Close

Category Archives Tågluffen


Nu smäller det. 13 länder, en massa tågåkande och förhoppningsvis oändligt många fantastiska minnen väntar dom kommande 31 dagarna. Packningen är fixad, rummet är städat, allting är bokat och jag har säkert glömt någonting hemma – det här känns sjukt pepp! Resrutten på kartan stämmer inte riktigt till hundra procent, men jag orkar inte fixa det där nu. Det är några smärre justeringar (Luxemburg skippas bland annat) men det kan jag uppdatera er om under resan sen.
Jag har ingen aning om hur det kommer gå men är stensäker på att allt kommer ordna sig. Saker och ting har en tendens att göra det oavsett hur hemska dom verkar vid första anblicken. Det värsta som någonsin kan hända är att resan skiter sig, men det är ändå knappast hela världen. Tänk på barnen i Afrika” ;)

Det här känns helt sjukt skumt för mig när jag tänker mig tillbaka hur jag hade det för sju månader sedan. Då bodde jag i min egen bubbla i en källare i metropolen Borlänge. Sen dess har jag ryckt upp mig nåt enormt och gått från att vara en total loser till att bli en rätt okej kille med jobb och hela köret. Idag flyger jag till Köpenhamn, simmar över till Lund för att imorgon hoppa på natt-tåget från Skåne mot Berlin… Dagen efter vaknar jag upp i tyskarnas huvudstad med en 60-liters ryggsäck på ryggen – hur stort kommer inte det kännas?

Den planerade resvägen ser ut såhär, men det finns en eventuell risk att den kan förändras :P

29 maj – 30 maj – Nattåg mellan Lund och Berlin
30 maj – 31 maj – Berlin
01 juni – 03 juni – Amsterdam
03 juni – 04 juni – Bryssel
04 juni – 07 juni – Paris
08 juni – 10 juni – Barcelona
10 juni – 12 juni – Madrid
12 juni – 15 juni – Antibes
15 juni – 17 juni – Nice
17 juni – 19 juni – Diano Marina
19 juni – 20 juni – Genoa
20 juni – 21 juni – Milano
21 juni – 23 juni – Munchen
23 juni – 25 juni – Wien
25 juni – 26 juni – Bratislava
26 juni – 28 juni – Prag

Dörren till lägenheten stängdes för sista gången på en månad igen nångång strax före 16-tiden och en taxi bokades för att sen transportera mig till Dublins flygplats. Boardingpasset var utskrivet, packningen var klar och allt kändes perfekt! Resan mot tågluffens start i Lund hade därmed startat!



30 minuters taxiresa senare stannade taxin plötsligt. Jag tänkte kliva ur, men sen såg jag kaoset. Det var bilar ÖVERALLT.
Tänk er en film där alla människor som bor på en ö plötsligt måste evakueras och det enda alternativet som finns är flyg. Ungefär så såg det ut. Det var helt enkelt megakaos utanför flygplatsen. Jag frågade taxichaffisen om det verkligen skulle vara på det här viset och om det brukade vara sånt här kaos, men han hade heller aldrig sett nåt liknande. Jag gissade på at det hade med vulkanen att göra. Alla flyg inställda under en lång tid gör ju att folk får panik och absolut måste flyga sin årliga taxfreeshoppingsflygtur [?]
Efter lite stångandes med taxibilen släppte han slutligen av mig vid ingången till flygplatsen. Jag betalade dom 23 eurona resan kostat och klev ur taxin.



Efter en förvånansvärt snabb bagageincheckning fixade jag i alla fall lite lunch. En lyxig hamburgertallrik som serverades sex minuter efter beställningen lades fick bli dagens middag. Smart som jag var tänkte jag betala med några av alla dom småmynten jag inte hunnit växla in ännu, men eftersom damen ville ha betalt innan jag fick maten så blev jag överrumplad och glömde helt bort det där. Istället för att bli av med 18 euro i småpengar så fick jag istället ytterligare 1,5 euro i småpengar… Den där påsen kommer förfölja mig hela resan…

Betyg på lyxhamburgaren: 4



Flygresan till Köpenhamn gick annars perfekt. Jag klev ombord, lyssnade på säkerhetsföreskrifterna och somnade kort därefter. Halvvägs in i resan vaknade jag av total nackspärr, men efter lite sömnstreching lyckades jag somna om. Jag hann dock ta några kort på, och fascineras av, molnen som skymtade genom fönstret på planet (fönsterplats ftw :z). Dom såg ut som jättemjuk snö ungefär och jag ville verkligen bara kasta mig ut ur planet för att landa på dom där fantastiska vattenpuffarna.

Efter flygresan hämtade jag min ryggsäck (den checkades in som bagage då den är för stor) och traskade bort till tåget som Jaker rekommenderat mig att ta. Tåget var tokfullt så jag fick glatt stå upp hela vägen – utan att nåt att luta mig mot. Ramlade bland annat in i en herre framför mig och jag kände att han nog inte riktigt uppskattade närheten jag bjöd på där…



Efter att ha hoppat av på fel hållplats (jag skulle ändå byta tåg) och varit livädd för att bli rånad klev jag sen på nästa tåg som kom. Det skulle ta mig hela vägen till Lund, men här var det samma sak – det blev till att stå.
Efter att ha stått upp i någon minut kommer en pajsare fram till dörren. Tåget svänger till lite lätt och han tokramlar in i ett gäng damer som står bakom honom och jag kan inte låta bli att le lite i smyg :i
Han ställer sig upp rakt framför mig och plockar upp en cigg. Sen frågar han mig nåt jag inte hör (har hörlurarna i), men jag plockar ur dom för att höra vad han säger.
Vet du om vi stannar snart?” säger han på klockren göteborgska. Jag vet inte riktigt vad det är med den där dialekten, men såfort nån ”tjötar” på göteborgska så kan man lixom inte bli arg på personen. Jag svara i alla fall att jag inte har en aning eftersom jag inte är från trakterna. Sen börjar vi snacka och jag hamnar med honom, hans polare och nån lärare som sitter bredvid dom i en av vagnarna.
Snubben som är tokdyng heter Patrik, men vad hans polare och läraren heter uppfattar jag inte riktigt. Vi snackar i alla fall en stund om Irland, skolgång, om hur dom där två snubbarna bestämt sig för att åka till Amsterdam igår (dom hann dock bara till Köpenhamn) och om hur fruktansvärt tråkigt det är med skolan. Patrik och hans polare bestämmer sig för att dom minsann ska tågluffa ner till Grekland (eller Stockholm) nästa vecka samtidigt som den okända läraren (som varken dom eller jag känner) sitter och försöker övertyga herrarna om att dom minsann borde hålla sig i skolan sista veckan.
Sen är det min hållplats och jag kliver av. Skumt vad en reseryggsäck kan göra ändå, och nu har jag lixom åkt tåg i ungefär 30 minuter. Skapligt roligt folk man lär stöta på den kommande månaden :i


Nu sitter jag här i Jakers soffa och äter hans smått fantastiska tacpaj. Det har varit en lång, och lärorik, dag. Jag har fått en smak på hur tågluffarlivet kan komma att bli, och efter dagens lilla äventyr har förväntningarna på tågluffen bara ökat.

Betyg på Jakers tacopaj: 5
Betyg på dagen: 5”

Det blev ju en dag i Lund innan tågluffandet börjar på riktigt, så här har jag och Jake sett till att inhandla dom sista sakerna inför tågluffen. Dagens höjdpunkt var årets första påse lösgodispåse från Hemmakväll, tråkigt nog kan det nog också ha varit årets sista :_
Bilden på allt godis är dock helt fantastisk. Ge mig lösgodis på Irland!



Lite annat vettigt inhandlades också. Skavsårsplåster känns som en vettig investering, huvudvärkstabletter likaså. Sen lyckades jag med bedriften att köpa med mig t-r-e böcker också… Var längesen jag gick runt och bar på tre böcker kan jag säga. Undrar om det ens hänt förut?
Har ingen koll på vad det är för böcker, men nån av dom måste väl vara bra? [?] 65 kr per bok är ju ingenting med tanke på hur länge dom håller.


Sen spenderades resten av dagen med att kika på när Jaker packade. Konstigt nog var det riktigt underhållande. Till en början skulle ryggsäcken provas. Notera den fantastiskt fula moppemustaschen.



Efter detta skulle hela hans garderob slängas fram på sängen för att börja sorteras. Här måste ni notera dom chockrosa badbyxorna som Jaker allvarligt tänker använda på beachen. Jag kommer totalneka att jag känner honom dom dagarna…



Sen lyckades han på nåt vis få på sig necessären på huvudet samtidigt som han letade efter sitt pass.. Vet inte riktigt hur han tänkte där faktiskt…



Sen blev det lunch också. Årets första, och även där kanske den enda, kebabpizza från en av Lunds pizzerior. Usch vad jag saknar Borlängepizzeriornas kebabpizzor…



Avslutningsvis har jag idag ställt mig på vågen inför tågluffen. Ska bli kul att se hur mycket jag väger när jag kommer hem igen.
Intressant är annars det faktum att jag vägde 71 kilo när jag åkte till Irland. Under dom här 6 månaderna med pizzaätning, öldrickande och annat sunt leverne har jag då gått ner ett halvkilo ._o Man måste älska min ämnesomsättning…

Nu blir det till att kika sista minutrarna av Sverige – Bosnien. 20:45 taskar vi bort till tåget och 21:16 tuffar vi från stationen. Imorgon bitti anländer vi i Berlin. Imorgon blir det dags att plocka fram min fantastiska gymnasietyska för att dominera lite på dom tyska gatorna. Vet inte hur det är med internetuppkopplingen på hotellet, så vi får se när nästa uppdatering kommer.

Tamefan… nu ska Jaker släpa en italientröja runt hela Europa eftersom han vill ha på sig den under EN dag… Det här kommer bli en intressant resa alltså… Den där killen överpackar nåt enormt [?]


Och dom tillhör i sin tur G77 – Kina. G77 står för att det är 77 länder”. Vi hamnade i samma vagn som några stollar som tydligen ska på klimatkonferens i Bonn. Dom ligger här i sängarna under och pluggar politik. Det känns otroligt nördigt när dom ligger här nedanför och snackar, men jag antar att vi alla har våra intressen. Vissa har tydligen tråkigare intressen än oss andra, men vem är jag att döma dom egentligen? :b



Har inte hunnit somna ännu, men vi kör ett snabbt blogginlägg om hur tåget ser ut nu eftersom vi ligger och väntar på att få komma ombord på färjan just nu.
På tal om färjan förresten, jag gillar hur killen i högtalarna påminde oss om att hålla oss i vagnarna under tiden dom fixar ombord tåget på färjan. ”Det vore onödigt om ni blev av med en arm eller ett ben” motiverade han det beslutet med i högtalarna. Tänk om den tyska skolklassen med 12-åringar som är ombord hade förstått svenska. Dom hade ju aldrig vågat åka tåg igen ._o Jag är just nu livrädd och ligger tokstilla. Jag vill ju gärna ha kvar mina båda ben om vi ska tågluffa den kommande månaden…



Två unga män, två ryggsäckar, två ben var, två förhoppningar om en fantastisk resa och ett blått tåg. Jag ser lika fotogenique ut som vanligt samtidigt som Jaker kan det här med att se normal ut på kort :@ Övning ger färdighet säger dom, det blir en månads hårdträning här…



Bild på min tågsäng. Känns rätt skön att ligga i faktiskt och även om det rör lite på sig när man åker så känns den helt okej. Över förväntan för att vara en tågsäng helt enkelt.
Jag fick förresten, som ni ser, ligga med Ola Salo i min säng. Otroligt ocoolt.

Betyg på tågsängen: 4



Jaker dominerar genom att hålla om Ola Salo och posera i våran enorma kupé.



Halvtrött Kausti i sin säng.

Nu laddar vi för färjan. Vi tänkte traska upp såfort vi kommit ombord för att kika hur det ser ut, men eftersom jag vill behålla mina lemmar (sluta fnittra, det är ett normalt ord som syftar på armar och ben) så stannar vi i kupén tills dess att tåget är helt säkrat (yes).

”Tror du att Maria har vunnit en ko på riktigt?” utbrister stollarna här nedanför nu. Det här blir nog en intressant resa :i
Ligger här med en lösgodispåse från Hemmakväll (köpte ju den i Lund), två smått värkande fötter och en fruktansvärd WOW-känsla från upplevelserna i Berlin i mitt minne. Men vi tar det hela från där jag slutade igår:

Det blev en hyfsat sen kväll igår. Strax efter att vi lagt oss i sängen så anlände vi i Trelleborg där tåget skulle lastas på färjan för vidare transport mot Tyskland. Efter ett jäkla dundrande och två-tre tillfällen där jag trodde mitt liv skulle ta slut så tog sig tåget ändå ombord på färjan. Helt sjukt vad osmidigt själva övergången mellan land och färja var. Bättring där tack…



Vi traskade upp och såg den här liraren som låg och sov på golvet i trappen. Mysigt med filt och kudde i en trapp ner till bildäck där det springer folk hela tiden…



Efter att ha tagit oss ombord begav vi oss i alla fall direkt upp på däck för att kika hur det såg ut där. Livbåtarna fanns på plats och Titanicstämningen blev allt bättre.



Snart lossades ankaret och färjan började sin 3,5 timmmars-resa mot das Fatherland. Vi vinkade hejdå till Sverige och jag vet faktiskt inte när jag kommer återvända dit igen…

Väl däruppe stötte vi på dom två pajsarna som vi bodde med i hytten igen, så vi satte oss ner, kikade Eurovision Song Contest (buuu att Anna inte kom bland dom sju sista!) och drack en öl var. Sen kom jag på den briljanta idén att det borde finna spelautomater på båten. Varför det var så smart? Jo, för där du kan spela med småpengar i spelautomater finns det alltid ett ställe att växla in småpengar vilket alltså betydde att jag kunde bli av med min hemska småpengspåse.



Efter att insett att det kanske eventuellt fanns ett växlingskontor som dock var totalstängt gav jag upp mina förhoppningar om en lättare resväska och ett bättre liv. Den där hemska småpengspåsenskulle fick fortsätta förfölja mig. Jag lyckades dock bli av med alla 20 centare eftersom det var dom enda mynten man kunde spela för på maskinerna.

Istället lades fokuset på fotbollsspelet som vi fann där inne i spelhörnan. Ett fantastiskt lir som dock tog evigheter att lära sig. Man brukar ju säga It takes a minute to learn but a lifetime to master” om riktigt bra spel såsom Tetris t.ex.
Här var det lite mer av ”It akes a lifetime to learn and a lifetime to master”-stuket. Helt galet svårt att lära sig spelet. Jag stod mest och tokklickade på korpfotbollsknappen] [/spoiler] och drog på mig en massa [spoiler title=überfouls
. Efter två totalförluster gav jag upp och spelade Spiderman-flipperspelet istället. Var lika kass där men p.g.a. att det verkade vara fel på maskinen fick jag oändligt med frispel så att jag kunde fortsätta göra bort mig.


Tillslut gavs det där med spelandet upp helt och vi tog sikte på våran sovkupé igen. Vi traskade än en gång förbi killen som übersov i trappen och jag kunde inte för allt i världen förstå hur han kunde sova där…

Jag har nog glömt nämna en sak i mina tidigare inlägg: Den tyska skolklassen som bodde i samma tågvagn som oss. Klassen bestod av ett stort antal otroligt dryga och skrikiga småbarn i 12-års åldern ungefär. Att sova i en sovvagn på ett tåg är ett smärre projekt när tåget dundrar fram längs rälsen och det bankar och låter som att tåget spårat ut ungefär var tredje minut. Man vaknar med panik och undrar om det verkligen ska låta sådär jäkla illa om tåget.

Lägg där till en skolklass med en hysteriskt gråtande liten tjej, ett gäng skolbarn som är uppe till 03:00 och står utanför våran dörr och pratar samt rycker i våran dörr så får ni ett scenario där en viss Kaustis nattsömn mest bestod av en 6-timmar lång snoozning. Mordtankar kom över mig minst 24 gånger under natten och jag lovade mig själv att det första jag skulle göra när vi kom fram till Berlin var att gå ut på gatan och skrika så högt jag bara kunde. Om tyskjävlarna skulle hålla mig vaken på tåget skulle jag baskemig hämnas på alla tyskar som låg och sov i Berlin (evil)



Nu är det mycket snack och lite verkstad på mig så av allt det där blev det ingenting, men vi blev i alla fall väckta vid 6-tiden. Efter att egentligen inte sovit någonting borde jag ha varit jättetrött, men jag har lovat mig själv att inte vara en slö gnällspik (som jag vanligtvis är) på resan, så direkt jag började känna mig lite trött slog jag upp DU ÄR I BERLIN” stort i huvudet. Sen tänkte jag lite på vad som skulle göras idag, och jag kom fram till att jag har noll koll på planeringen. Jaker sköter det där och han har memorerat varenda liten tågtid, lunchpaus och sevärdhet som ska besökas. Jag hänger mest bara med och jag tror det passar mig bra att vara som en liten dark horse på resan.



Dom megatöntiga gångskorna satt såklart på fötterna och jag kan inte med ord beskriva hur töntiga vi ser ut i dom här. Visst ska vi gå mycket, men man börjar undra om det inte är värt att förstöra sina knän istället för att behöva se ut som en supertönt i hela Europa :@
[Här ska ni säga ”Töntigheten sitter tyvärr inte i skorna Kausti”]



Efter några minuters orientering utanför tåget tog vi sikte på hissen och övervåningen. Berlins tågcentral är ett virrvarr av rulltrappor, matställen och förvånansvärt tomt på folk en söndagmorgon klockan 06;30 [?] Efter att ha traskat förbi McDonalds och pappersripoffen McPaper][/spoiler] letade vi reda på ett ställe att lämna in väskorna på. 5 euro för en dags lagring av väskorna var välinvesterade pengar – vem vill traska runt med en bambastor ryggsäck i Berlin?



Kamps-mackan fick bli dagens frukost och jag måste säga att jag tycker Tyskland har förvånansvärt goda mackor. Senast jag var där för att flyga vidare till Irland så käkade jag nån fralla med korv på och den smakade mycket bra, Kamps-mackan på Kamps-caféet smakade även den riktigt gott.



Efter frukosten så begav vi oss till tunnelbanan för att kunna ta oss till Brandenburger Tor ochi längden även till Berlins högsta punkt – TV-tornet. Efter att helt litat på Jakers tyska ordningssinne hängde jag på honom när han pekade åt ett håll och på typiskt tyskt vis ropade ”AUF DEN BRUNA TONNELBAHNA!”.



Nöden har ingen lag. Här ser vi morgonens tandborste.



Der Jaker lesen die text. Ser ni listan han läser? Det är listan på ALLA adresser i hela Berlin. Det var helt absurt liten text och sjukt många gator/platser på den där listan. Tänk om dom gjort textstorleken dubbelt så stor, då hade den där saken Jaker läser på blivit jäääääättehög :i



Die güle tunnelbana. Brah zu åken mit om man zu TV-torn ska åken.



Väl framme vid stationen i Brandenburger Tor var Jaker nöjd. Överlag måste jag säga att stationen där lätt har kommit att bli både min och Jakers favoritstation. Tunnelbanan därifrån går bara till ett ställe, så man har full koll där :i

Nåja, vi traskade upp från stationen och fick se…


… det här. Helt sjukt vad mäktigt det såg ut när man kom upp från den ganska fäscha tunnelbanan och fick se ett sådant landmärke som Brandenburger Tor (heter så va?) ändå är.



Nästa sak som noterades var alla dessa cyklisterna som trampade runt omkring oss. Man vet att det är någonting som är fel när det uppstår en situation där antalet cykelbyxor per kvadratmeter överstiger 2. Cykelbyxor är fult och töntigt, så jag kunde inte låta bli att fascineras av detta. Alla vet ju att tyskar har kass klädsmak – kanske var det bara en helt vanlig dag i Tyskland? ”Die cykelbyxen ist sehr vacher!” låter ju som ett vettigt motto för tyskarna trots allt…



Efter att ha fascinerats av alla dessa cykelbyxorna som rullade förbi oss ryckte vi tag i en jätteskäggig herre och bad honom fotografera oss. Efter ett mycket imponerande fotograferingsjobb kom denna bilden till och vi var mycket nöjda. Tack så mycket herr schäggische mann!



Jaker fick dominera och knäppa kort på två av cykelbyxeägarna. Jag stod mest bredvid och kände hur fel det kändes med två killar i cykelbyxor som kramade varandra ._o



Här någonstans slog arrangörerna av cykeltävlingen på , Tyskarnas vinnarbidrag från Eurovision Song Contest, och jag blev smått knockad av ”Shit, jag är i Tyskland och letar efter ett TV-torn”-uppenbarlesen. Det kändes nåt helt galet coolt att traska runt här – och ännu häftigare skulle det strax bli…

Jag har nog en liten torns-fetischist inuti mig eller nåt, för när jag för första gången såg TV-tornet kunde jag nästa inte fatta hur [spoiler title=fantastiskt coolt tornet såg ut] [/spoiler] :n
Jag blev helt lyrisk och sprang ärevarv runt lyktstolparna för att fira synen som jag hade framför mig. Det såg precis ut som om ett [spoiler title=rymdskepp] [/spoiler] hade landat mitt i staden. Jag kan lätt säga att det är en av dom mest fascinerande sakerna jag någonsin sett.



Vi tog en sväng förbi den stora kyrkan som stod på vägen till TV-tornet och knäppte kort på den också. Lite sjukt att det var såpass lite folk ute i en såpass stor stad som Berlin ändå är när vi var här. Kyrkan var naturligtvis stängd (Gud sover minst fram till 13:00 på dagarna, sen öppnar han kyrkorna) så vi kunde tyvärr inte komma in och se hur den såg ut inuti. Ni för nöja er med en [spoiler title=närbild] [/spoiler] av den fantastiska byggnaden.
Överlag måste jag säga att byggnaderna i Berlin är riktigt vackra. Det är många gamla kyrkor och intressant formgivna byggnader lite överallt.



Uppe på taket har Gud gjort en staty på sig själv när han står och pekar finger åt hela Berlin. Det är status att våga vara sådär fräck :i



Sa jag att dom har ett megacoolt TV-torn i Berlin? :n :n :n Efter att ha kikat på den fått fantastiska kyrkan begav vi oss mot TV-tornet för att kunna åka upp i det och se hur utsikten såg ut. Vi failade rätt hårt och insåg att tornet inte skulle öppna på en timme, så vi traskade bort till Alexanderplatz istället.



Jaker traskar Alexanderplatz. Vet inte riktigt vad det är för ställe eller om det har nån historisk betydelse, men det jag vet är att det är ett stort torg helt tomt på människor [?] Vart höll alla tyskar hus? Baksmälla?



Efter detta insåg jag att vi nog var trötta i benen och borde sätta oss ner en stund. Vi hade 40 minuter kvar tills TV-tornet öppnade och ingenting speciellt att göra, så vi satte oss ner vid en spårvagnshållplats och vilade.

Men vad f-n står det på skylten egentligen? Nån som frivilligt översätter sista meningen ._o



Sen såg jag plötsligt hur det skymtade ett megahäftigt TV-torn bakom skylten. Hur coolt är inte det där tornet på en skala!?!!!??!!11!?!?!1!?



Vi spolar fram tiden 40 minuter, förbi en herr Otto, en dryg liten unge som hoppade hage utan hage, förbi en fransk skolklass och en 40-sekunders hissresa med nyss nämnda herr Otto. Plötsligt befann jag mig 203 meter över marken i ett oroligt svajande TV-torn. Kombinatinen höjdrädsla/svajande torn är kanske inte optimal och jag kände hur mitt vänstra ben började panika lite smått när jag stod där och kikade ut genom fönstren.



Ball utsikt!



Ball kyrka sedd från 203 meters höjd.



Utsikten från tornet var annars rätt schysst, men eftersom det inte fanns så mycket mer att kika på än höghus överallt och en vacker kyrka så tröttnade man ganska snabbt. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att det fick vara nog helt enkelt. Men först skulle jag ha en bild med våran hiss-idol från tornet…



Här har vi resans favorit-Otto: Herr Otto hette han enligt namnbrickan. Vi träffade honom i ungefär 60 sekunder men minnet av hans toksäkra agerande i hissen upp till tornet kommer nog stanna kvar för evigt.

Herr Otto (:i) var herren som skötte en av hissarna upp till tornet. Direkt vi steg in i hissen sa han någonting om zweihundertvier och sechs meter per sekund, men jag kunde inte riktigt tyda vad han sa. Efter detta körde han sin info på engelska och berättade att det var 204 meter upp med hissen och att hissen rörde sig med en hastighet av 6 meter per sekund – snabbare hissar finns tydligen inte, antagligen blir det för mycket för kroppen att åka fortare än så rakt uppåt.

Bredvid oss i hissen hade vi en jättegammal (80+) dam. Direkt efter herr Otto kört sin info på engelska frågade hon ”In french please?”. Herr Otto, som hade full koll på situationen, drog helt enkelt fram sin franska dialekt och körde hela infon på franska utan att tveka. Jag och Jaker kunde inte låta bli att imoneras av herr Ottos fantastiska service och jag kan lova att han är en återkommande hjälte i mina och Jakers samtal under resan (yes) Jag var helt enkelt tvungen att få ett kort med våran tyska hjälte.

Betyg på herr Otto: 5



Efter att ha åkt ner och tackat för oss traskade vi runt lite för att kika hur det såg ut i området kring tornet. Vi hittade bland annat den imponerande tjockisaffären för folk som har storlek XXXXXXXXL på sina kläder. Man skulle nästan gått in och provat dom för att få se hur enorm en människa egentligen kan bli :n



Sen fick jag syn på en skylt där det stod ”Seg2Go”. Alla ni som vet vad en Segway är blir genast mycket intresserade – så även jag. Vi följde skyltarna och hittade tillslut butiken där dom säljer Segways. Tydligen kunde man få en rundtur i Berlin på dom också – hur ballt som helst :n Tyvärr var det stängt när vi var där, dessutom måste man boka större grupper för att få åka :( Jag som ville åka en Segway….



Dom där jävla cykelbyxorna var överallt… Tydligen hade poliserna blockerat gatan eftersom det ju var cykelbyxans dag idag [?]



Nästa sak att se när vi var i Berlin var en klassisk turistsak: Berlinmuren. Det fanns en vägg där man kunde läsa om allt som hade med Berlinen att göra. Riktigt fascinerande läsning, även om jag fortfarande inte fått svar på en sak: Varför byggdes Berlinmuren egentligen? Varför spärrades en del av staden av sådär egentligen?



Vi traskade sen upp i muséet dom hade där bredvid och fotograferade den delen av Berlinmuren som dom hade behållit. Man kunde nästan tänka sig hur omöjligt det måste varit att springa över gränsen där när man såg murarna. På samma gång förstod man hur illa ställt dom måste haft det om dom var villiga att ta en 0,01% chans till ett bättre liv där ett misslyckande innebar döden.
Jag hoppas verkligen att jag får besöka Auschwitz någon gång för att se hur det ser ut där. Tyskar kan vara ett elakt folk, men man skulle vilja uppleva hur stället ser ut bara för att ha varit där.



Been there – touched it. Bildbevis på att jag faktiskt petat på Berlinmuren (yes)



En karta över hur Berlinmuren sträckte sig genom Berlin. Jaker begrundar konstverket.
Jag måste säga att det är svårt att greppa hur någonting sånthär kan ha existerat för 20 år sedan – under min livstid. Människan är en sjuk varelse…



Been there – hasnt touched it. Pinsamt :z



Har ni sett vilket epic torn dom har i Berlin? Det är ett TV-torn som står mitt i staden. Hur ballt är inte det?



Cool utsikt från Alexanderplatz tunnelbanestation. Park Hotel låter ocoolt, men det ser rätt schysst ut nere från tunnelbanetrappan [?]



Efter ytterligare lite traskande blev det lunch. Klockan var här strax före 12 och jag trodde jag skulle avlida. En amerikansk sportbar blev lunchstället, mest eftersom vi inte orkade leta efter nåt annat. En bacon and cheeseburger beställdes in och jag trädde in i paradiset.
Hamburgaren var inte god, den var helt magnifik. Osten, baconet, salladen och framförallt dressingen var perfekt. Lägg till en cola och en vrålhungrig Kausti på det så har ni ett succérecept utan dess like. Det var ren och kär kärlek från första till sista tuggan och jag var mer än nöjd när magen var mätt.



Två svenskar och ett torn! Ser ni tornet! Helt sjukt häftigt!!!11!!



Påväg hem traskade vi förbi kyrkan igen och nu hade dom slagit på fontänen. Blev ett rätt schysst kort där ändå.



Var annars rätt sugen på att köpa en Ferrari. Fanns tyvärr ingen prislapp, men funderar på att sälja Jaker på den svarta marknaden för organförsäljning. Borde kunna ge en schysst slant.



Bagageinlämning auf den tågstation. Vi hämtade väskorna vid 13-tiden och begav oss till hotellet för en stunds middags-sovande.
Efter lite väntande i receptionen (och några små buttra ord från min reskamrat) så fick vi nyckelkorten till rummet och kunde traska upp.



Rumsnummer 632 blev vårat tillhåll – på högst våningen. Bra bokat där Jaker (yes)



Die eleganten Jaker und die zimmer mit den sänghen. RUmmet fräsch och snyggt utan att sticka ut på något speciellt vis. [spoiler title=Toaletten] [/spoiler] var vit och lagom stor och [spoiler title=TVn] [/spoiler] var en fantastisk 60-tums LCD-TV.

Men det skulle bli bättre…



VI FICK UTSIKT ÖVER TV-TORNET. Ser ni tornet!!? Det är TV-tornet. Från min säng såg man TV-tornet! OMGOMGOMG. TV-tornet!!!!

Efter att ha dreglat över TV-tornet en stund bestämde vi oss för att leta reda på Checkpoint Charlie.



Vi noterade bland annat ett tyskt modelejon på gatan…



Väl framme vid Checkpoint Charlie som var en av övergångarna mellan Öst- och Västberlin fick vi svaret till varför Berlinmuren byggdes: Det var så många människor som flydde från Västberlin att deras ekonomi hotades, så därför stängdes Västberlin helt enkelt av (om jag förstod det rätt).



Checkpoint Charlie och två inhyrda stollar. En euro kostade det att fotas med dom om jag läste rätt – vi snålade.



Snål Kausti och Checkpoint Charlie.

Efter Checkpoint Charlie började tröttheten göra sig påmind så tog vi in på ett fik för att ta en fika. Tyska damen i kassan förstod ingenting av min engelska och jag förstod ytterst lite av hennes tyska. Det slutade med en [spoiler title=muffins och en cola] [/spoiler] för egen del och en [spoiler title=”tekaka med choklad på”
för Jaker.

Nu är klockan 22:30 och jag har slösat alldeles för lång tid med att blogga idag. Iofs sov Jaker 3 timmar, så jag fick blogga ifred, men det känns som att det kan bli svårt att hålla i detta. Sen är internetbristen ett problem också. Kommande inlägg kommer när dom kommer, tills dess får ni avvakta…

Dag nummer zwei i Berlin började med en elegant hotellfrukost. Den här resan är inte tänkt att bli en typisk tågluff med sovande på tågstationer hostels, snarare är den lite mer elegant” som Jaker skulle sagt. Hotell vid varje stopp (förutom tre natt-tåg) gör att priset sticker iväg lite mer än en ”normal” tågluff.

Nåja, hotellfrukosten var mycket bra och Kausti var nöjd. Speciellt nöjd var han med chokladmüslin som serverades tillsammans med en fantastisk yoghurt.

Betyg på chokladmüslin: 5



Sämst på frukostbordet var dock den hemska tyska grejen med sylt i. ”Kexet” runt smakade ungefär som natvardens bröd i Stora Skedvi kyrka och sylten smakade rent utsagt förj-vligt.

Betyg på tysk snuskgrejsfrukost som smakade bajs: 0


Efter hotellet traskade vi ut för att kika Olympiastadion i Berlin. Jaker är en tokigt fotbollsfan så han ville absolut gå en tour på Herta Berlins hemmaarena. Jag hade ju varken en egen vilja eller nåt bättre för mig, så jag hängde på. Dock behövde väskorna först lämnas av på Berlins centralstation eftersom hotellet krävde utcheckning före klockan 12:00.



Cool byggnad utanför hotellet



På vägen till centralstationen tog vi vägen förbi det tyska regeringshuset (om jag minns rätt). En rätt cool byggnad med en fantastiskt lång kö till ingången. Vi blev mäkta imponerade av kön och tyckte att det räckte med att den var så lång som den ändå var och gav upp drömmarna om att få hälsa på Andrea Markel som antagligen satt därinne nånstans.

Väskorna dumpades i väskinlämningen på centralstationen och vi begav oss till Berlin svar på Colosseum – Olympiastadion.



Jag kände mig mäktigt stor när jag stor framför dom minimala pelarna som visade vägen till ingången till stadion.
Innan vi traskade in tog Jaker initiativet och traskade in i biljettshoppen för att fixa biljetter. ”Two tickets to the tour” kväkte han fram med en engelska som fick valfri 4-åring att framstå som ett språkgeni. Damen i kassan svarade att touren endast gick på tyska idag…
Jaker tittade snabbt på mig, jag nickade, och Jaker svarade ”We still want them”.



Vi var lite tidiga på plats, så vi roade oss med att knäppa lite kort på arenan under tiden vi väntade i den bitande kylan.
Både jag och Jaker var överens om att Olympiastadion var fantastiskt tråkig att titta på. Den var sådär typiskt tyskt betongig med gråa stolar och perfekt planering. Inga designelement eller någonting, bara betong. Ordning och reda – precis som tyskarna vill ha det och precis tvärt emot hur en normal människa med stil vill ha det.



Sen började touren. Guiden frågade två gånger innan touren började ”Är det nån här som inte kan tyska”. Jag och Jaker körde en typiskt svensk grej och höll oss tysta i bakgrunden så att ingen skulle märka nåt. Sen började testet…

en och en halv timme traskade tysken runt och babblade tyska utan att jag och Jaker förstod någonting. Jag tror jag snappade upp ungefär 12 ord på den här tiden. Då var det ord som teater, fussball och Hitler ungefär.
Han guidade oss runt arenan och berättade massa intressant information som ingen av oss förstod ett dyft av samtidigt som han glänste med sin mustasch.
Stundtals drog han några skämt som tydligen var roliga också, så jag och Jaker såg, rutinerade som vi är, ut som att vi tyckte det var jätteroligt vi också. Ett antal forcerade skratt trycktes fram under touren, alla när publiken som stod runtikring oss (och förstod vad han sade) skrattade.



Efter touren blev det lunch. Jag hade lovat mig själv att äta någonting typiskt för varje land under resan, så därför var det idag dags för ”typiskt tyskt käk”-måltiden. Jaker beställde in currywurst und bratkartoffeln och kunde efter måltiden utbrista att det nog var den godaste korven han ätit. Jag var lite avis…



Jag beställde in bockwurst und bratkartoffeln samtidigt som jag tog en apelsinläsk till det. Apelsinläsken visade sig vara öl blandat med apelsinsaft (!?) och den smakade sisådär. Bockwursten smakade lika tråkigt som den såg ut… Det var en massa pommes frites där och se en korv. Ingen sås och ingenting mer. Hur roligt är det lixom? :_



Efter detta blev det en egen liten tour för mig och Jaker runt arenan där vi bland annat tog kort på stället där den olympiska elden tänts under dom två OS som Berlin anordnat.



Annat vi gjort under dagen som är värt att nämnas är när vi besökte Sony Center som finns här i stan. Där lokaliserade vi den omtalade 3D-TVn som gissningsvis skulle finnas där.
Det som är på bilden är dock inte 3D-TVn, utan en mycket trevlig retro-TV som tillverkades nångång på 70-talet. Mycket vacker om ni frågar mig.



Sen såg vi den plötsligt… Som en uppenbarelse kom den till oss och spänningen i rummet steg nåt enormt. Dom otroligt fräsiga glasögonen bara låg där och väntade på oss och jag kände hur barnet inom mig snabbt kröp fram…



Två fräcka män i fräsiga glasögon – Men in Black (yes)



Vi tog på oss glasögonen och trädde in i en värld som skiljde sig ganska långt ifrån Avatar i 3D som gick på bion i Dubin tidigare i år. 3D på TVn var lite mer som… ett akvarium ungefär. Vi fick sen en isbjörn som simmade i vattnet och man kunde lixom se 3D-effekten utan att bli överdrivet fascinerad. Sen visade dom plötsligt lite bättre bilder på Killzone 2 från Playstation 3 och framförallt fotboll på TVn. Det är såklart omöjligt att ta kort på bilderna med kameran eftersom det krävs speciella glasögon och två ögon för att se bilden som visades, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad av 3D-TVn ändå. Det var stundtals lite rörigt och svårt att fokusera på det man skulle, vilket i sin tur ledde till att man såg dubbelt, men överlag var 3D-HD-TVn riktigt ball.
Säljstart i juli för det nätta priset av 34 000 kr. Kanske lite i överkant, men nog skulle jag kunna tänka mig att skaffa en när dom gått ner i pris och tekniken förbättrats lite (yes)

Betyg på 3D-TVn: 4



Efter denna spektakulära upplevelse hade vi 8 timmars Berlintid kvar, men ingenting kvar att göra. Vi bestämde oss därför att ta tunnelbanan mot ett randomhåll och kika efter ett café. Efter att ha tagit sikte på Oranienburg och totalt missat alla caféer i hela Berlin så hamnade vi på en restaurang vid namn Oranium.

Två König Ludwig Hell beställdes in och dom smakade helt okej. En 45-minuters samtalande om lite allt möjligt så var ölen slut och Jaker tog initiativ till att beställa in en till. Jag tänkte vara lite rebellisk och istället beställa in en vit öl blandad med Red Bull…



Till alla er som någonsin tänker beställa in en König Ludwig Weissbier blandad med Red Bull när ni är i Tyskland: Låt för fan bli det. Den smakade helvete, bajs och vedervärdigt och kan nog vara bland det värsta jag druckit – fastän den innehöll Red Bull.



Nu sitter jag på McDonalds på Berlins tågcentral och väntar på att natt-tåget ska komma in. Klockan 00:29 rullar det in på perrongen för att hämta upp två unga män som siktar på Amsterdam.
Imorgon har vi siktet inställt på ett Amsterdam och en gammal skolkompis som tydligen bor där. Martin, om du läser detta, ring mig ASAP imorgon vid 10-tiden så att vi får ditt nummer. Lite svårt att kontakta dig utan numret ju [?]

Avslutningsvis får vi nog sammanfatta Berlin som das TV-stadt. Dom har ett TV-torn och dom har en 3D-TV och det är nog mest vad vi kommer komma ihåg härifrån. Sen är det alltid svårt att vara först ut också i sånahär tävlingar, så betyget kanske justeras efterhand.

Betyg på Berlin: 3”

Gårdagen avslutades med ett nattåg där dörren in till kupén var låst. Efter lite bankande öppnades dörren och jag och Jaker fick krypa högst upp i varsin säng. Totalt mörker rådde och jag blev tokig på att jag knappt fick plats däruppe. Efter några minuters stökande fick jag dock upp väskan på hyllan och kunde bädda ner mig i lakanet som låg i sängen och somna.

Klockan 10 imorse väcktes jag av en tokpigg Jake som tydligen vaknat på rätt sida. Konduktören tjatade en massa information på holländska i högtalarna och jag förstod ingenting. Informationen upprepades på tyska och jag uppfattade ett ord ungefär innan konduktören vänligt nog upprepade informationen en tredje gång på engelska. Nu förstod jag allt han sa, men jag var för trött för att bry mig.



Efter att ha släpat mig av tåget traskade vi till turistinformationen och köpte en stadskarta.
Till alla er som tänker köpa en stadskarta över Amsterdam: Dont do it. Vi köpte en karta i turistinformationen och fick sen en karta när vi köpte tunnelbanekortet plus två stycken på hotellet. Så betala inte för en karta, även om ni tror er behöva en. Fixa en tunnelbanebiljett så får ni kartan på köpet.

Dock var det stört omöjligt att hitta stället där man skulle köpa metrokortet. Efter en massa stökande, klagande och traskande hittade vi tillslut det där jäkla båset där biljetterna kunde köpas.
Tacka vet jag Berlin, där hade dom maskiner precis där man klev på metron. Minuspoäng till Amsterdam på den punkten.



Hotellet vårat ligger 300 meter från centralstationen och är rätt mysigt faktiskt.



Rumsnummer 406 är det som gäller, och…



.. rummet är faktiskt riktigt schysst. Sängen är vänd åt fel” håll av någon anledning, men TVn med Eurosport på sitter å andra sidan mycket bra till (yes)

Annars är det mycket 70-tal över rummet. En randig heltäckningsmatta] [/spoiler] som går upp på väggen där TVn sitter och överlag mycket retrogrejer på rummet.



Vi har bland annat en osynlig stol och…



… ett genomskinligt badrum som verkligen signalerar ”knäpp kort på din rumskompis när han gör diverse nödvändiga saker på toan”. Jaker var lyrisk över toaletten och sprang direkt dit för att spegla frillan [?]



Vi har ett så kallat deluxerum och har därför ett fulsnyggt handfat, men framförallt gratis internet på rummet. Fantastiskt skönt att kunna ha kontakt med omvärlden och kunna söka reda på information om restauranger, öppettider och annat nödvändigt.



Vi har också hunnit med att besöka Ajax hemmaarena – Amsterdam Arena. Här ses en cool byggnad långt bort som jag av någon anledning gick 150 meter bara för att få fotografera. Därför har bilden en självklar plats på bloggen, även om den kanske inte blev fantastisk.



Till höger på den förra bilden skymtas den orangea fotbollen som någon tok placerat däruppe. Jag och Jaker skrattade gott åt den stackaren som fick släpa upp den och sen försöka hålla den på plats när dom andra kedjade fast den :i En vindpust och snubben som håller i den dör p.g.a. en uppblåsbar fotboll. Hur många kan skryta om det för Gud när man kommer till himlen? :i



Väl framme vid arenan insåg vi att vi inte längre var i Tyskland. Det var färgglatt och riktigt trevligt i kvarteren runt arenan. Tummen upp för det! (yes)



Vi kom till arenan 13:23 – 13:30 började touren. Timingen var perfekt, och direkt vi fick traska in på arenan insåg vi att Olympiastadion i Berlin verkligen är lika tråkig som den verkade när vi var där. Amsterdam arena dominerade med färgade stolar och mönster där [spoiler title=Olympiastadion
dominerade med tysk ordning och reda. Bara en sån liten sak som Ajax-märket på stolarna vittnade om att herrarna som designat denna arena inte hade något som helst tyskt blod i sina ådror.



Jesus-Jaker uppenbarade sig på läktaren.



Våran guide vars namn jag inte uppfattade var precis likadan som arenan – färgglad och väldigt underhållande – en total motsats till gårdagens tyska tomteguide som inte ens pratade engelska.
Den Ajaxianska guiden snackade engelska, halvlåg på stolarna och skämtade rätt friskt.
Han berättade en massa intressant sifferfakta som jag rutinerat noterade i mobilen så att alla ni som läser bloggen kan ta del av dom:

Taket på Amsterdam Arena kan öppnas och stänga. Det väger 500 000 kilo (!) och tar 80 minuter att stänga. Ångrar man sig sen och vill öppna taket igen får man glatt vänta 80 minuter till. Då ska man ha i åtanke att det ungefär kostar 1 000 euro att stänga taket – och lika mycket att öppna det. Sjukt ._o



Han visade oss också presskonferensrummet där det fanns fyra stycken stolar. Om vi tar dom i ordningen han visade dom så har vi först ”huvudpersonens” stol längst till höger på kortet. Där sitter den som ska ha fokus under presskonferensen – t.ex. ett nyförvärv, matchens lirare eller någonting liknande.
I stolen till vänster (där han står på bilden) sitter sen hemmatränaren.
I stolen till vänster om hemmatränaren sitter pressansvarige. Denna personen startar och avslutar presskonferensen och motar undan jobbiga frågor.
Längst till vänster finns en stol som är lite lägre än dom andra stolarna. Där sitter bortatränaren :i Lite elakt, men ack så roligt att dom får en stol där dom ser mycket mindre ut än alla andra :i



Vi fick också åka en massa rulltrappor (tacka GUD för rulltrappor!) för att ta oss uppåt i arenan. Mycket bättre än dom sketna trapporna som Olympiastadion i Berlin körde med :f



Vi fick också kika på den översta delen av läktaren på arenan. Det lutade rätt skapligt rakt neråt där, men jag tycker nog att Emirates i London var värre.
Vi fick i alla fall information om att Hollands landslag skulle spela på planen på lördag. Tills dess skulle allt gräs på planen bytas ut. Kostnaden att byta gräset en gång gick på ungefär 100 000 euro ._o
”Sen måste gräset bytas efter matchen också, så då går det åt ytterliggare 100 000 euro” tillade guiden. Jag blev lite konfunderad att en gräsmatta kan vara så dyr…



”This is where I use to play poker at Pokerstars” skämtade guiden…



… men den gamla gubben med den heta dottern gillade inte skämtet [?]



Loungeavdelningen var ju helt okej…



Jag föredrog dom gröna sofforna (yes)

Efter detta fick vi fr¨gan om nån hade köpt tilläggsbiljetter för att få se omklädningsrummen, men eftersom ingen nämnt någonting om detta till oss hade vi ingen sådan biljett och fick därför inte kika in där. Lite snopet ändå :_ Ska ni någonsin gå touren där, se till att köpa till biljetter för att få se omklädningsrummen…



Efter touren begav vi oss in på den närliggande sportbutiken för att kika lite. Jag hittade landhockeyklubbor och kunde inte låta bi att känna lite på dom. Helt sjukt konstigt att man bara får spela med klubban åt ena hållet om ni frågar mig.
Än sjukare är bollen dom använder för att spela landhockey. Den är helt galet hård, minst lika hård som en golfboll, och till storleken lika stor som en tennisboll ungefär. Aldrig i livet att jag skulle kunna börja med den där sporten ._o



Efter sportbutiken kände vi att det kanske var dags för frukost. å grund av all morgonstress hade vi inte hunnit intaga dagens viktigaste måltid, men Jaker informerade mig om att det skulle finnas en riktigt pangrestaurang i närheten. Efter att ha fått all info om restaurangen var jag såld så vi tog sikte på denna fantastiska matplats.



Efter vad som verkade som en evighet hittade vi plötsligt stället! IKEA hette det, och dom serverade tydligen svenska köttbullar. Jag var lyrisk, Jaker likaså.



Köttbullar med gräddsås, lingonsylt och… pommes beställdes (dom hade ingen vanlig kokt potatis :n). Notera Sverigeflaggan där – herr Kamprad vet hur an får sina svenska gäster att känna sig som hemma (yes) Damerna i kassorna visste det inte – dom snackade oförståelig holländska istället för svenska. Bättring där tack…



Avslutningsvs måste jag bara bekräfta den vanligaste fördomen alla har om Holland – det är cyklar ÖVERALLT. Helt galet vad mycket cyklar det kan finnas i ett land. Bara kring tågstationen stod det säkert 10 000 cyklar ungefär. Lyckades även bli påkörd av en tok som inte såg att jag minsann tänkte traska mitt ut i vägen när han kom cyklandes [?]

Klockan är nu 18:57, Jaker har sovit 2,5 timme i sängen och jag äter Marabouchoklad från IKEA. Väckning av Jaker nu, sen fixa nåt att äta tror jag.”

Andra dagen i Amsterdam började, precis som förväntat, med en översovning utan dess like – jag och Jaker sov över med 2 timmar ungefär. Klockan ställdes på 07:30 igår innan vi somnade och vi snoozade rutinerat fram till 10:00 istället för att gå upp när klockan ringde imorse. Bra jobbat där…



Igår kväll kikades annars Söderlings kross av Federer. Lyckan var total här på rummet när vi insåg att finalen av Roland Garros går på söndag när jag och Jaker befinner oss i Paris…
Ganska direkt bokades finalbiljetter till damernas final på lördagen. Ungefär 80 euro per biljett får ändå ses som helt okej.
Vi har även fått tag i en biljett till herrfinalen, men jag kan säga att knappen F5 på tangentbordet spammas rätt friskt på sidan där biljetterna finns… Mardrömmen är om vi bara får en biljett, speciellt med tanke på att vi missade en biljett tidigare igår…



Nåja, fokus på dagens händelser nudå. Efter att vi släpat oss ur sängen vid 10-tiden där tog vi sikte på dagens första sevärdhet – Anne Franks museum. Jag som inte ens läst boken har inte mer koll än att hon levde under andra världskriget och skrev en dagbok, men jag ville ändå se stället. Man borde väl snappa upp nånting?
Det jag hann snappa upp när vi kom dit var en enorm kö – sen lovade vi oss att gå upp i tid imorgon istället.



Istället blev det frukost. Saras Pancake House ligger 350 meter från hotellet och serverar pannkakor med chokladsås, banan och grädde – såklart kunde sockeraddict-Kausti inte låta bli :z
Kan rapportera att jag aldrig mått så illa av en frukost som jag gjorde efter den där pannkakan. Lätt värt ett test, men jag kommer då inte göra om det imorgon…

Betyg på kräksockerfrukostpannakkan: 3,5



Jaker var även han nöjd, även om han istället körde en bacon och äppelpannkaka istället.

Jakers betyg på bacon och äppelpannkakan: 3,5



Efter frukostn tog vi sikte på Heinekenmuseumet. Skön kontrast där att gå från ett planerat besök på Anne Franks museum till att istället ta sikte på Heinekenmuseumet… Ankorna dominerade och hade sångträning inför holländska Talang när vi traskade förbi.



Efter att ha virrat bort sig blev det ännu en förändring i schemat. Heinekenmuseet var försvunnet och vi sprang på en kanalbåt och eftersom pizzabåten tydligen inte gick idag så blev det istället en vanlig kanalbåt. 13 euro senare satt vi i en båt utan uppfällbart tak – lite besviken där eftersom korten blev halvtaskiga när taket var ivägen.



Nåja, vi fick lära oss lite intressanta saker under resan i alla fall. Saker såsom att en båt med glas överallt blir megavarm om solen lyser utomhus till exempel. Jakers kommentar till detta var Jag är helt sjukt svettig i baken” och jag kunde inte göra annat än instämma. Tummen ner för växthusliknande båtar…



Sen fick vi också lära oss att det inte går att dricka vattnet i kanalerna (skräll att man inte kan dricka brungrönt vatten…). Förr i tiden var det problem att hålla vattnet som fraktades in till staden fräscht, så istället drack holländarna öl då det håller sig fräscht längre än vatten. Skapligt roliga dagar dom måste haft när det var 25 grader och sol ute :i

Annan info vi fick lära oss: Så många som 25 000 husbåtar finns längs kanalerna i Amsterdam. Dom betalar en avgift för att ligga där och får i gengäld vatten, el och gas till båtarna. Dessutom fanns det tydligen många ”svartbåtar” som låg där också, antagligen såna som inte betalar avgiften eller nåt.




Vi fick också veta att kanalerna inne i staden är avskärmade från havet. Det har såklart att göra med att Amsterdam (och större delen av Holland) ligger nån meter under vattenytan. Man har helt enkelt byggt murar där det behövs för att förhindra översvämningar.
På grund av detta blir kanalerna ganska syrefattiga efter ett tag och det illa livet som sägs finnas där dör i så fall ut om man inte gör någonting. Därför syresätts vattnet i kanalerna fyra gånger per sommar och två gånger per vinter genom att några luckor öppnas och ca. 600 000 kubikmeter (!) vatten släpps in i kanalerna. Skapligt projekt det där…



Vi fick även lära oss att (delar av?) Amsterdam är byggt på pelare. Staden står på ett lager av lera som inte klarar av att hålla uppe dom byggnaderna som står därpå, därför har långa pelare av trä tryckts ner till sandlagren som finns under ler-lagret som byggnaderna sen byggts ovanpå. Det rörde sig om bra djupt pelarna tryckts ner, om jag uppfattade det korrekt hade dom tryckts ner närmare 20-30 meter i marken. Ju tyngre byggnad destå djupare pelare.



Annars gillar vi holländarnas tankar kring Android. Streckkoder (som den på bilden) satt uppsatta lite överallt längst staden. Tyvärr är det svindyrt att använda surfen på mobilen, så jag vågade inte kika vad streckkoden ledde till, men efter att ha kikat upp länken hemma kan jag utläsa att dom satt upp en streckkod vid varje sevärdhet längs kanalerna. Scanna koden på mobilen och å upp information om stället. Mycket bra initiativ där (yes)



Efter båtturen var Jakers lokalsinne (ölsinne?) på rätt köl igen och killen hade stenkoll på vart vi skulle gå för att hitta Heinekenmuseet.
Överlag måste jag säga att Jakers förmåga att memorera kartor är fantastiskt. Nu vet jag inte om han tjuvpluggat kartorna sen nyår (skulle inte förvåna mig faktiskt :i), men oavsett så har han alltid stenkoll på vart vi ska. Jag hänger på och han tar oss till destinationen vi ställer in honom på. Mycket imponerande faktiskt.



Vi traskade in, betalade dom 15 eurona för inträdet och började traska lite därinne. Genast blev jag mycket imponerad av den otroligt heta Heinkenbilen som användes för att köra öl förr i tiden. Tänk er den i grönt! Asball att glida runt med ju.



Annars var det mycket information som man inte riktigt orkade ta in. Gamla prislistor på öl från holländska krogar som ar omöjliga att tolka utan kunskap om den holländska valuta som exempel.



Schysst medalj som nån av herrarna Heineken blivit tilldelad. Jag ville också ha en, tyvärr fick jag inte det :_



Öl gör ju folk till optimister, något det här citatet ganska klart bekräftar….



Dom 4 ingredienserna som används för att göra Heinekenölen. Vi fick smaka på kornet som används och jag kan rapportera att det smakar ungefär som nyttiga flingor med socker på.
Humlet (det gröna) luktar däremot förjäkla illa. Tack och lov blev vi inte erbjudna nåt smaktest.
Sen används vatten och ett hemligt jäst för att tillverka den ”gyllene” vätskan som dom så fint kallade den.



Jaker imponeras av en stor kopparfärgad ölskaparmaskin.



Vi tog oss även in i det hemliga labbet dom hade där för att smygfota ritningarna till ölskaparmaskinen och tillverkningsprocessen. Just i detta nu byggs en ölskaparmaskin på hotellrummet av en entusiastisk Jaker (yes)



Vi traskade förbi Heinekenpållarna och Freddy dominerade med sin entusiastiska kameralook…



… Karel däremot gjorde oss väldigt besvikna när han inte ens ville ge kortet ett försök. Buu för Karel!



Underbart vackert armband vi fick när vi köpte biljetten. Jag ska ha en vit rand på min högra arm när jag kommer tillbaka till Irland (yes)



Nästa den i ”The Heineken experience” var en film kallad ”Brew you” där man fick stå på nån slags rörlig platta och se en film på skärmen framför sig. Då fick man följa kameran genom alla steg i tillverkningen och fick lite vatten skvätt på och infravärme påslagen lite då och då ungefär. Allt för att göra det så ”realistiskt” som möjligt. Ganska onödigt och ointressant om ni frågar mig…



Efter detta fick vi lära oss hur man ska dricka en riktig öl enligt Heinekenfolket. På Irland är det ju standard att man undviker skummet på ölen, enligt Heinekenfolket SKA det vara ett lager skum ovanpå ölen. Sen används en skrapa doppad i vatten för att smeta bort överflödigt skum. Då får man öl längst ner i glaset (å shit?), ett lager skum ovanpå och ett litet vattenlager ovanpå skummet. Detta hindrar luft från att komma i kontakt med ölen och detta skulle vara bra av nån anledning. Jag tror inte nån egentligen brydde sig eftersom alla brasilianarna vi hade med oss dreglade över en blonda damen som hällde upp ölen samtidigt som jag och Jaker mest ville dricka upp ölen och traska vidare.



Efter öldrickarinstruktionerna traskade vi vidare till det gröna rummet som verkade ascoolt. Jag förväntade mig biofilm eller liknande i stolarna men fick bara se gamla reklamfilmer från Heineken. Dom nyaste reklamerna fanns inte ens med :_ Besviken där…



Besviken Kausti i skön liggstol



Sen hittade vi ett såntdär gammalt fotbollsspel. Jaker dök direkt på det och jag skulle bara knäppa ett kort på honom innan jag skulle tokspöa honom. Precis när jag knäppt kortet dök den där 50-åriga herren upp, skickade iväg sin fru och tog min plats.
Fem minuter, 5-0 och en utklassning senare lämnade han Jaker samtidigt som jag garvade som aldrig förr :i Jaker hade inte skuggan av en chans och jag var nöjd att gubben gick sin väg direkt efteråt. Rutinen där var inte att leka med…



Sen var det dags för avslutningen på touren – två gratis öl i baren. Vi körde på varsin Heineken extra cold
som serverades nollgradig (och såklart förberedd på korrekt vis) och jag måste säga att den smakade betydligt godare än vanlig Heineken.
Sen kom damen i baren fram med två öl som blivit över och bjöd på dom gratis. Jaker var lyrisk och tyckte vi hamnat i paradiset, jag behöll lugnet lite bättre.

Tre öl och 15 minuter senare stapplade vi ut därifrån och Jaker förklarade hur han älskade Amsterdam och alla dess sevärdheter (som i stort sett består av (Heinekenmuseet) [?]



Vi traskade hem genom tulpandistriktet där dom säljer tulpaner och jag måste säga att man blev alldeles förskräckt av att se cannabisfrön där dom hade satt upp en skylt ”even for children” ovanför…

På kvällen tog vi sen trasken genom Red Light District för att i alla fall ha varit där och jag måste säga att det var längesen jag såg människor som valt så fel yrke som vissa av damerna där. Maken till halvnakna skräcködlor har inte skådats sen dinosauriernas tid…
Visst fanns det godbitar där också, men jag och Jaker klarade ungefär 15 minuter i området – sen begav vi oss till hotellet istället. Kameran tog aldrig fram i Red Light och jag kan säga att det var nog tur det. Annars hade bloggen antagligen stängts ner av diverse arga mammor och pappor som blivit förskräckta över vad man kan få se i det där barnförbjudna distriktet ._o

Nu är klockan 00:17 och vi ska stå vid entrén till fröken Fransk museum om drygt 8 timmar. Jag har refreshat biljettsidan till Roland Garros ungefär 55 gånger när jag skrivit det här inlägget men ingen biljett inom synhåll ännu… Håll tummarna för att vi får tag i en till finalbiljett, annars måste jag tyvärr låsa in min käre reskamrat Jaker på vårat hotellrum i Paris när jag kikar finalen på plats :z

På tal om Jaker ja, han sover redan. Vilken skräll [?]”

Sista dagen i Amsterdam började med utcheckning och en stabil pizzafrukost på New York-pizza… på Amsterdams tågcentral. Aja, Jaker var nöjd och jag kan inte precis klaga jag heller – pizza till frukost garanterar att magen håller sig glad tills lunchen (yes)



Sverigeflaggorna vi fick från IKEA hade placerats på ett strategiskt korrekt ställe för att visa att jag innerst inne är en stolt svensk – trots att jag heter Kaustinen i efternamn och bor på Irland…
Det är annars en kul grej som alla tågluffare borde göra. Släng på en flagga så kan andra svenskar ni möter på resan komma fram och heja (yes)



Efter frukosten hoppade vi på tåget mot Bryssel. Förväntningarna inför staden var väl inte jättehöga – choklad och EU-parlamentet, sen var det inte så mycket mer att hoppas på….



Vi spelar förbi 3 timmars sovande och en tjurig konduktör och hoppar direkt till Bryssel. Jag och Jaker hoppade av tåget klockan 15 ungefär och tog direkt sikte på turistinformationen för att få tag i en karta. Här överraskade Bryssel och tog ledningen i kategorin turistvänligaste staden under resan” då vi fick tag i kartan efter ungefär 3 minuter. Där var vi lite smått positivt överraskade, men det skulle snart vända…

Efter att ha tagit dom första stegen mot hotellet insåg vi att rött ljus i den här staden inte innebär ”STANNA BILJÄVEL” utan snarare ”Okej, kör på den gående turisten som har grönt om du känner för det”. Jaker och jag traskade över gatan när vi hade grönt och 3 bilar försökte avliva oss på samma övergångsställe… Bilarna här var värre än cyklarna (brrrrrr!) i Amsterdam :n

Sen kom vi till vårat hotellkvarter och insåg att vi hamnat nånstans ute i det värsta ghettot Bryssel har att erbjuda. Det bor människor här som har massmord i generna, det bor säkerligen droghandlare och det bor garanterat terrorister runtikring oss.



Vi blev såklart överlyckliga när vårat fyrstjärniga hotell visade sig vara mer likt ett tvåstjärnigt hotell. Sen fick vi tack och lov hotellrummet på bottenvåningen också – såklart med två jättestora fönster ut mot skumraskgatan… Jaker drog fram min dator innan jag hann dra för gardinerna och jag är säker på att vi kommer bli rånmördade inatt…



Garanterat stulen TV som sen köpts av hotellet för att lyxa till det fyrstjärniga rummet något…
Något trådlöst, eller sladdbundet, gratis internet finns inte heller på hotellet. Detta är något av en jättepina för oss då vi fortfarande bara har en biljett till Roland Garros-finalen på söndag. Men det finns några öppna nätverk från grannar osv. som bor härikring. Jag vet inte riktigt vad knarklangare och terrorister tycker om att man ”lånar” deras internet, men jag hoppas dom inte bryr sig så mycket… Tyvärr är dock mottagningen i sämsta laget :_



Jaker letar connection till det öppna nätverket på hotellrummet…



Jag som hade blivit smått paranoid efter våran promenad längs gatan började snabbt även misstänka dom hotellanställda här på hotellet också. Rutinerad som man var riggades några smidiga fällor eftersom kassaskåpet ”råkade” vara låst utan att någon visste koden…
En hög mynt placerades lurigt på nattduksbordet och ryggsäckarna placerades strax innanför hotelldörren. Sen knäppte jag kort på allt för att kunna bevisa intrånget som garanterat skulle ske när vi var ute på stan och rörde på oss…



Det första stoppet blev Manneken Pis som tydligen ska vara ett jättekänt ställe. Jag är totalt okunnig och hade aldrig hört talas om stället, så mina förväntningar var obefintliga, men Jaker utbrast snabbt ”Var det här allt?” när vi kom dit. Dock var han tvungen att ta en peace-bild ståendes framför monumentet. Jag fnissade mest åt att monumentet bestod av en liten kissande pojke – alltså borde det heta Manneken piss :i Fattar ni? Pinkande pojke – pissande pojke – Manneken piss :i

Jag sa ju att jag är okunnig, dessutom har jag prepubertal humor också (yes) :i
Annars kändes alla sevärdheter i stan mest som någonting som skapats för att vi turister skulle råka ta våra händer ur våra egna fickor så att ficktjuvarna och banditerna skulle kunna råna/ficktjuvisera oss. Rutinerad som jag är gick jag dock inte på det där och jag gick alltid med båda händerna i fickorna och skyddade mobilen, plånboken och kameran. Mina saker får ni inte era tjuvaktiga belgianer!



Samma sak här: Ett stånd (fniss…) som sålde våfflor med alla möjliga grejor på. Choklad, grädde eller varför inte jordgubbar fanns som val och Jaker verkade mycket sugen på en våffla till lunch. Efter att rutinerat förklarat för honom att vi antagligen skulle bli misshandlade och rånade om vi stod stilla och åt våfflan fick jag honom snabbt på andra tankar och vi traskade vidare.



Läskiga människor som jobbade som statyer. Snubben till höger stod helt still, snibben till vänster skrämde småbarn till att dumpa sina veckopengar i hans pengahatt som han hade på marken. Jag knäppte kort på dom och han blev jättearg för att jag inte ville ge honom min veckopeng ._o Tur han hade fullt upp med att agera staty, annars hade han nog sprungit ikapp mig och rånat mig…



Chockerande guldig byggnad. Hur kunde ingen ha rånat den ännu? Allt guld fanns ju kvar? Mystiken tätnade…



Rolig japan som hade en schysst kortknäpparstil :i



5-stjärnigt belgiskt hotellrum…



Den här gudsförgätna staden har verkligen inte ett enda rätt. Staden är byggd på ett sånt sätt att det är uppförsbackar överallt – oavsett vart man vill gå.
Jag och Jaker tänkte besöka våran landsman Carl Bildt, som ju är svensk utrikesminister stationerad här i EU-parlamentshuset i Bryssel, men det visade sig vara ett mindre helvete att ta sig dit. Hela staden Bryssel verkar vara byggt på något slags berg som alltid lutar nedåt oavsett vart du ska så att traska upp till herr Bildts kontor blev som att försöka bestiga Mount Everest ungefär…



På vägen dit passerade vi Sveriges Ambassad. Ballt.



Efter våran helvetesmarsch nådde vi tillslut ”Calles” kontorsbyggnad. Rätt mäktig att se på faktiskt, men lite för mäktig för att få plats med på ett enda kort…



Undrar vilket fönster som är Calles, och undrar vem som gör rent all fönster? :n



Efter att ha knäppt 3 kort på Calles kontor skulle vi sen bege oss ut till fotbollsarenan där Italien – Mexiko skulle spela sin vänskapslandskamp. Även här dominerade Bryssel med sin värdelösa standard och möjligheten att köpa en endagarsbiljett till tunnelbanan var som bortblåst. 24 svordomar senare bestämde vi oss för att gå till centralstationen istället och försöka få tag i en biljett där…



Nån som sett I am Legend? Lite så kändes det att gå ner här. Det luktade kiss nåt så fruktansvärt (Manneken Piss' fel kanske? :i) och jag var beredd på att attackeras av livsfarliga rånare eller monster direkt jag gick ner. Tack och lov lyckades jag undvika dessa genom att krypa hela vägen till biljettförsäljningen och ombord på tunnelbanan mot arenan.



Vi hoppade av tunnelbanan för att byta tåg och jag tyckte stället känndes lite Beekkant av någon anledning…
Vi traskade på tunnelbanan och åkte bort till arenan då någonting enormt och silvrigt plötsligt uppenbarade sig. ”TV-TORNET I BERLIN, JAG KAN SE TV-TORNET I BERLIN!!!” ropade jag, men innan Jaker hann vända sig om så var den stora silvriga grejen borta eftersom vi precis åkte in i en tunnel…



Vi klev ut ur tåget och jag insåg ganska snart att världens undergång var nära . och jag älskade det! Jordens undergång var silvrig, asball, megacool och fantastiskt häftig! Jordens undergång hette Atomium och var en byggnad från 1958 som såg fantastisk ut! 102 meter hög och jättesilvrig lyste den där i solskenet och jag fick en ”TV-tornet i Berlin”-känsla igen. Byggnadsverket var så futuristisk men ändå gammalt på något vis.



Kolla hur sjukt den sticker ut från alla andra byggnader! Ascoolt!



Efter det blev det italiensk pizza på en restaurang en bit från Atomium. Jaker totalvägrade Los Tacos så vi fick lov att köra slisk-italiensk pizzeria istället. Min capricciosa var väl helt okej, Jaker var mycket nöjd med sin margherita.



En spegelbild av Atomium!!!!! Waoooowww!!



Efter maten begav vi oss in på arenan för att kika fotbollsmatchen. Efter att första ha gått en kilometer åt fel håll fick vi vända och gå tillbaka – såklart lutade det uppför åt båda hållen.
Italienarna inne på arenan var tokiga och skrek som galningar när deras landsmän äntrade planen. Tyvärr ville alla dom 97 procenten av publiken som var italienare bua åt Mexiko när dom kom in på planen – någonting jag starkt ogillar. Buuu för buande italienare!



Strax efter 19:15 startade matchen, sen tog det 16 minuter innan Mexiko, helt oförtjänt, gjorde 1-0. Italienarna blev knäpptysta och jag log lite inombords :z Jaker, som är ett enormt italienfan, grät som en liten bäbis.
Målet gjordes av Carlos Jela Giovani Dos Santos som spelade fram honom var nog bäst i Mexiko idag. Tyvärr fick han traska av planen efter 60 minuter då han blev utbytt, men jag blev väldigt imponerad av killens spel. Nu är jag knappast någon större fotbollskännare, men jag tror han kan blomma ut ganska rejält under VM.

Mexiko imponerade ganska mycket idag samtidigt som Italien var riktigt riktigt dåliga. Mexiko rullade mycket boll i backlinjen och italienarna fick mest springa runt och titta på när bollen rullades i den mexikanska backlinjen/hem till målvakten. När italienarna väl fick bollen sen ledde många individuella misstag till att dom blev av med den snabbt igen.



En bild på en liggande italienare – det har vi ju aldrig sett förut [?] Jag gillar dock nummer 16 i Mexiko som står och tokpekar på den filmande italienaren :i



Mexikos målvakt – spelaren med störst bollinnehav under matchen. Jag tror han hade bollen i ungefär 79 av dom 90 minuterna av matchen :i Här blir han varnad för att ha maskat. Varningen kom från en domare som tyckte det var nödvändigt att dela ut närmare 10 stycken varningar under en träningslandskamp…

Sen gjorde Mexiko 2-0 med sex minuter kvar av matchen och den italienska delen av publiken började gå hem. Dom som inte gått hem buade ut sitt eget lag och jag kände hur jag verkligen älskar italienarnas syn på fair play/sportmanship [?]


Sen gjorde Italien plötsligt 2-1 efter en halvt tilltrasslad situation och alla italienarna som var kvar på arenan älskade plötsligt sitt lag igen. Alla blev som tokiga och italien skulle precis till att börja sätta tryck på det mexikanska målet – då blåste domaren av matchen eftersom den var slut.



Jag och Jaker tog powerwalken till tunnelbanan och åkte tillbaka till hotellet, och efter att ha undvikit att bli mördade på vägen dit klev vi in på rummet. Direkt jag klev in på rummet noterade jag att ryggsäcken inte låg som den skulle…

Nej, sovdags nu. Imorgon lämnar vi den här förbenade hålan för gott. Jag kan verkligen inte förstå hur någon kan vilja bo i den här staden, men jag kan då säga en sak: jag kommer aldrig att återvända till Bryssel. Det här stället har ingenting som Sverige inte har bara det att allt bra med Bryssel är bättre i Sverige och man slipper många av dom dåliga sakerna. Det enda Bryssel har som Sverige saknar är en cool silvrig byggnad vid namn Atomium, men det räcker inte alls. Aldrig mer Bryssel, aldrig mer…

Betyg på Bryssel: 1”