Jake

  • Betyg,  Ceder,  Jake,  TV-spel

    Bomberman forever!


    Det var TV-spelskväll hemma här för någon dag sedan. Närvarande var (som vanligt) jag, Jake och Ceder. På schemat stod Super Nintendospelande – mycket sådant blev det också.
    Första spelet som spelades var Super Bomberman. Minnena sköljde över mig direkt när spelet startades upp. Gabriel Öberg Bustad och jag toklirade det här spelet på den tiden då livet var underbart okompicerat och man fortfarande var ung. Idag är livet inte lika enkelt, men spelet är minst lika roligt som förut.
    För er som inte spelat spelet så är det ganska enkelt. Man är en varsin gubbe som kan lägga bomber och spelet går ut på att utrota sina motståndare. Man ska alltså spränga varandra för att slutligen stå ensam kvar på spelplanen. Den som är ensam kvar får en trofé.
    Sen börjar nästa spelomgång och samma sak gäller igen. Den som först får ihop 5 troféer vinner.


    Egentligen låter spelet otroligt simpelt, men så är det inte riktigt. Eller… att förstå spelet är väldigt enkelt, men bara för att det är enkelt att förstå betyder det inte att det är lätt att tröttna på spelet. Det finns inte mycket som slår det här spelet när det gäller positiv stress. Att möta en motståndare som lägger 8 bomber med en enorm sprängradie gör att adrenalinet ökar explosionsartat. Det skriks hej vilt (eller hur Ceder? :i) i soffan när man spelar och när man väl dör så vill man inget hellre än att mörda personen som nyligen sprängt dig i bitar.

    Betyg på Super Bomberman: [!][!][!][!][!]<3

    Nästa spel på tur var Micro Machines. Ett racingspel med minismå bilar. Banorna består av köksbord, badkar och andra vardagliga saker och någonting så simpelt som en ostmacka blir plötsligt ett jättehinder för den stackars lilla bilen.
    Spelet går även här ut på att bli ensam kvar på spelplanen. Man slår ut motståndarna genom att köra ifrån dom så att dom inte längre får plats på skärmen. Hamnar man utanför försvinner man och får vänta tills nästa omgång.


    Den som står ensam kvar på skärmen får två prickar, och hamnar man sist förlorar man två prickar. Sen är det först till 10 prickar som gäller.
    Jag personligen tycker inte att det här spelet är lika roligt som Bomberman, men stundtals är det riktigt underhållande. Dock finns det diverse nackdelar med spelet.
    Man får välja vilka sorts fordon man vill köra med när man startar spelet, och eftersom det finns ungefär 10 olika sorters fordon finns det såklart vissa som är idiotiskt tråkiga att spela med. Pansarvagnarna och helikoptrarna var så sega att jag nästan högg foten av mig själv. Därför sänks betyget lite.

    Betyg på Micro Machines: [!][!][!][!2][!/]


    Efter lite småbilsracing var det dags för riktig racing, så vi letade reda på spelet Top Gear 3000. Ett racingspel med asdålig grafik och minst lika dålig bilfysik.
    Man fick börja med att välja bil. Jag valde en bil med lagom bra väghållning, lagom hög maxhastighet och… ja, den var lagomt bra på allt. Ceder valde även han samma bil.
    Jake däremot, han valde den supersnabba bilen som helt saknade väghållning. Enligt uppgifterna i spelet skulle bilen ramla av vägen om man svängde i en hastighet över 50 km/h.


    Nu fanns det dock ett problem med det här spelet: väghållningen spelade ingen som helst roll. Oavsett om du åkte i 150 km/h (det var typ minimumhastigheten, även om du krockade med ett träd ramlade du som sämst ner till 150) så kunde du lugnt invänta kurvan, ta en kaffe, gå på toa, för att sen börja svänga. Du klarade dig ändå.
    Sen gick bilarna lite väl fort. Jakes topphastighet låg på ungefär 410 mph vilket blir, ganska exakt, 659.8 km/h (eh)… Även i den hastigheten gällde samma princip i kurvorna. Ta en kaffe, gå på toa, sen kan du börja svänga.
    Detta gjorde att jag och Ceder aldrig hade någon riktig chans mot Jake. Han snittade säkert 100 km/h mer än oss – alltså vann han varenda lopp (förutom ett där han krockade med träden 210 gånger).
    Lite tråkigt det där med väghållningsfusket – annars var spelet helt okej.

    Dålig förlorare som jag är så ger jag spelet…

    Betyg på Top Gear 3000: [!][!][!2][!/][!/]


    Nu blir det barnförbjudet i bloggen. Lillebror, sluta läs.
    Vi satt och funderade på vilket spel vi skulle spela härnäst, så vi började leta bland spelen. Plötsligt hittade vi Rape Games. Jo, spelet var lika sjukt som det låter. Alltså… jag kan inte skriva vad man exakt gjorde utan att få ett kokt stryk av ungefär 50% av läsarna, så jag låter helt enkelt bli att förklara hemskheterna.
    Spelet var i alla fall kort. Jake ville bestämt klara ut spelet, så han började knapptryckandet. Som tur är så är Jake alltid snabb när det gäller såna här saker, så efter ungefär 2 2 minuter hade han klarat ut dom 3 banorna, och vi kunde gå vidare i våran jakt på ett anständigt spel. Spelet kan inte få annat än det sämsta betyget någonsin:

    Betyg på Rape Games: [!/][!/][!/][!/][!/]

  • Golf,  Jake

    Säters golfbana – the story

    Mitt liv bara springer iväg känns det som. Jag tycker jag har någonting att göra i stort sett hela tiden. Iofs sover jag bort halva dagarna, men jag känner mig ändå lite småstressad just nu. Inte för att jag klagar dock, golf, tennis och annat är ju faktiskt roligt :)

    På tal om tennis så spelades det än en gång en jättematch på tennisplanen (hälften gräs, hälften grus) vid industriområdet. Jaker stod, än en gång, som segrare efter setsiffrorna 6-4, 1-6, 6-8. Det är inte ofta jag njuter av att förlora, men tennis är nog kanske världens roligaste sport just nu.

    På tal om tennisen igen. Jag skjutsade hem Jake (han fick såklart ligga i bagageluckan efter vinsten) efter att vi spelat klart. Han klagade då på att jag inte bloggat om golfrundan i Säter än. Därför, endast för dig Jaker, kommer uppdateringen här:


    Golf i Säter var alltså temat. Säter är, som alla vet, en väldigt speciell stad. Stadens invånare består av 2 sorters människor. Den första delen är psykfallen. Dom bor mestadels på Säters Mentalsjukhus, även om ett och annat psykfall fortfarande patrullerar gatorna i staden.
    Dom är nog ganska farliga kan jag tänka mig, men eftersom ingen ännu överlevt ett överfall där ett psykfall attackerat så vet ingen säkert.
    Jag rekommenderar att ni håller er undan från människor som antingen vill lukta på dina skor, gosa med din ryggsäck, köpa din 6-åriga kusin för ett halvt par handbojor eller dansa Macarena med din hund.
    Det var den första gruppen. Den andra gruppen heter Forsberg i efternamn och är mina släktingar. Dom är totala motsatsen till psykfallen. Familjen Forsberg vill inte köpa kusiner, lukta på skor eller ens dansa Macarena. Man kan till och med klappa dom lite lätt om man bara är försiktig.

    På bilden ovanför ser ni i alla fall Säters Golfbanas första utslagsplats. Vad skylten ”Bilförbud” egentligen gör där kan man fråga sig… Antagligen har det med psykfallens bilkörning att göra… ”Kan man inte låna en golfbil får man väl ta sin Volvo istället” är tydligen stadens slogan.
    Lägg även märke till far och son-symboliken i bilden. Var Jake fått sin klädstil ifrån kan man ganska enkelt lista ut genom att titta på hans faders kläder. Lite sådär smågulligt när småbarnen tar efter sina föräldrar :b


    Förövrigt kan jag bevisa att Jake inte ens nådde röd tee på första slaget :i Här ser vi honom plocka upp bollen precis framför röd tee :b

    Någonting som noterades under rundan var annars att Jake slår ungefär som en dopad Arnold Schwarzenegger. Han slår låååååååångt, men han har fan inte stor koll på vad han håller på med ibland :i Höjdpunkten var när Jake lyckades slå upp ett slag mitt på övningsgreenen som låg en bra bit från hålet på 18:e.


    Jakes mål med livet är att bli skådespelare. Hans största idol är Stig Helmer Olsson

    från Sällskapsresanfilmerna och enligt Jake så finns det en speciell scen i en av dom filmerna som han gillar mest. Det är scenen där Stig Helmer spelar fotboll med sina kompisar som liten. Där får Stig Helmer agera målstolpe. Jake vill ju inte vara sämre, så han hårdtränar inför sin Talang 2010-uttagning nästa år där han tänkt visa upp hur duktig han är som skådespelare genom att visa sin speciella stolp-pose
    http://sv.wiktionary.org/wiki/pose
    . Vi hoppas på succé.


    Efter att ha skådespelat klart så var det dags för briljans. Jag spelade ut min boll i skogen och svor lite. Jake ville inte vara så mycket sämre, så han lade sig väldigt smart bakom ett gäng träd han med. Avståndsmässigt skiljde det kanske 30 meter mellan ställena där våra bollar låg (öppet mål för diverse sexskämt känner jag).
    Jag beräknade avståndet fram till green till ungefär 175 meter. Alltså plockade jag fram järnfyran och drog till. Bollen stannade 30 meter från hålet och jag var nöjd (jag slår så otroligt kort, jag vet).
    Jake tittade på mig och sade sen ”ska man ta järnåttan tro?”. Jag skrattade åt hans dåliga skämt… Sen tog han fram järnåttan och slog till bollen…


    … och resten är historia. Bollen landade 2 dm från hålet, och Jake kunde enkelt sätta sitt livs första birdie. Grattis till det :)


    Briljansen följdes upp med ännu lite mer skådespeleri. Denna gång ville Jake agera träd istället. Alltså var han tvungen att bege sig ut i skogen. Jag tror att han borde satsa på en annan outfit om han vill agera träd… blå tröja känns inte så trädigt lixom…
    Lägg också märke till Jakes farsa som leker Arga leken med ett träd. Jag tror faktiskt det gick så långt att han vann över trädet också. Rätt sjukt.


    Så jäkla cool. En Anguis fragilis låg och solade på grusvägen när vi skulle traska till nästa tee. Jasså, kan ni inte latin? På svenska kallas den där saken antingen för ”vidriga slemsak” eller för kopparödla. Undrar varför den är en ödla när den ser ut som en orm… :n Jag väntar med spänning på en förklaring.


    Så sjukt jäkla ocool. Djurlivet verkar frodas på Sveriges golfbanor i alla fall. Dalsjö har sina grodor och Säter har sina brundjur. Bruna coola ormar (ödlor!) och bruna skitfula sniglar. Brundjur är överlag coolare än grodor i alla fall, alltså utses Säters golfbana härmed till Dalarnas coolaste golfbane-zoo. Grattis till det!


    Jakers far… seriöst… jag har träffat honom bra många gånger nu och jag har spelat 18 håls golf med honom – ändå vet jag inte vad han heter :@
    Efter lite Googlande fick jag fram det: Mats-Ove Mattsson. Kan vara bra att lägga på minnet.
    Mattsson den äldre var i alla fall en riktigt rackare på golf. Han siktade som en vindögd Säterbo, men han slog lika snett, så totalt så blev 90% av slagen faktiskt raka.
    Sen puttade han som om han var Annika Sörenstams och Tiger Woods kärleksbarn. Varenda putt verkade gå i/stanna inom 1 dm från hålet. Dopingmisstankarna fanns där i bakhuvudet, men eftersom jag inte lyckades få honom att pinka i min vattenflaska blev det aldrig något test gjort.


    Minns ni att jag sade att Jake slår lite farliga slag ibland? På 18 hål lyckades han avliva inte mindre än 45 personer. Nu var vi i Säter, så varenda en av dom var antagligen ett såntdär psykfall. Alltså kan man härmed säga att Jake ungefär kan jämställas med zombieslaktarna i Resident Evil. Han är lite av en hjälte med andra ord.

    Just det. Angående kopparödla/kopparorm så har förklaringen dykt upp nu. Enligt Flashback är det följande som gör att den klassas som en ödla och inte en orm:

    1. Ödlorna har ögonlock, vilket ormarna saknar.
    2. Ödlornas fjäll är lika stora över hela kroppen, medan ormarna har en rad väsentligt bredare fjäll på buken.
    3. Ödlorna har synliga öronöppningar, vilket ormarna inte har.
    4. Ödlorna har utvecklat ett primitivt öga mitt på pannan som är ljuskänsligt och inte lika avancerat som andra ryggradsdjurs ögon.

    Då har vi lärt oss något nytt idag också (eh)