Close

Category Archives Grekland 2009


Så var det slutligen dags 777777778888888886666
88888888888777777

Skön missclick där…Sketna TV-dosa som ligger på tangentbordet. Vi tar det igen:

Så var det äntligen dags. Efter 168 timmar i friheten, 77 colaflaskor (till ett förbluffande literpris: 113 kr/liter :n), en portion friterade bläckfiskringar, 20 timmars solande och några fantastiska pizzor var det dags att säga adjöken till Grekland för den här gången. Väskorna packades, tandborsten slängdes och herr Vasiliev tog emot våran nyckel. Resan hem hade börjat.

Vings planering måste ju kritiseras en aning. Dom hade fixat det så schysst att vi fick vara kvar på hotellet ända fram till 12:00 på dagen! Otroligt generöst, verkligen. Speciellt med tanke på att bussen från Pargas skulle gå så tidigt som 20:45 [?]
Herr Vaziliev (jag har faktiskt ingen aning om hur han stavar, så jag kör lite randomstavning) tröstade oss och hjälpte oss att förvara väskorna på hotellet i lobbyn. Säkerheten främst, inga saker skulle bli stulna här. Vi dumpade väskorna där alla andra
hade sina väskor och tog sikte på stranden. Vi letade solstolar, men det var ont om dessa eftersom vi kom ner på stranden först 12:15 ungefär (alla PROs gubbar och tanter är ju vakna vid typ 05:30, så dom hinner ju paxa alla stolarna innan jag ens somnat [?]).
Men ibland har man tur – mirakel kan inträffa. Chansen att få en solstol på stranden var minimal, men plötsligt notrade jag två tomma solstolar på V.I.P-platserna :n Likt en örn som fått syn på en grillad kyckling med chokladsås på flög jag på stolarna och paxade dom båda samtidigt som jag var i luften för att sen landa hårt på en finsk fjortistidning. Utsikten
var underbar. Dessutom låg det en finsk dam på stolen som stod bredvid min. Intressant 😀
Hon var 13 år. Inte längre intressant :<

Plötsligt hördes ett enormt ”BRÖÖÖÖÖL” följt av ett ljud av någonting som drogs i stranden. Jag tittade upp och fick syn på en val som strandat
precis framför oss :n Fascinerande att se dessa jättedjur på land.

Efter denna fantastiska naturupplevelse var det dags för lunch. Först skulle vi dock gå upp till hotellet för att hämta lite saker ur väskorna. Det kändes bra att herr Vasiliew hade så bra koll på våra väskor. Det var helt tomt i lobbyn, dörrarna stod öppna och väskorna var tillgängliga för vem som helst [?] Som om inte det vore nog mötte vi herr Vassiliev på väg ner till restaurangen sen också [?] Bra koll där.

Vi tänkte köra en avslutningsrunda på herr Golfos restaurang, men när vi såg den proffsiga bilden på pizzabagaren som kastade en pizzadeg i luften kunde vi inte låta bli – vi gick in på restaurangen som låg strax ovanför herr Golfos.




Vi möttes direkt av en riktigt trevlig gammal man som hjälpte oss lägga på en såndär typisk pappersduk (som alla restauranger i hela Grekland använder) på bordet. Jag tackade honom och tyckte att jag minsann borde göra honom en gentjänst. Jag noterade snabbt att hans gylf var nerdragen, så i ett snabbt ryck hjälpte jag honom med detta.

Efter denna personliga assistent-hjälp så beställde vi våran mat. Morsan beställde Gyros
som såg helt fantastiskt god ut när den kom ut.
Jag hade ju sett den fantastiska bilden på pizzakastarpizzagubben, dessutom hade dom pizzakartonger ståendes innanför disken, så jag visste att det här stället garanterat hade god pizza. Därför beställde jag såklart en pizza. Valet stod mellan en Bologne (svamp, lök och köttfärssås – den klassiska ”ätes alltid i Bolänge”-pizzan) eller pizzan med ägg, bacon och lök på.




Nu kände jag att det inte var någon bra idé att beställa en Bolognese – jag måste ju kunna leva på någonting när jag kommer hem. Jag vågade inte riskera att förstöra sunkpizzorna som Fortuna serverar genom att äta en fantastisk italiensk-grekisk-Bolognese-pizza.
Det som är så underbart med den här pizzan är att jag nu kan sammanfatta ett helt år med hjälp av en pizza. Pizzan hade nämligen det otroligt passande namnet London. Så där satt jag i Grekland den 21:a september 2009 och tänkte tillbaka på året som gått. Det började med att allt sket sig totalt, jag hamnade i London, kom hem, levde, hamnade i Grekland av en slump och satt nu och åt en underbar pizza vid namn London. Londonresan började med London och Greklandsäventyret avslutades med London. Lite magiskt faktiskt.

Hur pizzan smakade? Gissa

Betyg: [!][!][!][!][!]


En sak jag och mor funderat över när vi befunnit oss i Grekland är vad alla poliser sysslar med egentligen. Lagbrott sker konstant överallt. Oavsett vart man tittar så bryts det lagar. Heldragna linjer finns inte, folk kör om som dårar och hjälmar används aldrig.
Förklaringen till hjälm-skippnadet fick vi faktiskt lite senare på kvällen. Förklaringen kom från Bonde söker fru-Susannes
blonda bombnedslag till kompis. Hon hade varit i Aten tidigare och där fått förklarat för sig att det faktiskt inte finns någon regel om att ha hjälm på sig när man åker vespa. Det finns dock en regel som innefattar hjälmen – du MÅSTE ha den MED dig när du är ute och åker.
Det roliga var det att i Aten åkte tydligen väldigt många med hjälmen på ARMEN istället för huvudet. Varför? För att om dom inte hade hjälmen synlig, utan istället instoppad i facket under sätet, var risken stor att dom blev stoppade av polisen för att polisen ville kontrollera att man verkligen hade hjälmen MED sig :i Det där är fantastiskt korkat om det nu är sant.





Vi hittade i alla fall hela stadens poliskår tillslut. Allihopa satt med en varsin flaska vatten, lite fikabröd och en milkshake på ett av stans caféer :i Notera hur polismannen till vänster mycket smidigt döljer sitt ansikte när han ser att jag ska till och knäppa kort på honom :i
Jag var livrädd att han skulle springa ikapp mig och sno kameran :n




På tal om livrädd: Samurajsvärd! :n :n :n Ingen Kinesen i närheten såvitt jag kunde se. Jag skyndade mig dock snabbt därfrån :n




Skön lirare som belv helt fascinerad av sightseeing-tåget som fanns i Pargas. Han fick syn på det och började springa mot det direkt. Hela tiden skrikandes ”AUTOBAHN! AUTOBAHN! AUTOBAHN!” :i Tyskar [?]

Efter 9 långa timmar så var det äntligen dags! Bussen (med den fina Wunderbaumen
) kom och hämtade oss. En timmes bussfärd senare (och första genomlyssningen av Paramores nya album!) så var vi framme vid flygplatsen. Vi möttes av…





… en enormt lång kö :n Det var tydligen inbördeskrig i Grekland och varenda människa skulle därför flyga från Grekland samtidigt som oss… 30 minuter senare fick vi äntligen gå in på flygplatsen, för att där mötas av…




… ännu en jävla kö. Humöret i botten och jag tjurade ungefär som en 6-årig pojke som inte fått köpa en cool Transformersleksak på Hemköp :< Efter ytterligare väntan kom vi slutligen fram till säkerhetskontrollen. Till att börja med gör vi en översättning av ordet säkerhet från grekiska (????????) till svenska:

???????? – ”En säkerhetsmaskin används först för att avslöja eventuella terrorister. Där får man stoppa in alla bomber man har i väskan, men det är såklart friviliigt. Vill man inte bli stämplad som terrorist bara för att man har en bomb med sig så låter man bara bli att stoppa i väskan i maskinen. Säkerhetsmaskinen övervakas noggrannt av två halvfeta grekiska säkerhetspoliser som sitter på en stol och tittar på TV istället för röntgenkontrollen. När man sen kört väskorna genom säkerhetsmaskinen får man lägga upp sitt bagage på ett rullband och det transporteras till flyget.
Efter detta går man igenom en till säkerhetskontroll. Där står en massa människor i kö och väntar. När man kommer fram till metalldetektorn får man stoppa i sin plånbok, mobil och liknande i en korg som dras utanför metalldetektorn och sen gå igenom detektorn. Men om det är för mycket folk i kön så brukar dom bara göra så att man får gå igenom säkerhetskontrollen ändå – bara man visar upp alla eventuella bomber man inte deklarerat tidigare i säkerhetsmaskinen. Bara för att det piper betyder ju inte det att man har en bomb med sig.”


Den där säkerhetskontrollen hade inte ens stoppat Usama Bin Laden även om han gick igenom den endast klädd i ett bombbälte. Jag fick gå igenom kontrollen med mobilen och plånboken i handen samtidigt som det pep. Säkerhetspolisen sa bara ”Okey okey” oavsett vem det pep för [?] Jag hade som sagt kunnat ha en bazooka innanför min tröja – han hade bara ropat ”Okey okey” ändå…




Efter den fantastiskt säkra säkerhetskontrollen kom vi till väntsalen. Där satt hela Greklands befolkning och väntade… Vi letade sittplats men hittade ingen så vi tog sikte på taxfree-shoppen istället.

Under dom sista dagarna hade min längtan efter en viss sak växt sig enorm – jag saknade mitt godis. Efter all nyttig glass, pizza och Cola så saknade jag den onyttiga delen av min diet nåt fruktansvärt. Därför var det precis som att stiga in i himlen när jag gick in i taxfree-shoppen. Överallt såg jag mumsiga sockersöta godbitar
. Jag nöjde mig med en megaförpackning Mars och köpte också en förpackning Twix åt lillebror. Jag letade efter en förpackning med kolsyrad Fanta också, men ingenstans fanns denna delikatess att finna. Besviket gick jag därifrån med mina Mars i handen. Dock var jag väldigt törstig, men att köpa ett tolvpack Coca Cola för att stilla törsten kändes ändå lite väl överdrivet.




Därför inköptes en mellandricka i kiosken utanför. Smart som jag var så tänkte jag att dom kanske kunde ha Fanta med bubblor där. Flygplatsmat är ju alltid suverän, nästan i klass med flygmaten, så därför kändes detta faktiskt hyfsat troligt.
Men som vanligt när det gäller Fanta-jakten så blev det fiasko. Jag fick svagt kolsyrad apelsinjuice istället för Fanta. Besviken försökte jag släcka min törst. Det gick inte. Sörjan smakade vedervärdigt. Jag ställde ifrån mig den på bordet bredvid mig och bytte plats för att slippa skiten. Sen tiggde jag 1,5 euro (typ 15 kr) av personen bredvid mig (hon hette tydligen Jak Aer Ju Dihn Mor, skumt namn). För denna förmögenhet inköptes en flaska vatten, sen var törsten släckt.

Grekiska
är annars ett väldigt konstigt språk. Det påminner lite om finska. Ta en mening på valfritt språk, lägg på 20 onödiga bokstäver på varje ord, sen har du meningen på grekiska. Fantastiskt att den där meningen längst ner kan vara så kort på engelska men ändå bli så lång, och krånglig, på grekiska :n




Informationen på flygplatsen var imponerande stabil. Varenda TV-apparat som skulle visa flighterna var trasig. Det var bara en av gaterna, nummer 3, som var öppen, så dom ropade ut nästa flyg som skulle gå i högtalarna, sen fick man ställa sig vid gaten för att kunna gå ombord på planet. Problemet var ju bara att högtalarna knappt fungerade. Det som uttalades i mikrofonen förvrängdes så pass mycket att det som kom ut genom högtalarna mest kunde liknas vid antik grekiska: ”Zzzxcccxxyhhswee safrtrhtyy Stockholm trttrxxstg sgtryhtyh flight” ropades ut i högtalarna, men man hade ingen aning om vad dom egentligen sa. Osäkerheten var stor, men tillslut ropade dom ut någonting med Stockholm, och alla började röra på sig, så vi följde efter.




Flygplanet var stort. Jag knäppte kort. Killen bakom mig skrattade och sade att det fanns en stor skylt där det stod ”INGEN FOTOGRAFERING” på grekiska lite längre bort på flygplatsen. Ingen verkade bry sig. Damerna framför mig fotograferade som tokar, så jag fortsatte jag med. Poliserna i det här landet verkade ju inte bry sig om man hade med sig en bomb ombord på planet, så varför skulle dom bry sig i en kille med kamera?

Väl ombord på planet norpade jag till mig en flygplans-sovkudde och ett flygplans-sovtäcke, drog det över mig, och försökte sova mig igenom flygturen. Gud var snäll mot mig, så vi fick sitta vid nödutgången – mycket bra. Lite drygt att flygvärdinnan (flygvärden?) satt mitt emot oss och stirrade på oss vid start och landning dock. Flygmaten som bjöds denna natt var köttbullar och små halvmånepotatisar eller nåt. Smakade sådär, men brödet till var i alla fall riktigt gott. Paramore gick på högvarv i mobilens musikspelare fastän mobilen egentligen skulle vara avstängd under hela resan. Att mobilen har ett offlineläge var ingenting flygpersonalen brydde sig i. Jag smög ner mobilen under filten och fuskade istället. Jag är nog smartast i världen… :@

Filmen som visades på hemresan var för Spöket Laban del 2, men jag orkade inte kolla på eländet. Efteråt var det dags för flygningens huvudfilm, Bedtime Stories
. Jag hade inget ljud i mina högtalare eftersom jag lyssnade på musik istället, men av vad jag såg så verkade filmen faktiskt överraskande bra. Hamstern var i alla fall cool :i Blir nog till att ladda he… köpa filmen för att se den nåndag.




Vi landade i Stockholm klockan 02:40, hämtade väskorna en kvart senare för att sen hämtas av parkeringstaxin vid terminal 5. Sen skjutsades vi till flygparkeringen. Bilen kördes fram och sen tog vi sikte på Borlänge. Såklart åkte vi fel, istället för Uppsala – Sala – Säter – Borlänge missade vi en högersväng och fick lov att åka Uppsala – Gävle – Borlänge, en omväg på några mil. Morsan fick panik, jag insisterade på att det inte skulle lukta bajs när vi åkte genom skitluktens huvudstad Gävle. Allt gick också bra, förutom en räv som lurade lite i väggrenen och skrämde mig lite.




Klockan 06:00 parkerades bilen på parkeringen utanför huset, väskorna plockades ur bagageluckan och vi traskade in. Resan var slut, jag likaså. Lite mer solbränd (rödkokt?) än när jag åkte, några kalorier rikare och lite lyckligare somnade jag ganska snart efter hemkomsten i min säng.