Backpacking i Asien

  • Backpacking i Asien,  Fantastiskt,  Inför Backpacking i Asien

    Backpacking i Asien 2012!


    Efter en kamp utan dess like så blev det äntligen klart i torsdags: Jag och Johannes ska till Asien i sommar! Vi har fått slita med statistik om ticketsystem och agenter, vi har fått be på våra bara knän och vi har fått lov att skära bort en del av EM för att kunna göra det här, men det kommer vara så jäkla värt det!

    Den 20:e juni, om 37 dagar, åker vi och vi hade inte bokat någonting förrän idag. Men nu är två flygbiljetter till Dehli, och hem från Tokyo, bokade. Monsterresan är påbörjad och det här kan bli hur bra som helst! 54 dagar i Asien bör räcka för att man både ska hinna dra på sig Salmonella, hinna tröttna på sushi och slösa vartenda öre man har på banken.
    För tillfället är resvägen långt från spikad, men om vi får som vi vill kommer vi hinna med galet mycket på galet lite tid. En skiss över resvägen finns att se på min egensnickrade reseplanerare, men det är som sagt inte alls spikat.

    Tips mottaget tacksamt, men nu ska jag försöka återgå till mitt gråa och tråkiga jobb samtidigt som jag räknar ner dagarna som är kvar…

  • Backpacking i Asien,  Inför Backpacking i Asien

    Vaccinering!


    Asien-resans start närmar sig och idag var det vaccingeringsdags. Otroligt förväntansfulla begav vi oss till vaccineringsstället som vi noga valt ut efter deras sortiment, deras låga pris och deras fantastiska pers… nej, så gick det inte riktigt till.
    Som alltid så är jag ute i sista minuten med allt. Det är nu tre veckor kvar tills vi åker och vi hade innan idag inte fixat någonting med varesig visum eller vaccinering. Det var dags nu, så efter att ha kämpat i en vecka fick vi tag i ett ställe som fixade vårat sjukdomsskydd.

    Rådgivaren på stället informerade oss väldans positivt om att vi under resan garanterat kommer drabbas av dom direkt dödliga virusen hepatit A, rabies, japanska hjärnsjukan, T-viruset och en massa andra roliga saker. Hans pepptalk ökade nervositeten inför resan med en tre tusen procent och allt kändes sådär lagom lustigt.
    Sen fick vi ett varsitt papper med allt vi skulle vaccineras mot (Hepatit A + B, Malaria, nåt mer och Rabies). När jag sen förde över samtalet på kostnaden smet han smidigt undan med ett det ska jag berätta alldeles strax”.
    Men han berättade inte det, utan istället förde han snabbt över samtalet på något annat och vi glömde helt bort samtalsämnet.

    Sen när vi pratat klart om allt (han snackade så otroligt mycket att jag inte ens minns hälften) så fick vi sen följa med en riktigt trevlig sjuksköterska in för att få våra första tre sprutor. ”You first!” sa hon och pekade på mig. ”You will get som Rabies, some Hepatitus A + B and some andra najsa grejer”.
    ”Det känns ju tryggt” tänkte jag och började storgrina inombords. Jag var ju för ung för att dö!

    Sen plockade hon fram dom mesigaste sprutorna jag sett i hela mitt liv. Minismå räcker inte för att beskriva dom. Sen tittade jag bort, och jag tror att jag måste ha svimmat eller nåt, för det var en riktig fyrasekunderkur hon körde i mig. Tre sprutor på halva tiden som Usain Bolt springer 100 meter på. Det sved ytterst lite av rabies-sprutan, men vad gör det om 100 år? Jag kommer ju börja gå zombie-berserk på jobbet imorgon och bita alla i kinderna ändå så. Speciellt eftersom hela vaccineringskalaset kommer gå på ungefär 300 euro totalt. Får sälja en zombie-njure när jag kommer till Indien.

    Efter vaccineringen drog vi iväg och lirade fotboll direkt efteråt. Sjuksköterskan sa att det var okej och vi litar på henne.
    Nu ligger jag här i min säng med en vänsterarm som känns som att den väger lika mycket som Hulkens vänsterarm men som ser ut som, och är lika stark som, en 12-årig flickas vänsterarm.
    Ball biverkning liksom. Peter Parker blev Spindelmannen, elakingen i Resident Evil 2 blev en superzombie och Captain America fick ett superdupersexpack och blev halvt odödlig. Jag fick en vänsterarm som känns lite tyngre än vanligt. Livet är orättvist :f