Close

Category Archives Baños

DropboxChooserAPI_DSC_0078
Äventyrliga som vi är har vi sett till att smälla ännu fler utflykter och grejer under tiden vi varit här. 20 dollar per person för två timmars hästridning uppe i bergen stod härnäst på schemat. Lite oklart dock när vi blev upphämtade vid turistbyrån och sen fick gå in i en gränd typ 5 minuter bort för att hämta våra hästar…

DropboxChooserAPI_DSC_0081
Marlene har erfarenhet av ridning då hon sysslat med hästsport i över 5 år, själv har man talang inom bollsporter och har därför aldrig ens tänkt tanken på att sätta sig på en havremoped.

DropboxChooserAPI_DSC_0086
Utsikten från havremopedens förarsäte.

Problemet med hästarna här var dels att vår guide inte snackade ett ord engelska, men sen skulle han även mana på hästarna då han verkade tro att vi deltog i hästsportens svar på Formel 1. Sen var hästarna helt bångstyriga också, värre än Marlene utan frukost i magen, vilket gjorde att man kände sig som att man skulle dö så fort dom satte fart. Nån handbroms, bromspedal eller liknande fanns inte utan hästarna gjorde lite som dom ville.

DropboxChooserAPI_DSC_0091
Men säga vad man vill om havremopederna, naturen vi hann rida igenom var minsann riktigt vacker.

DropboxChooserAPI_DSC_0094
Fort gick det. Alldeles för fort. Ärligt talat är den här hästgrejen nog det närmsta döden jag varit sen så långt jag kan minnas. Fy Fabian vad det gick av farten när hästarna galopperade iväg. Men efter att vi vänt hemåt igen så lugnade hästarna ner sig avsevärt och utflykten blev lite mer avslappnande. Känsloläget gick då från totalspänd dödspanik till apati ungefär.

DropboxChooserAPI_DSC_0096
Ratten var av det enklare slaget.

DropboxChooserAPI_DSC_0101_
Obligatorisk pålle-bild.

Hästridningen får 1,5 av fem Lilla Gubben i betyg. Rekommenderas inte, inte ens för adrenalindårar som har dödslängtan. Enda anledningen till att ridningen inte får minus 8 i betyg är för att det ändå var kul att prova, plus att naturen var helt galet vacker under den korta biten vi hann röra oss.

DropboxChooserAPI_P1050097
Men Baños som stad fortsätter annars att vara riktigt vackert och vi njuter av varje minut.

DropboxChooserAPI_P1050102
Efter att ha återhämtat oss lite på hotellet tog vi sen sikte på dagens andra utflyktsmål: ”the swing at the end of the world” eller Casa Del Arbol som stället heter. Stället ligger på 2600 meters höjd och innebar att vi fick ta bilen ungefär 800 meter, vertikalt, upp i bergen. En resa som tog ungefär 30 minuter och kostade oss totalt 20 dollar tur och retur.

DropboxChooserAPI_P1050108
Vägen upp var lite småkrokig, men herre min skapare vilken utsikt vi bjöds på.

DropboxChooserAPI_P1050111
Taxibilen som tog oss upp kördes av en herre med rosa skjorta, för den som undrar. Han var även väldigt trevlig och stannade på diverse bra fotoplatser vilket verkligen uppskattades.

DropboxChooserAPI_P1050121
Väl uppe så blev jag dock personligen lite väl besviken, antalet turister var lite väl stort för egen del och att behöva köa i 20-30 minuter för att få gunga på en gunga kändes inte värt det.

DropboxChooserAPI_P1050117
Däremot så blir ju bilden rätt ball när man svänger ut över kanten…

DropboxChooserAPI_P1050128
Men även om man väljer att inte gunga så är resan upp värd dom pengarna som besöket kostar. Sen är Casa Del Arbol däruppe på toppen faktiskt riktigt visuellt trevligt. I bakgrunden ser man även den 5 023 meter höga vulkanen Tungurahua, och när man står där vid gungan och tittar upp så ter sig vulkanen riktigt jäkla storslagen.

Casa Del Arbol får fyra av fem i betyg.

Imorgon har vi bokat en cyklingsutflykt där vi kommer köras upp på något berg och sen få cykla mountainbike ner hela vägen till Baños igen. Den här gången har vi dock sett till att få med en hjälm när vi bokar.
DropboxChooserAPI_P1050089
Baños är ju välkänt i backpackerkretsar för att vara en riktig äventyrsstad och jag och Marlene kände oss då så klart tvingade att följa strömmen och prova lite skojiga grejer. Vi hittade ziplining, som är en slags linbana där man hänger i en hyfsat oattraktiv sele och åker över raviner, bäckar och lite annat fint.

dsc_0032
Priset var måttliga 20 dollar per person vilket kändes överkomligt, så vi bokade det igår via en resebyrå som ligger drygt 30 meter från hotellet.

DropboxChooserAPI_P1050087
11:00 var upphämtningstiden så vi tog oss friheten att käka frukost på ett choklad-ställe som ligger dryga 110 meter från hotellet. Baños är en liten stad som ni märker på avstånden men ändå ack så mysig. Frukosten bestod av ”Chocolate de la casa” eller hur det nu stavas, husets choklad gjord på ecuadoriansk mörk choklad, samt två toasts och jag måste säga att den här muggen choklad baskemig var den godaste chokladen jag någonsin druckit. Oboy kan slänga sig i väggen!

Vi hämtades sen upp vid turistbyrån vid 11:00 för en kortare bilresa upp till zipliningens utgångspunkt. Väl där fick man extremt bra hjälp med att ta på sig selen och alla annan utrustning man kunde tänkas behöva ha på sig.

dsc_0036
Killen som hjälpte oss på med allt var nog inte mer än 1,45 lång men det han saknade i längd tog han igen i effektivitet.

DropboxChooserAPI_DSC_0038
Utrustningen var riktigt rejäl och handskarna lite udda. Man använde nämligen den ena handsken till att bromsa med varför den hade en rätt kraftig lapp fastmonterad mitt i handsken.

DropboxChooserAPI_DSC_0039
Jag dominerade stort genom att ha en vattenskalle utan dess like här och det tog 3-4 hjälmar innan dom hittade en som var stor nog för min del. Jag fick köra störtkrukan från andra världskriget men den funkade fint.

DropboxChooserAPI_DSC_0044
Här ser ni hur man hakades fast. Selen fästes med två linor i den överliggande linan sen satte man höger hand bakom för att kunna dra neråt och bromsa om man behövde det. Men efter att ha åkt kan jag säga att man mesade rätt bra i början, efter ett tag kunde man gott åka helt utan att bromsa.

dsc_0046
Fin natur bjöds vi på också!

Vi åkte totalt 6 olika linbanor och fick prova lite olika åkställnigar också. På bilden ovan ser ni den normala sittställningen, sen fick vi även prova lite andra varianter också.

DropboxChooserAPI_DSC_0048
Här demonstrerar Marlene mycket imponerande upp-och-ner-ställningen som faktiskt var rätt rolig att testa.

DropboxChooserAPI_stålmannen-tillsammans
Vi fick även tandemåka med huvudet före. Marlene skrek som en stucken gris här, finns en mycket underhållande video på detta som säljs till högstbjudande.

DropboxChooserAPI_DSC_0053
Gänget som åkte var jag, Marlene och två amerikanare från Colorado och Minnesota.

DropboxChooserAPI_natur-på-vägen-upp-linbanan
Mellan linbanorna var det stundtals rätt jobbiga promenader uppför diverse trappor och stigar, speciellt jobbigt med tanke på att Baños ligger på nästan exakt 1 Kebnekaises höjd (2 000 meter över havet).

DropboxChooserAPI_sittande-i-linbanan
Elegant andravärldskriketstörtkrukekille. Notera förövrigt hur selen skär in i magen och blottar ungefär 3,8 Big Macs yta av min gubbmage.

DropboxChooserAPI_DSC_0056
Naturen här gick verkligen inte av för hackor och bergen på sidorna om Baños är sjukt mäktiga…

DropboxChooserAPI_DSC_0059
En av banorna vi åkte. Riktig djungel-feeling om jag får säga det själv.

DropboxChooserAPI_marlene-åker
Marlene dominerar stort.

DropboxChooserAPI_upp-och-ner-linbana
Australiensisk linbaneåkning. Det här med att åka upp och ner var egentligen inte så jättestor skillnad från att åka normalt, förutom att selen skar in på diverse ställen och att allt blod samlades i huvudet då.

På sista linbanan gjorde jag dock omedvetet någonting som man inte alls skulle göra. Jag hade huvudet rakt under linan. Det ledde till att jag drog i stoppklossen på linan i full fart vilket antagligen hade gett mig men för livet om jag inte haft min andravärldskrigshjälm på mig. Jag fick lite huvudvärk ändå, men det gick över efter någon timme. Så mamma du behöver inte oroa dig, jag mår fint!

DropboxChooserAPI_DSC_0073
På kvällen hann vi även med en timmes helkroppsmassage för 25 dollar per person också. Helt klart överkomligt.

DropboxChooserAPI_DSC_0075
Baños är inte bara kända för äventyrssporter, utan även för sin speciella godissort Melcocha. Dom står och ”knådar” godiset, ungefär som man tänker sig att polkagrisstänger tillverkas, fast direkt utanför godisbutikerna. Lite ohygieniskt kan tyckas, men det är så det funkar här i Ecuador.
Godiset ser annars mer ut som nån slags olaglighet i förpackningen det kommer i, lite som missfärgat kokain kan tänkas se ut (referensramen har jag då fått från Narcos på Netflix, ingenting annat).

Melcocha smakade ungefär som bränd knäck men var ändå helt okej att äta. Tre av fem Aladdin-askar i betyg.
DropboxChooserAPI_DSC_0014
Första riktiga dagen på fast mark på väldigt länge idag, och vi hade bestämt oss för att lämna Quito bakom oss för att ta oss ner mot Baños istället. Quito är lite mer av en huvudstad och Baños betyder inte bara toalett på spanska utan ska även vara lite mer av en ”actionfylld” stad där man kan hoppa bungyjump, härja med forsränning, åka linbanor och gud vet allt.

Vi tog en taxi ut till busscentralen Quitumbe som ligger i södra delen av Quito. Väl där så tänkte vi att vi skulle leta reda på biljettkassan och köpa oss en enkelbiljett till dagens slutdestination.

DropboxChooserAPI_DSC_0020
Väl där så fullkomligt hängde alla försäljarna på glaset ut mot oss som kom gående, ”BANOS BANOS!” ropade tjejerna bakom glaset för det bussbolaget som vi läst på skulle vara hyfsat pålitligt att åka med. Cooperativa Amazonas hette det och det var dom som skulle få äran att ta oss dom dryga 3 och en halv timmarna till Baños.

Det är kul det här med bussresor i Sydamerika, det är så sjukt billigt att man inte fattar det. Vi betalade 8,5 dollar för resan, totalt för två personer, vilket då alltså blir ungefär 37 svenska kronor. För tre timmars bussresa.

Vi hade dock läst rätt mycket elände om just bussresor i Sydamerika, är man inte försiktig kan man bli både drogad och rånad. Men så länge man åker med vettiga bolag ska det tydligen inte vara farligare än att åka buss i typ Stockholm.

Efter att ha köpt biljetterna sprang vi på irländaren som var ombord på kryssningen på Galapagos. Han hade varit vid busscentralen i lite mer än en timme, och när han skulle kliva på sin buss kom en snubbe fram och ”snubblade” in i honom samtidigt som han snodde mobiltelefonen irländaren hade i fickan. Lite väl påtagligt och man blev ännu lite mer paranoid och noggrann i sina förberedelser till att… åka buss.

DropboxChooserAPI_DSC_0021
Bussen visade sig dock vara rätt fräsch. Den var helt ren inombords, sätena var bekväma och det var inte speciellt fullt ombord heller.

dsc_0022
Dom hade även en storbildsskärm längst fram i bussen som visade filmer. Dock är alla filmer i Sydamerika tydligen dubbade på spanska helt utan vare sig engelskt tal eller text vilket gjorde hela den här resan en aning påfrestande.

Men det var som mest 37,2 grader varmt ute, och bussen saknade kylanläggning, men det gjorde inte speciellt mycket eftersom fönstrena gick att öppna vilket gjorde att bussen höll en behaglig temperatur under resan.

DropboxChooserAPI_P1050063
Resan bjöd sen inte på jättemycket att se, däremot blev landskapet riktigt spännande när vi närmade oss Baños och vulkanen Tungurahua uppenbarade sig i bakgrunden.

DropboxChooserAPI_P1050069
Landskapet var även extremt kuperat och det kändes nästan som att man var i alperna i Schweiz istället för i mitten av Ecuador någonstans.

DropboxChooserAPI_P1050073
Baños har annars visat sig vara en riktig pärla hittills. En urmysig pittoresk liten stad som visserligen har lite för många souvenirshoppar men som ändå bjuder på en riktigt trevlig stämning.

DropboxChooserAPI_P1050074
Dom har även några parker som är riktigt trivsamt upplysta på kvällen.

DropboxChooserAPI_P1050081
Även kyrkorna är riktigt bra upplysta och Stockholm har en hel del att lära härifrån när det kommer till ljussättning. Notera även månen uppe till höger, t.o.m. den lyser upp på ett nästan filmliknande sätt!

Dagen har mest gått åt till resandet, så vi får återkomma imorgon med fler intryck från staden. På återseende!