Close

Category Archives Tennis


Idag var det äntligen dags. Tennisracket hade införskaffats, psykningarna hade pågått i flera dagar, planeringen var komplett och idag skulle Irlands svar på Wimbledon avgöras. På banan stod två giganter och tillika två av dom största stjärnorna som någonsin skådats på den gröna ön.

Irland då, inte Grönland…

Inför matchen hade båda spelarnas alla för och nackdelar såklart kartlagts in i det oändliga och tack vare mina kontakter på Aftonbladet har jag kommit över deras ranking av dom båda tennisgudarna:


Oscar Hilleskär-Westling-Federer

Räknas med sina 20 år fortfarande som barnspelare. Har ett enastående CV där han bland annat kan skryta om att vara landslagsman i datorspelet Counter-Strike Source, han är en före detta talang inom handbollen, han har 7,3 i handicap i golf och han har tränats i tennisens ädla konst av den trefaldiga ATP-vinnaren Joachim Pim Pim Johansson
. Skrytfaktorn över den här juniorens CV vet inga gränser och enligt envisa rykten ska hans motspelares avundsjuka vara påtaglig, speciellt när det kommer till den där sista punkten.
Oscar har, enligt egen utsago, även servat bollar hastigheter i upp till 180 km/h – innan hans högeraxel bestämde sig för att sabba hela hans sportkarriär.

Slagkontroll: Kan sikta och nästan få bollen dit han siktar också.
Slagstyrka: Med hel axel ska han tydligen slå lite hårdare än Serena Williams. Hon är förövrigt rätt ful…
Serve: Ojämnare än BPs aktie
Snabbhet: Sa upp sig från jobbet efter att ha jobbat där i 1,5 månad, det måste väl ge ganska höga poäng?
Entusiasm: Tillbakadragen
Största styrka: Överskottsenergin
Svaghet: Höger axel


Michael Kaustinen-Kournikova

En ung talangfull 24-åring som ännu väntar på det stora genombrottet på den stora tennisscenen. Har tidigare i karriären bland annat mäktat med finalvinster i dubbelturneringen Den sketna grusplanen på industriområdet i Borlänge” där han just nu är regerande mästare.
Ganska okänd för den stora massan, men det beror nog mest på att han bara spelar tennis när han ”känner för det”. Har en stor förkärlek för hamburgare, pizza och annan idrottslig mat.

Slagkontroll: Katastrofalt dålig
Slagstyrka: Slår snäppet hårdare än en 6-årig flickscout
Serve: Troligtvis den enda spelaren på herrsidan som bara servar stoppbollar oavsett hur hårt han tar i.
Snabbhet: Kallas inte 4-sekundersmannen för inget!
Entusiasm: Existerar
Största styrka: Psykningarna. Kan få vem som helst ur balans, dessutom pratar han mer när han spelar tennis än vad en 14-årig nyförälskad tjej i telefonen gör.
Svaghet: Allt förutom… nej, allt.


Matchen började, precis som i B-turneringen Roland Garros, med en inbollning där dom båda spelarna stod och slog en massa tennisbollar i nät. Efter att bollkallarna hotat med att säga upp sig så ledde deras strejk till att matchen sattes igång betydligt tidigare än väntat.
Herr Kaustinen-Kournikova hade lagt upp taktiken enligt devisen ”små små steg” vilket innebar att han hade många småmål uppsatta för att slutligen kunna besegra storfavoriten Oscar Hilleskär-Westling-Federer (alltså, vad har du för jävla efternamn pojk!?). Efter att ha kommit över en kvarglömd postit-lapp från Kaustinen-Kournikovas omklädningsrum kan vi härmed avslöja exakt hur taktiken såg ut:

1. Förlora en poäng genom att låta motståndaren slå en drivevolley nät och in
2. Vinn en poäng. Antagligen på ett dubbelfel av Hilleskär-Westling-Federer.
3. Vinn en poäng till. Antagligen på ett till dubbelfel.
4. Vinn en poäng på att motståndaren slår i nät.
5. Låt Hilleskär-Westling-Federer vinna 28 poäng så att han tror han är bra
6. Vinn en poäng med hjälp av ett vinnande slag
7. Fuska inte! Vinn en poäng med hjälp av ett vinnande slag sa jag!
8. Psyka motståndaren. Få honom ur balans. Nämn axeln. Och hans mamma!
9. Vinn ett game med hjälp av motståndarens 8 dubbelfel
10. Vinn ett set

Matchen började också precis enligt planen. Hilleskär-Westling-Federer tog kommandot direkt med en av dagens 200 nätrullare. Sen började hans dubbelfelande ta fart på riktigt. Från att ha gjort ett-två dubbelfel i rad nådde han världsrekordet på 12 stycken dubbelfel i rad ganska snart ._o ”Det är axeln” åmande han sig och inte en enda vettig människa gick på filmningen.

Sen fortsatte hela första set sådär. Dubbelfel av Oscar, ett kontant tjat om axeln, missade slag av Kaustinen-Kournikova, ännu fler missade slag av Kaustinen-Kournikova och några till dubbelfel av Oscar. På något vänster lyckades matchen dock gå till 6-5 i underdogen Kaustinen-Kurniovas fördel och plötsligt hade den unga talangen setboll.

Tyvärr svek nerverna helt och hållet och setvinsten vändes till förlust när Hilleskär-Westling-Federer började sätta 40% av sina servar. Ganska orättvist, men ändå 1-0 i set till CS-talangen.
Intressant att notera är att efter första set hade Kaustinen-Kournikova slagit t-r-e vinnande slag själv, resterande var egna misstag från Hilleskär-Westling-Federer som ledde till Kaustiansk poäng…

Andra set började precis som det första och Kaustinen-Kournikova släppte snabbt iväg Hilleskär-Westling-Federer till en 2-0-ledning i game eftersom han föredrar att jaga istället för att bli jagad. Ni vet som skidåkarna resonerar. Leder man är det lätt att man blir översambitiös och tar slut på sig själv för tidigt. Nu har Kaustinen-Kournikova gjort det till sin grej att aldrig någonsin gå ut och ta täten vilket tydligt började visa sig i andra set. Efter ett glänsande spel och t-v-å vinnande bollar plus ett nästan-servess vad han plötsligt i ledning – 4-2 i game. En tät andra halvlek av setet gjorde att ställningen jämnades ut något till 5-4 i Kaustiansk fördel.



Då hände det. Hilleskär-Westling-Federer hade dolt det väl, men nu fick vi det svart på vitt – killen har italienskt blod i släkten. Vid ställningen 30-30 i tionde gamet så vek han sig plötsligt, tog sig mot axeln och bad om att få vinna på walk over.
Kaustinen-Kournikova kunde inte tro sina ögon och vägrade bestämt att ge sig. Istället bestämde han sig för att testa Hilleskär-Westling-Federer för att se om han verkligen hade problem med axeln. Ett karateslag senare började Hilleskär-Westling-Federer gråta och lämnade banan som den barnrumpan han innerst inne är.

Vinst för Kaustinen-Kournikova med 6-0, 6-0 efter walk over får ses som en smärre skandal om man frågar tenniseliten. På frågan ”Hur känns det att ha spöat Magnus Norman-lookaliken?” svarade han kyligt ”Det är svårt att vara ödmjuk när man är bäst”.”

:n Klockan är nu 05:39, och jag har varit vaken i snart 2 timmar. Somnade 23 igår, och vaknade 04:00 i morse av en fruktansvärd träningsvärk.

Just nu sitter jag och svär över att Serena Williams är helt jävla störd i huvudet. Hon spelade tydligen semifinal i US Open, och blev sen diskad p.g.a. att hon tydligen ska ha sagt någonting väldigt opassande till domaren (eh)

Det som hände var att hon först missade förstaserven. Vid andraserven så dömde linjedomaren det som att Serena nuddat vid linjen när hon servade – alltså trampade hon över. Detta får man inte göra. Alltså fick motståndaren poängen. Detta ledde också fram till att hennes motståndare fick matchboll. Serena blev vansinnig, och gick fram till linjedomaren, pekade på henne med racketet, och sa någonting i stil med: ”If I could, I would take this … ball and shove it down your … throat and kill you”. Video finns här
.

Vad fan är det för fel på människan? Jag hoppas fan att hon blir fälld för att ha mordhotat domaren. Jävla fasoner det där. Nu är allt det här inte bekräftat med ljudupptagningar ännu, men tydligen verkar ju alla överens om att hon sade någonting vansinnigt till domaren.

Ser hon inte lite ut som en Michael Jackson i klänning förresten? ._o

Det var det det. Höhö. Kul mening.
Söderling stod emot Federer lika bra som ett A4-papper står emot ett samurajsvärd. Det gick inte sådär jättebra. Till en början tror man att den svaga av dom två har en chans, men sen inser man hur hopplöst offside läget egentligen är.

Jake skickade ett SMS efter första set: ”Ingen idé att kolla ju”. Han bangade alltså som vanligt. Buu för det. Egentligen gjorde han väl rätt. Söderling hade inte en chans, Federer är otroligt bra. Kommentatorkilletjejen nämnde en siffra i sammanhanget: 50 miljoner har Federer spelat in under sin karriär. 50 miljoner dollar då. Söderling har väl spelat in strax under 5 miljoner dollar. Alltså är Federer 10 gånger så bra som Söderling (jämförelsen haltar, jag vet, men ni förstår poängen).

Men helvetes skit… :i Jag började skriva inlägget när det stod 4-0 till Federer i tredje sets tiebreak. Nu vände ju Söderling det där på något vis… Det blev inte 3-0 i set, det står nu 2-1… Och jag har sågat Söderling totalt. Kan vi få se en skräll modell större nudå?

Kom igen Söderling! Du har redan förlorat enligt mig, så slå mig på fingrarna riktigt ordentligt nu!

Just ja. God morgon mor :@ Ha en trevlig dag på jobbet. Jag ska upp vid 12:30, så det gör inget att jag är vaken såhär sent ;)

Matchen var försenad typ 30 minuter, sen tog det 25 minuter så hade Federer vunnit första set med 6-0. Kommer gå fort det här. Stackars Söderling…

Chokladfiskarna smakar i alla fall fantastiskt som vanligt <3

Edit: :n Kommentatorn heter Maria… Jag har alltid trott att det var en kille med lite konstig röst. Knäppt…

Uppladdningsuppdatering – coolt ord.

Såg precis Idolavsnitt numero 2. Det som är slående i år är hur många gitarrer som är med i programmet :n En gitarr innebär alltid några extrapoäng i min bok, något som en viss Tatjaaaana (hon uttalas så) lade märke till i ett tidigare inlägg. Därför känns det som att alla deltagare är asbra i år, dom utan instrument låter däremot skittråkiga :<
Bäst idag var nog herr Hocker
, herr Hallelujah
eller fru Sifferperiod
. Många som var bra dock.


Annars lade jag märke till att Jihde verkade vara lite sugen på en av deltagarna. Hans händer suktade efter någonting förbjudet samtidigt som han inledde raggningen med den fantastiska repliken: ”Jag kan ana en viss nervositet, vad tänker du?”… :n Jag har sökt Peter Jihde för en kommentar, men han gick inte att nå av någon konstig anledning…


Nu är det matchstart om 50 minuter. Tills dess ska jag försöka få igång min egna lilla radiostation (jag vill lyssna på min musik från datorn nere på brorsans laptop). Detta verkar dock vara lättare för mig att flyga till månen och plocka svamp än att få igång den här skiten… >=(

Uppladdningen inför Söderlings kvartsfinal mot Federer pågår just nu. Jag och Jake kör uppesittar/MSN/Eurosport-natt för att kunna följa vårat svenska tennishopp live. Såklart kommer det bli storförlust, allt över 6-0, 6-0, 6-0 är en bragd av Söderling :i
Jake har ju skola imorgon, så han ska sova fram tills matchstarten som är klockan 03:00. Då är det tänkt att jag ska och väcka honom så att vi kan följa dramat (komedin?) på TVn. Konstiga människor som bor därnere i Lund – prioritera skolan före tennisen…

Här hemma pågår dock laddningen för fullt. Just nu ligger min Ben and Jerrys: Phish Food i frysen och väntar på att ätas upp. För er som inte vet vad Ben and Jerrys är så kan det sammanfattas såhär: En skattjakt gjord i glass. Förklaring följer:

Ben and Jerrys: Fish Food är chokladglass, marshmallowskräm, kolasås och små chokladfiskar blandat i en härlig röra. Det värsta är att det bara finns ungefär 15-20 chokladfiskar i glassen, men istället är dom fantastiskt goda. Detta leder till ett stort problem: Jag kör tjockisstilen när det kommer till ätandet av mina Ben and Jerrys. Man äter inte glassen för att den är så sjukt god, utan man äter den bara för att komma åt fiskarna. Jag har flertalet gånger kommit på mig själv med att stoppa i mig glass fastän jag är proppmätt – endast för att jag vill äta fler chokladfiskar. Därför blir det lite som en skattjakt – man gräver och gräver för att hitta skatten (fiskarna), och när man väl fått fatt i en vill man bara ha mer.
73 kilo Michael Kaustinen kommer snart vara 173 kilo Michael Kaustinen. Inte bra.

Nu avslutade Jake nyss våran MSN-konversation med ett ”Ring mig vid 04:00 istället, orka först set”. Tror han på fullaste allvar att jag kommer låta honom skippa första set bara för att han ska till skolan imorgon? Skulle inte tro det :z

Tennis är egentligen en ganska tråkig sport. Spelare ett slår till bollen, spelare två slår tillbaka den, spelare ett slår bollen över nät igen och spelare två svarar med att skicka tillbaka bollen ännu en gång. Sen repeteras detta i 3-4 timmar. Sitter du i publiken och har oturen att hamna på långsidan så kan du räkna med att ha drabbats av en enorm smärta i nacke och rygg efter att ha följt en hel match. Whiplashskador i nacke och rygg är någonting alla tennisfans har gemensamt.

Just nu pågår US Open på Eurosport. Imrells reaktion på detta var ”WOHOOOO! Årets happening!”. Han kan typ alla spelarnas skostorlek, deras mammors namn, mammornas sponsorer, spelarnas favoritfärg på strumporna samt alla deras klasskamraters namn från mellanstadiet.
Jag ligger lite mer på en ”Jasså, är det tennis på TV?”-nivå. Min kunskaper sträcker sig så långt att jag vet att tennisbollen är gul och luddig, att man spelar tennis med ett racket och att vissa av tennisdamerna är riktigt heta.
Att själv spela tennis själv är dock riktigt riktigt roligt. Jag är inte speciellt bra på det, men det är kul att försöka springa ikapp där fula bollen för att kunna smiska bort den till motståndarens planhalva igen. Men att titta på tennis ligger strax under ”Titta på en dvärg som målar en ladugård” på min lista över intressanta saker som kan ses på TV.



Men, som med allt annat finns det undantag. I tennisens fall heter undantaget James Blake. En kille som spelar en otroligt intressant… öh… om man någonsin kan säga att tennis är intressant så är den det när han spelar. Han spexar sådär lagom mycket när han befinner sig på planen. Vinner han en riktigt bra poäng så firar han den som om han vunnit hela turneringen och förlorar han en enkel poäng så reagerar han ändå på ett riktigt ”skönt” sätt. Han har också ett fantastiskt specialslag
som kommer fram i dom mest prekära lägena. På grund av allt detta har tennispubliken nu tagit honom till sitt hjärta och dom står nästan alltid på hans sida.

Blake spelade nyss en magnifik match mot en herre vid namn Olivier Rochus. I mitten av matchen fungerade ingenting för Blake. Rochum hade också tre setbollar i det tredje setet, men på något sätt så lyckades Blake vända och vinna. Hans reaktion efter 6-5 poängen i tiebreaket var så underbar att jag fortfarande har kvar ett fånigt leende på läpparna.

Tänk att det finns idrottare som är roliga att titta på för att dom uttrycker sig speciellt när dom spelar. Inte för att dom är världsbäst, utan för att dom har ett unikt sätt att bete sig på. Nu är Blake visserligen riktigt duktig också, men det är inte därför jag spenderar 1,5 timme med att först skriva ett inlägg om honom, sen råkar radera inlägget och får lov att skriva om det. Jag skriver det här inlägget för att jag vill se fler James Blake i världen. Sköna personer som inte följer mallen för hur man ska vara, utan istället utvecklar sig själva och blir unika. Allt detta UTAN att gå till överdrift. Det är en konst som väldigt få bemästrar…

Sitter här och mår rätt bra just nu. Spelade en ganska jämt, men ändå ojämn, tennismatch mot Jaketidigare idag (planen vi spelade på ser ni ovanför) och det var riktigt fint att få röra på sig lite.

Matchen började inget vidare för egen del, och jag tappade ganska enkelt första servegamet. Mitt spel var inte alls på topp idag (som vanligt :i), ochinnan jag hann vakna till hade jag tappat 3 game till Jakes fördel. Sen kom monsterupphämtningen, och jag var ikapp vid 4-4. Sen slarvade jag onödigt bort första set – 6-4 till Jake. Bedrövelsen var total, och jag insåg att min kondition skulle räcka i max 7 game till.

Inför andra set försökte jag alltså att snabbt avgöra bollarna och undvika långdragna bolldueller. Detta fungerade också ganska bra, jag tror inte att vi hade mer än 4-5 långa dueller under hela setet. Problemet var ju bara det att jag slog ut, i nät och helt fel typ varenda gång – alltså fick Jake alla poängen.
Genom en heroisk kämpainsats lyckades jag dock på något vänster gå ifrån till 6-5 och egen serve för setet. Vid ställningen 40-30 hade jag också öppet mål att avgöra setet, men Jake var såpass rutinerad att han lade upp en jättelös smashboll till mig eftersom han vet att jag inte kan smasha. Jag drog såklart bollen i nät, och sen vände Jake andra set till vinst med 7-3 i tiebreak.

Egentligen var jag inte ens riktigt nära, siffrorna låter jämnare än vad det var. Det mest intressanta med dagens tennisspelande var annars det faktum att ingen av oss kunde slå ett endaste avgörande slag. Vi sprang mest runt där och väntade på att den andra skulle begå ett misstag.

Just nu sitter jag och kollar på Outsiders på kanal 5. Det är en snubbe där som njuter av att bli sparkad på… … han gillar alltså att, frivilligt, bli sparkad mitt mellan… …. jag mår fan illa av att se det där… Det finns då bra många udda människor här i världen.

(Skrev detta inatt, men glömde göra inlägget synligt. Därför dök det inte upp förrän 13:40)
Sådär ja. Nu börjar antalet kommentarer öka igen. Jag förväntar mig att ni håller snittet på 7 kommentarer per inlägg från och med nu :P


En bild på den otroligt välvårdade planen där Wimbledon på grus spelades

Annars har dagen spenderats på tennisplanen. Det var dags för Wimbledon på grus när jag och lillebrors kompis Svensson spelade dubbelmatch mot lillebror och Jake. Vi (jag och Svensson alltså) började skakigt och tappade ganska snabbt till 1-4 i game. Efter en stark upphämtning (till 4-4) så föll vi knappt med 6-4 – mestadels pga mina hemska servar.

Nu var det ju så att jag och Svensson egentligen mest värmde upp under första set. Andra set vanns ganska komfortabelt med (jag tror det var) 6-4. Alltså var spänningen hög inför sista set. Den var så hög att vi faktiskt fick publik en bit in i setet. Hela tre personer hade hört om att ATP-touren hade kommit till Borlänges industriområde. Det, eller så ville dom helt enkelt ha planen efter oss – sanningen är relativ beroende på vem man frågar.
Tredje set inleddes annars ganska jämnt och vi följdes åt till 2-2. Sen är dom kommande 6 gamen suddiga för mig. Jag var så sjukt inne i matchen att jag helt enkelt förträngde ställningen. Trots denna fokusering lyckades jag knappt få in ett enda lyckat slag :@





Lillebror är vansinnig efter förlusten

Jag och Svensson lyckades i alla fall jag serva hem vinsten i sista set – setsiffrorna skrevs till 7-5. Glädjen var total, och jag tror aldrig jag hört lillebror vara så tyst :i Skönt att visa vart skåpet ska stå (och tack Svensson för att du vann 98% av alla våra poäng [?])





Senare så var jag och lillebror på bio och såg Brüno. En film som handlar om en österrikisk man vid namn (kan ni gissa?)…. Brüno!
Han leder en TV-show i Österrike, men får sparken efter att ha tabbat sig lite. Så han bestämmer sig för att bli kändis i USA.
Filmen i sig innehöll lite för många… öh… inzoomade mansdelar och för mycket manlig kärlek för min smak, men filmen i sig hade väl några roliga scener. Dock kändes den lite väl överdriven – jag tycker ju Wall-E är på gränsen och Brüno är faktiskt ännu värre :n
Betyg på Brüno: [!][!][!2][!/][!/]





Sen trodde jag att jag skulle få åka hem och sova – det tyckte dock inte lillebror. Han ville att vi skulle åka hem till hans fruntimmer och spela sällskapsspel. Jag har ju fortfarande kvar mina toffeltendenser sen jag hade fruntimmer så jag var vågade helt enkelt inte säga nej.

Lillebror och hans tant tyckte förövrigt att det var jättekul att sitta och bråka hela tiden. Dom spenderade väl 5-10 minuter med att leka ”Sisten”. Båda ville ha det sista slaget på den andra (jo, dom slogs faktiskt :i). Undrar vem som vann tillslut? (Nu hoppas jag lillebror eller hans fruntimmer läser det här och börjar dryga sig igen :i)





Spelets enklaste fråga. Såklart var svaret nej :i

Vi spelade TP – (nu måste jag Googla stavningen…) Trivial Pursuit. Såklart fegade alla ur och ville att vi skulle spela med barnfrågorna. Det är ju inte så kul för mig som nästan är smartast i Sverige. Alltså blev det tokdominering från min sida. Fråga efter fråga ställdes, och jag svarade rätt på i stort sett alla. Efter att ha spelat ut alla fullständigt hamnade jag på en meriterande näst sista-plats [?] Tur att fröken Linda var med så att jag… öh… hade någon som hamnade under mig… :f



Annars kan det rapporteras att min axel värker sen tennisen. Otroligt tråkigt att man ska drabbas av skador mitt under ATP-touren :< Jag får kontakta mina sponsorer och säga att jag kanske inte kan medverka under resten av säsongen.
Har precis varit äiväög (öh… bra stavning av ”iväg” där) och spelat tennis. Från början tror jag det var tänkt att jag, Tatta och lillebror skulle spela, men sen ringde Tatta in sin kompis Linda på nåt vänster också. ”Bra, då kan vi spela dubbel!” tänkte vi. Problemet var bara det att bara hade 3 racket… Alltså började jakten på ett till tennisracket.

Och vilken jakt det var. Indiana Jones, släng dig i väggen. Det här var ett äventyr utan dess like. Jag tror seriöst jag frågade halva Borlänge (öhm… liten överdrift kanske) utan att få tag i ett jäkla racket. Jag fick tag i 3 personer som hade ett racket, men ursäkterna var varierade. Bästa ursäkten stod herr Stam för:

”Jag har slagit sönder dom två jag hade…” // Carl McEnroe Stam

Jakten fortsatte, och tillslut fick jag tag i en viss Johan Jonasson (från U21-EM-resan). Så 10 minuter innan vi skulle spela fick vi lov att låna hans racket. Det blev en en panikresa dit för att låna hans racket och sen skynda sig till tennisbanan.



Väl där hann vi väl spela ungefär ett halvt Wimbledon innan Tattas kompis dök upp. Fruntimmer [?]
I alla fall så bestämde vi oss för att spela dubbel. Jag och Linda mot lillebror och Tatta. Det skulle vi nog inte gjort.

Efter ungefär 3 bollar stod dom där två tomtarna (lillebror plus fruntimmer) och tjafsade. Det var fel på servar, dom retades med varandra och dom verkade allmänt bittra. Det var ungefär som ett ”Big Sunset Skilda Världar Beach Brother”. Tänk er två ungdomar instängda i ett litet rum (tennisbanan) med ett manus som var som hämtat ur Sunset Beach blandat med Skilda Världar. Dagens roligaste konversation var annars följande:

Linda slår in en boll framför Victor
Linda säger: ”Jag är fan bättre än dig Victor!”
Lillebror (Victor) blir sur. Ganska snart får han sen smasha in en boll förbi Linda
Lillebror svarar med ett: ”Vem är bäst då? Linda Linda Linda! Jag är bättre än dig!”
Tatta, som känner sig utanför, slänger snabbt ur sig det smartaste hon kan komma på: ”Jag vill ha godis!”

Det var lite som att vara dagisfröken idag. En massa småbarn som springer runt och leker och bråkar. Lillebror tyckte t.ex. att det var viktigare att titta till getingen som han slog ihjäl än att spela tennis. Precis som vilken fyraåring som helst utbrast han: ”Wow, kolla! Jag dödade den! Den gick i två delar!” för att sen stirra på getingen med stora ögon :i



Annars känns det som att min ”Jag är världens drygaste mansgris”-stil gick lite överstyr idag. Vissa personer verkade bli lite irriterade. Sorry för det isf.
Jag måste dock ge beröm till tjejerna, dom var faktiskt riktigt duktiga på att spela tennis. Dom lärde ju sig ganska fort att serva ”riktigt”, och vi höll faktiskt igång spelet ganska bra ett tag. Förhoppningsvis blir det mer tennis i år, oavsett om det blir dubbel- eller singelspel.
12