Close

Category Archives Italien 2015

P1020274
Okej, dag två i Venedig är avklarad och vi ska konstatera en sak: Venedig är en endagars-stad. Venedig är fantastiskt om man är där en kort stund, är man där en sekund längre än så blir staden en turistfälla med kanaler, en miljard japanska turister och överdrivna priser på undermålig italiensk mat.

Jag vill inte skjuta ner staden efter den fantastiska förstadagen här så jag nöjer mig med att konstatera att vi lämnat Venedig bakom oss för att åter bege oss till Verona. Det blev Verona igen mest för att jag har ett djupgående hat mot Milano efter det senaste besöket, så istället för att besöka ett ställe jag avskyr så bestämde vi oss för att stanna på vägen istället.


P1020336
Vi har mest kikat runt lite i staden, ätit, druckit och överlag tagit det lugnt. Värt att nämna är dock att Verona helt klart har ändrat sin kommunlogga efter Sveriges U21-succé mot Portugal. Mycket vackert och jag ger den absolut tre av tre tre kronor i betyg.


P1020338
Men igår tog vi oss friheten att testa vår lilla Toyota Yago på en resa den sent ska glömma. Vi besökte en bergskedja 15 mil norr om Verona som heter Dolomiterna. Jag vet inte om det tekniskt sett är en del av alperna eller inte, men ni är inte här för någon slags geografilektion så jag konstaterar härmed att det är oviktig information att ta reda på.

Vägen dit var som vanligt motorväg och vi susade fram längs i 130 kilometer i timmen samtidigt som musiken skrålade ur dom, något burkiga, högtalarna. Jo, vi får faktiskt upp bilen i motorvägshastigheter nu för tiden. Det tar bara en sisådär 3 kilometers acceleration och medvind för att den ska nå dit.


P1020344
Efter 10-15 mil hade vi sen passerat Bolzano och kunde börja vår stigning mot höge höjder. Här har vi en vacker bild över nån liten by i nån dal som togs när vi kört totalt fel och hamnat på fel kulle. Varsågoda för den, jag skyller förövrigt felåkningen på Marlene som vanligt. Hon är faktiskt förvånansvärt duktig på det där med att välja fel väg. Inte för att jag är ett dugg bättre, men det är intressant att se hur hon i pressade situationer slänger ur sig ett ”Ditåt!” utan att ha någon som helst koll på vart vi ska :D

Bilkörningen här är ju som sagt kaos, så man måste hålla koll åt alla håll hela tiden samtidigt som man kör, så det blir automatiskt så att Marlene får ta en del av vägskyltsläsandet. Någonting hon gör med den äran största delen av tiden, men i situationer där hon inte riktigt är med på att jag behöver hjälp så uppstår det här ”Jag är säker på vart vi ska, fastän jag inte har en aning”-scenariot. Hon låter stensäker, och jag har fullt upp med att fäkta bort dårar i Fiat-bilar så jag litar helt på hennes omdöme. Då hamnar man ibland på en kulle med vacker utsikt över en okänd by :D


P1020355
Men så efter ett tag svängde vi av motorvägen, betalade våra 13 euro i vägavgift och svängde in på väg SS121 istället. Där började vi så sakterliga krypa uppåt, men efter en kvart så stötte vi på den här lastbilen… Det lutade här, och det lutade verkligen otroligt mycket. Lastbilen höll stundtals blotta 10 km/h och det fanns noll möjligheter till omkörningar i ett bra tag när vi låg därefter. Slutligen släppte han förbi oss, men jag undrar om han ens kom fram eller om han fick soppatorsk innan det att han var framme.

Våran lilla Aygo fungerar helt okej i stadskörning. Kopplingen är efterbliven och bilen känns ungefär lika robust och välbyggd som en konservburk. Men den funkar ändå och tar oss framåt. Men den har en motor vars kapacitet i hästkrafter mätt består av ungefär en skruttig gammal grinig häst som saknar ett ben. Den är slö så in i bomben, och när vi nu hamnade i uppförsbackar som skulle påfresta även en vettig bil så fick vi problem. Inte såpass att vi fick ge upp, utan det var ännu värre. Vi kunde ta oss uppåt, men acceleration var knappt att tänka på och bilen höll hela tiden hoppet om att få se dom vackra vyerna precis sådär lagom mycket vid liv att man valde att fortsätta. Likt en oas i öknen visade hastighetsmätaren stundtals hela 50 km/h och vi blev omkörda av fler Audis i dom där backarna än antalet vallöften Stefan Löfven har brutit under sin tid som statsminister. Så vi gjorde precis vad Löfven gör, vi kämpade vidare trots bättre vetande.


P1020369
Och vi kom att klättra högre och högre upp innan en massa byar, som mer liknade Österrike än Italien, plötsligt uppenbarade sig. I bakgrunden kunde man sen ana Dolomiterna och man kände att dom 20 milen vi hittills åkt började kännas värda tiden det tagit.

Vi hade nu anlänt till Sydtyrolen. Det är ett område som, om jag förstått det rätt, tidigare hört till Österrike och stället kändes definitivt mer som schnitzel än tagliatelle. Läste lite kort om stället på Wikipedia och tydligen är området lite speciellt, har nåt slags självstyre och 95% av alla skattepengar går till området samtidigt som endast 5% av dessa går till centralregeringen.


P1020402
Vi stannade sen för att ta några bilder, och herre gud vad vackert det var med Dolomiterna såpass nära som man ändå var. Vi valde att ta vägen via Alto Badia-passet och sen bort till Passo Falzarego vilket gjorde att man åkte precis jäms med Dolomiterna i säkert 10 mil. Hastigheterna låg kring 50 km/h mest hela tiden så det tog ett ganska bra tag att avverka streckan, och när vi väl gjort det skulle vi åka halva vägen tillbaka igen för att komma ut på motorvägen och ta oss ner mot Verona igen.


P1020389
Obligatorisk kisspaus. Kan vara vackraste kiss-utsikten jag någonsin haft. För tyvärr ingen statistik över det dock, så det är tyvärr inte bekräftat ”Finaste stället Kausti kissat på” till hundra procent.


P1020405
Och ju högre upp vi kom desto finare blev det. Solen sken likt en vacker Parmesan-ost på himmelen och temperaturen nådde stundtals över 40 grader under dagen. Magiskt, helt magiskt.


P1020409
Och Aygon den kämpade. Kämpade och kämpade. Motorn slukade i sig bensin i samma takt som en tjockis slänger i sig Big Macs, men vad gjorde det när livet var fantastiskt?


P1020418
Landskapet i sig liknade nån slags blandning mellan Irland och hur jag inbillar mig att Nya Zeeland ser ut. Den irländska supergröna växtligheten blandades med actionfyllda nya zeeländsk-liknande landskapsbilder likt pesto blandas med pasta för att sammansvetsas i en njutsam upplevelse.


P1020424
Jag tror dock inte att Dolomiterna riktigt räknas till Alperna. Jag provade att joddla lite, även om det kanske mer lät lite som Håkan i Sunes sommar, men fick inget eko alls. Därav drar jag slutsatsen att vi ännu inte kan ha befunnit oss i alperna, för man har ju sett på TV att det alltid ekar om man joddlar i den bergskedjan.


P1020433
Oavsett eko eller ej så var livet i alla fall strålande. Alta Badia-passet var superbt vackert och det går inte att fånga i bilder hur storslaget det var. Eventuellt får man en liten förståelse om man klickar på bilden och förstorar den, men räcker ändå inte på långa vägar till.

Om ni någonsin har vägarna förbi norra Italien så se till att besöka Alta Badia. Det är värt det.


P1020439
Men vägarna… Vi hade nu nått ungefär 1600 meter över havet och vägarna slingrade sig rätt rejält vid det här laget. I Sverige hade det varit 50 km/h som gällde, och det hade setts som ”i farligaste laget”, här var det 70 km/h som gällde och alla verkade se det som ”minst 70 km/h”. Dom är fortfarande helt efterblivna på att köra bil här, och vi har sett fler trafikolyckor på vägarna under tre veckor i Italien än vad jag gjort totalt i Sverige under dom senaste 10 åren. Vi har sett 5-6 stycken olika olyckor med bilar som ligger på sidan, ambulanser som plockar upp folk med mera och jag kan inte låta bli att njuta lite innerst inne när jag ser det. För att för varje sån där olycka man ser blir man omkörd på insidan av 10 italienare i filer som inte existerar, man blir trängd på motorvägen och man får dela enfiliga vägar med en till bil som tycker att filen minsann är bred nog för två bilar. Det är skönt att få bekräftat att om man kör passivt, håller hastighetsgränserna (eller ligger lite över) och bara kör ”svenskt” så gör man rätt. Det hjälper när det ligger en idiot i en Land Rover tre meter bakom på 130-vägen när man ligger i 140 och kör, trots att det inte går att köra fortare eller flytta sig eftersom båda filerna framför en är upptagna av andra sopor som tycker att det är kul att köra sida vid sida.


P1020442
Linbanor bjöd bergen på också.


P1020448
Och utsikten. Vem skulle inte vilja ha en sommarstuga på ett ställe som detta?


P1020467
När vi sen åkte lite längre kom vi till nästa ställe som är värt att nämnas. Jag vet inte vad det heter, jag vet knappt var det ligger så här i efterhand men herre gud vad några uppstickande berg kan göra mycket.

Nu ska jag vara ärlig och säga att jag inte är mycket av en fotograf. Jag kan slå på en kamera, jag kan rikta den mot saker och jag kan klicka på en ”ta bild”-knapp. Men vitbalanser, ISO, bländartal, slutartid och allt vad det heter har jag verkligen ingen som helst koll på. Men efter inbrottet köpte jag och Marlene en digital systemkamera tillsammans, en Panasonic Lumix DMC-GM1. Och det här är verkligen första gången som jag kan börja känna att ”Oj, dom här bilderna ger verkligen verkligheten någon slags rättvisa”. Med mobilkameror och andra digitalkameror vi provat har man helt missat poängen med riktigt mäktiga saker, men den här kameran fungerar faktiskt jättebra att fånga storheten i större miljöer.


P1020466
Som det här. Tittar man på bilden kanske man tänker ”Wow”, men om ni klickar på bilden ovan och förstorar den så får man faktiskt en hyfsad upplevelse av hur enorma dom här bergen faktiskt var.


P1020471
Obligatorisk selfie i bergen. Yolo.


P1020475
Det var annars förvånansvärt kallt däruppe. Nere på marken var det närmare 35-40 grader i solen men häruppe nådde temperaturen stundtals ner under 20-gradersstrecket. Lägger man sen till vinden så var det faktiskt rätt friskt däruppe. Marlene, med sitt delvis norska blod, njöt så klart av det hela.
Nästa gång hon säger ”Jag älskar snö!” ska jag visa henne den här bilden där hon står och fryser i 20 plusgrader :D


P1020479
Som vi alla lärt oss av uttrycket ”Upp som en sol, ner som en pannkaka” måste allt som åker upp förr eller senare komma ner. Så även vi och våran bil (man kanske borde skriva ”bil” istället med tanke på hur klen den är?). Och som ni ser leder vägen inte raka vägen ner, utan det slingrade sig och slingrade sig.

Detta gjorde att man var tvungen att, i ungefär 1-1,5 timme i sträck, bromsa mest hela tiden. Någonting som våran Aygo inte var helt supernöjd med. Efter en dryg halvtimme med konstant bromsande så började det då lukta bränt om våran lilla Aygo och en smärre panik uppstod.


P1020501
Så vi stannade till och man kunde då känna en klar lukt av vad som luktade som bränt gummi blandat med metall ungefär. För att undersöka hur våran lilla silverpil mådde tog jag en vattenflaska och kastade lite vatten på bromsarna och det fräste något djävulskt om bromsskivorna. Inte helt optimalt, så jag kände att det nog var bäst att motorbromsa oss resten av vägen ner.


P1020522
Väl nere så var vi sen tvungna att tanka. Då Italiens bensinstationer är helt efterblivna finns det ungefär 12 olika sätt att tanka och betala och varenda bensinstation verkar skilja sig åt. Många tar inte kort med chip, vissa tar Amex, andra tar inte Amex/kort med chip och har ingen anställd. Sen har dom två olika sorters pumpar, dels ”gör det själv” (eller normala pumpar som vi kallar det i Sverige) samt pumpar där man parkerar så tankar någon åt dig. Det kostar då nån krona extra per liter för den servicen…
Den här bensinstationen tog inte kort ute utan man var tvungen att tanka och sen gå in för att betala. Väl inne där frågade kassören mig vart jag var ifrån, vad vi gjorde i Italien osv och sen rekommenderade han att vi skulle ta vägen förbi Gardasjön på vägen hem eftersom ”det bara är en kort omväg och väldigt vackert på kvällen”. Så vi tog vägen förbi där, och efter att olagligt ha parkerat vid sidan av vägen gick vi ut fick se en hyfsad vy över sjön.


P1020526
Obligatorisk paus med vacker kiss-utsikt.

Intressant är förövrigt att bilderna som Marlene tagit under resan kan sammanfattas i några få kategorier. Dels har vi ”Hihi, Kausti står med ryggen emot och kissar med anakondan i handen. Måste ta en bild”, sen har vi ”Oj, ett vackert landskap. Jag måste ta en sned och suddig bild!” eller varför inte ”Kausti ligger på hotellrummet, bäst att jag tar en suddig bild på honom där”. En vettig kamera kan inte rädda upp vilken galenskap som helst tydligen :D

P1020529
Vi var annars rätt trötta efter vår långa resa. Vi körde nog konstant i närmare 8 timmar vilket gjorde att man var rätt trött under tiden vi gled fram i mesiga 50 km/h längs vägarna som ringlade fram bredvid sjön.

P1020552
Totalt blev det en monstruös dagsutflykt på dryga 55 mil och en klättring från noll till 2200 meter över havet och ner igen. En av dom bättre dagsutflykterna vi tagit under semestern, och en av dom bättre dagsutflykterna jag gjort i mitt liv. Rekommenderar absolut er som hyr bil i Italien och är i krokarna att ni besöker Dolomiterna. Riktigt vackert och verkligen en upplevelse. Men kör för fabian inte en Toyota Yago, då kan ni lika väl stanna hemma :D

vilse-i-Venedig
Venedig, kärlekens och, enligt förhandsinformationen, pruttluktens stad. Tyligen ska det lukta prutt och elände överallt i staden, men det är ingenting vi stött på ännu. Kanske är det en myt, oavsett vilket är vi mycket nöjda över att slippa det hela.

Men Venedig är ganska intressant som stad. Man kommer in via en bro från nordöst (svarta strecket), och sen finns det direkt till höger möjlighet att svänga av till några enorma parkeringar där alla turister ställer bilarna (röda krysset). Sen tar man antingen båten, som kostar 7 euro, in till staden eller så gör man som jag och Marlene och tar autotåget som går in.


P1020061
Autotåget var ballt, och det saknade helt förare så jag fick äran att sitta längst fram i tåget och titta ut när tåget rullade från station till station. Bästa 1,3 eurona jag spenderat hittills på semestern! Ni kan härmed tilltala mig med ”herr tågkonduktör Kausti” istället för ”ers majestät” som ni tidigare gjort.


P1020070
När vi sen stigit av tåget var vi plötsligt inne i själva staden, och den såg verkligen ut som man hört att den ska se ut. Det var kanaler överallt, små båtar åkte och puttrade och turisterna räknades i miljontals på gatorna.


P1020073
Kanaler kanaler kanaler.


P1020074
Marlene pratade om en ”suckarnas bro” när vi åkte in i staden, och det är en bro som när man åker under den tydligen avger en massa ljud som kan tolkas som suckar.
Nånstans när jag gick runt där i staden och knäppte kort på minsta lilla kanal så började jag sakta höra en massa suckar överallt, och jag tror minsann att den där bron kan ha ett troll som nyligen rymt. Det här trollet kallar sig numera Marlene, njuter av semestern tillsammans med mig och suckar varje gång jag skriker ”vänta, jag måste ta en bild!”.


P1020080
Men oavsett vad ”suckarnas brud” (haha! Där fick jag allt till det!) må säga så måste ni hålla med om att det här är något otroligt vackert. Jag, som den svärmorsdrömmen jag är, har ju lärt mig att läsa mellan raderna när Marlene kommunicerar med mig och vet att hennes suckar egentligen betyder ”Åh, gud vad underbar han är den där killen. Jag ääääälskar när han knäpper massa värdelösa kort på ointressanta saker och ting”.

Behöver du någonsin en kurs i ”suckar-morse-signaler” så driver jag veckokurser, dessa startar på 45 000 kr i veckan plus moms. Hör av dig till jagförstårintesarkasm@kausti.com för nämare detaljer.


P1020081
Så här ser det ut utanför vårat hotell. Magiskt, och det luktar inte ens prutt. Fem av fem Håkan Hellström i betyg.



P1020083
Själva hotellet har en slags ”romantisk irländsk” charm över sig, med allt från kungaliknande inredning till mögelfläckar i badrumstaket.
Notera förövrigt Marlenes packning, jag ser exakt likadan ut och har tack vare den här resan börjat inse hur jobbigt det måste vara att väga typ 100 kilo. Man orkar ju knappt gå upp för trapporna med all packning man har, och då har vi ändå lämnat en 10-15 kilo grejer i bilen.


P1020085
Hotellrummet.


P1020087
Utsikten är inte helt fel, och jag väntar ännu på att min Marlene-Romeo ska komma och sjunga romantiska serenader för mig utanför fönstret. Det finns en skön känsla av Assasins Creed över taken också, men då jag inte spelat mer än tre minuter av den serien så ger jag mig inte närmare in i någon sådan analys.


P1020129
Annars har vi roat oss med att käka rätt risig middag. Men efter det tog vi sikte på Venchi som säljer svindyr italiensk, men ändå mäkta god, glass. Fem euro tar dom för en bägare med himmelsk njutning och såvitt jag förstått det är det ändå ganska billigt i jämförelse med annan, lite mer avancerad, njutning som kan köpas för pengar.
På tal om lite mer ljusskygg njutning, sa jag att nougatsmaken jag köpte hade stora klumpar av Nutella i sig? Om inte, så kan jag informera er om att nougatglassen som jag köpte hade stora klumpar av Nutella i sig.

Venchi får 4,5 av fem superstarka hemglassbilar i betyg. Priset idag ligger på ungefär samma kilopris som guld, hade det varit lite lägre hade det blivit fem av fem hemglassbilar.


P1020161
Kvällen avslutades sen på Markusplatsen med glass och Venchi-praliner. Pralinerna når inte upp till glasshöjderna och kan glatt skippas förövrigt.


P1020166
Men nog var det vackert att sitta där i ett skymmande Venedig och titta ut över folket som passerade, samtidigt som man njöt av lite italiensk glass och hade världens bästa tjej vid sin sida. Venedig levererade absolut ikväll och vi har ännu tid kvar att spendera här. Man får se till att uppskatta såna här stunder, livet är allt bra gött ibland och då ska man se till att ta åt sig av stunden.
P1010973
Innan gårdagens vineskapader i Toscana fick jag lite sådär hux flux för mig att boka in oss en dag i Verona. Detta eftersom vi inte ville anlända Venedig på en lördag, helgdagar innebär massa turister. Jag kom då på att Verona ligger hyfsat på vägen, samtidigt som staden erbjuder någonting som jag faktiskt haft med på min ”saker vi måste göra i Italien under semestern”-lista. Verona Arena heter stället, och vi kommer till det inom kort.


P1010976
Vi anlände i Verona vid 15-tiden och hotellet låg precis sådär avlägset att vi hade promenadavstånd in till centrum (~20 minuter) samtidigt som vi slapp krångla med trafiken. Italienarna är, som tidigare nämnt, efterblivna i trafiken och stadstrafik är snudd på oförskämt galet att försöka köra i. Alla ligger i 20-30 km över hastighetsgränsen, är det köer så ska alla fram först och ingen bryr sig i att lämna företräde faktiskt existerar. Är man ute och går så innebär övergångsställen inte ”stanna och släpp över folk så som lagen säger” utan ”DET SER UT SOM EN MÅLGÅNGSFLAGGA, JAG HINNER FÖRST ÖVER DEN!!!”. Dom är helt enkelt idioter.


P1010975
Staden verkar ha en hel del gammal arkitektur att bjuda på, tyvärr hinner vi inte efterforska det närmare då vi är här för en sak och imorgon bitti tar sikte på Venedig.

Men anledningen till att vi är i Verona består av sex bokstäver och är någonting som man, enligt rapporter, tvunget måste uppleva när man är i närheten. Vi pratar om Veronas opera, eller närmare bestämt utomhusbelägna operaarena.


P1010984
Så här ser den ut i dagsljus, och kisar man lite (och är väldigt kort) kan den nog misstas för Colosseum. Innan jag bokade biljetterna, som gick på ungefär 250 kronor styck, var jag noggrann med att ljuga så mycket jag bara kunde för Marlene så att hon skulle vara okej med att vi skulle göra ett besök i denna högskrikande musikens italienska huvudstad. Jag sa att biljetterna kostade ”typ 20 euro”, totalt hamnade det på ungefär 30 euro för biljetterna och sen ännu mer för allt extra.
Jag sa även att operan var två timmar lång, sanningen är den att den är ungefär 4 timmar totalt. Lägg sen till en massa andra, vita, lögner som kastades ur i hopp om att få henne på bättre tankar än ”opera är bajs” så har ni en inte alltför lyckad uppläggning inför vad som sen skulle komma att erbjudas…


P1010986
Men nog bjöd staden på fin arkitektur, och den gav överlag ett väldigt mysigt intryck.


P1010988
Och intryck, skoja inte att arenan i sig gav ett fett intryck! Jaja, visst var den mäktig och riktigt imponerande men dom hade även hyrt in Johan Ulveson för att imponera på oss opera-rutinerade svenskar! Tyvärr är mina paparazzi-skills både ifrågasatta och en aning rostiga, så jag fick ingen riktigt vettig bild på honom. Men t.o.m. Marlene såg att det var han, och hon har enligt en av hennes kompisars mammas bästa vänners Skype-kontakt en ruskigt bra syn så därför är det garanterat säkert att det var han som var där.

Förövrigt kan vi informera om att Marlene uppnått steg 1 av 100 på kändisskalan, hon köpte sin regnponcho direkt efter att Ulvesson köpt sin. Wow, snacka om magi!


P1010995_2
Två nöjda svennebananer på plats. Notera att sittplatserna är på stentrappor, om ni någonsin ska besöka Veronas opera så se till att ni köper kuddar! Vi hade läst oss till det innan och tackar gudarna för att vi gjorde det. Operan håller som sagt på i många många timmar och det blir jobbigt jobbigt åt stjärten om ni ska sitta på dom stenhårda platserna som erbjuds ”pöbeln” där man köper dom billigaste biljetterna.

Biljetterna ja, för er som läser det här för att lära er mer om operan så har dom inga högtalare på arenan. Så det enda som hörs är sångarna på scenen. Ha det i åtanke om du kan någonting om opera, eller bara tror att du kan tänkas uppskatta spektaklet. Man hör helt okej upp till dom sämsta platserna, men det är säkert mäktigare om man sitter nere på dom bättre platserna.


P1010998
Vi hade dock inte räknat med en sak. Eller jo, vi (läs: Marlene) hade kollat väderprognoserna och det ”såg typ bra ut” tydligen, men väl på plats så började det megaregna något kopiöst. Det fullkomligt öste ner och vi fick snabbt lov att köpa regnponchos. Min skyddade likt en duschmössa i duschen, Marlenes skyddade henne lika bra som en ostskiva skyddar huvudet i duschen. Jag blev lite småblöt, men hon blev pissblöt över hela underkroppen ungefär. Det ställde till lite problem framöver sen.

Hela showen sköts på grund av monsunregnet fram 45 minuter, och då vi var på plats 1,5 timme innan det hela skulle starta för att få vettiga platser så hade vi när showen väl startade båda rätt mycket träsmak (stensmak). Detta trots att vi hade köpt sittdynor.


P1020028
Men nog var det ballt att sitta där och se när showen drog igång.


P1020011
Operan vi skulle se hette Aida, och jag hade inte den blekaste om vad den skulle handla om inför starten. Nu såhär i efterhand har jag fortfarande inte den blekaste om vad den handlade om, men det jag kan säga är att det var en rätt intressant upplevelse.
Jag kan ju säga att jag är en väldans erfaren operabesökare med ett helt operabesök under bältet inför Verona. Den gången var det kinesisk opera som gällde och det står sig fortfarande som det lägsta betygen som utdelats på bloggen (minus tre av fem esteter), och även det konstigaste jag varit med om i underhållningsform.


P1020021
Men Veronas opera var tyvärr inte mycket bättre den heller. Först ut på scenen hade vi en tjock farbror som tog ton, och han lät mer som ett förstoppat får än en skönsångare.
Efter att han stått där och åmat sig i några minuter klev sen nästa person in på scenen, den här gången en kvinna som även hon skulle börja tjoa. Inte heller hon hade någon imponerande Whitney Houston-röst utan den här damen påminde mer om en genomsnittlig operasångerska som mest fått jobbet för att hon är kompis med regissörens barns dagisfröken.
Och när dessa två sen stod och tjoade och brölade tillsammans kom då en tredje tjej in, henne var det i alla fall lite pipa på och hon sjöng brallorna av dom första två tjockisarna.

Jag vet inte om ni någonsin hört någon säga ”dödsmetall är en sån musikstil där det går ut på att alla medlemmarna i bandet ska spela så hårt dom kan på sina instrument, sångaren ska sjunga så hårt och högt han kan och taktkänsla är för töntar”. Jag har hört någon uttrycka någonting liknande i alla fall, och det här stämmer tydligen in ganska bra på världsberömd opera också.
Plötsligt var det inte bara en eller två av dessa tre operagiganter som sjöng, utan plötsligt befann vi oss i ett dödsmetallcrescendo där alla sångarna tog i för full hals samtidigt som orkestern spelade en låt som inte alls hade samma takt som operasångarnas sång.

Nej, opera är tyvärr den moderna popmusikens halvsenila mormors mor och det känns som att många bara går och tittar på det hela för att se spektaklet i sig, inte för att njuta av dess sällskap.


P1020034
Jag kommer inte någonstans försöka mig på att visa mig som någon som helst operaguru, men jag kan konstatera att det ändå var otroligt mäktigt att sitta där under stjärnhimlen och lyssna på spektaklet som visades upp på scenen framför oss. Underhållningen var ingen höjdare, och det faktum att vi båda var smått dyngsura i skorna och rumporna gjorde inte det hela mycket bättre.
Men det var absolut värt att besöka operan, och vi gav snällt bort våra biljetter på väg ut från arenan till två killar som stod och hoppades få komma in och se det hela. Kanske hade hon tillräcklig insikt i vad opera exakt innebär för att uppskatta det hela lite bättre.


P1020041
Vi avslutade vårat operabesök med en obligatorisk Verona Arena-selfie och tog sen sikte på hotellet.


P1020047
Och vad passar bättre som avslutning på det här inlägget än att konstatera att nog blev vi båda både påverkade och våta i underkläderna av operan, tyvärr var det inte riktigt av rätt anledningar…
P1010823
Bygg ett torn, misslyckas med det hela och dra dit hundratusentals turister. Det är Pisas, något underliga, succérecept. Nån smart individ har i alla fall lyckats lura hela världen att ett lutande torn minsann är det nya rosa och värt att ta en rejäl omväg för.

Personligen var jag inte superövertygad om att lutande torn är sådär jättefascinerande och frågade snällt min kära reskamrat om hon inte var sugen på att skippa eländet, som svar fick jag hennes ”jag försöker se arg ut fastän jag är lika skräckinjagande som en fluffig hundvalp”-look och jag förstod snabbt att den fluffiga hundvalpen minsann inte skulle missa det här magiska ”mästerverket” för allt smör i Småland.

Så vi lade glatt två timmars extra bilkörning längs Italiens, ändå riktigt bra, motorvägar för att spendera en halvdag i stekande värme och tittandes på ett torn som byggdes av en ingenjör som kommit att bli mest känd för sitt största misslyckande.


P1010906
Och väl framme på plats möttes vi av drygt femhundratusen försäljningstält som alla sålde muggar i form av tornet, vinflaskor i form av tornet och allt annat krimskrams som man kunnat förvänta sig vid en stor turistfälla. Min entusiasm ökade inte märkbart om vi uttrycker det milt, men när man ändå var på plats fick man ändå försöka få det hela överstökat.

Ett snabbt besök på McDonalds, som tråkigt nog inte hade dryckesmuggar i form av lutande tornet, och sen tog vi sikte på ingången som var några meter längre bort.


P1010822
Men oj vilken överraskning jag fick där när jag såg tornet för första gången. Det var inte sådär litet och trist som jag hade förväntat mig, utan det påminde mer om Taj Mahal än om nån liten trött turistattraktion i Skövde.


P1010862
Obligatorisk turistbild.


P1010881
Tornet är ungefär 55 meter högt och lutar nästan 4 meter från lodlinjen. Det är svårt att se på bilderna, men det lutar faktiskt mer än man kan tro innan man sett det. Visst, det kallas ”lutande tornet i Pisa” och det är klart att det lutar, men det är verkligen påtagligt mycket lutning när man är på plats.


P1010886
Det här kanske ger något slags perspektiv på hur mycket tornet faktiskt lutar.


P1010905
Hela området var annars väldigt fräscht, en jättegrön gräsmatta och några vita marmorbyggnader lyste verkligen upp inte bara tornet utan området i sig.


P1010836
Men sen hade vi så klart en hel del turister också, men det var ändå inte galet mycket folk där när vi var på plats. Vi är dock lite tidiga ute, dom flesta turisterna dyker upp i juli/augusti/september.
Men nog ser det kul ut när man ur fel vinkel fotar allt folk som står och försöker ta den perfekta turistbilden bredvid tornet :D


P1010937
Efter Pisa tog vi sen bilen och begav oss mot Toscana där vi bokat boende i två nätter framöver på en liten vingård strax sydväst om Florens. Verkar riktigt mysigt och det lokalproducerade vinet kostar typ 60 kronor per flaska och är magiskt.
P1010771
Bologna har börjat bra. Vi körde en större shoppingrunda för att kunna laga vår första egna mat, och där hittade vi vad man här i Italien kallar ”stinko rävogifto” i alkoholhyllan.
För dom säljer alkohol i alla butiker här, oavsett om det är en liten tobaksaffär runt hörnet eller ett storköp som det vi var på. 95-procentig sprit för en redig tisdagsfylla? Inga problem, affärerna har öppet till 22-23 och säljer det här überstarka giftet rakt över disk.


P1010782
Men något ännu viktigare inhandlades idag, nämligen en så kallad USB OTG-sladd. OTG står för ”räddar din rumpa om du tappar mobilen i golvet på semestern” och innebär att man, om din mobil stödjer standarden, kan plugga in en vanlig USB-enhet i telefonen utan att behöva krångla med installationer med mera. Så jag kunde plugga i en extern datormus, och sen enkelt betala mina räkningar trots att min touchskärm är stendöd. Direkt man pluggar in den dyker det upp en muspekare på skärmen och man kan navigera som vanligt. Det är inte supersmidigt, men man kan använda mobilen precis som man hade gjort med ett finger med en sån här adapter och det är guld att veta för er som i framtiden kommer tappa er mobil i backen. 9 euro kostade sladden mig, kom ihåg det när ni står där med barnets födelsebilder på mobilen, en trasig skärm och tårarna rinnandes ner för kinderna.


P1010791
Men Bologna ja, staden är lite småknasig och fylld av studenter. Staden har en miljon såna här ”romerska bågar” och seriöst har varenda hus i dom centrala delarna den här arkitekturen. Man undrar hur många kvadratmeter, och miljarder euro, som slösats på att bygga dessa?
Staden känns annars inte speciellt stor, och ”centrum” är typ 1×1 km stort. Man går igenom dom ”intressanta” delarna på en kvart och sen står man mest där och funderar vad man gör i stan egentligen. Men så kommer man på att man bokat boende i staden eftersom man behöver en tvättmaskin. Bak- och fram, ut- och in ger fyra användningar per par kalsonger men vi har nått den nivån för länge sen kan informeras. Nånstans är får man inse att Bologna ändå inte är så illa. Rena kläder, wiho!

Men staden är stor, det bor ungefär 380 000 personer här varav 80 000 är studenter. Invånarmässigt skulle det, om Bologna låg i Sverige, placera staden som den tredje största staden i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Helt sjukt med tanke på att staden verkligen är helt öken…


P1010801
Men man får faktiskt ge staden en viss charm ändå. Vi råkade t.ex. springa på en live-orkester utanför en av kyrkorna i staden. Väldans mysigt, eller som Marlene här bredvid mig säger ”en superdupergulliggullmysig orkester”, och absolut värt ett pluspoäng i betygsättningen av staden.


P1010821
Annars finns det inte så mycket mer att rapportera från Bologna. Staden är typ okej, men absolut inte någonting man bör stanna för om man inte är i akut behov av en tvättmaskin. Spaghetti Bolognesen, eller ragu som den heter, hann vi inte prova på på något riktigt ställe. Vi käkade det på en restaurang som låg 50 meter från där vi bor men jag tror inte det ger någon ärlig bild av maträtten i sig så jag lämnar betygsättandet åt sidan på den maträtten.

Men betyget på Bologna då? Ptja, med tanke på att staden inte bjöd på speciellt mycket får det väl bli en två respektabla Kennet Andersson av fem möjliga. Ingenting värt att se, men inte heller ukrainsk förortsmisär.

Imorgon blir det Pisa som mellanlandning, sen Toscana, vin och ännu mer vin.