Då Washington bjöd på så sjukt mycket vettigt första dagen så bestämde vi oss för att stanna en dag till. Väl uppe ur sängen och utcheckade från hotellet körde jag på en munk-frukost med Pepsi innan vi åkte dom fem milen in till Washington för att kika in deras National Museum Of Natural History.

Museet var ju intressant och så, men ett av problemen med att vara på semester i två månader är det att man blir så sjukt avtrubbad efter ett tag. Golden Gate-bron i San Francisco var megacool, den är nog den största WOW-känslan man fått hittills, trots att Frihetsgudinnan var ballare. Men jag fick aldrig den där WOW-känslan där, precis som vid Vita Huset, Rockefeller med flera. Jag har blivit såpass avtrubbad att en sak som isolerad är fantastisk idag bara blir ännu en sak på vägen. Lite tråkigt, men samtidigt kommer sakerna att växa när jag lämnat USA.

Men i och med att man blivit såpass avtrubbad som man ändå är, plus det faktum att fötterna var döda efter gårdagen, gjorde att många sjukt coola saker på naturmusset och Smithsonians rymdmuseum inte alls kändes så coola som dom faktiskt var.
Här på bilden ser ni originalfarkosten som Neil Armstrong och Buzz Aldrin landade med på månen för att sen traska ut och yttra dom världskända orden That's one small step for a man, one giant leap for mankind”. Ändå kikade vi bara på den i 35 sekunder innan vi gick vidare till nästa grej därinne… Man har liksom hamnat i nåt slags speed-upplevelsestadie där man inte orkar läsa på om, känna och lukta på alla sakerna man ser under resan. En aning avtrubbad, men ändå känns det skönt att ha sett månlandaren.

Visste ni förresten att månlandningen (enligt Wikipedia och några fler källor) sågs av en femtedel av alla människor på jorden? 600 miljoner människor uppskattas ha sett den.
Bara jag som blir lite förskräckt av det faktum att antalet människor på jorden har dubblerats dom senaste 50 åren förresten?

En till ball sak som faktiskt fångade mitt intresse i hela två minuter var den är äkta rymddräkten. Materialet kändes lite som tyg blandat med presenning ungefär och dräkten ser ju hur übercool ut som helst. Bara jag som blir sugen på att köpa en?

Har dock inte hittat någon som ser ut som just den här modellen och den fula rymddräkten

som är en kopia av Neil Armstrongs dräkt kostar 9 500 dollar… Om jag nu ens skulle hitta en såndär superball ny grej skulle den kosta närmare 100 000 kronor. Ridå…

Varför petar lillebror astronauten i rumpan förresten?

En av fem motorer som satt på Saturn V-raketen som sköt upp Armstrong med besättning. Ungefär 38 miljoner hästkrafter kunde raketen trycka ur sig när den eldades på och den drevs av någonting så ballt som flytande syre…

Alla coola snubbar på jorden har solglasögon, såklart hade även dom coola snubbarna på månen även dom solbrillor.

Dom hade även dom här två sjukligt stora grejerna på museet. Vet ni vad det är? Atombomber!!! Jag trodde atombomber var mycket mindre än såhär (vilket dom kanske är idag), inte att dom var 16 meter höga och 35 ton Räckvidd 440 mil och den var tänkt att skjutas upp från en såndär fantastiskt retroball Sovjetisk militärlastbil

.

Avslutningsvis fick vi även känna på en liten bit av månen innan vi lämnade museet. Eller, det stod att det var en bit av månen men det kändes mest som en bit metall… Oavsett vilket så har jag, Michael Kaustinen, nu petat på månen! Totalt har människan plockat hem 382 kilo rymdsten så det känns väl inte helt otroligt att dom skulle placera en ynklig bit på det här museet när dom har månlandaren, en massa flygplan, rymddräkter med mera där.

Oavsett vilket så var det värt att kika in. Vi tänkte sen även att vi skulle åka ut till rymdmuseet som står ute vid flygplatsen, men på grund av vägarbeten, rusningstid och kaos så tog det oss nästan två timmar att ta oss två mil och vi missade öppettiderna på stället. Som om inte det vore hemskt nog att missa det så kan jag informera er om att dom hade en riktig rymdfärja

därute!!!!…

Washingtons dag två levererade den med, synd bara att vi missade rymdfärjan. Förhoppningsvis får vi revanch nere i Florida på Kennedy Space Center om någon dag…

Dom sista 7 timmarna på dagen spenderades i bilen och vi avslutar dagen i Florence, South Carolina, 65-70 mil ifrån Washington. Imorgon räknar vi med att nå Orlando, Florida.

”

Morgonen i Washington D.C. rivstartade med ett totalkaos av Secret Service-bilar som rejsade mot rött rakt igenom Chinatown. Hann inte riktigt få dom på bild, men ni ser polisbilen där framför Chinatown-ingången och den åkte sist av 7-8 bilar som alla hade blåljusen påslagna. Vem som satt i? Tyvärr inte Obama då han var upptagen med att hålla tal på TVn, men väl ändå Dalai Lama

, den högste religiöse ledaren inom den tibetanska buddhismen (Wikipedia ftw)! Låter kanske sjukt osexigt, men han är den största mannen jag varit i närheten av.

Annars var säkerheten i staden helt sjuk och det stod polisbilar typ överallt i staden. Då snackar jag inte om 3-4 stycken utan det var polisbilar och svarta Secret Servicebilar på betydligt fler ställen. Här ser ni till exempel två av dom på utryckning som åkte förbi när vi traskade runt i staden.

Men målet för dagen var såklart segwaytouren som vi skulle ta genom staden:

Väl där hälsade vi hej på våran guide Rory som skulle ta oss runt i staden. Jaker klev stapplande upp sin sin Segway, jag, Tatta och lillebror körde den lite mer rutinerade stilen (världsvana som vi är). En halvtimmes övning senare var hälften av åkarna i gruppen inte alls redo att åka men ändå gav vi oss ut på vägen för att härja runt och kika sevärdheter.

Och vilken resa det blev…

Touren rivstartade stenhårt med en tur förbi Vita Huset och det kändes så fruktansvärt surrealistiskt att stå 200 meter ifrån huset där världens mäktigaste snubbe satt. Nu har man varit där och sett det samtidigt som man fascinerades över att även Vita Huset såg mindre ut i verkligheten än vad man förväntade sig. Men det var fortfarande superhäftigt att stå där, inget snack om saken. Obama var även i huset vid just den här tidpunkten så jag var bara några hundra meter från honom

Ni kan få min autograf om ni betalar för den.

Fyra nöjda kisar och det vita huset på prärien. Washington D.C. levererade på direkten!

Ny profilbild på Facebook.

Touren fortsatte sen med lite historia kring mordförsök vid Vita Huset samt ett citat från min, från och med idag, favoritledare Winston Churchill. Herr Churchill var tydligen en riktig festprisse som på hemma plan höll igång i stort sett varje dag med megafester och alkohol i stora mängder. Hans fru blev såklart mer och mer trött på detta, men trots mindre protester från damen fortsatte festandet.
Så en sen kväll (tidig morgon) när damen i huset väckts mitt i sin skönhetssömn för femtioelfte gången så traskade hon ner och skällde ut Churchill efter noter. Hans svar? I may be drunk, Miss, but in the morning I will be sober and you will still be ugly.”

Han flyttade ut från deras gemensamma bostad kort därefter.

Nästa stopp på resan var Lincoln Memorial, en riktigt trevlig skapelse som byggts för att ära USAs 16:e president Abraham Lincoln.
Värt att veta: det tog oss t-r-e olika turister att få till den här vettiga bilden med oss och byggnaden i bakgrunden… Den första fotografen lyckades med konststycket att missa hela toppen

på byggnaden, den andra missade halva byggnaden innan den tredje tog den här mycket vettiga bilden.

På motsatta sidan från Lincolns minnesmärke så står den betydligt mer kända vita Obelisken vid namn Washington Monument som ni ser bakom dom tre turisterna som rutinerat döljer det faktum att…

… den lilla ”sjön” som brukar finnas framför den vackra pelaren inte längre finns där. Reparationsarbete pågår och det skulle ta ungefär ett år innan det blev klart om jag minns rätt. Tråkigt eftersom det förstör hela bilden att ha en åker mitt i bild istället för en spegelblank vattenpöl :_

En lite missnöjd Kausti såg såklart ändå till att få sin bild tagen med den vita kolonnen trots markarbetet.

Dom hade dock en annan sjö en bit bort där man kunde få en vettig spegelbild. Vattnet här såg förövrigt ut som någonting hämtat från Floridas träskmarker… Grönt, grumligt och nästan tjockt i sin färg på något vis.

Ofräscht.

Vi åkte sen lite närmare Washington Memorial och fick en typisk turistbild där vi på våra fyra Segways ser sådär lagom ovärldsvana ut.

Men den där pelaren var lätt bland det coolare jag sett under resan, framförallt på grund av sin enorma storlek. Med sina 169 meter är den till exempel nästan dubbelt så hög som Frihetsgudinnan är… Det går dock inte att se på bild, men den var betydligt större än jag trott. Mycket imponerande.

Washington D.C. levererade ännu en gång.

Vädret i Amerikas huvudstad var annars mördande sol med en luftfuktighet som påminde om botten på Atlanten ungefär. Det var helt enkelt horribelt tokvarmt vilket gjorde att varje stillastående sekund på Segwayen kändes som en evighet samtidigt som ryggen snabbt förvandlades till Niagarafallen med svett drypandes överallt. Tummen ner för megavärme, ge mig lagomt väder istället!

Sen kan vi göra tummen upp för de 50-åriga tanten som var med oss på touren. Hon hade först väldiga svårigheter att ta sig upp på Segwayen, men det är såklart förståeligt. Alla kan inte lära sig saker direkt och vissa gamla människor tycker det känns konstigt att slappna av på två hjul som balanserar sig själva. Men att då utbrista ”Jag kan själv” gör ingen glad, ta hjälp av guiden istället – speciellt när du redan krockat med både en vägg och en papperskorg…
Sen hamnade hon efter under heeeeela touren vilket gjorde att vi fick lov att vänta en stund på henne vid varje stopp. När hon dessutom skulle köra med sin bortskämda skitunge-attityd så fick jag en sån enorm lust att bara punktera hennes Segway. Gärna bredvid den där äckliga gröna sjön också så att hon skulle kunna få sig ett dopp.

Min personliga favorit på touren var nog annars United States Capitol som låg uppe på en kulle med utsikt över den vita kolonnen

jag tjatat nåt enormt om redan.
US Capitol är mötesplatsen där den amerikanska Kongressen har sina möten och diskuterar otroligt viktiga saker som jag har noll koll på, men även en fantastiskt vacker byggnad. Den verkligen lyste i vitt när vi närmade oss den till skillnad från Vita Huset som bara stod där och var tråkigt vitt.

Fyra turister framför Washington D.Cs ballaste byggnad.

Det här med D.C. i slutet av Washington är annars ganska mycket intressantare än vad man först kan tro. Till att börja med står D.C. för District of Columbia, något som kanske inte är speciellt upphetsande. Men visste ni att Washington inte tillhör någon delstat utan att den är sin egen? Det hela grundar sig i en gammal kompromiss där USAs självständighet klubbades igenom i Philadephia men där Thomas Jefferson och James Madison som företrädde sydstaterna lade in sitt veto mot att Philadelphia skulle få bli huvudstad i landet.
Så därför letade herr president vid den tiden, George Washington, reda på en bit land som kunde tänkas passa som huvudstad för landet. Av någon anledning missade han dock hela västkusten och bestämde sig att en del av östkusten skulle passa perfekt som val av plats. En bit mark köptes upp och en ny stad såg snart sitt ljus.
Vilket namn ger man då en blivande huvudstad? Hade jag varit president i USA just då hade ni sett staden Kaustinen som huvudstad för USA, nu fick den istället namnet Washington efter herr president. Själv fick jag nöja mig med att namnge en mindre by i västra Finland istället.

Jag har en egen stad, det har inte ni

Dagen var tänkt att avslutas med en fotosession vid baksidan av Vita Huset, men när vi anlände där klockan 19:04 kördes vi bort av en småsträng polis som minsann informerade oss om att det närmaste området bakom huset var avspärrat trots att det finns höga staket som förhindrar folk att ta sig över. Smått besvikna blev vi utvisade till andra sidan gatan, men när vi väl kommit över fick vi syn på inga mindre än…

… Maila och Sasha Obama, presidentens barn! Tråkigt nog skymtades inte mister president himself någonstans, men väl deras hund samt hundraelva vakter och livvakter.

Jag tror även att det stod krypskyttar på taket för att skydda dom ifall någonting skulle hända. Vi såg dock tyvärr inte riktigt vad vakterna däruppe hade på stativen så jag kan inte konfirmera det, men samtidigt tror jag inte att det är kameror dom står med…

Washington D.C. gick ut hårt imorse och slutade sen aldrig bjuda på sevärdheter innan vi alla avled av fotproblem och lämnade staden. Staden seglar direkt in som tvåa på min personliga ”Bästa staden i USA”-lista och då endast slagen av ”världens huvudstad” New York.
Det finns så mycket att se i D.C. att vi kommer stanna en dag till bara för att klara av alla dom sakerna vi inte hann med idag. Washington for life! <3
”