades var en…. Bento Box? I alla fall var det en massa olika grejer från det japanska köket.
Favoriten var dom där vita frasiga sakerna längst uppe till vänster. Jag har ingen aning om vad det var och ska jag vara rälig vill jag inte veta heller.
Annars smakade sushin över förväntan faktiskt. Tidigare har jag avskytt den som pesten, men eftersom jag var så sjukt hungrig så smakade den riktigt gott.

Betyg på sushi (om man är riiiiiiiiktigt hungrig): 4.1

Det får bli mer sushi nåndag. 200 spänn för en måltid är ju skiiitbilligt (yes)[?]



Allas våran favoritfinne (jag förloade den tävlingen :c) dominerade annars med ätpinnarna. Genom att äta två riskorn åt gången tömde han slutligen hela tallriken på mat. Han hade då fått i sig 10 riskorn och lika många pints med öl ungefär :i Starkt jobbar där Mr Tjernobyl ^^



Murre var ju på jakt efter lammkött, så därför var det sexyeyes-mode: on för hans del.



Efter lite sake var det sen dags att prova vingarna för första gången. Efter en inte alltför smidig ”Tjeare kexet, står du här och smular”-kommentar till arbetskollegan Cathrine blev situationen plötsligt väldigt pinsam…



Johannes stod annars för kvällens roligaste grej när han bestämde sig för att han minsann skulle äta japansk soppa på restaurangen. Vi fick alla våran mat, och 2 minuter senare kom 4 servitörer bärandes på en enorm skål. Vi trodde det vara nån slags familjeportion Mr Kalmar 2010 hade fått, men så var inte fallet. Det var så absurt mycket mat i den där soppan att vi skrattade gott åt lille Johannes försök att äta upp allt :i



Mot slutet av kvällen började annars Esa känna av dom 27 ölen han hällt i sig. Han såg minst sagt… sliten ut :i
(Dammit, jag borde få en förfrågan av Aftonbladet om jag vill skriva för dom snart. Det finns INGEN som kan ta saker ur sitt sammanhang som jag :z)



Vi avslutar med ett halva gruppen-foto. Jag har bestämt mig för att överkomma min ”foto på mig själv”-fobi, så därför ska jag försöka få upp något kort på mig själv ibland i alla fall.

Dublin är underbart <3

Jag känner att en svag känsla av galenskap börjar smyga fram. Jag har börjat avsky min gröna fula logga på bloggen ganska rejält nu. Jag tror faktiskt att jag känner för att mörda min gröna Turtlesgoomba nu när jag tänker efter…

Annars fick jag mitt PPS-nummer idag. Det ska lämnas in till Manpower imorgon, sen kan dom skicka in det som behövs så att jag snart, efter en blankett kan kliva av emergency-skattandet.
Jag lär väl få tillbaka sisådär 10 000 kronor ungefär och det känns ju rätt fint inför sommarens Eurotrip.

Sen vill jag gratulera Conrad.se för att dom, efter nästan 3 månader, äntligen fick tummen ur och fixade mitt Playstation 3!
Jag köpte mitt PS3 begagnat för 3 600 kronor i slutet av 2008. Igår fick jag pengarna tillbaka av Conrad.se eftersom Playstationet inte kunde lagas, men dett roliga var att jag fick 4 195 kronor tillbaka eftersom det var så mycket Playstationet kostade när det köptes.
Alltså tjänade jag ungefär 500 kronor på att få spela igenom Uncharted, Uncharted 2, en massa NHL och lite annat kul innan PS3an gick sönder. Professionell TV-spelare – mitt framtida jobb?


Den såg ut sådär när jag köpte den i butiken!

Dom pengarna åker i alla fall även dom in på Eurotripkontot, så kassan börjar arta sig riktigt bra. Räknar man dom pengarna jag har just nu så är jag typ färdig inför resan redan:

10 000 kr tillbaka från emergency-taxen
11 500 kr på sparkontot just nu
5 000 kr i plånboken/nattduksbordet
8 000 kr som kommer i föyttpengar i April
2 500 kr i en lönecheck som ligger på jobbet
2 200 på pokerkontot
900 kr som jag hittade på Betsafe (från Idoltippningen som aldrig blev av)
= ~40 000 kronor

Men nu har jag såklart lite utgifter också, bland annat hyran på 3 500-4 000 kr ungefär som ska betalas imorgon. Sen ska jag ju leva också… Men med tanke på att mitt mål var 35 000 kronor inför resan och att jag har… 16 veckolöner kvar att plocka ut så ligger jag rätt bra till. Satsar nog på 40 000 kr nu istället – extra pengar är aldrig fel.



Imorgon blir det sushi och karaoke – två av dom sakerna jag avskyr mest av allt i hela världen. Jag kommer fan INTE att sjunga – kanske sträcker jag mig så långt att jag smakar en äcklig liten rå fiskbit i alla fall. Man måste ju bjuda på sig själv ibland [?] :@ :_

Det här är en historisk dag, i alla fall om man ser till Apples historia. Jag tror att det vände idag – idag startade slutet på Apples storhetstid.
Alla företag upplever den här dagen förr eller senare, och om inte Apple chockerar stort i sommar lär det här vara början på en lite mer undanskymd plats på marknaden.

Men nej, jag förutspår inte Apples undergång, jag ser dock ett Apple som verkar ha tappat stinget. Tekniken utvecklas ruskigt fort, Android har släppts och mobiltillverkarna är snart ikapp Apples fantastiska iPhone (jo, jag tycker på riktigt att den är fantastisk).

Jag minns en sen kväll i min säng i Borlänge. En dator uppkopplad till min TV, en Steve Jobs och en telefon världen aldrig tidigare skådat. Jag såg en iPhone för första gången och ha-begäret var så stort att alla flickor i hela världen plötsligt förvandlades till fula vandrande saker jag inte över huvudtaget brydde mig i.
Jag ville ha en iPhone, jag fascinerades av touchskärmen och jag skämdes lite när jag tittade ner på min SonyEricsson som jag hade i handen. Att sitta där med en tråkig Svenssontelefon och jämföra den med en iPhone kändes hemskt…

Jag köpte aldrig en iPhone. Kanske gör jag det i sommar om nästa version släpps innan Eurotripen. Jag skulle vilja ha ägt en iPhone nångång under mitt liv – mest för att ha gjort det. Sen kan jag erkänna att jag gillar idén med deras Appstore.

Men, snap out of the dream och tillbaka in i verkligheten. Idag var det då dags för ännu en sånhär presentation av nästa stora Applenyhet. Alla visste att det skulle bli en surf/läsplatta och alla hoppades vi på en repris av iPhone-keynoten.

Vi fick… En uppdaterad New York Times-app ._o Man kunde läsa tidningen online, man kunde se på bilder och man kunde… se på video!… :f
Jag är besviken, min Macälskande roommate Murat likaså. Vi är överens om att den här tableten vid namn iPad är helt värdelös. Den är för stor för att vara en mobil, den är för klumpig för att vara ett substitut för en bärbar dator och e-böckerna kostar 150 spänn…

Det har nu gått 3 år sedan Apple presenterade iPhone och sen dess har vi fått se följande stornyheter på deras keynotes:
# MacBook Air och iPhone 3G
# iPod Touch och en uppfräschad färgflora för iPod Nano
# iPad

Rycker det i köptarmen på någon just nu? För mig känns dom här nyheterna lite som filmen Funny People. Dom är ingenting mer än en gäspning, ett gäng snudd på ointressanta teknikprylar som egentligen inte tillfört världen någonting.

Jag hoppas verkligen innerst inne att Apple vänder på steken i sommar och överraskar stort igen, men jag är tveksam…

Idag vill jag tacka Ingvar Kamprad, köttbullens uppfinnare och den stackaren som odlat den potatisen som jag idag fick på mitt matbord. Köttbullar, gräddsås (två förpackningar! :z), potatis och lingonsylt förgyllde både min vardag och mage för en liten stund sedan. Imorgon kör vi en repris i form av en matlåda med samma innehåll.

Sen vill jag säga att jag hatar ordet case sensitivity, Linux, webbservrar, extrajobb, krångel och en massa andra jobbiga idiotsaker. Har suttit och ändrat NEWS till news, LANDSLAGET till landslaget och en massa idiotiska saker i koden till en hemsida BARA för att Linux absolut vill skilja på ”HEJ” och ”hej”.

Jag hatar dig din äckliga pingvinfan (evil)…


Wow… här är livet en berg- och dalbana utan dess like. För 24 timmar sen var jag odödlig, nu är jag devalverad till en liten ynklig pojke igen.
Jag trodde jag gjorde folk glada genom att skämta och härja runt, men nu när jag tittar tillbaka i spegeln så ser jag att jag kanske inte uppfattades som jag trodde. Det var ingenting jag gjorde med mening, det var det faktiskt inte, men på något vis såg jag inte det uppenbara.

Jag fick mig i alla fall ett rejält uppvaknande idag och jag vill faktiskt helt ärligt, och utan ironi, säga tack för det. Det suger att få veta sanningen ibland, men pallar man bara att ta in det så är det någonting man växer av i längden.
Det som är värst är ändå det faktum att jag inte kan ge fan i att skämta om saker och ting. Det är mitt skydd mot jobbiga saker. Jag skämtar bort allt utan att märka det. Jag tyckte att jag visade att jag tog åt mig av kritiken, men ändå lyckades jag på något vis få in ett skämt där vilket ledde till att personen som gav mig kritiken tydligen tvivlade på om jag tog åt mig eller inte.

Det suger att vara en osäker liten kille som skyddar sig med hjälp av småelak humor och sarkasm. Att sen få reda på att det inte är så populärt att jag är jag är inte precis det roligaste som kan hända.
Men jag har faktiskt tagit åt mig av detta och jag tänker bättra mig från och med idag. Inte för att jag tänker lägga mig ner och bara självdö, men jag ska ta ett tag för några dagar för att reparera mitt enorma ego nu.

Btw är jag för feg för att säga det här face-to-face, men sorry om jag sårade någon. Det var faktiskt inte meningen :_
Dålig uppdateringsfrekvens på bloggen, ber om ursäkt för det. Det finns en anledning bakom det också, men den tar vi nån annan gång.

Morgonen började annars rätt trevligt. Kanske inte för att det kittlades över hela ansiktet när jag vaknade, men sängen kändes betydligt skönare än vanligt på något sätt.



Fixade frukost vid 13:30-tiden och städade samtidigt ur kylskåpet från gammal äckelmat. Trevligt att hitta en mjölkförpackning som kunde hållas upp och ner utan att mjölken rörde sig [?]



Efter frukosten plingades Skäggjohan på mobilen och vi bestämde tid för dagens IKEA-resa. Efter att bussen (som vanligt) helt skitit i att dyka upp så blev det taxi till IKEA som ligger typ 1 mil härifrån.
På inköpslistan stod följande:
– Köttbullar
– En till kudde
– Eventuellt en bäddmadrass
– Några matlådor att förvara mat i
– En handduk (orkar inte tvätta dom jag har)

Humöret var på topp, sällskapet bestod av en alltid lika trevlig Skäggjohan (han från flygplatsen) och vädret var som vanligt skit. Det kändes helt enkelt som att det här kunde bli en bra dag (yes)


Utanför IKEA var parkeringsplatsen knökfull. Helt sjukt hur mycket folk det måste ha varit därinne samtidigt som oss. Vi klev in och direkt blev man fasttryckt mot väggen av ett gäng galna MILFar som desperat skulle fram med sina barnvagnar.

Sen såg det ut sådär mest hela tiden. Byggnaden var full till max av galna morsor, gamla tanter och några vanliga tjejer. ALLA dessa hade sina respektive strax bakom sig bärandes på påsarna/körandes barn- eller kundvagnen. Mtt i den här röran stod då jag och Skäggjohan…



Lite av ett Mission Impossible kan man tänka sig, men vi klarade oss rätt bra. Vi tittade på muggar, kaffegrejor, vispar, handdukar, kuddar och en massa annat onödigt – såklart köpte vi det mesta av skiten också [?]



Coola kastruller (yes)

Egentligen gjordes den här resan på grund av en enda sak: IKEAs matvarubutik.
Här på Irland finns det nämligen ingenting som heter varesig köttbullar, gott godis eller gräddsås i dom vanliga matvarubutikerna. Här har dom bara massa äckliga irländska korvar, hyfsat kyckling och vidrig köttfärs. Så när vi äntligen nådde matvarubutiken som låg precis utanför kassorna såg Johan såhär glad ut:



Köttbullar, gräddsås och lingonsylt till det halvdyra paketpriset 7.50 euro. Jag kunde såklart inte motstå detta och köpte med mig ett paket. Hade vi bara haft en vettig frys här hemma hade jag definitivt köpt med mig mycket mer.



”Man lär sig inte att uppskatta saker och ting förrän dom är borta” sägs det, och jag kan bekräfta att det stämmer. I Borlänge åt jag lösgodis såpass mycket att jag snart tröttnade på Ahlgrens bilar och pastellfiskarna.

Idag sitter jag i rumssoffan och njuuuuuuuuter av dessa delikatesser <3 Förlåt för att jag någonsin tvivlade på er.

Wow vad jag tappade skrivlusten efter att ha skrivit på det här inlägget i typ 3 minuter… Nåja, det var typ det intressanta som hände på IKEA i alla fall, och min motivation är helt död nu, så vi avslutar inlägget såhär:

Slut!
Sitter här på jobbet och är sådär lagomt aktiv just nu. Jobbar halvdag idag så jag slutar 10:30 för att kunna hinna ner på stan och fixa mitt PPS-nummer (den iländska motsvarigheten till personnummer). Hinner jag fixa det så kommer jag inom en månad kliva av min emergencytax som ligger på 42% av min lön just nu [?]
Iofs har jag jobbat här i typ 8 veckor då, och 170 euro x antal veckor med skatten = en fin klumpsumma när jag får tillbaka min emergencytax :z

Annars roar jag mig med att gå igenom mitt musiklyssnande under 2009. Tittade igenom dom mest spelade låtarna för året och listan känns väl föga överraskande.
Craving Lucy-låten är inte såpass bra att den ens platsar på listan egentligen, men jag spelade den på repeat när jag nördade Bejeweled Blitz som värst och därför ligger den såpass högt upp på listan. Det blev några timmars spelade under nätterna där…

Nåja, här är den:

Listan över Kaustis mest spelade låtar 2009 (Låt | Antal spelningar)











Three Days Grace ? Break 104
Paramore ? Ignorance 78
Zebrahead – Playmate Of The Year 77
Kim – Kiss And Makeup 75
Barenaked Ladies – It's Only Me 74
Hinder – Use Me 71
Craving Lucy – Therapy 71
Paramore – Brick By Boring Brick 70
Mika – Lover Boy 67
Steppenwolf – Born To Be Wild 65


Statistik är coolt, tacka Last.fm för statistiken (yes)
Att leva sitt liv efter mottot ”Om du aldrig försöker kan du inte misslyckas” är ett otroligt behagligt sätt att leva sitt liv på. Livet blir dock lite som filmjölk om man följer det – ofärgat, ofarligt, osmakligt och otroligt enspårigt.
Jag är en sån människa som fegat ur såfort jag fått chansen. Det är mitt sätt att hantera saker som bli för svåra/jobbiga. Istället för att göra som envisa och duktiga människor som kämpar sig igenom svårigheterna lägger jag mig platt på rygg och spelar död. Faran försvinner och jag klarar mig utan att ha misslyckats.

Men hur kul har jag haft under dom första 23 åren av mitt liv egentligen? Visserligen har jag väl haft hobbys i stil med innebandy, poker, en viss dam, konserter, resor och lite sånt, men säkert 80% av min vakna tid som vuxen har gått åt till att surfa på Flashback (snart 6000 inlägg!), Aftonbladet och andra otroligt onödiga hemsidor istället för att leva livet.

Mitt liv är lite som Bibeln. Vi har det gamla testamentet och sen har vi det nya testamentet. Jag ska erkänna att jag aldrig ens läst den där toktjocka boken (hualigen!) och jag har pinsamt dålig koll på vad som står i den, men det är inte berättelsen jag vill jämföra mitt liv med.
Mitt livs gamla testamente utspelade sig under lite mer än 23 år. Jag levde, jag trivdes och jag mådde aldrig speciellt dåligt såvitt jag kan minnas. Men min vardag var otroligt grå och tråkig ändå på något vis. Mina personliga utmaningar bestod av att orka ta sig ur datorstolen och gå upp för trappen för att hämta någonting att äta. Ibland tog jag bilen till McDonalds och köpte hamburgare också…

Idag är mitt liv inte grått nåmer. Nu ska vi inte överdriva och slå till med regnbågsfärger och solsken, men sen jag började skriva på mitt nya testamente här efter Dublinflytten har allt, och jag menar allt, blivit mycket bättre. Jag får prova nya saker, umgås med underbara människor, jag får bli lite mer av den killen jag alltid velat bli och jag har ett jobb jag stormtrivs på.

Mitt motto börjar sakta men säkert förändras. Inte så att jag har kommit till ”Dyk in i det bara, vad är det värsta som kan hända?”-stadiet än, men såsmåningom kanske jag når dit. Det får tiden utvisa. Målet under året som kommer är att ge fan i att banga såfort jag får chansen. Även om saker och ting känns jobbiga ska jag i alla fall försöka. Skiter det sig tar jag det – jag kommer ju antagligen inte stanna i Dublin hela mitt liv i alla fall.
Men jag är i alla fall nöjd med att ha lyckats tagit mig till ”Om du försöker lite försiktigt har du en chans lyckas. Skulle du misslyckas är fallet inte såhögt ändå”-nivån (yes)

Fan då… Varför ska jag jämt vara så feg för? Var precis iväg och handlade en sväng, och när jag var påväg hem så såg jag… en innebandyklubba! Det var den första jag skådat i det här nya landet och glädjen var total :n
Den låg i ett innebandyfodral hos en innebandyspelare som stod och väntade på någon. En innebandyklubba :n :n Vågade jag fråga honom vem han var och vart han skulle? Nope. Ångrar jag det nu? Som fan.

Skit skit skiiiiiiiiiiiiiiiit också! Innebandyabstinens, hur coolt är det lixom? :s
Idag måste jag säga fy till dig mor. Jag gör det absolut inte för att jag är arg på dig utan för att jag bryr mig om dig :) Du måste börja slappna av lite och låta bli att sätta sån press på dig själv. Du är och har alltid varit en toppenmamma, men ibland överarbetar du saker och ting alldeles för mycket.

Jag tycker du ska ta dig en till semester (yes) Åk iväg, ta det lugnt och ha det bara varmt och skönt. Det behöver du!
Du tänker alltid på alla runtikring och hur du måste göra allt det där tråkiga som ingen annan tar tag i. Det är en av dina styrkor, men samtidigt får du inte låta det gå till överdrift (no) Det är lätt för en slöfis som mig att säga åt dig att släppa det där, men jag förstår till viss del hur du resonerar.

Så snälla mamma, när det nu blir helg ska du låta bli allt som ha med städning, disk, matlagning, sängbäddning och annat tråkigt. Beställ hem pizza från Königsee och ligg bara i soffan och slöa med datorn istället (yes) Det är faktiskt bra för kroppen att inte alltid ha någonting att göra.

Du är ju trots allt världens bästa mamma, och vad skulle jag och lillebror göra utan dig? Även om du absolut känner att du måste tvätta dom där kläderna som ligger på golvet, låt bli det! Tänk på mig och lillebror istället, sen lägger du dig i soffan och slår på TVn. Då låter du bli allt det där tråkiga och gör samtidigt mig och lillebror en tjänst så vi slipper oroa oss (yes)
Jag vill inte behöva ligga här 200 mil bort och oroa mig för din skull. I så fall åker jag hem istället! Så fy på dig mor! Jag blev lite orolig där ett tag…

Krya på dig nu :) (yes)