Close

Category Archives Ha-begär

Jag fick ett litet ryck i förra veckan och impulsköpte mig en Pebble. För er som inte vet vad en Pebble är så är det en smart klocka som kan användas för lite alla möjliga roligheter i kombination med din mobiltelefon. Den funkar även som ett stolt bevis på att du högt värderar din status som singelkille här i livet.

I alla fall så var den inte speciellt dyr med sina 150 dollar, eller drygt 980 kronor, i pris. Expressfrakten på 3-5 dagar kostade sen 20 dollar, men den är valfri. Kör du den vanliga fraktmetoden får du klockan på nån vecka.



Pebble är annars inte en förlängning av din mobiltelefon i klassisk bemärkelse, du kan t.ex. inte prata i den och den har ingen touchskärm. Istället sitter det tre knappar på höger sida och en på vänster sida av klockan som används för att styra dom olika sakerna du kan göra. I t.ex. musikappen så används dom tre knapparna på höger sida till att höja/sänka volymen, byta låt samt play/pause. Knappen på vänster sida används alltid som bakåt-knapp i menyerna.

Lite 90-tal med knappar istället för touchskärm kan nog vissa tycka, men samtidigt så kan man alltid använda klockan direkt utan att ta av sig handskarna/hålla armen utanför duschen (klockan är vattentät) vilket jag personligen ser som någonting positivt. Dessutom får det även ner priset med några hundringar också, och det är aldrig fel.

Skärmen på klockan är en svartvit manick med bakgrundsbelysning. Belysningen aktiveras när man trycker på knapparna, alternativt så kan man vifta till lite diskret med handen så lyser klockan upp i 3-4 sekunder. Sjukt smidigt om man bara vill se lite snabbt vad som står på skärmen faktiskt, och tack vare den här funktionen har klockan en batteritid på 5-7 dagar.



Men vad använder man en sån här manick till? Personligen så kommer jag få sjukt stor nytta när jag är på möten/kontoret och telefonen ringer. Nu kan man bara kolla lite snabbt på armen och se vem som ringer, och om det då är någon ointressant kan man bara klicka bort samtalet lite snabbt. Det finns även appar för att svara på samtal också, men jag har alltid mitt headset i så det är inte aktuellt för mig.
Sen är det riktigt smidigt med alla notifications som dyker upp. Innan jag hade klockan så kollade jag min klocka mobil flertalet gånger i timmen för att se vad som händer, nu ligger telefonen konstant i fickan och jag kollar bara klockan för att se vad som hänt. Mail, missade samtal, kalenderhändelser, Facebook och allt som visas i din telefon kan skickas till din arm istället.
Sen märkte jag en rätt oväntad grej som jag fullkomligt älskar med klockan: inköpslistor. Förut fick man plocka upp och ner telefonen 170 gånger per shoppingtur, men nu öppnar jag bara Watchnote-appen på klockan och sen kan jag se hela shoppinglistan direkt på armen. Otroligt onödigt säger ni, men prova det så kommer ni fatta hur magiskt det är!

Nackdelar då? Jo, jag har stött på både en och tre stycken. Klockan är väl inte supersnygg, men den funkar. Inget för Stureplan, men samtidigt värderar jag som sagt mitt liv som singel högt så jag har inga intressen där för tillfället.
Sen hade jag extrema problem med att få igång visandet av låttitel + artist från Spotify på klockan. Det funkar inte med den medföljande musikappen utan att man först installerar ett tredjepartsprogram som heter Metafy. Men när det väl lösts, efter en sisådär 2 timmars googlande, funkar nu den delen fint.

Nästa målet är såklart att kombinera klockan med min mobilapp för styrning av hemmet så att lägenheten kan styras direkt från klockan. Det lär nog ta sin lilla tid, men om det är något jag har nu under jullovet så är det väl tid :i

Betyg på Pebble: Fyra av fem Knightrider-bilar
i betyg.
Jag må jag leva och allt det där. Det är min 26:e födelsedag idag! Det är dock inte så jäkla ballt att fylla år längre, ju fler år som passerar desto mognare förväntas man bli och jag failar ju helt där.
Den enda användningen av min födelsedag som jag har hittat idag är att se om mjölken i kylskåpet gått ut eller inte på ett överdrivet snabbt sätt. Mjölken går ut den 14:e, vad är det för datum idag? Ah, jag fyller ju år idag, alltså är det den 6:e. Mjölken bör vara okej”.

Det och en sak till. Den när man fyller år så får man göra vad man vill utan att nån kan klaga. Jag spenderar min födelsedag med att vara ledig, äta Toffifee till frukost, spaghetti med köttfärssås till lunch och sen har jag beställt en ny laptop!
1920 x 1080 pixlar spridda över 17 tums skärmyta, ett GeForce GTX 560M samt en i7-processor för att totalt krossa Diablo III och ett utseeende som är ungefär lika sexigt som en bit grillkol innebär att jag nu har en vettig dator för säkert 2 år framöver.
Sony Ericssons mobiltelefoner har aldrig varit någonting jag riktigt gillat. Det har snarare varit tvärtom. Plastiga telefoner med dålig mjukvara och en uppdateringsfrekvens av mjukvaran som ligger i fas med hur ofta Blizzard släpper nya spel ungefär.
Men efter två år med min älskade Nexus One kände jag att det var dags för nåt nytt. Trots att Nexus-telefonerna får uppdateringar direkt dom släpps och trots att det är den smartphonen som jag haft längst så vågade jag mig ut på nya vatten, och här kommer min berättelse om min nya kompis Sony Xperia S:

Den största styrkan med telefonen är helt klart skärmen. Den har en upplösning på 720 x 1280 pixlar och skärmen är verkligen knivskarp. Som hardcorespelare av Angry Birds innebär detta framför allt att jag slipper problem med att reklamen i spelet stör spelandet, men även att det är en fröjd att bara sitta och stirra in i skärmen.
Hårdvaran är jag annars inte så brydd om – klarar den Angry Birds så klarar den av allt annat jag vill kunna göra.

Det som överraskade mig mest med telefonen var annars ljudet. Visst, jag är ingen audiofil som köper hörlurar för en halv månadslön och jag har vid enstaka tillfällen (host host) lyssnat på Rebecca Blacks låt Friday, men jag måste säga att skillnaden i ljudkvalitet mellan Nexusen och Xperian är överväldigande. Ljudet känns fylligare och renare” på något vis, även om ljudvolymen på Xperian är en liten besvikelse. Hur ska man kunna förstöra hörseln om ljudvolymen inte ens klarar av att skärma bort en griande irländsk knackerunge?



Men om vi ska återgå till dom positiva sakerna så kan man helt klart räkna in designen där. Xperia S är den snyggaste telefonen på marknaden just nu om du frågar mig. Även materialmässigt hänger den med betydligt bättre än dom gamla plastbitarna Sony Ericsson levererade. Kantigt är det nya runda!
Sony gjorde en bra grej när dom sparkade ut Ericsson ut företaget, helt klart.
Notera även den galet vackra listen som finns nedanför hem-, bakåt- och menyknappen. Den lyser upp på ett löjligt vackert sätt när man håller på med telefonen.


Men några negativa saker har jag hittat hittills, även om jag bara ägt telefonen i drygt 20 timmar.
På-knappen som sitter på ovansidan av telefonen är placerad precis där den ska. Problemet är bara att hörlursuttaget är placerat precis bredvid vilket gör att hörlurssladden liksom vrids och lägger sig helt otroligt korkat rakt över knappen.
Ljudknapparna sitter även dom sämre placerade än på Nexusen. Dom sitter mitt på sidan av telefonen vilket gör att du får svårt att ändra volym utan att knöla ner hela handen i fickan.

Men överlag är Xperia S en riktig fullträff! Vill du ha en übersnygg telefon med en magisk skärm som är perfekt för att spela Angry Birds och samtidigt vara som din idol (mig) så köp den. Jag har svårt att se hur någon inte ska kunna gilla den.”

Era små fjäskisar! Från att ha fått några få röster per inlägg fick jag plötsligt en herrans massa betyg såfort jag nämnde bacontandkrämen i slutet av förra inlägget :i Jag är såklart en man som står vid mina ord så här kommer den, recensionen av bacontandkrämen (och lite annat smått och gott):

8,99 dollar kostade eländet på en av butikerna som fanns på Universal Studios (vi återkommer till dom senare). Dom hade även cupcakestandkräm
och lite andra underligheter, men jag inköpte bara bacontandkrämen eftersom jag suktat efter att få prova den ända sen jag såg den för första gången för några månader sedan.

Förpackningen är turkosvit och påminner faktiskt inte så mycket om bacon till utseendet, så jag tror lätt att man skulle kunna fixa ett riktigt roligt practical joke med den en tidig morgon där folk ändå inte läser vad som står på tuben.
Konsistensen på tandkrämen är en aning mer flytande än riktig tandkräm och tandkärmen innehåller ingen flour över huvud taget enligt innehållsförteckningen – men den smakar bacon!

Efter en sen kvällsprovning av tandkrämen igår kan jag säga att den där tandkrämen är det äckligaste som någonsin passerat min mun. Den smakar verkligen jätterökt bacon och det känns så fel att stå och massera tänderna med baconsmak precis innan man ska sova.
Jag klarade 1,5 minut, men då hann jag genomlida två fysiska kräkreflexer på den tiden. Sen gav jag upp och spottade ut skiten för att istället använda vanlig tandkräm. Horribelt var ordet…

Men jag har testat den i alla fall! Alla borde göra det, smaken är verkligen sjukt speciell och känns väldigt äkta.

Betyg på bacontandkrämen: 1

Nu svänger vi om helt från bacontandkräm till Universalshopping, något som visade sig vara paradiset för en nörd som mig. Jag shoppar verkligen inte mycket och jag shoppar väldigt sällan onödig skit (snabbmat undanräknad), men igår så slog det helt slint för mig.
Affärerna hade massa nördiga grejer som jag verkligen inte kunde motstå – det gick inte…



Vad sägs om ett Nintendo-Monopol med Zelda-svärdet, Mario-svampen och diverse annat som spelpjäser? Där gatorna inte hette Hamngatan, Norrmalmstorg och Folkungagatan utan istället hette dom kort och gott Mario, Luigi,Yoshi, Wario osv. Hur ballt som helst! Priset på 39,99 dollar var skrattretande lågt och hade jag bara haft mer plats i bilen så hade jag köpt det med…



Sen hade dom ett Halo Wars-Risk också, även det kostade 39,99 dollar.



Och såklart hade dom ALLA Angry Birdsen i ALLA storlekar som finns. Jag köpte dock ingen eftersom jag sålde mina två älsklingar (allt har sitt pris) precis innan jag lämnade Dublin. Angry Birds är såååå 2010 [?]

Sen hade dom såklart en massa andra coola grejer, gubbar och gadgets som jag inte lyckades fotografera, men jag kan dra en lista på allt som köptes längs gatan:



Lillebror köpte en Epic Purple Shirt som förövrigt kan vara den största nörd-attraherarprylen någonsin. Han körde den på sig idag när vi var till Six Flags (inlägg kommer 14:00 idag, svensk tid) och om han bara varit homosexuell och intresserad av killar i åldern 16-24 med målbrottsröst så skulle han ha fått hur många napp som helst :i
Pris: 22 dollar



Själv köpte jag en Zelda-tshirt som även den drog till sig några komplimanger under dagsutflykten till Six Flags. En av dom kom från en dam som jobbade där, tyvärr var hon inte riktigt en tiopoängare om man säger så :_ Den andra som kommenterade tröjan var en biffig 25-årig snubbe så han går ju också lite bort.
Men ändå, TV-spelströjor är balla!

Pris: 22 dollar



Sen köpte jag en mintpastillslåda som såg ut precis som en Nintendo 8-bitskontroll. Det fanns en Wii-variant också men den var inte lika snygg och dessutom såg den lite för verklighetstrogen ut. Den här är ju liksom rund i kanten så att man ser på direkten att det inte är en riktig (obekväm) handkontroll :i

Pris: 6 dollar



En jokerkortlek med spelmarker inhandlades också. Så sjukt snygg är den <3
Har bestämt mig för att börja samla på kortlekar när jag är här, men bara speciella kortlekar med roliga motiv på spelkorten. Här är till exempel alla klädda kort antingen Jokern, Batman eller andra batmankaraktärer.

Pris: 21 dollar



Därför var jag sen tvungen att köpa en Simpsons-kortlek också. Man måste ha en simpsonskortlek om man samlar på kortlekar… Alla klädda korten här är någon av simpsonskaraktärerna. Mycket ballt.
Pris: 9,95 dollar



När jag hade kortleken var jag såklart tvungen att köpa Homer-tofflorna! Det kommer bli kallt om jag stannar på Irland ännu en vinter så vad kan då värma bättre än ett par mycket vackra, och mycket gula, tofflor? Ingen impulshandlingsstämpel på dom alltså, dom räknas till nyttigheter (yes)
Pris: 22 ynkliga dollar



Sen köpte jag en Mario-energidryck för blyga 2,99 dollar…



… en Duff-energydryck för samma pris…



… och en Sonic-energidryck, även den för samma pris.



Sen har vi kronjuvelen, inköpet som jag är absolut mest nöjd över: Super Matio-schacket! Så sjuuuukt coolt och ha-begärligt att jag blev kär i det direkt jag såg det. 49,99 dollar var rena rama kapet och jag kunde inte låta bli, så nu står det på bordet här bredvid mig <3
Spelkaraktärerna är alla från Mario-världen och Bowser, Princess, Toad och t.o.m. Goombas finns med på spelplanen :n Så sjuuuukt ballt ju!!! Den som säger någonting annat är antingen… nej, jag kan inte komma på någonting som gör det okej att inte bli hyperfascinerad av det här schacket…

Totalt pris för alla dom här coola grejerna: 149,99 dollar, vilket i svenska kronor blir ungefär 940 kronor. Jag är i paradiset helt enkelt, och här har dom både sol, bad, fantastisk mat och asballa Nintendo-grejer! 940 kronor!!! Fantastiskt! (mrg)

För er som inte vet om det så släpptes Andry Birds 2, kallat Angry Birds Rio, i förrgår. Det fanns att ladda ner gratis på Amazons egna app-butik den 22:a mars. Den app-butiken är ungefär lika smidig som att simma iförd ett par skidor. Kräktes över min mobil innan jag lyckades avinstallera skiten. Amazons app-butik bör undvikas till varje pris och gå inte på lockropen oavsett vad dom lockar med. Jag fick tag i spelet på ett annat sätt” och har det tillgängligt om någon är sugen.

Spelet då, hur är det? Grafiken är absolut bättre och bossfighterna verkar balla även om jag inte kommit dit ännu. Men det är nåt med spelet som gör mig tveksam ändå… Jag har klarat ut alla dom gamla versionerna och det här är ju faktiskt bara exakt samma sak som tidigare, nu i en ny förpackning… Jag blev t.ex. gladare av mina Angry Birds-mjukisdjur än vad jag blev av det nya spelet…
Dan Gonzales som jobbar på Rovio, som är skaparna bakom spelet, sade i en intervju att dom siktade på att göra Angry Birds lika stora som Super Mario. Jag skrattade lite smått åt hans storhetsvansinne direkt jag läste det, men idag har Angry Birds laddats ner över 100 miljoner gånger och dragit in över 70 miljoner dollar i intäkter. Rätt imponerande om jag får säga det själv.

Snopet att dollarn är så lågt värderad idag bara :z

Så… Blir Angry Birds det nya Super Mario? Jag vet inte riktigt… Det första Mario-spelet var revolutionerande, något det första Angry Birds-spelet också får sägas vara. Men den mustaschprydde rörmokarens styrka är den att han gått från ett ”springa och hoppa”-spel till att bli Super Mario Galaxy – och har hela tiden legat i framkanten av spelutvecklingen. Super Mario Bros 3 var (och är) fantastiskt på alla sätt, Super Mario World var en värdig uppföljare, Super Mario 64 var revolutionerande inom 3D-genren och Super Mario Galaxy tog det hela ett steg längre.
Angry Birds har i och med Rio kommit till ”Super Mario Bros. 2″-nivån. Ett spel jag knappt spelat eftersom det, i mitt tycke, inte är bättre än ettan på något mer sätt än grafiken. nu har jag bara spelat väldigt lite Rio hittills, så ingen jämförelse i övrigt.
Det som blir spännande är vad angry Birds gör härnäst. Kommer dom släppa en motsvarighet till Super Mario 3 eller kommer dom arga fåglarna istället göra en Sonic och sakta men säkert dö ut?

Den stora fågeln i slangbellan på Angry Birds Rio-reklamerna är i alla fall blå – kan det vara ett tecken kanske?”

I december beställde jag, Jesper och Felix några plyschfåglar från Angry Birds-shoppen och idag anlände dom äntligen! Eller… egentligen anlände dom för två veckor sedan, men jag hade varit lite dålig på att kolla min mailbox så jag hade missat att dom ankommit. Undrar om det var storken som fraktade hit dom förresten?

Jag tror dom kostade cirka 100 kronor per styck och jag får nog säga att jag är nöjd med inköpet ändå. Dom är förvånansvärt gedigna och välsydda och jag tror nog i alla fall att dom stackars barnarbetarna som sytt ihop mina leksaker fått gå sin newhire-training innan dom sattes i arbete. Kanske var det barnarbetes-CTSen som sydde dom till och med? Fåglarna andas i alla fall kvalité.


Dom två Angry Birdsarna tog snabbt plats bredvid min otroligt kraftfulla arbetsdator och har sen dess tagit in otroligt mycket av mina enorma kunskaper. Grisen har till och med fått börja ta samtal nu. Den gula rejserfågeln är lite mer försiktig.
Sa jag förresten att min dator har två skärmar? Om jag inte berättade det så kan jag nu berätta att min dator faktiskt har, inte bara en utan två skärmar. Bara så ni vet alltså.

Ack, vart tog du vägen? Du var på papperet den näst ballaste saken jag någonsin sett (inget slår iPhone-keynoten) men nu är du puts väck? Vart tog du vägen?
Du var egentligen bara ett fantastiskt dyrt tangentbord, men ändå var du så mycket mer. 102 tangenter som alla var en varsin liten liten skärm som kunde visa bilder av vad som helst och dom kunde programmeras med macron så att dom kunde utföra nästan vad som helst.

Som om inte det vore nog kunde man ha ett flertal olika designer på tangentbordet som man bara skiftade mellan. En layout för att spela poker, en layout för att spela World of Warcraft, en layout för att använda Photoshop och en layout för MS Röj om man så ville.
I WoW kunde man lägga en spell per knapp, på pokern kunde man programmera valfri knapp till att höja till 12 kronor och för MS Röj vet jag inte riktigt vad man skulle använda tangenterna till, men man kunde programmera nåt ballt om man bara ville!

Art Lebedevs fantastiska Optimus Maximus var (och är) det ballaste tangentbordet jag någonsin sett. Det släpptes såsmåningom och kostar idag 2 400 dollar vilket i svenska kronor blir ungefär 15 000 kronor. Jättedyrt för ett tangentbord och hypen försvann helt plötsligt. Tråkigt…

Men jag vill kunna minnas dig. Därför postar jag det här inlägget. Antagligen kommer jag tycka du är astöntig om 20 år, men jag kommer i alla fall minnas dig <3

Jag minns när jag var liten. Eller nej, det gör jag inte, men jag önskar att jag kunde komma ihåg hur det var att vara liten. När jag var några få år gammal, satt bak i bilen och tjoade Nu kommer en Ooopel. Nu kommer en Volvooo. Nu kommer en Mitz… Misub… Mits… en Toyota!”.
Av vad jag har fått berättat för mig så var jag grym på bilmärken. Jag kunde redan på långt avstånd se vilken modell det var på bilen som vi skulle möta, jag kunde höra på ljudet och jag kunde nog faktiskt lukta mig till det också. Om det inte vore för den där eländiga Wunderbaumen då.

Okej, jag överdriver lite. Det gör jag alltid när jag skriver. Men allt blir så tråkigt annars.

Det finns dock en del av det där som är sant. Jag var grym på bilmärken när jag var liten och kunde känna igen dom på långa avstånd. Varför vet jag inte och hur jag gjorde vet jag inte heller. Därför önskar jag kunde minnas hur det var att vara liten. Det hade varit ballt att kunna göra sådär igen.

Ett år efter det att jag föddes hände någonting som än idag känns som mitt personliga svar på vad nationaldagen är för nationen Sverige: Ferrari F40 började produceras.

Ferrari F40 är bilen ni ser på bilden ovanför här. En fantastisk bil.
Eller nja, tydligen är den katastrof, har inte ens mattor på golvet, sittkomforten är hemsk och stötdämparna är som träbitar ungefär. Bilen är ett skämt om man ser till utrustningen, men den är världens kanske vackraste bil.

Visst, jag är inte en lika stor bilnörd nu som när jag var ung. Jag kör en inte alltför häftig Nissan Almera, jag har som mest kört i kanske 190 km/h (förstås har jag inte det om mamma läser detta) och mitt livs bilhöjdpunkt är att jag har kört en Mercedes av okänd modell. Med automatlåda.

Men det är någonting med Ferraribilar. Till och med godisbilarna är ju fantastiska!

Om jag någonsin blir megarik så ska jag köpa mig en Ferrari F40. Den kostar ungefär 400 000 dollar om man litar på classiccars.com, så det är inte helt oöverkomligt om man bara blir miljonär. Speciellt inte när dollarn är såhär låg. Men jag saknar dom där miljonerna som behövs. Tyvärr. Därför blir det ingen Ferrari F40. Jag får nöja mig med godisbilarna. Om det nu bara fanns några såna här på Irland…”

Nu har jag äntligen lärt mig! Den här gången ska jag inte begå samma misstag som förut. En ny extern disk är inköpt eftersom den gamla 500 gigabytes-disken är proppfull. Nu kommer jag att se till att alltid ta backup på dom viktiga filerna! Va? Nähä? Jag sa inte alls så förra gången jag köpte en ny extern hårddisk…

Men 124,99 euro kostade härligheten och det är faktiskt bara 50% dyrare än i Sverige – sicket kap! Två terabyte rymmer den och jag kommer verkligen aldrig lyckas fylla den även om jag så lever i två hundra år [?] Eller vänta nu…

Jag må ha sett många coola saker under min uppväxt. Transformers, Turtles, Lego och en massa annat. Men det här tar definitivt priset som Ballaste leksaken ever” – figurer av en massa olika hockeyspelare! McFarlane heter märket och dom har alla möjliga stollar i figurformat. Dom har monstret Alexander Ovechkin, eleganta Patrick Kane och pensionären Peter Forsberg. Dom har (tyvärr) till och med Sveriges svar på Wikileaks – Tommy Salo!

Fattar ni hur ballt det här är? Jag sitter här och känner att 99 dollar plus frakt ändå inte är så jättemycket för en Henrik Lundqvist-gubbe. Jag vill ha en Lundqvist, en Belfour, en Kane och en Chelios. Och en Gretzky, en Lidström, en Datsyuk och… jag vill ha allihopa! Utom Salo…”
12