Close

Category Archives Fascinerande


Så har man äntligen uppnåt någonting vettigt på jobbet. Efter många sekunders planering fick vi äntligen tummen ur och kunde avgöra mänsklighetens kanske största fråga: Är det egentligen någon skillnad på Coca Cola, Cola Zero och Diet Coke?
Spänningen var påtaglig när mina tre euro plötsligt förvandlades till tre burkar med det svarta guldet och vi satte oss till bords med tre plastmuggar var.

Deltagare i detta mycket vetenskapliga test var följande:


Jonas Spiris

Gängets kanske största modeguru som sätter fler trender per år än vad en litauisk trebarnsmamma gör. Han är så stor inom modevärlden att vissa säger att hans vikt uppgår till tressiffrigt. Har försökt banta sig i form med hjälp av alkoholfri öl tidigare och är nu sugen på att prova lightläskdieten.

Styrkor:
Storleken (killen skulle kunna hinka i sig hela Coca Colas årsförbrukning på en kvart om han bara hade lust)
Första intrycket (har gått en gentlemannakurs i Norge och ses nu av precis alla IBMs damer som 2000-talets Don Juan)

Svagheter:
Är kass på NHL 12
Kan inte stava till sitt eget efternamn (stavade sitt efternamn som Persson” när han skulle åka hem till Sverige sist :i )


Johannes Karlsson

Testkanin nummer två är killen med IBMs kanske coolaste profilbild på Facebook. Herr Karlssons starkaste attribut är att han är snålare än Ingvar Kamprad och han känns som att han kan vara en blivande svensk statsminister.

Styrkor:
Spelar en ohygglig mängd datorspel per vecka (alla vet att folk som spelar datorspel dricker mycket cola)
Fysiken (den enda killen i testpanelen som faktiskt tränar på gym. Spiris närvarar visserligen också han på gymmet, men han sitter bara på en bänk och dricker proteindrinkar)

Svagheter:
Är från Kalmar (det är knappt någon som förstår vad han säger…)


Kim Norberg

Testets sista deltagare är mannen som på fritiden bland annat står och köar i timmar för att få träffa en okänd Youtube-kändis, och när han inte gör det raggar han på New York-damer med framgångsrikt resultat. Kan sitt IBM-konto utantill, dricker bara deras öl och kan det kontots alla intranätetnyheter utantill redan innan dom publicerats.


Styrkor:
Aptiten (Äter som en snel hest travar)
Är van vid kolsyrade drycker (dricker öl som vi dödliga dricker vatten)

Svagheter:
Längden (kommer kolsyran avdunsta innan han hinner transportera colan från bordet till munnen?)


Kausti

Mannen, myten, legenden. Mannen som har allt och lite till, som uppskattningsvis har hällt i sig 1 500 liter Cola under sin livstid och den enda vettiga efterträdaren till IBMs VD. Är även självutnämnd colaexpert och vetenskapsman och han står även som ansvarig för dagens test.

Styrkor:
Ödmjukheten (ingen ytterliggare förklaring behövs)
Rutinen (har druckit cola mer än halva sitt liv)

Svagheter:
Nej


Testet
Testet gick alltså ut på att testkaninen, i första omgången Spiris, fick vända sig bort samtidigt som vi hällde upp tre muggar med en colasort var i, och sen fick testkaninen smaka och avgöra vilken sort som var vilken.
Spiris gjorde som alltid sitt allra bästa och hade därför totalfel på absolut alla sorter. Noll av tre för honom alltså.
In i handlingen klev sen Johannes som mäktade med det mycket imponerande resultatet att få full pott. Alla rätt och stensäker som få. Mycket datorspelande i den kroppen.
Näst på tur var sen New York-raggaren Kim som lyckades pricka den vanliga Colan men sen inte kunde skilja på Cola Zero och Diet Coke. Ett av tre rätt för honom då alltså.
Sist ut var sen the crazy scientist himself, Kausti, som efter första provsmakningen var helt ställd. ”Alla sorterna smakar ju skit!” var hans första kommentar. Efter ytterliggare lite testsmakande kom han fram till att två av sorterna smakade ännu mer eländigt än den sista sorten, och på så vis kunde han utläsa att den som smakade minst prutt alltså var den vanliga colan. Efter ytterliggare lite finsmakande och luktande kunde han sen konstatera att den hemskaste sörjan var Diet Coke och den näst hemskaste var Coke Zero.
Överlag var dock förvåningen ganska stor – all cola smakade ju verkligen bajs när man drack den och kände efter hur det egentligen smakade. Men å andra sidan är det ganska sällan man gör det, oftast hinkar man ju bara i sig vätskan och käkar nåt till.


Skillnaderna
Vanlig cola smakar småskummigt med en lagom nyanserad söt eftersmak. Diet Coke smakar lite mer syrligt när man dricker det samtidigt som eftersmaken smakar som diskmedel uppskummat i vatten. Cola Zero smakar neutralare hela vägen igenom, skummar inte så mycket i munnen och har ingen syrlig/söt eftersmak. Där blir eftersmaken lite som vatten – det blir inte så mycket mer än att man dricker den.


Resultatet
En sak kan snabbt konstateras: har man nån slags hjärnaktivitet så känner man skillnad på Cola Zero, Diet Coke och vanlig Coca Cola vid ett smaktest. Men om man däremot äter någonting till så blir smakskillnaden plötsligt mycket mindre, även om den nog går att känna lite smått.

Slutsatsen
Kan man då känna skillnad på dom olika colasorterna? Svaret är helt klart ja, skillnaden mellan vanlig cola och Diet/Zero känns ganska klart, skillnaden mellan Zero och Diet är mindre men ändå helt klart kännbar. ”

Plötsligt händer det. Plötsligt lever bloggen. Och den gör det på grund av en hemsida vid namn Wayback machine. Där fann jag en backuppad version av Kausti.com, version 1o.o. Tiopunktnoll, fast med två o istället för nollor. Bara för att det kändes coolare.
Efter det där fyndet rullade allt sen bara på helt plötsligt. Jag mindes att jag har en backup från jättelångt tillbaka på min externa hårddisk så jag öppnade upp det gamla arkivet och fann en del smått bisarrt och en del riktigt roliga grejer. Tänkte dela med mig lite av Kausti, version 12-19 år” här och nu:



Först har vi det fantastiska studentfotot från min student. Lite småkallt i luften, champagnen smakade sämre än Coca cola, kusinerna saknade tänder och någonstans hade jag fortfarande kvar hoppet om att min framtida karriär skulle vara som ledare för något obskyrt land i en varmare del av världen. Typ Tuvalu. Så blev det dock inte riktigt…



Lite tidigare under min karriär som ung man hade jag hunnit genomgå fasen ”talang”, mer specifikt som innebandytalang. Målen östes in, vägen in i distriktslaget låg vidöppen och jag scorade 3 mål i två av uttagninsmatcherna. A-lagsspel, straffskytt i A-laget och femmålsskytt i en av A-lagsmatcherna (gjorde fyra mål i matchen därinnan också) står nog högst på skrytlistan.

Hittade förövrigt mitt första A-lagsmål
på Youtube också. Rätt upp i krysset till tonerna av Gösta Linderholm. Magiskt.
Vi tackar Niklas ”Spindeldasen” (Aaaahahaha) Luotsinen för att han på något mirakulöst sätt orkade få någon att filma matcherna och sen själv sitta och redigera ihop filmerna. Sjukt kul att bli lite nostalgisk till bilderna.



Annars hittade jag lite Photoshop-alster från när jag var ung också :i Brinnande text var otroligt megahäftigt och jag gnetade dom där bilderna ett antal timmar innan jag insåg att det inte blev så mycket annat.



Men så hittade jag ett program vid namn Bryce 5.0. Det var ett slags superenkelt 3D-program där du drog ut saker du ville ha och sen kunde du ändra materialet på dom. Typ en massa stänger, gör dom silvriga, in med några andra ihåliga stänger, gör dom till en hjulform och på med ett svart material och vips hade man skapat en mycket elegant motorcykel. Det här var då 2003, för snart 10 år sedan. Sjukt. Silverbakgrunden som speglar himelen är ju fantasitsk om jag får säga det själv…


Konstiga gröna saker med mitt Lunarstorm-namn Too_Bad på hittades även det och det känns ju en aning pinsamt om jag ska vara ärlig. Namnet jag gav påkonstverket? Grön explotion i mitten lr nåt, too_bad i nedre vänster hörn.png [?]



Men så var jag ju inte så cool när jag var ung heller…

Vi fortsätter imorgon, då med bilkrascher, Amandas lillasyster och telefonsex…”

Dagen började på Hard Rock Café inne i Dublin. Världens antagligen godaste revbensspjäll sköljdes ner med några öl innan vi beställde in världens näst godaste efterrätt i form av deras supergoda brownie. En efterrätt som alltid får mig att vilja kräkas då den är så god att man nästan inte kan sluta äta. Att portionen sen är stor nog för att tillgodose en normalstor människas kaloriintag för en halv månad framöver gör ju inte saken bättre. Eller jo, det gör det.

Men rugbymatchen mellan Irland och Frankrike var det som egentligen var dagens mål. Biljetterna kostade 24 euro styck och femton stycken bokades så att dom rugbysugna IBMarna som kände för att se den irländska nationalsporten skulle få varsin. Tyvärr innebar den prislappen på biljetterna att vi fick sitta nästan högst upp på makalösa Aviva Stadium och biljettbokningen varnade även folk med svindel för att boka dessa biljetter.



Personligen tyckte jag dock inte det var speciellt högt däruppe och Line, Spiris, Markus, Sara och Cousin Itt verkade alla precis lika fascinerade av uppladdningen inför matchen som jag var.
Såklart var vi tvungna att hålla på Irland och både jag, Spiris, Maria och Elena hade köpt oss ett irländskt plagg för att stötta våra gröna hjältar.



Sen fick man även ta in öl på läktaren! Det var lätt det bästa med rugbyn, men tyvärr serverade dom äckel-Carlsberg så jag bestämde mig för att det här var ohållbart och…



… hällde därför ut eländet på golvet framför mig. Tyvärr studsar tydligen öl om man släpper den från en höjd vilket innebar att drycken vackert attackerade den tjuriga damen som satt på platsen framför mig. Hon var måttligt nöjd av att ha fått sunkig Carlsberg på sin fula tröja och grinade No!” på ett fantastiskt töntigt sätt när jag bad om ursäkt och frågade om hon var okej. Av hennes reaktion att döma så verkade det mer som om jag precis gjort någonting hemskt i stil med att köra över ett av hennes barn med en skördetröska och inte bara spillt lite öl på henne. Sen hade hon plötsligt en ombyteströja med sig också, men ändå satt hon där framme och gnällde hela matchen.

Så efter den här incidenten och hennes eviga gnällande började jag hålla på Frankrike istället.



Men rugby som sport då? Tja, vi kan ju börja med det uppenbara som dom flesta vet – hur man gör ”mål” i rugby. Man kan antingen sparka in bollen över ribban och mellan dom två stolparna för att få tre poäng. Om man sen springer med bollen över motståndarens kortsida och lägger ner den så får man sen fem poäng. Detta kallas dock inte ”mål” som i alla andra sporter i världen, nej här kallas det för ett ”försök” (try på engelska)…

Jag kan förövrigt inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att sitta och lyssna på när Lasse Granqvist kommenterar rugby-VM och i finalen mellan Irland och Sverige vrålar ”OJ VILKET FÖRSÖK HAN GÖÖÖÖR!!!”. Det borde heta mål för fasiken! Gör om gör rätt…



Om man då gjort ett försök ([?]) får man också en ”straffspark” med chans på att göra två ytterliggare poäng. Jag förstod aldrig riktigt hur eländet fungerade, men ALLA på hela arenan blev knäpptysta när snubben skulle sparka in den där bollen från typ 7 meter över ribban.
Sen började två motståndare springa mot honom, och vad tror ni då han gjorde? Han avvaktade precis sådär lagom länge så att försvararna trodde att dom skulle hinna fram och blockera sparken innan han skickade iväg bollen helt åt skogen. Långt utanför och inga extrapoäng till Irland där inte.




Rätt ofta under matchen så rensade lagen bollen ut över sidlinjen av någon anledning också. Det intressanta var att man aldrig visste vilket lag som skulle få inkastet. Ibland fick Frankrike inkastet när dom sparkade ut bollen över linjen och ibland fick Irland inkastet. Noll logik i eländet och vi skrattade gott åt att dom verkade slumpa fram vems tur det var att kasta inkast :i

Men inkasten var i alla fall balla! En av spelarna kastade inkastet och resten av spelarna hjälptes, på nåt slags cirkusnummer-sätt, åt att lyfta upp en av spelarna i luften så att han kunde nå bollen. Kanske kan det här vara någonting för Milan att utveckla så att Zlatan kan få det lite lättare att göra mål på hörnsparkarna? :f



Sen ibland så blåste domaren av för någonting också. Då ställde sig en massa spelare, höll om varandras lår och stoppade ansiktet i rumpan på varandra för att på så vis kunna stå och göra någonting som mest liknade en omvänd dragkamp. Knuffkamp kanske man ska kalla det? Det fanns inget riktigt mål med det hela utan rätt som det var så kom bollen ut därifrån och alla sprang vidare som vanligt. Varför dom inte bara tog ut bollen och spelade vidare istället för att knuffkampa övergår dock mitt förstånd…



Det sägs ju att rugby ska vara en hård sport, men jag tyckte mest den liknade italiensk fotboll med oxar ungefär. Rätt som det var låg någon skadad och istället för att invänta nästa avblåsning så kutade läkaren i på planen direkt för att undsätta sin skadade kompis. Det kändes lite som att läkaren inte riktigt platsade i militären och därför agerade militärsjukvårdare på rugbyplanen istället. I krig har man ju inga avblåsningar så då kan man springa in på planen direkt man känner för det.

Det här ledde till ett antal dråpliga situationer under matchen, men allra roligast var när en fransk spelare låg skadad strax inne på den irländska planhalvan och spelet plötsligt vände över på den sidan han låg på. Då kom några galna irländare springandes mot sjukvårdaren och den halvdöda fransmannen vilket ledde till att dom båda fick hoppa undan i panik :i Mitt i spelet stod sen en medicinväska och lite annan smått och gott samtidigt som alla spelade vidare :i



Sen var det nån som nästan dog också. Då skickade dom in sin hemmabyggda ambulans och hämtade upp stackaren som antagligen fick föras till sjukhus med ett amputerat ben eller nåt.

Pauser var det gott om också. Sporten liknade amerikansk fotboll på det viset, bara det att det aldrig fanns något riktigt taktiksnack som skapade pauserna. Det var mer att alla skulle ställa upp sig korrekt som tog tid, samt att dom skulle torka av bollen om den blev blöt osv.

Sen fick man inte ens passa framåt! Då blåste domaren av och så fick motståndarna bollen. Idiotiskt! Så på så vis är rugbyn mer likt schack än fotboll – man får inte passa framåt, det händer inte speciellt mycket när man väl utövar eländet och endast dom riktigt insatta kan uppskatta skiten.



Matchen då? Ja den slutade 26-22 till fransmännen och jag jublade lite inombords trots att jag satt där i min irländska tröja.
Sporten i sig var dock jääääättetråkig vilket vi alla var överens om. Alla utom norskan då, hon är norsk och förstår inte bättre än att tycka att eländet till sport är intressant. Men hon är som sagt norsk så hon är ursäktad, man ska inte racka ner på handikappade liksom.

Vad ger man då rugby för betyg? Inte blir det högt i alla fall, och när jag dessutom tappat ut min öl så hade jag inte ens det att roa mig med på läktaren. Nej, en gång men aldrig mer. Rugby är ingenting för mig…

Betyg på rugbyn som sport: 0,5
Betyg på att spilla öl över gnällkärringen på stolen framför: 4”
Jag säger som kommentatorn: OTTA BAILA LA KÖNTELLA HÖRREJTA JÖSSESA TA KYLLÄ HARRRU HATTA LATTU KYNI TOYVA MÅÅÅÅLI MIKAEL GRANLUND KOOKA NONSESELLA ONSESELLA E HAKI PERRO TOTKIMAR HÖRRUI JÖSTAS

Det är bland det sjukaste jag sett någon göra i en ishockeyrink.
Jag minns när man var ung och satt på Youtube och kikade på det där berömda klippet från 1996 där Mike Legg för första gången visade
hur man gör en zorrofint på hockeyplanen. Man fattade inte vad som hände när man såg det första gången och det var så coolt att man nästan gjorde i byxan.
Sen dess har Robert Nilsson gjort samma sak
i AHL och Rob Hisey provade en utvecklad version
på en skills competition för Oilers nån gång för längesen, men ingen av dom gjorde det i ett läge som ens kan liknas vid det här…

Granlund gör det där i en VM-semifinal vid ställningen 0-0… Helt sjukt snyggt och jag vet inte riktigt hur han kommer på att göra det han gör. Han lär få berätta om det här målet så galet många gånger när han väl åker över till Minnesota för att spela NHL i framtiden, men jag tror han kan leva med det :i

Men fan om han gör det mot Sverige på söndag…

Det hela började med att jag skulle skriva ett inlägg om hotellet vi bokat i New York och slutade med två nätter med alldeles för lite sömn och en fantastisk funktion.
Jag ville bifoga en bild på hotellet i inlägget, som jag inte ens har börjat skriva än, men hittade ingen vettig på hotellets hemsida så jag kikade in på Google Maps en sväng för att plocka fram något vettigt där istället.
Först tänkte jag bara peka ut på en karta vart hotellet låg och sen slänga in en av dom halvsunkiga bilderna från hotellets hemsida i inlägget, men sen kom jag på att man kan använda sig av Google Street View för att faktiskt titta på hotellet på riktigt”. Man pekar ut var man vill stå på kartan, vilken riktning man vill titta i samt hur högt upp/ner man vill titta så visar sen Street View-funktionen exakt det.

Det fungerar dock endast på dom vägarna som Google redan har kört med sin speciella kamerabil, men tack och lov så är det på ganska många ställen. Ni kan redan prova och se exakt var det fungerar om ni öppnar kartan som finns på bloggen och sen tar tag i den orangea gubben uppe till vänster ovanför zoom-baren och drar. Då kommer kartan blåfärgas på dom ställena där det går att streetwalka. Sätt ner gubben på nån av dom platserna så kan ni sen traska runt lite i valfri stad, kolla på pyramiderna i Egypten eller varför inte åka den Transsibiriska Järnvägen?



Men om vi då, som ett exempel, pekar Street View på GPS-koordinaterna 40.688977,-74.043978 och säger att vi vill se i riktningen 140.37, hålla huvudet i höjden 0 (rakt fram) och sen zooma i 1 gånger storleken så får vi då alltså en bild på Golden Gate-bron i USA (exakt förklaring
Exempellänk som pekar på följande länk: http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&aq=0&t=h&z=16&layer=c&cbll=37.828848,-122.486178&cbp=12,140.37,0,1,0

Om vi sen färgkodar lite så kanske ni förstår bättre vilken variabel som innehåller vad:
GPS-koordinater på platsen du vill stå på
360-graders riktning vart du vill titta (0 = rakt fram, 180 = rakt bakåt)
Zoomnivå (1-10 tror jag den är)
Headingen, dvs hur högt upp du vill titta. 0 är rakt fram, -50 är rakt upp i luften och 50 är dina egna fötter
).
Med lite modifiering kan man också implementera detta i kartan som redan finns här på bloggen och då visa exakt vilken plats man vill, utan att ha knäppt kort eller ens varit där. Det är sjukt ballt om ni frågar mig och riktigt smidigt om man sen vill visa/tipsa om ställe under till exempel roadtrippen genom USA.

Funktionen är dock inte implementerad riktigt än, lite testkörning måste först klaras av, men ikväll eller imorgon så bör funktionen göra premiär i inlägget ”Hotell i New York bokat!”.

Stay tuned…

Isgren och hans dam satt ute i vardagsrummet och kikade film tidigare under veckan. Jag hade precis lagat mat så jag satte mig i soffan bredvid dom och kikade lite på vad som erbjöds i underhållningsväg.
På skärmen visades nån halvkass romantisk komedi som jag inte ens snappade upp namnet på. I alla fall så handlade filmen om en megasmörig snubbe som såklart passade perfekt in i den typiska romantisk tjejfilm”-mallen för hur en kille ska vara. Han smörade, smickrade och gjorde allt för sin fantastiska dam och allt var sådär äckligt puttinuttigt som det alltid blir i såna där filmer.

Det är dock inte filmen i sig som jag är intresserad av, utan mer en specifik scen i filmen. Den utspelar sig som så att killen bor i San Fransisco samtidigt som hans dam bor i New York och dom båda sitter och pratar i telefon med varandra en kväll. I nederkant av bilden visas klockslaget hos dom båda, och det är här jag börjar närma mig min poäng. I nederkant av damens ruta står klockan på 23:20 men killens klocka står istället på 02:30 – eftersom dom båda befinner sig i olika tidszoner.

Då dök min fråga upp: hur funkar det med tidszonerna i USA? Jag, lillebror och dom andra kommer ju att korsa hela USA när vi kör våran road trip, från väst till öst, vilket innebär att vi alltså kommer få tre extra timmar i landet. Men när byter man tidszon? Finns det skyltar som säger ”Du har nu kommit in i en ny tidszon, vänligen ställ tillbaka klockan en timme” eller vrider man klockan en liten bit hela tiden? Eller finns det nåt annat finurligt sätt att lösa det hela på?


Okej, vi kan börja med att säga att det inte var ett aprilskämt. Vi skulle jobba i lördags. Vi tog oss, efter många om och men, över till andra sidan stan där serverhallen som vi skulle arbeta i låg.
Det vi skulle göra var inte speciellt avancerat utan vi skulle mest bara kontrollera så att rätt server satt på rätt plats och sen skulle vi kontrollera vilka sladdar som satt i den också.
Varför? För att nån dåre bestämt sig för att flytta 40-50 servrar till något annat ställe under söndagen och därför måste ha absolut all information om dom.



Efter det så tog jag och Johannes en taxi (betald av jobbet) in till centrum och utforskade den östra delen av Dublin litegrann. Johannes ska nämligen jobba onsite i några veckor så han ville veta vart byggnaden han skulle till låg.
Det visade sig att den låg nästan rakt över bron sett från den lutande öltunnebyggnaden.

Vädret var annars fantastiskt, helt jäkla underbart! Solsken, värme och jag skämdes en aning när jag traskade runt i min vårjacka. Mössan som låg i jackfickan kändes fruktansvärt pinsam när man traskade längs Liffey och njöt av sommarvädret.



Efter att ha drömt lite om att bli sjöman samtidigt som jag kikade bort mot Dublins hamn så avvek vi sen från den vägen och mötte upp allas våran favoritdansk Jesper. Jesper hade inte käkat nåt så han tvingade in oss på Hard Rock för att han skulle få käka och jag kunde verkligen inte låta bli att beställa in en Hot Fudge Brownie Sundae – världshistoriens godaste efterrätt.

Hot Fudge Brownie Sundae
A mountain of our Hard Rock signature ice cream and hot fudge on a fresh brownie, topped with chopped walnuts, chocolate sprinkles, fresh whipped cream and a cherry.


Det är nån slags kladdkakeliknande brownie i botten med glass och supermegaperfekt grädde ovanpå. 50 arbetsminuter kostar den och den smakar helt fantastiskt. Äter ni någonsin på Hard Rock Café, prova för fasiken den där efterrätten.

Betyg på Hard Rocks Hot Fudge Brownie Sundae: 5



Jesper var jättenöjd med sin steak :i



Efter Hard Rock var det dock dags för dagens, och helgens, huvudattraktion. Croke Park var stället där det hände grejor den här lördagen. Amandas sjukt somriga hatt syns förövrigt fint i bildens underkant också.
Efter att först ha samlat dagisbarnen Isgren, Katta, Amanda, Bex, Theo, Jesper, Tom, Anna och Johannes så tog vi sikte på ingången som vi trodde var rätt. Den var fel och vi fick en vägbeskrivning av en funktionär vart vi skulle bege oss.

Här nånstans visade det sig att Croke Park inte riktigt är Emirates i London. Nä, Croke Park är mer… en irländsk variant fast med en jävla massa murar, hus och elände runtikring vilket gör att man inte bara kan gå från en entré till en annan. Istället måste man gå från en entré, ut till stora gatan, in på en mindre gata, in i en gränd där rånrisken ökade med 345%, ut på en till gata, över en bro, in på ännu en liten gata och sen bort till den entrén man letade efter från första början. Helt vansinnigt och så typiskt irländsk icke-fungerande… [?]



Men tillslut så hittade vi våra platser. Stol AA28 blev stället där jag lugnt och sansat kunde placera min bakdel för att direkt inse att vi missat 10 minuter av första halvlek… period… halvlek?
Resterande delen av gänget såg alla måttligt roade ut av matchen och Johannes kikade in den irländska damen Sinead på läktaren istället.



Ja, sporten vi skulle se var såklart hurling! En totalt irländsk sport där det bara finns ett land i världen som har ett landslag – Irland. Sporten är mindre än innebandyn, mindre än den holländska sporten korfball och troligtvis även mindre än den finska sporten boboll. Nu funkar dock Irland lite som så att dom inte har register över någonting alls, inklusive hur många som bor i landet och vem som bor på vilken adress, så det är omöjligt att få fram siffror på exakt hur många utövare som sysslar med hurling.



Sporten utövas med en boll som är väldigt lik basebollens (den är steeeenhård!). För att skicka runt bollen används en klubba” som är gjord av trä – något som leder till en herrans massa gula kort eftersom dom gärna klubbar ner varandra med dom där träpåkarna.
Avståndsmässigt så kan dom skicka iväg den basebollsliknande bollen 100-120 meter, så som ni kanske förstår så blir det målchanser stup i ett. Matchen slutade till exempel 20-20, så ni kanske förstår :i



Målen ser ut som fotbollsmål med rugbystolpar på. Gör man mål på ”rugbyvis” genom att skjuta bolluslingen över ribban men mellan dom höga stolparna så får man en poäng. 28 stycken sådana mål fick vi uppleva under dom 35 + 35 minuterna som matchen höll på.
Nu är det inte alltid så lätt att se om någon skjuter ett megaskott från egen zon och gör mål, så dom har även två måldomare. Den ena håller koll på om bollen gick in i ”rugbymålet” och den andra… gör mest ingenting. Jag såg aldrig att han rörde på sig över huvud taget faktiskt…
Nåja, gör man däremot mål i det ”riktiga” målet (”fotbollsmålet”) så får man tre poäng.



Och här nånstans kommer vi in på frågan: Vem FAN ställer sig i mål i en sånhär sport!? Målvakterna har som utrustning en klubba och en hjälm med galler på precis som utespelarna – och det är allt!
Idioten står alltså där mitt i målet och försöker rädda bollarna genom att vifta med sin spade samtidigt som anfallaren gör allt för att göra mål. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle försöka stoppa en stenhård boll som kommer farandes i 150 km/h med hjälp av endast en träpåk!?



Som tur är har han i alla fall hjälp av 14 utespelare. Offside existerar inte i den här sporten så det blir en massa tjongbollande fram och tillbaka innan någon kommer i skottläge och kan göra mål. Dom gjorde mål i snitt varannan minut, så det hände ju någonting hela tiden i alla fall. Dock var det förvånansvärt många avblåsningar hela tiden och medicingubbarna fick kuta ut bra många gånger för att silvertejpa ihop nån stackare som fått sitt ben knackat av en träpåk.




Man får använda vilken kroppsdel man vill för att föra fram bollen, men om du håller den i handen så får du bara hålla i den i max 3 sekunder, sen måste du släppa den. Men man får släppa upp bollen i luften och sen jonglera med den på klubban, då räknas det som att man släppt bollen så man får hålla i den i 3 sekunder till.
Under tiden har du 15 motspelare som gör allt för att massakera dig. Tacklingar var tillåtna, men ibland så blev det frislag lite här och där, så jag snappade i ärlighetens namn inte upp exakt allt om hur det fungerade.
Straffslag slogs dock från halva planen av någon anledning och vi hann uppleva några sådana med.

Annars blev man smått chockad när någon tjongar upp en ”löpboll” och 6 spelare går upp i närkamp om bollen. Fyra stycken viftar vilt med träpåkarna för att få tag i bollen och två dårar sträcker upp handen för att fånga den. Helt vansinnigt och jag vill inte ens tänka på hur många händer som fått amputeras i samband med hurling.



Sen började det plötsligt att regna. Det fina vädret från dublinpromenaden var helt bortblåst och det fullkomligt öste ner regn. Isgren drog rutinerat upp jackan och böjde sig framåt, Tom skrek som en liten flicka istället. Personligen plockade jag fram mössan och kände att valet att stoppa ner den i fickan var ett väldigt bra initiativ av mig själv.

Sen regnade det. Turligt nog var det paus precis efter att det börjat regna, för plötsligt haglade det också. Katastrofvädret visade sig såklart på den enda dagen då jag faktiskt klivit utanför mitt eget rumför första gången på sisådär 6 månader [?]



Men plötsligt chockerade irländarna med regn-rutin! Iofs, är det nåt dom ska vara duktiga på så är det regnkaos, men dom kom i alla fall på den utmärkta idén att öppna övervåningen på arenan så att vi som inte hade platser under tak kunde sitta där och mysa. The upper tier hade nämligen tak över hela läktaren.
Mycket bra initiativ där Irland!

Matchen spelades förövrigt mellan Dublin och Kilarney. 20-20 blev så slutresultatet efter att Dublin kvitterat med 30 sekunder kvar av matchen. 74 minuter (4 minuters tilläggstid) senare så kunde jag äntligen kryssa av ännu en sak på min ”Saker att göra innan jag dör”-lista:

Se en hurlingmatch [?]

Betyg på sporten hurling: 4



Tyvärr fick jag även kryssa av en punkt på någon random irländsk 12-årings lista också:

Se Jedward live [?]

Mindre nöjd där alltså. Dom tokigt friserade pop-killarna kändes förövrigt otroligt malplacerade på ett såpass testosteronsint evenemang som hurling ändå var. Nåja, nu köpte vi öl istället för att höra alla låtarna, men tydligen så är det dom som representerar Irland i Eurovision Song Contest med den otroligt maskulina låten… Lipstick
om ni är intresserade av hur sporten utövas. En riktigt bra video som förklarar hur sporten fungerar på ett väldigt pedagogiskt sätt.

Själv siktar jag på sängen nu.”

För er som inte vet om det så släpptes Andry Birds 2, kallat Angry Birds Rio, i förrgår. Det fanns att ladda ner gratis på Amazons egna app-butik den 22:a mars. Den app-butiken är ungefär lika smidig som att simma iförd ett par skidor. Kräktes över min mobil innan jag lyckades avinstallera skiten. Amazons app-butik bör undvikas till varje pris och gå inte på lockropen oavsett vad dom lockar med. Jag fick tag i spelet på ett annat sätt” och har det tillgängligt om någon är sugen.

Spelet då, hur är det? Grafiken är absolut bättre och bossfighterna verkar balla även om jag inte kommit dit ännu. Men det är nåt med spelet som gör mig tveksam ändå… Jag har klarat ut alla dom gamla versionerna och det här är ju faktiskt bara exakt samma sak som tidigare, nu i en ny förpackning… Jag blev t.ex. gladare av mina Angry Birds-mjukisdjur än vad jag blev av det nya spelet…
Dan Gonzales som jobbar på Rovio, som är skaparna bakom spelet, sade i en intervju att dom siktade på att göra Angry Birds lika stora som Super Mario. Jag skrattade lite smått åt hans storhetsvansinne direkt jag läste det, men idag har Angry Birds laddats ner över 100 miljoner gånger och dragit in över 70 miljoner dollar i intäkter. Rätt imponerande om jag får säga det själv.

Snopet att dollarn är så lågt värderad idag bara :z

Så… Blir Angry Birds det nya Super Mario? Jag vet inte riktigt… Det första Mario-spelet var revolutionerande, något det första Angry Birds-spelet också får sägas vara. Men den mustaschprydde rörmokarens styrka är den att han gått från ett ”springa och hoppa”-spel till att bli Super Mario Galaxy – och har hela tiden legat i framkanten av spelutvecklingen. Super Mario Bros 3 var (och är) fantastiskt på alla sätt, Super Mario World var en värdig uppföljare, Super Mario 64 var revolutionerande inom 3D-genren och Super Mario Galaxy tog det hela ett steg längre.
Angry Birds har i och med Rio kommit till ”Super Mario Bros. 2″-nivån. Ett spel jag knappt spelat eftersom det, i mitt tycke, inte är bättre än ettan på något mer sätt än grafiken. nu har jag bara spelat väldigt lite Rio hittills, så ingen jämförelse i övrigt.
Det som blir spännande är vad angry Birds gör härnäst. Kommer dom släppa en motsvarighet till Super Mario 3 eller kommer dom arga fåglarna istället göra en Sonic och sakta men säkert dö ut?

Den stora fågeln i slangbellan på Angry Birds Rio-reklamerna är i alla fall blå – kan det vara ett tecken kanske?”

Och alla säger att vi på CTSen inte har någonting att göra om dagarna? Den här avinstallationen beräknas vara klar om sisådär 64 dagar d.v.s. precis innan jag åker till USA. Ändå lyckades jag få klart den på 15 minuter och sparade på så vis in massa pengar åt företaget eftersom deras konsult inte behövde göra ingenting i två månader. Med detta sagt har jag då alltså precis sparat in sisådär 50 000 – 100 000 kronor åt företaget. Man kan nästan säga att jag är ovärdelig.

I måndags var det förövrigt 100 000 minuter kvar tills jag åker till USA. Kanske borde räkna så istället för att räkna dagar? Skulle iofs bli ganska jobbigt att hålla koll på i längden. Eller?

9 753 minuter och 53 sekunder…

Sådärja, då kan man äntligen kryssa av den punkten från sin Att göra innan jag dör”-lista. Jag har nu varit nere i Dublins centralare delar och sett Saint Patrick's Day med egna ögon och tänkte dra en liten rapport om hur det såg ut. Mycket folk var det, så jag misstänker att det kan dyka upp ett vithårigt huvud mitt i kortet på sisådär hälften av dom bilderna som togs under paraden, men här får ni lite smått och gott i alla fall…


Rutinerade dublinbor som tagit med sig en stege för att se över allt folk.


Massa folk iklätt gröna kläder på ena sidan paradgatan.


Snubben som gick först i paraden. Dublins svar på påven eller nåt…


Pållestolle.

Det var annars ganska svårt att få vettiga bilder på dom som medverkade i paraden eftersom paradgatan var populär och massa folk trängdes för att kunna se så bra som möjligt. Jag hamnade lite småsnett till eftersom vi kom ner till nästan exakt 12:00 så jag fick försöka så gott jag kunde.


Sopgubbe.


Män i kjol.


Män med flaggor.


Massa folk som kollade på paraden.


Mycket allvarliga militärer som inte alls verkade tycka att paraden var någonting roligt.


Sa jag att det var mycket folk på plats? Det måste ha varit flera hundra tusen personer som befann sig i centrum när paraden gick av stapeln. Enligt vissa hemsidor rör det sig om en miljon människor som befinner sig ute på gatorna i Dublin under Saint Patrick's Day. Helt sjukt…


Eleganta polismän på pållar.


Elegant room-mate med palmfrisyr.


Mafiosobil med okänd människa inuti.


Damer som troligtvis blivit drogade av sina musiklärare. Eller så var dom bara esteter. Konstigt betedde dom sig i alla fall. Vimsade runt i nån slags psykadelisk dans. Jag fattade ingenting…


Okända människor i oförklarliga dräkter. Se bilden för förklaring.


Sjukt energiska asiater.


Stor sovande sak.


Annars var det förvånansvärt många marching bands i paraden. Många som inte ens spelade musik… Bandgeeks överallt och jag kände att procenten idrottare i den delen av paraden inte var överdrivet hög…


”För att kunna spela instrumentet måste du vara instrumentet”. Varför inte ha instumentet som huvud?


Paraden forsätter. Pojken ser inte alltför lycklig ut, men han ser i alla fall irländsk ut.


En level 40 clown som precis fått tag i sunk-mounten.


Galen donna hängandes i mobil stolpe utan säkerhetslina.


Det regnar väldans mycket i Dublin så för att undvika regnet har man nyligen utvecklat trippel-paraplyet. Damen demonstrerar stolt hur glad man blir av att använda paraplyet.


Tjock donna som egentligen var en man.


Glada guld-donnor som dansade och hoppade runt.


Ball DJ som nästan misstogs för Johnny Depp.


Fler säckpipespelare.


En man med ett ben på sitt huvud. Fråga mig inte varför…


”Eye can see you”


Jävligt stor vovve…


Det var verkligen imponerande att se dom stora grejorna dom byggt ihop. Hoppas verkligen som används till nåt vettigt sen, för att bygga en såndär grej för en dag känns ju verkligen overkill…


Ingen ramträff där inte…


”It's not a bug, it's a feature”


Vissa dräkter kändes verkligen helt sjukt genomarbetade…


… och vissa ville man bara kunna köpa…


… andra kändes lite hängiga.


Glad trädliknande varelse.


I can has flygin mount?


Filmen Madagascar gjorde reklam också… eller nåt liknande i alla fall…


Pridefestivalen släng er i väggen! Saint Patrick's Day-festivalen har mer rosa att uppbringa än ni någonsin kan!


Och den har rosa killar som är utklädda till flamingos också!


Som om inte det vore nog så flyger grisarna här också…


Stor mekanisk vovve


Solen lyste annars på oss om vartannat och det var stundtals riktigt behagligt väder (och stundtals riktigt kallt när solne gick i moln)


Level 85 shaman på sin epic mount


Level… nej jag vet fan inte alls. N00b som inte förstår skillnaden mellan epic och gråa items?


Murlocs!!!!!! *RAWAWRAWRARARARARWL?*


Epic rosa mount. Endast för män som bär kjol.


Level 53 asiatisk shaman


Sista ledet i paraden.


Efter paraden tyckte Isgren att vi behövde inköpa en vikingahjälm var. ”Vi kommer se ut precis som Spartacus” tjoade han. Fem euro senare hade jag pimpat min frisyr med lite bling bling.


Isen var även han nöjd med sin krigshjälm. ”Kolla, det är jag som som är Spartacus” sprang han runt och härjade i Temple Bar.
Sen smet vi in på Hard Rock eftersom kön in bara var fem minuter där. Fyra öl och…


… historiens godaste revbensspjäll senare så begav vi oss ut på jakt efter Jesper, Sara, Johannes och dom andra som tagit sig ner till centrum. Dom var inne på Fibbers, men det är otroligt ointressant, vad som dock är otroligt intressant är att dom på Fibbers hade…


Grön öl som jag letat efter!!!! Bartenderna hade i nån grön vätska i ölen och den smakade skit efteråt, men…

Dricka grön öl på St Patrick's Day [?]


Lägre stående varelser (dom jobbar på desken allihopa).


Inne på Fibbers. Isgrens dam Kattis tyckte stället var jätteroligt.


Isen fick sen tag i Kattis diadem-mössa sen och då blev allt jätteroligt :i

Jag personligen avvek från stan vid 20-tiden eftersom Jesper behövde åka ut till Blanchardstown och käka. Jag själv drog hem och fixade pannkakor. Ett långt inlägg med många bilder och mycket lite text, men jag är trött så jag orkar inte fylla ut så mycket. Förstår fortfarande inte varför dom firar Saint Patrick's Day här, men jag kan i alla fall stryka den punkten från min lista nu…

Se paraden på St Patrick's Day [?]


Bonusbild: På Hard Rock satt jag förövrigt och övertalade Isen om att dricka långsammare. ”Nää, när jag dricker så kör jag hårt” var svaret jag fick. Jag himlade med ögonen och lät honom hållas. Nu ligger han och sover han på badrumsgolvet :i
Inte för att vara sån, men… I told you so! :z
12