Close

Category Archives Tågluffen


Nu smäller det. 13 länder, en massa tågåkande och förhoppningsvis oändligt många fantastiska minnen väntar dom kommande 31 dagarna. Packningen är fixad, rummet är städat, allting är bokat och jag har säkert glömt någonting hemma – det här känns sjukt pepp! Resrutten på kartan stämmer inte riktigt till hundra procent, men jag orkar inte fixa det där nu. Det är några smärre justeringar (Luxemburg skippas bland annat) men det kan jag uppdatera er om under resan sen.
Jag har ingen aning om hur det kommer gå men är stensäker på att allt kommer ordna sig. Saker och ting har en tendens att göra det oavsett hur hemska dom verkar vid första anblicken. Det värsta som någonsin kan hända är att resan skiter sig, men det är ändå knappast hela världen. Tänk på barnen i Afrika” ;)

Det här känns helt sjukt skumt för mig när jag tänker mig tillbaka hur jag hade det för sju månader sedan. Då bodde jag i min egen bubbla i en källare i metropolen Borlänge. Sen dess har jag ryckt upp mig nåt enormt och gått från att vara en total loser till att bli en rätt okej kille med jobb och hela köret. Idag flyger jag till Köpenhamn, simmar över till Lund för att imorgon hoppa på natt-tåget från Skåne mot Berlin… Dagen efter vaknar jag upp i tyskarnas huvudstad med en 60-liters ryggsäck på ryggen – hur stort kommer inte det kännas?

Den planerade resvägen ser ut såhär, men det finns en eventuell risk att den kan förändras :P

29 maj – 30 maj – Nattåg mellan Lund och Berlin
30 maj – 31 maj – Berlin
01 juni – 03 juni – Amsterdam
03 juni – 04 juni – Bryssel
04 juni – 07 juni – Paris
08 juni – 10 juni – Barcelona
10 juni – 12 juni – Madrid
12 juni – 15 juni – Antibes
15 juni – 17 juni – Nice
17 juni – 19 juni – Diano Marina
19 juni – 20 juni – Genoa
20 juni – 21 juni – Milano
21 juni – 23 juni – Munchen
23 juni – 25 juni – Wien
25 juni – 26 juni – Bratislava
26 juni – 28 juni – Prag

Dörren till lägenheten stängdes för sista gången på en månad igen nångång strax före 16-tiden och en taxi bokades för att sen transportera mig till Dublins flygplats. Boardingpasset var utskrivet, packningen var klar och allt kändes perfekt! Resan mot tågluffens start i Lund hade därmed startat!



30 minuters taxiresa senare stannade taxin plötsligt. Jag tänkte kliva ur, men sen såg jag kaoset. Det var bilar ÖVERALLT.
Tänk er en film där alla människor som bor på en ö plötsligt måste evakueras och det enda alternativet som finns är flyg. Ungefär så såg det ut. Det var helt enkelt megakaos utanför flygplatsen. Jag frågade taxichaffisen om det verkligen skulle vara på det här viset och om det brukade vara sånt här kaos, men han hade heller aldrig sett nåt liknande. Jag gissade på at det hade med vulkanen att göra. Alla flyg inställda under en lång tid gör ju att folk får panik och absolut måste flyga sin årliga taxfreeshoppingsflygtur [?]
Efter lite stångandes med taxibilen släppte han slutligen av mig vid ingången till flygplatsen. Jag betalade dom 23 eurona resan kostat och klev ur taxin.



Efter en förvånansvärt snabb bagageincheckning fixade jag i alla fall lite lunch. En lyxig hamburgertallrik som serverades sex minuter efter beställningen lades fick bli dagens middag. Smart som jag var tänkte jag betala med några av alla dom småmynten jag inte hunnit växla in ännu, men eftersom damen ville ha betalt innan jag fick maten så blev jag överrumplad och glömde helt bort det där. Istället för att bli av med 18 euro i småpengar så fick jag istället ytterligare 1,5 euro i småpengar… Den där påsen kommer förfölja mig hela resan…

Betyg på lyxhamburgaren: 4



Flygresan till Köpenhamn gick annars perfekt. Jag klev ombord, lyssnade på säkerhetsföreskrifterna och somnade kort därefter. Halvvägs in i resan vaknade jag av total nackspärr, men efter lite sömnstreching lyckades jag somna om. Jag hann dock ta några kort på, och fascineras av, molnen som skymtade genom fönstret på planet (fönsterplats ftw :z). Dom såg ut som jättemjuk snö ungefär och jag ville verkligen bara kasta mig ut ur planet för att landa på dom där fantastiska vattenpuffarna.

Efter flygresan hämtade jag min ryggsäck (den checkades in som bagage då den är för stor) och traskade bort till tåget som Jaker rekommenderat mig att ta. Tåget var tokfullt så jag fick glatt stå upp hela vägen – utan att nåt att luta mig mot. Ramlade bland annat in i en herre framför mig och jag kände att han nog inte riktigt uppskattade närheten jag bjöd på där…



Efter att ha hoppat av på fel hållplats (jag skulle ändå byta tåg) och varit livädd för att bli rånad klev jag sen på nästa tåg som kom. Det skulle ta mig hela vägen till Lund, men här var det samma sak – det blev till att stå.
Efter att ha stått upp i någon minut kommer en pajsare fram till dörren. Tåget svänger till lite lätt och han tokramlar in i ett gäng damer som står bakom honom och jag kan inte låta bli att le lite i smyg :i
Han ställer sig upp rakt framför mig och plockar upp en cigg. Sen frågar han mig nåt jag inte hör (har hörlurarna i), men jag plockar ur dom för att höra vad han säger.
Vet du om vi stannar snart?” säger han på klockren göteborgska. Jag vet inte riktigt vad det är med den där dialekten, men såfort nån ”tjötar” på göteborgska så kan man lixom inte bli arg på personen. Jag svara i alla fall att jag inte har en aning eftersom jag inte är från trakterna. Sen börjar vi snacka och jag hamnar med honom, hans polare och nån lärare som sitter bredvid dom i en av vagnarna.
Snubben som är tokdyng heter Patrik, men vad hans polare och läraren heter uppfattar jag inte riktigt. Vi snackar i alla fall en stund om Irland, skolgång, om hur dom där två snubbarna bestämt sig för att åka till Amsterdam igår (dom hann dock bara till Köpenhamn) och om hur fruktansvärt tråkigt det är med skolan. Patrik och hans polare bestämmer sig för att dom minsann ska tågluffa ner till Grekland (eller Stockholm) nästa vecka samtidigt som den okända läraren (som varken dom eller jag känner) sitter och försöker övertyga herrarna om att dom minsann borde hålla sig i skolan sista veckan.
Sen är det min hållplats och jag kliver av. Skumt vad en reseryggsäck kan göra ändå, och nu har jag lixom åkt tåg i ungefär 30 minuter. Skapligt roligt folk man lär stöta på den kommande månaden :i


Nu sitter jag här i Jakers soffa och äter hans smått fantastiska tacpaj. Det har varit en lång, och lärorik, dag. Jag har fått en smak på hur tågluffarlivet kan komma att bli, och efter dagens lilla äventyr har förväntningarna på tågluffen bara ökat.

Betyg på Jakers tacopaj: 5
Betyg på dagen: 5”

Det blev ju en dag i Lund innan tågluffandet börjar på riktigt, så här har jag och Jake sett till att inhandla dom sista sakerna inför tågluffen. Dagens höjdpunkt var årets första påse lösgodispåse från Hemmakväll, tråkigt nog kan det nog också ha varit årets sista :_
Bilden på allt godis är dock helt fantastisk. Ge mig lösgodis på Irland!



Lite annat vettigt inhandlades också. Skavsårsplåster känns som en vettig investering, huvudvärkstabletter likaså. Sen lyckades jag med bedriften att köpa med mig t-r-e böcker också… Var längesen jag gick runt och bar på tre böcker kan jag säga. Undrar om det ens hänt förut?
Har ingen koll på vad det är för böcker, men nån av dom måste väl vara bra? [?] 65 kr per bok är ju ingenting med tanke på hur länge dom håller.


Sen spenderades resten av dagen med att kika på när Jaker packade. Konstigt nog var det riktigt underhållande. Till en början skulle ryggsäcken provas. Notera den fantastiskt fula moppemustaschen.



Efter detta skulle hela hans garderob slängas fram på sängen för att börja sorteras. Här måste ni notera dom chockrosa badbyxorna som Jaker allvarligt tänker använda på beachen. Jag kommer totalneka att jag känner honom dom dagarna…



Sen lyckades han på nåt vis få på sig necessären på huvudet samtidigt som han letade efter sitt pass.. Vet inte riktigt hur han tänkte där faktiskt…



Sen blev det lunch också. Årets första, och även där kanske den enda, kebabpizza från en av Lunds pizzerior. Usch vad jag saknar Borlängepizzeriornas kebabpizzor…



Avslutningsvis har jag idag ställt mig på vågen inför tågluffen. Ska bli kul att se hur mycket jag väger när jag kommer hem igen.
Intressant är annars det faktum att jag vägde 71 kilo när jag åkte till Irland. Under dom här 6 månaderna med pizzaätning, öldrickande och annat sunt leverne har jag då gått ner ett halvkilo ._o Man måste älska min ämnesomsättning…

Nu blir det till att kika sista minutrarna av Sverige – Bosnien. 20:45 taskar vi bort till tåget och 21:16 tuffar vi från stationen. Imorgon bitti anländer vi i Berlin. Imorgon blir det dags att plocka fram min fantastiska gymnasietyska för att dominera lite på dom tyska gatorna. Vet inte hur det är med internetuppkopplingen på hotellet, så vi får se när nästa uppdatering kommer.

Tamefan… nu ska Jaker släpa en italientröja runt hela Europa eftersom han vill ha på sig den under EN dag… Det här kommer bli en intressant resa alltså… Den där killen överpackar nåt enormt [?]


Och dom tillhör i sin tur G77 – Kina. G77 står för att det är 77 länder”. Vi hamnade i samma vagn som några stollar som tydligen ska på klimatkonferens i Bonn. Dom ligger här i sängarna under och pluggar politik. Det känns otroligt nördigt när dom ligger här nedanför och snackar, men jag antar att vi alla har våra intressen. Vissa har tydligen tråkigare intressen än oss andra, men vem är jag att döma dom egentligen? :b



Har inte hunnit somna ännu, men vi kör ett snabbt blogginlägg om hur tåget ser ut nu eftersom vi ligger och väntar på att få komma ombord på färjan just nu.
På tal om färjan förresten, jag gillar hur killen i högtalarna påminde oss om att hålla oss i vagnarna under tiden dom fixar ombord tåget på färjan. ”Det vore onödigt om ni blev av med en arm eller ett ben” motiverade han det beslutet med i högtalarna. Tänk om den tyska skolklassen med 12-åringar som är ombord hade förstått svenska. Dom hade ju aldrig vågat åka tåg igen ._o Jag är just nu livrädd och ligger tokstilla. Jag vill ju gärna ha kvar mina båda ben om vi ska tågluffa den kommande månaden…



Två unga män, två ryggsäckar, två ben var, två förhoppningar om en fantastisk resa och ett blått tåg. Jag ser lika fotogenique ut som vanligt samtidigt som Jaker kan det här med att se normal ut på kort :@ Övning ger färdighet säger dom, det blir en månads hårdträning här…



Bild på min tågsäng. Känns rätt skön att ligga i faktiskt och även om det rör lite på sig när man åker så känns den helt okej. Över förväntan för att vara en tågsäng helt enkelt.
Jag fick förresten, som ni ser, ligga med Ola Salo i min säng. Otroligt ocoolt.

Betyg på tågsängen: 4



Jaker dominerar genom att hålla om Ola Salo och posera i våran enorma kupé.



Halvtrött Kausti i sin säng.

Nu laddar vi för färjan. Vi tänkte traska upp såfort vi kommit ombord för att kika hur det ser ut, men eftersom jag vill behålla mina lemmar (sluta fnittra, det är ett normalt ord som syftar på armar och ben) så stannar vi i kupén tills dess att tåget är helt säkrat (yes).

”Tror du att Maria har vunnit en ko på riktigt?” utbrister stollarna här nedanför nu. Det här blir nog en intressant resa :i
Ligger här med en lösgodispåse från Hemmakväll (köpte ju den i Lund), två smått värkande fötter och en fruktansvärd WOW-känsla från upplevelserna i Berlin i mitt minne. Men vi tar det hela från där jag slutade igår:

Det blev en hyfsat sen kväll igår. Strax efter att vi lagt oss i sängen så anlände vi i Trelleborg där tåget skulle lastas på färjan för vidare transport mot Tyskland. Efter ett jäkla dundrande och två-tre tillfällen där jag trodde mitt liv skulle ta slut så tog sig tåget ändå ombord på färjan. Helt sjukt vad osmidigt själva övergången mellan land och färja var. Bättring där tack…



Vi traskade upp och såg den här liraren som låg och sov på golvet i trappen. Mysigt med filt och kudde i en trapp ner till bildäck där det springer folk hela tiden…



Efter att ha tagit oss ombord begav vi oss i alla fall direkt upp på däck för att kika hur det såg ut där. Livbåtarna fanns på plats och Titanicstämningen blev allt bättre.



Snart lossades ankaret och färjan började sin 3,5 timmmars-resa mot das Fatherland. Vi vinkade hejdå till Sverige och jag vet faktiskt inte när jag kommer återvända dit igen…

Väl däruppe stötte vi på dom två pajsarna som vi bodde med i hytten igen, så vi satte oss ner, kikade Eurovision Song Contest (buuu att Anna inte kom bland dom sju sista!) och drack en öl var. Sen kom jag på den briljanta idén att det borde finna spelautomater på båten. Varför det var så smart? Jo, för där du kan spela med småpengar i spelautomater finns det alltid ett ställe att växla in småpengar vilket alltså betydde att jag kunde bli av med min hemska småpengspåse.



Efter att insett att det kanske eventuellt fanns ett växlingskontor som dock var totalstängt gav jag upp mina förhoppningar om en lättare resväska och ett bättre liv. Den där hemska småpengspåsenskulle fick fortsätta förfölja mig. Jag lyckades dock bli av med alla 20 centare eftersom det var dom enda mynten man kunde spela för på maskinerna.

Istället lades fokuset på fotbollsspelet som vi fann där inne i spelhörnan. Ett fantastiskt lir som dock tog evigheter att lära sig. Man brukar ju säga It takes a minute to learn but a lifetime to master” om riktigt bra spel såsom Tetris t.ex.
Här var det lite mer av ”It akes a lifetime to learn and a lifetime to master”-stuket. Helt galet svårt att lära sig spelet. Jag stod mest och tokklickade på korpfotbollsknappen
och drog på mig en massa überfouls
. Efter två totalförluster gav jag upp och spelade Spiderman-flipperspelet istället. Var lika kass där men p.g.a. att det verkade vara fel på maskinen fick jag oändligt med frispel så att jag kunde fortsätta göra bort mig.


Tillslut gavs det där med spelandet upp helt och vi tog sikte på våran sovkupé igen. Vi traskade än en gång förbi killen som übersov i trappen och jag kunde inte för allt i världen förstå hur han kunde sova där…