Close

Category Archives Break up

Så var då dagen kommen. Efter exakt 9 månader blev jag beordrad att jobba övertid på en lördag. Jag ska inte dra upp alla detaljer, men jag kan säga att jag är en fri man om en månad och tre dagar. Det har inte bara med övertiden där att göra, det finns många fler anledningar men dom anledningarna tar jag inte upp här. Det ger mig ändå ingenting.

You can't fight the system” säger man ju och det stämmer så bra. Jag har gett dom lite högre uppsatta min och mina arbetskamraters syn på varför alla som jobbat här längre än mig sagt upp sig en efter en. Jag har förklarat vad vi tycker är fel och bett dom hitta en lösning, men det är lättare att bli av med dom som klagar istället för att förändra saker och ting.

Det är inte det att jag är arg, jag förstår mycket väl att jag bara blott är en ”asset”, jag är utbytbar och knappast livsviktig för företagets överlevnad. Det gör mig ingenting och jag har inga hard feelings mot nån. Det är så det fungerar på sånahär ställen. Likadant förstår jag att helpdeskjobb knappast är varesig paradiset eller nåt drömjobb. Det är tråkigt, monotont och inte speciellt utvecklande.

Jag är ingen bortskämd brat som får allt betalt av mamma och pappa, jag är ingen kille som slänger bort ett jobb och hoppas att nån annan kommer försörja mig (även om alla golddigger-erbjudanden övervägs noggrant). Jag vet att jag kommer ha fixat ett nytt jobb innan jag slutar här, det är inga problem. Skulle det nu ändå bli katastrof och jag inte får nåt jobb så klarar jag mig några månader på dom sparade pengarna jag har, så det är lugnt. ”Det ordnar sig” har alltid varit mitt motto och det kommer ordna sig nu också.

Nej, jag är faktiskt glad för det som hänt. En sten föll från mina axlar när jag sa dom där två magiska orden (I quit!) och sen dess har jag vandrat runt med ett stort leende på läpparna. Jag får ta sikte på nåt nytt och IBM får fortsätta åt sitt håll. Ska jag vara ärlig tror jag inte någon av parterna kommer att ångra det här…

Ganska passande låttext]

All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day

You're a car crash that's been going on for a year
You're a hurricane that hits when the sky should be clear
I, I got a gun and I'm into the weeds
You're everyone's fool and you're nobody's queen
When your first time your suicide king
You know we go together like cigarettes and gasoline

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye

Give me one good reason why you think we're okay
I'll give you another ten thousand why I'm walking away
I'm tired of fighting and I'm sick of the pain
Tired of the chapter when you're acting insane
And here we are at the end of the day
We go together like kids and cocaine

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye

All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
All work and no play makes another dull day
It's time to say goodbye

There's no reason to fight you know you may be right
You know you may be right
You tell yourself another good lie
You keep saying your song you know you may be wrong
You know you may be wrong
There's a lot to be said for goodbye
Said for goodbye
There[q
s a lot to be said goodbye
Said for goodbye

Det är kul att se vilken verklighetsuppfattning vissa människor har :i Angelica är på krigsstigen då jag tydligen har nämnt att vi har träffats någongång/någonstans :n När detta skulle ha skett vet jag inte, inte heller vart. Lite intressant att hon verkar tro att jag faktiskt frivilligt skulle vilja träffa henne utan att någon höll en pistol mot mitt huvud.
Nåja, hon har inte skrivit nåt mer, så jag har ingen aning om vad hon dricker/röker just nu, men jag hoppas det smakar bra iaf [?] Antagligen är det hon som ringt alla (6-7 st) samtal från hemligt nummer också. Då var det problemet löst i alla fall.

Ha en trevlig kväll vettja [?] Själv ska jag nöta Colin McRae: Dirt 2 nån timme nu, sen ska jag boka Paramorebiljetter.
God morgon bloggen. Jävlar vad fort jag somnade igår. Det kan inte ha tagit mer än 2 minuter från att jag lade mig ner tills jag somnade. Sjukt skönt att sova.

Det finns just nu några saker som fortfarande krånglar i mitt liv. För det första har Angelica min brödrost, min klockradio och min gamla mobiltelefon kvar. Dessa saker vill jag gärna ha tillbaka. Men att få tillbaka dom verkar dock inte vara så jäkla enkelt.

För det första så har hon ingen bil, så hon kan inte köra hit sakerna som jag så snällt lånade ut till henne samtidigt som hon var fullt upptagen med att svika mig.

Sen VILL hon inte köra hit sakerna. ”Varför ska jag göra det, du får fan komma å hämta dom, annars slänger jag dom”. Jo, tack för att du orkar vara så jävla elak fastän du precis betett dig som en idiot.



För det tredje så FÅR jag inte komma och hämta sakerna. ”Du hittar mig iaf aldrig” var det svaret jag fick.
VARFÖR kan du inte bara ge mig sakerna så att jag kan släppa dig helt!? Ska det vara så svårt att bara skicka hit sakerna med din morsa (som ju jobbar här i närheten), eller åka hit och hänga en påse på dörren?

Anledningen till att hon inte vill ge mig sakerna är för att jag skrivit om allt som hänt här i bloggen (och på Flashback). Tydligen har några idioter börjat bomba hennes bilddagbok med diverse elakheter. Totalt jävla onödigt, och absolut inget jag bett någon om.
Det är tyvärr inget jag kan påverka, jag har bett dom ge fan i det från första början, men jag kan inte ta ansvar för andra människors handlingar.



Sen så har det börjat inkomma hot om polisanmälan mot mig också, detta för att jag skrivit ut hennes namn här i bloggen :i Hon skulle tydligen anmäla mig för brott mot PUL (Personuppgiftslagen) eftersom jag publicerat hela hennes namn [?] Jo, kör på det vettja. Det kommer du nog långt på.
Jag skriver INTE om dig för att jävlas, jag skriver endast sanningen om en person som måste lära sig lite mer om ordet moral. Jag gör heller ingenting olagligt när jag nämner ditt namn, det är fullt tillåtet.
Vill du polisanmäla något, polisanmäl inläggen du fått i BDB, där har du kanske en liten liten chans att få rätt. Men att ge dig på mig igen bara för att du inte vill ansvara för dina handlingar… [?] Väx upp nångång.

Att sen säga ”Jag vet att jag var dum, men jag jag har tagit ansvar för mina handlingar” var verkligen grädden på moset.
Du har inte tagit ansvar för någonting under hela ditt liv. Du har undvikit konflikter, och såfort vi försökt diskutera något har du antingen varit tyst eller svarat ”Jag vet inte”. Inte heller ville du berätta vad du höll på med, och du försökte inte ens hindra mig från att boka resan.
Jag trodde faktiskt att du hade blivit en fin människa trots den uppväxten du fick, men… Man har skapligt fel om människor ibland.
Nåja, förhoppningsvis lär du dig av dina misstag nångång du också.

Grattis på födelsedagen förresten. Jag vet att den inte är förrän imorgon, men jag tänker inte slösa ett till inlägg bara för att säga grattis.

Jag skiter i det här nu. Klockan 15:00 SKA jag sitta på det där planet till London. Så är det bara. Jag ska se Nickelback ikväll, och allt annat får jag ta som det kommer.
Bilresan till Västerås tar typ 2,5 timme, sen lär jag väl stanna nångång på vägen också. Men 3 timmar kanske. Tänkte satsa på att åka 08:00 härifrån, då har man massa tid på sig att krångla och ha sig.
Alla bra historier har en twist, en konstig vändning. För några timmar sedan var jag inriktad på att åka till London. Nu… är allt lite sådär upp och ner…

Det här jag kommer skriva nu är 100% sanning, 100% barnförbjudet och 100% sinnessjukt. Är du en sån människa som inte tål att höra hemska saker (mamma, du bör inte läsa detta), gå in på nån annan sida. Jag är inte speciellt rädd för att dela med mig av saker som är roliga med livet, men jag är inte heller rädd för att skriva om kassa stunder i mitt liv, så here we go:

Jag och Angelica har bokat biljetter till London imorgon. Klockan 15:00 går flyget från Västerås. Sjukt kul ju, se Nickelback och besöka London. Underbart. Hade tänkt se We Will Rock You-musikalen när vi var där, mest för att Angelica är ett stort Queen-fan.

Så idag tänkte jag att vi skulle diskutera om vi skulle göra något mer när vi ändå är där. Så jag skickade ett SMS imorse. Fick ett kort svar, och tänkte inte mer på det. Sen hörde jag inte av henne mer. Skickade några SMS, och fick ett Jag är hos Lena” på MSN (Angelica var online i 4 minuter) vid 20-tiden. Sen hörde jag inget mer. Så jag började bli orolig. Jo, ni börjar nog förstå vart detta leder.

Jag ringde henne 30 gånger och skickade 4-5 SMS, men fick inget svar. Vilket är väldigt ovanligt. Hon svarar alltid på mobilen. Klockan var då 21:00 ungefär. Vid 21:45 hade jag fortfarande inte hört något, och jag började bli orolig. Vi ska åka om 12 timmar, och hon har inte hört av sig.
Så jag började ringa runt till hennes vänner. Fick tag i Angelicas kompis Lena, där Angelica tydligen skulle ha varit på kvällen. Ringde Lena och fick svaret ”Näe, har inte sett henne sen igår”. Lena verkar dock vara väldigt aggressiv och inte speciellt pratglad. Jag säger hejdå och lägger på. Paniken började komma. Vad hade hänt?

Nu måste vi gå tillbaka lite i tiden för att förstå resten. För 2,5 år sedan var Angelica otrogen med en kille, vi kallar honom Henrik. Jag och Angelica gjorde slut, och dom var tillsammans en kort tid. Jag mådde skit, orka bli dumpad lixom.
Dock framkom det efter en tid att denna Henrik inte var så trevlig mot Angelica, så dom gjorde slut. Jag fick veta vad han gjort, och tyckte synd om henne samtidigt som jag fortfarande älskade henne. Så vi försökte igen. Det var nu 2,5 år sedan.

Efter att ha ringt Angelicas kompis Lena och fått det där svaret började jag bli väldans orolig. Henrik var inte speciellt snäll mot henne, kunde han kanske ha gjort nåt mot henne? ._o Jag var helt skakis, och när ingen visste var hon var så var jag tvungen att åka hem till henne (6 min enkel resa) för att kolla om hon var där.

Direkt jag satt mig i bilen ringde jag polisen. Det är inte normalt av Angelica att inte höra av sig sådär, och när vi skulle åka till London imorgon… Nåt var fel helt enkelt.
Att anmäla henne som försvunnen kändes dock lite väl avlägset, men jag tänkte kolla om dom hade några uppgifter om olyckor i närheten. Dom hade ingen sån info. Jag fick rådet att åka och titta om hon var hemma, men var hon inte det skulle jag återkomma för en eventuell efterlysning.

Jag är helt förstörd vid det här laget. Fan om det hänt henne nåt. Snitthastigheten till Hedemora låg nog på 140 km/h, och jag anlände där ungefär 22:45. Jag springer ner för att kolla om dörren är upplåst, och plingar på samtidigt som jag rycker i dörren. Det är öppet.

Snälla mamma, läs inte det här]
Jag kliver in, och där ligger Henrik och Angelica tillsammans i sängen. Detaljer behövs inte, men man förstod vad som hänt om man säger så. Hejdå drömmar och framtid, hej krossade hjärtat.

Jag vänder direkt och går ut i bilen. Gasen i botten på vägen hem. På väg hem så ringern jag Angelicas kompis Lena. Jag märkte ju på henne att nåt var fel tidigare. Nu vet jag ju vad som händer, så ringer henne för att fråga ”Hur länge har dom hållt på?”. Får veta att Angelica hållt på såhär i ungefär 2 år.

2 ÅR!?

Seriöst. Om jag nångång ska vara otrogen så ska jag iaf ha hjärta nog att berätta för min partner hur det ligger till. Inte fan håller jag på i 2 år utan att säga nåt.

Det sjuka är ju att jag varit på naiv. Jag har ju märkt på henne att nåt varit fel, men alltid tänkt ”Nä, men jag kan lita på henne”. Vi har snackat om att flytta ihop, men jag har inte riktigt vågat ta steget eftersom vi haft det lite knackigt på sista tiden (jo tjenare). Hon frågade mig senast för 1 vecka sedan om jag ville flytta in hos henne.

Alltså… Jag skulle kunna skriva så mycket skit om henne här om jag ville. Jag har en massa mörka hemligheter osv, men det känns inte nödvändigt. Det gör knappast någonting bättre.

Angelica är nu ett avslutat kapitel med ett rubbat slut. Men 2 år. Sicken jävla idiot man har varit. Att hon inte kunde säga nåt INNAN jag bokade en Londonresa för 6000 spänn är ju också helt jävla otroligt. Tack som fan för det [<|3



Jag antar att många kommer tycka det är rätt åt mig allt som hänt. Om man märker diverse tecken borde man reagera. Ni har helt rätt. Ibland blir man så förblindad att man inte riktigt ser vad som händer. Jag var (är?) ung och naiv, men jag lär mig förhoppningsvis av mina misstag.

Men… Att någon kan göra nåt sånthär… Det är inget annat än sjukt. Helt jävla stört.

Till alla er som vill tycka synd om mig:Gör det om ni vill, men skicka inga sms. Ring mig inte. Vill ni skriva nåt, gör det i bloggen. Jag läser och svarar på det jag känner för. Men ring/smsa inte. Tack. Det gäller dig med mamma. Jag vill bara vara ifred. Jag har brorsan om det är nåt, jag tar det med honom.”