Close

Category Archives Okategoriserade



Slovenien har bjudit på sinnessjukt stark sol, plockmat, en servicenivå som konkurrerar med Frankrike om att vara sämst i världen samt en matkultur som konkurrerar med Storbritannien om att vara pruttigast på planeten.

Nej, Slovenien har knappast imponerat. Nu ska det sägas att landets betyg helt baseras på en lång bilresa hit samt två nätters boende i en väldans turistig fiskeby. Men ändå. Det är dom små sakerna som gör det (som Marlene brukar säga…).



Men en ball sak har landet bidragit med. Skocjan-grottorna.



Det är en väldans gammal grotta som skapats av floden Rika, vars namn betyder just ”flod”. Floden Flod med andra ord. Imponerande namngivning!

Men grottorna är absolut värda ett besök, även om strukturen på touren var sämre än ett lågstadiedisko som anordnas till hundra procent av deltagarna själva. Det var en massa väntande, krångel med biljetterna och touren gick endast varje timme – trots att vi var 150 personer som gick i vår grupp (!!!!). Kör touren var 20e minut, dela upp grupperna direkt och få lite flow i det hela tack…

Men den första flodgrottan var som hämtad ur Sagan om Ringen-filmerna. Otroligt mäktig (100 meter hög, 3 kilometer lång) och med en bro som även den skulle passat in i samma filmtriologi.



You shall not pass!

Skocjan-grottorna får 3,5 av 5 långa vita skägg i betyg. Stort minus för tourens struktur och brist på information. Totalt sa guiden typ 15 meningar på 1,5 timme. Buu.



Utågngen var dock fin.



Annars har fokus idag varit på att ta oss från Slovenien och över till Kroatien. Något som visade sig vara väldigt lätt.

Bilvägarna i Slovenien har varit rätt bra och vettiga, där har man 90 km/h på vägarna utanför tätbebyggt område och man liksom håller det. Ett stup bredvid en tokslingrig väg? 90 km/h! En bro som är 1, 3 meter bred och helt utan räcken? 90 km/h!

I Kroatien är det tvärtom. Dom anpassar inte hastigheten efter vägar, utan efter situationer. En kurva på en 70-väg?50 km/h! En kurva på en 50-väg? 30 km/h! Sen ändrar dom hastighetsgränserna oftare än Zlatan pratar om sig själv i tredje person. Kroatiens vägar kan ha skyltar för 50, 30, 50 och 60 på en sträcka av 100 meter. Det är verkligen löjligt. Jag är absolut för trafiksäkerhet, men det här verkar handla om nån skyltförsäljare som fått provision på försäljningen av skyltar och därför lurat på staten att man minsann måste ha skyltar överallt.



Och på tal om vägskyltar så har vi besökt världens minsta stad, Hum, idag. Staden har totalt 17 invånare och staden var väl inte en allt för stor upplevelse, men ändå absolut värd vägarna förbi.



Själva ”city center” (grov överdrift) var som tagen ur en gammal film, lite westernkänsla på något vis. Verkligen supermysig, och totalt typ 6 byggnader stor.

Hum får 4 av 5 oförberedda Tarzan och Banarne i betyg.



Dagen avslutas i staden Motovun i Kroatien, ett ställe som ligger på toppen av ett berg och stället är charmigt som tusan.



Deras specialitet är tryffel, och efter att ha gett det en chans har jag insett att tryffel smakar som vitlök blandat med blä ungefär. Inte gott alls…



Men solnedgången från vår plats på restaurangen går inte av för hackor. Totalt finns det 8 rum på vårt hotell, och det verkar finnas typ 3 hotell i staden, så staden är ganska turistvänlig. Eller, det är inte så mycket turister men du kan gå ut och äta och ändå få plats. Och dom har sjukt gott vin. Verkligen galet bra. Fakin heter vinet och deras vita vin, samt dessertvin, är definitivt 5 av 5 päronsoda i betyg!

Extra kul är att dom serverade en tallrik med ost/charkuterier/oliver på restaurangen som hade samma namngivning. ”One Fakin plate” var det servitrisen gav oss när vi beställt. Lite kul var det allt :D
Vingården vi bodde på inatt hade en ägare. Inte helt oväntat kanske. Men hans namn var i alla fall Mate och han har en sak gemensamt med alla ungrare som jobbar inom diverse serviceyrken som vi stött på – dom gör allt, och jag menar verkligen allt, för att hjälpa till. Och dom gör det inte bara för att dom måste, dom gör det för att dom är genuint vänliga människor.

Under utcheckningen så nämnde jag att vi ännu inte hittat något bra boende i Kroatien, en timme senare hade Mate hookat upp oss med boende i tre nätter i staden Crikvencia som ligger precis mitt emot ön Krk (vokaler är överskattade i den här delen av Europa).

Men ja, åker ni någonsin till Balaton-sjön och letar boende så måste ni verkligen besöka Villa Patzay Borhotel som vingården heter, stället är galet fint, rummen är billiga, terrassen är makalös och Mate som äger stället är värd besöket bara han.



Annars har dagens fokus varit bilkörning. Närmare 50 mil har avklarats, och bilkörningen här är faktiskt förvånansvärt smidig. Småvägarna, och området, närmast runt Balaton-sjön påminner om valfri charterort i Spanien vilket innebär bilar så långt ögat når, övergångsställen på 70-vägar (bakom en buske, efter en kurva och gud vet all galenskap dom sysslar med…), cyklister på vägbanan, 50-sträckor mest hela tiden och så vidare men motorvägarna är baskemig bättre än dom svenska motsvarigheterna. Här har dom 130 km/h också vilket vår hyrda Hyundai inte riktigt pallar med alla gånger…

Medtrafikanterna är annars oväntat lugna, men när det gäller avstånd så är det någonting ungrarna, och slovenerna med för den delen, skulle behöva öva lite på… Dom kör alldeles för nära och hetsar som fan rent utsagt, skitjobbigt när man hamnar bakom en lastbil som kör om en annan lastbil och plötsligt har man en Audi eller Mercedes 2,3 cm bakom sig…

Och på tal om saker som skulle kunnat vara bättre sp kan jag nämna att Slovenien knappast imponerade när vi åkte in i landet. Först åkte vi förbi något slags pappersbruk som luktande riktigt hemskt, sen följdes det upp av den värsta gödseldoften jag någonsin känt några mil senare.



Toaletten på macken direkt efter gränsen lämnade ju en hel del att önska förövrigt…



Men om första intrycket var sisådär så var landskapet både böljande, bergigat och rätt likt Italien och Österrike.



Bilkörningen avklarade utan några problem alls, och hotellet vi hade bokat ligger på Sloveniens västkust. Visste ni förövrigt att Slovenien har totalt 2 mils kust mot Adriatiska havet (den delen av Medelhavet som ligger mellan Italien och Slovenien)? Det är inte mycket det, man kan alltså gå längst hela landets kuststräcka på drygt 4 timmar… Inte för att vi tänker göra det, men ändå!



Staden vi bor i är en riktig liten pärla, en gammal fiskeby men som numera totalt överösts med turister.



Men nog är här vackert. Vi har en av badstränderna 50 meter från vårat hotell, vilket är typ lagom.



Så här såg det ut 250 meter från hotellets dörr…



En helt okej kväll! 30 graders värme skadar ju inte heller…

Att staden sen har det superfräsiga namnet Izola blir liksom lite grädde på moset. Izola. Man borde döpa om pizzan Bussola till Izola. Lovar att försäljningen av just den pizzam skulle gå upp med en sisådär 615%. Izola. Ska nog byta namn. Izola Kaustinen. Låter som en dåliga rockstjärna. Inte bra.

Michael Izola däremot, där har vi en blivande fotbollsstjärna – eller kanske t.om. filmstjärna. Är ju lättare än någonsin att byta namn nu också enligt lagändringen som gjordes i juni typ. Ja, det blir nog till att skicka in ett papper imorgon.

Med det beskedet önskar jag er alla en god natts sömn!

Mvh,

Michael Izola
dsc_0628
Marlene brukar sundtals tjata på mig om att jag ska dra ur alla laddare som jag inte använder när jag är hemma. Skottarna har löst det på ett annat sätt, nämligen att göra det möjligt att stänga av eluttagen med hjälp av en knapp. Vet inte riktigt vad jag tycker om funktionaliteten, men vad jag inte gillar är att eluttagen som standard är avstängda på många hotell. Det innebär att du inte bara kan peta i laddaren för att ladda din mobil över natten, du måste även s-l-å p-å eluttaget. Annars sitter du med 10% batteri i mobilen nästa dag, någonting som så klart hände mig.

Tack och lov så har Jesper med sin megapowerbank som rymmer ungefär lika mycket juice som Barsebäck producerar under en halv månad ungefär, så problemet blev ändå inte såpass allvarligt som det kunnat bli (vara utan mobilen en hel dag, vem fixar det liksom?).

Jag borde verkligen dra ihop en karta på hur vi rört oss över Skottland dom senaste dagarna (note to self om jag hinner kanske?), men igår tog vi i alla fall sikte på staden Perth (som då ligger i centrala Skottland också, inte bara i Australien) och sov där för att få en lite kortare resa ner mot Edinburghs flygplats imorgon.

Då vi bara spelat en golfrunda, och egentligen inte kude förvänta oss någonting bättre än vad vi då fick, så hade vi inte riktigt bokat någon andra golfbana. Visst, St Andrews finns i närheten av Edinburgh och det finns även en massa andra sjukt fantastiska golfbanor i området men varken jag eller Jesper var speciellt sugna på att som halvt hopplösa amatörer betala 25 portioner haggis i kostnad för att få slå bort 50 bollar var och stressa igenom 18 hål samtidigt som vi då hade stannat upp alla spelare bakom oss.

Så vi hittade en linksbana som låg på östkusten och hade ett pris som var överkomligt, så vi tog sikte på Leven Links.

p1030777
Klubbhuset visade sig vara riktigt trevligt, även om personalen stod i hyfsat stark konstrast till klubbhusets elegans. Golfbanan visade sig dock ligga lite knasigt till, ett bostadsområde täckte hela västra sidan av golfbanan samtidigt som den östra sidan låg 50 meter från havet med endast en väg och en strand som man kunde se.

p1030808
Någonting som jag tyckte var riktigt ballt var oljeplattformarna som låg en bit ut i havet. Antagligen därför Trump har sin supereleganta golfbana som kostar ungefär en guldtacka att spela på andra sidan bukten.

strand-och-oljeplattformar
Beach, eller kanske mer Badboll, 2016 i Skottland.

p1030778
Banan visade sig vara ungefär som personalen, lite så där ”speciell”. T.ex. hade banan ingen riktig range man kunde övningsslå, och inga rangebollar, utan man fick glatt ställa sig och slå in i dessa små burar istället. Någon puttningsgreen hittade vi inte heller, men det visade sig efter att vi spelat våra 18 hål att det minsann fanns en sådan på andra sidan klubbhuset. Amatörmisstag…

p1030780
En annan inledde annars starkt på hål 1. Utslaget med träklubban följdes upp av ett snudd på skamligt bra inspel med samma klubba och en enmetersputt som gick rakt ner i hålet. Birdie på första, och med den formkurvan så skulle jag då gått rundan på 18 under par om jag fortsatt hålla den stilen.

Så skedde så klart inte.

Jesper petade mycket elegant i en birdie på andra hålet, ett par 4, själv var jag inne på green på 2 och kom där och då på att jag minsann inte tränat puttningen alls inför rundan. Så för att få bästa tänkbara valuta för vad vi betalat bestämde jag mig då för att fyrputta bollen i hål. Första putten gick ungefär 23 meter för långt (uppskattat mått), andra putten långt förbi, tredje putten nästan i hål och fjärde sänkte jag tillslut.

Ridå.

p1030781
Banan var annars fruktansvärt rak. Varenda hål var i stort sett spikrakt och om man bara träffade fairway så var banan såpass hård och kortklippt att man fick säkert 50 meter extra bara från rullen som bollen fick.

Ruffen längs med banorna var dock stundtals ohyggligt svår vilket gjorde att om man bara slog rakt på den här banan så fick man väldigt mycket gratis och banan blev då ganska lätt.

Varken jag eller Jesper slog dock knappt ett enda rakt slag under hela rundan. Man måste se till att få valuta för greenfeeavgiften!

p1030790
Slog man sen snett så fanns det helt sjuka buskar längs med kanterna av banan. Vi snackar toktjocka buskar med taggar som får valfri kaktus att kännas lika taggig som en tempur-kudde. Tack och lov var vi inte inne jättemycket i buskarna, men dom gångerna bollarna försvann in där så gav vi ganska snabbt upp försöken att återhämta bollen. Att bege sig in där hade varit som att kasta sig i en stor vattentank med hajar för att sen försöka brotta ner varenda en av dom. Revor i kläderna och blodvite hade garanterat uppstått.

p1030799
Oskönt utslag med hus direkt till höger. Både jag och Jesper tog, rutinerade som vi är, det säkra före det osäkra och slog ut bollen 40 meter i ruffen på vänster sida istället för att riskera att skeppa in bollen i någons vardagsrum.

leven-links
Men säga vad man vill om Skottland, men vädret har varit rent utsagt ”bloody amazing”. Vi har haft mer sol här än vad man realistiskt kan förvänta sig under en veckas chartersemester på Ibiza. Jag har dragit på mig en kombinerad T-shirt/röd som en hummer-bränna och det var inte precis vad man förväntade sig när man köpte regnbyxorna på Stadium innan man åkte.

Finns nog inte många som kan säga att dom åkte till Skottland på solsemester, men vi har minsann gjort det!


bunker-2
Med bra väder kom då såklart strandhänget också. Då stranden låg lite för långt bort från golfbanan så fick jag istället nöja mig med att dra på mig badbyxorna och sola lite i en av många väldigt oförlåtande bunkrar. Men ett elegant bunkerslag med sandwedgen senare…

Så rullade bolljävlen ner i nästa bunker som låg 30 meter längre fram…

Bunkerslagen här är dock en helt annan historia än i Sverige. Visst, framkanterna på bunkrarna är stundtals högre än det svenska rekordet i höjdhopp, men sanden är såpass mjuk att det blir mycket lättare att slå upp bollen än vad det är i dom stenhårda svenska bunkrarna. Om stränderna i Sydamerika (JAG ÅKER OM EN MÅNAD!!!!) håller samma kvalitet så kommer det nog bli att man bara bor på stranden och ligger där och beställer drinkar hela kvällarna istället för att sova i en hotellsäng.

leven-18e-halet
Rundan gick antagligen inte alls speciellt bra för egen del, har faktiskt inte räknat ihop poängen från någon av rundorna vi spelat ännu, men det kändes ändå lite skönt att kliva upp på 18:e hålet efter att man varit ute på fel fairway på vägen in mot hålet och avsluta rundan.

p1030821
Och på tal om skönt, vi blev uppgraderade på hotellet och fick sviten! Dubbelsäng förvisso, men det brukar lösas rätt enkelt genom att sparka ner Jesper på golvet när han somnat.

dsc_0636
Middagen på hotellet blev en cheeseburgare, en cheeseburgare där man dessutom kunde lägga till haggis på. Som den populärkulturella utrikeskorrespondenten jag är tog jag så klart en för laget och provade.
Haggisen låg som ett lager under locket likt en söndermotorsågat-får-majonäs ungefär och var väl mer där för att fylla ut magen än för att faktiskt ge någon större smak. Värt 1 pund extra? Ptja, varför inte.

edinburgh-skylt-flygplatsen
Men i och med detta så är det nu bara resan hem kvar. Edinburgh-skylten på flygplatsen känns som en bra avslutning på det här äventyret, och vi har både sett, kört och upplevt en massa under våra 5 dagar här.
Sammantaget får man nog se Skottland som ett land som levererat sett till vad man förväntade sig, och därför ger vi landet en stark 4,2 av 5 Amy MacDonald i betyg.

Om en månad, den 1:a oktober flyger jag och Marlene till Quito i Ecuador för sju veckors semester i Sydamerika. På återseende då kanske?
DSC_0615
Morgonstund har guld i mund! Nä, skoja bara. För att få säga sånt måste man gå upp tidigare än 09:30 som vi hade ställt klockan på i vårt lilla rum.

Men på tal om att vakna på morgonen. Vattentrycket där vi bodde inatt är annars sinnessjukt högt, det sprutar som ur en brandbils brandslang när man slår på vattnet både i duschen och i handfatet. Så man kan räkna med att se ut som att man lagt sig på rygg kissat rakt upp i luften efter att man försökt tvätta händerna eller på annat sätt spola vatten i handfatat.

P1030638
Men frukosten som vi bjöds på av kvinnan, vars namn jag inte riktigt tror vi någonsin fick, som ägde rummet vi sov i var annars inte alls helt dum. Inga bönor, ingen korv och inget annat konstigt brittiskt. Här fick vi istället en frukost som bestod till 97% av mjöl, socker och luft. Men jag gillade det, skönt att få en lite mer svensk frukost för en gångs skull.

Internetet härute är annars alldeles bedrövlig jävla uselt. Vi har seriöst inte ens haft mobiltäckning, så om Jesper skulle råka knuffa ner mig för en trappa så skulle jag då bara få ligga där och avlida tills dess att dom byggt ut mobilnätet såpass mycket att jag faktiskt får täckning.

Undra på att det står telefonkiosker överallt här, det är ju enda sättet att kunna nå omvärlden…

Men på tal om annat: Innan jag och Jesper åkte till Skottland så hade vi egentligen två mål. Nej, inget av dom var frukost och inte heller att få sova i samma dubbelsäng (vilket man kanske kan tro). Vi hade som mål att få spela fantastisk golf och vi hade som mål att få se vacker natur. Det första målet är ju som ni läst redan avklarat, så mål nummer två var vad som stod på tapeten idag.

P1030641
Skottland har, förutom telefonkiosker, annars ett landmärke som fått namnet ”Old man of Storr”, vilket översatt till svenska blir ungefär ”ståtlig stenpinne på en kulle. Och moln, massor utav moln som hela tiden skymmer stenpinnen”. Det är även vad ni ser till höger på berget på den här vackra landskapsbilden. Det var vårat mål för dagen.

Bilresan dit var inte längre än kanske 20 minuter men vägen var ungefär 1,3 bilar bred vilket innebar att man fick krångla lite för att släppa fram mötande trafik. Eller som i vårat fall, köra fram mot mötande trafik, varva motorn och hänga sig på tutan och sen vifta med näven tills dess att kilt-idioterna flyttade på sig.

Vi hade förövrigt inte riktigt tänkt över det här (inte det här heller!) med att vädret i Skottland faktiskt kan variera en aning. ”Vi kör 39 mil från golfbanan upp till norrare delarna av Skottland, det ska tydligen vara fin natur där” kändes som en bra idé i planeringsstadiet och sen kom verkligheten liksom aldrig riktigt ifatt oss. Förrän nu.

P1030659
För det var molnigt. Här ser ni hur vi har börjat vandringen (”vandringen”) upp till landmärket och man ser knappt eländet. Den gamla stenpinnen ser mer ut som en statist på en halvtaskig musikal där rökmaskinerna pumpar på för fullt i hopp om att framkalla nån slags mystisk känsla. Men om den här kompakta ansamlingen av granit, eller vad det nu är för material (jag hittar ingen bättre synonym till sten), nu var en aning svårflörtad så var naturen åt andra hållet desto bättre. Den har fördelen av att den skyddas av bergen som granitstolpen står på vilket gör att all molighet fastnar i den här minimala bergskedjan och istället lämnar resten av landskapet soligt och fint. Eller fint och fint, det är en underdrift. Magnifikt är nog mer rätt ord…

old-man-storr
Men tillslut kikade stenpinnen fram nog mycket för att man skulle kunna ta en selfie också. Finne med pinne.

Betyg på Old man of Storr: 4 av 5 riktigt tunga regnmoln.

old-man-storr-utsikt
Betyg på utsikten åt andra hållet: 5 av 5 soliga skotska sommardagar med en massa turister springandes överallt.

P1030685
Efter att ha sett Old man of Stenpinne så begav vi oss sen på en roadtrip runt Isle of Skye. Jag ska inte på något vis säga att jag känner till hela ön efter den här resan, men vi fick ändå se mycket under dom timmarna som vi åkte runt och kikade på allt vad ön hade att erbjuda.

P1030687
Jag fick lite Shetlandsöarna-feeling av stället, helt utan att någonsin ha besökt det stället skall tilläggas. Grönt överallt, pittoreska hus och ett landskap som man lätt skulle kunna bli gammal i.

P1030692
Och dom hade får som gick fritt på dom smala vägarna också. Helt obrydda traskade dom runt där och agerade som om dom ägde ön. Vilket dom säkert gör, speciellt med tanke på att man inte alls såg speciellt mycket folk ute på gatorna. Kalla kårar började sprida sig på ryggen när jag kom och tänka på filmen Black Sheep
, tänk om filmen faktiskt är baserad på en sann historia där Isle of Skye-borna helt förgörs av zombie-får?

Av den anledningen, samt av säkerhetsmässiga skäl, så bestämde vi oss för att helt enkelt vägra att gå ur bilen när vi stötte på dessa koftamaterialets blodtörstiga bestar.

P1030693
Tack och lov så fanns det en rastplats lite längre fram där inga får syntes till och där vi kunde njuta av landskapet i lugn och ro.

P1030695
Där fick jag även ta den här bilden, som nog är en personlig favorit under resan. Bergen reser sig i bakgrunden, allt är grönt och mitt i allt ligger en stuga som får lite sol på sig samtidigt som resten av landskapet är molnigt.

Betyg på min personliga favoritbild av Isle of Skye: 12 av 5 möjliga zombiefår.

P1030702
Överlag blev man lite varm i själen av att vara därute. Luften var kliniskt ren, vattnet var mörkt marinblått, landskapet var så mustigt i alla sina färger och allt var bara så… tyst. Om du någonsin håller på att gå under av stress, ta då bara ett flyg till Edinburgh, vänta på dina väskor på flygplatsen, hyr en bil, sträckkör den 30 mil enkel resa till Isle of Skye och bara njuuut. Lätt som en plätt (eh..) och rekommenderas starkt!

P1030703
Magsårsplåster som funkar även för den mest inbitne och gråa storstadsmänniskan.

mer-kustselfies
Nöjd storstadsdalmas.

P1030721
Vi har under våra första dagar här kört förbi både ett, två och fem slott. På grund av vårt schema har vi dock inte besökt dom alla, men att döma av utsidan så är det många slott som mer liknar fyrkantiga bunkrar i betong från andra världskriget än svinballa riddarbostäder från en animerad action-komedi skapad av Disney. Vi besökte ett av dessa slott på Isle of Skye, och även om inredningen var riktigt mustig så var utsidan en riktig besvikelse.

Jag vet inte riktigt om det är mina slotts-ideal som är skeva (även tjockis-slott är vackra!) eller om det är slotten som inte riktigt levererar, men oavsett så är det någonting som inte riktigt matchar som det borde tyvärr.

P1030742
Efter att ha spenderat lite mindre än 24 timmar på Isle of Skye började vi sen vår resa ner mot dom södrare delarna av Skottland igen. G

P1030754
Men ett slott som når upp til hajpen är då Eilean Donan som vi åkte förbi igen på vägen från Isle of Skye. Så här ska ett riktigt slott se ut minsann!

DSC_0626
På vägen stannade vi då sen på en lokal pub/restaurang nånstans strax efter bron från ön. Där fick jag då äntligen chansen att på riktigt prova Haggis! Inte frukosthaggis på en tallrik där man inte riktigt vet om man äter blodpudding som ätits av likmaskar utan riktig äkta haggis!

Haggisen serverades med en klick potatismos, en klick av vad jag tror är rotmos och sen även nån slags sås som jag inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var.

Så hur smakade den då?

Haggis smakar ungefär som bättre kryddad svensk pölsa. Jesper sa att det luktade bedrövligt, men jag tror mer att den lukten beror på att han har näsan för nära munnen och inte för att inälvsmat faktiskt luktar äckligt. Jag kände i alla fall inte av den här äckliga lukten, och smaken var faktiskt inte alls dum. Tillsammans med tillbehören som jag fick så var det faktiskt väldigt gott och absolut någonting jag skulle kunna äta igen.

Betyg på haggis: 3,5 av max 5 stycken ulliga små fårbäbisar som hoppat rakt ner i en köttkvarn av misstag.

Med dom vackert beskrivande orden så avslutar vi för idag. Imorgon blir det golf igen! God natt!
P1030314
Efter att ha anlänt Ugdale Hotel igår så vaknade vi imorse utvilade och pigga. Eh, skojar bara. Jag var dödstrött efter att ha somnat sent och sen blivit väckt en sisådär 167 gånger för att det var för ljust ute. Men när jag väl vaknade på riktigt så kunde jag inte annat än kapitulera för utsikten som jag vaknade till. Havsutsikt gör någonting speciellt med själen, även den mest bittra jäveln kan plötsligt vakna irriterade och säga ”Ja, hur i h-vete ska jag kunna vara arg på detta?”

Ugdale Hotel visade sig annars vara rätt okej faktiskt. Visst var maten rätt skotsk, men med tanke på var vi befinner oss var det svårt att bli vare sig upprör eller förvånad. Men servicen var riktigt bra och dom anställda försökte verkligen vara hjälpsamma och sådär genuina som jag fått för mig att folk bara är i riktigt små byar.

Intressant är annars att vi under frukosten började bli lite osäkra om golfbanan, som vi bokat, existerade eller ej. Jesper såg ut som ett stort danskt frågetecken när han konstaterade att banan inte dök upp när man tittade på stället via Google Maps satellit-vy. Två croissanter och en muffins (för egen del) senare hade vi dock konstaterat att receptionen nog hade koll på huruvida banan faktiskt existerade eller ej så vi bestämde oss för att fråga damen där om hjälp.

P1030324
Och det gick ju rätt bra. Banan fanns tydligen och tjejen i receptionen gav oss vägbeskrivningen ”Följ vägen, sväng vänster, åk på vägen, sväng vid flygplatsen, tror ni att ni kommit vilse eftersom ni åker på en bondgårdsväg så har ni kommit rätt och fortsätt åka”.

P1030326
Klubbhuset var rätt litet och vi möttes av en ma…. nej, en äldre herre som hälsade oss välkomna. Han informerade oss om att det var 16 killar som skulle slå ut om 20 minuter, så han rekommenderade oss att göra oss redo och slå ut.

Smått chockade, och som dom svenskarna (och danskarna) vi är så sade vi ingenting mer och kom överens om att vi skulle möta golfprostugegubben att vi skulle möta honom på första tee om typ 3 minuter och 43 sekunder. Vi behövde bara byta om först.

Efter att ha bytt om, eller rättare sagt tagit på oss golfskorna vid bilen, samtalade jag och Jesper dock på typiskt skyddat skandinaviskt sätt enskilt och bestämde oss för att låta dom 16 killarna gå ut före oss och att vi istället skulle fokusera på att värma upp under tiden. Den gamla gubben, vars namn jag som ni se inte minns, var helt okej med det och informerade oss istället om diverse lokala grejer som sen skulle visa sig vara otroligt värdefulla under vår runda.

P1030327
Banan hade annars fått en helt del spretiga recensioner. Ändå hade vi, helt seriöst av en väldigt idiotiskt oklar anledning, kört bil i närmare 4 timmar för att komma hit. ”Banan är hopplös och du spelar den en gång, sen återvänder du aldrig” var några ord som ekade i min skalle när vi kom fram. Tänk om banan skulle visa sig vara en katastrof? En flygresa på 2,5 timmar, en bilresa på 4 och sen skulle banan visa sig vara lika attraktiv som en giraff som i otakt dansar salsa. Mardröm.

P1030340
Men det är både svårt att stava Mch… Machi… M… golfbanans namn och att samtidigt förklara hur fantastisk den här banan visade sig vara.

P1030345
Den ligger precis vid den sudvästra skotska kusten där skotskt land möter Atlanten vilket gör att det blåser som fasiken samtidigt som vädret växlar snabbare än du kan stava Machrihandish. Men vi hade kontrollerat vädret innan vi åkte från hotellet så vi visste att det faktiskt, för en gångs skull, inte skulle regna och lämnade därför både paraply och regnkläder i bilen.

P1030355
Men banan… första hålet inleddes för egen del med en slice, en till slice, en försvunnen boll i ruffen, en bra pitch och sen en vettig putt. Ändå blev jag kär ganska direkt…

P1030371
Har ni någonsin varit och fiskat nångång så vet ni att vassen är ett ställe man bör undvika att kasta in draget i. Ungefär så var den här golfbanan att spela. Var inte dum i huvudet, fuska om du slår snett och vips så kommer du klara banan samtidigt som du förstår dess storhet.

P1030373
Tittar man ner på det här hålet så kanske man får en liten liten inblick i dess svårighet. Man ser fiskedragsdödande vass överallt, men man förstår ändå inte att tee är 200 meter rakt till vänster om flaggan och att man inte har någon möjlighet att se flaggan när man spelar in till hålet.
Det finns dock pinnar som förklarar vart du ska slå, men du har ingen riktig aning om hur greenen/den dolda delen av banan ser ut – och jag älskade det!

P1030376
Men som om inte det vore nog så går banan längs med kusten vilket innebär att vissa hål ger en snudd på sjuk utsikt.

P1030397
Till er som inte gillar vare sig natur eller golf: först och främst måste jag fråga vad som är fel på er, men sen ber jag er ödmjukast att uppsöka en psykolog. Sen kan ni återvända hit när ni är botade från era psykiska problem.

P1030404
För den här banan bjöd på en ohälsosam mängd med vackra bilder. Vad sägs om den här greenen som är klippt så att även en halvtaskig allsvensk linjedomare kan döma offside när du kliver upp på greenen.

P1030408
På tal om offside, här har ni Jesper som slår ett (av många!) riktigt bra bunkerslag.

P1030423
Den här banan bjöd ändå på rätt öppen golf. Eller, det beror väl på vad man jämför med. Jag slog säkert bort en tio bollar, men samtidigt så var den riktigt tjockaste delen av ruffen begränsad till ställen dit man faktiskt inte borde slå. Jag slicade säkert 645 slag under den här rundan och jag klarade mig ändå riktigt bra under rundan.

P1030427
Och som om jag inte hade klarat mig bra nog så fick man efter nio hål en lokal whisky att njuta av. Och ärligt talat så var den här whiskyn faktiskt en personlig favorit. Lite vanliljsmak, rätt söt överlag och en njutning även för en whiskeyamatör som mig.

Tilläggas skall att jag antagligen uppskattat en flaska T-röd precis lika mycket efter att ha traskat runt på banan hittills.

P1030432
Sista nio bjöd även dom på riktigt bra underhållning. Ruffen var hård, links-gräset var oförlåtligt och en av oss hamnade faktiskt i det där idiotgräset en gång. Det tog 5 slag att komma ut, och då fuskades det ändå lite smått för att lyckas med det.

P1030445
Annars kommer bloggen nog få sig en ny bekanskap inom kort. Jag halvt impulshandlade mig en GoPro Session häromveckan och den är faktiskt alldeles fantastiskt. Drygt två arbetsdagar i lön kostade den och den fångar både färger och upplevelser helt sjukt bra för priset.

P1030472
Men åter till Mchri… Machr… Mar… golfen idag. Greenerna var inte bara otroligt vackra och maffiga, dom bjöd stundtals på riktigt svår puttning i och med att dom hade fler ojämnheter än valfri 13-årig acnediagnosticerad tonåring. För egen del var det både utmanande och ruggigt roligt och jag tror att Jesper minsann håller med.

P1030475
Hela banan var egentligen rätt utmanande, men utslaget på 17:e hålet var nog det värsta jag varit med om. Det här var vad man såg dit man skulle slå och det var bara att sikta på den svartvita pinnen, först slå bort 2 bollar och sen slå ut en tredje boll för att i blindo hoppas att allt gick bra.

P1030478
Actionbild på bunkerkungen av Danmark.

DSC_0589
På tolften hålet fick vi tyvärr oss lite regn, men under det 17:e hålet så gjorde sig min brist på regnjacka och paraply sig tyvärr äckligt jävla uppenbar. Gudarna fick nog av vårt långsamma spel och bestämde sig helt enkelt för att skicka ner en halv sjö med idiotmycket regn från himlen. Tack för det!

P1030478
Sammanfattningsvis kan man säga att Mch… Macd… banan där vi spelade verkligen levererade. Och då menar jag inte levererade som i ”jag åkte hela vägen hit, nu tänker jag hylla den” utan som i ”den här banan är helt sjukt bra och jag förstår inte att den inte nämns oftare när man googlar golf i Skottland”. Jag kan lätt tänka mig att ta min framtida privathelikopter hit för att slå bort 10-15 golfbollar till. För så vacker var den här banan. Den är charmigare än Nefyn om du frågar mig och jag rekommenderar verkligen den som funderar på att golfa i Skottland att åka hit.

selfie
Betyg på Mach.. Mrchc… golfbanan blir slutligen 4,6 av 5 kiltar i betyg.

puttning
Nu ska jag sova… Jesper ligger i sin säng här bredvid och pratar i sömnen om magiska bunkerslag, hur tjockruffen är orättvis och om att hålen på banan var för små. Jag tänkte försöka drömma om samma sak.

groupie
Så med en avslutande, smått regnig, skön kompisbild så säger jag härmed tack för idag och god natt.
DSC_0044
Marbella. Jag tänker på paraplyn när jag hör namnet på staden. Oklart varför. Men Marbella, det låter lite som namnet på en halvspansk mattant i mellanstadiet. Marbella Johansson. Rätt fint namn om man tänker lite på det. Nu spårar vi, fokus…

För någon månad sedan satt jag och Jesper och kikade lite på en golfresa. Vi ville iväg från Sverige och det kalla vädret som lamslår landet varje dag. Efter att ha titta på Marocko, läst om landet och insett att ”Nej, fy fan, aldrig i livet” och gjort samma sak med Turkiet på grund av kaoset där så hittade vi tillslut Costa Del Sol, eller Costa Del Golf som vissa kallar det. Varmt väder, fantastiska golfbanor och sangria. Det lät helt okej och efter diverse prisjämförelser bestämde vi oss för att boka. En bil från Hertz, en svit på ett tvåstjärnigt hotell (ni hör hur skumt det låter va?), två utslagstider och två lediga dagar från jobbet. Efter bokningen och resan ner till Skavsta kan vi kontatera att dom två grupperna som flyger till Marbella är familjer och pensionärer. Varken jag eller Jesper har några barn, så vi tillhör alltså den sistnämnda gruppen.

DSC_0049
Intressant person på andra sidan gången under flygresan. Hon hade med sig en pizza i en pizzakartong ombord på flyget. Hon har alltså tagit med sig en pizza från pizzerian, dragit den hela vägen genom säkerhetskontrollen och sen ombord på flyget. Bland det konstigaste jag sett på ett flyg faktiskt.

DSC_0050
Flyget till Malaga, en timme från Marbella, var annarts outhärdligt långt. Fyra och en halv timme kanske inte känns så farligt, men man hamnar i en slags ”det står 0-7 i hockeymatchen du väntat i ett år för att få se och det är i mitten av andra perioden”-stämning där man bara vill att allt ska ta slut fastän det är en alldeles för lång tid kvar samtidigt som man inte har något annat val än att sitta kvar och uthärda eländet. Ska man flyga till Thailand är man beredd på att det är sjukt långt dit, men ska man flyga till Spanien ska det liksom vara inom EU. EU ska inte vara stort, själva idén är ju att EU ska vara lättillgängligt för alla. Varför placerar man då Malagas flygplats så sjuuuukt långt bort? Inte okej…

DSC_0051
Väl framme i Malaga kunde jag och Jesper dock skratta lite åt raden som visade dagens Helsingfors-flyg på flygplatsens informationstavla. ”En hora” är tydligen spanska för ”i tid”. Väldans skojigt om man har en hunmor som t.o.m. en 13-åring tycker är omogen.

DSC_0052
Någonting som dock var mindre kul var när vi hämtade ut vår bil som sista kund och sen möttes av en något trött registreringsskylt bak på bilen. Jag vände i stort sett direkt jag såg det, men då hade Hertz-kontoret redan stängt, något som gjorde att Jesper slutligen skruvade fast skylten med sin greenlagare vilket ledde till att problemet i alla fall temporärt löste sig.

Men den lösningen höll, och väl på hotellet fick vi njuta av vår bokade tvåstjärniga-svit. Hotell-”rummet” är typ 100+ kvadrat stort och har en terrass som är lika stor som min lägenhet hemma i Stockholm. Sen är väl kvaliteten på det hela lite tveksam, men den delen skjuter vi lite åt sidan. ”Size matters” ni vet.

DSC_0057
Efter en god natts sömn tog vi sen sikte på resans första golfbana, Alcaidesa Gof Club.

DSC_0062
Första intrycket var mäkta imponerande.

DSC_0065
Fräscht och vitt kombinerat med orden ”links golf resot” kändes mäkta imponerande.

DSC_0066
Egen fontän plussar så klart på betyget. 67 euro per person kostade rundan, men då inick en golfbil att dela på också.

DSC_0072
Vädret var annars ganska emot oss och det småregnade i början av rundan. Men det strilade typ ner vilket gjorde att man inte kände av det så supermycket och efter några hål gav regnet också upp.

Men banan var rätt utmanande. Ruffen var tjock och slog man ännu sneare än så försvann bollen snabbare än vad ni kan säga ”skit också”. Därför var det lite smått provocerande att det stod en snubbe i en bil och svart-sålde bollar på det fjärde hålet.

DSC_0079
Nej, vi köpte inga bollar.

Men banan var väl helt okej, speciellt om man jämför med Sverige just nu. Sverige är kallt, eländigt och har inte ens öppnat någon banan ännu. Alcaidesa var grön, fin, gräset var tjockt och vi njöt (trots det kalla vädret).

DSC_0083
Men så öppnade sig plötsligt banan och vi kunde se kusten. Och herre gud vilken kust det var…

DSC_0086
Tur man hade selfie-pinnen med sig!

DSC_0089
Jesper höll med, även om han inte öppet ville erkänna det.

DSC_0098
Men vilken bana… Kolla utlsaget på det här hålet! Det är svårt att med bilder fånga en känsla, men det här hålet var verkligen magiskt vackert. Vilket så klart ledde till att jag slog ett utslag som var ungefär 75 meter långt. Ett återkommande teman för rundan, men vad gör det när utsikten var såpass bra som den var?

DSC_0103
En mycket nöjd amatörspelare.

DSC_0107
Utslaget från ett av hålen…

DSC_0116
Om någon som läser detta jobbar på typ golf.se eller nån slags golftidning så vill jag ha typ 16 miljoner kronor för att ni ska få publicera något av mina mästerverksfoton i er tidning.

DSC_0124
För banan var verkligen otroligt vacker, om än lite enformig spelmässigt.

DSC_0125
Men man kan köpa en lägenhet precis bredvid banan om man har råd. Det ger både havsutsikt och utsikt över golfbanan. Operation ”Övertala sambon” har härmed inletts…

DSC_0129
FOOOOOOORE! Vilken jävla bild… Den är tagen med en mobilkamera. En mobilkamera. Vem hade kunnat tro det för 10 år sedan?

DSC_0130
Jesper extraknäcker tydligen som banarbetare här. Beach 2016 är inte här ännu så han njuter av bunkrarna istället.

DSC_0152
Väldigt nöjd (medelålderstjock?) kis på greenen. Vilken jävla bana! Den slår t.o.m. Nefyn i Wales.

DSC_0162
Men banan var rätt svår. En av oss fick prestationsproblem av den högre skolan och slog bort 4 bollar på det här hålet. Huuu vilket hål.

DSC_0165
Obligatorisk ”jag respekterar dig hål nummer 12 på golfbanan”-hälsning, lite karate-stämning över det hela.

DSC_0161
Skyltarna var även dom rätt charmiga.

DSC_0187
Golfbil är annars kul att köra, otroligt kul faktiskt. Man gasar fullt och gör 0-40 på typ 3 sekunder. Mycket skojigt och nästan bättre än själva golfspelandet idag. Herr Kaustinen spelade golf på en skrämmande låg nivå idag, men vad gör det när miljön var magisk?

DSC_0191
Vem kan vara besviken på det här?

DSC_0202
Beach 2016 blev inte riktigt vad Jesper tänkt sig. Men det här är inte illa pinkat det heller.

DSC_0209
18:e hålet avslutades med en ”out of bounds”-boll och en insikt om att formen inte riktigt är toppad ännu. Men vad gör det när man får njuta av miljön som Alcaidesa bjuder på?

Spanien är helt okej hittills, förutom det faktumet att det är typ 7-12 grader här just nu. Förra veckan var det 25 grader i Marbella, idag toppade temperaturen på 12 grader. Inte okej… Tur man har AC på rummet, 23 grader inställda och semesterkänslan är på plats precis tills dess att man ska sova. Tekniken – Moder natur, 1-0!
Semestern rullar på, och vi njuter något enormt. Vi har hunnit med en massa dom senaste dagarna, jag ska försöka sammanfatta det hela utan att bli allt för långrandig.


P1010341
Vi har gjort vår första båtutflykt från Neapel, vi tog turistfärjan över till Capri. Sen jag kom till Neapel och fick prova på den superba pizzan som dom tillagar här har jag nu gått från att mäta vad allt kostar i antal Big Macs (ABM) till att jämföra vad saken kostar i antal Neapel-pizzor (ANP), och resan till Capri var snudd på löjligt dyr.


P1010279
Tur och retur kostade den å-t-t-a Neapel-pizzor per person, vilket för er som inte kan räkna i valutan ANP innebär att resan kostade 40 euro per skalle. Hutlöst dyrt och en riktig turistfälla, men man har ju hört att man måste besöka ön om man väl är i närheten så vi sålde en njure var, betalade biljetten och satte oss på färjan som skulle ta oss dit.


P1010277
Väl där slängde vi iväg 2,5 Neapel-pizzor per skalle till på en båt-tour runt ön. Touren kördes av en typisk turistguideitalienare, vi kallar honom Fabio, och innehöll även dom klassiska pantertanterna.
För er som inte vet vad en pantertant är så är det en medelålders kvinna runt 50 som mer än gärna åker till mer sydliga breddgrader för att njuta av, och tjuta åt, dom unga förmågorna på plats. I det här fallet hade vi 2 + 1 pantertanter ombord. Alla tre satt och tittade trånande på vår båtkörande Fabio som elegant rattade den lilla jollen som vi färdades i runt ön. Så snart han gjorde någonting som det fanns möjlighet att jubla åt så passade så klart pantertanterna på att jubla högt med sitt typiska ”Wooooooooooo”-låtande parningsläte. Allt från att han lade i backen till att han slog på 80-talsmusiken i högtalarna på båten (Golden Hits kombinerat med Patricia med andra ord, stockholmsreferens för er som inte förstår den) så jublades det. Lagom pinsamt med andra ord.


P1010338
Men åter till Capri, hur var stället då? Nog var det vackert, och vattnet runt ön var azur-blått, men var det värt pengarna? Jag kan inte påstå det. Vi brände säkert 10-15 Neapel-pizzor per person totalt på den utflykten och jag tycker inte riktigt det var värt det. Men Marlene var mäkta nöjd och gillade stället, så det kanske beror på om man gillar små charmiga städer som är överprissatta eller inte. Mysigt var det absolut, men inte värt pengarna.



P1010349
Det är annars kul hur Marlene, som vanligtvis är så otroligt lugnt och ordentlig, har nån slags mat-ADHD :D Så snart hon fått i sig mer energi än en vad en bit hårt bröd innehåller så går hon totalt amok och blir som Tiger i Nalle Puh ungefär. ”Hörru hörru hörru, ska vi göra nåt? Kolla när jag spänner mig i åtta olika poser framför kameran kom nu ska vi gå snart Micke Micke Micke jag är uttråkad”. Sen går det en stund, en 5-10 minuter och sen är hon på normal nivå igen. Fett konstigt, men rätt gulligt ändå :D Ska försöka spela in henne när hon är som dampigast ska ni få se hur det låter.


P1010356
Men om vi släpper turist-idyllen Capri för den här gången kan vi ta oss vidare längs vår resväg. Vi lämnade sen Neapel, och körde bland alla tokarna i trafiken i stan, för att ta oss ut och vidare mot Amalfikusten. Kompisen Mats sa innan resan att ”Jag tror att Amalfikusten kan vara riktigt vackert”, men personligen hade jag inte så bra koll.


P1010381
Men först stannade vi till på vägen vid Pompei. Ni vet den där staden som begravdes i aska, nu grävts upp och sen dess används som tortyrläger för unga skolbarn som hellre vill sitta hemma och spela Minecraft istället för att gå och titta på trasiga och avspärrade ruiner.

Jag kan förövrigt informera att det här med att ha en digitalkamera på selfiepinnen utan möjlighet att se var man tar kortet är lite meckigt. Man ser inte riktigt om man riktar kameran rätt eller inte, därav en del av Pompei + en halv grön buske på selfien ovan.

Men hur var då Pompei?


P1010392
Den här bilden sammanfattar det hela rätt bra. Det var rätt öken. Det var jättemycket turister, nästan allt i hela staden var avspärrat av grindar och staket, det var över 40 grader varmt och det fanns ingenting speciellt att se. Är man intresserad av historia kan man säkert njuta av eländet, men varken jag eller Marlene var speciellt imponerade av stället.


P1010432
Den här delen av Pompei var väl helt okej ändå, med berget i bakgrunden och allt, men desto mer passande att bilden faktiskt togs utanför det inhängnade området…


P1010445
Men om Pompei var tråkigt och onödigt så var Sorrento och Amalfi-kusten desto vackrare. Nu fick vi inte ens några bilder från staden Amalfi, som är ännu vackrare, detta på grund av trafiken men vad gör det när resten av vägen var magisk ändå?


P1010507
Vägen slingrade sig längs med kusten, precis bredvid havet, och stundtals så var det så vackert så att man glömde bort att man satt och körde trafik på ett av dom värre ställen jag kört i mitt liv. Vägarna här var såpass trånga att det gick okej att möta en bil på rak väg, men mötte man bilar i kurvorna så var det trångt. Och som om inte det vore nog så slingrade det sig en sisådär 673 bussar fram längs vägarna också, alla i alldeles för hög fart och med tanken att ”Om jag tutar innan en kurva där jag inte ser runt så kan jag köra i full fart”.


P1010610
Här ser ni t.ex. ett av dom ställena där vi blev helt stillastående i 10 minuter eftersom två bussar möttes i en kurva. Då italienarna är helt efterblivna i såna här situationer så bildades det snabbt en kö bakom båda bussarna vilket ledde till att ingen av dom kunde backa ur situationen, dessutom surrar vespaåkarna fram som flugor kring hästbajs, men slutligen lyckades busschaufförerna lösa det hela genom att den vita bussen helt enkelt fickparkerade bussen vid gallret till höger om blommorna på bilden och då kunde bussen sen ta sig förbi (med 2 cm till godo bredvid våran bil).
Vi mötte även en bil såpass tajt att backspeglarna slog i varandra på bilarna, men tack och lov är backspeglarna på bilen fällbara vilket förhindrade eventuella skador.

Men herre gud vad hela Amalfikusten är vackert. Får ni någonsin chansen, ställ bilen i t.ex. Sorrento, hyr en vespa och kör kusten på vespan istället för med bil. För att köra bil längs den här, otroligt trånga, vägen ger även den mest erfarna bilföraren nåt slags ”vilket otroligt underbart landskap, men det är ju kaos överallt!”-magsår.


P1010577
Vi sov sen på ett hotell längs kusten, och det kostade typ ingenting. Frukosten serverades på deras terrass och det är den vackraste utsikten jag någonsin haft under en frukost. Så fantastiskt att bilder inte räcker till, ni måste besöka stället för att förstå hur magiskt vackert det är.


resvag-neapel-pescara
Vi har sen Neapel nu tagit oss ungefär 42 mil neråt, runt Sorrento och Amalfikusten och sen upp längs östkusten till Pescara. Här har vi spenderat tre dagar med sol och att tappa min mobiltelefon i marken så att den helt gett upp.

Jag har, likt den lokalsökande kulturreportern jag är, även noterat en hel del intressanta saker med det här landet och dess befolkning. Så klart kommer jag bjuder jag, helt gratis utan något krav på kausti.coms plusmedlemsskap, på dessa upptäckter:
– Mattiderna här är sena som synden, här äter man middag vid 22-tiden ungefär och många restauranger har öppet fram till 02:00. Sjukt skönt om man kört en resdag, kommer fram vid 21 på kvällen och ändå har gott om tid att gå ut och äta.
– Men inte på söndagar. Söndagar är dödsdagar i Italien och varenda italienare slutar plötsligt att existera. Allt blir öken och varenda affär verkar ha stängt.
– Butikerna är annars lite annorlunda mot Sverige. När vi gått in i någon mindre butik har det direkt dykt upp nån anställd som sen ”närvarat” (förföljt oss) under rundturen i butiken. Sjukt stressande och inte okej. Slutar alltid med att jag får panikångest, hyperventilerar och springer ut ur butiken gråtandes.
– Duscharna i landet har sjukt bra tryck överlag. Vet inte om det är så att vi haft tur eller inte, men t.o.m. den elektriska duschen vi hade i Neapel hade så sjukt bra tryck att jag trodde att en tsunami slagit till i badrummet. Marlene fick kasta sig in i badrummet, slå av vattnet och sen skrapa loss mig från duschkabinen.
– Duschkabinerna är även dom otroligt små, det är knappt så att en biff som jag får plats och att trycka in en eller två damer bredvid den här svärmorsdrömmen i duschkabinen är bara att glömma. Här är det ”solo-duscho” som gäller.
– Parkeringsregler existerar inte. Folk parkerar i utsidan av rondeller, i korsningar och italienarna fickparkerar som gudar, även i backar som lutar mer än den värsta stigningen av Mount Everest.
– Matbutikernas plastpåsar luktar frimärke. Ni vet om man slickar på ett frimärke, så luktar påsarna. Sjukt konstigt.
– Många kör långsamt på motorvägarna. Hastighetsgränsen är 130 här, men ändå kör folk 90 km/h och gemensamt för alla dessa är att dom har handen ut genom vänster framruta. Har ännu inte begripit exakt vad det innebär, men undersökningen pågår.

Imorgon ställer vi in siktet på Bologna med mellanlandning i San Marino, vi får se om någonting spännande händer och om det kommer nån rapport eller inte.
bloggdesign2011
Ny design! Den gamla har hängt med i skrämmande f-y-r-a år nu, det är galet. WordPressteman är det nya rosa, så designen ser förvånansvärt proffsig ut för en gångs skull. Men nej, det är inte jag som gjort den. Det är nån indier som gnetat hårt för att blogggenier som en själv ska kunna presentera sina texter på bästa möjliga sätt.

bloggdesign2015
För att ha det kvar som minne så sparar jag här några bilder på designen.

Bloggen mobil
Den fungerar även magiskt bra i mobilen! Hur grymt är inte det?

Det finns fortfarande grejer att fixa, men jag har spenderat en sisådär 40 timmar på det här bara senaste veckan så allt har sin tid.

Jag kikade min mail för 10 minuter sedan och blev lite smått överraskad över att jag hade hela 12 olästa mail i inkorgen. Fantastiskt spännande och jag hoppades på att sisådär 4-5 personer ville meddela mig någonting viktigt. Glad i hågen, lite som en Tomas Ledin-låt, öppnade jag raskt min brevlåda för att kika vad alla dessa viktiga människor hade för trevliga överraskningar.

Den första personen som ville kontakta mig hette Monster. Han ville meddela mig att fem personer sökt igenom mitt CV på hans hemsida idag. Fair enough, kanske det kan leda till ett VD-jobb på Microsoft eller Nokia i längden?



Person nummer två var lite mer personlig. Denne person ville bara fjäska lite för mig med sitt gulligullmail som löd Your looks? You are that special someone that I have been waiting for You are that special someone that I have been waiting for”. Fantastiskt trevligt av dig Daniel Brander… Du skickade med en länk till en sida där man kunde läsa om en mamma som jobbade hemifrån och tjänade 6876 dollar per månad genom att jobba deltid hemifrån. Fantastiskt! Jag har redan beställt tre exemplar av din bok ”How to earn money doing practically nothing” och med tanke på kommentarerna på din hemsida så räknar jag med att säga upp mig direkt jag fått böckerna.

Person nummer tre hette Svenska Spels nyhetsbrev och ville att jag skulle spela Poker SM. Blyga 1950 + 50 kronor kostade inköpet till turneringen och jag känner att jag nog kan göra lite roligare saker för mina pengar än att sitta och folda händer i 68 timmar i sträck – och om jag har turtyp trippla pengarna.

Mail nummer tre till elva var reklam från diverse elektronik- och spelsidor som antingen ville att jag skulle köpa jättebilliga datorkomponenter som jag inte ens behöver eller spela på nån av fotbollsmatcherna som går på TV under helgen. Jag nekar nog vänligt men bestämt där med genom att skicka mailen direkt ner i papperskorgen.



Intressantast var nog ändå mail nummer tolv. Det var ett mail som var adresserat till föräldrarna för en skolklass där läraren informerar oss (?) om vad som kommer hända under nästa vecka. På onsdag har min unge tydligen nåt slags prov i ”monohybrid crosses”, på fredag ”incomplete dominance” och nästa fredag har dom lektion i ”Sex linkage..color blindness, hemophilia , use of pedigree” ._o Mailet kommer från en lärare på http://thehighlandsschool.org/ i Texas, USA, och jag tycker faktiskt nästan att den sidan ser ”realistisk” ut. Läraren har förövrigt Facebook, där han ser ut att vara sisådär 212 år gammal, så jag kan absolut se framför mig hur han tror att Kim Austins mailadress är kausti@[censur].com. Intressant, speciellt eftersom jag fått mail från den där snubben tidigare :i



Poängen med det här inlägget är bara det att mailen fan måste vara det mest värdelösa som uppfunnits sen mjölkförpackningen med skruvkork på. Jag hörde nånstans att över 90% av alla mail som skickas ut är vanlig spam. Lägg på det till all jävla reklam som man får när man registrerar sin mailadress hos olika elektroniksidor, spelsidor, forum med mera så inser man snart att antalet ”riktiga” mail måste vara färre än antalet damer utan sneda knän här på Irland. Jag vet faktiskt inte ens riktigt varför jag använder min mail… Jag har inte fått ett enda intressant mail på flera månader och jag använder Facebook till att kommunicera med mina vänner. Ändå infinner nån slags upprymd känsla när jag tar upp mobilen och ser att jag minsann har tre nya mail i inkorgen.

Nej, e-mail är verkligen inte så bra som man tycker det verkar.”