Close

Monthly Archives december 2009


Beröm är alltid kul, speciellt eftersom jag är rätt duktig på att inte bry mig i negativ kritik :i Fick följande meddelande på Flashback för en stund sen, så det känns som ett trevligt inlägg att avsluta året med (yes)

Tror jag skrivit och gett dig beröm innan för din blogg, lite småbögit men vafan karlar får väll läsa i smyg som jag då..
Nåja läst din blogg 3 gånger, london resan, impuls resan med din morsa till grekland och nu dublin jobbet och blivit sittandes i ja vafan nästan timmar, snart blir det väll nagellack och rosa klänning :c

Nåja tänkte bara säga att din blogg är fan otroligt grym, när du käkade mat på spagge restaurangen i London var till och med intressant. Du borde testa skriva en mindre novell eller något sådant. Nåja nog om det..
https://www.flashback.info/showthread.php?t=572818&page=1 Följde den tråden.. alltså är typ studen, har inte gått igenom hela tråden så har kanske missat något viktigt, men hur fan får man kontakt med IMB i Irland. Via manpower? Jag går väll inte till arbetsförmedlingen ? :p

Nåja ha ett bra år där borta i Irland, akta dig för knarkarjunkies och sånt nu förfan


Idag är det nyårsafton, och vad känns då bättre än att gå upp 05:30 på morgonen en en 9-gradig lägenhet för att sen ta sig till jobbet? Ingenting! Därför började min dag precis sådär. Det blev dock taxi till jobbet idag – precis som igår [?] 6,85 euro för en resa på 1 kilometer känns som ett pangpris om man tänker på att det regnar och är askallt ute (yes)
Närvarande på kontoret var Emma (på skrivbordet till vänster), Johannes med skjortan (mitt på bilden), Maria (som gör feministposen)…



… Lisa (med dom bruna byxorna). Hon lever förövrigt mest i sajbervärlden som heter Facebook, så hon verkar inte vilja socialisera med oss IRL-människor speciellt mycket…




… sen har vi Peo som har, som han själv sa det, ”Dom stora fötterna och den lilla hjärnan”…


… sen ska vi inte glömma Bex aka. ”Jag gillar att fotografera fötter och mig själv”…



… och såklart Kausti himself med hans bitleksak aka. plastmugg…

Dagens arbete bestod annars av 5,5 samtal och en Gott nytt år-tävling som såklart vanns av mig (med Peo på delad förstaplats). 2 gott nytt år-hälsningar lyckades vi få på våra 2 samtal, och så mycket mer gjorde vi inte under dagen.
Som ni ser på bilderna ovanför så fördrevs dagen mest med en massa snack. Snacket handlade om allt från nyårsfirande och muffins till gråa strumpor, så vi var väl inte sådär jätteproduktiva om man säger så…


Bex
roade
sig
med
att
fotografera fötter
av någon anledning och jag misstänker att det har att göra med att hon har komplex för sina jättesmå minifötter. Alternativt kan det ha berott på den fruktansvärda uttråkningen som vi alla drabbades av kring 15-tiden. Då hade jag en halvtimme kvar att jobba, och det hade gått 4 timmar sen senaste samtalet inkom.

27 minuter senare ringde det – 3 MINUTER innan jag skulle sluta XD Det var dock ett rätt lätt samtal – tacka Gud för det! Tänk om man fått ett 40-minuterssamtal där :n

Ikväll blir det middag på TgiFridays och sen blir det tidigt i säng – jag ska upp 05:20 imorgon :c Men eftersom jag är så viktig för IBM får jag såklart gratis taxi imorgon bitti :z Jo, det är faktiskt helt sant. Eftersom det inte går några bussar få alla som jobbar åka gratis taxi med VIP Taxi. Snacka om att vara en Very Important Person (yes)

Nu blir det slösnack med Johannes och Isgren som sitter här bredvid, sen blir det ivägtraskning.
Resan tillbaka till Dublin började imorse klockan 05:50 då klockan ringde. ”Japansk turist”-humöret var inte precis på topp, så jag orkade inte knäppa några kort alls på hemmaplan. Jag har en bild i huvudet av att jag stod i kön till att få gå ombord på flyget och att jag där nånstans tänkte ”Det här är dom sista minutrarna jag har i Sverige på ett bra tag nu. Lite sorgligt men samtidigt längtar jag tillbaka till Dublin ganska mycket.

Flygrutten var i alla fall planerad så att jag skulle flyga Skavsta -> Tyskland (Memmingen) -> Dublin. Direkt jag klev på det första flyget bestämde jag mig för att det nog var dags att köra rebellstilen på planet den här gången. Det är ju häftigt att bryta mot reglerna (eller hur IBM-Maria (yes)). Därför satte jag mig, stoppade i öronpropparna och gav fan i att lyssna på säkerhetsgenomgången (som jag nu hört 211 gånger den senaste veckan). Nånstans där mitt i somnade jag,



Jag vaknade av att planet började gå ner lite i höjd, men då hade vi inte flugit i mer än 30 minuter, så jag blev lite fundersam. Piloten sa någonting i högtalarna, men eftersom jag körde rebellstilen så vägrade jag såklart lyssna. Jag kikade ut och såg att solen var påväg upp där långt borta. Sen somnade jag igen…



Herzlich Willkommen! Du bist nu i det underbara Deutschland für alles! Du bist ein kartoffel, ich habe nichts ein hund und die schlange ist grosse! Mina tyskakunskaper sen högstadiet är inte precis lysande, men tyska låter förjäkla roligt, så jag kunde inte låta bli att skratta åt alla roliga stavningar, skyltar och dom där andra konstiga, typiskt tyska, annonserna som satt överallt :i



Sie fliegen ihr unternehmen muss laufen. Am bestem mit SAP. All for one -> Hon flyger undermedvetet med luften. Bäst är SAP! Alla för en
Nån som fattar nånting alls? :n



Den här kan jag! Wir haben auch kleinere gepäckwagen -> Våra kvinnor vet sin plats som packåsnor!
Lägg gärna märke till hur damen på affischen snor väskan av killen med mössan där :i



Jag var faktiskt ute på lite sightseeing också (yes) Ser ni den där visa saken med rött på lång där borta? Det är Tysklands svar på Eiffeltornet – en 3 meter hög yoghurtburk. Jo, det var faktiskt en sån :i Hysteriskt roligtom ni frågar mig



Bitte geben Sie Ihre Karte ein -> Var snäll hon våran karta ett!



Jag gillar tyskarnas översättning av ordet ”OK” som det typ står på svenska automater. ”Bestätigung” känns ju mycket mer logiskt än ”Ok” (yes)



Någon här som kan säga hur www stavas? v… w…e…w…? Inte ens det kan dom stackars tyskarna stava [?] Förstå hur svårt odm måste ha det i skolan egentligen… Härmed tycker jag att vi utser tyskan till det svårast språket i världen!



Jag har hört att dom mest intelligenta tyskarna får ta åt sig jobbet att försöka stava dom viktigaste skyltarna i Tyskland rätt. Här har vi en snudd på korrekt stavning av ordet ”toalett” som det tog tysken Hans Jan Güntermann 1,5 år att få fram. Bra jobbat Hans Jan!



Hans Jans inte fullt lika smarta lillebror Klas Jan fick i uppgift att fixa skylten där det skulle stå ”tull”. Det gick ju… inte alls. ”T… T…. Tu… Z… o… zoll!” resonerade han, och eftersom han suttit och kämpat med skylten i nästan 3 år hade inte Hans Jan hjärta nog att informera Klas Jan om hur fel han faktiskt hade gjort. Därför sitter det nu en helt vansinnigt felstavad skylt ovanför tull-dörren [?]



Efter upptäcktsfärden på den mini-mini-mini-lilla flügreisegplatsen var det äntligen dags att checka in min väska. Än en gång stajlade tyskarna med sina enorma kunskaper när dom inte lyckades få igån en enda av alla dom 22 skärmarna som satt där ovanför diskarna. Alltså fick dom helt enkelt lov att klistra upp en papperslapp där dom skrivit Dublin (jo, dom stavade faktiskt rätt :n).
Efter ett tag hade dock överstechefen på flygplatsen, Adolf Gnällermann, tryckt på alla knapparna han hittat bakom disken där och skärmen kom igång. ”Aha, es was die aufschlagendieschkärmenknappen ich skulle trycken på!” mumlade han innan han gick därifrån.



Sen var det äntligen dags för frukost. ”Ja danke, [insert en massa konstiga tyska ord här]” sa damen bakom disken, jag höll på att få utslag i öronen över alla sch-, gr- och öten-ljud som hon kastade ur sig. ”One of those” sa jag med min, fortfarande halvkassa, engelska. ”Ein leberkässemmel?” frågade hon. Jag förstod ingenting. ”One of THOSE!” pekade jag. ”Ja, ein leberkässemmel” svarade hon. ”Ge mig mackjäveln din inkompetenta tyskpratade tant!” tänkte jag för mig själv.
Fan… jag ville ju ha någonting att dricka också. ”And one cola please” försökte jag. ”Ein cola?” undrade hon. Hur svårt kan det vara!? Cola heter ju fan cola på alla jävla språk.
”Grosse or klein?” fortsatte terrortanten. ”Gross” svarade jag (det betyder stor) och fick en 50 centiliterscola i ett glas.
Mackan var någon slags leverpastejskinkhybrid-macka på något vis. Köttet som var på var verkligen nån konstig hybrid mellan skinka och leverpastej. Det går inte riktigt att förklara, men den var helt klart ätbar även om den knappast var det godaste jag ätit.

Betyg på Tysklands leberkässemmel: 3



Efter att ha ätit klart noterade jag att säkerheten alltid går först i Tyskland (yes) Har ni någonsin sett en defibrillator på väggen i något annat land? I Sverige kanske det hänger ett såntdär grönt skåp med plåster och gasbindor, här skiter dom i det – ju kraftigare grejor destå bättre!
”Har du skurit dig i fingret? AUF MIT DEN DEFRIBILLATOR!!!”. Tyskarna är bra underliga…



Tyskarna är ju kända för att vara väldigt punktliga och att dom pratar väldans konstigt, dessutom verkar dom p.g.a. sitt språk vara väldigt otrevliga. Annat var det när jag klev på planet i Sverige, där bjöd den kvinnliga säkerhetsvakten mig på en trevlig snabbmassage – detta eftersom metalldetektorn pep fastän jag inte hade en enda metallsak på mig. ”Nä, vi kör stickprover också” försökte hon bortförklara sig samtidigt som jag tackade för den 10 sekunder långa ben och arm-massagen (yes)

Här i Tyskland är det lite annorlunda. Dom har inga damer som visiterar och mottot som gäller är ”Var sak på sin plats!”, eller ”Warhren sachen und die haben platz gewollen!” som dom själva säger. Jag placerade datorn, externa hårddisken och jackan i en såndär ”åk genom röntgenmaskinen”-låda och fick snabbt pisk av den 40-åriga damen bakom rullbandet. ”Eine sachen ist die kartongen ins die hatt!” informerade hon samtidigt som jag trodde att hon hade satt något i halsen och därför vänligt svarade ”Prosit”. Efter 2 minuters förklaring så kom hon fram till att externa disken skulle ligga i en egen liten låda, datorn i en låda och jackan i en låda. Varför förstår jag fortfarande inte…

Killen som gick efter mig fick t.o.m. plocka ur halva sin väska eftersom han hade en digitalkamera med sig. Säkerhetstanten krävde att han skulle starta kameran så att hon kunde fåsr att den faktiskt var en fungerande kamera och inte en bomb. Efter att ha viftat med handen framför kameran var hon dock nöjd och herren kunde passera.
Vad han sen hade i paketet av aluminiumfolie som låg i väskan vill inte jag veta :n

Annars kan vi stryka det där med att tyskarna är punktliga nu också. Utanför fönstret är det fantastiskt – solen lyser, asfalten är bar och det ser ut som en såndär underbar vårdag i Sverige. På TV-apparaten som visar avgångstiden för planet står det 13:00, men klockan är nu 13:04 och det har dykt upp en text där det står 13:55 i röd text bakom där… Men det gör mig inte så mycket, får vi sitta här i solen och njuta så är jag mer än nöjd (yes)

Resan började med att jag klev på en Swebusbuss (eh…) i Borlänge med slutmålet Stockholm. Efter att ha sovit 4 timmar under natten så klev jag ombord, satte mig, slog på Green Days liveskiva på mobilen och somnade.
Väl framme i Stockholm byttes bussen mot en annan Swebusbuss (underbart ord :i) och resan mot Nyköping kunde fortsätta. Bussresor är ju inte så spännande, så därför finns det inte så mycket att skriva om den heller. Vi skippar resan och hoppar fram till Nyköping istället.

När jag hade klivit av Swebusbussen letade jag upp väntsalen och kollade när nästa buss till Skavsta skulle gå. Om 4 minuter skulle en buss gå, men jag hade noll kronor i kontanter på mig, så därför orkade jag inte ens försöka hinna med den bussen. Istället traskade jag in på en mack i närheten och köpte en Mars så att jag kunde få kontanter i handen. Otroligt ointressant egentligen – om det inte vore för att…

I Nyköping är tydligen alla efterblivna på något vis. Jag vet inte om det beror på inavel, vattnet dom dricker eller utsläppet som kommer från flygplatsen – men någonting är det. Varför säger jag då någonting så elakt om Nyköpingsborna?

För det första verkar någon i kommunen i alla fall ha ett uns av självinsikt. Av dom 3 bussarna jag kollade på så hade alla 3 en nummerplåt som började på… USL. Redan där anade jag att någonting inte stod riktigt rätt till. När jag sen ställer mig vid busshållplatsen för att vänta på nästa buss som går 30 minuter senare så ser jag att dom helt slutat med kontantbetalning på bussarna [?] ”Från den 30:e juni slutar vi att ta emot kontanter på bussarna. Köp din bussbiljett via SMS istället!”.

Nåja, jag har väl en hundring på mitt svenska kontantkort som jag aldrig kommer använda, så jag slänger iväg ett SMS – 22 kronor fattigare och 3 sekunder senare har jag min biljett. ”Rätt smidigt ändå ju” tänker jag. Det räcker alltså att ha med sig mobilen om man ska ut och resa i Nyköping – trodde jag ja…

Bussen är sen 15 minuter sen, och 15 minuter i den Nyköpingska kylan är 20 minuter för länge. Jag och mina förfrysta fötter kiver ombord på bussen och jag visar min SMS-biljett för den mörkhyade busschaffuören som knappt kan svenska. ”Duger den här som biljett ut till Skavsta?”. Han förstår ingenting av vad jag säger utan hojtar bara ”Vill do betalaa?”. Jag försöker förklara det här med hur smidigt det var att beställa en SMS-biljett, men han ser fortfarande lika frågande ut. Jag ger upp. ”Hur mycket kostar biljetten då?” frågar jag artigt. ”22 krånor” svarar han. Jag orkar verkligen inte bråka för 22 kronor, så jag accepterar det faktum att han är en typisk Nyköpingsbo som inte förstår bättre och betalar.

Betalningen sen… Dom tar ju inte kontanter, så jag får betala med kort. Han slår in summan, jag stoppar i kortet, slår pinkoden, väntar 25-30 sekunder och har sen betalat.
För helvete Nyköping! Tänk om alla 10 personerna bakom mig i kön skulle betalat med kort? Då skulle vi fått väntat 10 minuter på att 10 personer skulle ha gått på. Eller om det var en fullsatt buss :n Det skulle ju bli en försening på typ 2-3 timmar…

Nej, Nyköping är knappast en favoritstad från och med nu.


Nåja, den efterblivna chaffuören skjutsar mig i alla fall dit jag ska, och han kan köra buss, så allt var inte katastrof. Väl framme på hotellet får jag mina nycklar och går upp på rummet.
Rummet är ungefär 2×3 meter stort och innehåller en våningssäng. För detta betalade jag 495 spänn… ”Inte riktigt ett pangpris” som herr Knatz skulle ha sagt.



Fick man sängen bäddad då? Inte då. Dom förväntar sig verkligen att en ung man på 23 år ska orka bädda sin hotellsäng själv? ”Nej tack, jag tar en dusch istället” var min inställning till detta.



Såklart hade jag dock glömt min tandborste i Borlänge… 30 kronor skulle dom ha för en engångstandborste och en mikrotub med tandkräm. Jag var såpass snålsmart att jag bara använde hälften av tandkrämen och på så vis gjorde engångstandborsten till en tvågångstandborste. Jo, jag vet, jag är fantastiskt smart, jag kan nog få Nobelpriset om jag har tur [?]



En liten genomgång av hur hotellet såg ut då. Mitt rum var numero uno fyrtio uno.



Min hörna (yes) Dator, externa hårddisken, mobilen och en säng är allt en ung man behöver för att överleva. Orkade dock inte se Bolt den här gången heller (förlåt lillebror (oops)). Istället kollades Österrike – Sverige i Junior-VM-hockeyn. Lite spännande ett tag, men det gick precis som förväntat.



Ingången till receptionen var annars rätt fräsch. Det var väl ungefär, och jag överdriver faktiskt inte, 10-15 meter i tak därinne. Restaurang, TV och några soffor samsades i det öppna landskapet därnere.



Receptionen besöktes väl ungefär 5-6 gånger under min natt på hotellet. Först för att checka in, sen för att fixa internet på rummet, sen för att beställa den där megadyra hamburgaren
(glömde mobilen på rummet, fick bara ett kort med webbkameran på datorn), sen för att hämta ketchup, sen för att fixa en tandborste och sista gången för att checka ut. Jag var lite som en spammare IRL typ…
Ligger just nu på hotellet i Nyköping och funderar på att käka en snordyr hamburgare – 152 fucking kronor kostar den. Sen läsk på det… kul med ockerpriser. I alla fall tänkte jag dra en kort sammanfattning av dagarna jag spenderat hemma. Julaftonsinlägget hittar ni ju i inlägget under, men dom andra dagarna får sammanfattas såhär:



Juldagen inleddes med två mackor med julskinka och sisådär 24 liter julmust, sen hämtades lillebror och hans fruntimmer upp för en pulkaåkningssession i Plättbacken. Jag har aldrig riktigt förstått hur man kan döpa en backe till Plättbacken. Jag har i alla år trott att den där sista delen i Plättbacken betyder att Plättbacken är just en backe – alltså borde den ju hetat Bergbacken, Lutande Tornet i Pisa-backen, Triangelbacken eller kanske Denskitmycketlutandebackeniborlänge-backen.
Men så var jag dit för första gången på typ 5-10 år, och jag insåg ganska snart varför den heter Plättbacken…

Plättbacken är väldigt unik – det är den enda backen i världen som bara lutar åt ett håll. Om man ska gå uppför backen så lutar den nåt fruktansvärt. Detta gör att träningsvärken kommer smygandes efter 10-15 meters klättrande.
När man sen kommit hela vägen upp och sätter sig i den uppsläpade pulkan för att åka ner så märker man att backen på något skumt sätt inte lutar någonting alls. Uppifrån är den som en vanlig fotbollsplan med snö på ungefär. Så man får nästan putta ner pulkan hela vägen ner för backen. Sen måste man tokkämpa sig uppför backen igen… Helt sjukt :n



Närvarande under Plättbackens pulkaåkningsmaraton var ”Kolla, jag kan YMCA-dansen!”-Linda, Svensson, Simon, Simons syster (tillika min gamla klasskamrat) Erika, Nån Micke jag inte kände samt Lillebror och hans dam Tatjaaana
. Ser ni vilken ärke-AIKare lillebror är förresten – 80-talssvart/gult överallt… Jag har gett upp hoppet, han kommer aldrig bli en vettig ung man (no)



Actionbild från pulkaåkningen. Någon mer än mig som noterar Tatjaaanas stjärtlappsluktande? Lite smått äckligt ju…



Efter pulkaåkningen avslutades dagen med NHL-kväll för mig, lillebror och en viss herr Knatz. Efter att själva ha utsett oss till världsmästare både en och tre gånger slutade onlinelirandet med 2 vinster och 18 förluster för våran del. Vi var dock överens om att vi var bättre än alla vi mötte – vi hade bara otur [?]



Någonting jag saknar i Irland är det fantastiska godiset som Hemmakväll här i Borlänge har. Ferraribilar, center, sega råttor (mums!!!!), skumbananer, colaflaskor och en massa annat gott kan man få tag i där. I Irland har dom typ en ätbar godis – Mars. Allt annat smakar typ vidrigt (no)



Mysigt med snö (yes)



Det är dock inte lika mysigt att skrapa rent min Nissan-Ferraris bilrutor från den där äckliga betong-isen som bildas under en kall Borlänge natt (no)



Den 26:e december börjades med julmat (vad annars? :i). Efter det så kördes min röda pärla hela vägen ut till Medväga för en TV-spelsafton med herr Jaker. Han ville visa hur grov han blivit av allt gymmande, så han krävde att få agera projektorduk med sitt vita linne. Jag hade dock lite svårt att läsa texten, så jag övertalade honom att han absolut är den biffigaste personen jag känner så att vi kunde se vad det stod.



TV-spelskväll var det ja. Super Mario 3 matades in i Jakers 8-bitars Nintendo samtidigt som lussekatterna och julmusten
åkte fram och succén var given.
Jaker dominerade förövrigt både på spelets svåraste
och näst svåraste
bana samtidigt som jag dog ungefär 245 gånger under kvällen [?]



Under ett toabesök hittade jag en våg, och jag kunde inte låta bli att kika hur många kilo Kausti det finns här på jorden just nu. Chockerande nog stannade vågen på 72.1 kilo, alldeles för lågt för mig, så därför blev det ett panikbesök hos McDonalds
direkt efteråt.



Kvällen avslutades med matchen Tjeckien – Sverige i Junior-VM och Jakers favorit – chokladdoppade Ahlgrens bilar
. Jag är inte helt övertygad, men jag kan absolut inte säga att det var äckligt heller. Jag kan då säga att jag gillar dom vanliga bilarna bättre än dom chokladdoppade i alla fall (yes)

Betyg på Ahlgrens chokladdoppade bilar: 3


Nu blir det dockey på SVT Play, sen tror jag baskemig att jag ska beställa en såndär 152-kronorsburage i restaurangen här…