Film

  • Betyg,  Film,  Vardagsliv

    Shutter Irland


    Jag och min kompis Chuck har precis varit och tittat på filmen Shutter Island här på bion i Blanchardstown. Jag lyxade till biobesöket med en Facebookuppdatering innan filmen började, och jag känner hur Facebooktönt-procenten ökade något enormt där. Nu är den typ uppe i hela 63%. Hemskt säger Chuck och jag får nog hålla med.

    Filmen ja. Den handlade om en Leonardo Di Caprio som jobbar som en US Marshal och om jag förstått det rätt så är en US Marshal typ en lite mer avancerad polis. Han blir kallad till en ö som heter Shutter Island för att undersöka hur en kvinnlig patient rymt från sin cell där på ön.
    Hela ön är alltså ett mentalsjukhus där man jobbar med att försöka bota mentalt sjuka personer. Egentligen är han dock där av ett personligt skäl, men det tänker jag inte avslöja här.
    Under sin undersökning kommer han i alla fall underfull med att det verkar pågå psykologiska experiment på patienterna på ön. Något han är fast bestämd över att stoppa…

    Dom första 20-25 minuterna av filmen var verkligen fantastiska och jag njöt av varje sekund. Sen började det bli lite läskigt. N00ben kollade hela filmen genom sin hand (eller så såg hon ingenting alls eftersom hon var livrädd) samtidigt som jag och Christian knäckte hela storyn vid en nyckelscen där i mitten. Min kollega Chuck satt mest bredvid och försökte bjuda mig på cigg. Enligt mamma är dock inte cigaretter bra för kroppen, så jag nekade artigt men bestämt.

    Parallellerna till IBM var annars extremt många. Hela den här gör som vi säger – annars lobotomerar vi er”-attityden var fruktansvärt slående. Även det där med att man måste lämna alla vapen man har på sig i receptionen var direkt taget från IBMs säkerhetstänk. Tailgateandet straffades också hårt. Man hamnade i ett slags ”Vad är verkligt och vad är fantasi? Varför vill IBM att vi har headsets på oss och varför hör jag röster på jobbet utan att se människorna jag pratar med? Är det okej att jag genomgår hjärnoperationer under arbetstid”-tänk som var snudd på obehagligt. Som Chuck säger här bredvid mig: Är ni lättpåverkade bör ni nog undvika den här filmen. Jag är nog villig att hålla med.

    Betyget överlag får bli en trea tror jag. Skäggjohan sa att han älskade filmen, men jag kunde inte komma från hur den genomskinliga storyn genomskådades halvvägs in i filmen. Resten var bara en transportsträcka med jävligt stora fartgupp innan det alla redan visste förklarades.

    Nej, nu ska jag och min poliskollega Chuck försöka ta reda på var den där tjejen som bodde i lägenheten igår tagit vägen. Skumt att hon varit inlåst i städskrubben hela veckan men ändå lyckats ta sig ut därifrån. Shit… nu kommer den där idiotiska landlorden också… måste sti

    [spoiler title=Disclaimer]Nej, jag är inte galen. Jag lovar. Jag har bara lite migrän. Dessutom ska jag bara jobba här i ett år, sen ska jag göra någonting annat. Jag behöver bara få lite saker gjorda först.

    (Har ni inte sett filmen kommer ni nog tro att jag flippat helt ^^)[/spoiler]”