Close

Category Archives Nattmösseprat


Jag har spelat TV-spel så länge jag kan minnas. Redan som ung fick jag ett Super Nintendo i födelsedagspresent och jag var den lyckligaste killen i världen där. Även om jag knappt minns nåt från när jag fick konsolen så måste jag ha varit lycklig. Det var ju ett Super Nintendo liksom!

Med på köpet fick jag Super Mario World, ett av världens bästa plattformsspel någonsin. Spring åt höger, hoppa över hålen i marken, hoppa på fienderna och få tag i en Yoshi var det enda man egentligen behövde bry sig om när man satt där i pojkrummet och kämpade sig fram genom spöken, larver, mullvadar och en herrans massa andra varelser. Efter några veckors träning kunde inget stoppa mig och idag kan man ganska enkelt springa igenom banorna i en rätt rapp fart.

Jag hann aldrig riktigt uppleva Nintendo 8-bitarseran under min ungdom, jag föddes precis i skarven av NES och SNES där, så jag spelade mest Bubble Bobble och Maniac Mansion hemma hos kompisen på Svedjegatan. Men då jag redan fått in TV-spelsfingrarna så lärde man sig väldans fort hur man skulle spela spelen på den tiden och vi spelade snart igenom Bubble Bobble utan problem.

Sen har det där rullat på, även om jag på senare tid mest nischat mig mot spel som NHL XX samt diverse äventyrsspel så har man aldrig egentligen haft några större problem att sätta sig in in kontrollerna i ett spel. Ge det en kvart, tjugo minuter, sen sitter kontrollerna ganska felfritt.

Men häromdagen började jag spela lite New Super Mario Bros. DS på min Nintendo 3DS och jag kan ärligt säga att jag aldrig nånsin känt mig såhär värdelös på TV-spel… Super Mario 3, Mega Man, Uncharted, Golden Eye, Zelda, Colin McRae Dirt 2 är väl några av dom spelen som jag spelat dom senaste åren och jag har aldrig haft något problem med att ta till mig kontrollerna.
Visst, ibland kanske man blir lite grinig över att kontrollerna är lite osmidiga (siktet i Uncharted 3 någon?), men överlag så sväljer man dom där små felen utan problem.

Men inte när det kommer till New Super Marion Bros. Nej, spelkontrollen där känns ungefär som disktrasan vi har i diskhon i köket. Katastrofsunkig, osmidig och inget man egentligen vill ha nåt att göra med. Men ibland måste man ta tag i eländet och varje gång känns det lika outhärdligt. När man sen är klar får man plötsligt en ofantlig lust att skära av sig båda händerna eftersom man känner sig lika besudlad som en polsk kulstöterskas pojkvän gör.

Mario känns alldeles bångstyrig och han vill inte göra det jag ber honom om! Sluta muppa dig så jäkla mycket och stanna när jag ber dig istället gubbjävel… Allt känns liksom upp och ner, men inte på ett bra sätt som vissa andra snurriga Mario-spel.
Super Mario 64, Super Mario Galaxy och Super Mario 3 hade ju alla supertajta kontroller vilket gör att New Super Mario Bros blir lite som det svarta fåret i den annars snudd på perfekta familjen.

Nej, jag har aldrig känt mig såhär dålig när jag spelat TV-spel, någonsin. Buuu för Nintendo! Den nya segare Mario får två av fem Yoshis i betyg.

Idag har jag fått höra att det tydligen är en vulkan som har utbrott på Island. Jag har fått höra den nyheten” ungefär 812 gånger av ungefär lika många personer och varje gång har jag totalt ignorerat vederbörande. Jag är nämligen ganska medveten om att Grimsvötn just nu spottar ur sig lika mycket rök och aska per sekund som en genomsnittlig svensk rökare gör under 152 146 år (jo, jag räknade ut det
# En cigarett väger ungefär 1,2 gram
# Om hela cigaretten blir blir aska går det 833 cigaretter på ett kilo aska
# Grimaftna spottar ur sig 2 000 ton aska och rök per sekund vilket blir, grovt översatt, 1 666 000 000 cigaretters aska per sekund
# En normal svensk rökare röker uppskattningsvis
30 cigaretter per dag vilket gör att det tar 55 533 333 dagar för att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
# Det är 365 dagar på ett år vilket gör att det kommer ta en vanlig svensk rökare 152 146 år att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
# Bonusfakta: om vi leker med att en svensk lever 83 år, minus 8 eftersom rökning sägs begränsa livstiden med så många år, så får vi då fram att 152 146 år är 1 833 livstider för en normal rökare.

Så mycket rök och aska spottar vulkanen ur sig per sekund…
för hand).

Det finns dock lite olika sätt man kan hantera en sånhär situation på. Man kan antingen börja oroa sig för att jorden går under, att resan till USA inte kommer bli av och att allt kommer skita sig. Det är normalt att vara rädd för det okända och saker man inte själv kan påverka, men att låta sina känslor styras av vad Aftonbladet rapporterar är ungefär lika vettigt som att måla sin nyinköpta Ferrari med Falu Rödfärg för att man vill ha den lite mer röd. Det funkar ju, men det är nog inte den vägen man vill gå.
Skulle jag få uppskatta chansen att USA-resan inte blir av skulle jag sätta den till ungefär [headline]12%[/headline]. Flygbolagen är bättre rustade nu än sist, vinden kommer blåsa åt rätt håll när jag åker från Irland till Sverige och utbrottet känns inte lika illa som Eyjafjallajökull så jag känner mig ganska trygg under den här hysterin som pågår.

Vem namnsätter dom här vulkanerna förresten!? I Sverige kallade vi en av dom senaste ovädren som drog över landet för Gudrun – islänningarna döper sina vulkaner och naturkatastrofer till saker inte en enda människa kan varesig uttala eller komma ihåg [?] Note to ”Hata Island”-self: Namngivande är ytterliggare en sak islänningarna är sämst i världen på.

Men jo, jag vet, jag har sett bilderna och är medveten om att askmolnet kommer dra ner över Irland nu dom kommande dagarna. Jag räknar faktiskt med det eftersom jag sett att vinden kommer vända på torsdag förmiddag och börja blåsa askan norröver istället för söderut.
Då det är en fördröjning på hur lång tid det tar för askan att falla ner till marken/blåsa bort så kan jag tänka mig att det tar ungefär 24 timmar innan aska/luft-ration är tillräckligt låg för att flygen från Dublins då förmodligen stängda flygplats kommer kunna börja lyfta igen.
Därifrån har dom sen 24 timmar på sig att börja kämpa ikapp förseningarna som uppstått vilket borde göra att jag lämnar Dublin ungefär 2-3 timmar senare än beräknat på lördagen och landar ungefär 1,5-2,5 timmar senare än beräknat i Skavsta.
Det ger mig sen lagomt mycket tid för att åka hela vägen hem till Borlänge och sen vidare till Falun för att anlända precis innan Champions League-finalen börjar (resultatet av reseuppskattningen kommer på söndag när jag vet hur det gått).

Så nej, jag är inte speciellt panikslagen. Jag har kikat lite på förutsättningarna och sålänge inget oväntat händer så är det här över inom en vecka – lagom tills vi lämnar Arlanda för Chicago, och i förlängningen San Diego. Saker och ting ordnar sig, det gör dom alltid.
Mamma har panik, lillebror har panik och jag blev terroriserad med Aftonbladetjournalistik under hela dagen idag vilket gjorde mig en aning darrig men som sagt har mina egna efterforskningar gjort mig rätt lugn. [headline]12%[/headline] chans till fiasko är såklart galet högt i jämförelse med en vardag utan vulkanutbrott, men samtidigt kan jag ju inte göra ett skit åt Moder natur så jag väljer ändå att ta ett steg tillbaka, njuta av dom fantastiska bilderna på vulkanutbrottet och istället se fram emot det faktum att jag kommer vara i USA om ganska exakt en vecka.

/Mr. Cool”
Efter många tankar och funderingar så dök en tanke upp i mitt bakhuvud. Först tänkte jag presentera alla dom jag jobbat med under min tid på IBM, men det hade blivit alldeles för jobbigt så jag gav upp den tanken ganska omgående.
Istället började jag tänka på korpfotboll eftersom Inter faktiskt spelade match igår. Jag funderade lite och såg sen diverse likheter mellan några av spelarna i laget och vissa av mina arbetskamrater på IBM och här någonstans föddes en tanke gällande FC IBM.
Laget är ihopslängt av folk jag jobbar med eller känner på IBM och deras positioner är noggrant utvalda efter deras färdigheter på jobbet. Jag ska direkt nämna att jag ser det här mer som ett dream team än ett allvarligt försök att starta ett fotbollslag.

Men men, här kör vi en liten genomgång av hur jag skulle strukturera upp ett fotbollslag om jag var tvungen att plocka ut folk endast baserat på deras kunskaper på jobbet:




[headline]Anfallare: [/headline] Jonas Torres” Spiris
Han är en av dom få spelarna i startelvan som jag faktiskt sett sparka boll. Kort sammanfattat kan vi säga att hans kunskaper på planen är ungefär lika imponerande som min mammas fotbollsfötter. Inte ett rätt, två träben och ett målsinne i klass med Jaap Stams ungefär.
Men han måste ändå vara med i startelvan, mest för att jag tror att Spiris skulle kunna vara FC IBMs svar på Torres genom att köpas in för en massa miljoner och sen endast bidrar med att sälja matchtröjor. Cash is king, därför platsar Spiris i FC IBM.



[headline]Anfallare: [/headline] Christopher ”Crouch” Claesson
En långskång som egentligen inte är så lång som han verkar. Har
samma kroppsbyggnad som Crouch men är tydligen 20 cm kortare än den Tottenhamska dåren. Jag känner dock på mig att Christopher skulle kunna bidra med en stor del rutin, militärisk precision och ett bra spel med huvudet. Räknar kallt med att han skulle stöta in en sisådär 0,8 mål per match under debutsäsongen varav 95% med huvudet. Får även ihop lagets coolaste smeknamn med sitt Trippel-C.



[headline]Offensiv mittfältare: [/headline] Michael ”Messi” Kaustinen
Störst ego, bäst och en central lirare i vilket team som helst. Får en fri roll på det offensiva mittfältet där han mest ska agera framspelare då löpning ”inte är min grej” som han själv uttrycker det. Bör inte klara mer än 45-50 minuter per match men förväntas ändå vara delaktig i 2-2,5 mål per match i snitt.



[headline]Högermittfältare: [/headline] Elin ”Nani” Skoog
Ganska flummig, sitter mest på Facebook hela dagarna och skulle må bra
av att få en friare arbetsroll. Positionen som högermittfältare med lite av en fri arbetsyta skulle därför passa henne perfekt. En hel planhalva (hemåtjobb kan ni ju glömma) att löpa runt på och jaga bollen skulle förhoppningsvis plocka fram en helt ny Elin som med den överskottsenergin hon har skulle kunna jaga ihjäl vilken spelare som helst. Funderingar finns kring att ha henne som markeringsspelare där hon helt enkelt får springa efter spelaren och fråga ”Hur gör man det här dåååå?” konstant under 90 minuter.



[headline]Central mittfältare: [/headline] Jesper ”Xavi” Jönsson
Alla lag behöver ett stabilt mittfält. En spelare som kan leda laget, framförallt i motgångar, och vem har bättre rutin på det än allas våran desken-dansk? Killen som kämpar och sliter, jobbar över gratis och säljer sin själ till företaget – utan att få någonting alls tillbaka. Ändå fortsätter han. En bra taktiker med väldigt förutseende spelsinne som senare i sin karriär lätt skulle kunna jobba som tränare, ja han passar perfekt som speluppläggare och samordnare på mittfältet.



[headline]Central mittfältare: [/headline] Tom ”Iniesta” Jönsson
Danmarks motpol till Tomas Gravesen, en kille som garanterat aldrig har slagits med någon. Behåller alltid lugnet utan att tappa fokus och har efter sin tid på byggnadens kanske stressigaste konto lärt sig hålla i bollen även i dom stressigaste situationerna. Kan lugna ner spelet i jobbiga situationer och även spela av dom jämna uddamålsmatcherna genom att behålla bollen inom laget. En smart spelare med fysik som en 12-årig flicka.



[headline]Vänstermittfältare: [/headline] Felix ”Giggs” Granar
Killen vars efternamn betyder ”gröna stickiga träd” tar plats på vänster mittfält. Känns som den enda spelaren i laget som kanske kan tänkas ha en vänsterfot värd att kalla fot. Har tydligen en gedigen tenniskarriär bakom sig vilket borde innebära ett fantastiskt bollsinne och en riktigt bra multi-touch (spel med båda fötterna). Är även han väldigt lugn till sättet så när vi gjort 2-0 efter 10 minuters spel så kan han och Tom mest spela av matchen genom att stå och passa till varandra.



[headline]Vänsterback: [/headline]Otto ”Ashley Cole” Leffler
Löpstark ytterback som trivs bäst ute i hagen. Har fysiken som sitt starkaste kort i leken, men jag tar kyligt ut honom baserat på en känsla av att han kan vara en äckligt bra frisparksläggare. Lite av en Roberto Carlos-typ helt enkelt.
Det fanns funderingar på att placera honom på mittfältet då han känns som en riktig allround-spelare, men efter att han visat upp sitt usla lokalsinne för några dagar så är det nog bäst om han bara får en kant där han kan springa fram och tillbaka. Efter frisparkarn får någon sen leda honom tillbaka till kanten så han inte går vilse.



[headline]Mittback: [/headline] Johan ”Piqué” Björk
Stabil och mycket rutinerad sen sina många år på CTSen. Har tyvärr inte Shakira som flickvän men lever på sin rutin och placeringsförmåga. Är ensam om att ha sänkt två konton på IBM och vet verkligen hur man förstör spelet för även den bästa anfallaren.
Vet på något sätt långt innan bollen är slagen vart den är på väg och han kan därför ställa även den mest rutinerade forwarden offside flera minuter i förväg. Har ett ganska hett temperament och därför planerar jag att sätta upp en stor skylt med tre bokstäver som jag vet gör honom förbannad bakom motståndarnas mål, sen är det bara att titta på när han sparkar ner allt som rör sig i närheten av honom.
Herr Björk har dock inte mäktat med att lägga upp någon bild på sig själv online och han saknar även Facebook så därför blir hans idolbild det första som dök upp när man googlade på Björk.



[headline]Högerback: [/headline]Sara ”Lahm” Johansson
Eftersom vi kommer spela med en trebackslinje behövde jag en högerback som verkligen kan läsa spelet bra. En spelare som upplevt alla situationer som kan uppstå på desken och som har en väldigt bra blick för alla trick som motståndarna kan försöka med. Känns även som en väldigt bra framspelare då hon, trots sin höga ålder, är både kvick i tanke och ödmjuk till sättet. Sara är tänkt som inläggsspecialisten som ska förse herr Claesson med tjongbollar från kanten.



[headline]Målvakt: [/headline] Rebecka ”Barthez” Lövgren
Är enligt egen utsago en tidigare stormålvakt i Kalmar FFs A-lag. Jag vet inte riktigt om jag tror på det, men samtidigt så är hon nog den enda spelaren inne på IDCt som frivilligt skulle kunna tänka sig att stå i mål. Jobbar nu som incident coordinator där hon strukturerar upp eländen och akuta problem vilket torde passa utmärkt som egenskap hos en målvakt. Hon borde ju därmed kunna styra sitt försvar på ett mycket förtroendeingivande sätt.
Att hon bara är strax över 150 centimeter lång kan dock ses som en liten nackdel vilket gör att jag är lite osäker på hur försvaret kommer fungera. Vi hoppas på vinstsiffror i stil med 10-8 helt enkelt – anfall är ju trots allt bästa försvar.



[headline]Tränare: [/headline] David ”Mourinho” Lu
CTSens teamleader som redan innan han fick rollen styrde och ställde över nästan allt som fanns i hans närhet. En mycket sympatiskt ung man som har lätt att ge positiv kritik och en grym förmåga att utveckla enskilda spelare. Kan allt om strukturering och effektivisering sen sin tid med GDFen och kommer nog få stor nytta av den när han ska försöka tämja det spretiga laget som jag satt ihop.
Är tyvärr inte vän med mig på Facebook då jag nobbat honom en sisådär åtta gånger, så tyvärr får ni ingen bild på honom. Kör med en bild på Mourinho istället eftersom det ändå är insidan som räknas.


[headline]Bänkvärmaree: [/headline]
Daniel ”Bollpojken” Bismut
En trevlig ung herre vars skapade tickets på desken till och med hade gjorts bättre av en handikappad hund. Är dock en riktigt hyvens kille som såklart ska få vara med på något sätt. Tar med honom mest för att han ska höga gymnasiebetygssnittet i laget med sina smått chockerande 19,6 poäng i snitt.

Markus ”Waterboy” Borgenstrand
Har fått omdömet ”Du ligger strax under insekterna på intelligensnivån” av vissa, men samtidigt så måste alla lag ha en waterboy. En kille som kanske kan få hoppa in i slutet av någon match när hela säsongen är avgjord för att agera hörnflagga.

Christian ”o Ronaldo” Högman
En glaslirare utan dess like. Filmar sen konstant, dyker oftare än Anna Lindberg och tar fler simtag på land än vad Tessan Alshammar gör i bassängen.

Maria ”Harry Potter” Jakobsson
Platsar tyvärr inte här, men hade varit given i Quidditch-laget.

Tina ”Cheerleadern” Romanov
Ser bra ut, skriker, härjar och vill alltid vara i centrum. Har teamleadererfarenhet sen tidigare och bör bli en perfekt cheerleader-ledare.”

Jag vet. Det är ganska dött här nu. Håller på med lite annat för tillfället, men tänker inte lägga upp planeringen än.
Bloggen kommer i alla fall få ett litet nytt utseende som förhoppningsvis tar bort dom tyngsta grejorna från sidan också. Räknar med att det, plus mer info, dyker upp i början av nästa vecka. Tills dess får jag se hur mycket jag kommer hinna skriva.

Men det blir desto mer skrivet nästa vecka. Promise.

Så var det då dags. Det avgörande slaget var kommet. Agent 000, mer känd bland allmänheten som sitt alter ego Kausti, skulle kämpa mot den enorma isbildningen i frysen. Isbildningen hade länge smugit sig fram och hade nu börjat hota att ta över möglets plats som härskare i Casa el Kaustinen.

Utrustad med sin Kenny Starfighter-liknande pickadoll Remington D-5000
så tog våran modige Kausti upp den till synes hopplösa kampen. Isen var storfavorit och hade på sin väg mot den här titelfighten knockat både über-rutinerade Peter Forsberg och den osänkbara Titanic.

Kampen var hård, det stänkte vatten och blod åt alla möjliga håll och skriken ekar, 2 timmar senare, fortfarande i lägenheten. Publiken var stundtals helt paralyserade på grund av spänningen och när Kausti fick in en perfekt träff trodde många att kampen var över. Så var det dock inte…

Isbildningen plockade helt plötsligt fram sitt specialtrick benkrampen” och kastade sen denna förbannelse över en överraskad Kausti som inte alls var beredd. Totalt förlamad i högerbenet limpade han bort till sin ringhörna för att återhämta sig. Isbildningen, vars största svaghet helt klart är rörligheten, tog full sats för att kasta sig över den halvskadade Kausti.

En kvart senare hade isbildningen inte rört sig ett dugg samtidigt som våran hjälte Kausti hade återhämtat sig från krampen. Matolja kombinerat med värme och lite tålamod hade gjort susen mot förbannelsen. Kausti var nu i toppform och musiken tystnade…

Med ett fotarbete som fått Muhammed Ali att se ut som en staty och en hårtorksteknik som fått Peter Siepen att häpna fullkomligt krossade Kausti sin motståndare på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Segern var kanske inte helt rättvis, men som Kausti sa ”En dålig seger är alltid en seger”.



Seger. ”

Ibland hittar man sånadär småsaker som verkligen är mitt i prick. Saker som när man kommer på att den gamla toarullen är precis tjock nog för att stabilisera rumsbordet som man inte fått fason på. Saker som när man kommer på att man kan sy ihop en keps med en vinterhandske för att få ihop en rätt ball målvaktsplock för landhockeyn som man ska spela ute på gatan kommande dag. Eller nåt helt annat.

Jag hittade en sådan där liten sak idag…

Jag satt och slumplyssnade på min Winamp-playlist när Rongedals låt Who do you think you're fooling plötsligt dök upp. Låten sattes på repeat och när jag sen lyssnade på den för 37:e gången så märkte jag plötsligt hur nära ordet fooling är ordet pooling.
Nu vet dom flesta inte riktigt vad pooling är heller, men jag ska förklara det lite snabbt på ett sånt sätt att jag inte får kicken för det:

På IBMs supportcenter här i Dublin samsas en massa små och större konton där varje konto supportar ett stort, eller flera små, företag. Ett konto kan ha allt från 3 till 60 anställda och alla dessa anställda jobbar då för att supporta sin kund. Det fungerar bra sålänge som inte allt för många är sjuka. Blir en person av 60 sjuk så är det inte hela världen, men om en person på ett litet konto blir sjuk blir effekten så mycket större. Att plocka bort en av tre agenter på ett konto innebär en förlust på 33% av agenterna på kontot – i längden innebär det problem att hinna med att ta alla samtalen som kommer in inom den tiden som är specificerad i kontraktet med kunden. Failar IBM där får dom böta massa pengar och vilket företag vill det?

Då var det nån tjomme på IBM som kom på att man kunde lära personer på konto A hur konto B jobbar och i akuta fall plocka in den personen på konto B:s lina för att ta samtal om det krisar en dag – i grunden en bra idé. Nu ska jag se till att behålla mitt jobb också även efter att jag har skrivit det här så jag förkortar min, och mina kollegors, syn på poolingen med en väldigt politiskt korrekt mening: Så fungerar det inte på vårat konto.

Ska jag vara ärlig så tror jag fasiken att Rongedal har sysslat med pooling nångång. Kanske poolades dom med trummisen i bandet, med busschaffuören på turnebussen eller kanske med städpersonalen på någon av arenorna? Låten är i alla fall helt tokigt mitt i prick för hur poolingen på IBM ser ut:



Oh oh oh
When I woke up had to move real slow
I cant say all systems are go just yet
How was I supposed to know? Ooh

My bodys numb on my road today
You wont listen to a word I say but heeey
Is there really no other way? Ok?
I stumble out to get some air and hope to find somebody there

Can someone help this foolish heart?
Who do you think you're pooling now?
I tried so hard right from the start
Who do you think you're pooling?
I did it once did it twice did it so many tiiiiiiiiiimes
I lost it all
Who do you think you're po-po-pooling now?

I need a place to lay me down, this
rat race will make me lose my mind – Oh yeah
But where am I suppose to go
this time?
Oh oh oh

The beat is fast and I'm on my run
And I can tell you it ain't no fun – Oh no!
Someone tell me what I have done – Ooh
And all the things I wanna do
Cause in the end who's fooling who?

Can someone help this foolish heart?
Who do you think you're pooling now?
I tried so hard right from the start
Who do you think you're pooling?
I did it once did it twice did it so many tiiiiiiiiiimes
I lost it all
Who do you think you're po-po-pooling now?

So I try to keep my cool
It's always me who's ending up as the fool

Can someone help this foolish heart?
I tried so hard right from the start

Can someone help this foolish heart?
Who do you think you're pooling now?
I tried so hard right from the start
Who do you think you're pooling?
I did it once did it twice did it so many tiiiiiiiiii-iiiiiiimes
I did it hundred of thousand of millions of times
I lost it all

Who do you think you're po-po-pooling?
Who do you think you're po-po-pooling?
Who do you think you're po-po-pooling?


Blogglusten har varit noll den här helgen. Michael Buble spelas i högtalarna och jag tror det är nåt fel på min machoattityd. Mina badboypoäng försvinner ju snabbare än jag kan säga Fotbolls-VM är slut imorgon” :(
Jag passar på att svära några fula ord i tysthet (förlåt mamma!) när jag skriver inlägget för att få tillbaka någon enstaka poäng i alla fall.

Kvällen har annars spenderats med vad som kan vara den roligaste kombinationen som finns – statistik och design.
Har roat mig med att slänga in några räknare längst ner på alla inlägg så att ni kan se saker som antal ord i varje inlägg, antal bokstäver i varje inlägg, antal gånger någon klickat sig fram till inlägget och hur många gånger inlägget har visats.

Vad det är för skillnad på antal klick och antal visningar? Skillnaden är såpass enkel att om man t.ex. laddar startsidan på bloggen så räknas inte det som att man specifikt klickar på just ett inlägg – det laddas ju 10 stycken och det är ytterst sällan någon läser allihopa. Dock får alla dessa inlägg en visning var.
Klickar man däremot på ett specifikt ID eller en länk till ett enstaka inlägg så räknas det däremot som ett klick eftersom sannolikheten är väldigt stor att man då läser inlägget.
Lite krångligt kanske, men det är egentligen väldigt enkelt ;) Får slänga upp en bättre förklaring imorgon när jag är klar i huvudet om ni inte fattar min grymma förklaring XD

Intressant annars att jag tydligen redan hade en räknare som räknade populära inlägg sen mer än ett år tillbaka – bara det att jag aldrig använt den :@
Skulle kika vad som fanns i den okända tabellen vid namn popular och råkade exportera alla 104 000 raderna till en textfil istället vilket gjorde att mitt Firefox fick tokfnatt :i Min stackars Vaio började knastra, lukta bränt och låta väldigt konstigt samtidigt som Firefox helt låste sig – vilken succé :i

Svamlar som bara den nu… :@ God natt. Fa-an om ni inte röstar glad gubbe på mitt enastående jobb förresten, då blir jag ruskigt besviken, skaffar ett fadderbarn i Afrika och säger upp kontakten med honom direkt igen bara för att hämnas på någon. Ja, jag är ett fadderbarnsemo idag, är det nåt fel med det eller? Just det!

Övertrötthet är ocoolt…”

Ligger här i sängen och roar mig med att göra min gamla svenskalärare från högstadiet lite extra stolt. Jag ligger här och pluggar svenska – helt frivilligt ._o Skaplig skräll, men faktiskt hundra procent sanning.
Jag läser om någonting så fascinerande som hakparenteser. Ni vet sånadär krokiga parenteser som ingen någonsin egentligen använder -> [ ]. Kom in på ämnet när jag såg två sånadär i koden till bloggen och började fundera över när dom egentligen ska användas till något vettigare än programmering. Chockerande nog orkade för en gångs skull släcka min kunskapstörst genom att forska lite på allas vårat favoritforum Flashback.

Hakarentesen är ändå ett ganska unikt fenomen för egen del. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin använt hakparentesen till någonting vettigt alls. Jag har den till smileys och lite sånt, men aldrig till någonting inom det svenska språket. Ska jag vara ärlig hade jag egentligen ingen riktig koll på vad tecknen används till innan jag tittade upp det.
Hur många av er har egentligen skrivit en hakparentes i en löpande text någon gång? Inte kan det vara jätteofta någon gör det i alla fall. Eller? :f

För er som är intresserade kan jag i alla fall informera att jag efter diverse efterforskningar kommit fram till att hakparenteser främst används till några olika saker.
Man använder dom när man vill skriva en parentes inne i en mening, något i stil med Kalle var ute och gick med sin hund Franco (Franco [som jag förövrigt hatar] kallas dock för Frasse av alla av någon anledning) när plötsligt en pirat hoppade ut lite längre fram på vägen”.
Sen använder man hakparentesen för att infoga saker för att förtydliga citat: ”Nej, Zlatan hatar inte honom [Messi] bara för att han vägrar prata med honom, Zlatan är bara sådär ibland” (det där anvädningsområdet hade jag faktiskt koll på nu när jag tänker efter. Man ser ju det rätt ofta i tidningar där någon intervjuas).
Det kan också användas till att kapa bort någonting ur ett citat när det som plockats bort saknar relevans. I en lång text från ett lagförslag kan man sammanfatta texter […] man klipper helt enkelt ihop det som är intressant. För att visa att man plockat bort nåt mellan där så lägger man in […].

Vet faktiskt inte riktigt varför jag läser om detta, och jag har absolut inte den blekaste varför jag ens skrev ner det jag precis lärt mig… Stress-relief kanske? Har inte ens börjat packa för tågluffen ännu och jag åker om 40 timmar. Iofs känner jag mig inte stressad, så det kan nog inte vara det. Fast måste man ha en anledning till att skriva? Kanske inte. Kanske ser min svenskalärare detta och väljer att, sisådär 10 år senare höja mitt betyg? Jo, det tror vi nog på (yes)

MVG MVG MVG!”

Jag ligger här funderar. Läste nyss lite i Flashbacks religionsforum och jag kan inte låta bli att tycka att folk som tror på en Gud är idioter. Sorry, det är hårda ord, men jag tycker det. Men ni får såklart tycka och tro på vad ni vill. I alla fall är anledningen till att jag tar upp det här för att jag kom in på en annan sak när jag läste där: Universum.

Universum är löjligt stort och jag tycker universum är sjukt fascinerande. Jag brukar ligga i sängen med Google Sky på mobilen och titta på stjärnorntecknen och alla planeter vi har i vårat solsystem. Jag blir lika till mig varje gång jag får syn på en av planeterna där på mobilskärmen: Oh, där är Saturnus. Vilken överraskning!”. Då snackar vi ändå bara planeterna som finns i vårat solsystem. Och universum är enormt mycket större.



Många brukar prata om att dom vill ut och resa innan dom blir gamla. Eller, dom vill ut och resa när dom blir gamla också, men dom vill ut och resa för att se och uppleva världen innan dom dör. Jag är likadan – jag vill också se kinesiska muren, fira jul på en sandstrand i Australien, titta hockey i USA och äta croissanter i Paris innan jag dör. Jag vill också tågluffa runt i Asien, åka transsibiriska järnvägen, simma med delfiner, hoppa bungyjump i Brasilien och… ja, ni förstår – jag vill göra en massa saker helt enkelt.

Om vi leker med tanken att jag säger upp mig från jobbet, slänger in en lottorad och vinner 200 miljoner för att sen resa jorden runt för resten av mitt liv: då skulle jag kanske hinna med att göra en stor del av allt det jag vill göra. Det lär dyka upp nya saker på vägen, men jag tror nog att jag skulle hinna med dom viktigaste sakerna innan jag trillar av pinnen i alla fall. Då snackar vi om ett scenario där allt går som jag vill. Så kommer det aldrig att bli.



Redan här börjar jag känna ångesten för att hinna med att uppleva världen. Jag vill hinna göra alla dom där sakerna innan jag dör, men eftersom jag är realist vet jag att jag inte kommer hinna med det. Oavsett hur hårt jag kämpar så kommer jag aldrig få genomföra alla planer jag har här i livet.
Det må låta sjukt, men vid 24 års ålder börjar jag få ångest över att inte hinna med mina drömmar. Jorden är för stor och tiden är för knapp.



Sen börjar jag tänkta på framtiden. Tänk er om några hundra år när vi kan bege oss ut i rymden, kanske kan vi nångång besöka andra solsystem för att se hur det ser ut där? Kanske åker man då inte på semester till Vattenlandet i Leksand utan till Vattenplaneten i solsystemet X35BB788Y istället? Eller så åker man på solsemester till någon cool planet och flyger omkring i tyngdlöshet samtidigt som man blir brun.

Om ni tänker efter, hur många unika platser och varelser finns det inte på jorden? Det är så många häftiga saker att jag inte ens kan skriva ner alla. Noshörningar, djunglar, solnedgångar, berg, hav, rev, hajar och tacos är bara några av dom sakerna som fascinerar mig – och sen är universum flera miljarders miljarder gånger större än jorden. Tänk er vilka saker som finns där ute… Tänk hur många fantastiska saker vi aldrig kommer ha en chans att få se. Saker vi inte ens kan föreställa oss, föremål som är vackrare än en Big Mac ute i solskenet och utsikter som får en thailändsk strand att se ut som en soptipp.

Jag får faktiskt lite ångest av att veta att jag aldrig kommer få se allt det där. Det är hemskt på något vis…”

Back dryga tusenlappen på pokern idag – heja. Nåja, ibland vill det sig bara inte, men jag vågade i alla fall prova på spelet på dom lite högre nivåerna. Det sket sig nu bigtime, men det kan jag leva med. Jag fixar tillbaka den sen nåndag.

Borde sova nu, men ligger och slökikar första Sagan om Ringen-filmen och myser. Man måste älska Gandalfs replik i början av filmen när Frodo säger att han är sen:
A wizard is never late, Frodo Baggins. Nor is he early. He arrives precisely when he means to”.
Jag ska köra den på jobbet på tisdag när jag kommer försent. ”A Kausti is never late”. Kan nog funka.

På tal om tisdag ja. Huuu. Jag fyller nämnligen dubbla dussinet då – jag har då vandrat omkring på våran planet i 24 år utan att egentligen åstadkomma någonting. Det gillar vi :i Att fylla år däremot, det gillas inte. Som om det skulle vara nån stor grej att man föddes på just den här dagen?
Nej, jag förstår varken idén bakom födelsedagar eller hur någon kan tycka att det är roligt att fylla år. Massa onödig uppmärksamhet bara.

Jag känner hur ”grinig gammal gubbe”-poängen börjar trilla in nu. Lite läskigt faktiskt… Får man önska sig pensionering i 24-årspresent tro?”