Close

Category Archives Film


Wooooow, fan vad snyggt spelet äääär!”. Året var väl kring 1997 nångång och Goldeneye hade precis släppts till Nintendo 64. Spelet nöttes som bara den hemma hos barndomskompisen Tony och ett tag var vi sex personer som delade på dom fyra kontrollerna till konsolen. Vi som var lägst stående i hierarkin fick finna oss i att dela på en dosa, men det gjorde inget. Spelet var fantastiskt på alla sätt, spelkontrollen var tajtare än Meg i Sunset Beach
, vapnen höll en större bredd än Konsums lösgodishylla, multiplayerläget var så uppslukande att mat var totalt ointressant, bandesignen saknade motstycke och grafiken… jag kunde inte tro mina ögon när jag såg den.

Goldeneye var anledningen till att jag och lillebror köpte oss en Nintendo 64. Det var längesen nu, men jag kan inte sluta att fascineras vad vi människor kan åstadkomma. Hur många gånger har man inte sagt ”Nu KAN grafiken inte bli snyggare, det är omöjligt” för att sen, tio år senare, sitta där med ett spel som är ofattbart mycket snyggare och säga samma sak igen. ”Nu kan det här inte bli snyggare, det är omöjligt…”



För faktum är det att Goldeneye idag ser bedrövligt ut. Banan Facility som skulle föreställa nån slags rysk bunker hade väggar som mest liknade en vanlig toalett, ord som ”texturer” och ”ljussättning” var totalt främmande och Oddjob
såg ut som nån slags origami-skapelse som fått ett nytt ansikte transplanterat från en avliden människa :i Och alla karaktärerna såg typ likadana ut, ändå tyckte vi att spelets grafik var makalöst bra.



Jag var och såg Tintin-filmen igår. Steven Spielbergs senaste skapelse där han och Peter Jackson samarbetat för att göra alla Tintin-fans stolta. Filmen i sig var väl helt okej, men handlingen var inget som knockade mig. Filmen visade sig vara lite väl förutsägbar och barnvänlig men den blev aldrig tråkig på något sätt. En stabil film helt enkelt, och man kunde känna hur mycket pengar som lagts ner på projektet.
130 miljoner dollar ryktas det om att filmen kostade och man kunde verkligen se vart pengarna investerats. Manusförfattarna fick kopiera en av serietidningarna för en femhundring var, animerarna fick resten.

För fyjävlar vilken film det här var rent visuellt. Jag vet att jag kommer skratta åt det här inlägget när jag läser det om tio år, men filmen var helt makalöst snyggt gjord.
Nu hittar jag tyvärr inga fler exempel på kvaliten än bilden ovan där Thompson och Thompson sitter och spionerar genom sin upp- och nervända tidning, men titta på den bilden riktigt noga. Den ser till hundra procent totalt verklig ut men allt där är skapat i en dator från noll, helt utan skådespelare eller någonting sådant.
Jag satt och bara log stora delar av filmen när dom zoomade ut miljöerna, när dom visade ansiktena (man ser t.o.m. porerna på Tintin!) och fick nästan gåshud av övergångarna i filmen. Favoritövergången var när dom filmade ett stort fartyg ute på havet för att sen börja zooma ut. Plötsligt övergick havet till att vara vattenpöl med ett utzoomat skepp flytande i sig. Sen kom en av huvudpersonerna och trampade på skeppet och vips var man i Paris. Helt makalöst fantastiskt gjort och precis lika svårt att förklara i text [?]

Men alla borde gå och se den här filmen på bio. Se framtidens grafik redan idag och gör det i full HD på en enorm skärm. Ser ni den hemma kommer ni antagligen missa en ganska stor del av det visuella – det krävs en riktigt stor skärm för att kunna uppskatta den helt.
Men nu tror jag minsann att vi snart nått gränsen, för nu KAN grafiken inte bli snyggare. Det går bara inte…

Jag, Spiris, Stefan, Johannes min nya n00b (Dan eller nåt tror jag han heter) bestämde oss igår för att gå och se premiären av den nya Resident Evil-filmen som hade premiär här igår. Efter att ha sett dom första tre filmerna när dom släpptes så var förväntningarna här inte precis jättehöga, men eftersom jag ändå inte har nåt liv så tänkte jag att Varför inte betala 150 kronor för ett par glasögon och två timmar med Claire
, Alice
och en massa skjutande?”.
Glasögon ja, filmen visades såklart i ”framtidens format” – 3D – och jag måste säga att filmen gjorde sig rätt bra som 3D-film ändå. Såg ju Avatar förut, men den var ju hopplös med sina panoreringar, snabba actionsekvenser, flygande och springande smurfar.
I Resident Evil: Afterlife hade dom istället en annan approach mot det här med actionsekvenserna – nästan alla snabba actionscener var i slow-motion och det måste jag säga var riktigt genomtänkt. Nu slapp man tappa fokus för att man inte fokuserar på exakt rätt punkt och man hinner också faktiskt märka vad som händer innan scenen är slut.


Tre mongon i en biosalong

Filmen ja. Claire var lika het som vanligt samtidigt som Alice (Milla Jovovich) hade klippt sig och hade nu kortare hår än Johannes – inte okej. Zombisarna sprang (fail), såg konstigare ut än vanligt och hade köttätande blommor i munnen. Sen var Liemannen med på ett hörn också.
Alice åkte runt och försökte överleva (som vanligt) och jag kunde inte låta bli att känna hur allting bara började likna serien Lost – det börjar bli svårt att få till en vettig handling nu. Alice försöker överleva, hon blir jagad av nån dumming, sen besegrar hon denna dumming och överlever. Men vart ska hon ta vägen? Alla världens människor är utdöda, alla städer förstörda/nedbrunna och det finns inget hopp någonstans…

Dock gillade jag idén med båten och önskar att spelet Resident Evil 6 endast kommer utspela sig på en båt av någon anledning. Trångt, rätt stort och väldigt likt den stora Mansionen (heter det på svenska?) i Resident Evil 1. Jag skulle gilla det starkt.

Betyget på filmen sammanfattas rätt bra av Spiris: ”Fan, den här filmen var ju asbra!”. Spiris är nämligen killen som har noll koll på i stort sett allt, så såklart älskade han den här skiten. Iofs kan det ha varit för att han har nån slags zombie-fetisch också [?]
Nej, det enda positiva med den här filmen var 3D-effekterna som faktiskt funkade utan att störa filmupplevelsen alls, båten, damerna och ölen vi drack innan. Utan dom hade det kanske kunnat bli ett ännu lägre betyg…

Betyg på Resident Evil: Afterlife: 2”

Jag och min kompis Chuck har precis varit och tittat på filmen Shutter Island här på bion i Blanchardstown. Jag lyxade till biobesöket med en Facebookuppdatering innan filmen började, och jag känner hur Facebooktönt-procenten ökade något enormt där. Nu är den typ uppe i hela 63%. Hemskt säger Chuck och jag får nog hålla med.

Filmen ja. Den handlade om en Leonardo Di Caprio som jobbar som en US Marshal och om jag förstått det rätt så är en US Marshal typ en lite mer avancerad polis. Han blir kallad till en ö som heter Shutter Island för att undersöka hur en kvinnlig patient rymt från sin cell där på ön.
Hela ön är alltså ett mentalsjukhus där man jobbar med att försöka bota mentalt sjuka personer. Egentligen är han dock där av ett personligt skäl, men det tänker jag inte avslöja här.
Under sin undersökning kommer han i alla fall underfull med att det verkar pågå psykologiska experiment på patienterna på ön. Något han är fast bestämd över att stoppa…

Dom första 20-25 minuterna av filmen var verkligen fantastiska och jag njöt av varje sekund. Sen började det bli lite läskigt. N00ben kollade hela filmen genom sin hand (eller så såg hon ingenting alls eftersom hon var livrädd) samtidigt som jag och Christian knäckte hela storyn vid en nyckelscen där i mitten. Min kollega Chuck satt mest bredvid och försökte bjuda mig på cigg. Enligt mamma är dock inte cigaretter bra för kroppen, så jag nekade artigt men bestämt.

Parallellerna till IBM var annars extremt många. Hela den här gör som vi säger – annars lobotomerar vi er”-attityden var fruktansvärt slående. Även det där med att man måste lämna alla vapen man har på sig i receptionen var direkt taget från IBMs säkerhetstänk. Tailgateandet straffades också hårt. Man hamnade i ett slags ”Vad är verkligt och vad är fantasi? Varför vill IBM att vi har headsets på oss och varför hör jag röster på jobbet utan att se människorna jag pratar med? Är det okej att jag genomgår hjärnoperationer under arbetstid”-tänk som var snudd på obehagligt. Som Chuck säger här bredvid mig: Är ni lättpåverkade bör ni nog undvika den här filmen. Jag är nog villig att hålla med.

Betyget överlag får bli en trea tror jag. Skäggjohan sa att han älskade filmen, men jag kunde inte komma från hur den genomskinliga storyn genomskådades halvvägs in i filmen. Resten var bara en transportsträcka med jävligt stora fartgupp innan det alla redan visste förklarades.

Nej, nu ska jag och min poliskollega Chuck försöka ta reda på var den där tjejen som bodde i lägenheten igår tagit vägen. Skumt att hon varit inlåst i städskrubben hela veckan men ändå lyckats ta sig ut därifrån. Shit… nu kommer den där idiotiska landlorden också… måste sti

Disclaimer
Nej, jag är inte galen. Jag lovar. Jag har bara lite migrän. Dessutom ska jag bara jobba här i ett år, sen ska jag göra någonting annat. Jag behöver bara få lite saker gjorda först.

(Har ni inte sett filmen kommer ni nog tro att jag flippat helt ^^)

Funny People, översatt till svenska: ”Roliga människor”, låter ju som en hyfsad komedi. Om man sen tittar på IMDB.com och ser att filmen står som ”comedy | drama” och att den har ett snittbetyg på 7.2/10 så antar man ju att det ska vara en skrattfest utan dess like.
Visst fanns det några riktigt bra scener också. ”Stop calling me rhino” var ju genial och även om jag inte är så mycket för ”suck my dick”- och ”my huge balls”-slämt så fanns det absolut några riktigt roliga scener i filmen.
Men att göra en komedi 2,5 timmar lång – och dessutom blanda in en massa seg tråkig drama gör tillslut att den blir väldigt väldigt väldigt seg.

Nej, humorn var roligare förut. Då kunde folk dra skämt som inte innehöll grova ord, och man kunde faktiskt se Parlamentet även fast man var 7-8 år. Idag känns det som att den grova humorn tagit över alldeles för mycket. Det är kukskämt, sexskämt, knullskämt överallt. Jag må vara ganska elak när jag skämtar med folk och jag ska absolut inte moralisera över hur ”det var bättre förr”. Man KAN skämta om allt. Man kan faktiskt det. Man kan skämta om dödsfall, terrorattacker, handikappade (okej, tveksamt där) och en massa andra konstiga saker. Det är helt okej.

Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det var bättre förr… Jag orkade ungefär 2 av dom 2,5 timmarna som filmen höll på, sen tog min ork slut. Jag försökte orka pina mig igenom en 20 minuters konversation där situationen mest kändes pinsam, men det gick inte.

Sorry, men Funny People är ingen bra film (no)