Close

Posts By Kausti



”Vi åker till Portugal… Eller nej, jag vet! Vi åker till Irland!”. Det var så resonemanget gick mellan mig och Jesper när vi bestämde oss för nästa golfresa.

För den som undrar är det idag 30 grader och sol i Portugal. På Irland? Här har vi haft soligt med 15 grader sol, 10 grader molnigt och 11 graders regn – under en timme.

Kort sammanfattat: vädermässigt har vi tagit bättre beslut.



Men 04:30 imorse ringde klockan. Okristligt tidigt kan tyckas, men jag var ändå förvånansvärt pigg. På nåt vis är det lättare att ta sig upp när man ska iväg på en weekendresa än när man ska upp klockan 08:00 för att åka till jobbet.

Ovan ser ni en mogen Kausti som stolt kör runt på sitt handbagage med hjälp av en minibagagevag. Jag ser det som barmvagnsövningskörning med tanke på att det är en Kausti Junior på väg. Mycket viktigt att kunna träna på vilket sätt som är det bästa sättet att köra över folks fötter med vagnen och sen inte ens be om ursäkt – en av dom viktigaste egenskaperna för en nybliven pappaledig fader!



Men det var fler som hade problem med att framföra fordon idag. ”Ska det inte vara en motor här?” frågade sig mekanikerna efter att piloten märkt att vi minsann hade ett läckage i motorn. Det hela slutade med att vi fick byta plan, men jag får ändå ge SAS beröm för att dom lyckades hålla nere förseningen till under 1,5 timme när vi landat. Tummen upp, trots strulet!



Efter att vi hämtat ut bilen började sen resan mot vårt slutmål – Bushmills i Nordirland. På vägen noterade vi att iriska (gaeliska är det va?) i skriftform är rätt likt isländskan. Talmässigt är det mer tveksamt dock, isländska låter som något vackra älvor pratar och gaeliskan låter mer som någon som pratar baklänges..



Beal Feeeeirste. Det är som Svenska för nybörjare
, fast med språken engelska/iriska :i



Fräsiga biltullar, skapligt seriösa och vackra om jag får säga det själv…



Hertz hade förövrigt en låda med armband uppe på disken, antagligen inspirerade av polisens eminenta brottsförebyggande idé, vilket Jesper snabbt snappade upp. Alltid bra att ha ett tydligt meddelande på handleden om man glömmer bort.att man faktiskt måste köra på fel sida vägen här.



Jag tar ”typiska irländska syner” för 1000 kronor tack.



Dom hade en skalkopia på Globen här också.



Väl framme i Bushmills checkade vi in på ett av dom typ tre hotellen som finns här. Incheckningen bestod i och för sig mest av att vår runsnyckel låg på bordet i receptionen och ingen annan var där. Men ändå.

Hotellet är annars helt och rent, vilket med irländska mått innebär femstjärnigt ungefär, men det är svinkallt i rummet. Orimligt faktiskt, och det här är nog det enda rummet jag har varit i som saknar aircondition men där det ändå är kallare inomhus än utomhus…



”Men varför är dom i Bushmills?” kanske ni har frågat er ett tag nu. ”Är det på grund av den initialt charmiga genuina nordirländska småstadskänslan?”

Nä.



”Är det på grund av den vackra ån som rinner genom staden?”

Nä.



”Är det på grund av dom vackra gamla stenhusen som byggdes typ 4 miljoner år före Kristus?”

Nä.



Anledningen till att vi gick upp okristligt tidigt, flög till Dublin, bilade tre timmar norröver och checkade in i just Bushmills var för att gå en tour, och prova whiskey, på Bushmills bryggeri – och så var touren fullbokad när vi väl kom dit… Antiklimax!



Tack och lov kumde även detta antiklimax lösas ganska lätt – det nämligen möjlighet att prova massa olika sorters whiskey i deras bar. 8 pund för tre olika sorter var minst sagt prisvärt även om smaken kanske inte precis var övertygande.



Obligatorisk skräpig bild för bevis att man varit där.



Destilleriet var annars lite väl turistigt. Jag vet inte riktigt varför men jag förväntade mig en hyfsat lokal upplevelse med tydliga inslag av Nordirland men fick mest en ekonomiskt acceptabel turistfälla.



Men rätt fint var det i alla fall.



Obligatorisk stenbyggnad i gammal industristil – ett måste för alla destillerier som vill locka till sig köpstarka äldre män och skäggprydda hipsters.

Eftersom touren var fullbokad stannade vi inte mer än en timme, men vi ger touren ett nytt försök imorgon förmiddag!

76BB33BF-2418-463B-A64C-73780EB99C2B

Intressant värre: i Nordirland trycker bankerna tydligen sin logga på sedlarna man tar ut från bankomaterna. Knasigt värre…



Nu ligger vi på vårt rum igen med vår rekordlilla TV (den är typ 15 tum!) och kollar på den brittiska motsvarigheten till ”Fångarna på Fortet”. Ett program där britternas budget för hela säsongen verkar ligga strax under en månadslön för en deltidsarbetande förskolelärare ungefär.
Deltagarna är inte på fortet vi alla är vana vid utan dom är i Bristol istället (parteeey!), programmet har egenbyggda celler som mest ser ut att vara byggda av en utbränd hantverkare men programmet har i alla fall en programledare som är magisk.

Men nu får det vara nog. Att skriva inlägg på mobilen tar galet lång tid så om ni hittat några stavfel eller liknande får ni klaga på autocorrect och inte mig.

God natt!
img_0290.jpgFlygresan till Bryssel bjöd på ett himmelskt skådespel – i ordagrann bemärkelse. Solen låg på ovan dom extremt fluffiga molnen vilket gav en imponerande ”på väg till chartersemesterturistorten”-känsla, speciellt med tanke på att det är september och jag var på väg till Bryssel.

Gällande kändisspaningen så spanades varken Carl Bildt eller Marit Paulsen, och faktiskt inte nån annan (känd) kändis heller. Lite besviken var man allt med tanke på att förväntningarna var högt ställda inför resan!

Varför kanske ni frågar? Brussel Airlines flyger ju direkt från Bromma till Bryssel, och det är det enda flyget som går så att man är framme i Bryssel i hyfsat vettig tid (9:25) så flyget borde ha varit knökfullt med politiker och andra viktigpettrar som skulle ner till EU-parlamentet (som ju har huvudkontoret i just Bryssel).

img_0291.jpg
Frukosten som serverades ombord var av den sorten att den hade fått valfri sexåring att jubla. Frukosten bestod av 73% socker och resterande del var EEE-ämnen för att hålla ihop eländet.

Men servetten var i alla fall skojig (!). Den hade orden ”Good for wiping off everything but your smile” skriven på sig vilket jag fann oroväckande spännande. Tankarna rullade iväg på allt från ”undrar vilken reklambyrå dom använder” till ”kundsupporten hos flygbolaget var trevlig igår också, verkligen supertrevlig och hjälpsam” innan jag insåg att dom här detaljerna mest troligt kommer sig av att flyglinjen till 97% säkert används av affärsresenärer. Dessa är betydligt mindre priskänsliga vilket gör att flygbolaget kan ta någon hundring extra per resa och på så vis erbjuda servetter med roliga texter på.

Privat föredrar jag dock att hanteras som boskap och flyga med typ Ryanair. Sorterar in det beteendet under avdelningen ”man blir inte rik på det man tjänar, man blir rik på det man sparar”. Privat kan jag gott vara utan glada budskap på servetterna. Eller vara utan servetter helt för den delen. Minns inte on Ryanair tar extra betalt för servetter. Gör dom det?

img_0294.jpg
Fy Fabian vad lite socker gör bra för bloggandet! Tre minuter efter att jag ätit klart och energin är på topp! Ordbajsandet nåt nya nivåer och jag skulle nog kunna pressa ut mig en C-uppsats på 6150 sidor just nu.

En annan sak som är intressant är hur ens personlighet förändras när man måste börja klä upp sig på jobbet.


img_0326.jpg
Inom finans är det ju lite hets när det gäller just klädsel, det är kavaj eller kostym som gäller varje dag. Nu har jag kavajen på rummet när den här bilden togs, men ni fattar.

Jag tror för övrigt inte att vi har nån officiell regel för det där med dresscode, men jag gillar faktiskt det här med att behöva anstränga sig lite. Alla andra på kontoret klär sig sjukt propert så då får man en ursäkt att rycka upp sig lite.

Men personligheten ja. Folk som känner mig skulle nog säga att jag är en rätt skön prick, lätt att ha att göra med, social och allt det där (#svärmorsdröm!). Men det är en sak att vara bekväm och spexa igång med folk man känner och en helt annan grej att göra samma sak med folk man inte känner.

Och det är den senare delen som blivit så otroligt mycket lättare i och med att man behövt… ja, snudd på ”gå in i en ny roll”. Presentera sig för nya människor? Awkward som fasiken för bara en månad sedan, idag är det hur lätt som helst. Snacka med nytt folk i diverse möten? För en månad sedan var det sjukt stelt och snudd på obehagligt. Idag är jag hur säker som helst i det hela.

img_0312.jpg
Kontoret ligger faktiskt inte i Bryssel utan i staden som gjorts känd av bland annat ABBAs Eurovision-vinst och Napoleons prestigeförlust, nämligen Waterloo men tyvärr är det fotoförbud därinne så inga bilder därifrån.

img_0325.jpg
Någonting som dock är fotogeniskt som tusan är dock hotellets restaurang. Som en blandning mellan en romantisk italiensk restaurang och en kyrka ungefär. 

Annars måste jag säga att Belgien, eller i alla fall Waterloo, påminner en hel del om Dublin. Standarden är lite sisådär, ölkulturen är påtaglig, pubarna påminner om Dublins diton och byggnaderna är liknande Dublins byggnader på ett sätt som jag dock inte riktigt kan förklara ännu. Det är nåt med luftfuktigheten också…

img_0299.jpg

Mastercard har ett samarbete med en limousinservice i Waterloo så vi kan smidigt maila dom och vips så står dom där med ens namn på en skylt och väntar på flygplatsen. Smidigt och bra. Bilen var inte helt dum den heller.

img_0298.jpg

Föraren bar självklart väskan också. Man känner sig verkligen bortskämd och ödmjuk inför vilket flyt man ändå haft som hamnat på det här jobbet. 
Kvällen avslutades annars framför TVn med hemkörd sushi till middag. Champions League med franska kommentatorer var väl sisådär, däremot gillade jag dom franska tv-kanalernas namn: La Une, La Deux (ej att förväxla med Marlena Ernmans låt La Voix) och La Trois. Balla namn! 

img_0334.jpg
Projektledarkursen som vi ska läsa här heter Prince2 och det är belgiska för ”ett intressant område som vi byråkratiserat till den nivån att vi själva inte ens orkar läsa eländet. Här, betala några tusenlappar så kan du få chansen att lära dig den här ski… otroligt intressanta projektledningsmodellen!”. 

Maken till korvstoppning har aldrig skådats och innehållet är så tradigt och ”corporate” att ett tandläkarbesök med 4 timmars borrande framstår som rena rama drömmen. Jag har aldrig aldrig aldrig stött på någonting såpass komplext som ska läsas in på 2 dagar och jag är extremt osäker huruvida jag kommer fixa provet…

img_0338.jpg
Annars är Belgien ett konstigt land. Jag gick till den lokala matbutiken igår och köpte med mig tre öl hem. Två av dom var vanliga lager och dom drack jag till sushin igår. Så idag kom jag då tillbaka till hotellet efter jobbet och tänkte ta mig den sista ölen. 

Då visar det sig att ölen som jag köpte, i deras vanliga matbutik, har 12% i alkoholprocent. Tolv!!! Vad i helvete Belgien!? Skärpning! Jag ville ha en öl, inte någonting som kan användas av sjukvårdspersonal för att desinfektera ett sår…

img_0340.jpg
Den här rackaren står förövrigt utanför hotellet och har så gjort sen jag kom hit. Man tycker att om någon nu inte använder den skulle jag kunna fått låna den under mina dagar här.

img_0348.jpg
Kursen vi haft har som sagt varit dödens döden, 8 timmars konstant lärande för att sen plugga när man kommit tillbaka till hotellrummet. Fritid? Glöm det! 

Men all beröm till vår kursledare Kamil, han har verkligen lyckats få även dom mest okunniga personerna (typ jag…) att förstå innehållet i kursen. Provet klarades av alla 6 personerna i gruppen och om ni som eventuellt ska läsa kursen vill ha några tips så är det bara att försöka ta upp så mycket som möjligt under föreläsningarna. Hänger du inte med där lär du inte ha en chans att fixa kursen på två dagar.

img_0352.jpg
Nu sitter jag här, gråhårigare än någonsin (allvarligt talat, vad är det som händer med min hårfärg!?) och njuter av en belgisk öl vid namn Jupiler samtidigt som jag vet att det äntligen är helg. Jäklar vad gött!
wpid-DSC_0023.JPG

Vi är numera åter i staden med två halvor, Buda och Pest. Vid första besöket så höll vi oss på den östra delen av floden Donau, dvs i Pest, men i och med vår återkomst (och det faktum att Hilton kostar typ 1000 kr per natt och rum) bestämde vi oss för att vara lite ”Svensson-wild and crazy”, typ som att ha socker på sina cornflakes, och bo i Buda istället.

wpid-dsc_00241150650136.jpg

Jag vet inte hur många av er som sett filmen Grand Budapest Hotel, men ni som har sett den och sen även besökt Budapest kommer komma till slutsatsen att precis allt som rör Budapest är fantastiskt! Vårat hotell ligger dörr i dörr med skapelsen på bilden ovan, och jag tror översättningen blir ”Mattiaskyrkan”. Mäktig är den i alla fall, sjukt mäktig!

wpid-1000270.jpg

Hotellet och kyrkan.

Den meningen skulle nog kunna vara titeln på en svensk deckare skriven av typ Leif GW Persson förövrigt när jag tänker på det.

wpid-1000264.jpg

Men om vi pratar fantasi så måste jag nämna att hela området här ser ut som någonting ur Harry Potter-filmerna. ”Harry Potter och dom billiga notorna och det sköna folket. Och varmt jävla väder” skulle kunna vara en passande titel. För det är varmt, typ 30 grader på kvällarna. Dagarna är närmare 40, om inte över, när man befinner sig utanför skuggans skyddade täckmantel.

wpid-1000257.jpg

Jo, just det. Vi har den här utsikten 3 meter bakom hotellet också. Rätt skapligt om jag får säga det själv.

wpid10549-DSC_0025.JPG

En ska dom säger att man måste besöka när man är här är Szechenyi-baden, så det har vi så klart gjort.



wpid-received_10214339718032744.jpeg

Av besöket lärde jag mig några saker. Först och främst är turistfällor alltid turistfällor. Det var typ en miljon personer därinne. Och då var vi ändå tidiga. Vid 13:15, när vi lämnade stället, så var skåpen slut så folk fick köa för att få tag i mindre värdeboxar att lägga sina saker i.

Sen fanns det massa pooler därinne. Dom stora poolerna passade mig bra, höll en temperatur på typ 30-35 grader och var faktiskt riktigt najs. Bäst på stället var aromabastun med mintdoft, mycket najs och någonting jag skriver in på min ”saker jag ska ha när jag nångång i framtiden skaffar hus” tillsammans med ett riddartorn (sånt där som Törnrosa bodde i ni vet), en bowlingbana, en jacuzzi fylld med öl och lite annat smått och gott.

Sen luktade stället lite skumt…. Inte mitt framtida hus då, utan badet vi besökte. Det luktade liksom unket, typ som en blandning av gammal gympasal och pool ungefär. Riktigt unken fislukt.

Det kommer sig väl av att stället är ett termalbad, så dom får värmen från underjordiska… ja, nånting därnere. Dom har även en pool med sånt där ”ofiltrerat” vatten där poolen håller typ 30 graders värme, men när det är 40 grader ute är det liksom inte samma sak… Det är säkert häftigare att vara här på vintern, då kan jag tänka mig att stället är supernajs.



Obligatorisk selfie.

Betyget på Szechenyi stannar på 3 av 5 ljumna nedkissade babypooler från det lokala badhuset.
wpid-DSC_0001.JPG

Crikvenica har bjudit på blingblingiga chokladkakor, extrem-solande och hemska sängar.

Lägenheten vi hyrde låg förvisso mitt i stan, och då snackar vi mitt i mitt i mitt i stan. Den låg så centralt så att den inte hade synts under namnet Crikvenica om man kollade på Google Maps eftersom VE i namnet hade täckt området där lägenheten låg.

wpid-dsc_00092066188330.jpg
Men jag är nog mer en bekvämlighetsperson än en ”location location”-person. Det är najs att ha 3 minuter ner till stranden, men att inte få sova ut på tre nätter tar död på även den hårdaste av män (d.v.s. mig).

wpid-dsc_0002349325252.jpg

Men ett plus ska lägenheten ha, förutom läget: kylens tillverkare! Kroaterna vet minsann vad kylens primära användningsområde ska vara: bira!

wpid-DSC_0008.JPG

Vi har även hunnit kika vattenpolo, som spelades direkt i havet, på lördagskvällen. Förvånansvärt intressant sport även om man inte hade nån riktig koppling till nåt av lagen.

Vattenpolo får 4 av 5 starka Frank Andersson i speedos i betyg.

wpid-DSC_0014.JPG
Efter utcheckningen i Crikvenica hade vi sen stä… Nej, Marlene hade faktiskt tagit över reseledarstafettpinnen och bestämt att vi skulle ta en mellanlandning i staden Pécs i Ungern innan Budapest, så hon bokade in oss på ett hotell i denna, för alla andra i hela världen, totalt okända stad. Vilket var ett bra val ska tilläggas, men vi kommer till det.

Först måste vi prata om dom kroatiska vägarna. Dom må vara ingenjöriska (???) underverk med enorma broar, bra standard (bättre än Sverige) och 130 km/h överallt. Men dom har vägtullar där man måste betala………

I Slovenien och Ungern så köper man ett klistermärke och vips så är det bra. Kör på bara, ”De e bar å åk”. Men i Kroatien ska du betala vid varje tull. Det gör att det blir enorma köer, typ 20 minuter, vid varje jävla tull. Helt horribelt, och dom minuterna man tjänar in på att köra lite snabbare tappar man 15 gånger om genom att man måste köa för att få betala. Det är verkligen katastrofalt genomfört och dom måste lösa detta.

Kroatiens vägtullar får 5 av 5 riktigt unkna kroatiska bensinstationsbajamajor i betyg. Buuuuuu.

wpid-1000208.jpg

Men efter Kroatien landade vi då i Pécs i Ungern. Och Ungern fortsätter verkligen att leverera. Pécs är är som Gamla Stan i Stockholm kombinerat med Visby kombinerat med Nyhavn i Köpenhamn. Pécs är mysigt, vackert, billigt och intimt.

wpid-1000244.jpg

Det är väldigt svårt att fånga charm på bild (därav blir jag aldrig bra på foton *hint hint*), men Pécs är verkligen supermysigt och extremt vackert. Arkitekturen per kvadratmeter slår alla rekord, och om Budapest är vackert är Pécs… ännu vackrare!

wpid-1000221.jpg

Och inte nog med att arkitekturen är magnifik och att maten är superbilligt, det finns även några museum att besöka (jo, jag tackar för mina 500 nya pensionärspoäng jag samlar på med i och med den meningen!) där vi bland annat besökte en hansktillverkare och en porslinsfabrik. Förvånansvärt intressant och absolut värt dom 150 kronorna som dom tre utställningarna kostade totalt.

Pécs är helt enkelt en riktigt bra (och okänd) weekend-stad. Alla som håller med med håller upp handen!

wpid-1000215.jpg
wpid-DSC_0070.JPG

Frukosten idag bjöd på en utsikt utöver det vanliga. Tyvärr bjöd den även på 156 stycken getingar, som alla ville äta upp min Nutella, varpå frukostupplevelsen mest bestod av två vuxna människor som ensamma kutade runt på terrassen och hetsmumsade i sig den något sockerhaltiga frukosten.

wpid-DSC_0073.JPG

Försäljarna må vara säljiga här i Motovun, men nog bjuder landskapet på vackra butikslokaler…

wpid-1000196.jpg

Målet för dagen var annars att ta oss från Motovun till Crikvenica, som ligger ungefär mitt på den kroatiska kustlinjen. Väl framme i staden visade sig parkering vara en utmaning utan dess like.

Men vi hittade en plats, ungefär en kilometer från lägenheten vi tänkt hyra, så vi passade på att ringa ägaren för att se hur vi skulle lösa parkeringen osv.

Ägaren är ju en gammal man, 87 år enligt Mate i Ungern, och det märktes på hans engelskakunskaper. ”Popov Apartments. Yeees. Parking. Konzum. Ring Popov Apartments” var det vi fick ut ah honom.

Men tack vare att jag är ett språkgeni utan dess like så lyckades jag ändå förstå att det han menade var ”parkera vid Konzum (lokala matvarubutiken), gå till porten, kliv in och knacka på”. Och det var precis vad vi gjorde.

Där möttes vi av en familj på 6 personer som hjälpte oss hämta bilen, packa ur den, hitta parkering och sen återvända till lägenheten.

Så under tiden Marlene packade upp var jag ner till deras ”kontor” (lägenheten dom bor i) och löste allt med. registreringen. En utmaning i sig då ingen i familjen kunde engelska, och Google Translate-appen vägrade översätta kroatiska.

Men tack vare att jag inte bara är vinnaren i ”mister språkgeni universe 2017″, utan även silvermedaljör i ”mister charadkung som kan citera bibeln utantill med hjälp av endast kroppsspråk 2014″ så lyckades jag mycket effektivt (nåja…) framföra att vi ville stanna tre nätter, att vi hyrt bil via Hertz, att vi tänkt sola och bada och även tacka nej till både öl- och spriterbjudandet från den 87-åriga gubben.

wpid-1000200.jpg

Annars har vi mest njutit på stranden idag. 165 grader varmt på land, och typ minus 15 grader i vattnet (om ni frågar mig, 17-faldig ”mister badkruka 2000-2017″). Det är väl nånstans mellan 20 och 25 grader i vattnet, men kallt om ni frågar mig. Tacka vet jag solandet på land!

Vi käkade sen riktigt schysst käk där förrätten, en lokal småplocksplanka, är det bästa vi ätit på hela resan. Huvudrätten blev för egen del två hela friterade fiskar, Marlene dominerade stort med sin bläckfiskpasta som fick henne att se ut som en karaktär ur Pirates of the Carribean. På grund av stark censur i det här förhållandet har jag dock inte möjlighet att lägga ut bilderna (vi har ingen soffa i lägenheten här, så lägger jag ut bilden får jag sova på golvet….)