Close

Category Archives Filmrecension


Har precis sett filmen Scott Pilgrim VS. The World och måste säga att jag är sjukt överraskad. Även om filmen har ett snitt strax över 8 i betyg på IMDB trodde jag inte jag skulle gilla filmen såpass mycket som jag gjorde.
Filmen är en slags TV-spel/verklighetsfilm där Scott Pilgrim träffar en dam och måste besegra hennes 7 evil exes” för att kunna få henne. Alla som är födda på 80-talet och hade något slags intresse i TV-spel kommer älska hur presentationen i filmen är uppbyggd med Zelda: A Link to the Past-musik (w00t!), associationer till Super Mario och egentligen hela TV-spelskulturen.


Jag vill verkligen inte spoila filmen överhuvudtaget, utan jag säger bara som såhär: se den! Den är fantastisk! Inception var en riktigt bra film men jag tycker Scott Pilgrim är minst lika bra – fast på ett annat sätt. Inception känns väldigt mycket ”seriösare” än Scott Pilgrim och väldigt mycket mer Hollywood, Scott Pilgrim känns mer nördigt cool.

Wallace Wells: If you want something bad, you have to fight for it. Step up your game, Scott. Break out the L-word.
Scott Pilgrim: Lesbian?
Wallace Wells: The other L-word.
Scott Pilgrim: …Lesbians?


Det finns så många associationer jag vill plocka upp, så många fantastiska citat, sköna karaktärer och så sköna specialeffekter jag vill ta upp men jag låter bli. Dock måste jag nämna att fightingscenen med det röda svärdet i slutet är den ballaste fightingscenen jag någonsin sett. Jag vill också kunna slåss!

Betyg på Scott Pilgrim VS. The World: 5


Igår kikades Robin Hood på bio med ett antal pellejönsar från jobbet. Jag, Peo, Skäggjohan, Esa, Isgren, Amanda, Veronica, Sören och n00b-Fredrick var alla närvarade under denna premiärdag. Murat fick PMS under dagen, så han stannade hemma och gick och lade sig vid typ 18-tiden istället. Får peppa upp honom imorgon genom några stärkande ord istället (yes)

Filmen ja, vi kan säga som så att Murre missade någonting när han inte var där. Han missade en svag känsla av besvikelse, en svettig biolokal och en halvsovande Isgren. Det var typ det. Filmen haussades (coolt ord) till en fyrpoängare av Aftonbladet, men jag kände mest en svag smak av besvikelse i munnen när jag sett klart den. Det hände egentligen inte så jättemycket i filmen samtidigt som jag tycker den var alldeles för lång. Sen fanns där ingen Scarlett Johansson som man kunde vila ögonen på heller. Lite av en besvikelse helt enkelt.
Jag gillade dock slutet, och utan att spoila för mycket jag jag säga att jag aldrig sett ett slut som garanterat en uppföljare lika mycket som den här filmen. Sagan om Ringen släng dig i väggen – här snackar vi ännu mer obvious.



Värt att nämna är annars det faktum att det faktiskt finns lösgodis på Irland! Inga sega råttor, inga Center, inga skumbananer, inga Mars, inga Ferraribilar och knappt nån sort som jag tycker om mer än stekta ägg-godisarna, men ändå finns det lösgodis.
Priset däremot, det är horribelt. I Sverige ryggar man tillbaka när priset går över 8 kronor per hekto, här ligger hektopriset strax över priset på guld. 1,85 euro per hekto tar dom för det halvsunkiga godiset ._o Då saknas alltså alla dom vitala godissorterna man vill ha i en godispåse…
Isgrens min visar tydligt hur besvikna vi var på priset. Ändå kunde man inte låta bli att köpa lite…
Ovan nämnda snubbe somnade förövrigt under filmen också, något som säger lite om hur actionspäckad den stundtals var.

Betyg på Robin Hood: 3

Har precis varit och sett Iron man 2 och jag måste säga att jag blev förvånansvärt överraskad av filmen. Jag hade höga förhoppningar, men måste erkänna att jag blev faktiskt riktigt besviken. Iron man ett var riktigt riktigt bra, tvåan är mest en besvikelse. Tyvärr…

Jag gillade att dom i alla fall behållt humorn från första filmen. Tony Stark skämtar friskt med allt och alla. Nämnas måste också namnet på micromissilen som installeras under filmen – jag skrattade faktiskt till lite högt för mig själv.

Men för att återgå till något viktigare så var handlingen tyvärr riktigt sunkig. Många av scenerna kändes mest ihopslängda för att ge oss specialeffektsporr – helt utan tanke bakom. Racingbanan, piskorna, Iron man-dräkten och massa annat var så snyggt gjort att jag bara satt och dreglade, men det bidrog ändå inte till speciellt mycket då handlingen som sagt var under all kritik.

Betyg på Iron man 2: 2

Nej, det som räddar filmen från riktigt dåligt betyg heter Scarlett Johansson
. Maken till hetare brud får man leta läääänge efter.

Betyg på Scarlett Johansson: 5

The truth is… I am Iron man”

Imorgon blir det nog till att kika Iron man 2, så man måste ju ha sett första filmen innan dess. Så Skäggjohan du kan vara lugn nu. Mission accomplished och allt det där – jag har sett ettan.
Måste faktiskt säga att jag blev positivt överraskad av filmen, även om lillebror har den som tvåa (väl?) på sin lista över favoritfilmer och även fast han har hajpat den något enormt sen den släpptes. Tror det är typ den enda filmen han äger och har på DVD också – så mycket gillar han Tony Starks alterego.

Jag vill skriva en recension av filmen, men jag låter bli. Jag vill också ge den en femma i betyg, men jag låter bli det också. Jag kan inte ge den full pott hur mycket jag än vill. Lillebror kommer hata mig, men vissa logiska missar kombinerat med det halvtaskiga slutet sänker filmen litegrann. Ändå får jag ställa mig i kön av människor som ser fram emot tvåan något enormt.

Betyg på Iron man: 4,5”

Hur påbörjar man en recension om någonting så fantastiskt att man inte vill förstöra det? Just nu spelas Queens låt Killer Queen i bakgrunden och filmen Up tog slut för ungefär 5 minuter sedan. Jag är tagen, helt klart.

Jag hatar verkligen när folk höjer filmer till skyarna (höhö, filmhumor) eftersom det nästan alltid slutar med att jag blir besviken efter att ha sett filmen. Det är alltid bättre att se en film helt utan förväntningar. Då slipper man bli besviken på filmen om den är dålig samtidigt som det finns en hyfsad chans att man kan bli positivt överraskad.
Men har man bara hört lovord om en film så kan den som bäst leva upp till förväntningarna – den kan aldrig överträffa dom. Trodde jag i alla fall…

Carl är en gammal man som gift sig
med sin ungdomskärlek Ellie. Dom träffades när dom var 6-7 år och har levt tillsammans sen dess.
Både Ellie och Carl är fruktansvärt intresserade i äventyr, mer specifikt en äventyrare vid namn Charles Muntz
.

Herr Muntz upptäckte ett ställe som kallas Paradise Falls
i Sydamerika när Carl och Ellie båda var små. Efter att ha sett videor från stället bestämmer sig Carl och Ellie för att dom nångång ska åka till Paradise Falls tillsammans.
Dom börjar spara pengar i en burk men p.g.a. vissa omständigheter så blir burken aldrig full – dom båda kommer aldrig iväg på sin resa innan Ellie dör.


Åren går och Carl blir ännu äldre. Han pensionerar sig från sitt arbete som ballongförsäljare. En dag knackar en ödesmarksutforskare (typ scout) vid namn Russel på hans dörr. Russel är en medalj från att bli uppflyttad till seniorgruppen inom ödesmarksutforskarna – det enda han behöver är en ”Hjälp en gammal person”-utmärkelsen. Carl har dock hunnit bli en sur gammal gubbe och han vill inte ha med ungen att göra, så han lurar iväg Russel ganska snabbt…



Alla tomter omkring Carls hus har precis köpts upp av en affärsman som vill bygga någonting annat där Carl nu bor. Carl vägrar dock sälja sitt hus. Men efter att han slagit ner en byggnadsarbetare blir han tvingad av en domstol att sälja sin tomt och flytta till ett ålderdomshem.
Den gamla gubben vägrar dock göra detta, så han spenderar sin sista natt i huset med att blåsa upp sisådär en miljon heliumballonger som han binder fast i golvet på sitt hus. När ålderdomshemmets personal kommer morgonen efter för att hämta honom släpper han helt enkelt ut sina ballonger vilket gör att huset lossnar från grunden och flyger iväg.

Carl tar sikte på Paradise Falls och sätter sig sen i sin favoritfåtölj för att slappna av en stund. Då, när huset är några kilometer upp i liften, knackar det plötsligt på dörren…

Jag tror kritikerna nu. Jag stämmer in i hyllningskören och hyllar filmen. Jag tyckte Wall-E var genial, jag tyckte Ratatouille var skitbra och jag älskade verkligen Hitta Nemo. Men Up är bättre än alla dom där tillsammans…
Nu lyfter jag filmen till skyarna och ökar risken för att någon därute kommer bli besviken. Jag hoppas verkligen inte att ni blir besvikna, för i så fall måste jag nog säga upp min (eventuella) vänskap med er. Man kan inte bli besviken på ett mästerverk som Up. Det går inte.



Jag tänkte ta upp alla dom sakerna jag noterat om filmen men jag låter bli. Den här filmen är den enda filmen där jag faktiskt blivit fascinerad av bakgrundsmusiken – den är magisk och passar alltid in perfekt. Man lägger märke till den sådär lagom mycket att musiken höjer filmen utan att det förstör.
Samtidigt är humorn är briljant. Jag vill verkligen inte spoila något men när Russel knackar på dörren för andra gången i filmen så spottade jag kex över hela datorskärmen :i Meningar som ”Most people take the plane, but you are smarter – you can watch TV and stuff” sitter så klockrent att det gör ont.

Jag hade tårar i ögonen i slutet av filmen. Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte riktigt varför tårarna kom. Var det för att filmen slutade som den gjorde, eller var det för att jag inte ville att den skulle ta slut?

För att sammanfatta filmen med tre ord: Se den påengång!

Betyg: <3 <3 <3 <3 <3