Close

Category Archives Arbetsliv


Lotus Notes är ett skojigt program. För er som inte vet vad Lotus Notes är så är det en mailklient, ungefär som Outlook, bara det att man kan göra lite extra saker i Notes såsom att ha databaser liggandes i mailen och… ja, typ det var väl typ det.

Men det här programmet är inte alltid så logiskt. Bland annat är menysystemet inte alltid helt intuitivt och när man plötsligt har tre menyer för samma sak så snurrar man lätt bort sig…

Överlag tror jag dock att programmet är en bra grej (mest för att jag helst vill behålla mitt jobb om någon viktig IBMare nu skulle få för sig att läsa det här). Faktum är dock det att det inte finns något annat program som egentligen kan jämföras med Lotus Notes (så vitt jag vet), så någonting måste dom ha gjort rätt för att bli så stora som dom blivit.

Men det här inlägget skrivs inte på grund av att min kära mor klagat över att bloggen är död, inte heller för att lillebror gjort detsamma. Nej, det här inlägget skrivs eftersom jag fick en såndär fniss-upplevelse idag när jag satt och tittade till min ticketkö i Lotus Notes.
Där bredvid en av ticketarna kikade en liten ikon som såg ut som ett brev fram.

Vad kan det här betyda?” tänkte jag lite för mig själv. Det fanns ingen kolumn för mailet, betyder det kanske att jag fått ett mail som uppdaterat ticketen idag? Nä, inte det. Mailboxen hade inga nya mail när jag kontrollerade den.
Så jag kikade om det möjligtvis kunde vara så att ticketen skapats av ett mail och att det var därför ikonen fanns där. Näe, det var ingen skillnad på den där ticketen och en annan ”normal” ticket.

Men alla vet ju att man kan hålla muspekaren över saker och ting för att få reda på vad dom betyder, så jag provade det. Varför inte liksom? Får jag ingen information på 3-4 sekunder så får jag inte, men kanske kan dom där sekunderna lösa mysteriet. Så jag placerade min muspekare över brev-ikonen och väntade spänt.

Resultatet jag fick var dock inte helt väntat… ”Unopened white envelope icon” stod det i rutan som poppat upp för att förklara för mig vad ikonen betyder. ”En ikon som ser ut som ett oöppnat brev” tycker Lotus Notes är en bra förklaring på vad det där brevet betyder. Hur tänkte dom där? Och vad f-n betyder brevikonen!?


”Unopened white envelope icon”
Det hände en lite grej i restaurangen vi har på jobbet idag när jag stod i kö för att få ge kvinnan i kassan pengar för mackan jag tänkte köpa. Det var en av dom vanliga, ganska oattraktiva, kassörskorna som jobbat där det senaste året som satt och tog betalt och hon kämpade på precis som vanligt i den begynnande lunchstressen.
När hon sen var klar med killen framför mig traskade jag fram, ställde ner min bricka och väntade på att hon skulle lägga ner pengarna den förra killen betalat med så att hon kunde börja hjälpa mig. Och det gjorde hon också…

Direkt hon tittade upp så förändrades hennes ansiktsuttryck från den gamla vardagslunk-looken till den här:



Sen följde följande konversation:

Kassakvinnan: Bu… bu… but you look so brown?
Kausti: He-he (vad svarar man på något sånt?)
Kassakvinnan: Where did you go?
Kausti: Miami

Då byttes hennes ansiktsuttryck än en gång från ovanstående min till:



Konversationen fortsatte sedan:

Kassakvinnan: No way?… I'm so jealous!! (Som om inte det redan syntes :z)
Kausti: Hö-hö
Kassakvinnan: For how long?
Kausti: Miami for two weeks, and we did the rest of the USA as well, so two months in total.

Då brast det nästan för den stackars kvinnan…



Jag kände mig faktiskt lite ond när jag sen gick därifrån. Jag kände en stark känsla av medlidande eftersom jag verkligen såg i hennes ögon hur avundsjuk hon var samtidigt som man såg att hon aldrig någonsin skulle kunna göra det jag precis gjort.
Må hon vinna några miljoner på lotto en vacker dag så att jag någonstans nån gång i framtiden råkar springa in i henne, chockerat utbrista Bu… bu… but you look so brown?” och sen få ett ”Yes, I've been to Miami” som svar.

Jag håller mina tummar för dig kassakvinnan fastän jag inte kan ditt namn och fastän jag vet att du inte kan svenska.

Jag fick ett erbjudande av min teamleader David någon timme innan jag skulle gå hem idag. Jag och några till blev erbjudna att jobba extra imorgon och få 50% extra i OB, och det låter ju helt okej, så jag tackade ja.
Sen förklarade herr teamleader att vi som ville jobba skulle ta oss ner till södvästra Dublin och mötas upp vid lokalerna där. Det är förövrigt ett ställe där typ ingen som jobbar på IBM bor.

Efter det visade han oss på Google Maps vart vi skulle. Han hade dock inte fått någon exakt adress dit vi skulle ta oss, men han kunde peka ut byggnaden på kartan utan problem.
När jag googlar adressen så ser jag även att det är ett datacenter som ägs av företaget, som enligt David hade frågat om hjälp, ligger där. Dom ville ha hjälp med lite triviala saker såsom att på något vis inspektera 400+ servrar, kuta runt med hårdvara och lite annat. Så långt ser ju allt rätt ut, men är det inte något som är lite skumt med det här?… :f

Så när man börjar kika lite närmare på det hela så har vi faktiskt bara fått en karta med en pil på som visar vart vi ska, en väldigt vag beskrivning av vad vi ska göra, vi måste ta oss till andra sidan stan för att komma dit och
det är dessutom den första april idag. Dagen där man får luras hur mycket man vill utan att få pisk för det.

Så nu har jag hamnar i en jäkla knipa. Om jag uteblir från jobbet imorgon och allt det här är på riktigt så får jag en massa smisk. Men om jag åker dit och står där som ett fån i en timme så kommer jag få höra det under resten av tiden när jag jobbar här…
Nu ska jag inte dit själv, min trogna kamrat Johannes kommer i alla fall att stå bredvid mig där och se korkad ut om det nu skiter sig.

Det som gör mig lite tveksam till att det skulle vara ett aprilskämt är att det här har gått genom ett antal managers för att nå oss. Via företaget som vill ha hjälp, vidare till våran manager, ner till våran teamleader och sen ner till oss. Fast å andra sidan ska våran manager sluta om någon vecka….. Är det kanske han som ligger bakom det här?

Hur fan ska jag göra? :i Det skriker ju aprilskämt om det här, men iofs, om jag nu slipper betala taxi dit så spelar det egentligen inte mig nån roll om det faktiskt är ett skämt. Jag kommer i så fall upp i tid på en lördag och det skadar knappast XD

Och alla säger att vi på CTSen inte har någonting att göra om dagarna? Den här avinstallationen beräknas vara klar om sisådär 64 dagar d.v.s. precis innan jag åker till USA. Ändå lyckades jag få klart den på 15 minuter och sparade på så vis in massa pengar åt företaget eftersom deras konsult inte behövde göra ingenting i två månader. Med detta sagt har jag då alltså precis sparat in sisådär 50 000 – 100 000 kronor åt företaget. Man kan nästan säga att jag är ovärdelig.

I måndags var det förövrigt 100 000 minuter kvar tills jag åker till USA. Kanske borde räkna så istället för att räkna dagar? Skulle iofs bli ganska jobbigt att hålla koll på i längden. Eller?

9 753 minuter och 53 sekunder…

Det känns som att det är dags att uppdatera er om hur jobbsituationen för egen del ser ut idag. Jag började ju mitt nya jobb som second level-support för exakt 40 dagar sedan så jag känner att jag har börjat komma in i det hela lite nu. Därför kan väl en recension av mina nya arbetsuppgifter vara på sin plats.

Om jag lite kort ska förklara hur det nya jobbet ser ut så skulle man väl kunna jämföra det med Bill Gates jobb när han var VD för Microsoft ungefär.
Det enda som skiljer oss från honom är hans enorma ansvar, hans grova lön, makten och hans arbetsuppgifter då. Men annars är det otroligt likt.
Vi jobbar med IT – Bill Gates jobbade med IT. Vi har folk vi kan skicka tråkiga arbetsuppgifter till – Bill Gates kunde delegera tråkiga arbetsuppgifter. Vi jobbar för ett stort företag – Bill Gates jobbade för ett stort företag. Vi löser problem – Bill Gates löste problem. Vi äter lunch – Bill Gates åt lunch. Ser ni? Helt sjukt likt.

Men en vanlig arbetsdag ser annars ut som så att jag kommer insläntrandes på kontoret vid 07:40 och loggar in på telefonen. Telefonen är våran kontakt med Gud, den är vårat svar på vad Mecka är för muslimerna. Vi lyder den, vi vårdar den, vi vänder oss mot den vid bestämda klockslag och vi har blivit hjärntvät… övertygade om att den minsann är av högsta betydelse för oss. Utan våran telefon är vi ingenting.

Efter att jag har loggat in på telefonen följer en uppstart av datorn som tar sisådär 10 minuter ungefär. Lotus Notes (mailen), ticketsystemet (där vi ser dagens arbete), webbläsaren (Facebook och Flashback) och säkert nåt mer jag glömt bort startas upp samtidigt som musiken spelas i dom trasiga hörlurarna som jag borde bytt ut för längesen.
Efter det följer 15 minuters funderingar kring vilken sida av skärmen jag ska lägga upp mina fötter på idag. Höger, vänster eller kanske man ska överraska med att lägga fötterna på tangentbordet?
Här nånstans har den svåraste delen av arbetet redan avklarats. To lägga upp sina feets on höger or vänster sida of skrivbordet, that is the question” som herr Shakespeare en gång rutinerat skrev ett filmmanus om.



Efter dagens morgonsurf som tar sisådär 10-15 minuter extra så smyger jag sen upp ticketsystemet och tittar på vad jag fått för smått och gott att jobba med under dagen. Målet är åtta tickets, men just nu så är det så få tickets i kön att man knappt kan skrapa ihop så många tickets även om man vill.
Ärendena brukar i alla fall bestå av saker såsom datorer som blåskärmar ibland, Lotus Notes-problem (huu), problem att skriva ut från SAP, WMI-problem (det värsta jag vet), datorer som är långsamma samt en massa andra spännande saker. För att lösa problemen har jag sen en stor databas med i stort sett alla problem som någonsin kan uppstå till min hjälp. Eller ja, IMKD som den heter innehåller ju inte alla möjliga datorproblem, men den har lösningen på dom flesta ”normala” problemen i alla fall. IMKD står annars för… nånting som jag säkert borde kunna men inte kommer ihåg. IBM har överlag en helt störd mängd akronymer i sitt förråd. IMKD, GDF, CSAT, SLA är bara ett urval av alla dom tusentals förkortningarna som finns inom företaget.

Efter att ha löst alla mina tickets på nån timme antar min kö ett ökenformat (inklusive kaktusar) vars tomhet inte ens går att beskriva och jag får problem. Snart dyker en massa frågor upp i mitt huvud: Vad ska jag göra resten av dagen? Kommer nån märka att jag inte har någonting att göra? Ska jag försöka nå 8 000 inlägg på Flashback? Får jag betalt nu för att surfa på Facebook?

Då kommer nån med en jävla lista som innehåller dom tråkigaste arbetsuppgifterna jag någonsin gjort i hela mitt liv och förgyller min dag. ”Tack, vad snällt” svarar jag med en ganska saftigt sarkastisk ton i rösten och grottar in mig i listan.

Jag är en idiot, det är bara att erkänna. Förberedelser är någonting jag underskattar grovt och det sägs ju att förberedelser inför en stor och viktig händelse är nästan lika viktigt som the moment” sen är. Förberedet du dig bra så ökar chanserna att det går bra för dig.
Jag är inte sån, jag tar saker och ting lite som dom kommer. Jag kan hantera kaos sålänge det inte går till överdrift.
Och när det kommer till vanliga saker så är jag ännu sämre på att förbereda mig. Dåliga kostvanor, dåliga sovvanor och jag ska alltid ligga och dra mig någon extra minut på morgonen. Jag är lite av en hopplös slusk helt enkelt.

Idag är en såndär ”vanlig dag”. Fast en dålig sådan. En riktigt dålig en.

Det hela började med att jag var vaken alldeles för länge i lördags. Jag somnade strax före 5 på morgonen och sov till 12:30 ungefär. Det är alldeles för länge om man ska kunna somna en söndagkväll. ”Äsch, det löser sig” tänkte jag smidigt när jag vaknade igår.
Så jag var vaken där på dagen och låg med datorn fram tills klockan var på tok för mycket. Jag var hur pigg som helst, men när klockan slog 01:30 bestämde jag mig för att jag måste försöka somna. Jag hoppade in i duschen och gick och lade mig.

Men först skulle jag äta kvällsmat. En macka och såklart skulle jag, trots att jag kände den där förbjudna ”Michael, ska du verkligen dricka den där?”-känslan, dricka en Red Bull också.
3,5 timmar och en halv hjärtattack senare så somnade jag i alla fall tillslut. Jag fick sova två timmar inatt. Två timmar.

Som om inte det vore nog så gick jag klädd i en blöt vinterjacka i lördags och drog på mig en mildare variant av feber också. Den hänger såklart kvar i min kropp fortfarande.
Men jag tog mig upp imorse. Jag gick ur sängen 07:02, borstade tänderna och duschade ur morgonfrillan för att sen komma ut på trappen och se att bussen står vid rödljuset.

Därifrån gick det fort. Nästan 100 kilometer i timmen. För mig då, inte för bussen. Jag slog förresten nytt världsrekord på 200 meter – 8,9 sekunder tog det mig att Usain Bolt-löpa hela vägen ut till bussen. Såklart fick jag lov att springa ikapp den också, precis i sista sekunden. Full rulle hela vägen från dörren ut till bussen. Flåsandes som en flodhäst som precis jagat en Zebra klev jag sen på bussen och kastade i ungefär 1,15 euro i myntmaskinen som inte ger någon växel.

”How much?” frågade busschauffören som vanligt. Jag informerade honom om att dom 1,11 eurona som låg däri faktiskt var 1,15 och han svarade ”no”. En mildare chock senare pekade han på fönstret och visade att dom minsann höjt busspriset till jobbet med 4% till 1,20 euro.
Sen frös tiden i vad som verkade vara en evighet. Låten från ”The Good, the Bad and the Ugly” spelades i bakgrunden och vi spelade ett mindgame på elitserienivå innan herr busschaufför slutligen gav upp och visade att han minsann var en hyvens kille ändå. Den flåsande flodhästen verkade vara en såpass viktig kund att busschauffören avrundade dom där slantarna till 1,20 euro och gav flodhästen en biljett.

Väl framme vid busshållplatsen så kliver en något mindre flåsande flodhäst ut i det irländska morgonvädret och börjar gå mot kontorsbyggnaden till vilken han donerat sin själ.
Då kommer en vindpust vars styrka skulle ha vält dom tre små grisarnas hus på ett ögonblick och blåser tillbaka den klumpiga flodhästen halvvägs hem igen. Sen kommer en till. Och en till.

Jag var så trött att jag ett tag funderade på att sova lutandes mot vindpustarna som kom emot mig, men eftersom dom kom så oregelbundet så lade jag ner det projektet.
Men jag märkte en annan sak: eftersom jag bytte jacka hemma idag till den vattentäta vårjackan så hade jag inte med mig min badge. Den behövs, för om man blir påkommen inne i byggnaden med att inte ha den så blir man kidnappad av securitygubbarna, inlåst i ett mörkt litet rum och får lyssna på när en av gubbarna läser irländska barnböcker.

Så jag fick helt enkelt gå ”the walk of shame” och berätta att jag minsann glömt min badge hemma idag. Igen.
Men för att få min gula, skitfula, badge så var jag tvungen att uppge mitt namn. Rutinerad som man är så la jag fram mitt körkort på disken.
Snubben, som gav mig en temporär badge i fredags också, frågade som vanligt ”What's your first name?”. ”Kaustinen” pekade jag rutinerat. ”Your first name” sa han eftersom han antagligen inte hörde mig. ”Kaustinen” pekade jag igen.

”Your FIRST NAME” sa herr Shaquille O'neal bakom desken på ett onödigt hotfullt sätt. ”Oh… Michael” returnerade jag samtidigt som jag funderade varför han frågade efter mitt förnamn idag när han alltid annars frågar vilket som är mitt efternamn.
Nåja, jag fick min fula badge och kunde ta mig in i byggnaden för att märka att jag varit inloggad på telefonen hela helgen, att jag glömde min matlåda hemma och jag fick sen såklart lov att byta lösenord på min Lotus Notes också bara för att allt som skulle kunna gå fel skulle gå fel. ”Could not find 010″ svarade Notes efter lösenordsbytet och jag kände att det här verkligen var en praktdag utan dess like.

Nu sitter jag här och räknar ner. Direkt jag loggat in på telefonen började jag räkna: 07:59:59, 07:59:58… Räknar annars kallt med att förstöra någon kunds dator, spruta ner hela mitt tangentbord med Red Bull, att mina snickers ska vara mögliga och att det ska ligga en mördarspindel bland mina bananer idag. Det är en sån dag helt enkelt…

Ord kan inte beskriva hur skönt det känns! Jag bestämde mig för att ta ledigt under morgondagen för att packa klart inför mitt Sverigebesök. Okej, jag har egentligen inte ens börjat packa med jag fixar det imorrn. Promise.

Men det är inte bara för Sverigebesöket och dom kommande sex lediga dagarna jag är glad. För idag hände det efter 395 dagars slaveri. Jag är fri från desken! Jag gjorde mina sista åtta arbetstimmar förslavad med ett headset. Aldrig mer. Visst, jag kommer behöva ha det på mig ibland på CTSen också, men max en timme per dag typ.

Förresten har all snö försvunnit från backen här. Vad gör jag då? Åker hem till stället där snön fortfarande är närvarande. Lite av en missräkning där, men det är det värt! Kebabpizza, korv stroganoff, Ica Maxi och min Nissan-Ferrari, allt finns där och bara väntar på mig!

Landar i Sverige 22:30 imorgon om ni undrar, så är hemma typ mitt i natten.
Julafton 2010 blev inte som alla andra julaftonar. Jag sov inte till 14:00, jag firade inte med släkten och jag befann mig inte ens i rätt” land. Istället gick jag upp 06:10 och traskade till jobbet med min kollega Jesper
för att slita där i 8 timmar. Nu fick vi som sagt bara in ett enda samtal, men Ralf i Gambia var tydligen nöjd med att få hjälp på självaste julafton i alla fall.

Va? Jo, Jesper klär sig jämt i badrock och solglasögon – även om det är minus 10 grader ute. Han är nämligen dansk. Född och uppvuxen i Lund-trakten som, som alla vet, ligger i norra Danmark. Danskar är ju lite sämre människor än vi andra och dom pratar på ett sätt som ingen svensk uppskattar så därför brukar vi reta honom för det. Vissa skulle nog kalla det faktum att danskar är sämre än svenskar för rasism, men jag föredrar att kalla det verklighet.

Efter arbetsdagen traskade vi hem och fixade allt som skulle fixas hemma, sen släpade vi över dom 7-8 påsarna med mat och dryck som skulle försörja oss under kvällen.


Dansk-Jespers danska kompis Tom hade redan varit förutseende och förberett revbensspjällen, korven och köttbullarna innan vi kom. Att vi skulle göra potatisgratäng till det hela också hade han helt missat, men vi kände att det inte var nån större grej. Han är trots allt dansk och man får ha lite överseende med vad dessa varelser ställer till med.

Så Isgren och jag skalade dom 5 kilo potatisarna som vi hade plockat med oss för att fixa potatisgratäng och lät dessa sen ligga och mörkna till sig lite eftersom vi hade glömt löken hemma. Denkan tog megalöpningen och fixade lök samtidigt som vi andra började planera för Kalle på projektorn inne i danskarnas vardagsrum.



Spända småbarn som tittar på Kalle Ankas jul. Och ett par extra ben med en ölburk.



Tina är ju i Sverige, men ändå kändes det verkligen som att hon var med oss och firade jul här i Dublin. Det där konstanta ”Papapapappari pari papi papi papi”-ljudet från hackspetten påminde oss hela tiden om den pratglada tösen som annars brukar se till att bota tystnaden vart hon än kommer :i



När Kalle hade fått briljera i en dryg timme så återupptog vi matlagningen. Irländsk prinskorv hade inköpts eftersom våran svenska ranson bestående av 25 korvar som skulle delas på 11 personer var under all kritik. På grund av snöovädret och det sena datumet så kunde vi inte åka ut till IKEA för att införskaffa mer heller :_

Jag förstår verkligen inte hur irländarna kan ha överlevt innan McDonalds kom hit. Deras matkultur är sämre än min egen var när jag var 3 år och hade en receptbok som endast bestod av sandkakor från sandlådan.
Den irländska matkonsten är verkligen så katastrofalt dålig att i stort sett all mat är antingen panerad eller smakar sämre än riktigt dålig skolmat.

Den här korven kommer är lika svår att bli av med som utarmat uran – och precis lika giftig. Vi människor äter den inte, djuren äter den inte, danskarna äter den inte och den förmultnar inte ens om man slänger den på komposten. Den kommer existera i flera tusen år och måste förvaras i ett slutet bergrum för att inte smitta ner omvärlden med sin äckliga korvsmak.

Betyg på irländsk korv: (vsad)



Danskarna dominerade också med sin kasslertillagning. Dom öppnade plasten, plockade ur kasslern och hivade in den i ugnen. En stund senare plockades den ut och nätet satt jättefast i köttet. ”Remove net before cooking” stod det på förpackningen men eftersom det heter ”fjerne netto før tilberedning” på danska så missades detta av våra grötpratande vänner.



Jag var typ den enda som kunde receptet på potatisgratäng och med den makten så kom även arbetsledarrollen in i leken. Jag kunde styra och ställa lite som jag ville eftersom ingen vågade riskera att bli utan potatisgratäng. ”Jesper du skär potatisen, Isgren du skalar potatis och Elin du fixar äggen. Jag sitter här och funderar på hur vi ska poola er för att kunna sparka Jesper och spara en massa pengar på arbetet här”. Ser ni? Jag skulle bli en grym manager……….



”Jäklar vilken liten korv du har Tom”



Jultallrik. Potatisgratäng, prinskorv, ägg med räkor, skinka, lax och köttbullar. Helt sjukt bra för att vara på Irland och en mycket väl godkänd tallrik i svenska mått mätt.



Vi hade fått med oss en svensktalande fransk i gänget också (till vänster). Denkan (till höger) skulle ju egentligen ha åkt hem den 23:e December men på grund av skökaoset så lyfte inte hans plan. Istället träffade han den här snubben på flygplatsen och bjöd in honom eftersom han ändå inte hade nånstans att vara. Vi hade planerat att vara 8, nu var vi uppe i 11 stycken med fransmannen inbjuden :i
Vi svarade med att lära honom ölförpackningsdragkamp och vad julskinka är förnåt. Julskinkan uppskattades inte, ölförpackningsdragkampen verkade han dock uppskatta mer.
Personligen så vann jag alla mina matcher och utnämnde mig själv i hemlighet till irländsk mästare i sporten. OS 2014 here I come!



Sisådär 3 timmar efter maten rullade herr Bismut äntligen in. Han hade virrat bort sig, tagit fel buss och överlag failat helt otroligt mycket innan han slutligen hittade rätt. Lite av Bismuts trademark om ni frågar mig…



Kvällen avslutades med en flygteknisk instruktion av hur vingklaffar på flygplan fungerar signerad dansk-Jesper…



… och ett konstaterande som inte överraskade någon.

Överlag får jag säga att julafton 2010 blev mycket mer lyckat än förväntat. Maten blev nästintill perfekt, sällskapet var riktigt bra och vi hade t.o.m. en dm snö på marken! Visst, jag hoppas verkligen inte att det blir en till julafton på Irland för egen del, men jag ångrar heller inte mitt val att jobba över jul (även om jag inte hade så mycket till val [?]).

Nej, men god jul på er alla! Nu är det sovdags här.

Jag fick spendera mina första julaftonstimmar på jobbet görandes typ ingenting. Efter att jag fått ett paket i form av en megafon där någon antagligen tycker att mitt gnäll på desken inte hörs tydligt nog så hittade nån hjälte på Pixino som är en variant av Pictionary. Själv dominerade jag stort med en massa vinster och någon nästan-vinst samtidigt som vissa andra (typ Vampyr-Maria) var lite sämre. Vem fasiken ritar en gubbe och pekar en pil på knät när man ska rita ordet håll” t.ex. :i

Vi fick faktiskt in ett riktigt samtal idag också. Det var en snubbe som satt utanför kontoret och jobbade – i Gambia :i Jag ville veta om dom hade snö, om dom firade jul, hur varmt dom hade det och om dom också har julgranar. Elin ville dock inte fråga nåt sånt så vi fick ingen info :_ Nån som bor i Afrika just idag? Har ni julgranar importerade från norra delarna av Afrika eller kör ni med kaktusar?