Close

Category Archives Filmrecension


Har precis sett filmen Scott Pilgrim VS. The World och måste säga att jag är sjukt överraskad. Även om filmen har ett snitt strax över 8 i betyg på IMDB trodde jag inte jag skulle gilla filmen såpass mycket som jag gjorde.
Filmen är en slags TV-spel/verklighetsfilm där Scott Pilgrim träffar en dam och måste besegra hennes 7 evil exes” för att kunna få henne. Alla som är födda på 80-talet och hade något slags intresse i TV-spel kommer älska hur presentationen i filmen är uppbyggd med Zelda: A Link to the Past-musik (w00t!), associationer till Super Mario och egentligen hela TV-spelskulturen.


Jag vill verkligen inte spoila filmen överhuvudtaget, utan jag säger bara som såhär: se den! Den är fantastisk! Inception var en riktigt bra film men jag tycker Scott Pilgrim är minst lika bra – fast på ett annat sätt. Inception känns väldigt mycket ”seriösare” än Scott Pilgrim och väldigt mycket mer Hollywood, Scott Pilgrim känns mer nördigt cool.

Wallace Wells: If you want something bad, you have to fight for it. Step up your game, Scott. Break out the L-word.
Scott Pilgrim: Lesbian?
Wallace Wells: The other L-word.
Scott Pilgrim: …Lesbians?


Det finns så många associationer jag vill plocka upp, så många fantastiska citat, sköna karaktärer och så sköna specialeffekter jag vill ta upp men jag låter bli. Dock måste jag nämna att fightingscenen med det röda svärdet i slutet är den ballaste fightingscenen jag någonsin sett. Jag vill också kunna slåss!

Betyg på Scott Pilgrim VS. The World: 5


Igår kikades Robin Hood på bio med ett antal pellejönsar från jobbet. Jag, Peo, Skäggjohan, Esa, Isgren, Amanda, Veronica, Sören och n00b-Fredrick var alla närvarade under denna premiärdag. Murat fick PMS under dagen, så han stannade hemma och gick och lade sig vid typ 18-tiden istället. Får peppa upp honom imorgon genom några stärkande ord istället (yes)

Filmen ja, vi kan säga som så att Murre missade någonting när han inte var där. Han missade en svag känsla av besvikelse, en svettig biolokal och en halvsovande Isgren. Det var typ det. Filmen haussades (coolt ord) till en fyrpoängare av Aftonbladet, men jag kände mest en svag smak av besvikelse i munnen när jag sett klart den. Det hände egentligen inte så jättemycket i filmen samtidigt som jag tycker den var alldeles för lång. Sen fanns där ingen Scarlett Johansson som man kunde vila ögonen på heller. Lite av en besvikelse helt enkelt.
Jag gillade dock slutet, och utan att spoila för mycket jag jag säga att jag aldrig sett ett slut som garanterat en uppföljare lika mycket som den här filmen. Sagan om Ringen släng dig i väggen – här snackar vi ännu mer obvious.



Värt att nämna är annars det faktum att det faktiskt finns lösgodis på Irland! Inga sega råttor, inga Center, inga skumbananer, inga Mars, inga Ferraribilar och knappt nån sort som jag tycker om mer än stekta ägg-godisarna, men ändå finns det lösgodis.
Priset däremot, det är horribelt. I Sverige ryggar man tillbaka när priset går över 8 kronor per hekto, här ligger hektopriset strax över priset på guld. 1,85 euro per hekto tar dom för det halvsunkiga godiset ._o Då saknas alltså alla dom vitala godissorterna man vill ha i en godispåse…
Isgrens min visar tydligt hur besvikna vi var på priset. Ändå kunde man inte låta bli att köpa lite…
Ovan nämnda snubbe somnade förövrigt under filmen också, något som säger lite om hur actionspäckad den stundtals var.

Betyg på Robin Hood: 3

Har precis varit och sett Iron man 2 och jag måste säga att jag blev förvånansvärt överraskad av filmen. Jag hade höga förhoppningar, men måste erkänna att jag blev faktiskt riktigt besviken. Iron man ett var riktigt riktigt bra, tvåan är mest en besvikelse. Tyvärr…

Jag gillade att dom i alla fall behållt humorn från första filmen. Tony Stark skämtar friskt med allt och alla. Nämnas måste också namnet på micromissilen som installeras under filmen – jag skrattade faktiskt till lite högt för mig själv.

Men för att återgå till något viktigare så var handlingen tyvärr riktigt sunkig. Många av scenerna kändes mest ihopslängda för att ge oss specialeffektsporr – helt utan tanke bakom. Racingbanan, piskorna, Iron man-dräkten och massa annat var så snyggt gjort att jag bara satt och dreglade, men det bidrog ändå inte till speciellt mycket då handlingen som sagt var under all kritik.

Betyg på Iron man 2: 2

Nej, det som räddar filmen från riktigt dåligt betyg heter Scarlett Johansson
. Maken till hetare brud får man leta läääänge efter.

Betyg på Scarlett Johansson: 5

The truth is… I am Iron man”

Imorgon blir det nog till att kika Iron man 2, så man måste ju ha sett första filmen innan dess. Så Skäggjohan du kan vara lugn nu. Mission accomplished och allt det där – jag har sett ettan.
Måste faktiskt säga att jag blev positivt överraskad av filmen, även om lillebror har den som tvåa (väl?) på sin lista över favoritfilmer och även fast han har hajpat den något enormt sen den släpptes. Tror det är typ den enda filmen han äger och har på DVD också – så mycket gillar han Tony Starks alterego.

Jag vill skriva en recension av filmen, men jag låter bli. Jag vill också ge den en femma i betyg, men jag låter bli det också. Jag kan inte ge den full pott hur mycket jag än vill. Lillebror kommer hata mig, men vissa logiska missar kombinerat med det halvtaskiga slutet sänker filmen litegrann. Ändå får jag ställa mig i kön av människor som ser fram emot tvåan något enormt.

Betyg på Iron man: 4,5”

Hur påbörjar man en recension om någonting så fantastiskt att man inte vill förstöra det? Just nu spelas Queens låt Killer Queen i bakgrunden och filmen Up tog slut för ungefär 5 minuter sedan. Jag är tagen, helt klart.

Jag hatar verkligen när folk höjer filmer till skyarna (höhö, filmhumor) eftersom det nästan alltid slutar med att jag blir besviken efter att ha sett filmen. Det är alltid bättre att se en film helt utan förväntningar. Då slipper man bli besviken på filmen om den är dålig samtidigt som det finns en hyfsad chans att man kan bli positivt överraskad.
Men har man bara hört lovord om en film så kan den som bäst leva upp till förväntningarna – den kan aldrig överträffa dom. Trodde jag i alla fall…

Carl är en gammal man som gift sig
med sin ungdomskärlek Ellie. Dom träffades när dom var 6-7 år och har levt tillsammans sen dess.
Både Ellie och Carl är fruktansvärt intresserade i äventyr, mer specifikt en äventyrare vid namn Charles Muntz
.

Herr Muntz upptäckte ett ställe som kallas Paradise Falls
i Sydamerika när Carl och Ellie båda var små. Efter att ha sett videor från stället bestämmer sig Carl och Ellie för att dom nångång ska åka till Paradise Falls tillsammans.
Dom börjar spara pengar i en burk men p.g.a. vissa omständigheter så blir burken aldrig full – dom båda kommer aldrig iväg på sin resa innan Ellie dör.


Åren går och Carl blir ännu äldre. Han pensionerar sig från sitt arbete som ballongförsäljare. En dag knackar en ödesmarksutforskare (typ scout) vid namn Russel på hans dörr. Russel är en medalj från att bli uppflyttad till seniorgruppen inom ödesmarksutforskarna – det enda han behöver är en ”Hjälp en gammal person”-utmärkelsen. Carl har dock hunnit bli en sur gammal gubbe och han vill inte ha med ungen att göra, så han lurar iväg Russel ganska snabbt…



Alla tomter omkring Carls hus har precis köpts upp av en affärsman som vill bygga någonting annat där Carl nu bor. Carl vägrar dock sälja sitt hus. Men efter att han slagit ner en byggnadsarbetare blir han tvingad av en domstol att sälja sin tomt och flytta till ett ålderdomshem.
Den gamla gubben vägrar dock göra detta, så han spenderar sin sista natt i huset med att blåsa upp sisådär en miljon heliumballonger som han binder fast i golvet på sitt hus. När ålderdomshemmets personal kommer morgonen efter för att hämta honom släpper han helt enkelt ut sina ballonger vilket gör att huset lossnar från grunden och flyger iväg.

Carl tar sikte på Paradise Falls och sätter sig sen i sin favoritfåtölj för att slappna av en stund. Då, när huset är några kilometer upp i liften, knackar det plötsligt på dörren…

Jag tror kritikerna nu. Jag stämmer in i hyllningskören och hyllar filmen. Jag tyckte Wall-E var genial, jag tyckte Ratatouille var skitbra och jag älskade verkligen Hitta Nemo. Men Up är bättre än alla dom där tillsammans…
Nu lyfter jag filmen till skyarna och ökar risken för att någon därute kommer bli besviken. Jag hoppas verkligen inte att ni blir besvikna, för i så fall måste jag nog säga upp min (eventuella) vänskap med er. Man kan inte bli besviken på ett mästerverk som Up. Det går inte.



Jag tänkte ta upp alla dom sakerna jag noterat om filmen men jag låter bli. Den här filmen är den enda filmen där jag faktiskt blivit fascinerad av bakgrundsmusiken – den är magisk och passar alltid in perfekt. Man lägger märke till den sådär lagom mycket att musiken höjer filmen utan att det förstör.
Samtidigt är humorn är briljant. Jag vill verkligen inte spoila något men när Russel knackar på dörren för andra gången i filmen så spottade jag kex över hela datorskärmen :i Meningar som ”Most people take the plane, but you are smarter – you can watch TV and stuff” sitter så klockrent att det gör ont.

Jag hade tårar i ögonen i slutet av filmen. Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte riktigt varför tårarna kom. Var det för att filmen slutade som den gjorde, eller var det för att jag inte ville att den skulle ta slut?

För att sammanfatta filmen med tre ord: Se den påengång!

Betyg: <3 <3 <3 <3 <3

Jag såg precis filmen Land of the Lost som en del av mitt dygnsvändande. Filmen handlar om en herre vid namn doktor Rick Marshall som lyckas göra bort sig på TV och på så vis bli av med alla bidrag för sin forskning kring tidsresande. Han får därför lov att ta jobb som lärare på en lågstadieskola.

Några år senare blir han kontaktad av en tjej vid namn Holly. Holly har studerat Marshalls arbete med tidsmaskinen och på egen hand kommit fram till att maskinen antagligen är det största som någonsin (nästan) uppfunnits (lite kalkonvarning här [?]). Därför övertalar hon Marshall att utveckla klart tidsmaskinen så att dom kan testa den. Såklart går allting fel, och dom båda hamnar, tillsammans med en white trash-snubbe vid namn Will, i en mellanvärld där nutid blandas med forntid.
Där stöter dom bland annat på en T-Rex, några apmänniskor och en massa utomjordingar.



T-Rexen, som snart får namnet Grumpy (översatt blir det ungefär ”Tjurig”), är helt sjukt snyggt animerad. Jag fick Jurassic Park-vibbar direkt jag såg den, och dom släppte aldrig. Det är helt sjukt vad man kan göra med några (tusen?) datorer egentligen.
Apmänniskorna är väl inget speciellt, en människa i en hårig dräkt ungefär. Inte speciellt övertygande, men det blir värre…



Nu spoilar jag filmen lite, men efter ett tag stöter dom på en massa utomjordingar. Dom är så fantastiskt dåligt gjorda att man nästan vill gråta. Det syns inte på bilden där hur fula dom egentligen är, men dom är vanliga skådespelare utklädda i någon slags gummidräkt. Det ser verkligen fruktansvärt töntigt ut. Dräkterna sänkte definitivt betyget på filmen ett snäpp.



Huvudrollsinnehavaren Will Ferrell kör som vanligt sina överdrivna ”häll någonting starkt i ögonen, klaga lite på det, och häll sen lite mer för att det kanske går över då”-skämt. Det känns som att han måste överdriva så fruktansvärt i varje film han är med i.

Ta scenen med myggan t.ex: Det sitter en dinosauriemygga på hans axel och suger i sig massa blod från honom. Tillslut blir Will helt vit i ansiktet av blodförlusten (helt normalt kan jag tänka mig), och man tror scenen är över när myggan försvinner ner bakom honom.
Efter 5 sekunder ser man att Will böjer sig framåt och blottar en mygga som har sugit i sig 5 liter blod ungefär (finns det ens så mycket blod i en människokropp?). Det är så onödigt överdrivet så att det bara blir töntigt.
Många av skämten är så genomskinliga att man inte ens blir överraskad och skrattar, utan mest tar sig för pannan i besvikelse.



MEN. När Ferrell INTE överdriver sådär fantastiskt mycket är han genial. Fightingscenen i slutet där han gör en cool ”kasta dig åt sidan för att ta vapnet”-rullning är redan en klassiker hos mig.
Överlag skrattade jag hyfsat mycket åt hans skämt ändå. Det är bara synd att han ska överdriva många av scenerna så fruktansvärt mycket :_



Sen måste jag nämna limousine-Hummer-scenen också. Det är grafikporr på hög nivå för oss nördar. Det är helt galet hur snyggt gjort den scenen är. Jag torkar fortfarande dregel på golvet fastän det gått 15 minuter sen jag såg filmen.

Jag har lite svårt att betygsätta filmen. Den varierade från en fyra ner till en etta, men jag får nog säga att om jag skulle ge filmen ett betyg från gymnasiet skulle det bli ett svagt G.

Betyg på Land of the Lost: [!][!][!/][!/][!/]


Jag såg filmen Baksmällan för någon dag sedan. Kort förklarat så handlar filmen om en svensexa som går lite snett. Doug och hans tre kompisar super till i Las Vegas och morgonen efter så är det bara dom 3 kompisarna kvar (dom på bilden). Doug är borta.

Eftersom Doug ska gifta sig om 2 dagar är det lite bråttom – dom måste hitta honom. På grund av att den tjocka, fula kompisen i gänget (till vänster på bilden) lagt rohypnol i deras sprit kvällen innan (han trodde det var en partydrog) så minns ingen av dom dock speciellt mycket av vad som hände under natten.
Det dom vet är att hela hotellsviten dom hyrt (för 4200 dollar) nu är överfylld med saker, att det ligger en baby i garderoben (som inte är deras), att det finns en tiger på toaletten och att dom måste hitta Doug innan hans flickvän får reda på något.

Jag fullkomligt älskade den här filmen. Den var genial på ett konstigt diskret sätt. Scenen där tjockisen gör hansgester med babyn vid frukostbordet är redan en klassiker :i
Egentligen tror jag inte filmen är så bra, men jag älskade den i alla fall. Skämten var inte överdrivna, utan dom höll en bra nivå samtidigt som filmen aldrig blev tråkig. Scenen där dom blir påkörda av en bil från sidan är förövrigt sjukt häftigt filmad…

Filmen är snudd på Eurotrip-klass
och alla ni som ännu inte sett Baksmällan ännu borde släppa allt ni gör och sen… öh… ”köpa” filmen för att se den!

Betyg på Baksmällan: [!][!][!][!][!2]

Kollade nyss filmen Balls Out: Gary the Tennis Coach. Filmen handlar om en kille vid namn Gary, spelad av Sean William Scott (Stifler i American Pie). Denna Gary ville tidigare bli tennisproffs, men pga hans far och lillebror blev det inte så. Nu jobbar Gary som vaktmästare på en skola.
Han ställer en dag upp som hjälptränare för skolans tennislag och när den ordinarie tränaren dör nästan direkt efteråt så får Gary, tillsammans med en kemilärare, ta över som tränare för laget.

Jag förstod mig verkligen inte på filmens humor. Den var väldigt lik humorn i Nacho Libre. Väldigt konstig, och jag har lite svårt för den där sortens skämt… Det var allt från 8-åriga flickor med AIDS till ”kineser kan inte lära sig engelska”-skämt och stundtals var filmen faktiskt pinsamt dålig.
Stifler i huvudrollen gör inte heller någon av sina bästa filmer, så betyget blir inte jättehögt. Det fanns dock vissa scener som var riktigt bra, så dom höjer betyget lite.
Lillebror, och framförallt hans tant, verkade dock gilla filmen. Kanske börjar jag bara bli gammal? :@

[!][!][!2][!/][!/]

Jag, Jake och Perra var iväg och såg Sommaren med Göran på bio igår. En film som faktiskt var över förväntan. En svensk komedi som någon pratar positivt om – vem hade kunnat tro det?

Filmen handlar om en halvt misslyckad kille vid namn Göran. Hans jobb är att planera event för företag och Göran hatar sitt jobb.
Han friar till sin flickvän i början av filmen, och lyckas då få henne att svälja förlovningsringen, för att efter några minuters bråk se henne gå sin väg skrikandes orden ”jag vill aldrig mer se dig”. Göran är typexemplet av en riktig förlorare.
Direkt börjar jakten på nästa tjej. Göran vill inget annat än att hitta den ”rätta” och gifta sig med henne, men till skillnad från sin kompis Alex så nöjer sig Göran inte med en 90-procentig flickvän. Allt ska vara perfekt.

Under filmens gång hinner Göran med en massa jobbiga situationer och det var många gånger man blev positivt överraskad över hur bra den här filmen faktiskt var.
Nu ställs jag inför ett dilemma. Om jag berättar hur bra den här filmen faktiskt var så kommer alla ha skithöga förväntningar på filmen, och den kommer inte alls verka lika bra som den faktiskt är. Jag förväntade mig en okej film som bäst, men fick någonting mycket bättre än så.

Problemet med filmen var bara det att den var väldigt berg-och-dalbanig. Början av filmen var riktigt bra, sen gick filmen i ide under en ganska lång stund. Sen ryckte den till ett tag igen för att strax efteråt presentera den otroligt töntiga karaokescenen som förstörde stämningen totalt.

Filmen var alltså ganska ojämn, men jag rekommenderar ändå er att se den. Peter Magnusson i huvudrollen är stundtals äckligt bra. Sättet han klarar sig ur konfrontationen med Alex flickvän i slutet av filmen är ju så roligt, men samtidigt pinsamt, att man inte vet om man ska skratta eller tycka synd om honom :i

Betyget är svårt att ge, och jag tänkte ge filmen 3,75/5. Men eftersom jag inte kan ge ut ,75 så får jag avrunda uppåt och ge filmen en fyra av fem möjliga.

Betyg på Sommaren med Göran: [!][!][!][!][!/]

Här kommer då den utlovade recensionen av Harry Potter and the Half-Blood Prince:

Det är ju alltid svårt att recensera en film som är baserad på en bok när man inte ens läst boken, så den delen låter jag min brors reaktioner sköta. Med tanke på att han både klagade, stönade och gäspande under filmens första timme, samtidigt som han viskade ”sådär står det INTE i boken” ungefär 27 gånger så antar jag att boken och filmen i sig inte hänger ihop speciellt mycket.
Jag som har rutin (och alltså inte slösar min dyrbara fritid med att läsa) slapp ju däremot detta problem – jag hade inga förväntningar på filmen, och jag visste egentligen inte mycket mer än att Voldemort var dum, Harry var hjälten och att Emma Watson var sjukt het.



När man ser tillbaka på filmen idag så tänker jag på hur seg början egentligen var. Det hände ju inte ett skit under den första 1,5 timmen egentligen – ändå tyckte jag att det var spännande hela tiden. Spännande och brunt. VARENDA hus dom befann sig i var nämligen antingen helt brunt invändigt, eller så var det grått. Inga glada färger där inte.
Detta genomsyrar egentligen hela filmen. 90% av alla scener i filmen är ju egentligen jättedystra och mörka, men på nåt sätt blir man fascinerad ändå. Lillebror grät av besvikelse och damen bredvid mig gäspade, men jag gillade varenda liten scen :)

Jag ska försöka att inte berätta för mycket av filmen, så jag berättar slutet direkt: Voldemort får vingar och spränger Hogwarts i slutet av filmen… Det där hade nästan varit kul om Harry Potter inte varit baserad på en bok som ALLA verkar ha läst. Då hade ni kanske kunnat gå på det [?]



Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om filmen. Det händer faktiskt sjukt lite under dom 2,5 timmarna som filmen pågår. Ändå är filmen riktigt bra. Jag ska som sagt inte förstöra för er som vill se filmen, så jag nöjer mig med att sammanfatta några plus och minus från filmen:


Plus
* Emma Watson – Filmens höjdpunkt #1
* Scenen där en dopad Harry stöter på en bladstjälande professor – filmens höjdpunkt #2
* Ron
* Specialeffekterna (coolt med svävande saker, brinnande sjöar osv)
* Professorn Snigelhorn
* Rons galna fruntimmer Lavender


Minus
* Ginny – Snyggast på skolan, knappast
* Lillebrors bokläsande/klagomål
* Specialeffekterna (vad tillförde förstör-bron-scenen i början lixom?)
* Snigelhorn – kunde dom inte kommit på ett bättre namn?


Filmen i sig var annars över förväntan. Jag är som sagt inget Harry Potter-fan, så om ni läst böckerna kanske ni tycker annorlunda, men filmen är helt klart sevärd.

Betyg på Harry Potter and the Half-Blood Prince: [!][!][!][!][!2]
12