Close

Category Archives Positivt


Ett år av förberedelser, en väska packad med diverse, en ryggsäck med handbagage och en USA-manual på 1206 sidor. Det är allt som behövs.
Om en timme kommer taxin och hämtar oss för färden mot tågstationen och sen vidare till Arlanda. Jag är supertrött och har inte sovit på hela natten, mest för att vi ska kunna sova på planet och somna i hyfsad tid när vi kommer till San Diego.

Vi anländer i San Diego 23:12 på tisdagen lokal tid vilket blir 06:12 svensk tid, eller om ni så vill 05:12 irländsk tid. Där blir det till att hämta ut våran medium SUV” för vidare färd bort till motellet vi har bokat.
Det där är dock nästan 24 timmar bort så jag ska nu försöka packa mitt handbagage, se till så att vi har med oss alla papper och sen försöka hålla mig vaken hela tågresan till Arlanda. Vi får se hur det går…”

Så var det äntligen klart. Efter en hel helgs knåpande så är jag äntligen (hyfsat) nöjd med resultatet. När jag är klar med det manuella arbetet att lägga in koordinater på alla inlägg sen så kommer alla blogginlägg jag skrivit bli synliga på kartan som nu är stenhårt implementerad i koden till sidan. Just nu pekar vissa inlägg säkert fel, men det beror på att jag satte Dublin som standard-punkt för oplacerade inlägg.

Det är en Google Maps-lösning med automatisk placering av punkterna baserat på GPS-koordinater som jag själv får lägga in vid varje inlägg. Det ser säkert inte så krångligt ut, men det har tagit mig kanske 20 ”arbetstimmar” att färdigställa eländet så bli för fasiken imponerade nu! :i [?]

Aja, ni kanske inte blir imponerade av kodninen, men den där kartan visar verkligen en tydlig sak: Europa är avklarat för egen del nu. Visst har jag inte besökt östeuropa såpass mycket som man kan, men samtidigt så kommer jag inte hinna besöka hela världen innan jag dör, så jag kör på turistfällorna först.

I sommar blir det USA och när jag fyller 65 ska jag på safari-resa till Afrika för att sitta i en gungig jeep med en guide som heter Mumuba och titta på lejon och elefanter. Då har jag fortfarande Australien, Sydamerika och Asien kvar på listan, men jag får väl försöka hinna dit nångång under dom 40 åren som är därimellan. Antarktis skippar jag nog om jag ska vara ärlig… eller iofs så verkar det rätt ballt när jag tänker efter! Vi får se vad som händer…

Hur kart-resultatet ser ut? Visa på kartan Karta

Det är lite creepy när helt okänt folk kommer fram och hälsar på en. Det är ännu mer creepy när okänt folk kommer fram och hälsar på en och säger tack för din blogg. Den är en guldgruva inför flytten”.
Och det har hänt ett antal gånger nu. Nytt folk som kommer in på IBM och nämner mitt namn, eller min blogg, utan att någonsin ha träffat mig…

Senast igår var det en snubbe, vars namn jag tyvärr inte uppfattade, som kom fram och hälsade. Och jag skämdes som en hund :i Blev smått ställd och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Man är ju svensk, och som svensk ska man vara tillbakadragen och inte sticka ut för mycket. Gör man det blir man plötsligt skrytig och folk tittar snett på en. Så jag agerade svenskt och skämdes istället.

Men jag kan ändå inte låta bli att le åt det lite sådär lagom nu i efterhand. Det är lite ballt att folk hittar hit och läser det jag skriver för att förbereda sig inför ett helt nytt liv. Man kan nästan se det som att jag är deras irlandsförälder…
Jag borde nog lägga upp en deal med Manpower snart. Jag ska ha en såndär 300 euros referalbonus för alla som läst min blogg :z Eller rättare sagt, om du funderar på att börja jobba på IBM så hör av dig. Vi splittar den där 300 euros referalgrejen 50/50 ;)

Men jag ska inte skämmas. Det är pepp att folk gillar bloggen och att dom finner den intressant. Jag har lovat mig själv att träna på att ta emot positiv kritik (säger man så?). Alla människor jag träffat har varit rätt dåliga på att ta emot komplimanger på ett snyggt sätt, och jag är likadan. Hur ska man reagera? Vad ska man säga? ”Tack vad snällt”? Men nu har jag kommit en liten bit i alla fall:

Steg 1: Skäms som fan och ta åt dig av det positiva i efterhand [x]”

Förlåt, men… WOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO! ^^ ^^ ^^ <3 <3 <3

Ubisoft utannonserade i veckan att Heroes of Might and Magic VI är under utveckling! Spelet har också av nån skum anledning döpts om från HOMAM till MAMH och nu är alltså Might & Magic: Heroes VI är det nya namnet ._o Men vem fan bryr sig? ^^

HOMAM6 HOMAM6 HOMAM6 HOMAM6 HOMAM6 HOMAM6!!! 2011 nångång kommer det släppas och förhoppningsvis kommer det fungera utmärkt som uppvärmning inför spelhistoriens viktigaste spelsläpp som förhoppningsvis sker senare samma år.

MAMH6 MAMH6 MAMH6! Ge mig 2011!!!!

Okej, jag är medveten om att dom två senaste spelen varit riktigt dåliga, men om dom kan få ihop ett spel som är hälften så bra som tvåan eller trean i serien så kommer jag säga upp mig från jobbet och hänge all min vakna tid till att spela spelet <3

Idag kommer bli en bra dag, jag känner det på mig. När man tittar igenom vilka som är här och jobbar idag ser man följande:







Jag

Ready

Stellan

Ready

Karl

Ready

Madeleine

Ready

Dansken

Ready

Att det sen ringer ungefär ett samtal var 5:e minut gör att man får sitta och surfa i lugn och ro i ungefär 20 minuter innan man får lov att ta nästa samtal. Snitt-tiden per samtal ligger just nu på 1:39, så man behöver inte överanstränga sig när det väl ringer heller (mrg)

Sen var jag bort till vattenkranen nyss för att fylla på vattenflaskan också, och där lyckades jag såklart tappa korken till vattenflaskan. I diskhon stod ett gammalt glas fyllt med nån slags äcklig kaffe/choklad/vatten/diskmedel-blandning. I vanliga fall ramlar ju korken mitt i den där äckliga sörjan, men idag hade jag gudarna på min sida. *Pling pling* lät det när korken studsade på glaskanten t-v-å gånger innan den hoppade ner b-r-e-d-v-i-d glaset med den livsfarliga sörjan.

Jag ska köpa en trisslott idag (yes) Eftersom dagen har börjat såhär bra har jag redan tagit ut den kommande miljonvinsten i förskott. Och om man är miljonär behöver man inte jobba för pengarnas skull, så jag tänker nu börja alla samtal med ”Välkommen till pizzeria Pronto, do talar met Michael” (yes)

Inte för att jag gillar dom, men grattis Brage till Superettanplatsen. Det kan nog bli så att man orkar traska ner till Vallen nästa år för att se Brage – Djurgården och Brage – Hammarby (yes)

Inte ofta man citerar Shanajyjayya… vem fan tar ett artistnamn ingen kan stava till? Vi börjar om… www.google.com… ”shanaya twain”
Menade du: shania twain
Ja. *klick*

Inte ofta man citerar Shania Twain][youtube
http://www.youtube.com/watch?v=jkj7TVzKoS0&feature=channel&fmt=18[/youtube]
, men idag är det faktiskt dags…

”When everything is goin\' wrong
Don\'t worry, it won\'t last for long”


Det är SÅ underbart att ha slutat jobbet. Dom 8 timmarna på jobbet gick så pass snabbt att jag knappt hade hunnit satt mig förrän jag skulle lämna in mina saker och traska ut igen. Underbart väder under dagen, potatisgratäng till lunch, massa glada människor i telefon på jobbet och pokern vände på en femöring när jag hotade med att byta sajt. Jag måste citera min Italienälskande vän Jake: ”Fantastiskt”

Nu ska jag skriva tre blogginlägg till, sen ska jag eventuellt börja skriva på mitt CV. Om jag orkar. Palla göra någonting tråkigt alls idag. Jag är fri!

Zlatan på TV4 Sport ikväll också. ”Fantastiskt”.


+1138 kr idag

På tal om fantastiskt… 00:36 och framåt
Idag var det äntligen dags. Mobilens kalender ställdes in på den 23:e augusti redan för 6 veckor sedan eftersom jag inte hade möjlighet att se Elin spela Darlecarlia Cup då. Men idag skulle jag äntligen få se henne spela!

Dagens match spelades mellan Säter och Stora Tuna i flickornas division 6. Stora Tuna var serieledare inför matchen och Säter låg trea. Lagens form var för mig okänd, men efter lite mellansnack med en av Säters supportrar (en av medlemmarna i GMSK) så framkom det att Säter faktiskt spöat laget som låg tvåa i serien med 4-1 under förra helgen.
Dock var ju Stora Tuna faktiskt serieledare, så alla väntade sig en otroligt spännande och tät match.

Och så blev det också. Alla ingredienserna för en spännande match fanns ju där. GMSK (Galna Mammors SupporterKlubb) hade dragit dit alla sina medlemmar, det var två av seriens bästa lag som möttes och vädret var alldeles otroligt bra. Stämningen var på topp helt enkelt.



Jag guidades till Tunets IP av min bästa kompis GPSen och dök upp 4 minuter efter matchstart. Ställningen var vid det laget 0-0 och Stora Tuna hade satt högsta fart direkt från början. Anfall efter anfall kom stormandes mot Olivia i Sätermålet, men ”Olli” skulle visa sig få en huvudroll under matchen.
Efter dom första 10 minuternas tokanfallande från Stora Tuna så började Säter sakta men säkert ta över bollinnehavet. Kusin Elin styrde och ställde på mittfältet och den lilla vesslan på topp i Säter skar genom Stora Tunas försvar gång på gång.
Vad vesslan egentligen hette minns jag inte, så jag kallar henne, på ett snällt sätt, för Vesslan.

Efter många bra chanser så kom äntligen chansen med stort C. Elin drev upp bollen på mittfältet, passade den vidare till en medspelare som sköt. Bollen hamnade fri framför mål, och en av dom galna morsorna framför mig sparkade med fötterna och skrek samtidigt, i likhet med allas våran Markoolio, ”In med bollen! In med bollen!”.
Det var någonstans där som Sätertjejerna förstod vad som krävdes av dom – dom skulle in med bollen i mål. Snabbast att inse detta var, om jag inte såg fel, Vesslan i Säter. Hon stötte påpassligt, efter instruktionerna, helt enkelt in bollen i mål. Glädjetjuten från spelarna överröstades snabbt av vrålandet från alla dom dansande och jublande mammorna på sidlinjen.
Någon minut senare blåste domaren av första halvlek – Ställningen var då alltså 1-0 till Säter. Kanske inte helt välförtjänt, men eftersom Säters målvakt ”Olli” storspelade så var nollan fortfarande intakt.

Inför andra halvlek var taktiken solklar: Se till att vinn matchen. Spelet böljade fram och tillbaka, och precis som i första halvlek hade Stora Tuna dom flesta chanserna. Men Säter stod emot bra och ”Olli” i målet var fruktansvärt duktig. Hon tog precis allt. Elin försökte fortsätta dominera mittfältet, men det är svårt att hålla i bollen när man har 4 stycken motståndare mot sig.
Ett tag trodde jag att vinsten skulle gå förlorad, Stora Tuna var verkligen ruggigt bra under första halvan av andra halvlek, men…



Plötsligt hände det… En genomskärare, en spark på bollen, sen stod det plötsligt 2-0 till Säter. Tänk er nu 15 galna mammor som springer glädjevarv runt varandra på sidan av planen. Det var det enda jag såg. Tjoande och skuttande dansade dom runt och firade målet samtidigt som spelarna på planen behärskat klappade om varandra.
Spänningen dog helt efter 2-0-målet, och sen spelades dom sista minutrarna av matchen av utan någon större händelse.



Det mest spännande som hände var att jag fick ett otroligt konstigt kort på fotbollen dom spelade med. Tydligen har Stora Tuna snea fotbollar som dom spelar med. Otroligt intressant.
Matchen slutade i alla fall med Sätervinst, och alla var nöjda och glada. Skönt med ett lyckligt slut på en riktigt spännande fotbollsmatch. Förövrigt avslutade Sätertjejerna men en otroligt cool ramsa när dom tackade motståndarna för matchen. ”Säters tjejer bockar och bugar, och tackar för matchen med ett…” :n Öh, jag minns inte… Elin! Hur gick den nu igen?

Så var dagen äntligen kommen. Dagen med stort D, dagen där jag äntligen skulle få slå mitt livs första birdie på en golfbana. Bollen jag spelade med var en Top Flite Magna och…



… händelsen skulle inträffa på det sjätte hålet på Dalsjö. Ett ganska kort par 3-hål där t.o.m. jag kan nå fram till greenen på första slaget. Nu ville det sig inte riktigt med utslaget på banan och jag hamnade ca. 1 meter utanför greenen. Avståndet till hålet var ungefär 6-7 meter och jag halade, väldigt rutinerat, fram min putter (är man lite småstörd kan man nog få det där till ett sexskämt [?]). Efter en massa ”slå till bollen hårdare!”-tjat av lillebror så smekte jag iväg bollen.

Och vilken putt det var sen. Nackhåren reste sig, publiken likaså. Publiken applåderade, nackhåren nöjde sig med att stå upp. Efter ungefär 2 sekunder trillade bollen sen snällt ner i hålet. Jublet… uteblev. Mor, Åke, Kent och lillebror applåderade visserligen, men jag blev inte sådär speciellt glad. Jag blev mest nöjd över att ha hunnit klara en birdie innan lillebror :z

Jag och lillebror hade nämligen en intern tävling… Tävlingen handlade såklart om vem som skulle slå den första birdien av oss två. Den tävlingen vanns alltså av mig, så en ny tävling utlystes: Vem av oss blir först att slå en birdie på ett par 4-hål?


Det där var alltså karriärens första birdie. Innan dess hade jag spelat delvis som en gud, delvis som en zebra.
För er som inte förstår den där jämförelsen säger jag såhär: Zebror saknar händer, alltså suger dom antagligen på golf.

Ronden fortsatte, och mitt spel var ovanligt stabilt samtidigt som mina driverslag höll sig på fairway till 90%. Då är det ganska enkelt att spela golf.

På det 12:e hålet så hände något än mer otroligt än det som hände på det sjätte hålet. Jag plockade upp min driver och skickade iväg bollen otroligt långt. Tyvärr stannade den i ruffen ungefär 80 meter från hålet. Lillebror ville inte vara sämre, så han hade placerat sin boll ungefär 10 meter bakom min boll, dock på fairway.

Lillebror plockar fram järnåttan och slår ett slag som t.o.m. Tiger Woods skulle ha varit avundsjuk på. Bollen stannar 5 dm från hål och chanserna att lillebror ska göra sin första birdie ligger på ungefär 80%.
Jag känner pressen och inser vad som håller på att hända – jag kommer antagligen förlora den nya tävlingen som vi utlyste efter min birde på sjätte hålet. För att inte förlora tävlingen måste jag alltså göra det proffsen gör – pitcha in bollen på green och sen enputta. Då fixar jag också en birdie och vi hamnar på delad förstaplats.



Jag rycker åt mig järnåttan av lillebror, tittar ner på bollen och slår sen ett slag som Tiger Woods kanske inte skulle ha varit avundsjuk på, men Jesper Parnevik hade nog varit lite småimponerad i alla fall. Bollen stannar en decimeter… längre bort från hålet än lillebrors boll, precis bakom hans boll.
Nu ville det sig alltså så att lillebrors boll låg i vägen för min boll. Alltså fick han lov att putta först. Jag står snett bakom honom och man hör honom skratta till innan han sänker putten. Grattis till karriärens första birde lillebror :)

Pressen på mig är nu enorm. Det sägs att det är jobbigt att putta för turneringsseger på 18:e hålet på PGA touren, men det här var fan värre. Händerna skakade, jag kissade på mig och publiken vågade inte titta. Efter att ha bett till Gud, dansat regndansen och kontrollerat puttlinjen med både vattenpass och linjal så duttade jag iväg bollen. 6 decimeter senare så låg bollen i hål.

Skumt…. lillebror sätter sin första birdie samtidigt som jag också går hålet på lika många slag. Efter att ha forskat runt lite visade det sig att vi faktiskt slog Kaustianskt rekord i antal birdies på ett hål under detta scenario. Imponerande och mycket välförtjänt.

Rundan fortsatte annars i samma stil. Jag missade en tredje birdie med 1 cm när min putt inte ville trilla i på det 16:e hålet, och jag slog två bollar out of bounds, men annars spelade jag riktigt bra. Jag slog också karriärens bästa bunkerslag under rundan.

Innan jag tog upp golfen i år hade jag som mål att gå minst en 18-hålsrunda på mindre än 100 slag under 2009. Inför det 18:e hålet hade jag samlat ihop 89 slag, alltså kunde jag gå sista hålet på 10 slag och ändå klara mig. Parputten på hålet missades, men när jag satte bogeyputten så var succérundan slut. 96 slag och totalt 47 poäng gav mig en sänkning på 4.4 slag och ett nytt handicap på 22.1.

Vilken dag :n

Betyg på dagens golfrunda: [!][!][!][!][!] <3
12