Close

Category Archives Förväntan


McDonalds-ångesten är vad jag brukar kalla den. Den här ångesten som uppstår när man precis ska beställa mat på McDonalds och man inte riktigt vet vad man vill ha. Vill jag ha en Big Mac-meny eller vill jag ha två cheeseburgare och en Fanta? Ångesten faller sig på tills dess att man i ren panik tar steget fram och beställer två McFish och en latte för att sen spendera hela måltiden med att svära över idiotvalet man gjorde.
Och då gäller valet och ångesten någonting så otroligt oviktigt som snabbmaten för dagen. Man överlever väl ändå oavsett vad man väljer.

Nu har istället nästa nivå av ångesten anlänt. Min dator håller på att ge upp (för fjärde gången) och det är dags för en ny. Om ni då tänker er min beslutsångest vid McDonalds och tar den gånger 125 så får ni då kanske en uppfattning om den nuvarande ny-datorångesten.

För tänk om man väljer fel dator? Om tangentbordet är svindåligt, om grafikkortet inte håller för spel eller om skärmen inte ens är full HD. Och jag som inte ens spelar spel på min dator oroar mig ändå över grafikkortets prestanda. Jag är nog dum i huvudet. Det handlar i och för sig om en 10 000 kronor nu. Man vill inte gärna kasta 10 000 kronor i havet. A Dell rolling in the deep” liksom.

Det kommer sluta med att jag sitter här med den där MSI-datorn med 127 olika blinkande lampor på, eller den där Pride-datorn från Alienware som ser superbögig ut med en plånbok som är tunnare än madrassen jag sover på. ”Tänk på barnen i Afrika” brukar man säga, men jag ser inte hur dom ska kunna hjälpa mig här? Dom kan väl inget om datorer?…”

Idag har jag fått höra att det tydligen är en vulkan som har utbrott på Island. Jag har fått höra den nyheten” ungefär 812 gånger av ungefär lika många personer och varje gång har jag totalt ignorerat vederbörande. Jag är nämligen ganska medveten om att Grimsvötn just nu spottar ur sig lika mycket rök och aska per sekund som en genomsnittlig svensk rökare gör under 152 146 år (jo, jag räknade ut det
# En cigarett väger ungefär 1,2 gram
# Om hela cigaretten blir blir aska går det 833 cigaretter på ett kilo aska
# Grimaftna spottar ur sig 2 000 ton aska och rök per sekund vilket blir, grovt översatt, 1 666 000 000 cigaretters aska per sekund
# En normal svensk rökare röker uppskattningsvis
30 cigaretter per dag vilket gör att det tar 55 533 333 dagar för att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
# Det är 365 dagar på ett år vilket gör att det kommer ta en vanlig svensk rökare 152 146 år att röka upp 1,666 miljarder cigaretter
# Bonusfakta: om vi leker med att en svensk lever 83 år, minus 8 eftersom rökning sägs begränsa livstiden med så många år, så får vi då fram att 152 146 år är 1 833 livstider för en normal rökare.

Så mycket rök och aska spottar vulkanen ur sig per sekund…
för hand).

Det finns dock lite olika sätt man kan hantera en sånhär situation på. Man kan antingen börja oroa sig för att jorden går under, att resan till USA inte kommer bli av och att allt kommer skita sig. Det är normalt att vara rädd för det okända och saker man inte själv kan påverka, men att låta sina känslor styras av vad Aftonbladet rapporterar är ungefär lika vettigt som att måla sin nyinköpta Ferrari med Falu Rödfärg för att man vill ha den lite mer röd. Det funkar ju, men det är nog inte den vägen man vill gå.
Skulle jag få uppskatta chansen att USA-resan inte blir av skulle jag sätta den till ungefär [headline]12%[/headline]. Flygbolagen är bättre rustade nu än sist, vinden kommer blåsa åt rätt håll när jag åker från Irland till Sverige och utbrottet känns inte lika illa som Eyjafjallajökull så jag känner mig ganska trygg under den här hysterin som pågår.

Vem namnsätter dom här vulkanerna förresten!? I Sverige kallade vi en av dom senaste ovädren som drog över landet för Gudrun – islänningarna döper sina vulkaner och naturkatastrofer till saker inte en enda människa kan varesig uttala eller komma ihåg [?] Note to ”Hata Island”-self: Namngivande är ytterliggare en sak islänningarna är sämst i världen på.

Men jo, jag vet, jag har sett bilderna och är medveten om att askmolnet kommer dra ner över Irland nu dom kommande dagarna. Jag räknar faktiskt med det eftersom jag sett att vinden kommer vända på torsdag förmiddag och börja blåsa askan norröver istället för söderut.
Då det är en fördröjning på hur lång tid det tar för askan att falla ner till marken/blåsa bort så kan jag tänka mig att det tar ungefär 24 timmar innan aska/luft-ration är tillräckligt låg för att flygen från Dublins då förmodligen stängda flygplats kommer kunna börja lyfta igen.
Därifrån har dom sen 24 timmar på sig att börja kämpa ikapp förseningarna som uppstått vilket borde göra att jag lämnar Dublin ungefär 2-3 timmar senare än beräknat på lördagen och landar ungefär 1,5-2,5 timmar senare än beräknat i Skavsta.
Det ger mig sen lagomt mycket tid för att åka hela vägen hem till Borlänge och sen vidare till Falun för att anlända precis innan Champions League-finalen börjar (resultatet av reseuppskattningen kommer på söndag när jag vet hur det gått).

Så nej, jag är inte speciellt panikslagen. Jag har kikat lite på förutsättningarna och sålänge inget oväntat händer så är det här över inom en vecka – lagom tills vi lämnar Arlanda för Chicago, och i förlängningen San Diego. Saker och ting ordnar sig, det gör dom alltid.
Mamma har panik, lillebror har panik och jag blev terroriserad med Aftonbladetjournalistik under hela dagen idag vilket gjorde mig en aning darrig men som sagt har mina egna efterforskningar gjort mig rätt lugn. [headline]12%[/headline] chans till fiasko är såklart galet högt i jämförelse med en vardag utan vulkanutbrott, men samtidigt kan jag ju inte göra ett skit åt Moder natur så jag väljer ändå att ta ett steg tillbaka, njuta av dom fantastiska bilderna på vulkanutbrottet och istället se fram emot det faktum att jag kommer vara i USA om ganska exakt en vecka.

/Mr. Cool”

Satt för elva minuter sedan och kikade lite på semesterplanerna. Då slog det mig plötsligt att det är 12,5 arbetsdagar kvar till fredag den 27:e maj. Vet ni vad det betyder? Jag har bara 100 arbetstimmar kvar nu – sen är det semester!

Fick en request om att slänga upp budgeten vi har inför USA-resan tidigare och jag tänkte att det kanske är en bra idé att slänga upp den nu. Vi åker ju om 29 dagar vilket känns helt sjukt…
Det mest är fixat och ekonomin är säkrad, skulle det skita sig nånstans på vägen får man väl helt enkelt sälja sin stjärt i San Fransisco eller nåt. Men det brukar lösa sig, USA är inte precis Uganda om man säger så, och det finns liksom butiker överallt där man kan köpa precis allt man kan tänkas ha glömt. Pass, flygbiljett, pengar, försäkring, adress på första hotellet och ESTA är kom ihåg-listan, allt annat är en bonus.

Men budgeten ser ut som så att vi planerat för 60 dagars roadtrippande. Den ligger lite i underkant, men det här var bara en preliminär budget vi lade upp i början av resan. Skulle jag tippa så kommer den hamna närmare 70 000 kronor när vi summerar allt, men jag tvekar inte en sekund på att man skulle kunna överleva på 10 000 dollar i landet i väst om man bara sköter sig lite.
Skulle jag tippa resans totala kostnad nu innan jag åker skulle jag säga att jag kommer ha spenderat 71 648 kronor när jag kommer hem igen.

Vissa av siffrorna är lite väl i underkant, boendet till exempel. 200 kronor per person och dag ska räcka enligt vissa samtidigt som andra säger att vi kommer få brottas med kackerlackor halva nätterna. Sen är bensinpriset lite väl i överkant, vi lär inte lägga 10 kronor per mil i USA då bensinen är såpass billig som den är. Allt är uppskattningar och den här budgeten är nog i minsta laget för att klara sig och fortfarande kunna ha kul.

Jag har beräknat alla kostnader för fyra personer eftersom Jake och Linda kommer åka ungefär halva vägen var och alla kostnader nedanför är räknat per person för 60 dagars USA-resande med bil.

Mat: 15 000 kr (250 kr per dag)
Bil: 8 000 kr (32 000 kr / 4 personer)
Boende: 12 000 kr (200 kr per dag)
Flyg: 7 000 kr
Bensin: 3 000 kr (1 200 mil, 10 kronor per mil)
Nöjen: 15 000 kronor
Totalt: 60 000 kronor
USA är inte bara stort, USA är jättestort. Vi kommer spendera två månader där i sommar och vi kommer göra en massa olika saker. Vi har inte bokat in så mycket mer än att vi landar i San Diego den 31:a maj, att vi ska vara i San Fransisco för att se Alcatraz den 13:e juni och att vi sen ska vara i New York den 4:e juli. Det är onödigt att låsa sig om man inte absolut måste.

Men USA är som sagt jättestort och jag har sen en tid tillbaka försökt plocka fram saker som man kan göra på dom olika ställena vi besöker. Det finns miljarder sevärdheter och upplevelser man kan ta sig an, men oavsett hur hårt vi kämpar så kommer vi inte hinna med allt. Nej, vi kommer inte ens hinna med en bråkdel av allt USA har att erbjuda, men förhoppningsvis kommer vi hinna göra det mesta av det vi vill göra.

Jag slängde ihop en första lista på saker jag vill göra när jag är i USA, men det är inte säkert att allt blir av. Det beror lite på hur mina reskamrater känner kring de olika aktiviteterna. Samtidigt är USA ändå såpass stort att 18 punkter inte räcker för att ta upp allt som jag vill göra när jag väl är där. Därför kommer här några till saker jag drömmer om eller kommer göra under resan:



Segwaysightseeing
Segwayen är ett tvåhjuligt fordon som för första gången visades upp 2001. Den är fortfarande svindyr och kostar minst 40 000 kronor, så min enda chans att någonsin få provåka den är helt enkelt att hyra en. Det är en tvåhjulig farkost med en platta som du står på och sen har den ett styre att styra med. Du ställer dig på Segwayen med båda fötterna och sen lutar du dig framåt för att åka framåt, du lutar dig bakåt för att åka bakåt och styr sen höger/vänster med styret. Segwayen har sen ett inbyggt system som automatiskt håller balansen på fordonet så du behöver aldrig tänka på att hålla balansen eller så – det sköter Segwayen helt själv.
I USA finns dom att hyra i minst två av de städerna som vi ska till under resan, San Fransisco och Atlanta, och jag hoppas på att få åka i båda städerna.



Rocket launch, Kennedy Space Center
T minus 10 seconds, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1 – WE HAVE LIFTOFF! Den 15:e juli var det planerat att USA skulle sparka upp en av sina jättesmällare i luften. Det var lite för tidigt för att vi skulle kunna passa in det, men samtidigt så räknade jag kallt med att uppskjutningen skulle flyttas – och det gjordes den redan häromdagen.
Problemet var bara det att dom flyttade fram den till september. Sketna NASA som inte kan hålla tider! :<
Men! Eftersom alla vet att NASA är katastrofdåliga på att få iväg sina rymdfarkoster i tid så lever ännu hoppet! Dom har nämligen planerat in fyra uppskjutningar från och med idag fram tills dess att vi lämnar USA och jag håller tummarna för att nån av dom skjuts fram – lagom tills den sista veckan då vi är i USA.
Drömmen vore ju att dom flyttade fram uppskjutningen av Atlantis, the number one rymdfärja. Då skulle jag nog gråta en skvätt om vi fick se på när den skickas upp i rymden. Hoppet är det sista som överger dåren…



Köra en Ferrari
Okej, jag vet att det här är en punkt som inte kommer hända. En Ferrari California kostar 2 300 dollar att hyra i 24 timmar och det är ungefär 2 000 dollar för mycket för att jag ens ska fundera på det. Men man kan ju få drömma…



Se en talkshow
Jay Leno, Jimmy Kimmel, Conan O'Brien eller varför inte den egenutnämnda hjärnskrynklaren Dr. Phil. Många talkshows finns det i USA och biljetterna är gratis till i stort sett allihopa. Såklart måste man försöka se minst en av dom när man ändå är där.
Sen får Megan Fox gärna vara där samtidigt också.



Pinal Airpark
Är det ett flygplan? Är det en flygplats? Nej, är en flygplanskyrkogård! Det enda stället i världen där man kan få gå in i en cockpit och trycka vilt på knapparna precis hur mycket man vill utan att bli stämplad som terrorist finns i Eloy, Arizona. Tyvärr ligger Arizona 60 mil åt totalt fel håll från San Diego där vi landar.
Stället lades i Arizona eftersom det tydligen är väldans torrt mitt i öknen som finns där (no shit?). Planen får stå där och tanken är att de torra klimatet ska förhindra planen från att rosta – antagligen för att man ska kunna hämta reservdelar från planen om det behövs i framtiden där när en viss modell slutat tillverkas. Stället verkar magiskt och det skulle vara så sjukt ballt att springa runt där och leka hemlig agent – tyvärr lär jag inte få göra det (vsad)



Silicon Valley
I San Fransisco ligger ett område där många av dom främsta IT-bolagen i världen har sina huvudkontor. I området finns kontor som tillhör storbolag såsom Adobe, Apple, Cisco, eBay, Google och Yahoo. En liten skillnad mot Ballycoolin där i Dublin om man säger så…
Stället i sig är ungefär lika upphetsande som en fönsterbräda men jag måste bara dit och fotografera mig själv med statyerna som dom uppfört för att hylla alla dom olika Android-versionerna som hittills släppts. En jättestor cupcake, en vacker donut och en pepparkaksgubbe är några av dom statyerna som slagits upp av Google.
Sen lär jag aldrig komma närmare att få jobba på Google än att stå utanför kontoret i Silicon Valley, men gör jag det har jag i alla fall varit närmare än dom flesta människorna här på jorden (yes)



Nej, jag är ingen tokig mördare och jag är ingen psykiskt sjuk ung man. Men såklart måste man testa hur det känns att skjuta med ett vapen när man väl är i vapengalningarnas hemland. 50-80 dollar kostar det att panga på en pricktavla i öknen och det lär garanterat bli den enda gången jag någonsin håller i en pickadoll.
Hoppas verkligen att man kan välja att skjuta med en Desert Eagle
, den var fantastisk att spela med i Uncharted 2 och Resident Evil 2 så den känns som ett ganska enkelt val för egen del.



Tälta i Grand Canyon
Jaja, jag vet att Grand Canyon var med på den förra listan, men bara för naturupplevelsen. Efter att ha varit vid Cliffs of Moher och fått något slags perspektiv på enorma naturupplevelser så är jag helt såld på tanken att campa i Grand Canyon. Stället kommer vara så sjukt häftigt och jag är övertygad om att jag kommer lägga mig och skrika som det barn jag innerst inne är när vi väl ska åka från kanjonen.
Lillebror, jag vill campa i Grand Canyon!!!



Spidermanmusikalen
En Spindelkis, en flygande goblin och två superhäftiga dräkter. Lägg sen till en budget på 460 m-i-l-j-o-n-e-r kronor och försök sen att förstå hur fantastiskt häftig den där musikalen kan tänkas vara. Den utspelar sig på scenen, i luften ovanför publiken och det är tydligen en herrans massa människor i vajrar som gungar runt överallt i salen. Sen har väl hälften av alla som är med i musikalen redan skadat sig allvarligt minst en gång så spänning kommer man ju inte vara utan om man säger så.
Musiken är skriven av Bono från U2 och det är även han som lastat in en stor del av pengarna i produktionen, men jag skiter i vilket. Dom kan hoppa runt och fisa i luften om dom vill så länge dom har ashäftiga dräkter på sig, flyger runt över publiken och håller på att kasta nät/skjuter på varandra.



Valsafari
Jag blev alldeles till mig när vi hälsade på sälarna i Howth förra sommaren. Dom ser så tjocka och otympliga ut men dom dominerar ju fullständigt när dom sprattlar runt i vattnet. Om sälarna är såpass fascinerande med sina 300 kilo vill jag inte ens fantisera om hur balla valarna med sina 200 000 kilo måste vara. Hoppas bara att whale watching inte kostar skjortan, något som båtutflykter alltid verka göra av någon anledning…



Utforska Florida, eller något annat ställe, via kayak
Inte allt för dyrt, ungefär 30-50 dollar per person kostar det att utforska delar av Florida vattenvägen i en kayak. Jag har aldrig suttit i en, men ge mig några minuters träning så lär det inte vara några problem att ta sig fram i eländet. Det borde bli ett ganska trevligt sätt att upptäcka naturen och röra lite på sig samtidigt som det är en bra början på bantningen som jag kommer behöva utsätta mig för efter två månaders konstant snabbmatsätande.



För futtiga 130 dollar kan man få möjligheten att åka med i en Nascarbil som körs av en professionell förare. Hastigheter upp till 250 kilometer i timmen utlovas och det verkar hur ballt som helst. Tyvärr har jag inte 450 dollar att lägga ut för att få köra bilen själv, men samtidigt kanske någon tok därute är villig att slanta upp med pengarna åt mig? Räknar kallt med att någon mentalt sjuk läsare hör av sig och för över ungefär 3 000 kronor till mitt Swedbankkonto innan jag åker till USA så att jag kan få sitta i förarsätet på bilen istället för shotgun (yes)


Det blir utflykt imorgon! Jag har lovat mig själv att inte slösa några pengar på onödiga saker inför USA-resan men att åka till Cliffs of Moher är någonting som jag fortfarande har kvar på min Things to do before you die”-lista och därför så offrar jag sisådär 50 euro för att det här ska få bli gjort.
Utsikten ska tydligen vara fantastisk och alla som har varit dit säger att det ska vara hur fint som helst så jag hoppas såklart på succé.
Det ska i alla fall bli sol och rätt najs väder enligt meteorologerna, men å andra sidan kan man likaväl kasta tärning om vad det blir för väder eftersom det alltid finns en stor osäkerhetsfaktor då vädret skiftar så sjukt snabbt här.

Oavsett vilket, räkna med bilder i helgen.”

Hotell Marriott i Manhattan, centrala New York. Där ska jag, lillebror, hans dam och Jaker bo. Två dubbelsängar, ett treochetthalvtstjärnigt rum och sex nätters boende kostade oss alla ungefär 350 kronor per natt/person. Fast nu när jag kollar står det att hotellet är fyrstjärnigt?…

I alla fall så kostade hotellet oss totalt 8 242 kronor och femtio öre och vi är alla mycket nöjda med att ha bokat hotell i det stora äpplet såpass tidigt som vi ändå gjorde.
Det är ju nämligen amerikanarnas svar på nationaldagen den 4:e när vi räknas anlända i New York och det känns som att det kan bli både dyrt och svårt att få tag i ett vettigt boende om man bokar allt för sent. Sen landar Jaker den 4:e juli i New York också så vi måste helt enkelt vara där då.
Vi planerar annars att checka in och sen eventuellt traska ner till Hudson River för att kika på megafyrverkerier. Det ska tydligen vara ganska många smällare som firas av där under kvällen. Såklart kommer jag stå där med en donut i min hand och titta.


Vi har nu äntligen bokat bil inför USA-resan! 25 221 kronor kostade kalaset, men då är inte envägsavgiften på 500 dollar inräknad och sen har vi inte räknat med någon bil för dom fem sista dagarna av resan heller.
Man kunde nämligen bara hyra bil i 56 dagar i sträck av Holiday Autos av någon konstig anledning… Detta gör att vi kommer bli tvingade att hyra en till bil dom sista 4-5 dagarna när vi är i Florida. Personligen stör det mig inte alls, snarare tvärtom, och jag röstar stenhårt för att vi hyr en cabriolet så att man kan få cruisa längs Overseas Highway
med suffletten nedfälld. Det vore hur ballt som helst och en perfekt avslutning på resan.

Bensin är inte inräknat i priset ovanför, men den utgiften kommer bara att bli en patetiskt liten del av resebudgeten. Om vi räknar på att vi åker alla dom 9 853 kilometerna på motorväg och bilen drar motorvägsåkningsmycket bensin hela vägen så kommer den dra 26 mpg i snitt.
Nu kan amerikanarna som ni ser inte anpassa ett enda jäkla mått efter resten av världen och kör därför såklart ett eget påhittat bensinmått som heter miles per gallon istället för liter per mil, men översatt så blir då 26 mpg ungefär 0,9 liter bensin per mil. Det är då max vad bilen kan dra. Kör man stadskörning så drar den 0,6-0,7 liter per mil ungefär.
Om vi sen räknar med att vi åker lite fel några gånger och lägger på 200 mil extra på resvägen så åker vi då ungefär 12 000 km totalt under hela resan.

Bensinpriset i USA är sen inte riktigt som det svenska bensinpriset. I Amerika har dom inget Miljöpartiet bestående av dumma Stockholmare som inte förstår varför inte alla svenskar åker tunnelbana överallt och därför slipper invånarna over there” också extra skatter och skit som Sverige motiveras med att det ”skyndar på utvecklingen av alternativa bränslen”. I Sverige kostar idag en liter bensin strax över 14 kronor, i USA kostar samma liter bensin 6,20 kronor (3,71 $/US gallon)… Det är 58% mindre än det svenska priset.

Multiplicerar vi då ihop sträckan på 1 200 mil med bensinpriset på 6,20 kronor så får vi ut ungefär 7 500 kronor. För hela resan. Sen delar vi det på fyra personer*
Vi delar det inte på fem eftersom Jake och Linda åker ungefär halva vägen var. Istället får dom betala en halv persons bensinkostnad var istället.
också vilket gör att vi ungefär kommer få betala som mest 2 000 kronor per person för bensinen. Det är en skrattretande liten summa med tanke på att det ger två månaders ”obegränsat” bilresande…

Men bilen är nu bokad och den enskilt största utgiften inför resan är nu avklarad. Det blev en Saturn Vue vilket är en mellanklass-SUV som ska vara fullt tillräcklig för oss fem som åker. Vi kommer ändå bara vara som mest fyra pers i bilen samtidigt så utrymmet ska egentligen inte vara någon fara.

Det är bara 51 dagar kvar nu…”
Jag fick en idé för några år sedan. Året var 2007, min Nissan var bara en vanlig Nissan och jag var fortfarande hyfsat ung och fräsch när en smått genial tanke slog mig.

Jag brukar alltid jämföra mig själv med Zlatan när diskussionen om mitt efternamn, och i längden mitt smeknamn Kausti, dyker upp. Vi är båda stora stjärnor på den mörka natthimlen, och ja, om man ska vara ödmjuk kan man helt enkelt säga att vi är två av dom starkast lysande stjärnorna på himlen och att vi är två ljusglimtar som många ser upp till.

Jag gillar mitt smeknamn och tycker det är riktigt ballt om jag ska vara ärlig. Det är unikt, enkelt och personligt istället för att vara ett vanligt Gurra”-, ”Adde”- eller ”Tompa”-smeknamn (inget ont mot er som kallas det).

Jämförelsen med Zlatan är därför inte helt galen – vi har båda ett smeknamn som folk direkt känner igen om dom hört det tidigare. Jag vet att väldigt många på IBM har läst min blogg och det är lika självförtroendeboostande varje gång man pratar med någon för första gången och dom nämner mitt smeknamn redan i första konversationen. Jag heter helt enkelt Kausti för dom flesta, inte Michael Kaustinen, och jag har flera gånger fått frågan ”Du Kausti… vad heter du egentligen?” :i

Nåja, den där frågan som dök upp i mitt huvud den där kvällen för flera år sedan var i alla fall om man på nåt sätt kunde reservera en specifik registreringsskylt hos Vägverket. Eftersom alla nya bilar som kommer in i Sverige förses med en registreringsskylt så tillhörde då regskylten redan en specifik bil. Den skylten var nu sammanslagen med bilen och dom två skulle följas åt tills dess att bilen kolade vippen.
Därför kunde man inte bara komma överens med ägaren till en skylt att få köpa den, utan man måste vänta på att bilen skrotas innan skylten blir tillgänglig. Och är man inte snabb så fästs skylten på första bästa bil som kommer in i landet och blir sen fast på detta nya chassi tills den skrotas.

Jag visste såklart om att man kunde skaffa en personlig registreringsskylt för 6 000 kronor och fästa på sin bil, men det kunde precis vem som helst göra. Det var inte det jag var ute efter. En sån kunde ju till och med Zlatan skaffa…
Nej jag var ville ha en specifik, redan existerande registreringsskylt, på min framtida bil och var beredd att vänta i flera år för att få den. Den satt vid det tillfället på en skruttig röd Volvo V70 och jag började smått planera hur jag skulle ”råka” preja den av vägen precis på toppen av Kebnekajse för att få tag i skylten med dom sex specifika bokstäverna och siffrorna.

Men det visade sen sig att det jag ville åstadkomma var omöjligt. Man kunde inte reservera en specifik registreringsskylt för att få den associerad med sin redan svenskregistrerade bil. Det gick helt enkelt inte och mitt hjärta gick i tusen bitar. Det skulle aldrig bli vi två och jag och skylten skulle få leva våra liv åtskilda. Det sägs att olycklig kärlek är bland det värsta man kan uppleva och jag är nog villig att hålla med om det.

Idag har jag lite smått kommit över den, men jag kan ändå inte helt släppa tanken på att skruva fast den på min Nissan och ge mig ut på vägarna. Så för skyltens skull hoppas jag att den trivs bra på den där skruttiga Volvon och att den i sitt nästa liv hamnar på en vacker importerad Ferrari…

The registreringsskylt”

Imorrn är det Saint Patrick's Day, eller Paddy's Day som man säger här. Då ska allt här vara grönt, lite ungefär som vi i Sverige färgar allt rött under julen. Kläder ska vara gröna, gröna kläder säljs överallt, här serveras förhoppningsvis grön öl och jag bidrar själv med att plocka fram mitt grönmögliga bröd.
Man måste” ha någonting grönt på sig när man går ner på stan annars så får folk nypas hur mycket dom vill. Lite osvenskt och irländskt exotiskt sådär. Pax för att inte få några blåmärken! Säkrar upp med en grön T-shirt också.

Planerar att ta mig ner till city center kring 11 imorgon för att kika på paraden som går av stapeln 12, sen blir det väl någon öl med room-maten Isgren som även han är ledig. Hoppas verkligen att man hittae den gröna sortens öl som enligt sägnen serveras här under just Paddy's Day. Ska annars bli spännande att se lite av irländarnas egna högtider såhär live på plats. Lär väl komma upp ett blogginlägg sen om jag orkar. London… drar ut på tiden om man säger så…