Close

Monthly Archives december 2009


Beröm är alltid kul, speciellt eftersom jag är rätt duktig på att inte bry mig i negativ kritik :i Fick följande meddelande på Flashback för en stund sen, så det känns som ett trevligt inlägg att avsluta året med (yes)

Tror jag skrivit och gett dig beröm innan för din blogg, lite småbögit men vafan karlar får väll läsa i smyg som jag då..
Nåja läst din blogg 3 gånger, london resan, impuls resan med din morsa till grekland och nu dublin jobbet och blivit sittandes i ja vafan nästan timmar, snart blir det väll nagellack och rosa klänning :c

Nåja tänkte bara säga att din blogg är fan otroligt grym, när du käkade mat på spagge restaurangen i London var till och med intressant. Du borde testa skriva en mindre novell eller något sådant. Nåja nog om det..
https://www.flashback.info/showthread.php?t=572818&page=1 Följde den tråden.. alltså är typ studen, har inte gått igenom hela tråden så har kanske missat något viktigt, men hur fan får man kontakt med IMB i Irland. Via manpower? Jag går väll inte till arbetsförmedlingen ? :p

Nåja ha ett bra år där borta i Irland, akta dig för knarkarjunkies och sånt nu förfan


Idag är det nyårsafton, och vad känns då bättre än att gå upp 05:30 på morgonen en en 9-gradig lägenhet för att sen ta sig till jobbet? Ingenting! Därför började min dag precis sådär. Det blev dock taxi till jobbet idag – precis som igår [?] 6,85 euro för en resa på 1 kilometer känns som ett pangpris om man tänker på att det regnar och är askallt ute (yes)
Närvarande på kontoret var Emma (på skrivbordet till vänster), Johannes med skjortan (mitt på bilden), Maria (som gör feministposen)…



… Lisa (med dom bruna byxorna). Hon lever förövrigt mest i sajbervärlden som heter Facebook, så hon verkar inte vilja socialisera med oss IRL-människor speciellt mycket…




… sen har vi Peo som har, som han själv sa det, ”Dom stora fötterna och den lilla hjärnan”…


… sen ska vi inte glömma Bex aka. ”Jag gillar att fotografera fötter och mig själv”…



… och såklart Kausti himself med hans bitleksak aka. plastmugg…

Dagens arbete bestod annars av 5,5 samtal och en Gott nytt år-tävling som såklart vanns av mig (med Peo på delad förstaplats). 2 gott nytt år-hälsningar lyckades vi få på våra 2 samtal, och så mycket mer gjorde vi inte under dagen.
Som ni ser på bilderna ovanför så fördrevs dagen mest med en massa snack. Snacket handlade om allt från nyårsfirande och muffins till gråa strumpor, så vi var väl inte sådär jätteproduktiva om man säger så…


Bex][/spoiler] [spoiler title=roade][/spoiler] [spoiler title=sig][/spoiler] [spoiler title=med][/spoiler] [spoiler title=att][/spoiler] [spoiler title=fotografera fötter
av någon anledning och jag misstänker att det har att göra med att hon har komplex för sina jättesmå minifötter. Alternativt kan det ha berott på den fruktansvärda uttråkningen som vi alla drabbades av kring 15-tiden. Då hade jag en halvtimme kvar att jobba, och det hade gått 4 timmar sen senaste samtalet inkom.

27 minuter senare ringde det – 3 MINUTER innan jag skulle sluta XD Det var dock ett rätt lätt samtal – tacka Gud för det! Tänk om man fått ett 40-minuterssamtal där :n

Ikväll blir det middag på TgiFridays och sen blir det tidigt i säng – jag ska upp 05:20 imorgon :c Men eftersom jag är så viktig för IBM får jag såklart gratis taxi imorgon bitti :z Jo, det är faktiskt helt sant. Eftersom det inte går några bussar få alla som jobbar åka gratis taxi med VIP Taxi. Snacka om att vara en Very Important Person (yes)

Nu blir det slösnack med Johannes och Isgren som sitter här bredvid, sen blir det ivägtraskning.
Resan tillbaka till Dublin började imorse klockan 05:50 då klockan ringde. ”Japansk turist”-humöret var inte precis på topp, så jag orkade inte knäppa några kort alls på hemmaplan. Jag har en bild i huvudet av att jag stod i kön till att få gå ombord på flyget och att jag där nånstans tänkte ”Det här är dom sista minutrarna jag har i Sverige på ett bra tag nu. Lite sorgligt men samtidigt längtar jag tillbaka till Dublin ganska mycket.

Flygrutten var i alla fall planerad så att jag skulle flyga Skavsta -> Tyskland (Memmingen) -> Dublin. Direkt jag klev på det första flyget bestämde jag mig för att det nog var dags att köra rebellstilen på planet den här gången. Det är ju häftigt att bryta mot reglerna (eller hur IBM-Maria (yes)). Därför satte jag mig, stoppade i öronpropparna och gav fan i att lyssna på säkerhetsgenomgången (som jag nu hört 211 gånger den senaste veckan). Nånstans där mitt i somnade jag,



Jag vaknade av att planet började gå ner lite i höjd, men då hade vi inte flugit i mer än 30 minuter, så jag blev lite fundersam. Piloten sa någonting i högtalarna, men eftersom jag körde rebellstilen så vägrade jag såklart lyssna. Jag kikade ut och såg att solen var påväg upp där långt borta. Sen somnade jag igen…



Herzlich Willkommen! Du bist nu i det underbara Deutschland für alles! Du bist ein kartoffel, ich habe nichts ein hund und die schlange ist grosse! Mina tyskakunskaper sen högstadiet är inte precis lysande, men tyska låter förjäkla roligt, så jag kunde inte låta bli att skratta åt alla roliga stavningar, skyltar och dom där andra konstiga, typiskt tyska, annonserna som satt överallt :i



Sie fliegen ihr unternehmen muss laufen. Am bestem mit SAP. All for one -> Hon flyger undermedvetet med luften. Bäst är SAP! Alla för en
Nån som fattar nånting alls? :n



Den här kan jag! Wir haben auch kleinere gepäckwagen -> Våra kvinnor vet sin plats som packåsnor!
Lägg gärna märke till hur damen på affischen snor väskan av killen med mössan där :i



Jag var faktiskt ute på lite sightseeing också (yes) Ser ni den där visa saken med rött på lång där borta? Det är Tysklands svar på Eiffeltornet – en 3 meter hög yoghurtburk. Jo, det var faktiskt en sån :i Hysteriskt roligtom ni frågar mig



Bitte geben Sie Ihre Karte ein -> Var snäll hon våran karta ett!



Jag gillar tyskarnas översättning av ordet ”OK” som det typ står på svenska automater. ”Bestätigung” känns ju mycket mer logiskt än ”Ok” (yes)



Någon här som kan säga hur www stavas? v… w…e…w…? Inte ens det kan dom stackars tyskarna stava [?] Förstå hur svårt odm måste ha det i skolan egentligen… Härmed tycker jag att vi utser tyskan till det svårast språket i världen!



Jag har hört att dom mest intelligenta tyskarna får ta åt sig jobbet att försöka stava dom viktigaste skyltarna i Tyskland rätt. Här har vi en snudd på korrekt stavning av ordet ”toalett” som det tog tysken Hans Jan Güntermann 1,5 år att få fram. Bra jobbat Hans Jan!



Hans Jans inte fullt lika smarta lillebror Klas Jan fick i uppgift att fixa skylten där det skulle stå ”tull”. Det gick ju… inte alls. ”T… T…. Tu… Z… o… zoll!” resonerade han, och eftersom han suttit och kämpat med skylten i nästan 3 år hade inte Hans Jan hjärta nog att informera Klas Jan om hur fel han faktiskt hade gjort. Därför sitter det nu en helt vansinnigt felstavad skylt ovanför tull-dörren [?]



Efter upptäcktsfärden på den mini-mini-mini-lilla flügreisegplatsen var det äntligen dags att checka in min väska. Än en gång stajlade tyskarna med sina enorma kunskaper när dom inte lyckades få igån en enda av alla dom 22 skärmarna som satt där ovanför diskarna. Alltså fick dom helt enkelt lov att klistra upp en papperslapp där dom skrivit Dublin (jo, dom stavade faktiskt rätt :n).
Efter ett tag hade dock överstechefen på flygplatsen, Adolf Gnällermann, tryckt på alla knapparna han hittat bakom disken där och skärmen kom igång. ”Aha, es was die aufschlagendieschkärmenknappen ich skulle trycken på!” mumlade han innan han gick därifrån.



Sen var det äntligen dags för frukost. ”Ja danke, [insert en massa konstiga tyska ord här]” sa damen bakom disken, jag höll på att få utslag i öronen över alla sch-, gr- och öten-ljud som hon kastade ur sig. ”One of those” sa jag med min, fortfarande halvkassa, engelska. ”Ein leberkässemmel?” frågade hon. Jag förstod ingenting. ”One of THOSE!” pekade jag. ”Ja, ein leberkässemmel” svarade hon. ”Ge mig mackjäveln din inkompetenta tyskpratade tant!” tänkte jag för mig själv.
Fan… jag ville ju ha någonting att dricka också. ”And one cola please” försökte jag. ”Ein cola?” undrade hon. Hur svårt kan det vara!? Cola heter ju fan cola på alla jävla språk.
”Grosse or klein?” fortsatte terrortanten. ”Gross” svarade jag (det betyder stor) och fick en 50 centiliterscola i ett glas.
Mackan var någon slags leverpastejskinkhybrid-macka på något vis. Köttet som var på var verkligen nån konstig hybrid mellan skinka och leverpastej. Det går inte riktigt att förklara, men den var helt klart ätbar även om den knappast var det godaste jag ätit.

Betyg på Tysklands leberkässemmel: 3



Efter att ha ätit klart noterade jag att säkerheten alltid går först i Tyskland (yes) Har ni någonsin sett en defibrillator på väggen i något annat land? I Sverige kanske det hänger ett såntdär grönt skåp med plåster och gasbindor, här skiter dom i det – ju kraftigare grejor destå bättre!
”Har du skurit dig i fingret? AUF MIT DEN DEFRIBILLATOR!!!”. Tyskarna är bra underliga…



Tyskarna är ju kända för att vara väldigt punktliga och att dom pratar väldans konstigt, dessutom verkar dom p.g.a. sitt språk vara väldigt otrevliga. Annat var det när jag klev på planet i Sverige, där bjöd den kvinnliga säkerhetsvakten mig på en trevlig snabbmassage – detta eftersom metalldetektorn pep fastän jag inte hade en enda metallsak på mig. ”Nä, vi kör stickprover också” försökte hon bortförklara sig samtidigt som jag tackade för den 10 sekunder långa ben och arm-massagen (yes)

Här i Tyskland är det lite annorlunda. Dom har inga damer som visiterar och mottot som gäller är ”Var sak på sin plats!”, eller ”Warhren sachen und die haben platz gewollen!” som dom själva säger. Jag placerade datorn, externa hårddisken och jackan i en såndär ”åk genom röntgenmaskinen”-låda och fick snabbt pisk av den 40-åriga damen bakom rullbandet. ”Eine sachen ist die kartongen ins die hatt!” informerade hon samtidigt som jag trodde att hon hade satt något i halsen och därför vänligt svarade ”Prosit”. Efter 2 minuters förklaring så kom hon fram till att externa disken skulle ligga i en egen liten låda, datorn i en låda och jackan i en låda. Varför förstår jag fortfarande inte…

Killen som gick efter mig fick t.o.m. plocka ur halva sin väska eftersom han hade en digitalkamera med sig. Säkerhetstanten krävde att han skulle starta kameran så att hon kunde fåsr att den faktiskt var en fungerande kamera och inte en bomb. Efter att ha viftat med handen framför kameran var hon dock nöjd och herren kunde passera.
Vad han sen hade i paketet av aluminiumfolie som låg i väskan vill inte jag veta :n

Annars kan vi stryka det där med att tyskarna är punktliga nu också. Utanför fönstret är det fantastiskt – solen lyser, asfalten är bar och det ser ut som en såndär underbar vårdag i Sverige. På TV-apparaten som visar avgångstiden för planet står det 13:00, men klockan är nu 13:04 och det har dykt upp en text där det står 13:55 i röd text bakom där… Men det gör mig inte så mycket, får vi sitta här i solen och njuta så är jag mer än nöjd (yes)

Resan började med att jag klev på en Swebusbuss (eh…) i Borlänge med slutmålet Stockholm. Efter att ha sovit 4 timmar under natten så klev jag ombord, satte mig, slog på Green Days liveskiva på mobilen och somnade.
Väl framme i Stockholm byttes bussen mot en annan Swebusbuss (underbart ord :i) och resan mot Nyköping kunde fortsätta. Bussresor är ju inte så spännande, så därför finns det inte så mycket att skriva om den heller. Vi skippar resan och hoppar fram till Nyköping istället.

När jag hade klivit av Swebusbussen letade jag upp väntsalen och kollade när nästa buss till Skavsta skulle gå. Om 4 minuter skulle en buss gå, men jag hade noll kronor i kontanter på mig, så därför orkade jag inte ens försöka hinna med den bussen. Istället traskade jag in på en mack i närheten och köpte en Mars så att jag kunde få kontanter i handen. Otroligt ointressant egentligen – om det inte vore för att…

I Nyköping är tydligen alla efterblivna på något vis. Jag vet inte om det beror på inavel, vattnet dom dricker eller utsläppet som kommer från flygplatsen – men någonting är det. Varför säger jag då någonting så elakt om Nyköpingsborna?

För det första verkar någon i kommunen i alla fall ha ett uns av självinsikt. Av dom 3 bussarna jag kollade på så hade alla 3 en nummerplåt som började på… USL. Redan där anade jag att någonting inte stod riktigt rätt till. När jag sen ställer mig vid busshållplatsen för att vänta på nästa buss som går 30 minuter senare så ser jag att dom helt slutat med kontantbetalning på bussarna [?] ”Från den 30:e juni slutar vi att ta emot kontanter på bussarna. Köp din bussbiljett via SMS istället!”.

Nåja, jag har väl en hundring på mitt svenska kontantkort som jag aldrig kommer använda, så jag slänger iväg ett SMS – 22 kronor fattigare och 3 sekunder senare har jag min biljett. ”Rätt smidigt ändå ju” tänker jag. Det räcker alltså att ha med sig mobilen om man ska ut och resa i Nyköping – trodde jag ja…

Bussen är sen 15 minuter sen, och 15 minuter i den Nyköpingska kylan är 20 minuter för länge. Jag och mina förfrysta fötter kiver ombord på bussen och jag visar min SMS-biljett för den mörkhyade busschaffuören som knappt kan svenska. ”Duger den här som biljett ut till Skavsta?”. Han förstår ingenting av vad jag säger utan hojtar bara ”Vill do betalaa?”. Jag försöker förklara det här med hur smidigt det var att beställa en SMS-biljett, men han ser fortfarande lika frågande ut. Jag ger upp. ”Hur mycket kostar biljetten då?” frågar jag artigt. ”22 krånor” svarar han. Jag orkar verkligen inte bråka för 22 kronor, så jag accepterar det faktum att han är en typisk Nyköpingsbo som inte förstår bättre och betalar.

Betalningen sen… Dom tar ju inte kontanter, så jag får betala med kort. Han slår in summan, jag stoppar i kortet, slår pinkoden, väntar 25-30 sekunder och har sen betalat.
För helvete Nyköping! Tänk om alla 10 personerna bakom mig i kön skulle betalat med kort? Då skulle vi fått väntat 10 minuter på att 10 personer skulle ha gått på. Eller om det var en fullsatt buss :n Det skulle ju bli en försening på typ 2-3 timmar…

Nej, Nyköping är knappast en favoritstad från och med nu.


Nåja, den efterblivna chaffuören skjutsar mig i alla fall dit jag ska, och han kan köra buss, så allt var inte katastrof. Väl framme på hotellet får jag mina nycklar och går upp på rummet.
Rummet är ungefär 2×3 meter stort och innehåller en våningssäng. För detta betalade jag 495 spänn… ”Inte riktigt ett pangpris” som herr Knatz skulle ha sagt.



Fick man sängen bäddad då? Inte då. Dom förväntar sig verkligen att en ung man på 23 år ska orka bädda sin hotellsäng själv? ”Nej tack, jag tar en dusch istället” var min inställning till detta.



Såklart hade jag dock glömt min tandborste i Borlänge… 30 kronor skulle dom ha för en engångstandborste och en mikrotub med tandkräm. Jag var såpass snålsmart att jag bara använde hälften av tandkrämen och på så vis gjorde engångstandborsten till en tvågångstandborste. Jo, jag vet, jag är fantastiskt smart, jag kan nog få Nobelpriset om jag har tur [?]



En liten genomgång av hur hotellet såg ut då. Mitt rum var numero uno fyrtio uno.



Min hörna (yes) Dator, externa hårddisken, mobilen och en säng är allt en ung man behöver för att överleva. Orkade dock inte se Bolt den här gången heller (förlåt lillebror (oops)). Istället kollades Österrike – Sverige i Junior-VM-hockeyn. Lite spännande ett tag, men det gick precis som förväntat.



Ingången till receptionen var annars rätt fräsch. Det var väl ungefär, och jag överdriver faktiskt inte, 10-15 meter i tak därinne. Restaurang, TV och några soffor samsades i det öppna landskapet därnere.



Receptionen besöktes väl ungefär 5-6 gånger under min natt på hotellet. Först för att checka in, sen för att fixa internet på rummet, sen för att beställa den där megadyra hamburgaren
(glömde mobilen på rummet, fick bara ett kort med webbkameran på datorn), sen för att hämta ketchup, sen för att fixa en tandborste och sista gången för att checka ut. Jag var lite som en spammare IRL typ…
Ligger just nu på hotellet i Nyköping och funderar på att käka en snordyr hamburgare – 152 fucking kronor kostar den. Sen läsk på det… kul med ockerpriser. I alla fall tänkte jag dra en kort sammanfattning av dagarna jag spenderat hemma. Julaftonsinlägget hittar ni ju i inlägget under, men dom andra dagarna får sammanfattas såhär:



Juldagen inleddes med två mackor med julskinka och sisådär 24 liter julmust, sen hämtades lillebror och hans fruntimmer upp för en pulkaåkningssession i Plättbacken. Jag har aldrig riktigt förstått hur man kan döpa en backe till Plättbacken. Jag har i alla år trott att den där sista delen i Plättbacken betyder att Plättbacken är just en backe – alltså borde den ju hetat Bergbacken, Lutande Tornet i Pisa-backen, Triangelbacken eller kanske Denskitmycketlutandebackeniborlänge-backen.
Men så var jag dit för första gången på typ 5-10 år, och jag insåg ganska snart varför den heter Plättbacken…

Plättbacken är väldigt unik – det är den enda backen i världen som bara lutar åt ett håll. Om man ska gå uppför backen så lutar den nåt fruktansvärt. Detta gör att träningsvärken kommer smygandes efter 10-15 meters klättrande.
När man sen kommit hela vägen upp och sätter sig i den uppsläpade pulkan för att åka ner så märker man att backen på något skumt sätt inte lutar någonting alls. Uppifrån är den som en vanlig fotbollsplan med snö på ungefär. Så man får nästan putta ner pulkan hela vägen ner för backen. Sen måste man tokkämpa sig uppför backen igen… Helt sjukt :n



Närvarande under Plättbackens pulkaåkningsmaraton var ”Kolla, jag kan YMCA-dansen!”-Linda, Svensson, Simon, Simons syster (tillika min gamla klasskamrat) Erika, Nån Micke jag inte kände samt Lillebror och hans dam Tatjaaana] [/spoiler]. Ser ni vilken ärke-AIKare lillebror är förresten – 80-talssvart/gult överallt… Jag har gett upp hoppet, han kommer aldrig bli en vettig ung man (no)



Actionbild från pulkaåkningen. Någon mer än mig som noterar Tatjaaanas stjärtlappsluktande? Lite smått äckligt ju…



Efter pulkaåkningen avslutades dagen med NHL-kväll för mig, lillebror och en viss herr Knatz. Efter att själva ha utsett oss till världsmästare både en och tre gånger slutade onlinelirandet med 2 vinster och 18 förluster för våran del. Vi var dock överens om att vi var bättre än alla vi mötte – vi hade bara otur [?]



Någonting jag saknar i Irland är det fantastiska godiset som Hemmakväll här i Borlänge har. Ferraribilar, center, sega råttor (mums!!!!), skumbananer, colaflaskor och en massa annat gott kan man få tag i där. I Irland har dom typ en ätbar godis – Mars. Allt annat smakar typ vidrigt (no)



Mysigt med snö (yes)



Det är dock inte lika mysigt att skrapa rent min Nissan-Ferraris bilrutor från den där äckliga betong-isen som bildas under en kall Borlänge natt (no)



Den 26:e december börjades med julmat (vad annars? :i). Efter det så kördes min röda pärla hela vägen ut till Medväga för en TV-spelsafton med herr Jaker. Han ville visa hur grov han blivit av allt gymmande, så han krävde att få agera projektorduk med sitt vita linne. Jag hade dock lite svårt att läsa texten, så jag övertalade honom att han absolut är den biffigaste personen jag känner så att vi kunde se vad det stod.



TV-spelskväll var det ja. Super Mario 3 matades in i Jakers 8-bitars Nintendo samtidigt som [spoiler title=lussekatterna och julmusten][/spoiler] åkte fram och succén var given.
Jaker dominerade förövrigt både på spelets [spoiler title=svåraste][/spoiler] och [spoiler title=näst svåraste][/spoiler] bana samtidigt som jag dog ungefär 245 gånger under kvällen [?]



Under ett toabesök hittade jag en våg, och jag kunde inte låta bli att kika hur många kilo Kausti det finns här på jorden just nu. Chockerande nog stannade vågen på 72.1 kilo, alldeles för lågt för mig, så därför blev det ett panikbesök hos [spoiler title=McDonalds][/spoiler] direkt efteråt.



Kvällen avslutades med matchen Tjeckien – Sverige i Junior-VM och Jakers favorit – [spoiler title=chokladdoppade Ahlgrens bilar
. Jag är inte helt övertygad, men jag kan absolut inte säga att det var äckligt heller. Jag kan då säga att jag gillar dom vanliga bilarna bättre än dom chokladdoppade i alla fall (yes)

Betyg på Ahlgrens chokladdoppade bilar: 3


Nu blir det dockey på SVT Play, sen tror jag baskemig att jag ska beställa en såndär 152-kronorsburage i restaurangen här…
Min Julafton började redan klockan 00:00 på ett flygplan nånstans mellan London och Nyköping. Klockan 00:15 klev jag av planet, och började fira jul på flygplatsen i två timmar innan min käre bror hämtade upp mig i morsans skrutt-Audi.
På hemvägen såg vi väl ungefär 10-15 rådjur/älgar/andra ätbara djur på vägen. Helt sjukt vad mycket vilt som kommer ut på vägen om man kör såpass långtsamt som lillebror gjorde. Lillebror ville nämligen ligga 20 kilometer under hastighetsgränsen hela vägen hem och detta ledde till att alla djur som stod i diket hann springa upp på vägen och ställa sig ivägen.

Jag fick ta över ratten ungefär halvvägs hem, och efter det såg vi inte ett enda djur… Förklaringen ligger i att man måste köra ifrån djuren så att dom INTE hinner se bilen och kliva upp mitt i vägen bara för att jävlas. Snittar man 240 km/h så har dom inte en chans :z
Efter att ha varit vaken i 26 timmar i sträck (undantaget en timmes sovande på flyget) så kraschade jag rätt hårt i säng direkt när jag kom hem vid 06:30-tiden…

Klockan 14:30 vaknade jag, helt jävla förstörd, av att lillebror och hans fruntimmer kom ner och väckte mig. Jetlaggad av 3 timmars flyging, är det verkligen möjligt?
Jag försökte få tag i någonting att kasta på ungjävlarna, men inte ens en sko fanns i min närhet, så det sket sig. Efter att jag mumlat ”Jag äääär vaaaaken” 23 gånger trodde dom dock på mig och gick upp igen.



Lite senare klev jag upp ur sängen, hoppade in i duschen och blev blöt. Sen efter duschen och påklädningen blev det Kalle Anka på TVn. Rätt coolt att jag tog 1 enda kort på TVn och att det blev en såpass mitt i prick-bild som den där :n ”Home sweet home” var det verkligen som gällde när man satt där i den skitsköna soffan och kollade på Kalle samtidigt som julgranslukten förförde mitt luktsinne <3



Lillebror vägrade Kalle och spelade istället Counter Strike. Ord kan inte beskriva hur besviken jag kände mig när detta uppdagades. Jag har hela mitt liv försökt vara en god förebild för Kaustinen den yngre, sen spårar han ur såhär jäkla mycket… Jag tror fortfarande att han tappades både en och två gånger i golvet när han var liten [?]



Julafton spenderades i år med släkten i Säter. Småungarna plus lillebror (okej då, småungarna) roade sig med att imponera med hur vuxna dom blivit. Vi diskuterade giftemål, skolan, Sean Banan]
[/spoiler] och jag beklagade mig över hur dagens ungdom har blivit.
När jag var ung var Iprenmannen det coolaste som fanns, idag skrattar ungarna åt humorsketcher där en utlänning röker hasch…Nu är jag inte precis en kille som bryr mig speciellt mycket, men ”det var bättre förr” ;)



Efter klagandet var det äntligen dags för julmaten. Jag knäppte snabbt kort på den och försökte, snäll som jag är, skicka ett julmat-MMS till stackarna som satt och jobbade i Irland. Men tyvärr så är Comviq dumma i huvudet, så det gick inte att skicka MMSet dit. Att skicka till lillebror, som satt bredvid mig, gick dock utmärkt. Dumma Comviq!
Men maten smakade i alla fall precis lika gott som jag hade hoppats (yes) Julmust + julmat = succé!

Betyg på årets julmat: 5



Kusin Eva roade sig under kvällen med att filma allt som hände. För att inte påverka personen som filmades bestämde hon sig för att anta en så neutral min som möjligt – det blev den klassiska ”Ima gonna kill you with my camera”-minen. Den funkade rätt bra :i
Annars kan vi notera att hon inte riktigt lärt sig använda kameran ännu. Alla ropade ”Tomten står i fönstret bakom dig!!” och hon försökte verkligen förstå sig på hur man skulle vrida kameran för att den skulle filma bakom henne, men det spelade ingen roll om man så höll kameran upp och ner – den filmade ju bara åt fel håll hela tiden.
Efter viss tillrättavisning och en förklaring om hur man håller i en kamera och vänder sig om samtidigt (simultanförmågan hos fruntimmer är ju sådär :i) så [spoiler title=löste sig
dock problemet (yes)



Sen dök plötsligt tomten upp :n En fantastiskt överviktig sak som helt klart led ganska mycket av att ha besökt en sisådär 3 miljarder hus innan han kom till oss – alla bjuder ju tomten på gröt, och det är ju fult att lämna mat på tallriken. Stackars tomten.
Han var faktiskt så pass mätt att han åt godis med ögat :n Hur han gjorde förstår jag inte, men godisen åkte in genom ögat och försvann sen spårlöst…



Någonstans under middagen misstänker jag att jag blev drogad/ilurad alkohol. för helt plötsligt hade tomten blivit två tomtar :n Hur det gick till kan jag baskemig inte förklara, men en sak är klar, i år var det någonting konstigt med tomten…



Busted! Eller vad säger ni om det här? Tomten SNODDE kusin Monicas plånbok innan han stack… Vilka jäkla fasoner :n Undrar om tomten kanske hade fått i sig lite för mycket julöl eller nåt?



Dessutom petade han näsan samtidigt som han delade ut paketen! :n Jag är både chockad och kränkt av tomtens uppträdande, kanske blir det till att anmäla självaste tomtefar imorgon?



Yngsta damen Elin utklassade annars mig nåt fruktansvärt i antal paket. Ställningen blev ungefär: Kausti 3 – Elin 28 :< Jag fick först stryk av henne i sten/sax/påse för en månad sedan och nu detta... Vad kommer härnäst? :s



Efter att ha deppat över ännu en förlust kom Lars-Göran på en kul lek vi män kunde leka: Kameraduell. Den går ut på att man ställer sig med ryggen emot varandra, sen börjar man gå iväg åt varsitt håll. När sen någon ropar ”Knäpp honom!” så vänder man sig om, och den som knäpper kort på den andra först vinner… Som ni ser var jag så snabb att Gustafs ansikte (till vänster) inte ens fastnade på kortet. Då är man snabb :z



Kusin Monica gillade rampljuset, mor Carina försökte med den klassiska ”Om jag inte ser kameran så fastnar jag inte på kort”-taktiken samtidigt som Åke var så inne i sin Teknikmagasinetkatalog att han nog inte ens märkte att jag knäppte kortet…



… kusin Elin var precis lika söt som vanligt (yes) och…



… fröken Monica plockade fel godis ur Aladinasken. Istället för trippelnöten fick hon körsbärslikören. Sådär reagerar man då :i



På tal om att småungarna börjat bli stora: Elin är nu 11 år gammal och hade önskat sig en bok i juklapp… Bara det är en smärre skräll, och jag känner att jag misslyckats lite som kusin här. Böcker är av ondo och bör undvikas till varje pris – dom är dryga att läsa och dessutom finns alla bra böcker som film. Då är ju boken ihoptryck från 40 timmars läsning till 2 timmars film, sen slipper man bläddra blad själv också.
Men hon hade på något vis fått igenom sin önskelista till tomten och satt nu där med en bok på 200-300 sidor. Som om inte det vore nog var boken på engelska :n

Småbarnen växer upp så fort idag :n



Kusinbarnet Dennis var nöjd med sitt guldblåa skägg, mor Carina var livrädd för kameran :i



Kusin Gustaf fick en Playstation 3-dosa i julklapp, och han fick uppleva den idiotiska förpackningen dessa levereras i. Det är helt sjukt hur väl packeterade dosorna är, och man måste verkligen förinta hela förpackningen för att få ut dosan. Plasten är ungefär 3 centimeter tjock, den sitter skitnära dosan (så minsta lilla felklipp resulterar i en repig dosa) och det finns ingen ”öppnas här”-etikett någonstans.
Buu för Playstation 3 dosornas förpackningar!



Hur glad blir man om man får ett Wii i julklapp? Hur avundsjuk blev en viss Kausti? Ett svar får ni på bilden, det andra kan ni nog gissa ;)



Avundsjukan nådde nya höjder inne på Gustafs rum där alla hans Legofakroster uppenbarade sig. Hans bokhylla såg ut som en scen ur valfri Star Warsfilm där både TIE Fighters och X-wingar medverkade. Tänk om man haft sånadär Legosaker när man var ung? Nä, en annan fick nöja sig med blåa, röda och gröna klossar som kunde kombineras i det oändliga – ändå var det asroligt (yes)



Efter mycket tjatande på lilldamen Elin och diverse löften om att städa hela hennes rum dom kommande två åren så gick hon tillslut med på att köra igång sitt Wii. Golf stod först på tapeten, och jag kan säga som såhär: Jag kommer definitivt att kolla om Wiiet vi har i våran lägenhet i Irland fungerar. Jävlar i mig vad kul det är att spela Wii Sports-golfen!!!
Vem som vann? Det gjorde Elin, som mycket passande kom fram till slutsatsen ”Jag vann! Jag fick ju flest poäng!”. En mycket smart dam (vem kunde tro att såna fanns? :n) som kommer gå långt i livet (yes)


Efter att jag visat mitt rockstjärneförlusthumör och kastat ut Elins TV genom fönstret så fick vi avsluta kvällen med en bilresa på 30 minuter hem till Borlänge igen. Trevligt med jul och släkten, även om man ibland är glad att det bara sker en gång per år ;)

God jul på er! Nu sitter jag här hemma i soffan, rejält jetlaggad, och kollar Kalle Anka. Det luktar julgran överallt och om någon timme blir det julmat. I'm lovin' it!

Förresten är den där bilden episkt jävla snygg :n
”The flight from Nyköping to Västerås is soon to departure”… nej, det låter inte riktigt rätt att blanda svenska med engelska. Det är snöigt utanför fönstret, det sitter ett gäng kineser och spelar kort rakt framför mig och inte en jävel pratar svenska härikring – jag är hemma i Sverige!
Jag sitter just nu på Skavsta och inväntar ”The return of the Ferrari”. Om ungefär en timme glider kärran in på parkeringen och jag kommer att springa ut med gråten i halsen för att hälsa på min älskade bil (yes) Om nu inte lillebror fegade ur och tog morsans bil, men i så fall vägrar jag åka med…



Dagen idag har varit tuff, spännande, stressig och jävligt jävligt rolig. Men vi börjar i rätt ände – med det tråkiga:
Klockan 05:00 ringde klockan imorse – jag vägrade gå upp. Kvart över släpade jag mig ur sängen, och efter alla morgonförberedelser så var jag faktiskt i tid till jobbet idag – 05:45 stegade en otroligt oelegant ung man in på kontoret och satte sig på sin plats utan att säga ett ord – morgonstund har fan inte guld i mun…d?
Arbetsdagen betades av utan större problem, och för en gångs skull så var det inte överdrivet många som ringde in. ABB-deskens (min avdelning) mamma Elena planerade julafton för dom stackarna som får jobba då – popcorn, IKEAs jultalrik, Pringles och film diskuterades. Tror det slutade med 4-5 filmer och chili con carne för dom stackarna på julafton :i Men det är lugnt Bex, Isgren, Elena och Sören, ni ska få ett kort på min julmat allihopa :z



Jag har märkt att jag nog är nån slags självförnekande tidsoptimist idag. Dessutom är mina fjäsk-skills ungefär somichael Jordans basketspel en gång i tiden var – fantastiskt. Jag smörade till mig en 30 minuters tidigare hemgång på jobbet med hjälp av min fantastiska fjäsk-fras: ”Elena, du vet väl att du är världens snällaste, trevligaste, gladaste och bästa människa någonsin va? Jag tänkte fråga om det kanske kanske finns en chans att jag kan få ta en halvtimmes lunch idag så att jag får lite mer tid att hinna med flyget?”
Hon gick rakt i fällan och godkände såklart hemgången utan att blinka (yes) Klockan 14:30 traskade jag ut genom den där sketna grinden på IBM (jag kan koden nu!) för att ta sikte på en taxi.
Avstickare: Skumtomtarna uppskattades sisådär på jobbet, på en skala skulle jag säga att den blev en 4 av 5 i succe-betyg.

Det här med tidsoptimist ja… Jag såg till att komma från jobbet 14:30, men egentligen skulle jag slutat 15:00…



Klockan 16:00 stängde gaten, och jag klev in på flygplatsen typ 15:40 – inte sådär överdrivet mycket tid alltså… Informationstavlorna överöste mig med information, och efter 4 minuters meditation så fick jag fram ett nummer – FR116. Det var mitt flyg från Dublin till London Gatwick.
Jag fick lite panik när jag såg hur jävla mycket folk det var på flygplatsen, men efter att ha fått hjälp av en trevlig Ryanair-dam så hittade jag tillslut rätt.

Metalldetektorn pep självklart när jag gick igenom den, men det visade sig att jag hade glömt ta av mig klockan bara – jag ansågs inte vara ett terroristhot. Trodde jag i alla fall…
Jag har ju min laptop med mig, och i ryggsäcken ligger också min externa hårddisk. Externa disken låg i ryggsäcken som låg ovanpå datorn, så antagligen såg det hela ut som ett solklart fall av en bomb för den stackars säkerhetspersonalen. Dom spärrade av hela säkerhetskontrollen, ringde in en bombrobot, ställde upp väskan och sköt sönder ryggsäcken bara för att se så att det inte var någon fara.
Eller inte. Dom körde dock den genom röntgenmaskinen igen, antagligen för att försöka kolla vilka filmer jag hade liggandes på datorn. Jag tror dom misslyckades dock, annars hade jag nog hamnat i fängelse. Piracy is a crime! [?]



Jag passade på att äta lunch också – en chokladmuffin och en cola för 70 spänn [?] Intressant att dom börjat med en ”Open by hand”-text på korken – finns det verkligen folk som försöker öppna sånahär flaskor med kapsylpöönare? :i
Utsikten i kön var annars fantastisk, ni med ett sinne för detaljer förstår nog ;)



Kön för att få komma ombord på planet var lååååång…



.. och flygplanet väntade tålmodigt på oss passagerare. Lägg förövrigt märke till avsaknaden av snö här i Dublin (yes) Minusgrader hade vi, men ingen snö.



Hur mycket #the future” är inte det här? Man kan ringa ombord på flygplanet! Jag vet inte om det funnits länge nu eller inte, men det är första gången jag lägger märke till det i alla fall. Mycket coolt, men framför allt – det var fan på tiden.



Jag väntade mig en aslång resa, en tråkig väntan i London och några tupplurar påväg hem. Jag fick en rödhårig Johan :i
Lite bakgrundshistoria: Jag började ju för typ tre veckor sedan nu, men då fick jag aldrig någon training på jobbet. Därför blev jag skickad på 2 timmars introduktion förra veckan. Jag klev in till informationen 15 minuter efter alla andra (det här med informationen på IBM är verkligen sådär…) och när jag satt mig ner så dyker en stolle med två resväskor och ett jäkla trevligt humör upp i lokalen.
Stollen hette Johan och var också han nybörjare på IBM. Vi satt och snackade på rasten, jag lät jävligt världsvan och informerade honom om sånt han säkert redan visste, men vi kom jäkligt bra överens. Jag berättade att jag skulle åka hem under jul, och han sa att han skulle bli kvar i Dublin.
Efter dom där två timmarna har vi hejat lite på varandra på jobbet, men eftersom vi inte jobbar på samma avdelning så blev det aldrig mycket mer än sådär.

Så sitter jag där på planet påväg hem när en snubbe plötsligt sätter sig bredvid mig – det var rödtotten! Jag blev jäkligt glad över att höra att han skulle åka exakt samma väg som mig – att få sällskap hela vägen av en trevlig prick vore ju trevligt (yes)



Planet lyfte och vi började i alla fall snacka. Vi diskuterade filmen Avatar, fruntimmer, Dublin, IBM, Örnsköldssvik, Foppa, USA, Leksand, trasiga knän, golf, rugby, Hong Kong, TV-apparater, marknadsföring och en jäkla massa annat jag glömt. Vi hade det riktigt trevligt när vi satt där och bara diskuterade allt som dök upp.



Väl framme i London bestämde vi oss för att käka. Han satsade på en Cod in beernånting and chips (fish'n'chips typ) och jag satsade på en New York Chicken.
Min mat var väl ingen fullpoängare, men den var inte heller äcklig på något vis. 150 spänn kändes ju sisådär för mat + dryck, men vafan, det var ju jul!

Betyg på New York Chicken: 3

Vi fortsatte snacka om vad vi hade för framtidsplaner och diskuterade lite löst om vi inte skulle ta och undersöka Dublin lite närmare nångång efter jul. Ingenting bestämdes, men vi får se vad som händer. Skönt att ha en eventuell framtida polare man klickar så pass bra med (yes)



Flyget från London till Stockholm var försenat med nästan en timme, men efter lite klagande kom vi överens om att det egentligen inte gjorde någonting – jag skulle köra hem under natten, så en timme här eller där spelade inte mig någon roll och han skulle ta bussen (som går var 20:e minut) till en polare, så det spelade ingen roll för honom heller.

En rödhårig Johan klev ombord på flygplanet, jag klev ombord strax efteråt. En diskussion om en härlig golfsommar övergick efter ett tag i en diskussion om den okända damen som satt bredvid Johan var svensk eller inte. Efter det var jag tyvärr såpass trött att jag somnade, Johan likaså (även om han inte ville erkänna det [?]). 23:55 vaknade jag av ett pliiiiiing följt av ett ”Vi landar i Stockholm om 15 minuter”.

15 minuter var karriärens trevligaste resa slut. På Nyköpings flygplats sitter nu en ung man med några minnen som han antagligen kommer bära med sig för resten av livet, och kanske har han en blivande ”upptäcka Dublin”-kompis på g…

Alltså, en sämre start på dagen får man fan leta länge efter. Imorse ställde jag, som vanligt, klockan på 05:30 eftersom jag börjar 06:30. Typ 05:50 gick jag hemifrån i det svinkalla vädret. Detta eftersom bussarna här är lika pålitliga som en ensam fyraåring i en godisbutik ungefär – tidtabeller är bara ett påhitt för att folk som väntar på bussen ska ha något att göra.
Klockan 06:15 är jag framme vid jobbet och känner att jag kommer glida in på jobbet med en sådär lagomt arrogant och stilig entré. Jag är ju i tid för första gången sen jag började typ (jag bor med teamleadern = jag åker samtidigt som honom, och är bussen sen blir vi båda sena :z).
100 meter från jobbet har vi en grind som i vanliga fall är öppen, men innan klockan 07:00 så är grinden tydligen stängd. Hade jag blivit informerad om det? Nope, informationen här är minst sagt bristfällig… Koden till grinden fick jag förövrigt reda på några timmar senare.
Så istället för att glida in på jobbet med stil 15 minuter innan jag börjar så får jag springa dom dryga två kilometerna RUNT halva området för att komma in… 06:25 kliver jag, andfådd som en bakfull maratonlöpare, in på kontoret.

Som tur är har vi 5 minuters buffert varje dag. Vi ska vara på plats klockan 06:30 och logga in, men vi har 5 minuter på oss att starta systemen sen innan vi börjar ta samtal.
Nu är det ju sisådär med informationen här på jobbet, så jag har inte fått inloggningsuppgifter till någon av dom 5 inloggningarna vi behöver till diverse system, så därför är jag aldrig online i tid – det är dock likadant för alla oss nybörjare, så det vet cheferna om.

Klockan 06:45 har jag äntligen fått hjälp av Elena på jobbet med att logga in på allt som jag ska logga in på. Då loggar jag in på Sametime, våran jobbmotsvarighet till MSN-messenger (jo, jag har lagt dit alla mina MSN-smileysar nu :z). Elena startar upp våran avdelningschatt och jag äger snabbt alla med ett ”Först!”-meddelande. 2 seku nder senare har jag en blåskärm med ett error-meddelande. Så det är bara att göra om eländet igen (twisted)



Annars flöt dagen på bra. Vi fick ju börja ta samtal förra måndagen och nu känner jag att jag börjar klara av dom flesta problemen själv. Uppskattningsvis löser jag väl 70% av problemen utan hjälp nu och min sambo Isgren har också, inte helt oväntat om ni frågar mig, utnämnt mig till den mest eleganta, kunniga och häftigaste nybörjaren (yes)
Nu vet ju både han och jag innerst inne att jag egentligen är bättre än honom också – det är bara det att jag inte vill visa mig alltför överlägsen såhär i början :z

Okej, vi sänker skrytandet några nivåer och går in på planeringen inför hemresan imorgon. Som det ser ut just nu så slutar jag 15:00 imorgon – flyget går 16:30. Tur man flyger med Ryanair så att man bara behöver vara där 30 minuter innan flyget går (yes)
Flyget går från Dublin -> London Gatwick -> Nyköping. Jag får vänta 2-3 timmar i London och kommer landa i Nyköping typ 23:50, men lär få vänta där nån timme innan lillebror, som slutar jobbet 21:00, dyker upp.
Jag har packat ner min kartong skumtomtar som jag tänkte bjuda arbetskamraterna på imorgon i ryggsäcken – jag åker ju hem, så då behöver jag inte sitta ensam på jul och tröstäta det godaste som finns ;)

Nu satsar vi på att stänga ner här och sova. Klockan ringer 05:00 imorgon, och jag måste packa asmycket på dom 30 minuterna jag har på mig. Jag vet nån som kommer somna direkt i sin egna säng på julaftons morgon kring 04:00… ;)

Welcome to my crib! Här har vi en bild på den fantastiska trappuppgången som leder upp till lägenheten. Ytterdörren är därnere, men pga. avsaknad av belysning så ser bilden mest ut som en enda sörja. Men det gör inget, det finns inte så mycket att se där nere.
Vi bor i alla fall på andra våningen – ett måste om man ska bo i Irland. Här patrullerar vardagsbrottslingar, livsfarliga snubbar i Adidasoveraller och våldtäcktsmän gatorna dag som natt. Inbrott, bilstölder och annat ska tydligen vara vardag här har jag fått lära mig, även om jag inte själv sett något speciellt än.



Traskar du sen dom 26 trappstegen (nej, jag har inte räknat, jag chansar bara) upp i lägenheten möts du av… vad som på bilden verkar vara någonting väldigt trångt. Jag tog med bilden mest för att försöka förklara hur lägenheten ser ut ju…
Går man till höger här, bakom lampknappen där finns en dörr, så kommer man in i köket. Mer om det snart.
Går man uppför trappen kommer man till övervåningen (no shit?), mer om den kommer också snart. Dörren ni ser till vänster går in till en toalett utan toapapper och den används bara i akuta nödfall (höhö).
Går man till vänster om toadörren så kommer man in i vardagsrummet, också känt som min rumskamrat Isgrens sovrum. Vi börjar där snart, men kom ihåg följande: Om jag skriver ”tillbaka till hallen” så syftar jag på platsen som är på bild här ovanför, den jag precis skrivit om.



Det första man ser om man kikar in genom vardagsrumsdörren är våran svarta, jäkligt sköna, soffa. Den går också under namnet ”Min säng” av herr Isgren. Soffan är ungefär 1,70 bred och herr Isgren är väl i alla fall 1,80 lång. Ni som kan eran matte förstår vilken dåre Isgren är – han har sovit där i 2 månader nu – och han trivs :i ”Vadå, jag betalar ju bara 150 euro i månaden ju” var hans kommentar. Han är lite puckad på ett ekonomiskt korrekt sätt typ…

Till höger ser ni våran röda soffa. Hur den känns vet jag faktiskt inte – jag har aldrig ens provsuttit den, mest p.g.a. att det alltid sitter en tjock Murat ivägen med sin Mac och spelar Worlf of Warcraft där…


Såhär ser vardagsrummet ut från hans plats. Lägg gärna märke till våran 50-tummare :z (Nej, jag har inte betalat en del av den. Murat och två till lade 300 euro var för TVn nångång innan jag flyttade in). TVn har aldrig varit påslagen (förutom en gång) sen jag flyttade in, men av vad dom säger så ska det faktiskt gå att titta på TV på den. Säger dom i alla fall…



Isgrens garderob/dumpningplats för kläder/annat.



Till TVn finns förresten ett Playstation 3 kopplat. TVn har varit påslagen en gång, och det var när Andreas (en av dom som bor här) spelade nåt fightingspel innehållandes nån slags robotkatt. Jag var måttligt imponerad av spelet, men TVn verkade het iaf (yes)



Ett Wii finns också inkopplat. Om vi har dosor eller om det fungerar vet jag dock inte. Jag är också livrädd att prova eftersom jag vet hur mycket jag saknar Super Mario Galaxy och Zack and Wiki sen jag sålde min Wii :n Tänk om jag skulle börja med det igen? Då skulle jag förlora många timmars levlande på World of Warcraft. Det vore ju katastrof :z

Tillbaka till hallen…



Går man till höger efter hallen (bakom lampknappen ni minns) så kommer man in i tvättstugan/köket. Köksbordet används ändå inte av någon, så vi (nåja, alla andra som faktiskt tvättar) hänger tvätt där istället. Bläckfisken på bordet där är en vattenpipa tror jag.



Om vi sen snurrar 90 grader vänster så ser vi köket. Jag har visat er det förut, så det är inte sådär jätteintressant. Jag har i alla fall fått lära mig att den där svarta saken rakt fram kallas spis, den vita till höger om spisen kallas för diskm… vafan… vi har väl ingen diskmaskin? :n Undrar vad det där är… Seriöst har jag ingen aning :i Skumt.
Längst till höger har vi i alla fall tvättmaskinen. Totalt oanvändbara saker allihopa.



Öppnar vi kylen ser vi en nystädad kyl. Herr Isgren gjorde jättejobbet med att städa ur kylen igår, så den luktar nästan okej nu. Han nämnde att han hittade ett smörpaket från 2008 när han städade ur kylen, det säger väl typ allt [?]
Det är inte så mycket däri som är mitt eftersom vi bor 5 pers här, men jag har typ smör, ost, mjölk, juice och ägg som är mitt. Rätt tråkigt eftersom jag ville köra en kyl full med Red Bull när vi cribsade min lägenhet ju :<



Ovanför kylen hittar vi våran frys. Det roliga är att den typ är i naturlig storlek på det här kortet. Den är typ 4x5x5 cm stor och den rymmer ju inte riktigt mat åt 5 personer… Detta leder till att min taxinota ökar onödigt mycket eftersom jag måste handla typ varje dag. Har man sen handlat två kassar och det är kallt ute vill man inte gå dom där 1,5 kilometrarna hem (no) Därför lägger man gärna ut 70 spänn på en taxi.
Nej, spenaten på bilden är inte min, den är Isgrens. Han är en såndär ”bygga muskler och ha armar lika stora som Kaustis lår, sen måste man äta nyttigt också”-människa. Men som han säger, ”Jag gillart som…”



Mitt skafferi. Alla har ett varsitt. Mitt ser rätt tunnt ut och består av Quicklunch (mums!), ketchup (Heinz!), salt, peppar, jordgubbsjelly (inte smakat den än), Nutella (oh yeah), vanlig spaghetti, bandspaghetti, akutmat i form av nudlar , små plastpåsar och bröd. Åååååh, bröd!!! Jag måste köra ett bloginlägg om det där jävla brödet när dom har det i affären igen. Magiskt.



Det var nedervånigen det. Vågar ni följa med upp?



Direkt till höger när man kommer upp finner vi en dörr jag aldrig sett bortom. Där inne bor Andreas och hans finska flickvän Susanna (heter inte typ alla finska damer Susanna? :i). Susanna är grym på engelska, jag gillar hennes dialekt när hon uttalas th-ljudet som finns i t.ex. ”this”. Hon uttalar det med en typisk finsk brytning och th-ljudet försvinner och ersätts med ti-ljudet istället. ”Tis is maj plejs”. Grymt irriternade :i
Annars vet jag faktiskt inte vad som finns bakom dörren där. Susanna och Andreas spenderar ungefär 97% av sin sid där, enda gången dom går ner är om dom beställt pizza typ. Men det jag sett av dom så verkar dom vara två trevliga prickar (yes)



Det är rätt coolt hur man får upptäcka lägenheten på nytt när man kör en visning av den ändå. Vi hade tydligen ett förvaringsutrymme precis bredvid deras rum också. Det hade jag inte en aning om. Speciellt intressant var det dock inte, en väska och en varmvattenberedare (?) gör ingen glad.



Vi hade dock våran egen variant på redruM i skrubben. Lite scary ju…



Vi har ett badrum på övervåningen också. Jävlar vad fräscht det ser ut på den här bilden då :i Sådär fräscht är det INTE i verkligheten kan jag lova. Irländsk byggkonst kombinerat med 5 ungdomar är ingen lyckad kombination. Sa jag att det droppar nere i vardagsrummet om man duschar härinne? :i



Våran dusch är så jäkla rolig att jag faktiskt skrattade första gången jag skulle duscha. Trycket är så dåligt att man inte kan hålla sig för skratt :i Det kommer ungefär en deciliter vatten i minuten ur duschen, så att duscha ur ett hår fyllt med schampo tar väl sisådär 4-5 minuter [?]



Grymt duschmunstycke :i Lägg gärna märke till att det även sprutar vatten baklänges (yes)



Sen har vi Murats rum också. Han är inte här, så jag kunde inte fråga honom om jag fick ta kort på hans rum, så därför har jag inte tagit det hör kortet om han verkar arg och frågar nån av er.
Iofs kan Murat inte bli arg, han är lite som en bäbis: Även om han blir arg ser han så puttinuttig ut att man inte kan bli rädd. Sen verkar han väldigt göteborsk av sig också, och det ökar som bekant knappast på hans fear factor :i



Jag lever mitt liv efter tre ord: ordning och reda. Detta speglas väldigt bra av mitt rum också: Dom smutsiga, och snudd på oanvändbara kläderna, ligger närmast fönstret där. Dom luktar typ fan, eller så är dom giftiga, så dom borde tvättas eller i alla fall hängas ut på vädring.
Dom lite småsmutsiga kläderna ligger mitt på golvet där. Dom är fullt användbara i några dagar till. I väskorna (under dom småsmutsiga kläderna) ligger alla rena kläder.
Och mamma säger att jag inte kan hålla ordning på mitt rum? [?]



Sen har vi rummets höjdpunkt – sängen! En fantastisk skapelse som är nästan nybäddad och galet skön att sova i. En applåd för mitt underbara täcke som håller mig varmt om nätterna *klapp klapp *



Spegel finns också på rummet om man nu skulle vilja spegla sig av någon anledning… Jag står lite konstigt eftersom jag inte ville förvandla ett småsmutsigt plagg till ett oanvändbart och megasmutsigt plagg. Dessutom måste man hålla säkerhetsavstånd till Vaion också. Tänk om man råkar förstöra sin kära dator? :n



Nattduksbord som fungerar som lagerplats. Tvättmedel (oöppnat), raklödder, rakhyvel och deodorant samsas med tandborsten där. Varför tandborsten inte är i badrummet? Kom hit och kika hur rent det är där får ni se ;)



Ja, det var väl typ det…