Close

Category Archives Mustaschkampen 2011

Jag kände det på mig. Det slutade att sticka på halsen men sen så blev det inte så mycket mer. Det blev bara en halv millimeter till i längd ungefär men tätheten var bedrövlig. Nej, mitt skägg blir aldrig bättre än såhär :_
Jag har mindre testosteron än en rysk balletdansös och det innebär, precis som jag förutspådde, lite problem. Jag har hittills låtit både mustaschen och skägget härja fritt i mitt ansikte och man kan ju säga att det knappast har varit något kaos. Snarare en lugn sommardag av små små hårstrån vars avstånd mellan varandra är lika långt som avståndet mellan husen uppe i Norrland. Det är glesbebyggt område och skäggstråna använder röksignaler för att kommunicera.

Men dom växte i alla fall. Dom fyra skäggstråna växte och blev säkert en 6-7 millimeter långa innan dom slutligen förlorade kampen mot herr rakhyvel. Kommentaren Det ser ut ungefär som en igelkott med cancer” sammanfattar ganska klart hur illa det såg ut såhär i slutet innan stråna fick gå sitt öde till mötes.

Tio dagar fick dom i alla fall vara med. R.I.P. nu Ernst, Bengt, Anders och lilla Günter. Hyveln fick lov att göra sitt jobb och livet är inte rättvist. Förlåt mig. Ni får ha det så trevligt var ni nu hamnar efter att ha blivit nedspolade i handfatet. Mustaschen är i alla fall kvar…



Kaustis haka – eller en igelkott med cancer?”

Mustaschkampen tickar på fint och nästan en veckas rakhyvelsfrånvaro börjar sätta sina spår. Jag har märkt att jag antagligen är delvis italienare eftersom min mustasch börjar anta en såndär snitsig italiensk form. Lite av ett Rafael Edholm-stuk när man inte riktigt vet om man druckit svart mjölk eller om man faktiskt har en riktig mustasch.
Med tanke på misslyckandet med min förra mustaschbild där det mest ser ut som att jag ätit bajs så undviker jag hädanefter att photoshoppa mina bilder i Paint samtidigt som jag tar samtal på jobbet och kommer istället publicera IRL-bilder på hur eländet ser ut.

Nej, jag har en fruktansvärd huvudvärk för tillfället så jag tänker gräva ner mig i sängen och försöka sova en stund nu.
Okej, jag har bestämt mig. Eller rättare sagt: Okej, jag har precis tagit det dummast beslutet jag någonsin tagit under hela min manliga karriär.
Våran manager Robert (som förövrigt precis skaffat Facebook – undvik att adda där alltså!) som faktiskt är en rätt hyvens kille kom på att vi på desken borde hitta på något välgörande ändamål för att… anledningen till varför är fortfarande lite oklar.

Efter ett teammöte, en sparbössa och lite brainstorming kom sen den slutgiltiga idén fram – vi ska börja skramla pengar i en plåtburk varje månad. Pengarna ska sen skänkas till nån trevlig organisation och alla blir glada. Vi på desken för att vi slipper dom där vidriga kopparmynten och dom som får pengarna för att… dom får en massa pengar.
Sen kom twisten som innebar att jag, helt ogenomtänkt, satte mig själv i en väldigt prekär situation.

Jag talar såklart om den sista delen i välgörandet – Mustaschkampen… Några av oss grabbar på desken ska börja odla mustasch, mest för sakens skull. Problemet är ju bara det att jag antagligen kommer få stryk av alla killar – plus några av tjejerna på desken :c (Tina ska tydligen delta t.ex.)
Min testosteronnivå ligger ju strax under en genomsnittlig rysk kvinnas (typ Tina) och det innebär ett väldans bekymmer. Hur ska jag kunna förklara det faktum att jag inte fått mer än tre fjun på min överläpp efter en månads sparande? Hur ska jag kunna förklara att mina flickvän har en fylligare mustasch än mig själv? Frågorna är många och ursäkterna är få. På måndag börjar vi och då har jag exakt en månad på mig att hitta på en riktigt bra ursäkt för min överläppsfrisyrsbrist.


Moppemusch-Kausti och en polis [:.