Close

Category Archives London 2011


Jag hade tänkt köra ett långt blogginlägg om Hamleys leksaksbutik men jag orkar inte. Men dom hade en sjuk mängd leksaker där. Mjukisdjurskossor till exempelt (jag är rädd för kossar efter förra veckans jobb).



Sen hade dom också en äkta trollkarl som demonstrerade magileksakerna som fanns att köpa. Riktigt imponerande det han gjorde faktiskt. Nåt med att förflytta mynt mellan två behållare typ (magitrick fungerar inte riktigt lika bra i text som IRL).



Såklart hade dom en Buzz Lightyear i full storlek byggd av endast Lego också. Den var väl sisådär 170 centimeter hög :n



Annars hade dom såna där minihelikoptrar överallt och det stod även anställda och flög med dom lite här och där. Dom hade även en otroligt sum snubbe som sjöng jättehögt samtidigt som han flög runt med sin leksakshelikopter… creepy snubbe alltså…



En trollstavs-fjärrkontroll. Vifta, gör olika mönster” i luften och uttala ”Wingardium Leviosa” lagom högt så kan du göra olika saker med TVn. Byta kanal, höja volymen, stänga av TVn och få den att sväva i luften.
Okej, det där sista var lögn med allt annat ska den klara av (Video
[youtube=31]http://www.youtube.com/watch?v=nmEc3FMGWnU#t=0m31s[/youtube]
). Riktigt ballt faktiskt.
Kymera Magic Wand heter den och den kostar ungefär 500 kronor. Som bonus slipper du allt det där tjafset om att staven väljer sin trollkarl. Här handlar det bara om stålar och har du tillräckligt för att köpa den så kan du trolla på bäst du vill sen (yes)



Dom hade såklart även Angry Birds-mjukisdjur också. Angry Birds-skaparna har sagt att dom vill bli lika stora som Super Mario och när dom först sa det skrattade jag, men vid närmare eftertanke så känns det inte helt otroligt… :n



S-e-x våningar fyllda med endast leksaker!



Det är Saint Patricks Day på torsdag och vad passar då bättre än en björn i endast grönt? Man kunde tydligen göra sin helt egna björn där, man fick stoppa den (hur kul nu det kan vara), välja skor, kläder och färg på allt.
Såg en 25-årig dam som tydligen ville göra sin egen björn och tänkte direkt på det alla brukar säga: ”kvinnor mognar snabbare än män”. Sen avbröts jag av tanten som skulle hjälpa henne att skapa björnen eftersom HON PRATADE SOM OM HON HÖRDE JÄTTEDÅLIGT. HON FULLKOMLIGT SKREK ”IS THE BEAR FOR YOU” SÅPASS HÖGT ATT MAN INTE KUNDE UNDGÅ ATT MÄRKA DET.

Sprang fort iväg från dom konstiga människorna i björnhörnan…



Björnkläder… Låter lite som Blåkläder faktiskt :i ”Blakladers bjornklader – för den hårt jobbande björnen” [?]



Känner du dig sugen på att införskaffa en pryl som passar din brat-unge? Kanske tycker du att vanliga leksaksbilar är för ”tattiga” för rikt folk? Då har Hamleys svaret för dig: En bil täckt i Swarowski-kristaller för sisådär 15 000 kronor.
Vad gör man inte för att ungen ska få den bästa uppväxten han kan då? [?]



Ohyffsad nakenfis :f



Pepp Iron Man-mask. 5/5 i betyg. Tyvärr har jag redan en fullskalig Iron Man-dräkt med tillhörande flyglicens hemma, annars hade jag säkert köpt den där masken.



Vill du att dina barn ska bli mobbade för resten av livet? Då har vi dräkten för dig!



Är dina barn redan mobbade? Då har vi träningsredskapet för er! En äkta *host host* Harry Potter-trollstav med medföljande träningshuvud i form av Voldemort. Låt ungen kasta trollformler på dockan tills dess att han inser att det inte funkar att trolla och han istället sticker Voldemort i ögat med trollstaven! Den attacken fungerar även på mobbare :z



Annars är det löjligt hur stort Harry Potter-temat blivit. Dom sålde såklart ”äkta” trollstavar, halsband, bokmärken, svärd (!?), muggar och en sjuk mängd andra saker. ALLT du någonsin använt fanns i Harry Potter-form… författarinnan, vars namn jag nu inte kommer på, skrattar säkerligen hela vägen till (Gringotts) banken.



Man kune köpa stavar från ALLA karaktärerna i Harry Potter…



… och många olika var det…

Men så tänkte jag försöka ta mig ut därifrån så jag åkte ner för rulltrappan. Framför mig stod två 25 till 30-åriga damer och vi rullade alla sakta ner när dom plötsligt började skrika som riktiga fjortisar: ”IIIIIIH!!! AAAAAHHH!!! IIIIIIIIIIH!”.

Den som någonsin säger att tjejer mognar fortare än killar saknar fan livserfarenhet…

Tjejerna skrek inte på grund av någonting annat än…


Justin Bieber-dockorna som fanns att köpa!!! [?]
”The closest you will ever be to Bieber” hade väl antagligen passat bra som slogan. Eller ”You are pathetic if you buy one of these”…
Tjugotvå pund fick du hosta upp om du ville köpa dig en stämpel som ”patetisk loser” och få en docka på köpet.

Jag tappade hoppet på mänskligheten ännu lite mer…



… och tröstade mig med en Saint Patricks Day-nallegrej innan jag gick ut.



Precis rakt över gatan fanns sen en Ferrari-butik och jag kunde inte låta bli att gå över och ta en titt.

Ett stort tack till damen som fotobombade mig så fint geom att verkligen ställa sig mitt i vägen [?]



Massa Ferrarigrejr hade dom och det var allt från kläder, cyklar och nycklar till svindyra T-shirts och mjukisdjur.



Såklart hade dom även en Formel 1-bil ståendes därinne också. Ballt.

Fortsättning följer

Efter ett mycket intellektuellt stimulerande galleribesök kände jag att hungerkänslorna som all denna djupa tankeverksamhet framkallat började göra sig påmind. Vad passade då bättre än att traska mot Chinatown? Ja, jag tyckte i alla fall att gå åt fel håll i tron om att det är rätt och samtidigt se väldigt självsäker ut” kändes som en mycket bättre idé så jag ägnade mig åt det istället. 45 minuter senare sprang jag dock på ett Burger King med gratis trådlöst nätverk vilket gjorde att min mobils Google Maps kunde peka ut att jag stod en sketen gata ifrån Chinatown…

Måste här inflika att det där trådlösa nätverket är det enda bra Burger King någonsin framställa.

Porten till Chinatown var inte sådär mörk som bilden visar utan den var mer… röd. Men min mobilkamera fungerar ännu sämre än vad min kompaktkamera gör när den möter motljuset från den ljusa himlen så det blev inte så mycket rött på bilden. Men jag kan berätta att det luktade Kinesien där.

Ordet Kinesien kommer förövrigt från min lillebrors ungdomsår när han inte riktigt visste vad Kina hette, så han kallade det helt enkelt för Kinesien. Om svenskar kommer från Sverige, taiwaneser kommer från Taiwan och nigerianer kommer från Nigeria så kommer såklart kineser från Kinesien. Barnsligt enkel logik.



Betfred, eller Siboyatasemsemseeshii som det heter på kinesiska. Det är där alla kinesiska genier sitter och spöar odssättarna genom att spela stora pengar på azerbajansk division 3-fotboll.



Annars måste jag nämna alla dom där jäkla helgrillade ankorna som hängde i varenda fönster. Det hängde 15-20 stycken i fönstren på dom där kinarestaurangerna och jag kan inte i min vildaste fantasi inbilla mig att någon skulle vilja äta dom där…

Men nu skiter vi i ankorna ett tag. Nu kommer jag leverera världshistoriens bästa London-tips, så lyssna noga:



Mi-sa-to. Miiiisatooo. Misato. Lägg det namnet på minnet. Det ligger i dom västra delarna av Chinatown och restaurangens utsida är ganska anonym. Jag traskade runt på måfå i den kinesiska provinsen av London när jag plötsligt fick syn på detta under och jag kan ärligt säga att jag var minst sagt tveksam till stället när jag gick förbi.

Men så stod jag där och tänkte på hur jag brukar resonera kring okända saker. Jag brukar alltid vara väldigt försiktig och väljer hellre att avvika från platsen än att gå in och ställas inför en situation där jag inte är förberedd på allt som kan hända. Sen såg jag en liten annons däruppe i fönstret. Jag minns inte exakt vad det stod, men det var ett urklipp från någon tidning där restaurang Misato fick beröm både för prisnivån och maten. Så jag trotsade min initiala rädsla, slog undan osäkerheten jag känt och klev med lagomt bestämda steg in. Och vilken fullträff jag fick in!

Visst, jag fick vänta nästan 20 minuter på att dom skulle tillaga den råa fisken jag beställde, men det var det verkligen värt. Jag passade på att förunnas av hur hårt hållna dom asiatiska servitörerna på stället samtidigt som dom verkligen sprang fram och tillbaka med maten i den trånga lokalen.
Jag noterade också hur alla (förutom jag då) verkade ha beställt en megaportion med ris, nån sås, nåt kycklingliknande på en tallrik som med den storleken lätt kunde ha misstagits för att vara ett UFO. Jag vet inte vad det var för rätt, men om jag någonsin äter där igen måste jag prova den.



Samtidigt så gick sushiportionen, eller sushi-bentolådan som jag beställt verkligen inte av för hackor och det smärtar mig lite att säga det här, men Yamamori – släng er i väggen!
Den här lådan var helt fantastiskt god och portionen var såpass stor att jag skämdes över att ha beställt in en extra skål med ris som jag slutligen fick tvångsmata mig själv med i slutet bara för att inte förolämpa någon.
Det bästa med det hela var sen att lådan kostade å-t-t-a euro. Eller 8,50 om vi ska vara noggranna. Det är ju nästan vad en Big Mac och kompani kostar idag!
Ölen fick jag för 3 euro och hela notan slutade totalt på 13,50 euro. Helt sjukt billigt för en portion sushi, en öl och en tallrik extra ris…

Nej, om ni någonsin letar ett matställe i Chinatown, eller dess närhet, så prova verkligen Misato! Stället är fantastiskt och helt klart en av mina favoritrestauranger.

Betyg på Misato: 5[!][!] (sju av fem möjliga!)



Efter denna kulinariska festmåltid rullade jag tacksamt ut från stället och begav mig in till Piccadilly Circus eftersom jag hade för mig att Hamleys leksaksbutik kanske låg där. Det gör den såklart inte, men jag vet inte riktigt hur fan mitt lokalsinne var inställt under hela den här resan…

Jag började gå runt där kring reklamskyltarna och fick syn på ett donutbageri så jag dreglade mig förbi det, vidare upp på en större gata där jag hoppade jämfota mellan skuggorna i ett desperat försöka att hålla mig i det varma sköna solljuset utan någon egentlig koll på vart jag var på väg. Jag tror jag gick förbi den italienska mafiosorestaurangen på vägen också innan jag helt plötsligt och totalt oväntat sprang rakt på leksaksbutiken jag letat efter…

Fortsättning följer
Resan borde inte ha börjat som den gjorde, men jag är ju så jeffla efterbliven att jag såklart skulle spela innebandy dagen innan jag skulle åka. Kom väl hem 23:30 ungefär, packade klart allt jag kunde och kom sen på att jag inte hade planerat nåt alls för vad jag skulle göra på fredagen.
01:00 hade jag i alla fall fixat klart en lista på potentiella saker som kunde göras i London så jag somnade rätt hårt strax efteråt. Jag hade dock lagrat fotografier på alla platser på kameran så att jag skulle veta vart på kartan dom olika ställena låg. Ett litet misstag skulle det sen visa sig…

04:20 på fredag morgon ringde sen klockan jag var helt död. Lade i den sista T-shirten i väskan, borstade tänderna, la i tandborsten i väskan och lade mig sen på sängen för att vänta.
Digitalkameran hade jag mycket rutinerat ställt mitt i vägen framför dörren så att jag inte skulle glömma den. Glömde jag den ändå? Jajjamen!

Så det fick bli mobilkameran hela vägen. Det jobbiga var ju dock att jag hade alla noteringar, kartor med mera lagrade i kameran…



Vad jag minns av resan dit är att jag kom till flygplatsen, satte mig på planet, sen vaknade jag upp av att jag var i London. Vi spolar fram en timmes bussresa där jag sov hela vägen och hamnar två minuter efter att jag vaknat. Helt plötsligt så står bussen bredvid Big Ben och jag är ilsnabb att slänga fram mobilkameran och knäppa en bild.

Efter att ha fixat två stycken endagarskort i tunnelbanan så började det bli dags att sätta igång med dagens utflykter. Imrell och hans polare Johan hade ju bokat in sig så fint att dom skulle komma på kvällen istället för på morgonen. Nää, men vi kan inte ta oss till Nyköping” [?] Dagens ungdom…

I alla fall så hade jag två huvudspår som jag hade att välja på. Eftersom jag redan varit i London två gånger tidigare så kändes Big Ben, Tower Bridge, Madame Tussauds och alla dom där turistfällorna inte så intressanta den här gången.
Det ena valet jag funderade på var att ta en mycket sofistikerad eftermiddagsutflykt ut till Sontehenge och se stenbumlingarna där. Det andra alternativet var ett lite mer oelegant Chinatownbesök följt av ett besök på en av världens världens största leksaksbutiker – Hamleys.

Valet var enkelt – leksaksbutiken vann omröstningen i överlägsen stil med röstsiffrorna 1-0.



Nu skulle det dock visa sig att mitt lokalsinne när det kom till London inte var sådär jättebra som jag faktiskt trodde. Nej, mitt lokalsinne var mer en katastrof av enorma mått. Sen saknade jag den där jäkla kameran nåt enormt. vägbeskrivningar blir så mycket enklare om man vet vart man ska…

Efter att ha tagit tunnelbanan dit jag trodde Hamleys låg så visade sig att det måste ha flyttat – det fanns ingen leksaksbutik där inte :( Men jag hittade Trafalgar Square istället!



Och nu blir det lite läskigt… Precis ovanför Trafalgar Square så stod nämligen The National Gallery – ett konstgalleri med en sjuk mängd målningar från alla möjliga stollar. Hur jag kan veta det? Jag gick nämligen in där…

Men det blir värre… Jag, Michael Kaustinen, blev positivt överraskad av ett konstgalleri! :n Jag vet, jag var lika chockad själv. Jag ska liksom vara intresserad av fotboll, pizza, hamburgare och andra balla saker, inte töntiga tavlor…

Nu har jag mest sett tavlor på Antikrundan, Carl Larsson-museet och googlat Van Goghs och Dalis tavlor så min konstutbildning sträcker sig inte sådär jättelångt. Jag har alltid sett hela konstnärssläktet som galna människor som målar solrosor och sen får några miljoner för sina tavlor när dom sen kolat vippen. Men det finns lite mer bakom, något man inte ser på Google.



Nu är det svårt att visa bilder på hur tavlorna såg ut eftersom man inte fick knäppa kort därinne, men den här tavlan var riktigt ball t.ex.
Intensiv och påträngande med en eftersmak av plommonbark… eller nåt. Men det var faktiskt riktigt trevligt att som ensam normal människa vandra runt och kolla på tavlorna därinne. Jag passade ju inte in för fem öre, men vad spelade det för roll egentligen?

Fem minuter senare hade jag gått vilse. Det var enormt många salar därinne… (oops)


Vissa av tavlorna var dock inte helt genomtänkta. Visst, på den tiden när tavlorna målades var väl en 35 centimeters nack-krage det hetaste som fanns, men man måste försöka ha nån slags framförhållning när beställer en tavla av sig själv… Det där var verkligen inte snyggt nånstans…



Forntidens svar på fyllebilder på Facebook fanns också. Hemskt att ligga där i graven och veta att den enda bilden som finns kvar på en själv är en bild där man har en mörk naken man ståendes bakom sig samtidigt som man ser asfull ut. Hur förklarar man det där vid pärleporten?



Dum och Dummares
förfäder fanns även dom med på en av bilderna.

Nej, konst visade sig vara mer än galna män som skär av sig öronen och målar tråkiga bilder på blommor och färgklickar. Jag blev ruskigt imponerad av hur välgjorda tavlorna var och man kunde stå 10 cm från tavlorna och verkligen se hur otroligt bra målade dom var.



Upplägget på den här bilden kändes säkert helt rätt där när han bestämde att det minsann skulle vara en kanon och en häst med på bilden samtidigt som han står klädd i eleganta kläder och böjer sig framåt, men resultatet blev inte så lysande som planen verkade… Hästhuvudet där gör också så att kanonen mer ser ut som en… hästkanon så att säga…



Jag kom dock på en sak när jag traskade runt: hästar är ganska eleganta om man ska bli avmålad. Man ska dock sitta på hästen och inte ha dess kanon riktad mot sin bakdel.
När jag blir megakändis och så sen ska jag fixa en tavla där jag är avmålad i såna här balla kläder sittandes på en pålle.

Det är lite svårt att med en liten bild här på bloggen visa hur najs bilderna såg ut på nära håll, så ni borde nästan åka dit och kika runt lite. Det är sjukt hur duktig man kan bli på att måla alltså, vissa av tavlorna var så sjukt genomarbetade att man inte kunde låta bli att analysera sönder dom. Det var nån snubbe på en av tavlorna som hade på sig en päls och man kunde verkligen urskilja stråna på pälsen… Sjukt.

Jag skrev ner namnet på 25-30 tavlor som på nåt vis imponerade på mig och jag kollade på det mångdubbla innan jag efter lite mer än en timme efter ankomsten bestämde mig för att avsluta mitt första riktiga galleribesök.

En halvtimme tog det sen mig att hitta ut [?] Stort ställe det där…

Fortsättning följer

Det var ett tag sedan nu. Visst, jag var till London en sväng 2009 också, men jag kikade aldrig någon fotboll då. London 2008 var inte det första blogginlägget jag la upp på bloggen, men det inlägget skrevs faktiskt ett år innan jag ens hade tänkt tanken på att bli bloggkung.
Nu är det dags igen. Arsenal – Sunderland på lördagen med Imrell och hans polare Svensson. Hoppas på succé. Jag kom liksom på i söndags att vi bokat biljetter till det här så helt hundraprocentig koll hade jag inte :i Men passet är packat, flyget incheckat, hotellet bokat, packningen sker imorgon och allt är nog på sin plats.