Close

Category Archives Allmänt klagande


Helgen har varit en enda stor katastrof. Inte känslomässigt, inte fysiskt men väl ekonomiskt. Eller jo, lite fysiskt också. Kort sammanfattat: jag äter alldeles för mycket restaurangmat.
Det är inte ens så att jag är dålig på att laga mat, jag har matlådor innehållandes köttbullar med mos, korv stroganoff och spaghetti med köttfärssås liggandes i frysen men ändå rycks jag med i det här med Nu går vi ut och äter för att… umgås”. Det är inte så att jag klagar egentligen, det är trevligt att träffa folk och käka lite och om det som Anna Skipper sa stämmer med ”Du blir vad du äter” så kommer jag antagligen bli en biff rätt snart. Det är ju inte helt fel trots allt.

Men samtidigt tror jag Lyxfällan-snubbarna skulle skälla ut mig rätt rejält om dom såg min ”budget”. Räknade lite snabbt på det nu, och jag ser att jag har käkat ute för tretusentre kronor. Då har det gått 14 dagar av månaden. Det skulle alltså innebära en totalkostnad på över 6 000 kronor den här månaden om jag fortsatte såhär. Det är väl typ så mycket som en fembarnsfamilj käkar för? Inte helt okej, och dessutom har jag inte räknat med den ”vanliga” maten i den summan heller. Lägg på minst en tusenlapp där så närmar vi oss verkligheten. Och folk klagar på att röka är dyrt? :f

Nåja, jag har i alla fall lagt undan några tusenlappar den här månaden. Till nästa månad känner jag att det blir ett litet löfte att inte lägga ut mer än 3 000 kronor på restaurangkäkande. Visst, det är ett dagens i-landsproblem och jag skulle kunna sätta 0 kronor för nästa månad om jag vill men man får vara lite realistisk ändå. ”

Jag minns ett tidigare liv. Ett liv där min ålder var långt under 18, ett liv där jag hade framtiden framför mig och ett liv där jag faktiskt var en ganska glad skit. En glad skit med en cykel. Det är nu mer än 6 år sedan men det var en härlig tid. Jag cyklade överallt oavsett vart jag skulle, jag tränade minst en gång om dagen och orken tog aldrig slut.

Sen kom körkortet.

Sen dess har jag inte cyklat mer än 5 gånger – och det var ändå 4 år sen jag tog det där jäkla kortet! Majoriteten av dom cykelturerna jag tagit sen dess var när jag krockade bilen och inte hade något annat sätt att ta mig till träningarna. Av vad jag minns så var det inte så farligt då heller, men nu har jag faktiskt inte ens någon aning om jag ens äger en cykel. Jag tror jag har (hade?) en blå gubbcykel” hemma i Sverige men jag är inte alls säker.

Idag blev jag i alla fall av med oskulden med en cykel på Irland. Alltså, inte på nåt snuskigt vis utan Robins cykel tog min cykeloskuld här på Irland. Jag hade cookie friday vilket innebär att jag måste bjuda mina arbetskamrater på kakor och jag glömde kakorna hemma. Därför fick jag vackert cykla hem och hämta dom under min 30 minuter långa lunchrast.

Jag fick några olika intryck från cykelturen…

# Robin är antingen jättekort eller så sitter han helt mongo på sin cykel. Det gör att man får cykla med benen i 90 graders vinkel när man trampar vilket gör cyklandet 200 gånger jobbigare.
# Jag har passerat min fysiska peak. Det går bara utför nu.
# Motvind är fortfarande en idiotisk uppfinning.
# Sadlar är värdelösa att sitta på. Ge mig en cykel med en fåtölj på tack!

Jag hade tidigare en väldigt stor lust att köpa mig en cykel. Man får en helt okej cykel för ungefär 1 000 – 1 500 kronor här men efter dagens eskapader så har jag kommit fram till en sak:

Cykeln kommer aldrig kunna ersätta taxin.

Skum dag idag. Är både glad som fan, arg som ännu mer fan och trött som ännu mer ännu mer fan. Sen skriver jag fan också, förlåt mamma.
Nåja, gårdagen spenderades med ett antal extrakalorier, bio, människor, alldeles för mycket snack och en fåtölj. Vi var några från jobbet som gick på bio här i Blanchardstown för att se en, för mig, helt okänd film.
Förväntningarna på filmen var för egen del ungefär lika höga som förväntningarna jag har på jobbet en vardag klockan 06:35 när jag kliver ur sängen för att åka till jobbet och jobba. Jag hade ingen aning om vad filmen ens hette förrän jag stod 3 meter från kassan och kom på att det kunde vara en bra idé att faktiskt veta vad filmen jag skulle beställa biljetter till hette.

Insepschijon” uttalades namnet i alla fall och det sa mig inte heller ett skit. Jag visste inte ens vad ordet betydde [?] Inception är tydligen motsatsen till att ta sig in i någon annans drömmar och sno deras idéer. Fattar ni?

Inte jag heller. Eller jo, nu efter att ha sett filmen fattar jag. Och att förklara filmen låter helt rubbat eftersom filmen är helt rubbad. Det går inte att förklara en film som handlar om en persons dröm i en dröm i en dröm. Typ.
Den handlar i alla fall om att Leonardo Di Caprios karaktär måste utföra en plantering av en idé i huvudet på en person som inte själv får bli medveten om att någon fått honom att tänka tanken. Detta gör han genom att… alltså, se filmen istället. Det här går inte.
Lite overkligt dock att det inte fanns en enda lättklädd dam i nån av metadrömmarna (meta – ett asballt prefix som jag aldrig får använda i text). Hade någon av damerna, gärna hon i baren eller arkitekten, varit lite mer lättklädd hade filmen varit en femma. Eller Scarlet. Hon kunde fått en egen plats i filmen bara för att se het ut.

Betyg på Inception: 4,5

Efter filmen bestämdes det att vi skulle bege oss hem till Robin, Oscar och vilka som nu bodde där. Vi tog taxin dit, Robin låser upp dörren och vi går in. Tydligen hade två team-mates brutit sig in i deras lägenhet, börjat fest och typ hunnit avsluta festandet lite halvt när vi kom in. Mitt i hallen låg nämligen en Johan som var helt väck och agerade dörrmatta. Vi väckte honom, han sa hej och gick sen in i köket, drog en handduk över sig och somnade sen om. Starkt jobbat där Johan!

Annars måste jag nämna att jag tagit upp Zelda – A Link to the Past igen. Just nu spelas det frekvent på jobbet för att få tiden att gå lite fortare (FUUU surfförbudet :z). Har fått lön för att klara dom två första borgarna hittills, men det finns fortfarande 10 borgar (eller säkert 50-100 euro i lön:z) kvar att ta av.

Visste ni förresten att min parfym i kombination med en ny T-shirt tydligen luktar flygplan? Märkte det precis. För er som undrar alltså…

Nåt som är ännu mer chockerande är att min mor har börjat spela golf :n Mamma, fröken ”jagskaladrigbörjaspelagolf!” har på allvar börjat träna för en kommande karriär som golfproffs. Jag som själv är golffrälst (jadå Oscar, vi skaaa golfa innan du åker) är starkt positiv till den här utvecklingen och det verkar rulla på ganska bra för henne. Följande fanns att läsa på Facebook nyss:

Nu har jag slagit mina först slag på golfrangen..:)…Träffade bollen flera ggr….


Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mammsingen! Några små steg till, sen har du officiellt handicap och kan börja spela på riktigt! Då ska jag baskemig åka hem för att få gå en golfrunda med dig :i

Sen avslutar vi det här inlägget, 8 timmar efter att det började skrivas, med att säga att idag överlag har varit en pissdag. För det första har jag varit helt död, sen borde vissa damer fatta att ett förlåt kanske inte alltid är tillräckligt. Jag vill fortfarande inte ha med dig att göra. Det finns en anledning till att din vänförfrågan aldrig blir accepterad och att dina SMS aldrig besvaras. Fatta hinten nångång…



In early '99, I beat the Ocarina of Time
I'm quite the legend in this town
My friends get wicked shit from all the foul-mouthed fools you roll with
Just push your luck, there will be blood, most likely your own carnage
We all just wanna do our thing
Without the misery you bring
Go fuck yourselves, leave us alone


You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my homeboys alone
You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my sensitive homeboys alone

I can't say that character would be one of your strongest assets
Not that we're perfect, merely extra perfect
So don't think you know a thing about a thing you know nothing about
Go fuck yourselves, leave us alone

You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my homeboys alone
You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my sensitive homeboys alone

When the fever hits the fan
And you spell out your commands
Remember that we all feel the weather
That we all feel the weathering hours of disconnect
That we may fear the Litmus test
Stay tuned, the rest must fill this quest
For a better way to all stick together
Way to all stick together, you goddamn hypocrites

You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my homeboys alone
You all need to go away
You motherfuckers
You all need to leave me and my sensitive homeboys alone


Kan någon förklara för mig varför i hela friden det finns någonting som heter koncept[valfritt föremål]? Det finns konceptmotorcyklar, konceptmobiler, konceptluftskepp och konceptrecept. Okej, det kanske inte finns konceptrecept, men ordet var så roligt att jag var tvungen att skriva det ändå.



Ett koncept av ett föremål är då alltså en idé, gärna en tänkt design, på ett föremål som i teorin kanske kommer kunna göras någon gång i framtiden. Gärna en sak med grön design.
Det är alltså inte en ritning på någonting som faktiskt kommer tillverkas, inte heller är det säkert att tekniken för att eventuellt göra det möjligt att tillverka föremålet någonsin uppfinns, ändå publiceras det bilder på dom här föremålen lite här och där.

Kan någon förklara för mig vem som blir glad av att se en bild på en ascool telefon för att sen se att ingen någonsin kommer kunna tillverka den? Biltillverarna är riktigt bra på det här med konceptbilar och brukar spotta ur sig bil efter bil som ser fantastisk ut men som aldrig kommer tillverkas. Oavsett hur många som säger Jag säljer min frus båda njurar för att kunna köpa den där bilen!” så kommer bilen aldrig tillverkas.



Varför ens tillverka bilder på saker och ting som aldrig kommer bli verklighet? Okej om det kanske fanns en gnutta chans att sakerna tillverkades, men som det är nu tänker man tillbaka på dom där 60-talsprogrammen där folk försökte gissa hur världen skulle se ut år 2000. Det var videokameror inbyggda i allas händer, det var flygande bilar och det var massa konstigheter. Hur mycket av det har slagit in år 2010?
Då kan vi försöka gissa oss hur sannolikt det är att dom inom 10 år har kunnat tillverka en telefon som kan byta utseende på en jäkla massa sätt (se bilden ovanför, det är samma mobil alla dom där gröna sakerna).

Sluta tillverka sketna konceptbilder nu! (evil)
Jag förstår inte hur svårt det kan vara att göra sitt jobb… Manpowerdamerna på jobbet är verkligen helt jävla inkompetenta. Det är snudd på pinsamt hur illa det faktiskt är. Jag har ju sökt ledigt för att kunna åka på Eurotrippen i slutet av maj, och av allt jag hört så ska det inte vara några som helst problem. Det där löser sig säkert, men ju tidigare det är fixat destå bättre. Därför sökte jag min ledighet för två veckor sedan. Hur lång tid kan det ta att godkänna en ledighet egentligen?

Jag snackade med Manpower-Lynda i förrgår och hon sa att ledigheten låg på våran managers bord.
Okej, då fixar hon väl det snart” tänkte jag. Idag kontaktade jag därför fröken manager för att se hur det gick med ledighetsansökan. ”Nä, det där sköter Manpower” svarade hon.

._o

Okej… förvirringen är total vid det här laget, men jag slänger iväg en fråga till Lynda på Manpower för att se om hon fått tillbaka ledighetsansökan. ”Nej, den ska du ta med managern” svarar hon. Jag förklarar lugnt och sakligt att så inte är fallet – det är Manpower som sköter det där. Då går hon iväg från datorn och svarar sen inte under resteran av dagen! (evil)
Jag behöver få min ledighet klar och jag behöver få mina emergencytaxpengar så att jag kan boka och fixa med tågluffen snart!

Sen är jag påväg hem, då ringer Manpower-Anita (hon som hjälpte mig kontrollera emergencytaxen tidigare idag). Hon ringer för att kolla så jag fått mailet, hon frågar hur det går med jobbet, hon frågar hur jag trivs på Irland och om jag fått nånstans att bo. Helt utan förvarning påminner hon också mig om att ALLT är stängt imorgon, så ska man handla någon sprit bör man göra det idag :i
Anita säger också åt mig att skicka alla papper till henne istället eftersom hon kan fixa så att allt är klart om 1,5-2 veckor. Vi snackar sen en snabbis och lägger på efter nån minut. Det är ett kort samtal, men det som består efter samtalet är minnet av den enorma kompetensskillnaden det finns mellan svenska- och irländska Manpoweranställda. Anita fixade problemet på 2 timmar, irländarna har inte fixat det på 14 dagar…

Ett jävla U-land är vad Irland är ibland…”