Close

Category Archives Roadtrip 2011 (USA)


Det är dags att slänga upp en flagga på bloggen – lite som Neil Armstrong gjorde den där dagen på månen. Det är 94 dagar kvar nu, sen kommer jag, lillebror, hans dam, en fröken Linda och antagligen Jake påbörja våran road trip genom USA. Vi kommer färdas strax över 1000 mil i bilen spritt över två månader och vi kommer se det mesta av allt man behöver se i USA.
Vi kommer hinna se Kalifornien, Las Vegas, New York, Florida, vi kommer hinna äta på alla möjliga snabbmatsrestauranger, vi kommer hinna äta gudomliga donuts och vi kommer hinna gå upp sisådär en större 6-åring i vikt per person.

Men det kommer vara så värt det! Jag ska lära mig surfa, åka tokläskiga berg- och dalbanor, rulla halva Route 66, se Venice Beach, äta minst en megastor hamburgare och jag ska framföra bilen som en äldre man på vägarna. Inget buskörande här inte, den perioden av mitt liv är över – jag fyller ju halvvägs till 50 i april!

Mer information om exakt resväg, ekonomi, bilhyrning med mera kommer dyka upp i bloggen framöver. Tills dess får ni nöja er med det nya, USA-inspirerade, bloggtemat. Elvis has left th… Elvis needs to get some sleep.

Tuut tuuut tuut, lookin' out my backdooor [n]

One small step for man; one giant leap for the Kaustinen family” – vi fortsätter med Neil Armstrong-citaten. Det är nu genomfört, flygbiljetterna till USA är bokade. Det tog oss sisådär tre veckor längre än beräknat men den som väntar på något gott… 12 042 kronor kostade kalaset oss, men då kommer jag och lillebror både över Atlanten och hem igen för dom kronorna.

Annars var det otroligt spännande i bokningsögonblicket… eller bokningsögonblicken kanske man ska säga. Jag försökte först med två olika resvägar men efter att ha fyllt i formuläret, trippelkvadrupeldubbelkollat det och sen klickat på boka-knappen så fick vi minsann veta att vissa av sträckorna var fulla och att det inte gick att boka det vi ville.
Men på det tredje försöket så kom inte den där äckliga ”Det här flyget är fullt”-rutan upp, istället visade sig en vacker kvittosida. Biljetten var bokad och jag hade investerat mina första riktiga pengar i den här resan. Spännande!

En stor del av resvägen genom USA är visserligen redan kartlagd, men för att komma dit måste vi ju ha en varsin flygbiljett – och det har vi nu! Ska bara ta mig från den här gudsförgätna ön och hem till Sverige innan vi åker också… Aja, det löser sig.

Fan så skönt det känns! Nu ska jag bara försöka övertyga Manpower om att jag visst minsann förtjänar 6 veckors obetald semester extra i år… Men det är nästan mitt under industrisemestern jag ska iväg så det borde inte vara något problem tycker man… Annars får jag säga upp mig, men det känns inte så hett. Jag gillar faktiskt mitt nya jobb!
Det känns kanske lite som att jag snöat in mig lite väl mycket på den kommande USA-resan, men så är såklart inte fallet. Jag lever inte alls bara för den just nu utan jag har jättemycket annat roligt för mig… eh…
I alla fall så hände det sig som så att jag plötsligt kom på mig själv med att sitta och göra en lista på några av dom sakerna jag ser fram emot mest när det kommer till roadtripen.
Det finns ju inte alls sådär två miljarders miljoner saker att göra i USA, så jag kommer absolut inte alls ha missat nåt på den här listan… Bara så ni vet. Men här är den i alla fall, helt utan inbördes ordning, listan över saker som ska göras/ses/smakas när jag är i USA:



Golden Gate-bron
Den är röd, den är nästan tre kilometer lång, den väger 897 000 ton och den är helt fantastiskt fascinerande. Jag har nån slags fetisch för stora byggnadsverk (TV-tornet i Berlin!!!!) så Golden Gate-bron är någonting jag absolut måste se när vi ändå ska till San Fransisco. Jag ser framför mig hur jag sitter där på en picknickfilt ätandes ostmackor samtidigt som alla dom andra står runt mig och klagar på att vi borde åka snart. Golden Gate-bron måste ses helt enkelt.



Frihetsgudinnan
Jag har faktiskt redan sett The Statue of Liberty en gång. Det var under förra sommaren när jag stod en bit upp i Eiffeltornet och tittade ut över Seine som jag skymtade statyn. Ändå ska det bli intressant att få uppleva denna världens fetaste dam (?) som med sina 225 ton helt klart lider av en lättare variant av övervikt. Hennes BMI ligger på smått fantastiska 118 vilket är ungefär fyra gånger så högt som gränsen för fetma. Imponerande!
Men vad var det Mika sjöng? Big girls, you are beautiful”… Jag ska se denna tjockisdonna – hur fruktansvärt turistigt det än känns. Rapport angående om man på nåt sätt kan se in under hennes klänning utlovas.



Donuts
Vad mer behöver jag säga? I fettonas land nummer ett kommer Kausti öka sin vikt med ett hemskt stort antal kilon. Mycket kommer bero på ett enormt intag utav donuts i alla dess former. Det finns en donut för varje hjärtattackstyp: chokladdonuts, mashmallowsdonuts, vanlijdonuts, kiwidonuts, fruktdonuts, syltdonuts eller varför inte den garanterade hjärtattacken jordnötssmörsdonuten?
Kanske blir dags att byta namn på bloggen till ”Kaustis väg mot 100 kilo”?



Surfa i Kalifornien
Jag kan inte åka skateboard för fem öre, det ska vi vara på det klara med. Jag har aldrig åkt slalom, jag är kass på längdskidåkning och jag kan inte stanna när jag åker skridskor. För att inte tala om livsfaran med rullskridskor… Min balans är ett skämt och jag borde nog antagligen ha hjälm, knäskydd och ett helt MC-ställ på mig när jag provar att surfa för första gången för att inte slå ihjäl mig.
Ändå ser jag fram emot det nåt fruktansvärt. Jag har gått igenom allt man kan lära sig om surfning på Youtube och är redan halvvägs till att bli ett fulltidsproffs när det kommer till den här sporten. Hur svårt kan det vara egentligen? :f



In-N-Out Burger
Det är så jävla korkat att inte käka frukost och sen börja leta efter bilder på In-N-Outs hamburgare. Man blir helt förstörd och vill inget annat än att ta en bamsetugga av skrivbordsskivan och hoppas på att den smakar lika gott som det man ser på skärmen.
In-N-Out Burger är ett elegantare McDonalds och deras hamburgare är tydligen bland den bästa snabbmaten man kan få tag i på denna planet. Jag ser fram emot detta nåt sjukt just nu, men det kan också bero på att jag inte ätit frukost än.
Nej, det blir ingen sushi i USA som man säger så…



New Yorks skyskrapor
Jag gillar byggnader, okej? Jag vill se dom flera hundra meter höga byggnaderna runt mig, jag vill undvika solen genom att hoppa i deras skuggor och jag vill käka donuts samtidigt som jag gör det. Det kommer vara så sjukt mäktigt att stå där på gatorna och bli höjdrädd av att titta upp på skyskraporna. Jo, jag blir höjdrädd åt andra hållet med, är det nåt fel på det eller? :@



Baseboll
Jag förstår lite av sporten – slå till och spring. Sen får man en belöning om man springer tillräckligt långt bort. Lite så som bankrån fungerar. Jag kan knappt namnet på nån spelare, men jag måste ju ha sett en basebollmatch innan jag kliver på flyget hem från Miami.
NFL-säsongen pågår dock tyvärr inte, så någon amerikansk fotboll kommer vi antagligen inte få se. Vet inte riktigt hur det är med collage-säsongen dock, så kanske kanske kan vi få se nån match om vi har tur.



Graceland
Elvis bostad måste ju besökas. Inte för att jag är ett hyperstort fan av snubbens musik, men han är liksom Elvis.



Alcatraz
IBMs kontor i Dubl… förlåt, Alcatraz är någonting jag absolut måste se. Fängelser är alltid balla – megafängelser måste ju vara ännu ballare?



The Overseas Highway
Hur många har åkt på en bilväg rakt ut i havet? Inte jag i alla fall, eller inte ännu kanske man ska säga. Vägen från Floridas fastland ut till Key West ser skithäftig ut och jag kan redan se mig själv cruisandes i bilen längs Seven Mile Bridge.



Six Flags Magic Mountain
Six Flasgs Magic Mountain verkar vara den ultimata nöjesparken om man gillar berg- och dalbanor. Och jag gillar berg- och dalbanor :z Det finns hur många åkturer som helst och dom verkar riktigt mäktiga allihopa. Tar nog med mig blöjan i alla fall, mest för säkerhets skull…



Hollywood-skylten
Ett landmärke man måste se, easy as that. 1, 2, 3… 7, 8, 9… 9! Nio bokstäver man måste ha sett när man reser genom USA, no more no less.



Las Vegas
En bild säger mer än 1 000 bortspelade dollar…



Florida Keys – snorkling
Jag är ingen fena i vattnet och jag kan inte andas genom en snorkel för fem öre, men snorkla och hälsa på nere under ytan ska jag baskemig göra! Ska leta reda på Nemo och fråga honom hur livet som storkändis i det stora blåa havet är. Kanske bjuder han på en autograf också?



Grand Canyon
Det sägs att Grand Canyon ska vara helt fantastiskt och jag hoppas dom har rätt. Ta bilen dit, kliva ut och sen springa in och gömma sig i baksätet direkt. Höjdskräcken kommer nå nya höjder när jag gråtandes försöker ta mig ut på Skywalken som sträcker sig 20 mter ut från kanten. Dessutom har nån idiot kommit på att det minsann är smart att ha ett genomskinligt golv på bron också. Jag kommer vara livrädd… jag är redan livrädd…



Niagarafallen
Världens största vattenfall. Massa vatten och tydligen ännu en fantastisk naturupplevelse. Och en massa vatten.



Route 66
Hur förklarar man en flera hundra mil lång väg med en bild? Route 66 är den legendariska motorvägen som går tvärs igenom hela USA från Los Angeles till Chicago. Många säger att den är värd en omväg eller tre, vi komer följa den under sisådär 200 mil. Det måste bli bra, det finns liksom inget annat…



Everglades
Ett av resans sista mål blir Everglades – Floridas berömda träsk. Visste ni att det finns en flod som rinner igenom där? Vet ni vad den heter? Shark River! Hur ofantligt coolt är inte det!? Hoppas på att få besöka en alligatorfarm också och eventuellt t.o.m. klappa en miniskräcködla. Vore sjukt ballt. Och man kan fiska i Everglades med! Ballt att få en mört på kroken som sen huggs av en alligator på 110 kilo :n Måste provas om det finns tid över!

Vet ni vad det bästa är? Det här är bara några få av dom 40 000 miljarder sakerna jag kommer hinna med under resan <3

The day” närmar sig med stormsteg och jag börjar redan få svårt att somna på kvällarna. Det är bara ynka 57 dagar kvar tills vi drar till USA och vad passar då bättre än att presentera en preliminär resväg här på bloggen? Om ni frågar mig så finns det ingenting som passar bättre, så därför presenteras helt enkelt denna Resvägen 0.1 med bild och lite grundläggande information.
Det kommer bli förändringar, det kan jag lova, men samt måste vi ha någonting att gå efter så att vi kan beräkna resvägen hyfsat i alla fall. Tror t.ex. inte att Jaker skulle vara så nöjd om vi kommer 6 dagar försent till New York så att han tvingas vara ensam i det stora läskiga äpplet tills vi anländer.

9 853 km bilväg ligger framför oss och jag räknar kallt med att vi kommer köra fel ett antal gånger, så att räkna med 12 000 kilometers stjärtförlamande bilsittning känns inte helt orealistiskt.
Men jag ser fram emot det. Att svetta ner hela ryggstödet så att det kliar över hela ryggen, att spontanstanna vid nån strand för att bada, att bo på hotell där kackerlackorna är större än valfri svensk hund och att se mig själv gå upp från respektabla 72 kilo muskler i San Diego till att slutligen väga 102 kilo hamburgerfett när vi lämnar Miami i slutet av juli.
Spotifylistan inför roadtrippen gick igår över 3 000 (ja, tre tusen) låtar och jag är ganska säker att vi kommer passera maxgränsen på 3 333 låtar innan vi åker. Det blir många riktigt bra retro-låtar blandat med lite allt möjligt. Mer om mitt livsverk senare dock.

Resvägen var det ja, den ser ut som såhär för tillfället och alla tips, idéer och synpunkter är hur välkomna som helst. Noteras bör att vi inte har markerat alla ställen vi ska stanna på utan vi har mer inriktat oss på att få ihop en resväg så att vi kan börja titta på evenemang, turistfällor och annat trevligt i dom olika städerna.. Listan stannar helt enkelt på 19:e bokstaven i alfabetet eftersom Google Maps inte fixar fler punkter :i

[headline]A[/headline] San Diego, Kalifornien
[headline]B[/headline] Los Angeles, Kalifornien
[headline]C[/headline] Lompoc, Kalifornien
[headline]D[/headline] San Francisco, Kalifornien
[headline]E[/headline] Yosemite National Park, Kalifornien
[headline]F[/headline] Mesa, Kalifornien
[headline]G[/headline] Death Valley nationalpark, Kalifornien
[headline]H[/headline] Las Vegas, Nevada
[headline]I[/headline] Sedona, Arizona
[headline]J[/headline] Monument Valley, Arizona
[headline]K[/headline] Cadillac Ranch, Amarillo, Texas
[headline]L[/headline] Memphis, Tennessee
[headline]M[/headline] Nashville, Tennessee
[headline]N[/headline] Niagara Falls, Ontario
[headline]O[/headline] New York
[headline]P[/headline] Philadelphia, Pennsylvania
[headline]Q[/headline] Washington D.C., DC
[headline]R[/headline] Atlanta, Georgia
[headline]S[/headline] Florida

Vi har nu äntligen bokat bil inför USA-resan! 25 221 kronor kostade kalaset, men då är inte envägsavgiften på 500 dollar inräknad och sen har vi inte räknat med någon bil för dom fem sista dagarna av resan heller.
Man kunde nämligen bara hyra bil i 56 dagar i sträck av Holiday Autos av någon konstig anledning… Detta gör att vi kommer bli tvingade att hyra en till bil dom sista 4-5 dagarna när vi är i Florida. Personligen stör det mig inte alls, snarare tvärtom, och jag röstar stenhårt för att vi hyr en cabriolet så att man kan få cruisa längs Overseas Highway
med suffletten nedfälld. Det vore hur ballt som helst och en perfekt avslutning på resan.

Bensin är inte inräknat i priset ovanför, men den utgiften kommer bara att bli en patetiskt liten del av resebudgeten. Om vi räknar på att vi åker alla dom 9 853 kilometerna på motorväg och bilen drar motorvägsåkningsmycket bensin hela vägen så kommer den dra 26 mpg i snitt.
Nu kan amerikanarna som ni ser inte anpassa ett enda jäkla mått efter resten av världen och kör därför såklart ett eget påhittat bensinmått som heter miles per gallon istället för liter per mil, men översatt så blir då 26 mpg ungefär 0,9 liter bensin per mil. Det är då max vad bilen kan dra. Kör man stadskörning så drar den 0,6-0,7 liter per mil ungefär.
Om vi sen räknar med att vi åker lite fel några gånger och lägger på 200 mil extra på resvägen så åker vi då ungefär 12 000 km totalt under hela resan.

Bensinpriset i USA är sen inte riktigt som det svenska bensinpriset. I Amerika har dom inget Miljöpartiet bestående av dumma Stockholmare som inte förstår varför inte alla svenskar åker tunnelbana överallt och därför slipper invånarna over there” också extra skatter och skit som Sverige motiveras med att det ”skyndar på utvecklingen av alternativa bränslen”. I Sverige kostar idag en liter bensin strax över 14 kronor, i USA kostar samma liter bensin 6,20 kronor (3,71 $/US gallon)… Det är 58% mindre än det svenska priset.

Multiplicerar vi då ihop sträckan på 1 200 mil med bensinpriset på 6,20 kronor så får vi ut ungefär 7 500 kronor. För hela resan. Sen delar vi det på fyra personer*
Vi delar det inte på fem eftersom Jake och Linda åker ungefär halva vägen var. Istället får dom betala en halv persons bensinkostnad var istället.
också vilket gör att vi ungefär kommer få betala som mest 2 000 kronor per person för bensinen. Det är en skrattretande liten summa med tanke på att det ger två månaders ”obegränsat” bilresande…

Men bilen är nu bokad och den enskilt största utgiften inför resan är nu avklarad. Det blev en Saturn Vue vilket är en mellanklass-SUV som ska vara fullt tillräcklig för oss fem som åker. Vi kommer ändå bara vara som mest fyra pers i bilen samtidigt så utrymmet ska egentligen inte vara någon fara.

Det är bara 51 dagar kvar nu…”

Hotell Marriott i Manhattan, centrala New York. Där ska jag, lillebror, hans dam och Jaker bo. Två dubbelsängar, ett treochetthalvtstjärnigt rum och sex nätters boende kostade oss alla ungefär 350 kronor per natt/person. Fast nu när jag kollar står det att hotellet är fyrstjärnigt?…

I alla fall så kostade hotellet oss totalt 8 242 kronor och femtio öre och vi är alla mycket nöjda med att ha bokat hotell i det stora äpplet såpass tidigt som vi ändå gjorde.
Det är ju nämligen amerikanarnas svar på nationaldagen den 4:e när vi räknas anlända i New York och det känns som att det kan bli både dyrt och svårt att få tag i ett vettigt boende om man bokar allt för sent. Sen landar Jaker den 4:e juli i New York också så vi måste helt enkelt vara där då.
Vi planerar annars att checka in och sen eventuellt traska ner till Hudson River för att kika på megafyrverkerier. Det ska tydligen vara ganska många smällare som firas av där under kvällen. Såklart kommer jag stå där med en donut i min hand och titta.

USA är inte bara stort, USA är jättestort. Vi kommer spendera två månader där i sommar och vi kommer göra en massa olika saker. Vi har inte bokat in så mycket mer än att vi landar i San Diego den 31:a maj, att vi ska vara i San Fransisco för att se Alcatraz den 13:e juni och att vi sen ska vara i New York den 4:e juli. Det är onödigt att låsa sig om man inte absolut måste.

Men USA är som sagt jättestort och jag har sen en tid tillbaka försökt plocka fram saker som man kan göra på dom olika ställena vi besöker. Det finns miljarder sevärdheter och upplevelser man kan ta sig an, men oavsett hur hårt vi kämpar så kommer vi inte hinna med allt. Nej, vi kommer inte ens hinna med en bråkdel av allt USA har att erbjuda, men förhoppningsvis kommer vi hinna göra det mesta av det vi vill göra.

Jag slängde ihop en första lista på saker jag vill göra när jag är i USA, men det är inte säkert att allt blir av. Det beror lite på hur mina reskamrater känner kring de olika aktiviteterna. Samtidigt är USA ändå såpass stort att 18 punkter inte räcker för att ta upp allt som jag vill göra när jag väl är där. Därför kommer här några till saker jag drömmer om eller kommer göra under resan:



Segwaysightseeing
Segwayen är ett tvåhjuligt fordon som för första gången visades upp 2001. Den är fortfarande svindyr och kostar minst 40 000 kronor, så min enda chans att någonsin få provåka den är helt enkelt att hyra en. Det är en tvåhjulig farkost med en platta som du står på och sen har den ett styre att styra med. Du ställer dig på Segwayen med båda fötterna och sen lutar du dig framåt för att åka framåt, du lutar dig bakåt för att åka bakåt och styr sen höger/vänster med styret. Segwayen har sen ett inbyggt system som automatiskt håller balansen på fordonet så du behöver aldrig tänka på att hålla balansen eller så – det sköter Segwayen helt själv.
I USA finns dom att hyra i minst två av de städerna som vi ska till under resan, San Fransisco och Atlanta, och jag hoppas på att få åka i båda städerna.



Rocket launch, Kennedy Space Center
T minus 10 seconds, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 – WE HAVE LIFTOFF! Den 15:e juli var det planerat att USA skulle sparka upp en av sina jättesmällare i luften. Det var lite för tidigt för att vi skulle kunna passa in det, men samtidigt så räknade jag kallt med att uppskjutningen skulle flyttas – och det gjordes den redan häromdagen.
Problemet var bara det att dom flyttade fram den till september. Sketna NASA som inte kan hålla tider! :<
Men! Eftersom alla vet att NASA är katastrofdåliga på att få iväg sina rymdfarkoster i tid så lever ännu hoppet! Dom har nämligen planerat in fyra uppskjutningar från och med idag fram tills dess att vi lämnar USA och jag håller tummarna för att nån av dom skjuts fram – lagom tills den sista veckan då vi är i USA.
Drömmen vore ju att dom flyttade fram uppskjutningen av Atlantis, the number one rymdfärja. Då skulle jag nog gråta en skvätt om vi fick se på när den skickas upp i rymden. Hoppet är det sista som överger dåren…



Köra en Ferrari
Okej, jag vet att det här är en punkt som inte kommer hända. En Ferrari California kostar 2 300 dollar att hyra i 24 timmar och det är ungefär 2 000 dollar för mycket för att jag ens ska fundera på det. Men man kan ju få drömma…



Se en talkshow
Jay Leno, Jimmy Kimmel, Conan O'Brien eller varför inte den egenutnämnda hjärnskrynklaren Dr. Phil. Många talkshows finns det i USA och biljetterna är gratis till i stort sett allihopa. Såklart måste man försöka se minst en av dom när man ändå är där.
Sen får Megan Fox gärna vara där samtidigt också.



Pinal Airpark
Är det ett flygplan? Är det en flygplats? Nej, är en flygplanskyrkogård! Det enda stället i världen där man kan få gå in i en cockpit och trycka vilt på knapparna precis hur mycket man vill utan att bli stämplad som terrorist finns i Eloy, Arizona. Tyvärr ligger Arizona 60 mil åt totalt fel håll från San Diego där vi landar.
Stället lades i Arizona eftersom det tydligen är väldans torrt mitt i öknen som finns där (no shit?). Planen får stå där och tanken är att de torra klimatet ska förhindra planen från att rosta – antagligen för att man ska kunna hämta reservdelar från planen om det behövs i framtiden där när en viss modell slutat tillverkas. Stället verkar magiskt och det skulle vara så sjukt ballt att springa runt där och leka hemlig agent – tyvärr lär jag inte få göra det (vsad)



Silicon Valley
I San Fransisco ligger ett område där många av dom främsta IT-bolagen i världen har sina huvudkontor. I området finns kontor som tillhör storbolag såsom Adobe, Apple, Cisco, eBay, Google och Yahoo. En liten skillnad mot Ballycoolin där i Dublin om man säger så…
Stället i sig är ungefär lika upphetsande som en fönsterbräda men jag måste bara dit och fotografera mig själv med statyerna som dom uppfört för att hylla alla dom olika Android-versionerna som hittills släppts. En jättestor cupcake, en vacker donut och en pepparkaksgubbe är några av dom statyerna som slagits upp av Google.
Sen lär jag aldrig komma närmare att få jobba på Google än att stå utanför kontoret i Silicon Valley, men gör jag det har jag i alla fall varit närmare än dom flesta människorna här på jorden (yes)



Nej, jag är ingen tokig mördare och jag är ingen psykiskt sjuk ung man. Men såklart måste man testa hur det känns att skjuta med ett vapen när man väl är i vapengalningarnas hemland. 50-80 dollar kostar det att panga på en pricktavla i öknen och det lär garanterat bli den enda gången jag någonsin håller i en pickadoll.
Hoppas verkligen att man kan välja att skjuta med en Desert Eagle
, den var fantastisk att spela med i Uncharted 2 och Resident Evil 2 så den känns som ett ganska enkelt val för egen del.



Tälta i Grand Canyon
Jaja, jag vet att Grand Canyon var med på den förra listan, men bara för naturupplevelsen. Efter att ha varit vid Cliffs of Moher och fått något slags perspektiv på enorma naturupplevelser så är jag helt såld på tanken att campa i Grand Canyon. Stället kommer vara så sjukt häftigt och jag är övertygad om att jag kommer lägga mig och skrika som det barn jag innerst inne är när vi väl ska åka från kanjonen.
Lillebror, jag vill campa i Grand Canyon!!!



Spidermanmusikalen
En Spindelkis, en flygande goblin och två superhäftiga dräkter. Lägg sen till en budget på 460 m-i-l-j-o-n-e-r kronor och försök sen att förstå hur fantastiskt häftig den där musikalen kan tänkas vara. Den utspelar sig på scenen, i luften ovanför publiken och det är tydligen en herrans massa människor i vajrar som gungar runt överallt i salen. Sen har väl hälften av alla som är med i musikalen redan skadat sig allvarligt minst en gång så spänning kommer man ju inte vara utan om man säger så.
Musiken är skriven av Bono från U2 och det är även han som lastat in en stor del av pengarna i produktionen, men jag skiter i vilket. Dom kan hoppa runt och fisa i luften om dom vill så länge dom har ashäftiga dräkter på sig, flyger runt över publiken och håller på att kasta nät/skjuter på varandra.



Valsafari
Jag blev alldeles till mig när vi hälsade på sälarna i Howth förra sommaren. Dom ser så tjocka och otympliga ut men dom dominerar ju fullständigt när dom sprattlar runt i vattnet. Om sälarna är såpass fascinerande med sina 300 kilo vill jag inte ens fantisera om hur balla valarna med sina 200 000 kilo måste vara. Hoppas bara att whale watching inte kostar skjortan, något som båtutflykter alltid verka göra av någon anledning…



Utforska Florida, eller något annat ställe, via kayak
Inte allt för dyrt, ungefär 30-50 dollar per person kostar det att utforska delar av Florida vattenvägen i en kayak. Jag har aldrig suttit i en, men ge mig några minuters träning så lär det inte vara några problem att ta sig fram i eländet. Det borde bli ett ganska trevligt sätt att upptäcka naturen och röra lite på sig samtidigt som det är en bra början på bantningen som jag kommer behöva utsätta mig för efter två månaders konstant snabbmatsätande.



För futtiga 130 dollar kan man få möjligheten att åka med i en Nascarbil som körs av en professionell förare. Hastigheter upp till 250 kilometer i timmen utlovas och det verkar hur ballt som helst. Tyvärr har jag inte 450 dollar att lägga ut för att få köra bilen själv, men samtidigt kanske någon tok därute är villig att slanta upp med pengarna åt mig? Räknar kallt med att någon mentalt sjuk läsare hör av sig och för över ungefär 3 000 kronor till mitt Swedbankkonto innan jag åker till USA så att jag kan få sitta i förarsätet på bilen istället för shotgun (yes)


Fick en request om att slänga upp budgeten vi har inför USA-resan tidigare och jag tänkte att det kanske är en bra idé att slänga upp den nu. Vi åker ju om 29 dagar vilket känns helt sjukt…
Det mest är fixat och ekonomin är säkrad, skulle det skita sig nånstans på vägen får man väl helt enkelt sälja sin stjärt i San Fransisco eller nåt. Men det brukar lösa sig, USA är inte precis Uganda om man säger så, och det finns liksom butiker överallt där man kan köpa precis allt man kan tänkas ha glömt. Pass, flygbiljett, pengar, försäkring, adress på första hotellet och ESTA är kom ihåg-listan, allt annat är en bonus.

Men budgeten ser ut som så att vi planerat för 60 dagars roadtrippande. Den ligger lite i underkant, men det här var bara en preliminär budget vi lade upp i början av resan. Skulle jag tippa så kommer den hamna närmare 70 000 kronor när vi summerar allt, men jag tvekar inte en sekund på att man skulle kunna överleva på 10 000 dollar i landet i väst om man bara sköter sig lite.
Skulle jag tippa resans totala kostnad nu innan jag åker skulle jag säga att jag kommer ha spenderat 71 648 kronor när jag kommer hem igen.

Vissa av siffrorna är lite väl i underkant, boendet till exempel. 200 kronor per person och dag ska räcka enligt vissa samtidigt som andra säger att vi kommer få brottas med kackerlackor halva nätterna. Sen är bensinpriset lite väl i överkant, vi lär inte lägga 10 kronor per mil i USA då bensinen är såpass billig som den är. Allt är uppskattningar och den här budgeten är nog i minsta laget för att klara sig och fortfarande kunna ha kul.

Jag har beräknat alla kostnader för fyra personer eftersom Jake och Linda kommer åka ungefär halva vägen var och alla kostnader nedanför är räknat per person för 60 dagars USA-resande med bil.

Mat: 15 000 kr (250 kr per dag)
Bil: 8 000 kr (32 000 kr / 4 personer)
Boende: 12 000 kr (200 kr per dag)
Flyg: 7 000 kr
Bensin: 3 000 kr (1 200 mil, 10 kronor per mil)
Nöjen: 15 000 kronor
Totalt: 60 000 kronor

Idag har jag fått höra att det tydligen är en vulkan som har utbrott på Island. Jag har fått höra den nyheten” ungefär 812 gånger av ungefär lika många personer och varje gång har jag totalt ignorerat vederbörande. Jag är nämligen ganska medveten om att Grimsvötn just nu spottar ur sig lika mycket rök och aska per sekund som en genomsnittlig svensk rökare gör under 152 146 år (jo, jag räknade ut det
# En cigarett väger ungefär 1,2 gram
# Om hela cigaretten blir blir aska går det 833 cigaretter på ett kilo aska
# Grimaftna spottar ur sig 2 000 ton aska och rök per sekund vilket blir, grovt översatt, 1 666 000 000 cigaretters aska per sekund
# En normal svensk rökare röker uppskattningsvis
30 cigaretter per dag vilket gör att det tar 55 533 333 dagar för att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
# Det är 365 dagar på ett år vilket gör att det kommer ta en vanlig svensk rökare 152 146 år att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
# Bonusfakta: om vi leker med att en svensk lever 83 år, minus 8 eftersom rökning sägs begränsa livstiden med så många år, så får vi då fram att 152 146 år är 1 833 livstider för en normal rökare.

Så mycket rök och aska spottar vulkanen ur sig per sekund…
för hand).

Det finns dock lite olika sätt man kan hantera en sånhär situation på. Man kan antingen börja oroa sig för att jorden går under, att resan till USA inte kommer bli av och att allt kommer skita sig. Det är normalt att vara rädd för det okända och saker man inte själv kan påverka, men att låta sina känslor styras av vad Aftonbladet rapporterar är ungefär lika vettigt som att måla sin nyinköpta Ferrari med Falu Rödfärg för att man vill ha den lite mer röd. Det funkar ju, men det är nog inte den vägen man vill gå.
Skulle jag få uppskatta chansen att USA-resan inte blir av skulle jag sätta den till ungefär [headline]12%[/headline]. Flygbolagen är bättre rustade nu än sist, vinden kommer blåsa åt rätt håll när jag åker från Irland till Sverige och utbrottet känns inte lika illa som Eyjafjallajökull så jag känner mig ganska trygg under den här hysterin som pågår.

Vem namnsätter dom här vulkanerna förresten!? I Sverige kallade vi en av dom senaste ovädren som drog över landet för Gudrun – islänningarna döper sina vulkaner och naturkatastrofer till saker inte en enda människa kan varesig uttala eller komma ihåg [?] Note to ”Hata Island”-self: Namngivande är ytterliggare en sak islänningarna är sämst i världen på.

Men jo, jag vet, jag har sett bilderna och är medveten om att askmolnet kommer dra ner över Irland nu dom kommande dagarna. Jag räknar faktiskt med det eftersom jag sett att vinden kommer vända på torsdag förmiddag och börja blåsa askan norröver istället för söderut.
Då det är en fördröjning på hur lång tid det tar för askan att falla ner till marken/blåsa bort så kan jag tänka mig att det tar ungefär 24 timmar innan aska/luft-ration är tillräckligt låg för att flygen från Dublins då förmodligen stängda flygplats kommer kunna börja lyfta igen.
Därifrån har dom sen 24 timmar på sig att börja kämpa ikapp förseningarna som uppstått vilket borde göra att jag lämnar Dublin ungefär 2-3 timmar senare än beräknat på lördagen och landar ungefär 1,5-2,5 timmar senare än beräknat i Skavsta.
Det ger mig sen lagomt mycket tid för att åka hela vägen hem till Borlänge och sen vidare till Falun för att anlända precis innan Champions League-finalen börjar (resultatet av reseuppskattningen kommer på söndag när jag vet hur det gått).

Så nej, jag är inte speciellt panikslagen. Jag har kikat lite på förutsättningarna och sålänge inget oväntat händer så är det här över inom en vecka – lagom tills vi lämnar Arlanda för Chicago, och i förlängningen San Diego. Saker och ting ordnar sig, det gör dom alltid.
Mamma har panik, lillebror har panik och jag blev terroriserad med Aftonbladetjournalistik under hela dagen idag vilket gjorde mig en aning darrig men som sagt har mina egna efterforskningar gjort mig rätt lugn. [headline]12%[/headline] chans till fiasko är såklart galet högt i jämförelse med en vardag utan vulkanutbrott, men samtidigt kan jag ju inte göra ett skit åt Moder natur så jag väljer ändå att ta ett steg tillbaka, njuta av dom fantastiska bilderna på vulkanutbrottet och istället se fram emot det faktum att jag kommer vara i USA om ganska exakt en vecka.

/Mr. Cool”

Så var då dagen äntligen kommen. För 62 minuter sedan började äntligen min 62 dagar långa semester! Det har varit en lång väntan men som alltid när man tittar tillbaka i backspegeln så har tiden gått helt sjukt fort.
Ett år ungefär, så längesen var det som planerna tog fart: Om jag kan tågluffa genom Europa så borde jag väl kunna roadtrippa genom USA?”. Sen började jag lite smått planera hur jag skulle kunna sälja lillebror till nån snuskig österrikisk man vid namn Josef, hur jag skulle kunna få ledigt från jobbet i två månader utan att behöva muta mina chefer och hur jag skulle kunna skaffa mig nån kompis som kunde följa med.

Nu sket det där med att sälja lillebror till österrikaren sig, tydligen hade någon råkat springa på källaren som han hade byggt åt lillebror och det blev ett jäkla liv.
Sen fick jag inte tag i någon kompis heller så det föll sig tillslut naturligt att plocka med sig lillebror över till USA för att, om ungefär tre veckor, fråga Bellagio hur mycket han är värd och sen satsa honom på rött i hopp om att dubbla antalet lillebrorsnjurar jag kommer kunna sälja. Eller ska man satsa på svart istället?

Men härnäst på schemat så står det: IBM-fest ikväll. Jag kommer få frågan ”Hur känns det att ha semester!?!!?” ungefär tolhundratrettiosju gånger och jag har fortfarande inte utarbetat något vettigt svar. ”Köper du en sista-dagen-jag-är-här-öl åt mig?” får väl ses som ett vettigt sådant?
Sen verkar alla här tro att världen går under för att man är borta i två månader. Jag kommer återvända till Irland efter resan, om jag nu inte kvadrupelmegadubblar upp antalet lillebrorsor såpass att jag kan leva på organförsäljningen för resten av livet. Jag vet inte hur länge jag kommer stanna sen, men just nu har jag ingenting annat som lockar så jag får väl försöka börja plugga lite certifikat när jag kommer tillbaka och sen ta det därifrån.

Och nej, jag kommer inte sakna er dublinbor när jag är borta. Jag ska snart åka på the trip of my life och jag känner att det bekväma med IBM och Dublin minsann finns kvar sen när jag kommer tillbaka hit igen.
Ni kommer inte glömma mig och jag kommer absolut inte glömma er heller (det är två månader, inte förevigt), men det vore tjänstefel av mig att längta tillbaka till slentrian-Dublin när jag får chansen att göra nåt som dom flesta aldrig någonsin kommer få tummen ur att göra. Det där med alla kompisar, kollegor och mögliga lägenheter utan isolering kan jag grotta ner mig i när jag kommer tillbaka igen sen. Nu är det fetinghamburgare, baywatchstränder, tjockisar och en massa kilometer väg som gäller!”