Close

Category Archives Golf

P1030515
Utsikten från vårat hotell i Oban var väl kanske inte riktigt på samma nivå som utsikten vi hade igår, men lite apokalyptisk depressionskänsla är inte heller helt fel!

DSC_0600
I priset för rummet så ingick även frukost, och vi blev glatt serverade en ”Full Scottish breakfast” av servitören. Den visade sig vara precis lika sunkig som på andra ställen i Storbrittanien och jag kan fortfarande inte förstå hur folk kan tycka att det här eländet är gott. Men för er som inte ätit en frukost likt denna tidigare så kan vi köra en genomgång av vad den innehöll och vad dom smakade:

Bönorna: sött och jävligt, som urvattnad ketchup med klumpar i.

Champinjonerna: smakade, inte helt oväntat, som champinjoner förutom det faktumet att dom kändes som att dom dränkts i fett.

Korven: såg uppenbarligen ut som en snorre som nån rullat in i plastfolie men glömt att sätta plast på toppen av snasen. Den här korven såg sen mer ut som en köttbulle när man skar isär den och smakade nån krydda, typ timjan. Blir inte mycket sämre än så här om jag ska vara ärlig…

Tomaten: det enda som smakade som ma förväntar sig. Varm tomat som inte
förstörts på något vis.

Bacon: eller rashers som det egentligen heter, smakade väl egentligen som förväntat men å andra sidan så blir även det sunkigaste av sunk-bacon gott när man precis fått smaklökarna besudlade av en köttbulle-snorre…

Black pudding: smakade precis som svensk blodpudding. Blodpudding som jag förövrigt inte ätit på flera år, men som faktiskt nästan är ätbart om man bara tar små tuggor och snabbt sväljer ner tuggorna med baconfett…

Haggis: vi fick då äntligen chansen att prova haggis! Eller jag är nästan säker på att det var haggis i alla fall. Det smakade precis som svensk pölsa och överlag faktiskt rätt behagligt att käka, men så fort man får minsta lilla fundering kring vad som är i eländet leder det snabbt till att man börjar kaskadkräkas över bordet. Två av fem Fåret Shaun i betyg får denna haggis.

DSC_0607
Vi gick sen en sväng i stan innan vi skulle bege oss. Favoritbutiken var tweedbutiken i stan som sålde äkta kiltar med allt vad det innebar. Kiltar, såna där speciella kostymjackor som man har till kilten, höga strumpor som tillhör outfiten, såna där fina väskor som den här provdockan har på sig och en massa annat.

Dock kostade kiltarna där allt från 50 upp till typ 250 pund vilket gjorde att min egen penningpung totalvägrade att öppna upp sig för ett impulsköp av en sådan heldräkt.

DSC_0612
Vi hann även in i några whiskybutiker för att kolla läget lite, men då mina kunskaper i ämnet whisky antagligen inte ens skulle räcka till i ”Är du smartare än en femteklassare?” på SVT så kammadejag även här hem noll. Det är ballt med whisky, men det är även ballt med t.ex. rymdforskning och oftast kanske såna här saker och ting är ballast om man bara låter bli att gå in på detaljerna allt för mycket.

Intressant sidonotis: Anställda hälsar inte på en när man kommer in i butikerna. Som svensk är man ju van att få ett välkomnande när man går in i en butik. Men inte här. Här håller man tillbaka på dom onödiga hälsningarna istället för att vara svenskt översocial. I början kändes det lite konstigt, men nu börjar jag gilla det mer och mer.

P1030519
Men efter allt icke-shoppande tog vi sen sikte på Isle of Skye, en bilresa som skulle ta ungefär lika lång tid som det tog svärfar att tapetsera om mitt kök. Ungefär 4 timmar. På tal om svärfar så körde vi förbi ett antal roliga skyltar på vägen upp, så även denna som ni ser på bilden.

Vi hade inte bokat något boende för vår natt på Isle of Skye, och vi passerade seriöst 50 bed and breakfasts på vägen upp från Oban. Av dessa 50 var det typ tre som hade vacancies. Den här idén med att inte boka boende för en av Skottlands mest turisttäta ställen under en helg där skottarna dessutom har långhelg kändes ungefär lika smart som min idé om att lämna regnjackan och paraplyet i bilen när vi skulle golfa här om dagen. Inte precis raketforskarsmart med andra ord.

P1030557
På tal om flygande genier. I Harry Potter-filmerna finns det en rätt välkänd scen där tåget på väg mot Hogwarts åker över en väldigt ståtlig bro och den bron råkar befinna sig i Skottland, och även längs vår resväg, så vi var så klart tvungna att stanna till där.

harry-potter-bro
Obligatorisk järnvägsbrosselfie.

P1030551
Fanns även en rätt fin kyrka precis bredvid parkeringen.

P1030566
Vägen upp till Isle of Skye var annars brutalt vacker, någonting som dock är svårt att fånga på bild. Mycket av storheten består av att se landskapet som just ett landskap, i 360 grader, och inte som en endaste simpel vy.

P1030581
Men grönt är lättare att fånga. Skottland är fruktansvärt grönt. Min favoritfärg när jag var liten var grön och den lilla pojken som finns nånstans där inne i mig spritter av förtjusning varje gång nya tokgröna berg uppenbarar sig längs vägen. Och det har varit många sådana berg kan jag säga.

P1030602
Vi råkade även köra förbi ett till magnifikt slott som verkligen såg ut som någonting ur en riddarfilm. Jag har en liten plan om att bygga mig ett slott när jag blir stor och sen bo där för resten av mitt liv (samtidigt som jag låser in Marlene i ett av tornen som den prinsessan hon är). Det här slottet gav den idé-elden ytterligare lite extra bensin.

Väl framme på Isle of Skye radade ”no vacancies”-skyltarna (inga lediga rum) upp sig på rad. Paniken slog in när varenda ställe under säkert en timme skröt med att dom minsann var fullbelagda och vänligt, men bestämt, avvisade eventuellt intresserade turister.

Men så dök den upp, från ingenstans. En skylt som saknade ordet ”No”. Likt två fjortonåringar som precis fått syn på vår idol falsettskrek vi rakt ut samtidigt som Jeppson handbromssladdade in bilen på vägen dit skylten pekade.

Sju äventyrliga minuter på diverse småvägar senare var vi framme. Och det visade sig vara full här med. Katastrof, men då informerade hon som ägde stället oss om att hennes mans bror hade en (halv?)syster som bodde inne i Portree där vi kunde bo. Lyckan var total och efter att 60, antagligen inte skattade, pund hade bytt hand så hade vi ett rum att bo i mitt i ett bostadsområde strax utanför centrum.

P1030636
Portree har annars visat sig vara en sån där liten by där du inte ens kan skicka SMS eftersom mobiltäckningen är lika bra här som i mitten av amazonasskogen. Men vad gör det när vi har boende?

Imorgon blir det Isle of Skye och hittills har naturen sett väldigt lovande ut. Förhoppningsvis lever ön upp till hajpen!

Skum dag idag. Är både glad som fan, arg som ännu mer fan och trött som ännu mer ännu mer fan. Sen skriver jag fan också, förlåt mamma.
Nåja, gårdagen spenderades med ett antal extrakalorier, bio, människor, alldeles för mycket snack och en fåtölj. Vi var några från jobbet som gick på bio här i Blanchardstown för att se en, för mig, helt okänd film.
Förväntningarna på filmen var för egen del ungefär lika höga som förväntningarna jag har på jobbet en vardag klockan 06:35 när jag kliver ur sängen för att åka till jobbet och jobba. Jag hade ingen aning om vad filmen ens hette förrän jag stod 3 meter från kassan och kom på att det kunde vara en bra idé att faktiskt veta vad filmen jag skulle beställa biljetter till hette.

Insepschijon” uttalades namnet i alla fall och det sa mig inte heller ett skit. Jag visste inte ens vad ordet betydde [?] Inception är tydligen motsatsen till att ta sig in i någon annans drömmar och sno deras idéer. Fattar ni?

Inte jag heller. Eller jo, nu efter att ha sett filmen fattar jag. Och att förklara filmen låter helt rubbat eftersom filmen är helt rubbad. Det går inte att förklara en film som handlar om en persons dröm i en dröm i en dröm. Typ.
Den handlar i alla fall om att Leonardo Di Caprios karaktär måste utföra en plantering av en idé i huvudet på en person som inte själv får bli medveten om att någon fått honom att tänka tanken. Detta gör han genom att… alltså, se filmen istället. Det här går inte.
Lite overkligt dock att det inte fanns en enda lättklädd dam i nån av metadrömmarna (meta – ett asballt prefix som jag aldrig får använda i text). Hade någon av damerna, gärna hon i baren eller arkitekten, varit lite mer lättklädd hade filmen varit en femma. Eller Scarlet. Hon kunde fått en egen plats i filmen bara för att se het ut.

Betyg på Inception: 4,5

Efter filmen bestämdes det att vi skulle bege oss hem till Robin, Oscar och vilka som nu bodde där. Vi tog taxin dit, Robin låser upp dörren och vi går in. Tydligen hade två team-mates brutit sig in i deras lägenhet, börjat fest och typ hunnit avsluta festandet lite halvt när vi kom in. Mitt i hallen låg nämligen en Johan som var helt väck och agerade dörrmatta. Vi väckte honom, han sa hej och gick sen in i köket, drog en handduk över sig och somnade sen om. Starkt jobbat där Johan!

Annars måste jag nämna att jag tagit upp Zelda – A Link to the Past igen. Just nu spelas det frekvent på jobbet för att få tiden att gå lite fortare (FUUU surfförbudet :z). Har fått lön för att klara dom två första borgarna hittills, men det finns fortfarande 10 borgar (eller säkert 50-100 euro i lön:z) kvar att ta av.

Visste ni förresten att min parfym i kombination med en ny T-shirt tydligen luktar flygplan? Märkte det precis. För er som undrar alltså…

Nåt som är ännu mer chockerande är att min mor har börjat spela golf :n Mamma, fröken ”jagskaladrigbörjaspelagolf!” har på allvar börjat träna för en kommande karriär som golfproffs. Jag som själv är golffrälst (jadå Oscar, vi skaaa golfa innan du åker) är starkt positiv till den här utvecklingen och det verkar rulla på ganska bra för henne. Följande fanns att läsa på Facebook nyss:

Nu har jag slagit mina först slag på golfrangen..:)…Träffade bollen flera ggr….


Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mammsingen! Några små steg till, sen har du officiellt handicap och kan börja spela på riktigt! Då ska jag baskemig åka hem för att få gå en golfrunda med dig :i

Sen avslutar vi det här inlägget, 8 timmar efter att det började skrivas, med att säga att idag överlag har varit en pissdag. För det första har jag varit helt död, sen borde vissa damer fatta att ett förlåt kanske inte alltid är tillräckligt. Jag vill fortfarande inte ha med dig att göra. Det finns en anledning till att din vänförfrågan aldrig blir accepterad och att dina SMS aldrig besvaras. Fatta hinten nångång…



In early '99, I beat the Ocarina of Time
I'm quite the legend in this town
My friends get wicked shit from all the foul-mouthed fools you roll with
Just push your luck, there will be blood, most likely your own carnage
We all just wanna do our thing
Without the misery you bring
Go fuck yourselves, leave us alone


You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my homeboys alone
You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my sensitive homeboys alone

I can't say that character would be one of your strongest assets
Not that we're perfect, merely extra perfect
So don't think you know a thing about a thing you know nothing about
Go fuck yourselves, leave us alone

You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my homeboys alone
You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my sensitive homeboys alone

When the fever hits the fan
And you spell out your commands
Remember that we all feel the weather
That we all feel the weathering hours of disconnect
That we may fear the Litmus test
Stay tuned, the rest must fill this quest
For a better way to all stick together
Way to all stick together, you goddamn hypocrites

You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my homeboys alone
You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my sensitive homeboys alone


Fortsättning från del 1.

Inför tävlingen var min och Robins största skräck att hålla ”the bullshitspeech”. Om man vinner en tävling måste man nämligen hålla ett segertal efteråt (eh) Skittöntigt och helt främmande, men det är ett krav.

Jag har hört att det som ligger högst upp på människors ”Det värsta som skulle kunna hända mig”-lista är att hålla tal framför en massa folk. Tvåa på den listan är att dö. Jag hörde detta av någon på TV, så det måste ju vara sant.
Jag är i alla fall beredd att skriva under på den listan. Att dö är smärtfritt och går fort sägs det (undrar hur många som överlevt döden för att kunna berätta det förresten? :n), men att hålla tal framför en massa folk är en utdragen pina. Nervositeten inför segertalet var enorm. Vi hade nu 18 hål på oss att lista ut vad vi skulle säga när vi vunnit tävlingen.

”Vi tutar när det är samling” berättade tävlingsledaren Anders efter att vi betalat startavgiften på 150 kronor. I det priset ingick även en grillbuffé och utlottningen av 2 resor. Riktigt bra ju. Vi fick även reda på att vi skulle börja spela på hål 12 och att vi hade näst högst handicap i tävlingen. Segern var redan klar, men vi såg att vi skulle få spela med det paret som hade högst handicap i tävlingen (0,2 fler slag än oss [?]) Skönt att få spöa dom :z
Hål 12 ligger såklart längst ifrån klubbhuset. Därför fick vi lov att gå en dryg, DRYG, kilometer innan vi var framme vid hålet. Utmattade med blöta skor anlände vi och stötte på dom två pajasarna vi skulle spela med. Det visade sig att vi skulle få spela med…

Förväntningarna uppskruvade, här kommer det: Vi skulle få spela med Laxman :n

Vi hälsade på honom och hans kompis (Jon hette han va?), sen följde 2,5 minuters pinsam tystnad innan tävlingen blåstes igång. ”Ni får slå ut först” yttrade Laxman snabbt. Jag tog fram min järnfyra (hålet var ju 140 meter!), peggade upp bollen och ställde darrigt upp för att slå. Svingen var lugn, och på något vis hamnade bollen faktiskt på green. Skönt att slå ett okej förstaslag. Robin ställde upp härnäst. Bollen gick 7 meter. ”Vi spelar på din boll skrattade han lite sådär lagom skämmigt”. Vi ställde oss bakom Laxman när han peggade upp. Robin viskade ”Jag brukar ju se honom på Samuelsdals Golfbana, han är ju skitduktig”.



Jag visste redan det. Faktum är att jag och Laxman har en lång ”historia” bakom oss. Han är en såndär kille som man aldrig glömmer. Nu ska jag vara lite oPK: Laxman är svart. Han är… det där N-ordet. Ni förstår. Sen heter han Laxman. Stoor i efternamn. När jag var typ 12 år så gick han nybörjarkursen på Aspeboda Golfklubb med mig. Jag minns det så väl, han var verkligen extremt mycket duktigare än alla andra på den där nybörjarkursen. Antagligen är han Tiger Woods okända son. Bara det att ingen vet om det.
Sen har jag spelat innebandy mot honom också. Han spöade tydligen mig i poängligan för juniorer säsongen 05/06 – fastän han är back :n Observera att han spelade 50% fler matcher än mig (jag får aldrig spö av en back i poängligan >=()!
Laxman är alltså en riktig naturbegåvning när det kommer till bollsporter. Och han är verkligen världens trevligaste kille. Jag gillar Laxman, han är en cool kille. Så tro inte att jag är nån slags rasist eller nåt bara för att jag kallar honom svart – han är ju mörkhyad. Det är så man minns honom. Han är udda – på ett bra sätt.

Laxman slog sitt slag på det tolfte, första, hålet. Han slog med järn 8:an – och gick över greenen :n Han ojade sig lite, och hans kompis tog plats. Kompisen, Jon som han troligtvis hette, var nybörjare. Hans spel under dagen var inte sådär jättebra. Eller. Hans spel var skitdåligt. Och dom där två skulle vara det största hotet mot oss. Turneringssegern var redan klar.
I alla fall slog Jon faktiskt ett riktigt bra slag. Bollen stannade precis bakom greenen, men det var bara precis bakom. Jag och Robin gick första hålet på 4 slag efter fantastiskt dålig puttning – Laxman och Jon hålade ut på 3.

Skitsport.

Nåja, vi fick väl ta igen det på nästa hål då. Jag plockade fram drivern, Robin och Jon likaså. Laxman tog en järnklubba: ”Jag vill ju inte slå i vattnet”. Jag och Robin tittade på varandra, och jag såg vad han tänkte (jag tänkte exakt samma sak) ”Det är ju skitlångt till vattnet :n”.
Det var här man började förstå att det här kanske kunde bli svårt. Sen slog Laxman ut sin boll ganska snett till vänster, i ruffen. Jon följde strax efter. Jag och Robin hamnade mitt på fairway (tack vare Robins underbara utslag). Mina driverslag var helt åt skogen (bokstavligt talat). Jag skruvade bollarna som aldrig förr. Det måste ha berott på att jag inte stretchade efter matchen igår. Jag kunde inte vrida runt så som det behövs för att kunna slå rakt.



Ordningen var i alla fall återställd efter utslaget (vi på fairway, dom helt snett ute), och vi var klara turneringssegrare igen – det var ju bara 16,5 hål kvar att spela, det här skulle vi fixa lätt. Vi hålade ut på 6 slag efter katastrofalt närspel, firma Laxman/Jon på 5 slag. Sen fortsatte det sådär. Jag och Robin snittade en bortslagen Nikeboll per bana, och blandade vattenhinder med skogsbesök. Laxman fixade två eagleputtar med sitt fantastiska drive/träklubba-spel. Hans driverslag snittade ungefär 240 meter mitt på fairway, mina 120 med bananskruv ut i ruffen. Han är Tiger Woods son – jag lovar!
Jag började istället tappa fokus redan på det tredje hålet vi spelade. Jag började tänka på pannkakor istället för chippar, puttar och driverslag, och i slutet av rundan såg jag inga ankor i vattenhindren, jag såg bara en god middag. Fokuset var som bortblåst – jag ville bara äta! Fantasier om kebabpizzor, golfbufféer, semlor blandades med fruktansvärt dåliga golfslag.
Tillslut slutade jag och Robin rundan på 15 slag över par. Hade jag spelat själv hade jag såklart varit nöjd med det, men när man får två försök på varje slag så borde vi spelat MYCKET bättre än sådär. Efter att ha räknat bort handicapet så hamnade vi på underliga 0,2 under par (eftersom vi hade 15,2 i handicap).

Jag kenyansprang till grillbuffén och lastade på 34 kilo mat på tallriken. Kyckling, karré, kokt kall potatis (blä), stekt potatis, sallad, tacochips (MUMS!) och en jäkla massa annat. Sen ett glas vatten till det. Vatten är tråkigt till mat, jag borde ha köpt en Cola istället. I alla fall smakade kycklingen uuuuuuuuuuuuuuuuunderbart, resten var väl egentligen inte så gott, men när man varit vrålhungrig i 3 timmar så smakar även bunkersand gott, så maten gick ner utan problem. Jag lade dock märke till en sak, det rika prisbordet. Vinnarparet skulle få en varsin Odyssey White Hot XG
(värd typ 1500 kronor :n). Den där puttern är så snygg att jag skulle kunna sälja min bror för att få en (jo, ge mig 1500 spänn så är brorsan din!). Och där satt jag, med en bit kyckling i munnen och ett scorekort med 10 slag för mycket på :c Bedrövelsen var total, så jag började tröstäta istället.

Det värsta var ju att jag och Robin spelade så fruktansvärt dåligt idag. Hade vi bara spelat hyfsat hade vi vunnit den där tävlingen (tack vare Robins doping) och den underbara puttern hade varit min :< Nu fick vi inte ens ett topp 10-placering [?] Inte vann vi någon resa med Finlandsfärjan heller, men vi slapp i alla fall hålla ett sketet segertal. Man får vara nöjd för det lilla…

”Fooooooore!”

Där har vi sammanfattningen av dagens golftävling, av någon konstig anledning döpt till David och Goliat. Först, en regelgenomgång:
Vi spelade 18 håls scramble. Scramble innebär att man spelar golf i lag, idag var det jag och Robin Hemmingsson som anmält oss som ett lag. Båda två slår ut bollen från tee, sen väljer man den bollen som ligger bäst till. Efter det placerar man båda bollarna inom en meter av den här bollen, och sen slår båda två igen. Sen håller man på sådär tills bollen går i hål.

Robin är lite speciell, han är en dopad golfspelare. Golfdopning är i sig lite annorlunda. Det innebär inte att man slår minst antal slag och går många bra rundor med hjälp av fusk, istället så är man väldigt talangfull med ger tusan i att rapportera det. Alltså får man ett för högt handicap, och på så vis får man många extraslag i tävlingar (som den vi spelade idag). Det tyckte jag var bra – att fuska regelrätt för att vinna är okej så länge man är med i mitt lag.

På grund av hans enorma handicap trodde både han och jag stenhårt på vinst i dagens tävling. Efter att ha hört tävlingsledarens uttalande om att ”det skulle finnas ett rikt tävlingsbord” så var förväntningarna höga. Skulle vi vinna en varsin Porsche? Den skulle passa bra på parkeringen bredvid min Ferrari-Nissan. Eller var det kanske ett hus i Spanien som var förstapriset? Det skulle också funka.



Avstickare: Tävlingen började redan igår för min del. Efter en snabb genomsökning av bagen visade det sig att jag hade 4 golfbollar kvar… Jag och lillebror har väl slagit bort ungefär, och jag skojar inte nu, säkert 100-150 bollar under säsongen. Därför behövdes det påfyllning. Superhjältehunden Zingo (med S) är ju expert på att leta bollar, så därför begav jag mig till dennes bostad. Han har köpt sig ett eget hus för alla pengar han fått in från bollförsäljningen (svag överdrift). Så väl framme traskade jag in till hans personliga betjänt, och lillebrors flickvän, Tatjaaaaaana (hon uttalar namnet så). Hon hänvisade mig till garaget och följde efter. Där öppnade hon ett skåp, och jag kunde inte låta bli att le. Inte för att det är kul att öppna skåp, utan för att det låg en massa påsar med olika bollar därinne. Nu snackar vi inte 10 bollar i varje påse, utan 50 bollar i varje påse och många påsar. Alla tvättade och sorterade i märkesordning. Betjänten tog fram en påse med 35 bollar i och frågade ”Går det bra med Pinnaclebollar
?”. Hon sträckte över påsen till mig, och jag var mycket nöjd över att precis ha rånat Zingo (med S) på 35 bollar.

Sen hände det någonting. Någonting som bara händer en gång i livet. Jag skulle precis vända mig om när det där ljudet plötsligt uppenbarade sig. Rummet fylldes av ljus, och jag tror Gud kidnappade Tatjaaaaana och själv kom in i rummet där, för plötsligt hörde jag en röst som sa ”Ska du inte ha Nikebollar istället” :n Sen sträckte Gud fram en påse med 60 Nikebollar till mig samtidigt som han ville ha tillbaka Pinnaclebollarna…



Har ni någonsin vunnit en miljon på Lotto? Inte jag heller. Men typ så kändes det. Eller. Det är nog större chans att vinna en miljon på Lotto än att få 60 Nikebollar av Gud (som inte ens existerar). Jag är fortfarande chockad. Innan jag hann reagera hade Gud släppt Tatjaaaaana fri, och hon stängde skåpet. Nikebollspåsen var fortfarande kvar i mina händer och jag tackade av någon underlig anledning Tatjaaaana för bollarna (kanske var det hon som gav mig dom? Men jag tror inte det…). Sen begav jag mig ut till bilen för att åka och hämta pizza, handla godis och göra en massa andra skittråkiga saker som inte behöver nämnas här. Det skulle lixom tråka ut er om jag började dra upp att jag handlade godis, åt pizza, borstade tänderna och lade mig och sov. Så därför skriver jag inget om det [?]

Nu spolar vi fram till idag. Jag vaknar klockan 04:00 av en fruktansvärd träningsvärk. Jag försöker somna om, men såfort jag tar ett djupt andetag så tar det emot. Så jag överraskar – jag stiger upp ur sängen. Sen slöar jag lite framför datorn nån timme, och 7:15 fixar jag frukost. ”En frukostmacka med skinka och en mellancola utan is tack”. 54 kronor senare så har jag min frukost.
Det var tänkt att jag skulle hämta herr Hemmingsson vid 07:40 (tävlingen startade 08:30), och jag anlände utanför Casa Hemmingsson kring 07:30 ungefär. När jag ätit upp min (otroligt goda) frukostmacka så var klockan 07:45, men ingen Robin syntes till. Mitt humör var dock på topp, så jag avvaktade lite till. Smart som jag är så skickade jag i alla fall iväg ett sms. Inget svar. Misstankarna började dyka upp: Hade någon kanske varit uppe lite väl länge igår? :f

Jag slog honom en pling för att höra hur det låg till. ”Öeeehheööee… jag vaknade nu, kommer på en gång” :i Nåja, han traskade i alla fall ut, slängde sina klubbor i baksätet, och efter ungefär 1,5 minut befann vi oss en mil ut i skogen vid golfbanan (min Ferrari-Nissan maxar ungefär ungefär 745 km/h i nedförsbacke och medvind). Klubborna skyfflades ur bilen och jag kände att det nog börjar bli dags för mig att gå i pension. Min kropp värkte nåt fruktansvärt – träningsvärk är hemskt när man ska spela golf…

Fortsättning följer här imorgon…

Så var dagen äntligen kommen. Dagen med stort D, dagen där jag äntligen skulle få slå mitt livs första birdie på en golfbana. Bollen jag spelade med var en Top Flite Magna och…



… händelsen skulle inträffa på det sjätte hålet på Dalsjö. Ett ganska kort par 3-hål där t.o.m. jag kan nå fram till greenen på första slaget. Nu ville det sig inte riktigt med utslaget på banan och jag hamnade ca. 1 meter utanför greenen. Avståndet till hålet var ungefär 6-7 meter och jag halade, väldigt rutinerat, fram min putter (är man lite småstörd kan man nog få det där till ett sexskämt [?]). Efter en massa ”slå till bollen hårdare!”-tjat av lillebror så smekte jag iväg bollen.

Och vilken putt det var sen. Nackhåren reste sig, publiken likaså. Publiken applåderade, nackhåren nöjde sig med att stå upp. Efter ungefär 2 sekunder trillade bollen sen snällt ner i hålet. Jublet… uteblev. Mor, Åke, Kent och lillebror applåderade visserligen, men jag blev inte sådär speciellt glad. Jag blev mest nöjd över att ha hunnit klara en birdie innan lillebror :z

Jag och lillebror hade nämligen en intern tävling… Tävlingen handlade såklart om vem som skulle slå den första birdien av oss två. Den tävlingen vanns alltså av mig, så en ny tävling utlystes: Vem av oss blir först att slå en birdie på ett par 4-hål?


Det där var alltså karriärens första birdie. Innan dess hade jag spelat delvis som en gud, delvis som en zebra.
För er som inte förstår den där jämförelsen säger jag såhär: Zebror saknar händer, alltså suger dom antagligen på golf.

Ronden fortsatte, och mitt spel var ovanligt stabilt samtidigt som mina driverslag höll sig på fairway till 90%. Då är det ganska enkelt att spela golf.

På det 12:e hålet så hände något än mer otroligt än det som hände på det sjätte hålet. Jag plockade upp min driver och skickade iväg bollen otroligt långt. Tyvärr stannade den i ruffen ungefär 80 meter från hålet. Lillebror ville inte vara sämre, så han hade placerat sin boll ungefär 10 meter bakom min boll, dock på fairway.

Lillebror plockar fram järnåttan och slår ett slag som t.o.m. Tiger Woods skulle ha varit avundsjuk på. Bollen stannar 5 dm från hål och chanserna att lillebror ska göra sin första birdie ligger på ungefär 80%.
Jag känner pressen och inser vad som håller på att hända – jag kommer antagligen förlora den nya tävlingen som vi utlyste efter min birde på sjätte hålet. För att inte förlora tävlingen måste jag alltså göra det proffsen gör – pitcha in bollen på green och sen enputta. Då fixar jag också en birdie och vi hamnar på delad förstaplats.



Jag rycker åt mig järnåttan av lillebror, tittar ner på bollen och slår sen ett slag som Tiger Woods kanske inte skulle ha varit avundsjuk på, men Jesper Parnevik hade nog varit lite småimponerad i alla fall. Bollen stannar en decimeter… längre bort från hålet än lillebrors boll, precis bakom hans boll.
Nu ville det sig alltså så att lillebrors boll låg i vägen för min boll. Alltså fick han lov att putta först. Jag står snett bakom honom och man hör honom skratta till innan han sänker putten. Grattis till karriärens första birde lillebror :)

Pressen på mig är nu enorm. Det sägs att det är jobbigt att putta för turneringsseger på 18:e hålet på PGA touren, men det här var fan värre. Händerna skakade, jag kissade på mig och publiken vågade inte titta. Efter att ha bett till Gud, dansat regndansen och kontrollerat puttlinjen med både vattenpass och linjal så duttade jag iväg bollen. 6 decimeter senare så låg bollen i hål.

Skumt…. lillebror sätter sin första birdie samtidigt som jag också går hålet på lika många slag. Efter att ha forskat runt lite visade det sig att vi faktiskt slog Kaustianskt rekord i antal birdies på ett hål under detta scenario. Imponerande och mycket välförtjänt.

Rundan fortsatte annars i samma stil. Jag missade en tredje birdie med 1 cm när min putt inte ville trilla i på det 16:e hålet, och jag slog två bollar out of bounds, men annars spelade jag riktigt bra. Jag slog också karriärens bästa bunkerslag under rundan.

Innan jag tog upp golfen i år hade jag som mål att gå minst en 18-hålsrunda på mindre än 100 slag under 2009. Inför det 18:e hålet hade jag samlat ihop 89 slag, alltså kunde jag gå sista hålet på 10 slag och ändå klara mig. Parputten på hålet missades, men när jag satte bogeyputten så var succérundan slut. 96 slag och totalt 47 poäng gav mig en sänkning på 4.4 slag och ett nytt handicap på 22.1.

Vilken dag :n

Betyg på dagens golfrunda: [!][!][!][!][!] <3