Close

Monthly Archives maj 2009


Vill bara säga tack för alla snälla kommentarer jag fått dom senaste dagarna. Det har hjälpt väldigt mycket. Jag snittade väl mellan 50 och 100 besökare per dag tidigare, men den 28:e var det hela 639 personer som var in på bloggen. Sjukt. Typiskt att man flyttar bloggen precis då också… Nåja, shit happens, och era trevliga ord har verkligen hjälpt mig.

Dock finns det vissa människor som gör en massa onödigt skit i tron om att det hjälper mig, ge fan i det. Att bomba någon annans bilddagbok bara för att jävlas tillbaka är inte speciellt moget. Ge fan i det är ni snälla. Det hjälper ingen.

Kom precis hem från fisket nu och ska strax iväg iväg och käka morsdagsmiddag en sväng. Efter det påbörjar jag del 2 av London. Det bör komma upp inatt typ.

Sorry att sidan ser konstig ut förresten. Jag har fixat lite större bilder på sidan, men inte hunnit fixa precis allt än. Det fixas såfort jag hinner.
Intro
Så var Londonresan slutligen avklarad. Bloggen har legat nere i helgen p.g.a. flytten som jag nämnde tidigare, så den har varken hackats eller lagts ner. Det finns ganska mycket att skriva om nu när det gäller London, så jag kommer dela upp resan i några olika inlägg. Jag tror jag börjar såhär:

(Jag har inte korrekturläst texten nu p.g.a. att jag ska iväg och fiska. Ni får leva med eventuella stavfel/felsyftningar/annat)

Resan dit

Klockan 07:55 började resan hemifrån. Jag somnade typ 02:00 på natten, och vaknade typ 06:15 av en rätt otrevlig dröm. Jag försökte verkligen somna om, men det gick lixom inte. Tog mig iaf ur sängen, packade det sista, och sen traskade jag upp för trapporna.

Lillebror ville absolut inte att jag skulle åka. Detta eftersom han var orolig för vad jag skulle hitta på.
Så jag smet helt enkelt ut ur huset strax före 8. Åkte ner till SSAB och hämtade flygbiljetterna av mamma (man är tvungen att skriva ut egna om man ska flyga billigt med Ryanair). Efter att ha hämtat biljetterna så började den långa färden mot Englands huvudstad.





Vädret var ju inte precis det roligaste man upplevt under sitt liv. Det tokregnade och jag kände mig skapligt nere. Man har ju åkt roligare vägar än den som leder till Hedemora om man säger så. Jag tänkte lite lätt på om jag skulle hitta på nåt elakt när jag ändå var där i närheten, men jag hade varken ork eller lust, så det fick vara. Svischade förbi den där skitstaden i rätt hög fart, och sen fortsatte jag bara. Ungefär 1 timme efter att jag lämnat Borlänge så fick jag ett telefonsamtal. Hemligt nummer” stod det på mobilen. Spännande.

Det var från jobbet (där jag slutade igår [?] ). Killen som är ansvarig för utbildningen hade tydligen inte riktigt koll på att jag fått ledigt torsdag + fredag. Det verkar vara bra kommunikation mellan skrivborden därinne.





Jag åkte som sagt hemifrån kl 08:00 ungefär. Då tänkte jag att jag skulle anlända i Västerås 3 timmar innan flyget gick. Då hade jag t.o.m. lite tid på mig att åka fel :)
Problemet var inte att jag åkte vilse. Nä, jag åkte raka vägen till Västerås. Jag åkte också lite fortare än vad som var tillåtet, så det gjorde ju att resan gick ännu lite snabbare än beräknat.
Att jag också hade tagit fel på tiden när flyget skulle gå gjorde också att jag hamnade ännu lite sneare i planeringen. Flyget gick ju 15:00, inte 13:00 som jag trodde.

Så jag fick ta in på McDonalds sålänge. Beställde en cheeseburgare och en cola. Satte mig längst ner i hörnet av restaurangen och deppade. Satt där i typ en timme och bara tyckte synd om mig själv. Varken åt eller drack någonting alls. Däremot funderade jag en massa.Jag förstår fortfarande inte hur en människa kan vara så feg att hon inte ens vågar berätta vad det är som händer. Att vara otrogen i 2 år, och sen inte ens ha mod nog att säga ”Nej, jag har en annan. Jag vill inte följa med till London”. Istället fick jag betala resan, vara pissjävla orolig hela onsdagen, för att sen åka hem till henne och hitta henne sådär. Tummen ner för sånt.





När deppandet var över så började jag fundera på vad jag skulle ägna den sista timmen åt. Kom ihåg att jag såg en golfbana precis när jag kom in i Västerås, så jag åkte dit. Hälla Golfbana hette den. Jag slog 3-4 hinkar på ranchen innan jag bestämde mig för att sluta (träningsvärk vill man ju inte riskera).
Tror faktiskt jag fick ordning på svingen också. Jag skruvar ju jämt bollen åt höger (fadear som det heter på golfspråk), men jag fick lite fason på det där. Återkommer med recension när jag provat mig fram lite mer ;)





Såhär såg det ut inne i vänthallen på flygplatsen. Kolla in den där saken i taket. Jag fick många onda idéer om vad man skulle kunna använda den till :w Tur att jag inte är så aggressiv av mig :P





Jag hade ju inte käkat speciellt mycket dom senaste 36 timmarna, så hungern började tränga sig på. Väl inne i boardinghallen (eller vad den nu kallas) så hade dom iaf en kiosk. Dom hade några baguetter där som såg otroligt goda ut, så jag ställde mig i kön. Problemet var ju det att kön var 40 personer lång, och antalet baguetter var 2. Detta betydde att baguetterna tog slut 3 jävla personer före mig. Skitgubbe som köpte båda >=(
Jag fick nöja mig med den här halväckliga trekantsmackan. Det var kyckling, sallad och nåt annat (som jag inte vill veta vad det var) på mackan.
Betyg på mackan: [!][!][!2][!/][!/]





Boardinghallen (sista anhalten innan flygplanet). Man fick verkligen känna sig som en makrill på burk därinne [->] Sjukt trångt.





Star Pilots sångare var där också. Eller åtminstonde var han väldigt lik, kanske var sångarens son?





Flygmaskinen vi skulle åka i. Planet landade 20 minuter innan vi skulle åka, sen tankade dom, och så åkte vi direkt. Sjukt egentligen. Dom måste hinna åka många vändor per dag i den där farten.
Det var dock en sak som oroade mig… Planet var 15 minuter försenat. Inte bra alls skulle det visa sig senare…
Dock var det väldigt enkelt att flyga. Man checkade in online hemma innan man åkte, gick igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen och sen var det en passkontroll. Sen var man färdig. Sjukt smidigt.





”Tittut!”. Flygvärdinnorna visade hur flytvästarna fungerade. Dom visade t.o.m. hur man tar på sig bältet :i Är man så jävla dum att man inte fattar det… då har man antagligen inte ens lyckats öppna dörrarna för att komma in på flygplatsen :i





Omg!!! Vart är planet!? Vingen har lossnat!





Här har vi en kille som hette… jag har ingen aning om vad han hette. Med 20 minuter kvar av flygningen så började han stirra på mig. Han verkade tysk. Han snackade tyst och konstigt, även om jag har enorma deutcheskills så förstethade ich nichts vad han sagen gjorde. Dryg var han iaf. På slutet snodde han min Aftonbladet samtidigt som han var allmänt mongo.
Betyg på ungen: [!2][!/][!/][!/][!/]





Det jag ångrar mest från den här resan är en sak. När jag gick ombord på planet så tog jag bakvägen (det finns en ingång fram och en bak). Jag satte mig, och direkt efter jag satt mig kom det en sjukt söt tjej som satte sig i sätet bredvid mig. Det pinsamma är att jag knappt sade ett ord till henne på hela resan. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tänka. Tokdumpad igår, fin tjej bredvid idag. Dessutom hade jag en Nickelbackbiljett över…
Allt kändes konstigt, och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Hon hade iaf svart hår och en svart/vitrandig tröja samt jeans på sig, och hon går precis bakom gubben i röd tröja till vänster på bilden.
Kärlek vid första ögonkastet? Hell no, men hon såg ju rätt bra ut, så jag ångrar verkligen att jag inte ens sa nåt. Skit samma om hon inte ens svarat/varit totalt ointresserad. Bara jag hade vågat göra nåt istället för att (som vanligt) fega ur och välja det enkla alternativet. Det hade behövts som moralhöjare samtidigt som det faktiskt fanns en 2 procentig chans att hon ev. kunnat följa med på konserten. Nu tittade hon inte ens på mig under hela resan (jag kollade dock rätt friskt :P), men som sagt: Jag borde ha vågat för en gångs skull. Hade det blivit skitpinsamt och hon toknekat så hade jag iaf aldrig träffat henne igen.
Nu blev det inget av det, och jag fegade ur igen. Kaustis typiska egenskap nummer 1: Han väljer alltid den enkla vägen.






Jag skrev tidigare att planet var försenat. Vi landade ungefär 16:30 lokal tid. Det var 25 minuter senare än vad jag planerat. Illa. När sen kön till passkontrollen var enorm så började paniken komma. Stressen till tåget var total, ni ser på bilden hur fort jag springer.





Jag hade satsat på att hinna med tåget till Londom klockan 16:30. Det sket sig. Inte hann jag med 16:45-tåget heller. Så 17:00 startade resan mot Liverpool Street i centrala London. Den randiga flickan satt även på tåget, men inte i samma vagn. Jag fegade ur igen.





Det var faktiskt väldigt skönt att bara sitta på tåget och bara finnas. Jag tittade på den skittråkiga naturen som svischade förbi och bara njöt.





Väl framme vid Liverpool Street var stressen ännu värre. Konserten började släppa in folk 18:30, och klockan var nu 17:49. Jag letade snabbt som ögat reda på en taxi: ”How mush vill it kost to get to this adräss? Hau lång vill it tejk?” frågade jag samtidigt som jag gav honom en lapp med hotellets adress. ”15-20 pounds, and with this traffic approximatley (stava det jävla ordet den som kan) 30 minutes. I think you will get there faster with the underground though”.
Skitskitskitskitskit. Klockan är nu 17:51 och jag måste vara på hotellet så fort som möjligt. Jag tar väl tunnelbanan då. Får försöka ta mig fram bland alla människor på nåt sätt.





Problem 1 med Londons tunnelbana: Jag har ingen biljett.
Problem 2 med Londons tunnelbana: Kön till biljetterna är 5 minuter lång. Jag har inte den tiden. Har dock inget val så jag väntar.
Problem 3 med Londons tunnelbana: Jag hittar inte för fem öre.




Jag fick en karta över Londons tunnelbanesystem av turistinformationen iaf. Han ritade ut dom viktigaste punkterna för mig. Liverpool Street var där jag befann mig. Jag skulle åka till Tower hill och där byta till Tower Gateway (150 meter gångväg) och därifrån åka till Blackwall.
London är stort, så det är svårt att få en riktig bild på hur jag åkte, men ni kanske förstår på den där bilden iaf.






Efter att ha virrat runt i 25 minuter hittade jag tack och lov. Tacka gubben som sålde pajer för det! Jag fattade inte riktigt hur tunnelbanetågen fungerade, men han förklarade sjukt bra.
Insläppet till konserten börjar just i detta ögonblick, och jag sitter på tunnelbanan påväg till hotellet. ”Fack!” som man säger i England.





Efter att ha hoppat av tunelbanan på rätt ställe och irrat runt lite där så hittade jag äntligen till hotellet! Jag kliver in och möts av en stor reception som var vansinnigt stilren. Lite kärlek där.
Betyg på receptionen: [!][!][!][!][!2]
(Bilden är dock fusktagen i efterhand, nämligen på morgonen när jag åkte, eftersom jag hade lite för bråttom när jag anlände)
Killen i receptionen var så vansinnigt underbart serviceinriktad. Jag förklarade att jag hade lika bråttom iväg som en jude i koncentrationsläger (opassande skämt, förlåt) och han förstod. Lämnade väskan till honom och frågade om det fanns något brev till mig som väntade i receptionen. ”Here you go sir” sa han samtidigt som han gav mig kuvertet.
Sir!!! Han kallade mig sir! Jävlar vad viktig jag kände mig :i
”Tank jo” skrek jag samtidigt som jag sprang ut till taxin utanför.





Biljetten!





Nu måste jag komma med lite klagomål här. Jag bokade just det här hotellet för att det låg ”800 meters from O2 Arena”.
Jo tjenare. Och jag bor i Australien.
Hotellet låg på ena sidan Themsen (den där stora floden som går genom London) och O2 Arena på andra sidan floden. Så dom där 800 metrarna var alltså fågelvägen. Och jag kan varken flyga eller simma som en Gud, så jag fick helt enkelt ta taxin. Och den vägen var INTE 800 meter kan jag säga er.
Eftersom allt vatten var ivägen fick taxin lov att åka en jävla omväg. Eller så ville han bara ta en omväg för att tjäna lite extra pengar… Ni ser på kartan ungefär hur vi åkte.
Det hade ju gått betydligt fortare att åka tunnelbanan, men stationerna efter Blackwall var avstängda för reparationer :<
20 minuter tog det att åka dom där ”800” metrarna. Inte bra. Jag kom fram till arenan klockan 19:20, 50 minuter försenad :(


Fortsättning följer…

London
DEL 1: Du läser den just nu
DEL 2: Konserten
DEL 3: Hotellrummet + lite annat
DEL 4: Den officiella ”Gör vad du vill”-dagen
DEL 5: London: Indien, England och sängen

Jag skiter i det här nu. Klockan 15:00 SKA jag sitta på det där planet till London. Så är det bara. Jag ska se Nickelback ikväll, och allt annat får jag ta som det kommer.
Bilresan till Västerås tar typ 2,5 timme, sen lär jag väl stanna nångång på vägen också. Men 3 timmar kanske. Tänkte satsa på att åka 08:00 härifrån, då har man massa tid på sig att krångla och ha sig.
Alla bra historier har en twist, en konstig vändning. För några timmar sedan var jag inriktad på att åka till London. Nu… är allt lite sådär upp och ner…

Det här jag kommer skriva nu är 100% sanning, 100% barnförbjudet och 100% sinnessjukt. Är du en sån människa som inte tål att höra hemska saker (mamma, du bör inte läsa detta), gå in på nån annan sida. Jag är inte speciellt rädd för att dela med mig av saker som är roliga med livet, men jag är inte heller rädd för att skriva om kassa stunder i mitt liv, så here we go:

Jag och Angelica har bokat biljetter till London imorgon. Klockan 15:00 går flyget från Västerås. Sjukt kul ju, se Nickelback och besöka London. Underbart. Hade tänkt se We Will Rock You-musikalen när vi var där, mest för att Angelica är ett stort Queen-fan.

Så idag tänkte jag att vi skulle diskutera om vi skulle göra något mer när vi ändå är där. Så jag skickade ett SMS imorse. Fick ett kort svar, och tänkte inte mer på det. Sen hörde jag inte av henne mer. Skickade några SMS, och fick ett Jag är hos Lena” på MSN (Angelica var online i 4 minuter) vid 20-tiden. Sen hörde jag inget mer. Så jag började bli orolig. Jo, ni börjar nog förstå vart detta leder.

Jag ringde henne 30 gånger och skickade 4-5 SMS, men fick inget svar. Vilket är väldigt ovanligt. Hon svarar alltid på mobilen. Klockan var då 21:00 ungefär. Vid 21:45 hade jag fortfarande inte hört något, och jag började bli orolig. Vi ska åka om 12 timmar, och hon har inte hört av sig.
Så jag började ringa runt till hennes vänner. Fick tag i Angelicas kompis Lena, där Angelica tydligen skulle ha varit på kvällen. Ringde Lena och fick svaret ”Näe, har inte sett henne sen igår”. Lena verkar dock vara väldigt aggressiv och inte speciellt pratglad. Jag säger hejdå och lägger på. Paniken började komma. Vad hade hänt?

Nu måste vi gå tillbaka lite i tiden för att förstå resten. För 2,5 år sedan var Angelica otrogen med en kille, vi kallar honom Henrik. Jag och Angelica gjorde slut, och dom var tillsammans en kort tid. Jag mådde skit, orka bli dumpad lixom.
Dock framkom det efter en tid att denna Henrik inte var så trevlig mot Angelica, så dom gjorde slut. Jag fick veta vad han gjort, och tyckte synd om henne samtidigt som jag fortfarande älskade henne. Så vi försökte igen. Det var nu 2,5 år sedan.

Efter att ha ringt Angelicas kompis Lena och fått det där svaret började jag bli väldans orolig. Henrik var inte speciellt snäll mot henne, kunde han kanske ha gjort nåt mot henne? ._o Jag var helt skakis, och när ingen visste var hon var så var jag tvungen att åka hem till henne (6 min enkel resa) för att kolla om hon var där.

Direkt jag satt mig i bilen ringde jag polisen. Det är inte normalt av Angelica att inte höra av sig sådär, och när vi skulle åka till London imorgon… Nåt var fel helt enkelt.
Att anmäla henne som försvunnen kändes dock lite väl avlägset, men jag tänkte kolla om dom hade några uppgifter om olyckor i närheten. Dom hade ingen sån info. Jag fick rådet att åka och titta om hon var hemma, men var hon inte det skulle jag återkomma för en eventuell efterlysning.

Jag är helt förstörd vid det här laget. Fan om det hänt henne nåt. Snitthastigheten till Hedemora låg nog på 140 km/h, och jag anlände där ungefär 22:45. Jag springer ner för att kolla om dörren är upplåst, och plingar på samtidigt som jag rycker i dörren. Det är öppet.

Snälla mamma[comma
läs inte det här]
Jag kliver in, och där ligger Henrik och Angelica tillsammans i sängen. Detaljer behövs inte, men man förstod vad som hänt om man säger så. Hejdå drömmar och framtid, hej krossade hjärtat.

Jag vänder direkt och går ut i bilen. Gasen i botten på vägen hem. På väg hem så ringern jag Angelicas kompis Lena. Jag märkte ju på henne att nåt var fel tidigare. Nu vet jag ju vad som händer, så ringer henne för att fråga ”Hur länge har dom hållt på?”. Får veta att Angelica hållt på såhär i ungefär 2 år.

2 ÅR!?

Seriöst. Om jag nångång ska vara otrogen så ska jag iaf ha hjärta nog att berätta för min partner hur det ligger till. Inte fan håller jag på i 2 år utan att säga nåt.

Det sjuka är ju att jag varit på naiv. Jag har ju märkt på henne att nåt varit fel, men alltid tänkt ”Nä, men jag kan lita på henne”. Vi har snackat om att flytta ihop, men jag har inte riktigt vågat ta steget eftersom vi haft det lite knackigt på sista tiden (jo tjenare). Hon frågade mig senast för 1 vecka sedan om jag ville flytta in hos henne.

Alltså… Jag skulle kunna skriva så mycket skit om henne här om jag ville. Jag har en massa mörka hemligheter osv, men det känns inte nödvändigt. Det gör knappast någonting bättre.

Angelica är nu ett avslutat kapitel med ett rubbat slut. Men 2 år. Sicken jävla idiot man har varit. Att hon inte kunde säga nåt INNAN jag bokade en Londonresa för 6000 spänn är ju också helt jävla otroligt. Tack som fan för det [<|3]


Jag antar att många kommer tycka det är rätt åt mig allt som hänt. Om man märker diverse tecken borde man reagera. Ni har helt rätt. Ibland blir man så förblindad att man inte riktigt ser vad som händer. Jag var (är?) ung och naiv, men jag lär mig förhoppningsvis av mina misstag.

Men… Att någon kan göra nåt sånthär… Det är inget annat än sjukt. Helt jävla stört.

Till alla er som vill tycka synd om mig:Gör det om ni vill, men skicka inga sms. Ring mig inte. Vill ni skriva nåt, gör det i bloggen. Jag läser och svarar på det jag känner för. Men ring/smsa inte. Tack. Det gäller dig med mamma. Jag vill bara vara ifred. Jag har brorsan om det är nåt, jag tar det med honom.”

Från och med now är jag gonna skriva endast on english här on the blogg. Detta because jag must förbättra my englishka skills. Det som is on the schema just härnäst is to packa the bag, and after that åker jag to Angelica. Och tomorrow klockan 09:00 börjar vi the resa towards London.

I dont really vet hur much jag am gonna uppdatera the blogg från and with nu because of the bloggflytt thats pågoing. But jag will verkligen make sure att jag uppdaterar the blogg as fort as möjligt when i get hem. The bloggflytt will take place the 30:e this månad, så förhoppningsvis can jag få bloggen att work very soon after i get hem.

Wish me lycka till :)

PS. And förresten, thank you lillebrother för the godis and golfbollar. 96 stycken wonderfulla Toffifees smakar amazingly gott. Me like!

Nu är det 48 minuter kvar, sen slutar jag. Sitter och räknarsekunder just nu [?] Om klockan bara kunde gå liiiiite fortare.

Sen ska det hem och packas. Iofs får man bara ha ett handbagage med sig, så det blir inte så mycket att packa. Men vi ska ju bara vara där torsdag till lördag, så det bör man ju klara sig på. Tur man inte är e fruntimmer, dom har ju en tendens att vilja ta med sig 27 väskor :P

41 minuter…


Då var det dags. Sista dagen på jobbet. Var precis in och snackade med tjejen som har hand om anställningarna, och dom verkar ha personal så att det räcker i juni-juli. Alltså kommer jag inte få förlängt. Med andra ord är jag fri :i

Undrar vad man ska hitta på i sommar då? Ligga på soffan och bli tjock tro? :w

Dom sade dock att dom troligvis kommer ha plats för mig från mitten av augusti och ett tag framöver. Vi får se hur det blir. Det ska iaf bli väldans skönt att vara ledig ett tag nu. Man har ju slitit i två hela månader här och jag börjar känna hur utbrändheten kommer smygandes :i

Har precis varit nere på banken och växlat till mig 325 sköna pund. Allt till den patetiska summan av 4010 kronor… :< Hade jag växlat igår hade jag sparat 15 kronor! Det är en halv Happy Meal. Sicken tabbe [?]

Dessutom luktar pengarna gammal indier. Nåt sjukt vad mycket rökelse dom luktar faktiskt. Undrar om det är det senaste? Pengar med lukt – snart i en butik nära dig?


Annars har jag glänst: Min taklampa har börjat krångla. Den har fyra sånadär spotlights varav 3 var trasiga. Varje sådan blir ungefär 200 000 grader varm när den varit igång i 25 sekunder, och detta gör att spotlightsen tappar själva glaset som sitter fram på lampan.
Detta i sin tur gör att man inte kan få ur spotlightsen ur lampan eftersom man i vanliga fall använder en sugpropp som fästs på glaset frampå spotlighten. Jo, det är faktiskt så man ska göra.

Morsan skulle precis iväg och handla, så jag kom på den geniala idén att jag tar loss en av spotlightsen. Då kan hon ta med sig den för att visa vilken modell det ska vara, och samtidigt köpa 3 nya. Sagt och gjort skred jag till verket.

En fråga till er som läser: Om 3 av 4 spotlights är trasiga, vilken väljer man då att ta loss?
Precis. Man tar loss den som fungerar såklart!… ._o Så smart var i alla fall jag. Detta resulterade i tre saker:

1. Mitt rum är nu kolsvart eftersom lampan inte alls fungerar
2. Jag har glassplitter över hela mitt golv eftersom spotlighten ramlade i golvet
3. Jag har glas i fingrarna eftersom jag var tvungen att ta upp spotlighten

Inte så vidare lyckat…

Fick precis ett alldeles underbart mail! Följande ord hann uppfattas innan jag stängde ner fönstret:

Nu är vi igång med träningen … Uppslutningen vid uppstarten var tyvärr inte alls den jag förväntat mig … en mycket stor majoritet av våra spelare var positiva till att delta i en seriös försäsongsträning… ser fram mot Onsdagens fystest som är OBLIGATORISKT FÖR ALLA… Det är väldigt viktigt att ni prioriterar detta för att ge … ett ingångsvärde på Coopers test


Tackar jag nej till föräsongen blir det antagligen inget spel i division 3 heller, men då får det vara så. Förhoppningsvis får man lira division 4, eller så får man väl söka sig någon annanstans.

Måste skriva ett grattis till Angelicas lillebror Fredrik som fyller 18 idag. Hoppas du har haft en trevlig födelsedag och att du har fått något kul :)