Close

Category Archives Kameradump


McDonalds-ångesten är vad jag brukar kalla den. Den här ångesten som uppstår när man precis ska beställa mat på McDonalds och man inte riktigt vet vad man vill ha. Vill jag ha en Big Mac-meny eller vill jag ha två cheeseburgare och en Fanta? Ångesten faller sig på tills dess att man i ren panik tar steget fram och beställer två McFish och en latte för att sen spendera hela måltiden med att svära över idiotvalet man gjorde.
Och då gäller valet och ångesten någonting så otroligt oviktigt som snabbmaten för dagen. Man överlever väl ändå oavsett vad man väljer.

Nu har istället nästa nivå av ångesten anlänt. Min dator håller på att ge upp (för fjärde gången) och det är dags för en ny. Om ni då tänker er min beslutsångest vid McDonalds och tar den gånger 125 så får ni då kanske en uppfattning om den nuvarande ny-datorångesten.

För tänk om man väljer fel dator? Om tangentbordet är svindåligt, om grafikkortet inte håller för spel eller om skärmen inte ens är full HD. Och jag som inte ens spelar spel på min dator oroar mig ändå över grafikkortets prestanda. Jag är nog dum i huvudet. Det handlar i och för sig om en 10 000 kronor nu. Man vill inte gärna kasta 10 000 kronor i havet. A Dell rolling in the deep” liksom.

Det kommer sluta med att jag sitter här med den där MSI-datorn med 127 olika blinkande lampor på, eller den där Pride-datorn från Alienware som ser superbögig ut med en plånbok som är tunnare än madrassen jag sover på. ”Tänk på barnen i Afrika” brukar man säga, men jag ser inte hur dom ska kunna hjälpa mig här? Dom kan väl inget om datorer?…”
Söndagen började med att jag mötte upp mor och dom andra besökarna nere på stan för att med stor precision transportera dom ut till Blanchardstown och Waterville. Målet med resan var att visa dom den fantastiska lägenheten jag bor i (för er som inte sett den ännu finns den att se i inlägget Irland: Cribs).
Väl framme överraskade mamma med att inte få någon hjärtattack av hur det såg ut därinne, Åke klagade lite på dom 8 schampoflaskorna vi hade i badkaret och ungarna överraskade med att inte säga typ nåt. Murre
dominerade med att låsa in sig på sitt rum och låssas som att han inte var hemma [?]

Efter 5 minuters lägenhetsvisning avslutade mamma med ett Det där var väl inte så farligt?” och jag blev helt chockad. Snabbt som ögat tvingade jag ut hela familjen innan morsan hann ändra sig. Sagt är sagt morsan! Nu får du aldrig mer klaga på annat än spisen!



Vi traskade sen ner till shoppingcentret i Blanchardstown och tog en fika. Mamma beställde en kaffe i storlek medium och fick strax under en liter kaffe.



Åke blev otroligt fascinerad av den vita lappen han fick av kassörskan. ”Its a reciept – a kärleksbrev” tyckte han. Jag förklarade för honom vad reciept egentligen betydde, men han verkade inte riktigt ta in infon av nån anledning…



Efter fikat begav vi oss in på Blanchs (orkar inte skriva Blanchardstowns hela tiden) shoppingcentrum och damerna ockuperade direkt den första butiken dom såg. Vi killar insåg vad som var påväg att hända, så innan shoppingmanin slog in helt hos damerna hade vi herrar brutit oss loss och börjat strosa omkring själva.



Åke kikade på en massa kläder…



… och Erik grinade över dom fruktansvärda priserna affärena hade.

Annars måste jag säga att jag trodde jag fortfarande var ung tills dess att alla kom och hälsade på mig. Jag har alltid trott att jag ska klara av att INTE bli en såndär ”när jag var ung”/”men guuud vad små ni är”-person, men likförbaskat satt jag där och kom på mig själv att säga ”När jag var ung” ett antal gånger under tiden dom var här :c

Sen noterade jag vilken skillnad i ekonomi det är mellan att vara 15 och 24 år. Ungdomarna (ni ser vad gammal jag är!) sparade sina pengar och planerade noggrant var och vad dom skulle handla – jag köpte det jag ville ha. Tror jag brände närmare 100 euro på att köpa en tjocktröja, två skjortor, två par jeans och 10 par strumpor…



Sen kom vi slutligen till turistfällan nummer ett i Dublin – Pennys. Eftersom dom redan varit in i butiken på stan shoppade dom väl inte ihjäl sig, men det är helt sjukt billigt på den där affären. Jag köpte ett par jeans för f-e-m euro. 50 kronor alltså. Det är snorbilligt, men i vanliga fall får du en skjorta för 6-12 euro och ett par jeans för 10-15 euro.

5 par strumpor kostar 3,5 euro vilket innebär att jag aldrig mer kommer behöva tvätta mina strumpor – det är bara att köpa nya istället.



Mammsingen ville såklart också shoppa (yes)



Tillslut blev det dock för mycket. Den berömda shoppingkrampen satte in och det blev ”streching med röd tröja på sig”-dags. 5 minuter senare hade krampen tillslut släppt och shoppingspreen kunde fortsätta.



Hungriga, fattiga och utmattade (lite som barnen i Afrika faktiskt) begav vi oss sen ut för att ta en taxi till Blanchs Village för att ta in på turistfällan nummer två ute i Blanch – Blanchardstowns Steakhouse. Stället som mest är känt för sin rätt ”Steak on a stone”.



Beslutsångest och en massa menyer.



Schtek och stek.



Valium och kyckling.



Steak on a stone.



”Vart är Steak on a stonen?”… ”Däääär är Steak on a stonen!”

Duktig mamma.



Rätt genialt ändå att man betalar 23 euro för att få laga sin egen mat – och då är inte ens dryck inräknat. Mamma betalade dock så jag åt och njöt som bara den. Tack för maten mor! :)



Två tvillingar och mat.



Som efterätt beställde jag in en Banana Split (som kostade lika mycket som mina jeans :i) och jag måste säga att det är den godaste Banana Spliten jag någonsin ätit. Löjligt hur god den var…

Betyg på Steakhouses Banana Split: 5



Efter maten kom ”kärleksbrevet” till Åke, men mammsingen var svartsjuk och högg snabbt lappen för att betala kalaset. 141 euro och en såld njure senare traskade vi därifrån.



Sen klev alla på bussen och det var det sista jag såg av dom. Lite tråkigt att dom är borta, men lite skönt med lugn och ro på sätt och vis. Nu kan vardagen återkomma och livet rulla på som vanligt. Men jag skulle nog faktiskt kunna gå med på att få besök igen (yes)

Besökarnas betyg på Dublin: 3
I torsdags kväll kom min käre mor till Dublin och jag har därför spenderat större delen av helgen med henne, hennes gubbe Åke och hans två 15-åringar Eric och Linnea. Eftersom jag knäppt några hundra kort under dom tre dagarna som gått sen dess tänkte jag ta en liten sammanfattning av Helgen med mammsingen:



Torsdagen blev ganska kort eftersom dom landade såpass sent som dom gjorde. Klockan 20:30 kom mamma ut genom hotelldörren och hälsade på mig med en stor mammakram. Lite töntigt, men samtidigt är hon min mor så jag lät henne hållas. Det var ändå lite mer än sju månader sen vi sågs sist. Efter lite grinande, lite hälsande och lite snackande åkte jag därifrån för att sova.

Större delen av fredagen spenderades sen för egen del på jobbet samtidigt som besökarna fick bekanta sig lite med O'Connell Street, Spiran och allt annat kul som fanns inne i Dublin. Jag åkte in till stan och mötte upp dom andra för att käka lite och vi hade fått tips om ett ställe som låg i närheten av Four Courts. Namnet på stället har jag glömt, men placeringen och maten sitter fortfarande kvar i minnet.

Maten på stället var fantastiskt och jag åt personligen en laxpasta som lätt kunde mäta sig med den italienska motsvarigheten i Diano Marina. Mamma och dom andra verkade även dom vara mycket nöjda med maten.

Betyg på det där stället jag inte kommer ihåg namnet på: 5



Ball kyrka.



Ballt instrument.

Mindre ballt var det faktum att han verkade tro att han låg med instrumentet såsom han betedde sig. Skum kille som porrade sig med en gitarrhals…



Ballt dryckesunderlägg.



Balla besökare.



Ball Eric.



Ball glass som fick avsluta fredagen. Smakade dock inte sådär jättebra. Efter att ha ätit upp den var det sovdags så våra vägar skiljdes åt där.

Lördagen hade vi bestämt skulle spenderas i den lilla fiskebyn Howth som ligger 30 minuters tågresa nordost om Dublin och därför begav jag mig till besökarnas hotell vid 11:30-tiden för att rutinerat guida dom till tågstationen.

15 minuter och en uteliggare med för få tänder senare anlände vi tryggt vid tågstationen. Ytterligare 10 minuter senare hade vi missat tåget med 10 sekunders marginal. Fiasko.



Väl ombord på tåget var Åke och den unga fröken Linnea inte helt nöjd.



Jag har en bra vana att alltid ta kort på kartorna som finns i närheten om jag ska befinna mig på ett okänt ställe en längre tid, något som kom till användning senare under dagen.



Howth.



Första skylten vi fick syn på när vi strosade runt i stan kändes ju… intressant ._o



Regn och tokigt mycket blåst stod på schemat dom första 15 minuterna vi var där. Mamma var inte helt nöjd med Irland just då…

Efter att vädergudarna gett upp och slutat piska oss såg vi plötsligt att en massa människor stod och tittade över kanten vid hamnen. Vi var nyfikna på vad som var så intressant så vi traskade över dit för att kika vad som stod på.



Där dök dom här krabaterna upp. Flytande fläskberg med simfenor. Fantastiskt fascinerande djur (yes)



Ballt däggdjur med skumma näsborrar.



Lågvatten, alger och en udde.



Jag blev otroligt facinerad av hur grönt allt det gröna därute var. Algerna var verkligen riktigt grönt gröna.



Ball båt som såg mycket coolare ut i verkligheten än på ett minikort.



Puttifrånkorvar!



Solsken över hamnen. Tummen upp för solen, tummen ner för stormvindarna vid kusten.



Sketen ö vid namn The island of Ireland's Eye som inte gjorde sig bra på bild! Jag gillade den där ön, men den var verkligen inte fotogenique. Buu för det.

Betyg på The island of Ireland's Eye 3



Förvirrad pippi som trodde hon var en puttifrånkorv.



Ser ni det där vita huset som står en bra bit ut på udden? Där skulle jag lätt bosatt mig om jag var dum i huvudet, gillade regn, var 70 år gammal och hade alldeles för mycket pengar. Nu saknar jag tre av dom där kriterierna så jag nöjer mig med att drömma om att bo där. Utsikten måste vara fantastisk därifrån…



Kolla liksom! Det hade sjuk utsikt, en enorm gräsmatta där man kunde spela golf och en egen mur runt tomten! Kickassigt ballt hus helt enkelt!



Annars gillar vi uppenbara skyltar. Dom där satt lite överallt uppe på klipporna för att informera om det uppenbara. Lite som att sätta upp en jätteliten skylt mitt på en fotbollsplan där det står Det finns gräs här” ungefär…



Klippor.



Världens bästa mor.



Eric, en fyr och en färja från Stena Line.



”You talkin to me!?”

Efter att nästan ha nåt världens ände bestämde sig gamlingarna plus Linnea att gå samma väg tillbaka. Jag och Eric tyckte det lät tråkigt så vi tog den andra vägen tillbaka.



Lite vilse var vi nog ett tag men vi kom tillbaka till stan före gamlingarna trots att vi irrade runt en hel del.



Göteborg på irländska.



Efter en glass tog vi sen tåget tillbaka till stan för att käka lite och kvällen avslutades på Murrays på O'Connell Street.
Jag måste säga att irländsk matkultur överlag är katastrof, men vi måste ha haft en sjuk tur med maten när dom var här – vi käkade på skitbra ställen alla gånger förut om en. Murrays fajitastallrik smakade lika gott som den ser ut.

Betyg på Murrays fajitastallrik: 5



Mamma var avis…



… och Åke försökte t.o.m. handgripligen ta mitt käk ifrån mig, men efter att strategiskt ha placerat en gaffel i hans hand gav han tillslut upp.



Jag fick tummen upp för gaffelns placering av Linnea innan jag slängde min servett och sprang ut från restaurangen i rädsla för hämnden från den gamle mannen.

Det var allt för idag. Imorgon kommer söndagens äventyr.
Jäklar vad jag är trött. Jag har spenderat dagen på Pennys här i Dublin för att köpa mig nya kläder (orka tvätta lixom). Tre jobbskjortor, en tröja och ett par byxor inhandlades. Gissa vad kalaset slutade på :z
Har lite olika bilder liggandes i lagret just nu, så dom kommer här. Ett ”Irland (och lite annat) – smått och gott”-inlägg helt enkelt:



Till och börja med vill jag tacka Jaker för det otroligt vackra Lucia-MMSet som han skickade i söndags. Lucia ska ju vara blond, ha ljus på huvudet och till största delen vara tjejig, och jag tycker verkligen han fått med allt det där väldigt bra i det här kortet. En blond fjolla med ljus på huvudet :z
Nej, men seriöst, bra initiativ Jaker (yes) Ser fram emot ett Batman-julaftonsMMS också ^^



Jag körde min irländska McDonaldsdebut idag också! ”There is only one Bic Mac” säger dock och jag håller med. Men den smakar väldigt annorlunda beroende på vart man är. Londons Big Mac smakar lite småsåsig och sunkig, Sveriges smakar normalt och Irlands Big Mac är tamefan den bästa jag provat hittills.
Jag är medveten om att jag kan ha fått in en lyckoträff idag, att jag hittade den där enda perfekta burgaren dom gör under hela veckan, men jag tror inte det ligger till så. Den smakade riktigt bra, stripsen var även dom snudd på McDonaldsperfekta (alltså ätbara) och hamburgaren såg faktiskt ut som på bilden!

Betyg på den irländska Bic Macen: 5



Irländarna är rätt roliga annars. Surfar man in på Piratbukten så möts man av det där felmeddelandet [?] Undrar hur det ligger till med nerladdning här förresten? Måste nästan kolla upp det där (yes)



Man får så många roliga mail om man kollar i spam-lådan på mailen, men det här mailet var ändå riktigt lustigt. Det lyckades ta sig hela vägen till min inkorg för att sen vara sådär underbart ihopknåpat :i
”Vara en rulle vinnare” är redan ett blivande citat hos herr Kaustinen (yes)


Avslutningsvis kommer då bilderna ni väntat på såååå länge. Bilderna på kläderna jag har på jobbet. Är ni beredda? Klara, färdiga, klicka


Den första bilden är kläderna jag hade på mig under min första dag på jobbet. Hela outfitten är köpt på asgulliga MQ i Bååårlenge och den är ju bara föööör söt. Den grårutiga skjortan passar verkligen till dom svarta byxorna och den gula badgen höjer verkligen helheten nåt enormt… [?]



Den andra outfitten är köpt via Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry (där Harry Potter gick/går). Lägg gärna märke till hur jag håller i ett lightningbolt-klot med händerna samtidigt som jag tar kortet (yes)
!



iDAG ÄR HUMÖRET PÅ TOPP IGEN…. och caps lock var tydligen nertryckt. I alla fall tänkte jag ta en liten recap av vad som hänt när det gäller flyttandet och lite andra kort som inte fått plats i tidigare inlägg. Den första bilden ni ser här ovanför är ordningen på mitt hostelrum dagen innan jag flyttade ut. Som vanligt ligger allt sorterat: pizzakartonger, använda kläder, oanvända kläder, väskor, Lidlpåsar, Colaflaskor, jackor och allt annat i en hög. Resten ligger sen i den andra högen. Mycket smidigt och framförallt hemtrevligt.



Men flyttade jag ju igår – och därför var jag ju tvungen att städa. Visst ser det mycket tråkigare, och framförallt inte lika hemtrevligt, ut på den här bilden? :_



En sak som är lite intressant med Irland är deras buss-system. Dels så kan bussarna vara bra sena ibland och ibland dyker inte bussarna upp alls. Sen tar bussarna BARA jämna pengar. Så om bussen kostar 1,15 euro så måste du lägga detta i betalningsmaskinen på bussen, lägger du mer än den summan så får du inngen växel tillbaka, nej, du får ett tillgodokvitto på pengarna istället. Det här kvittot måste du sen ta med ner till centrala Dublin och lämna in det för att få tillbaka pengarna.
Att göra detta för att få tillbaka 0,05 euro (50 öre) känns ju sådär lagom nödvändigt… [?]



Sen tänkte jag visa en liten snabb genomgång av lägenheten också. Här har vi en bild som visar hur köket ser ut (ser ni min fiiiina Vaio som står där mitt ovanpå diskmaskinen <3). Värt att notera är att jag skrällde och levererade Irlandsvistelsens första hemlagade måltid - Spaghetti Carbonara (yes)



Här ser vi mästerverket! Den första (och kanske enda) måltiden jag lagat här på Irland. Mäktigt värre.



Spisen maten lagades på känns annars fräsch. Det där svarta runt plattorna därnere ska vara där enligt herrarna som bott här ett tag [?]
Värt att nämna är också att min säng inatt bestod av en madrass på golvet – inget täcke, ingen kudde och framförallt ingen värme över huvud taget. Jag låg med långkalsonger, byxor, två tröjor, en tshirt och strumpor på mig – ändå frös jag som en tok. Jag drog t.o.m. jackan över mig nångång mitt i natten där, men det hjälpte föga [?]
Ett täcke som klarar ner till -13,5 grader och en vacker kudde är nu inköpt – tack för det.



En sammanfattning av mitt första dygn i lägenheten ser ut ungefär såhär. Iceman sitter och geekar World of Warcraft på sin laptop med sin nyinköpa skärm samtidigt som Murat är fascinerad av dom rosa spellsen på spelet. Dessutom sitter han bredvid och visar romantiska saker i Icemans öra. Skumma herrar det där.
Finska damen och den andra killen som bor här syns inte till så ofta, därför finns dom inte på kort ännu (iofs är jag lite rädd för hon den där finska damen, hon verkar läskig på nåt vis…)


Sen har irländska matvaror-testandet fortsatt också:

Först ut är några kakor vid namn Non Stops! som jag hittade på Spar-affären här i Blanchardstown. Det är typ små små kakor med chokladbitar i
och dom fungerade som frukost i torsdags. Men dom smakar riktigt jäkla gott, tyvärr är det inte så många kakor i förpackningen, dessutom har dom ju snott namnet från den svenska klassikern Non stop
, så därför förtjänar kakorna inte full pott (men jag rekommenderar alla att prova dom ändå)

Betyg på Non Stops!-kakorna: 4



Nästa vara upp till test är energidrycken Hydrate bpm Energy med citrus green-smak. Enligt etiketten på flaskan ska den innehålla vitamin B och C – det enda positiva med den här hemska skiten.
Den smakar ungefär som kolsyrad citron/apelsin/kiwi-juice blandat med sånadär sura godiskulor man åt när man var liten och det smakar verkligen inte gott. Ändå har jag fått i mig typ 5 klunkar genom att dricka 4 droppar åt gången, men det är mest för att jag inte orkar resa mig ur soffan för att hämta vatten.

Betyg på Hydrate bpm Energy: 1



Sist ut har vi mina favoriter – Chocolate Chip Mini Muffins. Precis som namnet antyder är det små minimuffins med chokladbitar i – och jävlar vad goda dom är. Konsistensen är perfekt, chokladen är gudomlig och jag blev förälskad direkt. Det kan såklart inte bli någonting annat än en fullpoängare.

Betyg på Chocolate Chip Mini Muffins: 5



Avslutningsvis kan vi nämna att vårat internet är ett 24/1-bredband som vi inte riktigt kan maxa, men det duger väl i alla fall. Dock känns det ju lite som ett nerköp från 80/80 som vi har hemma i Borlänge :_