Close

Category Archives Saker jag inte riktigt förstår


Nej, nu får det fan ta och räcka med idiotin. Att man idag, år 2013, inte kan byta ringsignal direkt på en mobiltelefon för 5000 kronor är helt förkastligt. Att den här mobiltelefonen sen kallas världens bästa telefon” samtidigt som ord som användarvänlig, enkel och ”allt bara funkar” kastas på den är än värre. Är folk helt efter, eller vad är det frågan om? I feel like I[q
m taking crazy pills!]


Jag har haft min iPhone i några veckor nu och jag tycker att jag börjar kunna ge den en ärlig recension. Just nu känns som en bra stund att göra det också då jag kommer få vara vaken halva natten nu eftersom iTunes bestämde sig för att den enda lösningen på mitt problem att byta ringsignal i längden var att fabriksåterställa telefonen.
Att man inte kan använda sin femtusenkronorsklump med hur många datorer man vill är även det helt sjukt. Hur tänkte Apple där? Med min Xperia S så kopplade man in telefonen i datorn och sen gjorde man precis vad man ville. Man kunde t.o.m. använda den som FTP-klient på nätverket och hämta/lämna filer på den som man ville. Jag laddade för guds skull ner torrents med den i slutet!

Men med iPhonen kan man inte ens byta ringsignal…

Inte utan att först koppla telefonen mot en dator, gå igenom 77 steg och sen synka telefonen igen. Tror jag… För efter först två timmars försök för en vecka sedan och sen nu ett nytt test idag igen så kan jag inte för allt i livet förstå hur man gör. Jag följer instruktionerna, och den sista är ”klicka på synka så dyker ringsignalen upp på mobilen”. Men det dyker inte upp nånting i min telefon. Trots att jag försöker synka 12 gånger? Vart är mina ringsignaler? Ingen vet…



Men visst, iPhonen är jättefin och fräsch. Byggkvaliteten är fantastisk och skärmen är grym. App-utbudet och framför allt hur apparna ”flyter” är mycket bättre på iPhonen än på min Android, men jag känner mig så sjukt fastlåst av den här skiten.
Android kändes så enkelt i jämförelse med iOS. Som när man precis flyttat hemifrån och kan kasta pizzakartonerna kring sig om man vill, bygga ett Lego-slott på toaletten, springa runt naken om man känner för det eller ha alla dom smutsiga kläderna som heltäckningsmatta i sovrummet. iOS känns som om jag skulle flytta hem igen och ha mamma springandes efter mig konstant hela dagarna samtidigt som hon säger åt mig konstiga saker såsom ”Nej Michael! Du kan ju inte borsta tänderna på ett ojämnt klockslag!”.

Nej, jag förstår verkligen inte det här med Apples storhet. Inlåst, begränsat och någon annan som bestämmer vad jag får, och inte får, göra med telefonen som jag har köpt. Vad är det som är så fantastiskt med iPhonen? För mig är den som en såndär 10-poängare till dam som ser helt fantastisk ut, är charmig, trevlig utåt men vars egentliga personlighet är horribel och fullkomligt avskyvärd.

Och det är här det plötsligt slår mig varför upplåsningen av iPhonen kallas jailbreak. Man bryter fängelset. Fängelset är det som Apple byggt upp. Sudden Clarity Clarence på den :n


Marimba. Den där jävla marimba…”

Jag fick syn på den här bilden när jag surfade runt lite på internet för någon minut sedan. Den var från nån bok om hamburgare och snubben i fråga heter Bobby Flay. Inte för att det har någonting med allt att göra, men jag tycker namnet är lite… elitiskt eller nåt. Nä, jag gillar inte snobb-Bobbys alls om jag ska vara ärlig.

Nåja, i alla fall så fick jag syn på den där hamburgaren. En stor, smaskig hamburgare med chips på – vem kan motstå något sånt?
Problemet är bara det att det är en stor hamburgare, en jätteburgare, och inte en vanlig Big Mac-sized burgare.
Det är ganska vanligt att man får in sån där jätteburgare om man äter på ställen som är minst dubbelt så dyra som McDonalds, men jag har ännu inte lyckats greppa en sak…

Jag ska till USA om 42 dagar, 20 timmar, 11 minuter och 10 sekunder. Inte för att jag längtar eller så, inte alls, men jag kommer där få proppa i mig så mycket snabbmat att jag antagligen når tresiffrigt på viktskalan innan jag kommer hem igen.
Och av alla historier man hört så ska ju deras barnmåltider motsvara ungefär tre svenska Big Mac-menyer med plusmeny vilket såklart känns stimulerande, men samtidigt gör det mig orolig. Hur stor är då ett medium-meal? Ett large-meal måste ju innehålla en halv elefant?

Men sen vill man ju inte verka dum heller. Man vill gärna glida in på ett hamburgerhak, beställa det värsta dom har och sen tugga i sig det utan att tveka någonstans.
Men då återkopplar vi till bilden här ovanför genom frågan: Hur är det egentligen tänkt att man ska äta en sån där monsterburgare?

Alla som har försökt vet själva att man ser ut som ett efterblivet grottmongo när man tar upp skyskrapehamburgaren och försöker trycka in den i munnen. Den är för bred för att gå in på bredden, den är för hög för att gå in på höjden och den är för djup för att ätas hel (that's what she said). Och oavsett hur du försöker att äta den så tar det stopp.
Man blir att känna sig lite som en 15-åring som misslyckas med att lösa ett såntdär IQ-test för treåringar
. Men nu är det här hamburgar-IQ-testet dock riggat till den milda graden att det faktiskt inte går att lösa.

Så då sitter man där och börjar fundera på hur man ska fuska på bästa sätt. Hur löser man det enklast? Ska man banka skiten ur hamburgaren tills den passar i munnen? Ska man hacka sönder den med bestick så att man slutligen får i sig den efter 12 timmars småtuggeätande? Ska man dela på burgaren och bara äta topp-brödet som en burgare och sen äta underdelen plus köttet som en del (semla-taktiken som det kallas i erkända hamburgerätar-kretsar)?

Ja, nu när jag tänker på det så förstår jag inte hur man har kommit fram till att en hamburgare som mäter 35 centimeter i höjdled är en bra idé. Hur tänkte dom där egentligen?
Världsrekordinnehavaren i munstorlek kan öppna sin mun 17 centimeter i bredd, och om man tittar på bilderna så fixar han knappast lika mycket i höjdled. Det innebär alltså att om vi skulle utgå från världens största mun så skulle en hamburgare mäta ungefär 17×15 centimeter. Vem kom då på att göra en burgare som är dubbelt så hög!?



Den som gapar efter mycket… får inte heller in den där hamburgaren i munnen. Istället får man satsa på att äta upp colaburken”

Jag var förbi McDonalds idag efter jobbet och käkade mig ännu en fantastisk gourmémåltid. Jag hade siktet inställt på nåt lätt så det fick bli två cheeseburgare och en cola.
Eller nej, jag ångrade mig precis när vi steg in genom dörrarna och bestämde mig för att köra på två dubbla cheeseburgare och en Fa… Faäe… Fan… apelsinläsk.

Distraherad av mitt uttalsproblem försökte jag smidigt tvinga in Jesper före mig i kön med ett Jesper, du får gå före” samtidigt som kassasnubben kollade på mig med sin typiska ”Hörru! Kom hit och handla ditt fettokäk nu”-blick.
Jag försökte bromsa in så att Jesper skulle få gå förbi men han dodgade fint min inbromsning med ett ”men jag vet inte vad jag vill ha”. Tiden frös för några sekunder och ordet ”Fanta” hann cirkulera i mitt huvud cirka tvåhundrasjuttio gånger innan jag kom fram till kassan.

Vad heter Fanta egentligen på engelska? Det heter ju Fanta, så långt är jag med, men hur uttalas det egentligen? ”Faenta” på ett typiskt engelskt sätt, ”Fanta” som vi säger det på svenska, ”Fänta” på ett lite mer snitsigt amerikanskt sätt eller kanske något helt annat? Jag funderade stenhårt på hur mycket jag skulle dumförklara någon som kallade datorn för ”da-tornn” samtidigt som jag gick fram till kassakillen och slängde ur mig:

”One Fääänta plis”

Jag vet fortfarande inte om det var bra eller om dom står kvar där och skrattar åt mig än… :s


Fick ett pling på Sametime (jobbets motsvarighet till MSN) på jobbet idag där jag fick veta att jag tydligen var med på Kissies Twitter och när jag kikade besökarstatistiken så var den på väg uppåt i en ganska ovanlig takt.
Jag förstod ingenting men kanske var det bara så att den unga damen äntligen insett att jag i alla fall skriver lite intressantare än henne, även om hennes liv är betydligt ballare än mitt. Jag skulle dock utklassa henne om jag fick skriva på samma premisser som hon gör. Men skit samma.

Alla undrar över hur stor man bli om man blir bumpad i Sveriges största bloggerskas Twitter och sanningen är den att jag blev ungefär en och sjuttionio. Om jag står raklång då – med min kassa hållning blir jag nog inte längre än en och sjuttiosju.

Kass humor [x]

Nej, men jag blev stor på jobbet i alla fall. Jag hade erbjudanden om både det ena och det andra för att länka till några av jobbmakraternas bloggar – och antalet skamliga förslag slog snart i taket. Men gentleman som jag är så accepterade jag såklart alla erbjudandena utan tanke på att ge någonting tillbaka :z Det blir en underhållande helg om man säger så ;)

Nu när jag är såpass stor att nästan halva Sverige känner till mig vill ni såklart veta hur kontrakten haglat in, hur många extra besökare jag fått idag och om jag är ekonomiskt oberoende eller inte.

Det… det får ni veta imorgon.

Lyrics
Spill out my heart…
But you don't hear a word…
Cause your busy thinking bout how long til its your turn…
So you can go on and on, about yourself
Go on and on, about yourself…
And my heart can go back on the shelve…
and go on and on, about yourself…

But its not all about you,
all about you,
the more you speak the less I care about
you
, you, you, YOU!!!
Its not all about you, the world turns without you!
The more you speak, the less I care about you, you, you!!

Whatever I do, you've already done…
Only you've done it better and way before anyone…
Cause you think, that its some game to win
You think, that its some game to win…
Accomplishments and places been…
You think, that its some game to win…

But its not all about you,
all about you,
the more you speak the less I care about
you, you, you, YOU!!!
Its not all about you, but we'll charge without you!
The more you speak, the less I care about you, you, you, you!!
Care about you, you, YOU!!!

Go on and on and on about yourself…
Go on and on and on about yourself…
The places that you go…
The places that you've been…
Why can't you say no one cares about you…

Its not all about You!
the more you speak the less I care about
you, you, you, YOU!!!
Its not all about you, but we'll charge without you!
The more you speak, the less I care about you, you, you, you!!
Care about YOU!!!!!!!!

Det händer typ ingenting här på den gröna ön just nu. Jag blev iofs stoppad från att söka det där jobbet som jag säkerligen skulle fått om dom höll vad dom lovade, men på typiskt [censurerar företagsnamnet så jag inte får massa skit för att ha nämnt det]-vis ändrades spelreglerna efter att min ansökan skickats in. Det som gäller är att ni inte ens behöver söka jobbet – vi kommer inte släppa er dit i alla fall” var motiveringen och jag känner verkligen ett enormt sug efter att jobba imorgon. Vilken ära att få hjälpa en sån trevlig manager att uppnå sina mål så att denne kan få beröm för det jobbet vi gjort sen (yes)

Nåja, man ska väl inte klaga alltför mycket antar jag. ”Tänk på barnen i Afrika” säger jag ju ofta. Å andra sidan har dom i alla fall soligt väder och semester jämt, så dom ska fan inte heller klaga egentligen XD

Fick aldrig tummen ur idag, men ger morgondagens möte ingenting så slänger jag upp mitt CV på några olika sajter och inväntar dom jobberbjudandena som säkerligen dyker upp. Det känns inte sådär jättelockande att stanna kvar där man jobbar just nu när två personer kommer säga upp sig snart och den stora ”Alla ska ha nytt lösenord efter semestern”-rushen närmar sig.

Dom kan snacka hur mycket dom vill om nån slags påhittad ”teamspirit”, men faktum är att den inte existerar längre. Det konstiga är att problemen uppstod precis när denna ”Dream on, youre not getting the job no matter what. You will be chained to your desk if you try to escape”-människa tog över. Kan det ha något samband kanske? [?]

Nej, jag ska bort därifrån så snart som möjligt. Jag tänker inte slita häcken av mig för att hjälpa personen som precis sparkat undan benen på mig.”

Två timmars middagssömn gör verkligen susen. Från att ha levt i en grådimmig vardag är jag nu nästan helt klar i skallen. Helt sjukt vad jobbet tar kål på mig…

Nåja, imorgon händer i alla fall någonting riktigt stort på Irland: det är St Patricks Day! Vad det är? Inte den blekaste. Inte vet jag heller varför dom firar den. Men firar gör dom tydligen.
Av det jag fått berättat för mig kan jag konstatera några saker. Det kommer springa runt en massa gröna människor nere i city imorgon. Tydligen klär alla sig i grönt och härjar runt. Varför vet jag som sagt inte. Det verkar dock som att det är krav på att man ska ha på sig åtminstone ett grönt plagg när man beger sig in till stan. Skulle man nu inte ha det har man tydligen tre saker att välja på om man råkar stöta på en irländare som noterar din avsaknad av grönt: Misshandel, våldtäkt eller avlivning. Och jag som inte äger ett endaste grönt plagg… ._o

Men in till stan ska jag i alla fall! Är man här måste man ju uppleva stämningenl. Dock ska jag jobba 06:00 på torsdag, så inte blir det nån sen kväll inte. Men lite fascinerande med såna här saker ändå. Vi i Sverige har knappt hört talats om dagen samtidigt som irländarna har röd dag och är lediga…
Ska se till att försöka få med mig några bilder på spektaklet fåse.
Vädret
verkar faktiskt bli helt okej. 14 grader och molnigt – det är ju rena rama högsommaren här redan :i
Till att börja med vill jag bara säga att det är lugnt att det finns folk därute som inte gillar den här bloggen. Det är verkligen helt lugnt. Att inte vilja läsa om mitt liv, mina tankar och allt svammel jag kastar ur mig är nog rätt normalt med tanke på att 99,9999(massa fler nior) procent av världens befolkning inte ens vet om att den här bloggen existerar. Sen är det väl kul med folk som kikar in och läser då och då, men som sagt dör jag inte även om alla mina läsare försvinner en vacker dag. Jag skriver för att det är kul och jag skriver för att ha någonting att kunna titta tillbaka på när jag blir gammal.

Sen kan vi klargöra en sak: Jag äter inte rödbetor, Janssons frestelse eller surströmming. Jag avskyr dom där sakerna värre än pesten och skulle aldrig, även om jag höll på att svälta ihjäl på en öde ö, äta dom där äckligheterna. Vidare gillar jag inte att läsa högt inför folk, att titta ner från höga höjder eller att umgås med otrevligt folk. Kategorin svammel passar nog rätt bra in på det här inlägget just nu, men varför nämner jag allt det här? Nej, svara inte, det är en retorisk fråga (retorisk… grymt ord).
Jo, dom här sakerna har nämligen någonting gemensamt. Jag försöker, till varje pris, att undvika att göra/äta dom här sakerna så långt jag bara kan. Om jag inte tycker om dom maträtterna finns det vettigare saker att äta. Likadant spenderar jag hellre min tid med att göra roliga saker istället för att stå framför en mängd människor och hålla ett tal om någonting jag vet att ingen bryr sig i.

Därför blir jag lite förvånad över hur en viss person verkar använda min blogg som tortyrredskap. H*n sätter sig själv framför bloggen och läser inläggen för att sen komma fram till att inlägget är kasst. Sen betygsätter han i alla fall inlägget (det borde alla göra (yes)) och ger det sämsta tänkbara betyg.
Jag har fått 49 stycken Buu-betyg sen bloggen startades. Nästan hälften av dessa kommer från ovan nämnda person. Den här personen roade sig idag med att ge tre av blogginläggen det sämsta betyget som går – på 13 sekunder!
Antingen har h*n läst inläggen först för att sen betygsätta dom, eller så är h* en såndär person som verkligen tvingar i sig rödbetor och surströmming under dagarna bara för att det smakar bajs.

För att klargöra så får den här personen gärna fortsätta rösta rött, det gör mig ingenting. Det här med betygsättningen är bara en ”cool” feature och jag samlar statistiken för att jag är en galen statistiknörd. Jag kan dock verkligen inte för allt i världen förstå hur en människa orkar läsa bloggen om och om igen om den tydligen är helt värdelös.
Om du, för du vet nog vem du är, orkar kommentera och berätta varför får du gärna göra det. Det skulle vara fantastiskt intressant att höra hur du resonerar (yes)
Jag lovar absolut att jag inte kommer spoila vem du är (men jo, jag vet vem du är). Posta en kommentar under något annat namn än ditt bara så jag får höra ditt resonemang, sen så får du rösta rött på det här inlägget också ;)

Ska det verkligen vara på detta viset? Kan nån därute förklara för mig varför jag helt plötsligt hade dubbelt så många bloggbesökare idag mot vad jag brukar ha? Helt utan anledning och ingen speciellt sida som dom kom från. Jag hade en såndär dag i november också där antalet besökare verkligen inte alls passade in i resten av månadens jämna flöde. But why?

Ska det verkligen vara på detta viset?

Jag satt och kollade igenom besökarstatistiken på sidan inatt. Kul att se att bloggen gått från 10 besökare per dag (januari) till dagens nästan 100 besökare per dag. Men… Jag känner ju knappt 100 personer. Nu är det väl så att många av besökarna tittar in, ser någonting totalt ointressant och fortsätter vidare någon annanstans. Men några borde ju vara återkommande besökare…
I genomsnitt stannar besökarna i alla fall 3 minuter på sidan. Det är fan länge :n Antingen är majoriteten förståndshandikappade och läser väldigt långsamt, eller så läser dom faktiskt fler än ett inlägg. Stort!

Men en fråga dök upp i mitt huvud samtidigt som jag dreglade över statistiken (älska statistik!): Vilka är ni som besöker sidan? Jag har ju koll på morsan, lillebror och alla såna där, men det måste ju vara nån därute som inte ens skrivit hej fastän dom besökt bloggen ett flertal gånger…

Så outa dig själv nu, jag är nyfiken som bara den (yes)

Jag förstår inte riktigt poängen med Facebook ännu. Sen förstår jag VERKLIGEN inte poängen med att få ett mail såfort någon som är inloggad på sidan fiser framför datorn. Jag skiter väl i om X har kommenterat sin status, om X har lagt till en ny länk eller om X gillar Julmust. Undrar hur många miljoner mail Facebook skickar ut i timmen egentligen ._o Jag kan tänka mig att det inte är många som orkar in på inställningarna för att avmarkera alla 275 kryssrutorna för att slippa all spam från sidan.

Dessutom går det inte ens att ta bort mitt dubbelkonto eftersom Facebook buggar. Om någon kan anmäla mitt dubbelkonto så att det försvinner blir jag väldigt glad. Men sjukt att Facebook kan vara en såpass buggig sida som den ändå är. Jag tycker man stöter på idiotsaker lite överallt. Tacka vet jag Kausti.com, här snackar vi kvalité (yes)
12