Close

Category Archives Fascinerande


Så har man äntligen uppnåt någonting vettigt på jobbet. Efter många sekunders planering fick vi äntligen tummen ur och kunde avgöra mänsklighetens kanske största fråga: Är det egentligen någon skillnad på Coca Cola, Cola Zero och Diet Coke?
Spänningen var påtaglig när mina tre euro plötsligt förvandlades till tre burkar med det svarta guldet och vi satte oss till bords med tre plastmuggar var.

Deltagare i detta mycket vetenskapliga test var följande:


Jonas Spiris

Gängets kanske största modeguru som sätter fler trender per år än vad en litauisk trebarnsmamma gör. Han är så stor inom modevärlden att vissa säger att hans vikt uppgår till tressiffrigt. Har försökt banta sig i form med hjälp av alkoholfri öl tidigare och är nu sugen på att prova lightläskdieten.

Styrkor:
Storleken (killen skulle kunna hinka i sig hela Coca Colas årsförbrukning på en kvart om han bara hade lust)
Första intrycket (har gått en gentlemannakurs i Norge och ses nu av precis alla IBMs damer som 2000-talets Don Juan)

Svagheter:
Är kass på NHL 12
Kan inte stava till sitt eget efternamn (stavade sitt efternamn som Persson” när han skulle åka hem till Sverige sist :i )


Johannes Karlsson

Testkanin nummer två är killen med IBMs kanske coolaste profilbild på Facebook. Herr Karlssons starkaste attribut är att han är snålare än Ingvar Kamprad och han känns som att han kan vara en blivande svensk statsminister.

Styrkor:
Spelar en ohygglig mängd datorspel per vecka (alla vet att folk som spelar datorspel dricker mycket cola)
Fysiken (den enda killen i testpanelen som faktiskt tränar på gym. Spiris närvarar visserligen också han på gymmet, men han sitter bara på en bänk och dricker proteindrinkar)

Svagheter:
Är från Kalmar (det är knappt någon som förstår vad han säger…)


Kim Norberg

Testets sista deltagare är mannen som på fritiden bland annat står och köar i timmar för att få träffa en okänd Youtube-kändis, och när han inte gör det raggar han på New York-damer med framgångsrikt resultat. Kan sitt IBM-konto utantill, dricker bara deras öl och kan det kontots alla intranätetnyheter utantill redan innan dom publicerats.


Styrkor:
Aptiten (Äter som en snel hest travar)
Är van vid kolsyrade drycker (dricker öl som vi dödliga dricker vatten)

Svagheter:
Längden (kommer kolsyran avdunsta innan han hinner transportera colan från bordet till munnen?)


Kausti

Mannen, myten, legenden. Mannen som har allt och lite till, som uppskattningsvis har hällt i sig 1 500 liter Cola under sin livstid och den enda vettiga efterträdaren till IBMs VD. Är även självutnämnd colaexpert och vetenskapsman och han står även som ansvarig för dagens test.

Styrkor:
Ödmjukheten (ingen ytterliggare förklaring behövs)
Rutinen (har druckit cola mer än halva sitt liv)

Svagheter:
Nej


Testet
Testet gick alltså ut på att testkaninen, i första omgången Spiris, fick vända sig bort samtidigt som vi hällde upp tre muggar med en colasort var i, och sen fick testkaninen smaka och avgöra vilken sort som var vilken.
Spiris gjorde som alltid sitt allra bästa och hade därför totalfel på absolut alla sorter. Noll av tre för honom alltså.
In i handlingen klev sen Johannes som mäktade med det mycket imponerande resultatet att få full pott. Alla rätt och stensäker som få. Mycket datorspelande i den kroppen.
Näst på tur var sen New York-raggaren Kim som lyckades pricka den vanliga Colan men sen inte kunde skilja på Cola Zero och Diet Coke. Ett av tre rätt för honom då alltså.
Sist ut var sen the crazy scientist himself, Kausti, som efter första provsmakningen var helt ställd. ”Alla sorterna smakar ju skit!” var hans första kommentar. Efter ytterliggare lite testsmakande kom han fram till att två av sorterna smakade ännu mer eländigt än den sista sorten, och på så vis kunde han utläsa att den som smakade minst prutt alltså var den vanliga colan. Efter ytterliggare lite finsmakande och luktande kunde han sen konstatera att den hemskaste sörjan var Diet Coke och den näst hemskaste var Coke Zero.
Överlag var dock förvåningen ganska stor – all cola smakade ju verkligen bajs när man drack den och kände efter hur det egentligen smakade. Men å andra sidan är det ganska sällan man gör det, oftast hinkar man ju bara i sig vätskan och käkar nåt till.


Skillnaderna
Vanlig cola smakar småskummigt med en lagom nyanserad söt eftersmak. Diet Coke smakar lite mer syrligt när man dricker det samtidigt som eftersmaken smakar som diskmedel uppskummat i vatten. Cola Zero smakar neutralare hela vägen igenom, skummar inte så mycket i munnen och har ingen syrlig/söt eftersmak. Där blir eftersmaken lite som vatten – det blir inte så mycket mer än att man dricker den.


Resultatet
En sak kan snabbt konstateras: har man nån slags hjärnaktivitet så känner man skillnad på Cola Zero, Diet Coke och vanlig Coca Cola vid ett smaktest. Men om man däremot äter någonting till så blir smakskillnaden plötsligt mycket mindre, även om den nog går att känna lite smått.

Slutsatsen
Kan man då känna skillnad på dom olika colasorterna? Svaret är helt klart ja, skillnaden mellan vanlig cola och Diet/Zero känns ganska klart, skillnaden mellan Zero och Diet är mindre men ändå helt klart kännbar. ”

Plötsligt händer det. Plötsligt lever bloggen. Och den gör det på grund av en hemsida vid namn Wayback machine. Där fann jag en backuppad version av Kausti.com, version 1o.o. Tiopunktnoll, fast med två o istället för nollor. Bara för att det kändes coolare.
Efter det där fyndet rullade allt sen bara på helt plötsligt. Jag mindes att jag har en backup från jättelångt tillbaka på min externa hårddisk så jag öppnade upp det gamla arkivet och fann en del smått bisarrt och en del riktigt roliga grejer. Tänkte dela med mig lite av Kausti, version 12-19 år” här och nu:



Först har vi det fantastiska studentfotot från min student. Lite småkallt i luften, champagnen smakade sämre än Coca cola, kusinerna saknade tänder och någonstans hade jag fortfarande kvar hoppet om att min framtida karriär skulle vara som ledare för något obskyrt land i en varmare del av världen. Typ Tuvalu. Så blev det dock inte riktigt…



Lite tidigare under min karriär som ung man hade jag hunnit genomgå fasen ”talang”, mer specifikt som innebandytalang. Målen östes in, vägen in i distriktslaget låg vidöppen och jag scorade 3 mål i två av uttagninsmatcherna. A-lagsspel, straffskytt i A-laget och femmålsskytt i en av A-lagsmatcherna (gjorde fyra mål i matchen därinnan också) står nog högst på skrytlistan.

Hittade förövrigt mitt första A-lagsmål
på Youtube också. Rätt upp i krysset till tonerna av Gösta Linderholm. Magiskt.
Vi tackar Niklas ”Spindeldasen” (Aaaahahaha) Luotsinen för att han på något mirakulöst sätt orkade få någon att filma matcherna och sen själv sitta och redigera ihop filmerna. Sjukt kul att bli lite nostalgisk till bilderna.



Annars hittade jag lite Photoshop-alster från när jag var ung också :i Brinnande text var otroligt megahäftigt och jag gnetade dom där bilderna ett antal timmar innan jag insåg att det inte blev så mycket annat.



Men så hittade jag ett program vid namn Bryce 5.0. Det var ett slags superenkelt 3D-program där du drog ut saker du ville ha och sen kunde du ändra materialet på dom. Typ en massa stänger, gör dom silvriga, in med några andra ihåliga stänger, gör dom till en hjulform och på med ett svart material och vips hade man skapat en mycket elegant motorcykel. Det här var då 2003, för snart 10 år sedan. Sjukt. Silverbakgrunden som speglar himelen är ju fantasitsk om jag får säga det själv…


Konstiga gröna saker med mitt Lunarstorm-namn Too_Bad på hittades även det och det känns ju en aning pinsamt om jag ska vara ärlig. Namnet jag gav påkonstverket? Grön explotion i mitten lr nåt, too_bad i nedre vänster hörn.png [?]



Men så var jag ju inte så cool när jag var ung heller…

Vi fortsätter imorgon, då med bilkrascher, Amandas lillasyster och telefonsex…”

Dagen började på Hard Rock Café inne i Dublin. Världens antagligen godaste revbensspjäll sköljdes ner med några öl innan vi beställde in världens näst godaste efterrätt i form av deras supergoda brownie. En efterrätt som alltid får mig att vilja kräkas då den är så god att man nästan inte kan sluta äta. Att portionen sen är stor nog för att tillgodose en normalstor människas kaloriintag för en halv månad framöver gör ju inte saken bättre. Eller jo, det gör det.

Men rugbymatchen mellan Irland och Frankrike var det som egentligen var dagens mål. Biljetterna kostade 24 euro styck och femton stycken bokades så att dom rugbysugna IBMarna som kände för att se den irländska nationalsporten skulle få varsin. Tyvärr innebar den prislappen på biljetterna att vi fick sitta nästan högst upp på makalösa Aviva Stadium och biljettbokningen varnade även folk med svindel för att boka dessa biljetter.



Personligen tyckte jag dock inte det var speciellt högt däruppe och Line, Spiris, Markus, Sara och Cousin Itt verkade alla precis lika fascinerade av uppladdningen inför matchen som jag var.
Såklart var vi tvungna att hålla på Irland och både jag, Spiris, Maria och Elena hade köpt oss ett irländskt plagg för att stötta våra gröna hjältar.



Sen fick man även ta in öl på läktaren! Det var lätt det bästa med rugbyn, men tyvärr serverade dom äckel-Carlsberg så jag bestämde mig för att det här var ohållbart och…



… hällde därför ut eländet på golvet framför mig. Tyvärr studsar tydligen öl om man släpper den från en höjd vilket innebar att drycken vackert attackerade den tjuriga damen som satt på platsen framför mig. Hon var måttligt nöjd av att ha fått sunkig Carlsberg på sin fula tröja och grinade No!” på ett fantastiskt töntigt sätt när jag bad om ursäkt och frågade om hon var okej. Av hennes reaktion att döma så verkade det mer som om jag precis gjort någonting hemskt i stil med att köra över ett av hennes barn med en skördetröska och inte bara spillt lite öl på henne. Sen hade hon plötsligt en ombyteströja med sig också, men ändå satt hon där framme och gnällde hela matchen.

Så efter den här incidenten och hennes eviga gnällande började jag hålla på Frankrike istället.



Men rugby som sport då? Tja, vi kan ju börja med det uppenbara som dom flesta vet – hur man gör ”mål” i rugby. Man kan antingen sparka in bollen över ribban och mellan dom två stolparna för att få tre poäng. Om man sen springer med bollen över motståndarens kortsida och lägger ner den så får man sen fem poäng. Detta kallas dock inte ”mål” som i alla andra sporter i världen, nej här kallas det för ett ”försök” (try på engelska)…

Jag kan förövrigt inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att sitta och lyssna på när Lasse Granqvist kommenterar rugby-VM och i finalen mellan Irland och Sverige vrålar ”OJ VILKET FÖRSÖK HAN GÖÖÖÖR!!!”. Det borde heta mål för fasiken! Gör om gör rätt…



Om man då gjort ett försök ([?]) får man också en ”straffspark” med chans på att göra två ytterliggare poäng. Jag förstod aldrig riktigt hur eländet fungerade, men ALLA på hela arenan blev knäpptysta när snubben skulle sparka in den där bollen från typ 7 meter över ribban.
Sen började två motståndare springa mot honom, och vad tror ni då han gjorde? Han avvaktade precis sådär lagom länge så att försvararna trodde att dom skulle hinna fram och blockera sparken innan han skickade iväg bollen helt åt skogen. Långt utanför och inga extrapoäng till Irland där inte.




Rätt ofta under matchen så rensade lagen bollen ut över sidlinjen av någon anledning också. Det intressanta var att man aldrig visste vilket lag som skulle få inkastet. Ibland fick Frankrike inkastet när dom sparkade ut bollen över linjen och ibland fick Irland inkastet. Noll logik i eländet och vi skrattade gott åt att dom verkade slumpa fram vems tur det var att kasta inkast :i

Men inkasten var i alla fall balla! En av spelarna kastade inkastet och resten av spelarna hjälptes, på nåt slags cirkusnummer-sätt, åt att lyfta upp en av spelarna i luften så att han kunde nå bollen. Kanske kan det här vara någonting för Milan att utveckla så att Zlatan kan få det lite lättare att göra mål på hörnsparkarna? :f



Sen ibland så blåste domaren av för någonting också. Då ställde sig en massa spelare, höll om varandras lår och stoppade ansiktet i rumpan på varandra för att på så vis kunna stå och göra någonting som mest liknade en omvänd dragkamp. Knuffkamp kanske man ska kalla det? Det fanns inget riktigt mål med det hela utan rätt som det var så kom bollen ut därifrån och alla sprang vidare som vanligt. Varför dom inte bara tog ut bollen och spelade vidare istället för att knuffkampa övergår dock mitt förstånd…



Det sägs ju att rugby ska vara en hård sport, men jag tyckte mest den liknade italiensk fotboll med oxar ungefär. Rätt som det var låg någon skadad och istället för att invänta nästa avblåsning så kutade läkaren i på planen direkt för att undsätta sin skadade kompis. Det kändes lite som att läkaren inte riktigt platsade i militären och därför agerade militärsjukvårdare på rugbyplanen istället. I krig har man ju inga avblåsningar så då kan man springa in på planen direkt man känner för det.

Det här ledde till ett antal dråpliga situationer under matchen, men allra roligast var när en fransk spelare låg skadad strax inne på den irländska planhalvan och spelet plötsligt vände över på den sidan han låg på. Då kom några galna irländare springandes mot sjukvårdaren och den halvdöda fransmannen vilket ledde till att dom båda fick hoppa undan i panik :i Mitt i spelet stod sen en medicinväska och lite annan smått och gott samtidigt som alla spelade vidare :i



Sen var det nån som nästan dog också. Då skickade dom in sin hemmabyggda ambulans och hämtade upp stackaren som antagligen fick föras till sjukhus med ett amputerat ben eller nåt.

Pauser var det gott om också. Sporten liknade amerikansk fotboll på det viset, bara det att det aldrig fanns något riktigt taktiksnack som skapade pauserna. Det var mer att alla skulle ställa upp sig korrekt som tog tid, samt att dom skulle torka av bollen om den blev blöt osv.

Sen fick man inte ens passa framåt! Då blåste domaren av och så fick motståndarna bollen. Idiotiskt! Så på så vis är rugbyn mer likt schack än fotboll – man får inte passa framåt, det händer inte speciellt mycket när man väl utövar eländet och endast dom riktigt insatta kan uppskatta skiten.



Matchen då? Ja den slutade 26-22 till fransmännen och jag jublade lite inombords trots att jag satt där i min irländska tröja.
Sporten i sig var dock jääääättetråkig vilket vi alla var överens om. Alla utom norskan då, hon är norsk och förstår inte bättre än att tycka att eländet till sport är intressant. Men hon är som sagt norsk så hon är ursäktad, man ska inte racka ner på handikappade liksom.

Vad ger man då rugby för betyg? Inte blir det högt i alla fall, och när jag dessutom tappat ut min öl så hade jag inte ens det att roa mig med på läktaren. Nej, en gång men aldrig mer. Rugby är ingenting för mig…

Betyg på rugbyn som sport: 0,5
Betyg på att spilla öl över gnällkärringen på stolen framför: 4”
Jag säger som kommentatorn: OTTA BAILA LA KÖNTELLA HÖRREJTA JÖSSESA TA KYLLÄ HARRRU HATTA LATTU KYNI TOYVA MÅÅÅÅLI MIKAEL GRANLUND KOOKA NONSESELLA ONSESELLA E HAKI PERRO TOTKIMAR HÖRRUI JÖSTAS

Det är bland det sjukaste jag sett någon göra i en ishockeyrink.
Jag minns när man var ung och satt på Youtube och kikade på det där berömda klippet från 1996 där Mike Legg för första gången visade
hur man gör en zorrofint på hockeyplanen. Man fattade inte vad som hände när man såg det första gången och det var så coolt att man nästan gjorde i byxan.
Sen dess har Robert Nilsson gjort samma sak
i AHL och Rob Hisey provade en utvecklad version
på en skills competition för Oilers nån gång för längesen, men ingen av dom gjorde det i ett läge som ens kan liknas vid det här…

Granlund gör det där i en VM-semifinal vid ställningen 0-0… Helt sjukt snyggt och jag vet inte riktigt hur han kommer på att göra det han gör. Han lär få berätta om det här målet så galet många gånger när han väl åker över till Minnesota för att spela NHL i framtiden, men jag tror han kan leva med det :i

Men fan om han gör det mot Sverige på söndag…

Det hela började med att jag skulle skriva ett inlägg om hotellet vi bokat i New York och slutade med två nätter med alldeles för lite sömn och en fantastisk funktion.
Jag ville bifoga en bild på hotellet i inlägget, som jag inte ens har börjat skriva än, men hittade ingen vettig på hotellets hemsida så jag kikade in på Google Maps en sväng för att plocka fram något vettigt där istället.
Först tänkte jag bara peka ut på en karta vart hotellet låg och sen slänga in en av dom halvsunkiga bilderna från hotellets hemsida i inlägget, men sen kom jag på att man kan använda sig av Google Street View för att faktiskt titta på hotellet på riktigt”. Man pekar ut var man vill stå på kartan, vilken riktning man vill titta i samt hur högt upp/ner man vill titta så visar sen Street View-funktionen exakt det.

Det fungerar dock endast på dom vägarna som Google redan har kört med sin speciella kamerabil, men tack och lov så är det på ganska många ställen. Ni kan redan prova och se exakt var det fungerar om ni öppnar kartan som finns på bloggen och sen tar tag i den orangea gubben uppe till vänster ovanför zoom-baren och drar. Då kommer kartan blåfärgas på dom ställena där det går att streetwalka. Sätt ner gubben på nån av dom platserna så kan ni sen traska runt lite i valfri stad, kolla på pyramiderna i Egypten eller varför inte åka den Transsibiriska Järnvägen?



Men om vi då, som ett exempel, pekar Street View på GPS-koordinaterna 40.688977,-74.043978 och säger att vi vill se i riktningen 140.37, hålla huvudet i höjden 0 (rakt fram) och sen zooma i 1 gånger storleken så får vi då alltså en bild på Golden Gate-bron i USA (exakt förklaring
Exempellänk som pekar på följande länk: http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&aq=0&t=h&z=16&layer=c&cbll=37.828848,-122.486178&cbp=12,140.37,0,1,0

Om vi sen färgkodar lite så kanske ni förstår bättre vilken variabel som innehåller vad:
GPS-koordinater på platsen du vill stå på
360-graders riktning vart du vill titta (0 = rakt fram, 180 = rakt bakåt)
Zoomnivå (1-10 tror jag den är)
Headingen, dvs hur högt upp du vill titta. 0 är rakt fram, -50 är rakt upp i luften och 50 är dina egna fötter
).
Med lite modifiering kan man också implementera detta i kartan som redan finns här på bloggen och då visa exakt vilken plats man vill, utan att ha knäppt kort eller ens varit där. Det är sjukt ballt om ni frågar mig och riktigt smidigt om man sen vill visa/tipsa om ställe under till exempel roadtrippen genom USA.

Funktionen är dock inte implementerad riktigt än, lite testkörning måste först klaras av, men ikväll eller imorgon så bör funktionen göra premiär i inlägget ”Hotell i New York bokat!”.

Stay tuned…