Close

Category Archives Saker jag inte riktigt förstår


Nej, nu får det fan ta och räcka med idiotin. Att man idag, år 2013, inte kan byta ringsignal direkt på en mobiltelefon för 5000 kronor är helt förkastligt. Att den här mobiltelefonen sen kallas världens bästa telefon” samtidigt som ord som användarvänlig, enkel och ”allt bara funkar” kastas på den är än värre. Är folk helt efter, eller vad är det frågan om? I feel like I[q
m taking crazy pills!]


Jag har haft min iPhone i några veckor nu och jag tycker att jag börjar kunna ge den en ärlig recension. Just nu känns som en bra stund att göra det också då jag kommer få vara vaken halva natten nu eftersom iTunes bestämde sig för att den enda lösningen på mitt problem att byta ringsignal i längden var att fabriksåterställa telefonen.
Att man inte kan använda sin femtusenkronorsklump med hur många datorer man vill är även det helt sjukt. Hur tänkte Apple där? Med min Xperia S så kopplade man in telefonen i datorn och sen gjorde man precis vad man ville. Man kunde t.o.m. använda den som FTP-klient på nätverket och hämta/lämna filer på den som man ville. Jag laddade för guds skull ner torrents med den i slutet!

Men med iPhonen kan man inte ens byta ringsignal…

Inte utan att först koppla telefonen mot en dator, gå igenom 77 steg och sen synka telefonen igen. Tror jag… För efter först två timmars försök för en vecka sedan och sen nu ett nytt test idag igen så kan jag inte för allt i livet förstå hur man gör. Jag följer instruktionerna, och den sista är ”klicka på synka så dyker ringsignalen upp på mobilen”. Men det dyker inte upp nånting i min telefon. Trots att jag försöker synka 12 gånger? Vart är mina ringsignaler? Ingen vet…



Men visst, iPhonen är jättefin och fräsch. Byggkvaliteten är fantastisk och skärmen är grym. App-utbudet och framför allt hur apparna ”flyter” är mycket bättre på iPhonen än på min Android, men jag känner mig så sjukt fastlåst av den här skiten.
Android kändes så enkelt i jämförelse med iOS. Som när man precis flyttat hemifrån och kan kasta pizzakartonerna kring sig om man vill, bygga ett Lego-slott på toaletten, springa runt naken om man känner för det eller ha alla dom smutsiga kläderna som heltäckningsmatta i sovrummet. iOS känns som om jag skulle flytta hem igen och ha mamma springandes efter mig konstant hela dagarna samtidigt som hon säger åt mig konstiga saker såsom ”Nej Michael! Du kan ju inte borsta tänderna på ett ojämnt klockslag!”.

Nej, jag förstår verkligen inte det här med Apples storhet. Inlåst, begränsat och någon annan som bestämmer vad jag får, och inte får, göra med telefonen som jag har köpt. Vad är det som är så fantastiskt med iPhonen? För mig är den som en såndär 10-poängare till dam som ser helt fantastisk ut, är charmig, trevlig utåt men vars egentliga personlighet är horribel och fullkomligt avskyvärd.

Och det är här det plötsligt slår mig varför upplåsningen av iPhonen kallas jailbreak. Man bryter fängelset. Fängelset är det som Apple byggt upp. Sudden Clarity Clarence på den :n


Marimba. Den där jävla marimba…”

Jag fick syn på den här bilden när jag surfade runt lite på internet för någon minut sedan. Den var från nån bok om hamburgare och snubben i fråga heter Bobby Flay. Inte för att det har någonting med allt att göra, men jag tycker namnet är lite… elitiskt eller nåt. Nä, jag gillar inte snobb-Bobbys alls om jag ska vara ärlig.

Nåja, i alla fall så fick jag syn på den där hamburgaren. En stor, smaskig hamburgare med chips på – vem kan motstå något sånt?
Problemet är bara det att det är en stor hamburgare, en jätteburgare, och inte en vanlig Big Mac-sized burgare.
Det är ganska vanligt att man får in sån där jätteburgare om man äter på ställen som är minst dubbelt så dyra som McDonalds, men jag har ännu inte lyckats greppa en sak…

Jag ska till USA om 42 dagar, 20 timmar, 11 minuter och 10 sekunder. Inte för att jag längtar eller så, inte alls, men jag kommer där få proppa i mig så mycket snabbmat att jag antagligen når tresiffrigt på viktskalan innan jag kommer hem igen.
Och av alla historier man hört så ska ju deras barnmåltider motsvara ungefär tre svenska Big Mac-menyer med plusmeny vilket såklart känns stimulerande, men samtidigt gör det mig orolig. Hur stor är då ett medium-meal? Ett large-meal måste ju innehålla en halv elefant?

Men sen vill man ju inte verka dum heller. Man vill gärna glida in på ett hamburgerhak, beställa det värsta dom har och sen tugga i sig det utan att tveka någonstans.
Men då återkopplar vi till bilden här ovanför genom frågan: Hur är det egentligen tänkt att man ska äta en sån där monsterburgare?

Alla som har försökt vet själva att man ser ut som ett efterblivet grottmongo när man tar upp skyskrapehamburgaren och försöker trycka in den i munnen. Den är för bred för att gå in på bredden, den är för hög för att gå in på höjden och den är för djup för att ätas hel (that's what she said). Och oavsett hur du försöker att äta den så tar det stopp.
Man blir att känna sig lite som en 15-åring som misslyckas med att lösa ett såntdär IQ-test för treåringar
. Men nu är det här hamburgar-IQ-testet dock riggat till den milda graden att det faktiskt inte går att lösa.

Så då sitter man där och börjar fundera på hur man ska fuska på bästa sätt. Hur löser man det enklast? Ska man banka skiten ur hamburgaren tills den passar i munnen? Ska man hacka sönder den med bestick så att man slutligen får i sig den efter 12 timmars småtuggeätande? Ska man dela på burgaren och bara äta topp-brödet som en burgare och sen äta underdelen plus köttet som en del (semla-taktiken som det kallas i erkända hamburgerätar-kretsar)?

Ja, nu när jag tänker på det så förstår jag inte hur man har kommit fram till att en hamburgare som mäter 35 centimeter i höjdled är en bra idé. Hur tänkte dom där egentligen?
Världsrekordinnehavaren i munstorlek kan öppna sin mun 17 centimeter i bredd, och om man tittar på bilderna så fixar han knappast lika mycket i höjdled. Det innebär alltså att om vi skulle utgå från världens största mun så skulle en hamburgare mäta ungefär 17×15 centimeter. Vem kom då på att göra en burgare som är dubbelt så hög!?



Den som gapar efter mycket… får inte heller in den där hamburgaren i munnen. Istället får man satsa på att äta upp colaburken”

Jag var förbi McDonalds idag efter jobbet och käkade mig ännu en fantastisk gourmémåltid. Jag hade siktet inställt på nåt lätt så det fick bli två cheeseburgare och en cola.
Eller nej, jag ångrade mig precis när vi steg in genom dörrarna och bestämde mig för att köra på två dubbla cheeseburgare och en Fa… Faäe… Fan… apelsinläsk.

Distraherad av mitt uttalsproblem försökte jag smidigt tvinga in Jesper före mig i kön med ett Jesper, du får gå före” samtidigt som kassasnubben kollade på mig med sin typiska ”Hörru! Kom hit och handla ditt fettokäk nu”-blick.
Jag försökte bromsa in så att Jesper skulle få gå förbi men han dodgade fint min inbromsning med ett ”men jag vet inte vad jag vill ha”. Tiden frös för några sekunder och ordet ”Fanta” hann cirkulera i mitt huvud cirka tvåhundrasjuttio gånger innan jag kom fram till kassan.

Vad heter Fanta egentligen på engelska? Det heter ju Fanta, så långt är jag med, men hur uttalas det egentligen? ”Faenta” på ett typiskt engelskt sätt, ”Fanta” som vi säger det på svenska, ”Fänta” på ett lite mer snitsigt amerikanskt sätt eller kanske något helt annat? Jag funderade stenhårt på hur mycket jag skulle dumförklara någon som kallade datorn för ”da-tornn” samtidigt som jag gick fram till kassakillen och slängde ur mig:

”One Fääänta plis”

Jag vet fortfarande inte om det var bra eller om dom står kvar där och skrattar åt mig än… :s


Fick ett pling på Sametime (jobbets motsvarighet till MSN) på jobbet idag där jag fick veta att jag tydligen var med på Kissies Twitter och när jag kikade besökarstatistiken så var den på väg uppåt i en ganska ovanlig takt.
Jag förstod ingenting men kanske var det bara så att den unga damen äntligen insett att jag i alla fall skriver lite intressantare än henne, även om hennes liv är betydligt ballare än mitt. Jag skulle dock utklassa henne om jag fick skriva på samma premisser som hon gör. Men skit samma.

Alla undrar över hur stor man bli om man blir bumpad i Sveriges största bloggerskas Twitter och sanningen är den att jag blev ungefär en och sjuttionio. Om jag står raklång då – med min kassa hållning blir jag nog inte längre än en och sjuttiosju.

Kass humor [x]

Nej, men jag blev stor på jobbet i alla fall. Jag hade erbjudanden om både det ena och det andra för att länka till några av jobbmakraternas bloggar – och antalet skamliga förslag slog snart i taket. Men gentleman som jag är så accepterade jag såklart alla erbjudandena utan tanke på att ge någonting tillbaka :z Det blir en underhållande helg om man säger så ;)

Nu när jag är såpass stor att nästan halva Sverige känner till mig vill ni såklart veta hur kontrakten haglat in, hur många extra besökare jag fått idag och om jag är ekonomiskt oberoende eller inte.

Det… det får ni veta imorgon.

Lyrics
Spill out my heart…
But you don't hear a word…
Cause your busy thinking bout how long til its your turn…
So you can go on and on, about yourself
Go on and on, about yourself…
And my heart can go back on the shelve…
and go on and on, about yourself…

But its not all about you,
all about you,
the more you speak the less I care about
you
, you, you, YOU!!!
Its not all about you, the world turns without you!
The more you speak, the less I care about you, you, you!!

Whatever I do, you've already done…
Only you've done it better and way before anyone…
Cause you think, that its some game to win
You think, that its some game to win…
Accomplishments and places been…
You think, that its some game to win…

But its not all about you,
all about you,
the more you speak the less I care about
you, you, you, YOU!!!
Its not all about you, but we'll charge without you!
The more you speak, the less I care about you, you, you, you!!
Care about you, you, YOU!!!

Go on and on and on about yourself…
Go on and on and on about yourself…
The places that you go…
The places that you've been…
Why can't you say no one cares about you…

Its not all about You!
the more you speak the less I care about
you, you, you, YOU!!!
Its not all about you, but we'll charge without you!
The more you speak, the less I care about you, you, you, you!!
Care about YOU!!!!!!!!

Det händer typ ingenting här på den gröna ön just nu. Jag blev iofs stoppad från att söka det där jobbet som jag säkerligen skulle fått om dom höll vad dom lovade, men på typiskt [censurerar företagsnamnet så jag inte får massa skit för att ha nämnt det]-vis ändrades spelreglerna efter att min ansökan skickats in. Det som gäller är att ni inte ens behöver söka jobbet – vi kommer inte släppa er dit i alla fall” var motiveringen och jag känner verkligen ett enormt sug efter att jobba imorgon. Vilken ära att få hjälpa en sån trevlig manager att uppnå sina mål så att denne kan få beröm för det jobbet vi gjort sen (yes)

Nåja, man ska väl inte klaga alltför mycket antar jag. ”Tänk på barnen i Afrika” säger jag ju ofta. Å andra sidan har dom i alla fall soligt väder och semester jämt, så dom ska fan inte heller klaga egentligen XD

Fick aldrig tummen ur idag, men ger morgondagens möte ingenting så slänger jag upp mitt CV på några olika sajter och inväntar dom jobberbjudandena som säkerligen dyker upp. Det känns inte sådär jättelockande att stanna kvar där man jobbar just nu när två personer kommer säga upp sig snart och den stora ”Alla ska ha nytt lösenord efter semestern”-rushen närmar sig.

Dom kan snacka hur mycket dom vill om nån slags påhittad ”teamspirit”, men faktum är att den inte existerar längre. Det konstiga är att problemen uppstod precis när denna ”Dream on, youre not getting the job no matter what. You will be chained to your desk if you try to escape”-människa tog över. Kan det ha något samband kanske? [?]

Nej, jag ska bort därifrån så snart som möjligt. Jag tänker inte slita häcken av mig för att hjälpa personen som precis sparkat undan benen på mig.”