Close

Category Archives Betyg

Det har ju gått över 10 år sedan en fjunig Kausti satt i pojkrummet i källaren och slaktade bossar med hundra miljarders miljarder musklick i sekunden i Diablo II. Mycket har ändrats i mitt liv sen dess, ja nästan allt om jag ska vara ärlig. Det är väl bara skäggväxten som är på samma nivå nu som den var då.

Eller nej, det finns en sak till som är sig likt. Jag har samma datormus kvar nu som för åtta år sedan. Logitech MX510.
Den har hållit ihop i snart halva mitt datorspelsliv nu. Helt vansinnigt. Det enda som har behövt bytas är usb-sladden, annars är den helt fungerande. Då har den ändå klarat bra många timmars Diablo, World of Warcraft, poker, slösurfande plus en massa annat.
Man tycker att knapparna borde ha gett upp vid det här laget, men dom är precis lika fantastiska nu som när vi köpte den.

Jag kan inte förstå att jag var typ 17 år gammal när jag använde den första gången. Det är ju hur längesen som helst…
Men tack för att du orkar med mig! Vi har genomlidit en sjuhelsikes massa saker tillsammans, och ändå har jag inte ens tänkt på att du varit där. Likt en riktigt bra hockeydomare har du alltid funnits där i bakgrunden och gjort allt rätt på ett såntdär bra sätt att man aldrig lagt märke till dig.
Visst, jag var till och med otrogen mot dig med en Razer-mus ett tag, men även fast jag svek dig så förlät du mig utan att blinka. Vi hör ju ihop du och jag <3

Nästa gång jag får frågan Är du en man eller mus Kausti?” så vet jag vad mitt svar kommer bli. För vem vill inte vara pålitlig, välbyggd och felfri?



Jag och Markus köpte för några dagar sedan Super Mario 3D Land tillsammans. Jag har varit galet sugen på spelet, men fick aldrig tummen ur att köpa det förrän Markus föreslog att vi skulle slå till. Och vilket inköp sen…



Det är inte speciellt svårt att förklara vad Super Mario-spelen går ut på. Hade Super Mario varit ett världskrig och jag vore Officer hade jag bara behövt instruera mina Mario-soldater att hela tiden avancera framåt och se till att hoppa för att undvika fienderna. Det är liksom allt man behöver göra egentligen. A minute to learn, three more minutes to master” är ungefär vad som gäller i det här världskriget.



Något som dock är betydligt svårare att förklara är varför Super Mario 3D Land är något av det bästa jag spelat dom senaste 10 åren. Spelet är busenkelt och jag tror minsann till och med att en normalbegåvad treåring (Spiris?) skulle kunna spela igenom det här spelet utan problem.

Men om vi ska börja lista dom bra sakerna så måste jag börja med retroflirtarna. Som gammal tv-spelare så har jag varit med hela vägen under Marios uppväxt, och det värmer i hjärtat när Nintendo slängt in så mycket gamla godingar i det här spelet.



Dom har till exempel lagt in dom flygande skeppen från Super Mario Bros. som sista bana i varje värld. Banorna är som tidigare sidoscrollande och har även bossar i slutet av banan.
Sen har dom tagit med bossfighten med Bowser från första Super Mario-spelet också. Man måstge ta sig förbi honom och hoppa på knappen så förstörs bron och Bowser ramlar ner i lavan. Den gamla flaggan från slutet av alla banor i första spelet är även den tillbaka.
Från Super Mario Bros. 3 har sen även det klassiska flyglövet hämtats, plus dom hammarkastande- och dom bumerangkastande fienderna.




Dom har även fräschat upp det här med dräkterna lite, och man kan nu få tag i en bumerangkastardräkt! Fantastiskt ballt och man känner sig lite som Link i Zelda-spelen när man springer runt där och smackar iväg sin återvändande blå böj.

Utöver det så är spelets grafik supercharmig, betydligt bättre än vad jag minns att Wii-grafiken var. Lägg då till en 3D-effekt som är ljuvlig och faktiskt ger mervärde till spelupplevelsen. Den är inte som i alla andra spel till konsolen utan i 3D Land funkar den klockrent.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det faktum att det här spelet på nytt gör mig till en nykär sexåring som precis fått spela Super Nintendo för första gången i livet, men det är så det känns. Man försöker sluta spela men spelet är så supercharmigt att man inte kan sluta fnittra för sig själv. Jag älskar varje liten del av spelet och kan inte låta bli att verkligen hylla Super Mario 3D Land. Spelet är helt fantastiskt…

Då var Uncharted 3 nästan avklarat. Jag har sista bossen kvar, och kanske nån liten grej, men eftersom Spiris är tjock och tror att Battlefield 3 är ett bra spel så har han ockuperat TVn nu vilket leder till att jag får vänta en stund med att hjälpa Nate och Sully. Ändå tycker jag att jag har spelat igenom mer än tillräckligt för att kunna betygsätta spelet, så därför kommer här en kortare recension.



Med den nödvändiga provianten satte jag mig igår vid 13-tiden för att påbörja detta, enligt recensionerna, magnifika äventyr. Tio timmars konstant speltid senare har jag skjutit skurkar, besökt Nates barndom och jag har dreglat floder över den grafiska presentationen av spelet. Oavsett hur man vrider och vänder på det så är Uncharted 3 stundtals så galet snyggt att jag nästan inte kan greppa det. Det hände flera gånger att jag bara pausade äventyranded i någon minut och stannade till bara för att kunna stirra ut över utsikterna som spelet stundtals bjuder på.



Kraschlandningen i öknen är så vacker att man storknar, men min personliga favorit är kryssningsfartyget där man efter ett tag ramlar ner från taket och får tag i en av taklamporna samtidigt som skeppet ligger med slagsida, halvt under vattnet. Att då se den enorma glaskupolen
med vattnet på andra sidan är ett ögonblick som kommer finnas med mig länge, och jag kan utan problem erkänna att det är det snyggaste jag har sett i grafikväg någonsin. Jag stannade till där i fem minuter bara för att ha tid att fnissa högt åt hur löjligt vackert det var.

Men utan att gå in på storyn alldeles för mycket tycker jag att den påminner alldeles för mycket om dom tidigare spelen. Vissa delar är alldeles för lika första spelet och andra delar påminner starkt om tvåan. Det gör att spelet känns lite smått återanvänt ibland. Lägg därtill den stundtals superirriterande kontrollen och det faktum att vissa ställen av spelet har alldeles på tok för många fiender så kan jag inte ge det en femma i betyg. Uncharted 3 är ett riktigt bra spel, men inte bättre än det första om ni frågar mig.

Betyg på Uncharted 3: 4

Har precis sett filmen Scott Pilgrim VS. The World och måste säga att jag är sjukt överraskad. Även om filmen har ett snitt strax över 8 i betyg på IMDB trodde jag inte jag skulle gilla filmen såpass mycket som jag gjorde.
Filmen är en slags TV-spel/verklighetsfilm där Scott Pilgrim träffar en dam och måste besegra hennes 7 evil exes” för att kunna få henne. Alla som är födda på 80-talet och hade något slags intresse i TV-spel kommer älska hur presentationen i filmen är uppbyggd med Zelda: A Link to the Past-musik (w00t!), associationer till Super Mario och egentligen hela TV-spelskulturen.


Jag vill verkligen inte spoila filmen överhuvudtaget, utan jag säger bara som såhär: se den! Den är fantastisk! Inception var en riktigt bra film men jag tycker Scott Pilgrim är minst lika bra – fast på ett annat sätt. Inception känns väldigt mycket ”seriösare” än Scott Pilgrim och väldigt mycket mer Hollywood, Scott Pilgrim känns mer nördigt cool.

Wallace Wells: If you want something bad, you have to fight for it. Step up your game, Scott. Break out the L-word.
Scott Pilgrim: Lesbian?
Wallace Wells: The other L-word.
Scott Pilgrim: …Lesbians?


Det finns så många associationer jag vill plocka upp, så många fantastiska citat, sköna karaktärer och så sköna specialeffekter jag vill ta upp men jag låter bli. Dock måste jag nämna att fightingscenen med det röda svärdet i slutet är den ballaste fightingscenen jag någonsin sett. Jag vill också kunna slåss!

Betyg på Scott Pilgrim VS. The World: 5


Jag, Spiris, Stefan, Johannes min nya n00b (Dan eller nåt tror jag han heter) bestämde oss igår för att gå och se premiären av den nya Resident Evil-filmen som hade premiär här igår. Efter att ha sett dom första tre filmerna när dom släpptes så var förväntningarna här inte precis jättehöga, men eftersom jag ändå inte har nåt liv så tänkte jag att Varför inte betala 150 kronor för ett par glasögon och två timmar med Claire
, Alice
och en massa skjutande?”.
Glasögon ja, filmen visades såklart i ”framtidens format” – 3D – och jag måste säga att filmen gjorde sig rätt bra som 3D-film ändå. Såg ju Avatar förut, men den var ju hopplös med sina panoreringar, snabba actionsekvenser, flygande och springande smurfar.
I Resident Evil: Afterlife hade dom istället en annan approach mot det här med actionsekvenserna – nästan alla snabba actionscener var i slow-motion och det måste jag säga var riktigt genomtänkt. Nu slapp man tappa fokus för att man inte fokuserar på exakt rätt punkt och man hinner också faktiskt märka vad som händer innan scenen är slut.


Tre mongon i en biosalong

Filmen ja. Claire var lika het som vanligt samtidigt som Alice (Milla Jovovich) hade klippt sig och hade nu kortare hår än Johannes – inte okej. Zombisarna sprang (fail), såg konstigare ut än vanligt och hade köttätande blommor i munnen. Sen var Liemannen med på ett hörn också.
Alice åkte runt och försökte överleva (som vanligt) och jag kunde inte låta bli att känna hur allting bara började likna serien Lost – det börjar bli svårt att få till en vettig handling nu. Alice försöker överleva, hon blir jagad av nån dumming, sen besegrar hon denna dumming och överlever. Men vart ska hon ta vägen? Alla världens människor är utdöda, alla städer förstörda/nedbrunna och det finns inget hopp någonstans…

Dock gillade jag idén med båten och önskar att spelet Resident Evil 6 endast kommer utspela sig på en båt av någon anledning. Trångt, rätt stort och väldigt likt den stora Mansionen (heter det på svenska?) i Resident Evil 1. Jag skulle gilla det starkt.

Betyget på filmen sammanfattas rätt bra av Spiris: ”Fan, den här filmen var ju asbra!”. Spiris är nämligen killen som har noll koll på i stort sett allt, så såklart älskade han den här skiten. Iofs kan det ha varit för att han har nån slags zombie-fetisch också [?]
Nej, det enda positiva med den här filmen var 3D-effekterna som faktiskt funkade utan att störa filmupplevelsen alls, båten, damerna och ölen vi drack innan. Utan dom hade det kanske kunnat bli ett ännu lägre betyg…

Betyg på Resident Evil: Afterlife: 2”
Köpte nya hörlurar häromdan och jag måste säga att mina Veho VEP-002 faktiskt låter bättre än förväntat. Mina gamla Creative-hörlurar spelar på sista versen, så det är dags att byta upp sig nu. Det här blir nu f-j-ä-r-d-e hörlursparet på 5 månader… Kvaliteten på saker och ting var bättre förr :<

Betyg: 4

Var för nån timme sen iväg och käkade på ett fantastiskt ställe här i Blanchardstown Village. Stället hette Steakhouse och dom serverade någonting så exotiskt som lavastenar med kött…

Det gick alltså ut på att du beställde vad du ville ha, sen tog dom in köttbiten på en megavarm (lavasten ju) sten. Där fick du sen sitta och steka köttet själv på stenen. Allt detta för det nätta priset av 15 euro.
Det låter helt galet och är nog ganska idiotiskt, men jag älskade stället! Köttet var gudomligt och pommesen likaså. Där satt jag och stekte mitt kött i lugn och ro samtidigt som jag njöt av bearnaisesåsen (som sen visade sig vara vitlökssmör :@) och dom härliga pommes fritesen utan att ens fundera på det faktum att jag faktiskt betalade restaurangen för att få laga min egen mat [?]

Nej, är ni någonsin här i Blanchardstown, traska ner till Village och käka på Steakhouse. Stället var grymt, och sen var vissa av servitriserna riktigt fina att titta på också :z
Skulle ni inte vilja ha en lavasten med kött kan ni alltid prova deras fantastiska hamburgare. Den som Johannes åt
såg helt galet god ut.

Betyg på Steakhouse: 5

Idag dök den äntligen upp – min Asus EEE PC. 2 500 fräscha kronor kostade den och efter en oförutsedd semester hemma i Sverige bestämde den sig i onsdags för att resa över hit till Dublin.
Anledningen till att jag köpte den i Sverige var såklart att den då har svenskt tangentbord – något dom irländska butikerna av någon konstig anledning verkar sakna på sina datorer :f


Min nytillkomna tågluffspolare kör Windows XP, har 160 GB hårddisk och har sen ungefär lika fantastiska specifikationer som den datorn som jag hade på mitt rum strax före millennieskiftet. Men den är vit! På utsidan i alla fall…



Min bärbara Sony Vaio gick på fem minuter från att vara en riktigt smidig bärbar dator till att bli en stor och knappt släpbar klump. Min vita skönhet däremot är riktigt smidig, även om den faktiskt är större än vad jag trodde (thats what she said!).



Tyvärr, men storleken har betydelse. Den här avslöjande bilden säger ju allt. Cool hålla i kameran så att det inte blir reflektioner från TVn”-pose ses på TVn där SVT sänder dokumentären ”Världens bästa Kausti”.



Ihopfälld är den minimal och den går nästan att gömma bakom min kulmage. Notera förövrigt den ostrukna, men ändå nytvättade, skjortan (yes)



Framemot kvällen började dock min EEE bli lite trött. Efter att ha somnat emot soffkudden på golvet bestämde jag mig för att det nog var dags att stänga ner för idag. Stackars datorn var väl jetlaggad efter den långa resan hit. Första intrycket är faktiskt över förväntan även om tangentbordet bara känns 90-procentigt. Knapparna är lite lite mindre än vanliga tangentbord, och det märks. Men det är väl bara en vanesak antar jag :)

The truth is… I am Iron man”

Imorgon blir det nog till att kika Iron man 2, så man måste ju ha sett första filmen innan dess. Så Skäggjohan du kan vara lugn nu. Mission accomplished och allt det där – jag har sett ettan.
Måste faktiskt säga att jag blev positivt överraskad av filmen, även om lillebror har den som tvåa (väl?) på sin lista över favoritfilmer och även fast han har hajpat den något enormt sen den släpptes. Tror det är typ den enda filmen han äger och har på DVD också – så mycket gillar han Tony Starks alterego.

Jag vill skriva en recension av filmen, men jag låter bli. Jag vill också ge den en femma i betyg, men jag låter bli det också. Jag kan inte ge den full pott hur mycket jag än vill. Lillebror kommer hata mig, men vissa logiska missar kombinerat med det halvtaskiga slutet sänker filmen litegrann. Ändå får jag ställa mig i kön av människor som ser fram emot tvåan något enormt.

Betyg på Iron man: 4,5”

Så var det då dags. Jag börjar skriva den här recensionen när jag har ägt telefonen i nästan exakt en månad, två dagar, tre timmar och fyra sekunder och det är först nu jag känner att jag börjar bli mogen för att ge er en riktig recension av min Nexus One.

Det är med lite delade känslor jag skriver den här texten. Hur recenserar man någonting man umgåtts såhär nära med under en längre tid? Det är lite som att recensera sitt barn ungefär: Han ser lite ful ut faktiskt, men samtidigt har han en fin insida. Kanske borde han lära sig prata lite tydligare och skippa den där skitfula frisyren, men annars är jag rätt nöjd med honom”.
Det blir lite svårt att skriva någonting elakt om någonting man känner såpass starkt för. Kanske är jag lite av en fanboy, kanske vill jag inte ångra dom 4 500 kronorna jag betalat för telefonen, eller så är jag bara förälskad. Den exakta anledningen är svår att klargöra.

Inför recensionen har jag grubblat mycket över en fråga: Vad är en telefon egentligen? Är det hårdvaran, mjukvaran som finns installerad, mjukvaran som kan installeras eller allt det där tillsammans? En lite rörig fundering, men låt mig förklara:
Telefonen levereras egentligen helt utan vettiga program och funktioner. Visserligen kan du synkronisera telefonen med Google (Gmail, kalender, Buzz och alla tjänster dom har), sen kan du ringa, SMSa och surfa med mobilen, men det är typ allt.
Sen finns det Google Market där du kan ladda hem allt möjligt till telefonen. Nytt tangentbord, ny webbläsare, RSS-läsare (få mina blogginlägg direkt i telefonen ;)) och en massa annat.
Frågan är bara, vad recenserar man egentligen? Telefonen i sig eller telefonen plus alla tilläggsprogram man kan installera? Efter lite betänketid bestämde jag mig för det senare av dom två alternativen.


Startskärmen som den ser ut idag. Gmail, webbläsaren och musikspelaren änvänds mest frekvent. Lite pinsamt med Facebookgenvägen där dock

När jag nu ligger och tänker på telefonens för och nackdelar är det några saker som dyker upp ganska direkt. Eller, nu när jag skrivit ner dom så är det en jävla massa saker som dyker upp :i Fetstil är coolt, så jag ska försöka strukturera upp det här på ett läsbart sätt. Här kommer alltså min recension av dom vanligaste sakerna jag använder på telefonen:

Google Market
Telefonens kunskapscentrum. Här kan du ladda hem nya applikationer till telefonen såsom spel, webbläsare, MSN-klienter, Google Maps och en massa annat kul. Utan Google Market vore telefonen bara en vanlig mobiltelefon, nu är den så mycket mer.
En negativ sak än så länge är att betalapplikationerna inte är tillgängliga i Sverige. Detta ska komma så småningom, eventuellt redan i juni, men än så länge får vi nöja oss med gratisapplikationerna.

Batteritiden
Efter att man installerat alla applikationer och aktiverat 3G-uppkopplingen samtidigt som man har GPSen och WLANet påslagen dygnet runt får man räkna med att telefonen bara orkar med 9-10 timmars användning – sen är batteriet slut. Och då ligger den ändå bara i fickan.
Nu är det där värsta tänkbara scenariot för telefonen, så om du nöjer dig med att inte ha GPSen och WLANet påslaget konstant så kommer du undan med ungefär 14-16 timmars användning. Stänger du sen av 3G-uppkopplingen när du inte behöver den så klarar telefonen ungefär en hel helg på en laddning. Sänker man ljusstyrkan på skärmen kan jag tänka mig att telefonen klarar sig lite längre än så också.

Skärmen
AMOLED-skärmen är helt galet bra. Jag minns fortfarande chocken när jag slog på telefonen och såg den där fyrfärgade-X-animationen som dök upp på telefonen första gången jag startade den. Jag blev helt fascinerad av hur klar skärmen var. Intrycket hänger kvar än idag och enda nackdelen jag har är att skärmen ibland blir lite svår att tyda om det är jätteljust ute (tur man bor på Irland :i). Att visa detta med en bild tagen av en sketen Nokia 5800 är omöjligt, skärmens kvalité är någonting som måste upplevas genom se den i verkligheten.


Alla kontakter finns uppbackade hos Google Contacts och alla mail hämtas direkt från Gmailen

Googlesynkroniseringen
Det här var den andra wow-grejen jag upplevde när jag slagit på telefonen. Efter att ha spenderat en timme med att backa upp min Nokias kontakter hos Google Contacts blev jag helt galet förälskad i det faktum att telefonen automatiskt hade hämtat kontakterna när jag laddade upp dom från Nokian. Inget mer fipplande med att skicka kontakter mellan telefonerna – vilken sjukt efterlängtad feature!

WLAN-krånglet
Allt är inte guld och gröna skogar med telefonen, det ska jag klargöra. Jag satt hemma med telefonen en dag och surfade, dagen efter vägrade telefonen hitta vårat nätverk. Den hittade ALLA grannars nätverk, men inte vårat.
Efter mycket krånglande visade det sig att felet berodde på att eftersom telefonen är från USA så stödjer den bara kanalerna 1-12 när det gäller WLAN. I Europa har vi dock två extra sådana, nämligen kanal 13 och 14. Nu är typ alla routrar inställda på att hoppa fritt mellan alla kanaler, så våran hade nu lagt sig på nummer 13 eller 14 – därför fungerade det inte. Lite onödigt meckigt, men antagligen är det fixat när dom släpper telefonen i Sverige.

3G-meckandet
Efter att ha stoppat i mitt nya 3G-kort från Meteor visade det sig att jag inte alls kunde komma åt surfandet på telefonen via ”automatically detect 3G-settings from network”. Inte fanns inställningarna heller tillgängliga hos operatören eftersom telefonen inte släppts här.
Istället var man tvungen att manuellt mata in surfinställningarna i telefonen, något som var lite meckigt med tanke på att inställningarna ibland ställer om sig utan anledning. Tre gånger har jag nu behövt ändra tillbaka inställningarna eftersom telefonen bytt ut t.ex. wap.mymeteor.ie till wap.mymeteoapndroid och liknande – helt utan anledning. Nån slags bugg, men jag vet inte riktigt vad det beror på (det har gått 1 månaden sen jag började skriva texten, och nu verkar problemet inte ha uppstått på 3-4 veckor).
Efter att ha fått igång 3G-nätverket tog det 10 sekunder – sen rebootade telefonen. Samma sak skedde såfort jag slog på telefonen – 10 sekunder och sen rebootade den igen. 7 omstarter tog det, sen slutade den göra sådär. Sen dess har den inte gjort om det. Minst sagt skumt…

Spelutbudet
Köper du en Nexus One för att spela spel så… nej, gör det bara inte. Spelutbudet på Nexusen är ganska horribelt faktiskt. På den dötiden jag får spelar jag typ Harpan, Papastacker och Labyrinth Lite. Det är typ dom spelen jag hittat som går att spela, och då är dom knappast fantastiska – om än dock underhållande.
En Super Nintendoemulator finns dock tillgänglig, men att spela spel med endast 2 fingrars multitouch blir i stort sett omöjligt. På t.ex. Super Mario kan du gå framåt och hoppa, men att springa fort och flyga går inte eftersom det kräver att du trycker på 3 knappar samtidigt (framåt, springa fort och flaxa).
Överlag är det rätt svårt att spela spel med touchskärm eftersom du inte riktigt har koll på vart du har knapparna. Men det är väl likadant på t.ex. iPhonen, så det är väl kanske inte riktigt ett minus för just Nexusen.


Google Earth, Google Goggles, Google Sky, Google Maps. Google överallt!

Saker som verkade så bra men som blev… sådär
Vissa applikationer som finns tillgängliga på Market verkade fantastiskt lovande. Vissa höll det dom lovade och vissa överraskade positivt, men sen har vi dom där sakerna som inte riktigt blev vad man tänkt sig…
Jag syftar i det här fallet på två specifika applikationer: Layar och telefonens röstsökning.
Layar är ungefär som ett fönster i din telefon. Den tar in kamerans bild – ungefär som en videokamera – men lägger på ett (eller flera?) lager ovanpå bilden. T.ex. kan du, om du tittar genom telefonen, se alla närliggande busshållplatser, lägenheter som är till salu och Youtubevideor som spelats in i närheten. Men… idén är fantastisk, det är den verkligen, men genomförandet är inte ens i närheten av klockrent just nu. Visst, letar du t.ex. busshållplatser i närheten kan du klicka på busshållplatsen och få upp tiderna när bussen går förbi där. Helt fantastiskt genialt.
Men vem vill kunna se Youtubevideor som spelats in i närheten? Jag vill kunna se närmsta restaurang, bra affärer och sånt. Inte massa trams. Men ge programmet lite tid så kommer det garanterat finnas i alla telefoner i framtiden. Potentialen (och coolhetsfaktorn) är enorm här, så jag är hoppfull.
Sen fungerar röstsökningen på telefonen sådär eftersom den oftast inte förstår min fantastiska engelska [?] Nu kan ju felet ligga hos mig också, men oavsett vilket så fungerar applikationen inget vidare.

Uppdateringen av applikationerna
Alla applikationera som finns kan när som helst få en uppdatering utskickad. Då får du upp en notifikation om att uppdateringen finns att hämta. Du måste dock manuellt installera varje uppdatering – detta blir problematiskt om du har många applikationer installerade. Att uppdatera 8-9 applikationer manuellt är otroligt tråkigt och känns väldigt onödigt. Jag skulle vilja ha en uppdaterare som uppdaterar applikationerna automatiskt, men jag förstår att säkerhetsaspekten sätter stopp för det.


Blogg i blogg

Webbläsaren
Dom säger att det finns bättre webbläsare där ute, men den inbyggda webbläsaren som kommer med telefonen är fantastisk. Jag älskar den minst lika högt som jag älskar Big Macen på McDonalds.
Zoomfunktionerna, sidrenderingen, snabbheten och navigeringen – allt är snudd på klockrent. Det är bara en webbläsare, men när den gör allt så bra som den gör kan man inte låta bli att slösurfa så fort man får möjlighet.
Det enda minuset webbläsaren har är att den inte klarar av filuppladdningar. Jag kan inte lägga upp bilder på bloggen med hjälp av den webbläsaren utan måste använda ett separat program.

Andra bra saker som inte riktigt får plats, men ändå platsar
# Google Sky – Fantastisk applikation som visar stjärnhimlen med alla dess planeter och stjärntecken
# Tunewiki – Musikspelare som laddar hem och visar låttexter direkt du börjar spela upp en låt
# chompSMS – SMS-hanterare som underlättar historiken för SMS något enormt (exempel
). Har man väl börjat använda det kan man inte gå tillbaka till vanliga inkorgar
# SwiFTP – Gör så att din telefon blir en FTP-klient vilket gör att du kan komma åt telefonens filer trådlöst direkt via datorn. Underbart för att kopiera över alla bilder man tagit med mobilen till datorn om man inte har sladden tillgänglig.